Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 5 september 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Rådets direktiv av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 2003, s. 51).

4 Rådets direktiv av den 27 november 1995 om märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen (EGT L 291, 1995, s. 46).

5 Rådets direktiv av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor (EGT L 316, 1992, s. 19). Detta direktiv har upphävts och ersatts av direktiv 2003/96.

6 Rådets direktiv av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12), omarbetat och upphävt, med verkan från den 13 februari 2023, genom rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (EUT L 58, 2020, s. 4).

7 Kommissionens genomförandebeslut av den 16 september 2011 om fastställande av en gemensam märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen (EUT L 241, 2011, s. 31). Detta beslut antogs bland annat med stöd av artikel 2.2 i direktiv 95/60. Det upphävdes och ersattes av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/197 av den 17 januari 2022 om fastställande av en gemensam märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen (EUT L 31, 2022, s. 52).

8 Stb. 1991, 561.

9 Enligt artikel 1 i direktiv 95/60, jämförd med artikel 3 i det direktivet, och artikel 1 i genomförandebeslut 2011/544.

10 Se dom av den 13 juli 2017, Vakarų Baltijos laivų statykla ( C‑151/16, EU:C:2017:537, punkt 42 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet Vakarų Baltijos laivų statykla).

11 Skattebefrielsen har nämligen till syfte att underlätta handelsutbytet i unionen, bland annat fri rörlighet för varor och tjänster som kan äga rum på unionens farvatten. Unionslagstiftaren har även, genom skattebefrielsen, velat främja likställdhet vad gäller vissa skattevillkor som gäller för transportföretag och andra företag som befinner sig på nämnda farvatten. Se i detta avseende, domen i mål Vakarų Baltijos laivų statykla (punkt 33 och där angiven rättspraxis). Det framgår dessutom av skäl 23 i direktiv 2003/96 att samma skattebefrielse grundas på iakttagandet av befintliga internationella förpliktelser och bibehållandet av unionsföretagens konkurrenskraft.

12 Se domen i mål Vakarų Baltijos laivų statykla (punkt 43 och där angiven rättspraxis).

13 Se domen i mål Vakarų Baltijos laivų statykla (punkt 44 och där angiven rättspraxis).

14 Se domen i mål Vakarų Baltijos laivų statykla (punkt 51).

15 Se dom av den 27 juni 2018, Turbogás ( C‑90/17, EU:C:2018:498, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

16 Se, för ett liknande resonemang, första till tredje skälet i direktiv 95/60 och skäl 1 i genomförandebeslut 2011/544.

17 Se dom av den 17 oktober 2018, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑503/17, EU:C:2018:831, punkt 53).

18 Det framgår av beslutet om hänskjutande att det, med tillämpning av nämnda bestämmelse, i nederländsk rätt föreskrivs att dieselbrännolja ska ha en märkbart röd, bestående färg.

19 Se punkterna 38 och 39 i förevarande förslag till avgörande.

20 Se punkterna 54–59 i detta förslag till avgörande.

21 I det målet fann EU-domstolen således att de villkor som uppställs i den nationella lagstiftningen inte hade något samband med den faktiska användningen av de aktuella energiprodukterna och att de på intet sätt var nödvändiga för att säkerställa en korrekt och lättfattlig tillämpning av en sådan skattebefrielse som föreskrivs i ovannämnda bestämmelse för att förhindra varje form av skatteflykt, undandragande av skatt eller missbruk. Se, bland annat, domen i mål Vakarų Baltijos laivų statykla (punkt 51).

22 Dessa parter anser dessutom att kravet på att bränslet ska innehålla en minsta mängd märkämne inte syftar till att förhindra skatteundandragande, eftersom användningen av felaktigt märkt bränsle inte kan påverka tillämpningen av detta undantag.

23 Den nederländska regeringen gav vid förhandlingen två exempel på bedrägerier som tullmyndigheterna har konstaterat föreligga vad gäller fartyg som är i princip skattebefriade. Myndigheterna har för det första konstaterat fall där skeppare har tagit skattebefriad dieselbrännolja från sina tankar och därefter sålt den till skeppare som använder den för fritidsändamål (privat bruk). För det andra förekommer det, enligt nämnda myndigheter, bedrägerier i form av att dieselbrännolja som enligt märkningen är skattebefriad blandas med ren dieselbrännolja.

24 Det framgår för övrigt inte av någon bestämmelse i direktiv 95/60 att tullmyndigheternas kontroller endast ska avse fartyg som inte har rätt till skattebefrielse, såsom privata nöjesfartyg.

25 Om en skeppare köper in bränsle från flera bunkerstationer som är belägna i olika medlemsstater, såsom i förevarande fall, skulle det till exempel vara nästintill omöjligt för tullmyndigheterna att spåra dieselbrännoljans ursprung.

26 Se, för ett liknande resonemang, artikel 3 i direktiv 95/60.

27 Se dom av den 29 juni 2017, kommissionen/Portugal ( C‑126/15, EU:C:2017:504, punkt 84 och där angiven rättspraxis).

28 Den hänskjutande domstolen har endast angett att Gerechtshof Arnhem-Leeuwarden (Appellationsdomstolen i Arnhem-Leeuwarden) lämnade frågan öppen huruvida klaganden kunde bevisa ursprunget för den aktuella dieselbrännoljan, inte bara genom de uppvisade kvittona utan även med hjälp av tankfartygets loggbok.

29 Den nederländska regeringen tog inte direkt ställning till denna fråga vid förhandlingen, men kommissionen hävdade å sin sida att det sätt på vilket den omtvistade bestämmelsen tillämpas av de [administrativa och rättsliga] myndigheterna i Nederländerna gav upphov till en icke motbevisbar presumtion om att den berörda dieselbrännoljan inte har använts i enlighet med gällande bestämmelser och att det följaktligen föreligger bedrägeri eller missbruk, utan att den beskattningsbara personen kan bevisa motsatsen, vilket gör bestämmelsen oproportionerlig och oförenlig med artikel 14.1 c i direktiv 2003/96.

30 Se dom av den 25 april 2024, Bitulpetrolium Serv ( C‑657/22, EU:C:2024:353, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

31 Se dom av den 26 april 2017, Farkas ( C‑564/15, EU:C:2017:302, punkt 59 och där angiven rättspraxis), och dom av den 12 juli 2001, Louloudakis ( C‑262/99, EU:C:2001:407, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

32 Se domen i mål Vakarų Baltijos laivų statykla (punkt 46 och där angiven rättspraxis).

33 Se dom av den 27 juni 2018, Turbogás ( C‑90/17, EU:C:2018:498, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

34 Enligt min mening är det viktigt att påpeka i detta avseende att ett kvitto på att bränslet har köpts från en godkänd upplagshavare inte i sig borde vara tillräckligt för att motbevisa den befintliga presumtionen, eftersom detta inte utesluter att bedrägeri kan föreligga i ett senare skede av bränsleförsörjningen. Det skulle till exempel vara möjligt för en skeppare att utan särskilda svårigheter föra över en del av det skattebefriade bränslet till havs till privata fartyg som inte transporterar varor i unionens vatten eller att blanda det med icke skattebefriat bränsle för senare otillåten användning. Tullmyndigheterna måste beakta andra indicier och bevis som gör det möjligt att visa att skepparen inte har använt bränslena på ett otillbörligt sätt, till exempel förekomsten av andra fartyg med den dieselbrännolja som saknar den erforderliga märkningen för beskattningsändamål och som har anskaffats från samma bunkerstationer. Detta skulle kunna tyda på att fel eventuellt har begåtts när märkämnet hälldes i mineraloljorna.

35 Se dom av den 21 december 2023, CDIL ( C‑96/22, EU:C:2023:1025, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

36 Se dom av den 5 april 2001, Van de Water ( C‑325/99, EU:C:2001:201, punkt 42).

37 Den hänskjutande domstolen har även hänvisat till EU-domstolens praxis, enligt vilken punktskattebelagda varor inte kan frisläppas för konsumtion mer än en gång (se dom av den 24 februari 2021, Silcompa) ( C‑95/19, EU:C:2021:128, punkt 65).

38 I denna bestämmelse föreskrivs nämligen att en form av frisläppande för konsumtion är innehav av punktskattepliktiga varor utanför ramen för ett uppskovsförfarande för vilka punktskatt ännu inte har uppburits enligt gällande gemenskapsbestämmelser eller nationell lagstiftning (min kursivering).

39 Se dom av den 3 juli 2014, Gross ( C‑165/13, EU:C:2014:2042, punkt 25 och där angiven rättspraxis), och förslag till avgörande av generaladvokaten Tanchev i målet Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs (Oskyldig aktör) ( C‑279/19, EU:C:2021:59, punkt 48).

40 Se dom av den 8 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑590/16, EU:C:2018:77, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

41 Underlåtelse vid frisläppande för konsumtion att iaktta lagbestämmelser för tillhandahållande av en punktskattepliktig vara medför för godkända upplagshavare en skyldighet att erlägga punktskatt i enlighet med artikel 7.2 a i direktiv 2008/118.

42 Om unionslagstiftaren hade velat föreskriva ett exklusivt ansvar för godkända upplagshavare skulle den ha begränsat sig till ett sådant frisläppande för konsumtion som föreskrivs i artikel 7.2 a i direktiv 2008/118, utan att föreskriva andra former av frisläppande för konsumtion och andra personer som är skyldiga att betala punktskatt enligt artikel 8.1 i det direktivet.

43 För det fall det hänvisas till flera bunkerstationer i olika medlemsstater, såsom i förevarande fall, är det nämligen omöjligt för de behöriga myndigheterna att i efterhand fastställa vid vilken av dessa halten av märkämnet Solvent Yellow 124 var felaktig.

44 Det preciseras i artikel 8.2 i direktiv 2008/118 att om flera personer är skyldiga att betala en punktskatteskuld, ska de solidariskt ansvara för denna skuld.

45 Se dom av den 3 juli 2014, Gross ( C‑165/13, EU:C:2014:2042, punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis).

46 Dom av den 10 juni 2021, Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs (Oskyldig aktör) ( C‑279/19, EU:C:2021:473, punkterna 28–31 och där angiven rättspraxis).

47 Se dom av den 10 juni 2021, Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs (Oskyldig aktör) ( C‑279/19, EU:C:2021:473, punkt 35 och där angiven rättspraxis).