Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 5 september 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Se, exempelvis, von Lewinski, S., International Copyright Law and Policy, Oxford University Press, Oxford, 2008, s. 8 och 9.

3 Konvention undertecknad i Bern den 9 september 1886 (Parisakten av den 24 juli 1971), i dess lydelse efter ändringen av den 28 september 1979 (nedan kallad Bernkonventionen).

4 Se punkterna 9 och 10 nedan.

5 Detta avtal återfinns i bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), vilket undertecknades i Marrakech den 15 april 1994 och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3).

6 Detta fördrag godkändes genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av WIPO:s fördrag om upphovsrätt och WIPO:s fördrag om framföranden och fonogram (EGT L 89, 2000, s. 6) (nedan kallat WIPO:s fördrag om upphovsrätt).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

8 Stb. 1912, nr 308.

9 Ursprungslandet för det verk som avses i det nationella målet fastställs i enlighet med artikel 5.4 i Bernkonventionen, enligt vilken ursprungslandet för publicerade verk är det land där verket publicerats för första gången. För tillämpningen av klausulen om reciprocitet i artikel 2.7 i Bernkonventionen är verkets ursprungsland således den avgörande faktorn. Att den hänskjutande domstolen emellertid även har nämnt upphovsmännens medborgarskap beror sannolikt på den omständigheten att i nederländsk rätt skyddas inte endast verk vilkas ursprungsland är Nederländerna, utan även verk vilkas upphovsmän är nederländska medborgare och, i förlängningen, verk vilkas upphovsmän kommer från andra medlemsstater (se artiklarna 47 och 51 i lagen av den 23 september 1912 om upphovsrätt). Situationen i det nationella målet kunde således ha varit en annan, om verkets upphovsmän hade varit medborgare i en medlemsstat.

10 I artikel 4 preciseras att det rör sig om originalet av verket och kopior av detta.

11 Se, bland annat, dom av den 12 september 2019, Cofemel ( C‑683/17, EU:C:2019:721, punkt 29) (nedan kallad domen i målet Cofemel).

12 Domen i målet Cofemel (punkterna 29 och 32).

13 Domen i målet Cofemel (punkt 30 och där angiven rättspraxis).

14 Domen i målet Cofemel (punkt 35).

15 Skyddet är däremot begränsat på det territoriella planet (se punkt 31 nedan).

16 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EUT L 376, 2006, s. 28).

17 Se domen i målet RAAP (punkterna 49, 61, 68 och 71).

18 Fördrag antaget i Genève den 20 december 1996 och godkänt på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2000/278 (EGT L 89, 2000, s. 6).

19 Se domen i målet RAAP (punkterna 62–68).

20 Precis som Bernkonventionen reglerar WIPO:s fördrag om upphovsrätt det upphovsrättsliga skyddet i andra länder än verkets ursprungsland. Enligt all logik kan en åtgärd för genomförande av detta fördrag således inte utesluta verk med ursprung i tredjeländer från sitt tillämpningsområde.

21 Se, analogt, beträffande tillämpningsområdet för direktiv 2006/115, målet RAAP (punkterna 58 och 59).

22 Eftersom det huvudsakliga kriteriet för fastställande av ett verks ursprungsland enligt Bernkonventionen är den ort där verket har publicerats, sammanfaller ursprungslandet inte nödvändigtvis med det land där upphovsmannen är medborgare eller är bosatt.

23 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, 1998, s. 28).

24 Rådets förordning av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

25 Se, bland annat, mitt förslag till avgörande i målet Cofemel ( C‑683/17, EU:C:2019:363, punkterna 33–48).

26 Domen i målet Cofemel (punkterna 44–47).

27 Domen i målet Cofemel (punkt 48). Domstolen hänvisar naturligtvis till den relevanta punkten i domen.

28 Vilka kan vara registrerade eller inte.

29 Det vill säga de kriterier som anges i punkt 26 ovan.

30 I artikel 7.8 respektive artikel 14ter.2 i Bernkonventionen.

31 Se artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EUT L 372, 2006, s. 12) respektive artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (EGT L 272, 2001, s. 32).

32 Det är riktigt att denna bestämmelse, enligt vilken medlemsstaterna ska säkerställa följerätten för upphovsmän och deras efterträdande rättsinnehavare från tredjeländer på villkor att lagstiftningen i tredjelandet i fråga tillåter samma rättighet för upphovsmän från medlemsstaterna och deras efterträdande rättsinnehavare, förefaller mer precis än bestämmelsen i Bernkonventionen (om lagstiftningen i det land upphovsmannen tillhör medger sådant skydd). Eftersom det enligt artikel 5.1 i Bernkonventionen krävs att nationell behandling säkerställs för upphovsmän till verk med ursprung i andra länder som undertecknat konventionen, är resultatet av dessa båda bestämmelser emellertid det samma, det vill säga ett ömsesidigt erkännande av följerätten för upphovsmän och deras efterföljande rättsinnehavare som är medborgare i medlemsstaterna och det berörda tredjelandet.

33 Se, analogt, dom av den 27 februari 2024, EUIPO/The KaiKai Company Jaeger Wichmann ( C‑382/21 P, EU:C:2024:172, punkt 62).

34 Se, beträffande Trips-avtalet, dom av den 27 februari 2024, EUIPO/The KaiKai Company Jaeger Wichmann ( C‑382/21 P, EU:C:2024:172, punkt 63), och beträffande WIPO:s fördrag om upphovsrätt, analogt, dom av den 15 mars 2012, SCF ( C‑135/10, EU:C:2012:140, punkterna 47 och 48). Den omständigheten att Bernkonventionen inte har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning utgör dessutom enligt min mening ytterligare en kontraindikation mot att Bernkonventionens bestämmelser har direkt effekt i unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2007, Skoma-Lux, C‑161/06, EU:C:2007:773, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

35 KOM(93) 342 slutlig, s. 54 och 55.

36 Se punkt 36 ovan.

37 Dom av den 26 april 2012, DR och TV2 Danmark ( C‑510/10, EU:C:2012:244, punkt 31).

38 Som vanligen är mindre omfattande än det upphovsrättsliga skyddet.

39 Som jag nämnde i inledningen ovan skyddar upphovsrätten i många länder endast nationella verk och nationella upphovsmän.

40 Skyddet i ursprungsländerna överlåts på lagstiftningen i dessa länder.

41 Tvärtom föreskrivs det uttryckligen i artikel 5.2 i Bernkonventionen att skydd i enlighet med denna konvention åtnjuts och utövas oberoende av om skydd finns i verkets ursprungsland.

42 Om uppkomsten av och historiken bakom dessa bestämmelser se, bland annat, Goldstein, P., Hugenholtz, P.B., International Copyright, Oxford University Press, Oxford, 2019, s. 198–202.

43 Se, uttryckligen, Schaafsma, S.J., Intellectual Property in the Conflict of Laws: The Hidden Conflict-of-Law Rule in the Principle of National Treatement, Edward Elgar Publishing, Cheltenham, 2022, s. 334 och 358. Se även för ett liknande resonemang, bland annat, Goldstein, P., Hugenholtz, P.B., International Copyright, Oxford University Press, Oxford, 2019, s. 202, och von Lewinski, S., International Copyright Law and Policy, Oxford University Press, Oxford, 2008, s. 114. I sitt yttrande över förevarande mål anser European Copyright Society visserligen att klausulen om reciprocitet i artikel 2.7 i Bernkonventionen har en bindande karaktär. Denna organisation erkänner emellertid att parterna till Bernkonventionen kan göra undantag från den i enlighet med artikel 19 i konventionen. Resultatet blir således det samma (se: Opinion of the European Copyright Society on certain selected aspects of Case C‑227/23, Kwantum Nederland and Kwantum België, 16 april 2024, som finns på webbplatsen europeancopyrightsociety.org).

44 Se punkt 47 ovan.

45 Dom av den 11 april 2024, Gabel Industria Tessile och Canavesi ( C‑316/22, EU:C:2024:301, punkt 22).

46 Dom av den 11 april 2024, Gabel Industria Tessile och Canavesi ( C‑316/22, EU:C:2024:301, punkterna 23 och 24).

47 Se, nyligast, dom av den 25 april 2024, Maersk och Mapfre España ( C‑345/22–C‑347/22, EU:C:2024:349, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

48 Och inte den 1 maj 1989, som det anges i den femte frågan.

49 Dom av den 9 februari 2012, Luksan ( C‑277/10, EU:C:2012:65, punkterna 61 och 62 och där angiven rättspraxis).

50 Dom av den 9 februari 2012, Luksan ( C‑277/10, EU:C:2012:65, punkt 63).

51 Se punkterna 55–64 ovan.

52 Se punkt 79 ovan.

53 Eller, för de medlemsstater som anslutit sig till unionen efter det datumet, före datumet för deras anslutning.