Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 7 mars 2024

I mål C‑740/22, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Östra Finlands hovrätt (Finland) genom beslut av den 30 november 2022, som inkom till domstolen den 2 december 2022, i målet

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz (referent) samt domarna P.G. Xuereb och I. Ziemele, generaladvokat: T. Ćapeta, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Finlands regering, genom A. Laine och M. Pere, båda i egenskap av ombud, Portugals regering, genom P. Barros da Costa, J. Ramos och C. Vieira Guerra, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom A. Bouchagiar, H. Kranenborg och I. Söderlund, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Finsk rätt

Dataskyddslag (1050/2018)

Lag om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999)

Lag om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar (370/2007)

Lag om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018)

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra och den tredje frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2.1, 4 led 2 och 86 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1, och rättelse i EUT L 137, 2018, s. 2) (nedan kallad dataskyddsförordningen).

2 Begäran har framställts i ett mål angående en nationell domstols vägran att lämna ut uppgifter om fällande domar i brottmål avseende en tredje part till Endemol Shine Finland Oy.

3 Skälen 4, 10, 11, 15, 19 och 154 i dataskyddsförordningen har följande lydelse:

4 I artikel 2 i dataskyddsförordningen, vars rubrik lyder Materiellt tillämpningsområde, stadgas följande:

5 Artikel 4 i dataskyddsförordningen har rubriken Definitioner. I leden 1, 2, 6 och 7 i den artikeln föreskrivs följande:

6 Artikel 5 i dataskyddförordningen, med rubriken Principer för behandling av personuppgifter, har följande lydelse:

7 Artikel 6 i nämnda förordning har rubriken Laglig behandling av personuppgifter. I punkterna 1–3 i den artikeln föreskrivs följande:

8 I artikel 10 i dataskyddsförordningen, vars rubrik lyder Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott, stadgas följande:

9 Artikel 23 i denna förordning, med rubriken Begränsningar, har följande lydelse:

10 Artikel 85 i dataskyddsförordningen har rubriken Behandling och yttrande- och informationsfriheten och innehåller i punkt 1 följande bestämmelse:

11 I artikel 86 i dataskyddsförordningen., med rubriken Behandling och allmänhetens tillgång till allmänna handlingar, föreskrivs följande:

12 I 1 § dataskyddslagen (1050/2018) föreskrivs följande:

13 28 § i denna lag har följande lydelse:

14 I 13 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs följande:

15 I 16 § i denna lag föreskrivs följande:

16 I 1 § lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar (370/2007) föreskrivs följande:

17 Enligt 1 § 1 momentet i lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten, (1054/2018) ska denna lag tillämpas vid sådan behandling av personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter när det är fråga om, bland annat, handläggning av brottmål i domstol. Enligt 1 § 4 momentet ska denna lag dock endast tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som avses i 1 momentet som är helt eller delvis automatiserad eller där de uppgifter som behandlas utgör eller är avsedda att utgöra ett register eller en del av ett sådant.

18 I 2 § 2 momentet i samma lag anges följande:

19 Endemol Shine Finland Oy, klaganden i det nationella målet, begärde muntligen att Södra Savolax tingsrätt (Finland) skulle lämna upplysningar om eventuella fällande domar i pågående eller redan avslutade brottmål avseende en fysisk person som deltog i ett uttagningsprov som anordnats av detta bolag, i syfte att fastställa huruvida denna person hade ett brottsligt förflutet.

20 Södra Savolax tingsrätt ogillade klagandens talan samtidigt som den fann att ansökan avsåg offentliga beslut eller upplysningar i den mening som avses i lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar. Enligt nämnda tingsrätt motsvarades det skäl som åberopats av klaganden i det nationella målet inte av något av de skäl avseende behandling av fällande domar i brottmål eller lagöverträdelser som innefattar brott vilka anges i 7 § dataskyddslagen. Även en sökning i denna tingsrätts informationssystem hade utgjort en behandling av personuppgifter, vilket innebar att de begärda uppgifterna inte heller kunde lämnas ut muntligen.

21 Klaganden i det nationella målet överklagade denna dom till Östra Finlands hovrätt, som är den hänskjutande domstolen, och gjorde gällande att det muntliga utlämnandet av de begärda uppgifterna inte utgör en behandling av personuppgifter i den mening som avses i artikel 4 led2 i dataskyddsförordningen.

22 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida artiklarna 2.1 och 4 led 2 i dataskyddsförordningen ska tolkas så, att muntligt utlämnande av uppgifter om eventuella fällande domar i pågående eller avslutade brottmål mot en fysisk person utgör behandling av personuppgifter i den mening som avses i förordningen. Härvidlag har den hänskjutande domstolen påpekat att de finländska myndigheternas behandling av personuppgifter regleras i dataskyddslagen. De begränsningar som normalt är knutna till behandling av sådana uppgifter är emellertid inte tillämpliga, inte bara på grund av den offentliga karaktären av de uppgifter som innehas av dessa myndigheter, utan även på grund av 28 § i denna lag och 2 § 2 momentet i lagen om behandling av personuppgifter i brottmål och vid upprätthållandet av den nationella säkerheten (1054/2018).

23 För att sammanjämka skyddet av personuppgifter med allmänhetens rätt att få tillgång till information begränsar 16 § lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) utlämnandet av personuppgifter ur en myndighets personregister, vilket kan ske i form av en kopia eller en utskrift eller i elektronisk form. Eftersom nämnda paragraf inte omfattar situationen att personuppgifter ur en myndighets personregister lämnas ut muntligen finns det anledning att fråga sig hur en sådan sammanjämkning ska säkerställas då samtidigt viktiga aspekter i samband med skyddet av personuppgifter ska beaktas när personuppgifter som finns i en myndighets personregister lämnas ut muntligen.

24 Mot denna bakgrund beslutade Östra Finlands hovrätt (Finland) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

25 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 2.1 jämförd med artikel 4 led 2 i den allmänna dataskyddsförordningen ska tolkas så, att muntligt utlämnande av uppgifter om eventuella fällande domar i pågående eller avslutade brottmål mot en fysisk person utgör behandling av personuppgifter i den mening som avses i artikel 4 led 2 i förordningen, och om så är fallet, huruvida denna behandling omfattas av det materiella tillämpningsområdet för förordningen, såsom detta definieras i artikel 2.1 däri.

26 Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 12 januari 2023, Österreichische Post (Information om mottagarna av personuppgifter), C‑154/21, EU:C:2023:3, punkt 29).

27 Det ska vidare understrykas att det i det nationella målet inte har bestritts att de uppgifter som klaganden i det nationella målet har begärt ska lämnas ut utgör personuppgifter i den mening som avses i artikel 4.1 i dataskyddsförordningen.

28 I artikel 4 led 2 i dataskyddsförordningen definieras behandling som en åtgärd eller kombination av åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om de utförs automatiserat eller ej.

29 Det framgår bland annat av uttrycket en åtgärd att unionslagstiftaren har haft för avsikt att ge begreppet behandling en vid innebörd, en tolkning som stöds av den omständigheten att uppräkningen av åtgärder i nämnda bestämmelse inte är uttömmande, vilket framgår av uttrycket såsom (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 2022, Valsts ieņēmumu dienests (Behandling av personuppgifter för skatteändamål), C‑175/20, EU:C:2022:124, punkt 35, och dom av den 22 juni 2023, Pankki S, C‑579/21, EU:C:2023:501, punkt 46).

30 Uppräkningen omfattar bland annat utlämning genom överföring, spridning och tillhandahållande på annat sätt, och dessa åtgärder kan utföras automatiserat eller ej. Härvidlag uppställs i artikel 4 led2 i dataskyddsförordningen inte något villkor vad gäller formen för den icke-automatiska behandlingen. Begreppet behandling inbegriper följaktligen muntligt utlämnande.

31 Denna tolkning av begreppet behandling stöds av dataskyddsförordningens syfte, vilket, såsom framgår av artikel 1 samt skälen 1 och 10, bland annat består i att säkerställa en hög skyddsnivå av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, i synnerhet rätten till skydd för privat- och familjelivet med avseende på behandling av personuppgifter, vilken är stadfäst i artikel 8.1 i stadgan och i artikel 16.1 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 maj 2023, Bundesrepublik Deutschland (Digital domstolsbrevlåda), C‑60/22, EU:C:2023:373, punkt 64). Det är nämligen uppenbart att en möjlighet att kringgå tillämpningen av denna förordning genom att lämna ut personuppgifter muntligen i stället för att lämna ut dem skriftligen skulle strida mot detta syfte.

32 Under dessa omständigheter omfattar begreppet behandling i artikel 4 led 2 i dataskyddsförordningen nödvändigtvis muntligt utlämnande av personuppgifter.

33 Frågan kvarstår emellertid om en sådan behandling omfattas av dataskyddsförordningens materiella tillämpningsområde. I artikel 2 i förordningen, i vilken tillämpningsområdet fastställs, föreskrivs i punkt 1 att förordningen ska vara tillämplig på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg samt på annan behandling än automatisk av sådana personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett register.

34 Det framgår av ordalydelsen i den sistnämnda bestämmelsen och av skäl 15 i dataskyddsförordningen att förordningen omfattar både automatisk behandling av personuppgifter och manuell behandling av sådana uppgifter, detta för att göra skyddet för personer vars uppgifter behandlas oberoende av de metoder som används och för att undvika allvarliga risker för att detta skydd kringgås. Av nämnda förordning framgår emellertid även att den endast är tillämplig på manuell behandling av personuppgifter om de uppgifter som behandlas ingår i eller kommer att ingå i ett register (se, analogt, dom av den 10 juli 2018, Jehovan todistajat, C‑25/17, EU:C:2018:551, punkt 53).

35 Eftersom ett muntligt utlämnande i sig utgör en annan behandling än automatisk, måste de uppgifter som är föremål för denna behandling således vara sådana som ingår eller kommer att ingå i ett register för att behandlingen ska omfattas av dataskyddsförordningens materiella tillämpningsområde.

36 Vad gäller begreppet register anges i artikel 4 led 6 i dataskyddsförordningen att det omfattar en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden.

37 Härvidlag har domstolen redan slagit fast att med hänsyn till det mål som anges i punkt 34 ovan står det klart att denna bestämmelse ger en vid definition av begreppet register, särskilt eftersom det anges att den omfattar [varje] strukturerad samling av personuppgifter. Vidare syftar kravet att samlingen av personuppgifter måste vara [strukturerad] enligt särskilda kriterier endast till att göra uppgifter om en person lättillgängliga. Bortsett från detta krav innehåller artikel 4 led 6 i dataskyddsförordningen inga regler om vilka metoder som kan användas för att strukturera ett register eller om registrets utformning. I synnerhet framgår det inte av denna bestämmelse eller någon annan bestämmelse i denna förordning att personuppgifterna i fråga måste ingå i särskilda kartotek eller förteckningar eller någon annan form av sökbart system, för att man ska kunna konstatera att det är fråga om ett register, i den mening som avses i denna förordning (se, analogt, dom av den 10 juli 2018, Jehovan todistajat, C‑25/17, EU:C:2018:551, punkterna 56–58).

38 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att de uppgifter som klaganden i det nationella målet har begärt finns i en domstols personregister. Det förefaller således som om dessa uppgifter ingår i ett register i den mening som avses i artikel 4 led 6 i dataskyddsförordningen, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, och det saknar härvidlag betydelse huruvida uppgifterna finns i elektroniska databaser eller i fysiska akter eller register.

39 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 2.1 jämförd med artikel 4 led 2 i dataskyddsförordningen ska tolkas så, att muntligt utlämnande av uppgifter om eventuella fällande domar i pågående eller avslutade brottmål mot en fysisk person utgör behandling av personuppgifter i den mening som avses i artikel 4 led 2 i förordningen, och denna behandling omfattas av denna förordnings materiella tillämpningsområde när dessa uppgifter ingår i eller kommer att ingå i ett register.

40 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i dataskyddsförordningen, särskilt artikel 86 däri, ska tolkas så, att de utgör hinder för att uppgifter om fällande domar i brottmål mot en fysisk person i ett register som förs av en domstol lämnas ut muntligen till vilken person som helst för att säkerställa allmänhetens tillgång till allmänna handlingar, utan att den person som begär utlämnandet behöver visa att personen har ett särskilt intresse av att erhålla dessa uppgifter, och huruvida svaret på denna fråga varierar beroende på om personen är ett bolag eller en privatperson.

41 Denna fråga har sitt ursprung i den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, eftersom denna lagstiftning inte kräver att de nationella bestämmelserna om skydd av personuppgifter iakttas när sådana uppgifter lämnas ut muntligen.

42 Domstolen erinrar härvidlag om att enligt artikel 288 andra stycket FEUF är en förordning till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Således har bestämmelserna i en förordning, på grund av deras beskaffenhet och funktion i unionens rättskällesystem, i allmänhet omedelbara verkningar i de nationella rättsordningarna, utan att det krävs att de nationella myndigheterna antar några tillämpningsföreskrifter (dom av den 16 juni 2022, Port de Bruxelles och Région de Bruxelles-Capitale, C‑229/21, EU:C:2022:471, punkt 47, och dom av den 30 mars 2023, Hauptpersonalrat der Lehrerinnen und Lehrer, C‑34/21, EU:C:2023:270, punkt 77).

43 En nationell domstol är således skyldig att tillämpa kraven i dataskyddsförordningen i dess helhet, även om det inte finns någon specifik bestämmelse i tillämplig nationell rätt som tillåter att den aktuella registrerades intressen beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 mars 2023, Norra Stockholm Bygg, C‑268/21, EU:C:2023:145, punkterna 44 och 59).

44 Av det ovan anförda följer att muntligt utlämnande av uppgifter om fällande domar i brottmål mot en fysisk person endast får ske om de villkor som uppställs i dataskyddsförordningen är uppfyllda när dessa uppgifter ingår i eller kommer att ingå i ett register.

45 Det ska i detta sammanhang erinras om att enligt domstolens fasta praxis ska all behandling av personuppgifter dels vara förenlig med de i artikel 5 i förordningen angivna principerna för personuppgiftsbehandling, dels – med hänsyn till den princip om laglighet som föreskrivs i artikel 5.1 a – uppfylla något av de i artikel 6 uppräknade villkoren som gör att behandlingen anses vara laglig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 96, och dom av den 7 december 2023, SCHUFA Holding m.fl. (Scoring), C‑634/21, EU:C:2023:957, punkt 67).

46 I synnerhet kan den behandling av personuppgifter som är aktuell i det nationella målet, det vill säga det muntliga utlämnandet till allmänheten av uppgifter om brott hänföras till artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Där anges att behandlingen är laglig om, och i den utsträckning, den är är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 99).

47 Vad mer specifikt gäller uppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott, föreskriver artikel 10 i dataskyddsförordningen ytterligare begränsningar i behandlingen av dessa. Enligt denna bestämmelse får behandling av dessa uppgifter endast … utföras under kontroll av en myndighet, förutom om den är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 100).

48 Domstolen har redan slagit fast att varken artikel 6.1 e eller artikel 10 i dataskyddsförordningen innehåller något allmänt eller ovillkorligt förbud mot att en myndighet ges behörighet, eller till och med en skyldighet, att lämna ut personuppgifter till den som framställer en begäran därom (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 103).

49 Dataskyddsförordningen utgör således inte hinder för att personuppgifter lämnas ut till allmänheten när utlämnandet är nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning i den mening som avses i artikel 6.1 e i förordningen. Samma sak gäller även när de aktuella uppgifterna omfattas av artikel 10 i dataskyddsförordningen under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs i den lagstiftning som tillåter att uppgifterna lämnas ut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 104).

50 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande och av den finska regeringens skriftliga yttrande att de nationella lagarna om offentlighet i myndigheternas verksamhet och om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar syftar till att utföra den uppgift av allmänt intresse som möjliggör säkerställande av allmänhetens tillgång till allmänna handlingar.

51 Under dessa omständigheter önskar den hänskjutande domstolen särskilt få klarhet i huruvida den behandling av personuppgifter som är aktuell i det nationella målet kan anses vara tillåten mot bakgrund av proportionalitetsprincipen, särskilt mot bakgrund av den avvägning som ska göras mellan, å ena sidan, allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar, som avses i artikel 86 i dataskyddsförordningen, och, å andra sidan, de grundläggande rättigheterna till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter, vilka stadfästs i artiklarna 7 och 8 i stadgan.

52 Vad gäller de sistnämnda rättigheterna ska det erinras om att, såsom anges i skäl 4 i dataskyddsförordningen, de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter inte utgör några absoluta rättigheter, utan ska förstås utifrån sin uppgift i samhället och vägas mot andra grundläggande rättigheter. Begränsningar får således göras, förutsatt att de, i enlighet med vad som anges i artikel 52.1 i stadgan, är föreskrivna i lag och förenliga med det väsentliga innehållet i de grundläggande rättigheterna och med proportionalitetsprincipen. Enligt den sistnämnda principen får begränsningar endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller av behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Begränsningarna får inte gå utöver vad som är strikt nödvändigt, och den lagstiftning som innebär ett ingrepp måste innehålla tydliga och precisa bestämmelser som reglerar räckvidden och tillämpningen av den aktuella åtgärden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 105).

53 För att fastställa huruvida ett utlämnande till allmänheten av personuppgifter om fällande domar i brottmål, såsom det i det nationella målet, är nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning, i den mening som avses i artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen, och huruvida den lagstiftning som tillåter utlämnandet innehåller lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter, i den mening som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen, ska det följaktligen särskilt prövas om det ingrepp i de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter som detta utlämnande medför – med beaktande av hur allvarligt ingreppet är – kan anses vara motiverat, och framför allt proportionerligt, med hänsyn till förverkligandet av de eftersträvade målen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 106).

54 Vad gäller hur allvarligt ingreppet i dessa rättigheter är har domstolen redan slagit fast att behandlingen av uppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder, på grund av dessa uppgifters särskilda känslighet, kan utgöra ett särskilt allvarligt ingrepp i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter enligt artiklarna 7 och 8 i stadgan. Eftersom sådana uppgifter avser beteenden som samhället tar avstånd från, kan ett beviljande av tillgång till dessa uppgifter nämligen stigmatisera den berörda personen och därmed utgöra ett allvarligt ingrepp i hans eller hennes privatliv eller yrkesliv (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkterna 74, 75 och 112).

55 Även om den tillgång för allmänheten till allmänna handlingar som den hänskjutande domstolen hänvisat till utgör ett allmänt intresse som kan motivera att personuppgifter som förekommer i sådana handlingar lämnas ut, såsom framgår av skäl 154 i förordningen, måste dock allmänhetens tillgång till allmänna handlingar sammanjämkas med de grundläggande rättigheterna avseende respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter, vilket för övrigt är ett uttryckligt krav enligt artikel 86 i dataskyddsförordningen. Med beaktande bland annat av hur känsliga uppgifterna om fällande domar i brottmål är, och av allvarlighetsgraden i det ingrepp i de berörda personernas grundläggande rättigheter avseende respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter som utlämnandet av dessa uppgifter innebär, måste dessa rättigheter anses väga tyngre än allmänhetens intresse av att få tillgång till allmänna handlingar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 120).

56 Av samma skäl kan rätten till informationsfrihet enligt artikel 85 i dataskyddsförordningen inte tolkas så, att den motiverar att personuppgifter avseende fällande dom i brottmål lämnas ut till var och en som begär ut sådana uppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning), C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 121).

57 Det saknar härvidlag betydelse huruvida den person som begär tillgång till uppgifter om fällande domar i brottmål är ett bolag eller en enskild eller om sådana uppgifter lämnas ut skriftligen eller muntligen.

58 Mot bakgrund av ovanstående ska den andra och den tredje frågan besvaras enligt följande. Bestämmelserna i dataskyddsförordningen, särskilt artiklarna 6.1 e och 10 däri, ska tolkas så, att de utgör hinder för att uppgifter om fällande domar i brottmål mot en fysisk person i ett register som förs av domstol lämnas ut muntligen till vilken person som helst för att säkerställa allmänhetens tillgång till allmänna handlingar, utan att den person som begär utlämnandet behöver visa att personen har ett särskilt intresse av att erhålla dessa uppgifter. Det saknar härvidlag betydelse huruvida personen är ett bolag eller en privatperson.

59 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: finska.