Förslag till avgörande av generaladvokat ATHANASIOS RANTOS föredraget den 1 februari 2024
1 Originalspråk: franska.
2 Rådets förordning av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101] och [102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1).
3 EUT C 210, 2006, s. 2, nedan kallade 2006 års riktlinjer.
4 Se punkt 7 i sammanfattningen av SSA-beslutet, som finns tillgängligt på följande adress: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=Celex:52011XC1119(01)
5 Den konsoliderade versionen av kommissionens beslut [K(2010) 4387 slutlig] (tillgänglig endast på engelska) finns tillgänglig på följande adress: https://ec.europa.eu/competition/antitrust/cases/dec_docs/38344/38344_5856_3.pdf
6 Kommissionens förordning av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1).
7 Domslutet i domen av den 15 juli 2015 har följande lydelse:1) Det finns inte längre skäl att pröva talan vad gäller nedsättning av de böter som ålagts [WDI] och [WDV] i beslut … av den 30 september 2010. 2) Artikel 2 [första stycket led] 8 i [det omtvistade beslutet] ogiltigförklaras. 3) Skrivelsen … av den 14 februari 2011 ogiltigförklaras. 4) [WDI], [WDV] och Pampus … förpliktas att solidariskt erlägga böter om 15485000 euro. 5) [WDI] och [WDV] förpliktas att solidariskt erlägga böter om 23370000 euro. 6) [WDI] förpliktas att erlägga böter om 7695000 euro. 7) Talan ogillas i övrigt. 8) [WDI], [WDV] och Pampus … ska bära hälften av sina egna kostnader, inklusive de kostnader som är hänförliga till det interimistiska förfarandet. Kommissionen ska bära sina egna kostnader samt hälften av de kostnader som [WDI], [WDV] och Pampus … har haft, inklusive de kostnader som är hänförliga till det interimistiska förfarandet.
8 Punkterna 67–131 i den överklagade domen.
9 Punkt 75 i den överklagade domen.
10 Punkt 64 i den överklagade domen.
11 Punkt 96 i den överklagade domen.
12 Punkterna 96 och 97 i den överklagade domen.
13 Punkt 98 i den överklagade domen, som för ett liknande resonemang hänvisar till CB-domen, punkterna 58 och 60.
14 Punkt 99 i den överklagade domen, som for för ett liknande resonemang hänvisar till CB-domen, punkterna 60–65 och 85–87.
15 Punkt 101 i den överklagade domen, som hänvisar till domstolens beslut, punkterna 38 och 40.
16 Punkt 102 i den överklagade domen.
17 Punkt 116 i den överklagade domen.
18 Punkt 124 i den överklagade domen.
19 Punkt 127 i den överklagade domen, som för ett liknande resonemang hänvisar till CB-domen, punkterna 86 och 87.
20 Punkterna 135 och 141 i den överklagade domen.
21 Se punkt 27 i förevarande förslag till avgörande. Klagandena har närmare bestämt yrkat att domstolen ska: – ogiltigförklara den angripna rättsakten, – följaktligen fastställa att kommissionen ska avräkna de betalningar som WDI har gjort under perioden mellan den 29 juni 2011 och den 16 juni 2015 (16400000 euro), jämte kompensationsränta på totalt 1420610 euro, det vill säga totalt 17820610 euro, från de böter som tribunalen ålade i domen av den 15 juli 2015, med verkan från och med den 15 juli 2015, och att dessa böter betalades genom betalningen av den 17 oktober 2019 med ett belopp på 18149636,24 euro, – förplikta kommissionen att till WDI betala 1633085,17 euro jämte kompensationsränta från den 17 oktober 2019 till dess att hela det belopp som ska betalas har betalats, – i andra hand, upphäva den överklagade domen och förplikta kommissionen att till (de tre) klagandena betala skadestånd på 12236931,69 euro som ersättning för den fordran på 12236931,36 euro som kommissionen har gjort gällande gentemot WDI i skrivelsen av den 2 mars 2020, samt till WDI betala det överskjutande beloppet på 1633085,17 euro jämte kompensationsränta från den 17 oktober 2019 till dess att full återbetalning sker, – eller, i andra hand, i förhållande till yrkandena i strecksatserna 1–5, återförvisa målet till tribunalen för avgörande, och, under alla omständigheter, – förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i målet om överklagande.
22 Unionsdomstolarna tillerkändes ursprungligen obegränsad behörighet på konkurrensrättens område genom artikel 17 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, den första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204). För en fullständig förteckning över de förordningar som ger Europeiska unionens domstol obegränsad behörighet, se Lenaerts, K., Gutman, K., Nowak, J.T., EU Procedural Law, 2:a upplagan, Oxford, 2023, s. 633, närmare bestämt fotnot 2.
23 Se dom av den 25 juli 2018, Orange Polska/kommissionen (C‑123/16 P, nedan kallad Orange Polska-domen, EU:C:2018:590, punkt 104 och där angiven rättspraxis) och mitt förslag till avgörande i målet Lietuvos geležinkeliai/kommissionen ( C‑42/21 P, EU:C:2022:537, punkterna 148–162).
24 Se, emellertid, artikel 36 KS. För en historisk översikt över artikel 31 i förordning nr 1/2003, se Muguet-Poullennec, G., Berghe P., Article 31 – Review by the Court of Justice – Commentary, i Regulation 1/2003 and EU Antitrust Enforcement – A Systematic Guide, Wolters Kluwer, 2023, s. 679.
25 Se Orange Polska-domen (punkt 105 och där angiven rättspraxis).
26 Se Orange Polska-domen (punkt 106 och där angiven rättspraxis).
27 Se dom av den 21 januari 2016, Galp Energía España m.fl./kommissionen ( C‑603/13 P, EU:C:2016:38, punkterna 75–77 och där angiven rättspraxis).
28 Se domstolens beslut, punkt 34.
29 Se domstolens beslut, punkt 34.
30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2015, Orange Polska/kommissionen ( T‑486/11, EU:T:2015:1002, punkterna 65 och 67 och där angiven rättspraxis) och dom av den 25 januari 2023, GEA Group/kommissionen ( T‑640/16 RENV, EU:T:2023:18, punkt 263).
31 Se dom av den 26 september 2018, Infineon Technologies/kommissionen ( C‑99/17 P, EU:C:2018:773, punkt 195 och där angiven rättspraxis), och dom av den 16 juli 2020, Nexans France och Nexans/kommissionen ( C‑606/18 P, EU:C:2020:571, punkterna 96 och 97 samt där angiven rättspraxis).
32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen ( C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkterna 66 och 67), och dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 63).
33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2016, Galp Energía España m.fl./kommissionen ( C‑603/13 P, EU:C:2016:38, punkt 90).
34 Dom av den 18 mars 2021, Pometon/kommissionen ( C‑440/19 P, EU:C:2021:214, punkt 138).
35 Dom av den 26 januari 2017, Duravit m.fl./kommissionen ( C‑609/13 P, EU:C:2017:46, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
36 Dom av den 26 januari 2017, Duravit m.fl./kommissionen ( C‑609/13 P, EU:C:2017:46, punkterna 33 och 36 och där angiven rättspraxis).
37 Se, exempelvis, dom av den 29 september 2021, Tokin/kommissionen ( T‑343/18, EU:T:2021:636, punkt 181).
38 Punkterna 96 och 97 i den överklagade domen.
39 Domstolens beslut, punkterna 17, 35 och 36.
40 Dom av den 15 juli 2015, punkt 332.
41 Dom av den 15 juli 2015, punkterna 357 och 358.
42 Dom av den 15 juli 2015, punkt 334.
43 Dom av den 15 juli 2015, punkt 297.
44 Se CB-domen (punkt 62 och där angiven rättspraxis).
45 Se, bland annat, dom av den 12 maj 2016, Trioplast Industrier/kommissionen ( T‑669/14, EU:T:2016:285) (nedan kallad domen Trioplast), punkterna 15 och 56–62.
46 Se, exempelvis, dom av den 15 september 2005, DaimlerChrysler/kommissionen ( T‑325/01, EU:T:2005:322), och dom av den 13 december 2018, Slovak Telekom/kommissionen ( T‑851/14, EU:T:2018:929).
47 Se, exempelvis, dom av den 10 mars 1992, ICI/kommissionen ( T‑13/89, EU:T:1992:35), dom av den 15 juli 2015, Akzo Nobel m.fl./kommissionen ( T-47/10, EU:T:2015:506), dom av den 9 september 2015, Panasonic och MT Picture Display/kommissionen ( T‑82/13, EU:T:2015:612), och dom av den 18 november 2020, Lietuvos geležinkeliai/kommissionen ( T‑814/17, EU:T:2020:545).
48 Se CB-domen, punkt 58.
49 Se, exempelvis, domslutet i domen av den 14 mars 2013, Fresh Del Monte Produce/kommissionen ( T‑587/08, EU:T:2013:129).
50 Dom av den 15 juli 2015 (punkt 302 och där angiven rättspraxis från domstolen).
51 Dom av den 29 april 2004, Tokai Carbon m.fl./kommissionen ( T‑236/01, T‑244/01–T‑246/01, T‑251/01 och T‑252/01, EU:T:2004:118, punkt 165), och dom av den 5 oktober 2011, Romana Tabacchi/kommissionen ( T‑11/06, EU:T:2011:560, punkterna 280–284).
52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 1974, Istituto Chemioterapico Italiano och Commercial Solvents/kommissionen ( 6/73 och 7/73, EU:C:1974:18, punkterna 51 och 52), dom av den 22 januari 2013, kommissionen/Tomkins ( C‑286/11 P, EU:C:2013:29, punkt 49), dom av den 26 september 2013, Alliance One International/kommissionen ( C‑679/11 P, EU:C:2013:606, punkt 107), och dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkt 41).
53 Domstolens beslut, punkterna 44 och 45. Såsom tribunalen erinrade om i sin dom av den 15 juli 2015, ska tribunalen, för att säkerställa den ändamålsenliga verkan av bedömningen av ett företags faktiska betalningskapacitet med avseende på det bötesbelopp som det ska åläggas, när den avser att utöva sin obegränsade behörighet, bedöma situationen den dag då tribunalen meddelar sitt beslut, mot bakgrund av de handlingar som parterna kan inge, med förbehåll för villkoren för upptagande till prövning i artikel 84 i rättegångsreglerna av den 4 mars 2015 (EUT L 105, 2015, s. 1).
54 Domstolens beslut, punkterna 39 och 40.
55 T‑393/10 INTP, EU:T:2018:293.