Tribunalens dom (fjärde avdelningen) den 7 juni 2023

I mål T‑143/22,

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden R. da Silva Passos samt domarna I. Reine och T. Pynnä (referent), justitiesekreterare: tillförordnade justitiesekreteraren T. Henze,

efter den skriftliga delen av förfarandet

med beaktande av att ingen av parterna inom tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att den skriftliga delen av förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

Bakgrund

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning [utelämnas]

Prövning av yrkandet om ogiltigförklaring

Den femte grunden: Felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 2 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna. [utelämnas]

– Prövning av den femte grunden

– Slutsats avseende ogiltighetstalan [utelämnas]

Yrkandena om att sökanden ska tillerkännas rätt till efterlevandepension och att hennes son ska tillerkännas rätt till barnpension

Rättegångskostnader

1 Sökanden, OP, har med stöd av artikel 270 FEUF yrkat ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 7 juni 2021 om avslag på hennes ansökan om efterlevandepension efter att hennes make, tidigare tjänsteman vid parlamentet, avlidit (nedan kallat det angripna beslutet). Hon har även, för sin son A:s räkning, yrkat ogiltigförklaring av samma beslut, i den del det innebär avslag på hennes ansökan om barnpension för deras son, som har ett funktionshinder.

2 Sökanden gifte sig med B år 1980. Det meddelades äktenskapsskillnad mellan makarna år 2017. Den 29 januari 2021 gifte sig sökanden på nytt med B. Paret har fyra barn, varav en son, som nämns i punkt 1 ovan, född den [konfidentiellt]. År 2015 fastställde belgiska myndigheterna att sonen hade ett funktionshinder på 66 procent. I det läkarintyg som var avsett för bedömningen av sökandens sons funktionshinder, daterat den 9 april 2021, angav läkaren att han hade ett funktionshinder [konfidentiellt] som uppskattades till 90 procent.

3 B var tidigare tjänsteman vid parlamentet, och gick i pension i juni 2019. Han erkändes ha en allvarlig sjukdom den 18 juni 2020 och avled den [konfidentiellt].

4 Den 22 mars 2021 gav B sin dotter fullmakt att sköta kontakterna med Europeiska gemenskapernas institutioners gemensamma sjukförsäkringssystem (det gemensamma sjukförsäkringssystemet). Samma dag kontaktade hon, via e-post, parlamentets tjänsteavdelningar för att informera dem om sin fars hälsotillstånd, om att föräldrarna på nytt var gifta med varandra och om deras fyra barns existens. Hon ställde även frågor om moderns rätt till efterlevandepension.

5 Den 25 mars 2021 lämnade parets dotter ytterligare uppgifter om sina föräldrar per e-post till parlamentet. Hon angav även att faderns död var nära förestående och att ett av hennes föräldrars barn har ett funktionshinder. Hon upprepade sin fråga om moderns rätt till efterlevandepension.

6 Den 29 mars 2021 sände parlamentets tjänsteavdelningar handlingar som skulle fyllas i till parets dotter för att uppdatera faderns personalakt. Parets dotter svarade att hennes far hade avlidit två dagar tidigare och ställde frågor om vilka åtgärder som måste vidtas.

7 Den 30 mars 2021 svarade parlamentets tjänsteavdelningar parets dotter och begärde att hon skulle fylla i det formulär som hade skickats föregående dag. Samma dag sände parets dotter kompletterade och styrkande handlingar till parlamentet.

8 Samma dag bekräftade parlamentet att de ifyllda handlingarna hade mottagits och skickade parets dotter de handlingar som skulle fyllas i för att ansöka om att hennes bror med funktionshinder skulle beviljas barnpension. Samma dag skickade parets dotter en av dessa vederbörligen ifyllda handlingar till parlamentet och informerade dem om att ett läkarintyg också snart skulle inkomma.

9 Den 9 april 2021 underrättade parlamentet genom e-post parets dotter om att barnpension inte kunde beviljas hennes bror med funktionshinder, eftersom ansökan inte hade mottagits före B:s död.

10 Den 15 april 2021 skickade parets dotter ett e-postmeddelande till parlamentets tjänsteavdelningar, i vilket hon noterade deras svar rörande hennes brors barnpension, påminde dem om att hennes bror har ett funktionshinder sedan fem år tillbaka och skickade handlingar som hade fyllts i av deras familjeläkare. Hon ställde även frågor till parlamentet om ersättning för sjukvårdskostnader som hennes bror och sökanden hade haft. Samma dag svarade parlamentets tjänsteavdelningar att ersättning för sjukvårdskostnader för parets son med funktionshinder inte var möjlig, eftersom han inte hade ställning som underhållsberättigat barn vid tidpunkten för B:s bortgång. Samma dag skickade parets dotter ett svar via e-post till parlamentets tjänsteavdelningar med kompletterande upplysningar om sin familjs situation.

11 Den 5 maj 2021 informerade chefen för parlamentets enhet för pensioner och socialförsäkringar sökanden om sitt beslut att bevilja henne dödsfallsersättning enligt artikel 70 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

12 Den 7 juni 2021 meddelade parlamentets tjänsteavdelningar, genom det angripna beslutet, sökanden dels att det enligt artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna inte var möjligt att bevilja henne efterlevandepension, dels att parets son vid tidpunkten för B:s bortgång inte heller hade rätt till barnpension, eftersom det vid tidpunkten för B:s bortgång inte fanns några underhållsberättigade barn som hade erkänts som sådana av parlamentets enhet för individuella rättigheter.

13 Den 10 augusti 2021 ingav sökanden ett klagomål till parlamentet, i vilket hon yrkade dels att det angripna beslutet skulle upphävas, dels att hon skulle beviljas efterlevandepension och att hennes son skulle beviljas barnpension.

14 Genom beslut av den 10 januari 2022 avslog den parlamentet sökandens klagomål (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet). I detta beslut preciserade parlamentet, med hänvisning till ordalydelsen i artikel 80 i tjänsteföreskrifterna, att ett barn inte kan erkännas som underhållsberättigat barn enligt artikel 2.5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna utan att administrationen har erhållit en ansökan om detta och utan att administrationen har kontrollerat huruvida villkoren för beviljande är uppfyllda.

15 Sökanden har yrkat att tribunalen ska

16 Parlamentet har yrkat att tribunalen ska

22 Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring har sökanden åberopat sex grunder som syftar till att visa att det angripna beslutet är rättsstridigt. Dessa grunder avser i huvudsak följande:

79 Sökanden har hävdat att parlamentet gjorde en felaktig tillämpning av artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna när det motiverade sitt beslut att inte bevilja hennes son barnpension med att sonen vid tidpunkten för makens bortgång inte hade erkänts som underhållsberättigat barn.

80 Enligt sökanden befinner sig hennes son nämligen i den situation som beskrivs i artikel 2.5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, det vill säga att han är ett barn som på grund av ett handikapp är förhindrat att tjäna sitt uppehälle, och detta under hela handikapperiodens längd. Kraven i artikel 2.3 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna är således inte tillämpliga, eftersom ett barn med funktionshinder har rätt till ett automatiskt tillägg. Parlamentet krävde dessutom felaktigt att erkännandet av ett barn med funktionshinder skulle ha skett före förälderns död, trots att barnet hade anmälts till parlamentet före dödsfallet. Parlamentets tjänsteavdelningar begärde ytterligare handlingar först två dagar efter tjänstemannens död, medan ett omedelbart svar från parlamentet på den avlidne tjänstemannens dotters frågor skulle ha gjort det möjligt att genomföra de administrativa formaliteterna före dödsfallet.

81 Parlamentet har genmält att ett barn, för att ha rätt till barnpension, måste ha erkänts som underhållsberättigat vid tidpunkten för tjänstemannens bortgång i enlighet med artikel 80 i tjänsteföreskrifterna. I förevarande fall har tjänstemannen aldrig vidtagit åtgärder avseende ett tillägg för sitt myndiga barn med funktionshinder. Det framgår emellertid av systematiken i och syftet med artikel 2.5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna att detta tillägg ska beviljas till följd av en ansökan, genom vilken tjänstemannen underrättar administrationen om sitt barns situation, vilken tillsättningsmyndigheten därefter ska kontrollera. Enbart en upplysning om existensen av ett barn med funktionshinder, utan några bevishandlingar, som finns i ett e‑postmeddelande till administrationen från den tidigare tjänstemannens dotter, vars fullmakt var begränsad till handläggningen av ärenden som rör det gemensamma sjukförsäkringssystemet, räcker inte för att anse att barnet ska kunna erkännas som underhållsberättigat.

82 I artikel 80 första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att om en tjänsteman avlider utan att efterlämna någon make som har rätt till efterlevandepension, så skall de barn som vid tidpunkten för dödsfallet var underhållsberättigade enligt artikel 2 i bilaga VII [till tjänsteföreskrifterna] ha rätt till barnpension ….

83 Tribunalen konstaterar inledningsvis att de olika språkversionerna av artikel 80 första stycket i tjänsteföreskrifterna skiljer sig åt. Det är nämligen endast den franska, den italienska och den rumänska språkversionen av denna bestämmelse som använder formuleringen barn som erkänts som underhållsberättigade (enfants reconnus à … charge), medan orden som erkänts inte används i de övriga språkversionerna. Exempelvis hänvisas i den tyska versionen till unterhaltsberechtigte Kinder, den engelska versionen till children dependent on the deceased, den finska versionen till virkamiehen huollettavina olevat lapset och den portugisiska versionen till Filhos que sejam considerados como estando a seu cargo.

84 Det framgår av fast praxis från domstolen att den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna av en unionsrättslig text, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till sitt sammanhang och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se dom av den 12 september 2019, A m.fl., C‑347/17, EU:C:2019:720, punkt 38 och där angiven rättspraxis, och dom av den 16 januari 2018, SE/rådet, T‑231/17, ej publicerad, EU:T:2018:3, punkt 34).

85 Artikel 80 första stycket i tjänsteföreskrifterna ska således tolkas med beaktande av såväl syftet med denna bestämmelse som det sammanhang i vilket den ingår.

86 Vad gäller definitionen av personer som kan beviljas barnpension, det vill säga den avlidne tjänstemannens underhållsberättigade barn, omfattar hänvisningen i, artikel 80 första stycket i tjänsteföreskrifterna, till artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna i dess helhet, och inte endast punkt 2 i nämnda artikel, där begreppet underhållsberättigat barn definieras. För att bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna ska kunna fungera på ett sammanhängande sätt måste därför samtliga relevanta bestämmelser i artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna beaktas vid definitionen av begreppet underhållsberättigat barn (dom av den 20 januari 2009, Klein/kommissionen, F‑32/08, EU:F:2009:3, punkt 39).

87 Det är visserligen riktigt att det i artikel 2.5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna uttryckligen hänvisas till barntillägg, medan punkt 2 i denna artikel är formulerad i mer allmänna ordalag. Icke desto mindre är kriterierna i artikel 2.5 i bilaga VII motiverade inte bara vad gäller beviljande av barntillägg utan även beviljande av barnpension. Från och med en viss ålder ska barnen själva kunna försörja sig och får inte belasta unionens budget, vilket även gäller för de ekonomiska förmåner som föreskrivs i artikel 80 i tjänsteföreskrifterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2009, Klein/kommissionen, F‑32/08, EU:F:2009:3, punkt 40).

88 I artikel 2.2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna definieras begreppet underhållsberättigat barn genom att det förklaras att det rör sig om tjänstemannens eller hans makes biologiska eller adopterade barn, som tjänstemannen faktiskt försörjer. I artikel 3 a föreskrivs att barntillägget ska beviljas automatiskt för barn som ännu inte fyllt 18 år, medan punkt 5 i samma artikel närmare bestämt rör myndiga barn med funktionshinder, varvid det föreskrivs att [u]tbetalning av tillägget för barn som på grund av svår sjukdom eller handikapp är förhindrat att tjäna sitt uppehälle skall fortsätta under hela sjukdoms- eller handikapperioden, oberoende av ålder.

89 Vid tillämpningen av artikel 2.5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna ankommer det dessutom på tillsättningsmyndigheten att i varje enskilt fall och med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet avgöra om det föreligger en allvarlig sjukdom eller ett handikapp som hindrar barnet från att försörja sig (dom av den 21 oktober 2003, Birkhoff/kommissionen, T‑302/01, EU:T:2003:276, punkt 40).

90 Begreppet fortsätta som används i artikel 2.5 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna innebär inte att lagstiftaren har velat att ett barn med funktionshinder ska fortsätta att erhålla ett tillägg när det blir myndigt utan att för den skull inbegripa en situation där ett barn fortsätter att ha ett funktionshinder efter att ha blivit myndigt. Det framgår nämligen av rättspraxis att även om det är uppenbart att denna bestämmelse omfattar det fallet att utbetalningar enligt punkt 3 och utbetalningar enligt punkt 5 sker utan avbrott i tiden, är det inte uteslutet att utbetalningen av det aktuella bidraget kan avbrytas (dom av den 30 november 1994, Dornonville de la Cour/kommissionen, T‑498/93, EU:T:1994:278, punkt 33).

91 Det ska tilläggas att barntillägg ska beviljas för ett underhållsberättigat barn, i den mening som avses i artikel 2.2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, oavsett om tjänstemannens eller dennes makes barn är fött inom äktenskapet, utom äktenskapet eller är adopterat, under förutsättning att tjänstemannen faktiskt försörjer barnet, och under förutsättning att något av villkoren i punkterna 3 och 5 i samma artikel är uppfyllda. Barnet kan således antingen vara under 18 år, vara mellan 18 och 26 år och genomgå skol- eller yrkesutbildning, eller lida av allvarlig sjukdom eller handikapp som hindrar barnet från att försörja sig. I vart och ett av dessa tre fall ger tjänsteföreskrifterna inte tillsättningsmyndigheten något utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller frågan huruvida den ska bevilja barnpensionen i fråga, utan tillsättningsmyndigheten ges en normbunden behörighet, i den meningen att tillsättningsmyndigheten är skyldig att bevilja denna pension när den konstaterar att villkoren är uppfyllda och är skyldig att inte bevilja den i övriga fall (se, analogt, dom av den 21 oktober 2003, Birkhoff/kommissionen, T‑302/01, EU:T:2003:276, punkt 38, och dom av den 17 november 2021, KR/kommissionen, T‑408/20, ej publicerad, EU:T:2021:788, punkt 23).

92 Det framgår således av artikel 80 första stycket i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 2 i bilaga VII till desamma, att tre villkor måste vara uppfyllda för att sökandens son ska ha rätt till barnpension. De två första villkoren är av materiell art, i den meningen att sökandens son måste ha drabbats av en allvarlig sjukdom eller ett handikapp som hindrar honom från att försörja sig och han måste faktiskt ha försörjts av den avlidne tjänstemannen. Det tredje villkoret är tidsmässigt, i den meningen att den avlidne tjänstemannen måste ha varit underhållsskyldig gentemot sökandens son vid tidpunkten för sin egen bortgång.

93 Parlamentets argument att det är nödvändigt att lägga till ett ytterligare villkor kopplat till tidpunkten för beslutet om erkännande av ställningen som underhållsberättigat barn saknar stöd i artikel 80 i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 2 i bilaga VII till desamma, med hänsyn till det sammanhang i vilket dessa bestämmelser ingår och deras syfte.

94 Det ska inledningsvis påpekas att det i artikel 80 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att om en tjänsteman eller en person som uppbär avgångspension avlider utan att villkoren i första stycket i denna artikel är uppfyllda, så ska dennes underhållsberättigade barn, i den mening som avses i artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, ha rätt till barnpension på de villkor som anges i artikel 21 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. I denna bestämmelse, som avser samma rätt till barnpension, hänvisas inte till ett processuellt villkor avseende förekomsten av ett beslut om erkännande som måste ha fattats före tjänstemannens död.

95 Artikel 37 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, i vilken det föreskrivs en liknande mekanism för utbetalning av barnpension för EU-anställdas underhållsberättigade barn, uppställer inte heller något villkor om när ställningen som underhållsberättigat barn måste ha erkänts. Enligt artikel 37 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen ska barnpension tvärtom beviljas barn för vilka [en anställd eller en person som uppbär avgångspension eller invaliditetsersättning] är underhållsskyldig vid sin död, och detta enligt de villkor som fastställs i artikel 80 i tjänsteföreskrifterna.

96 Såsom parlamentet har gjort gällande beviljas visserligen barntillägg ex officio för barn under 18 år, men i andra fall beviljas det på begäran av den berörda tjänstemannen (dom av den 14 december 1990, Brems/rådet, T‑75/89, EU:T:1990:88, punkt 23). Denna begäran syftar emellertid endast till att göra det möjligt för tillsättningsmyndigheten att kontrollera om de materiella och tidsmässiga villkor som avses i punkt 92 ovan är uppfyllda och, om så är fallet, bevilja barntillägg. Kravet att parlamentets tjänsteavdelningar måste ha erkänt en sådan ställning före dödsfallet, vilket inte föreskrivs i dessa bestämmelser, utgör således ett ytterligare villkor, vilket inte kan godtas i detta sammanhang.

97 I dessa bestämmelser föreskrivs dessutom varken att ansökan måste ha en särskild form eller att den måste åtföljas av styrkande handlingar. Exempelvis framgår det av de faktiska omständigheterna i det mål som avgjordes genom domen av den 30 november 1994, Dornonville de la Cour/kommissionen ( T‑498/93, EU:T:1994:278), att sökanden i det målet retroaktivt beviljades barntillägg från och med den tidpunkt då sökanden hade anmodats att inkomma med bestyrkande handlingar.

98 Barntillägget har ett socialt syfte och motiveras av kostnader som härrör från verkliga, ofrånkomliga behov knutna till barnet och dess underhåll (se dom av den 7 maj 1992, rådet/Brems, C‑70/91 P, EU:C:1992:201, punkt 9 och där angiven rättspraxis). Att bevilja barnpension till en avliden tjänstemans underhållsberättigade barn har ett liknande syfte. Detta syfte skulle emellertid inte uppnås om tillsättningsmyndigheten kunde avslå en ansökan om barnpension av skäl som saknar samband med barnets situation och de materiella villkor och tidsmässiga villkor som anges i punkt 92 ovan.

99 Även om det är riktigt att de unionsrättsliga bestämmelser som ger rätt till ekonomiska förmåner ska tolkas restriktivt (dom av den 30 november 1994, Dornonville de la Cour/kommissionen, T‑498/93, EU:T:1994:278, punkt 39), så följer det av det ovan anförda att det endast är genom en kombinerad tillämpning av artikel 80 i tjänsteföreskrifterna och artikel 2 i bilaga VII till desamma som det är möjligt att ta hänsyn till den allmänna systematiken i bestämmelserna om barnpension och den särskilda situation som den berörda personen befinner sig i, det vill säga att vara ett barn som lider av en allvarlig sjukdom eller ett handikapp, på ett sätt som är förenligt med det sociala mål som eftersträvas med utbetalningen av barnpension till ett sådant barn, vilket är förhindrat att försörja sig själv (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 30 november 1994, Dornonville de la Cour/kommissionen, T‑498/93, EU:T:1994:278, punkt 39, och dom av den 29 november 2011, Birkhoff/kommissionen, T‑10/11 P, EU:T:2011:699, punkt 50).

100 Uttrycket vid sin död i artikel 80 första stycket i tjänsteföreskrifterna ska således förstås så, att det är denna tidpunkt som ska beaktas vid bedömningen av huruvida den avlidne tjänstemannens barn uppfyller villkoren i artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, och inte den tidpunkt då tillsättningsmyndigheten måste ha fattat ett beslut i detta avseende. Detta innebär att det, under förutsättning att de materiella villkoren för att anses som ett underhållsberättigat barn var uppfyllda före tjänstemannens död, inte är nödvändigt att administrativa åtgärder för att erhålla barntillägg har vidtagits före dödsfallet.

101 Av det ovan anförda följer att parlamentet gjorde en felaktig tillämpning av artikel 80 i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 2 i bilaga VII till desamma, genom att inte bevilja sökandens son barnpension med motiveringen att han vid tidpunkten för B:s bortgång ännu inte hade erkänts som underhållsberättigat barn av enheten för individuella rättigheter.

102 Den femte grunden ska därför godtas. Eftersom beslutet att inte bevilja barnpension grundar sig på ett enda skäl och det följer av det ovan anförda att detta skäl saknar stöd, ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del det innebär att sökandens son inte beviljas barnpension, utan att det är nödvändigt att pröva den fjärde och den sjätte grunden, vilka även de avser beslutet att inte bevilja barnpension.

104 Det angripna beslutet ska däremot ogiltigförklaras i den del det avser beslutet att inte bevilja sökandens son barnpension, utan att det är nödvändigt att pröva den fjärde och den sjätte grunden.

105 Sökanden har yrkat att tribunalen ska fastställa att hon har rätt till efterlevandepension och att hennes son har rätt till barnpension. Hon har även yrkat att tribunalen ska bevilja hennes son nämnda pension.

106 Unionsdomstolens obegränsade behörighet enligt artikel 91.1 andra meningen i tjänsteföreskrifterna innebär bland annat att unionsdomstolen har till uppgift att avgöra de tvister som den har att pröva fullständigt och att säkerställa att dess domar om ogiltigförklaring i personalmål får verkan i praktiken (se dom av den 20 maj 2010, Gogos/kommissionen, C‑583/08 P, EU:C:2010:287, punkterna 49 och 50 och där angiven rättspraxis).

107 När unionsdomstolen utövar sin obegränsade behörighet riktar den inte några förelägganden till de berörda institutionerna eller organen, utan har, i förekommande fall, behörighet att träda i deras ställe och fatta de beslut som med nödvändighet följer av de slutsatser som den har dragit efter sin rättsliga bedömning av tvisten (dom av den 24 november 2021, KL/EIB, T‑370/20, EU:T:2021:822, punkt 113).

108 Enligt rättspraxis utgör tvister av ekonomisk art, i den mening som avses i artikel 91.1 andra meningen i tjänsteföreskrifterna, inte bara mål om skadestånd i vilka anställda har väckt talan mot en unionsinstitution eller ett unionsorgan, utan även alla tvister i vilka en sådan institution eller ett sådant organ till rättsinnehavare ska betala ett belopp som de anser sig ha rätt till enligt tjänsteföreskrifterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2007, Weißenfels/parlamentet, C‑135/06 P, EU:C:2007:812, punkt 65, och dom av den 20 maj 2010, Gogos/kommissionen, C‑583/08 P, EU:C:2010:287, punkt 45).

109 Härav följer att förevarande tvist, som rör utbetalning av efterlevandepension och barnpension, är en tvist av ekonomisk art.

111 Vad gäller beviljandet av barnpension innebär en delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet att parlamentet, med stöd av artikel 266 FEUF, ska anta ett nytt beslut om beviljande av barnpension till sökandens son. Det ankommer således på tillsättningsmyndigheten att, mot bakgrund av domskälen i förevarande dom, på nytt pröva sökandens sons situation i syfte att kontrollera huruvida de villkor som anges i punkt 92 ovan är uppfyllda. Det kan således inte redan nu slås fast att sökandens son har rätt till barnpension, eftersom det ankommer på tillsättningsmyndigheten att göra denna prövning (dom av den 28 september 2011, Allen/kommissionen, F‑23/10, EU:F:2011:162, punkt 117; se även, e contrario, dom av den 24 november 2021, KL/EIB, T‑370/20, EU:T:2021:822, punkt 121).

112 Sökandens ansökan om erkännande av sin sons rätt till barnpension och om beviljande av sådan pension ska följaktligen avslås såsom för tidigt väckt.

113 När rättegångsdeltagarna ömsom tappar ett mål på en eller flera punkter, ska vardera deltagaren enligt artikel 134.3 i tribunalens rättegångsregler bära sina egna rättegångskostnader. Enligt artikel 135.1 i rättegångsreglerna får tribunalen emellertid, om så anses skäligt, besluta att en tappande rättegångsdeltagare – förutom att bära sina rättegångskostnader – endast delvis, eller inte alls, ska ersätta en annan deltagares rättegångskostnader.

114 I förevarande fall har både parlamentet och sökanden tappat målet på en del punkter. Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall ska parlamentet förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

115 Rådet ska bära sina egna rättegångskostnader, i enlighet med artikel 138.1 i rättegångsreglerna.

1 Rättegångsspråk: franska.

2 Nedan återges endast de punkter i denna dom som tribunalen anser bör publiceras.

3 Konfidentiella uppgifter har utelämnats.