Förslag till avgörande av generaladvokaten Athanasios Rantos föredraget den 11 april 2024
1 Originalspråk: franska.
2 Rådets direktiv av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146). Gällande förfarandet för antagande av detta direktiv, se Walters, D., The Framework Directive », Regulating Health and Safety Management in the European Union: A Study of the Dynamics of Change, Bruxelles, P.I.E. Peter Lang SA, 2002, s. 39–57.
3 Monitorul Oficial al României, del I, nr 510 av den 24 juli 2009.
4 Monitorul Oficial al României, del I, nr 486 av den 15 juli 2010.
5 Monitorul Oficial al României, del I, nr 646 av den 26 juli 2006.
6 Monitorul Oficial al României, del I, nr 815 av den 3 oktober 2006.
7 Även om den hänskjutande domstolen inte har nämnt artikel 4 i direktiv 89/391 i sin första tolkningsfråga, ska det erinras om att EU-domstolen, inom ramen för det samarbetsförfarande som föreskrivs i artikel 267 FEUF, kan behöva tillhandahålla den hänskjutande domstolen alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, oberoende av om det har hänvisats därtill i frågorna eller inte. Det ankommer härvidlag på EU-domstolen att utifrån samtliga uppgifter som den nationella domstolen har lämnat, och i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande, avgöra vilka delar av unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i målet (se, bland annat, dom av den 16 november 2023, Ministerstvo vnútra Slovenskej republiky, C‑283/22, EU:C:2023:886, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
8 Dom av den 14 juni 2007, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑127/05, EU:C:2007:338, punkt 42).
9 I denna bestämmelse föreskrivs att [e]fter förslag från kommissionen med stöd av artikel 118a i fördraget skall rådet anta särdirektiv, bland annat på de områden som uppräknas i bilagan.
10 Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (första särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 393, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 170).
11 Rådets direktiv 89/656/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 393, 1989, s. 18; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 187).
12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/104/EG av den 16 september 2009 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EUT L 260, 2009, s. 5).
13 Samtidigt innehåller andra direktiv som genomför unionens socialpolitik specifika bestämmelser om tillämpliga sanktioner, såsom rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000. s. 16), vars artikel 17 föreskriver att [m]edlemsstaterna skall bestämma vilka sanktioner som skall tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla åtgärder som behövs för deras genomförande. Sanktionerna, som kan bestå av skadestånd till den utsatta personen, skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
14 Det ska erinras om att det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida rättskraften hos en förvaltningsdomstols dom, enligt nationell rätt, omfattar omständigheterna i förevarande mål och, i förekommande fall, pröva de följder som föreskrivs i nationell rätt (se, analogt, dom av den 7 april 2022, Avio Lucos, C‑116/20, EU:C:2022:273, punkt 99 och där angiven rättspraxis).
15 Dom av den 12 januari 2023, Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2023:2, punkt 45).
16 Dom av den 12 januari 2023, Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2023:2, punkt 48 och där angiven rättspraxis). Likvärdighetsprincipen innebär att nationella processuella bestämmelser som reglerar situationer som omfattas av unionsrätten inte får vara mindre förmånliga än de som avser liknande situationer som omfattas av nationell rätt (se dom av den 3 juni 2021, Bankia, C‑910/19, EU:C:2021:433, punkt 46). Den hänskjutande domstolen har i förevarande mål inte ifrågasatt att denna princip iakttagits och domstolen har inte någon uppgift som kan väcka tvivel om att de nationella bestämmelser som är aktuella i det nationella målet är förenliga med denna princip. Denna sistnämnda princip nämns således inte i det följande.
17 Beslut av den 7 mars 2023, Willy Hermann Service ( C‑561/22, EU:C:2023:167, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
18 Se dom av den 25 januari 2024, Caixabank (Preskription för återbetalning av hypoteksavgifter) ( C‑810/21–C‑813/21, EU:C:2024:81, punkt 45 och där angiven rättspraxis).
19 Se, analogt, dom av den 12 januari 2023, Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2023:2, punkt 50 och där angiven rättspraxis).
20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkt 33), och dom av den 17 maj 2023, Cezam ( C‑418/22, EU:C:2023:418, punkt 28 samt där angiven rättspraxis).
21 Enligt domstolens praxis innebär principen ne bis in idem ett förbud mot både dubbel lagföring och dubbla straff, i den mening som avses i artikel 50 i stadgan, för samma gärning och mot en och samma person (dom av den 25 januari 2024, Parchetul de pe lângă Curtea de Apel Craiova m.fl. C‑58/22, EU:C:2024:70, punkt 46 och där angiven rättspraxis). I förevarande mål riktar sig emellertid, under alla omständigheter, det förvaltningsrättsliga respektive det straffrättsliga förfarandet mot olika personer.
22 Se generaladvokaten Saugmandsgaard Øes förslag till avgörande i de förenade målen CRPNPAC och Vueling Airlines ( C‑370/17 och C‑37/18, EU:C:2019:592, fotnot 106).
23 Som den hänskjutande domstolen har anfört, är förvaltningsdomstolen en tvistemålsdomstol, i vid bemärkelse.
24 Se punkt 27 ovan.
25 Se, för ett liknande resonemang, på området mervärdesskatt, dom av den 24 februari 2022, SC Cridar Cons ( C‑582/20, EU:C:2022:114, punkt 38).
26 Det ska påpekas att denna princip, enligt domstolens praxis, är tillämplig när det gäller att fastställa de objektiva rekvisiten för en lagöverträdelse som kan leda till att administrativa sanktionsåtgärder av straffrättslig karaktär åläggs (se dom av den 10 november 2022, DELTA STROY 2003, C‑203/21, EU:C:2022:865, punkt 51 och där angiven rättspraxis).
27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2024, Agentsia Patna infrastruktura (Europeisk finansiering av väginfrastrukturer) ( C‑471/22, EU:C:2024:99, punkt 46 och där angiven rättspraxis).
28 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokat Richard de la Tour i mål Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2022:661, punkt 67).