Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 14 november 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarna verkliga namn.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 2013, s. 1) (nedan kallat direktiv 2013/48).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919 av den 26 oktober 2016 om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (EUT L 297, 2016, s. 1) (nedan kallat direktiv 2016/1919).

5 Dom av den 22 juni 2023, K.B. och F.S. (Prövning ex officio på det straffrättsliga området) ( C‑660/21, EU:C:2023:498, punkterna 44, 49 och 53).

6 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Moro ( C‑646/17, EU:C:2019:95, fotnot 15); förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet Spetsializirana prokuratura (Rättighetsinformation) ( C‑649/19, EU:C:2020:758, punkterna 53 och 81); förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet K.B. och F.S. (Prövning ex officio på det straffrättsliga området) ( C‑660/21, EU:C:2023:52, fotnot 58); förslag till avgörande av generaladvokaten Ćapeta i målet M.S. m.fl. (Minderårigas processuella rättigheter) ( C‑603/22, EU:C:2024:157, fotnoterna 14 och 34) och förslag till avgörande av generaladvokaten Pikamäe i målet 1Dream, 1Dream m.fl. och Lireva Investments och FORTRESS FINANCE ( C‑767/22, C‑49/23 och C‑161/23, EU:C:2024:608, punkt 55).

7 I artikel 1.2 i direktiv 2016/1919 anges: Detta direktiv kompletterar direktiven 2013/48/EU och (EU) 2016/800. Ingenting i detta direktiv ska tolkas som en begränsning av de rättigheter som föreskrivs i de direktiven.

8 Dom av den 7 september 2023, Rayonna prokuratura Lovech, teritorialno otdelenie Lukovit (Kroppsvisitation) ( C‑209/22, EU:C:2023:634, punkt 37). Beträffande frågan hur denna vida tolkning och praxis från Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter är överensstämmande, se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet VW (Rätt till tillgång till försvarare vid utebliven inställelse) ( C‑659/18, EU:C:2019:940, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

9 På liknande sätt anses en person vara misstänkt och således omfattas av nämnda direktiv i en situation när polismän kroppsvisiterar den berörda personen och beslagtar det som personen har uppgett att vederbörande innehar, innebär dessa handlingar dels att det fastställs att personen hädanefter är misstänkt av en behörig myndighet, dels att personen, underförstått men nödvändigtvis, informeras om denna misstanke. Se dom av den 7 september 2023, Rayonna prokuratura Lovech, teritorialno otdelenie Lukovit (Kroppsvisitation) ( C‑209/22, EU:C:2023:634, punkt 43).

10 Det finns inga uppgifter i målet som antyder att K.P. avstod från sin rätt till att biträdas av en försvarare. Om han hade gjort det skulle myndigheterna emellertid ha haft den ytterligare skyldigheten att ge K.P. tydlig och tillräcklig information, avfattad på ett enkelt och begripligt språk, varvid hänsyn ska tas till att vederbörande är en utsatt person, om innebörden [av rätten att biträdas av en försvarare] och om de eventuella konsekvenserna av att avstå från den. Se dom av den 14 maj 2024, Stachev ( C‑15/24 PPU, EU:C:2024:399, punkt 64).

11 Huruvida han faktiskt var berättigad till rättshjälp enligt villkoren i direktiv 2016/1919 är en annan fråga som jag kommer att behandla i avsnitt IV.B.2 nedan.

12 Rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (EUT C 295, 2009, s. 1).

13 Kommissionen bekräftade att det inte föreligger en gemensam uppfattning mellan medlemsstaterna om begreppet utsatthet i dess arbetsdokument med titeln Konsekvensanalys till dokumentet förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden, av den 27 november 2013 SWD(2013) 480 final, s. 12–28.

14 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/800 av den 11 maj 2016 om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (EUT L 132, 2016, s. 1), skäl 4–6.

15 Mergaerts, L., Defence lawyers’ views on and identification of suspect vulnerability in criminal proceedings, International Journal of the Legal Profession vol. 29.3, 2022, s. 281 och 283.

16 Kommissionens rekommendation av den 27 november 2013 om processuella garantier för sårbara misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (EUT C 378, 2013, s. 8) (nedan kallad kommissionens rekommendation). Beträffande kritik av den rekommendationen som allmän och otydlig, se Meysman, M., Quo vadis with vulnerable defendants in the EU? European Criminal Law Review vol. 4.2, 2014, s. 179 och 188.

17 Kommissionens rekommendation, skäl 1. Beträffande kritik att denna definition är alltför snäv, se Waddington, L., Exploring vulnerability in EU law: An Analysis of vulnerability in EU criminal law and consumer protection law, European Law Review 45.6, 2020, s. 779 och 791.

18 Kommissionens rekommendation, punkt 7. Kommissionen identifierade personer med psykiska störningar (till exempel i form av psykisk störning som schizofreni) som utsatta år 2003. Se Grönbok från Kommissionen - Rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål i Europeiska unionen. KOM(2003) 75 slutlig.

19 Beträffande denna kritik och mer allmänt beträffande kommissionens ovillighet att verka för en rättsligt bindande akt för utsatta vuxna och därav följande problem, se Meysman M. (fotnot 15, ovan anfört arbete), s. 191–193. Beträffande händelseutvecklingen som ledde till kommissionens slutliga val av en rekommendation, se van der Aa, S., Variable vulnerabilities? Comparing the rights of adult vulnerable suspects and vulnerable victims under EU Law New Journal of European Criminal Law vol. 7.1, 2016, s. 39 och 43–47.

20 De nationella domstolarna är skyldiga att vid lösande av tvister ta hänsyn till rekommendationerna, särskilt när dessa bidrar till tolkningen av nationella bestämmelser som antagits för deras genomförande, eller när de har till syfte att utfylla bindande gemenskapsrättsliga bestämmelser. Dom av den 13 december 1989, Grimaldi ( C‑322/88, EU:C:1989:646, punkt 18).

21 Rådets slutsatser om skyddet av utsatta vuxna i Europeiska unionen (EUT C 330 I, 2021, s. 1) (nedan kallade rådets slutsatser), s. 5 och 6. I samma dokument uppmanade rådet också kommissionen att undersöka om det finns ett behov av att på ett övergripande sätt stärka rättssäkerhetsgarantierna för utsatta vuxna som är misstänkta eller tilltalade i brottmål.

22 Ibidem, punkt 10.

23 Skäl 51 i direktiv 2013/48 anger vidare: Skyldigheten att visa särskild hänsyn mot misstänkta eller tilltalade som potentiellt befinner sig i en svag position är en förutsättning för en rättvis rättskipning. Åklagarmyndigheter, brottsbekämpande myndigheter och rättsliga myndigheter bör därför underlätta sådana personers effektiva utövande av de rättigheter som anges i detta direktiv, t.ex. genom att ta hänsyn till varje potentiell utsatthet som påverkar deras förmåga att utöva rätten till tillgång till försvarare och rätten att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och genom att vidta lämpliga åtgärder för att garantera dessa rättigheter.

24 Skäl 18 i direktiv 2016/1919 anger vidare: Medlemsstaterna bör besluta om praktiska arrangemang för tillhandahållande av rättshjälp. I dessa arrangemang kan det fastställas att rättshjälp beviljas på begäran av en misstänkt, en tilltalad eller en eftersökt person. Med tanke på de särskilda behoven för utsatta personer, bör dock inte en sådan begäran vara ett materiellt villkor för beviljande av rättshjälp.

25 En liknande bestämmelse finns avseende rätten till information; se artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

26 Psykiskt sjuka personer ska således anses utgöra utsatta personer i den mening som avses i denna bestämmelse, eftersom dessa personer, på grund av allvarliga psykiska störningar, riskerar att inte förstå den information de får om sina rättigheter. Dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 47). Domstolen drog samma slutsats i fråga om en analfabet i dom av den 14 maj 2024, Stachev ( C‑15/24 PPU, EU:C:2024:399, punkt 60).

27 Dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 48).

28 Europadomstolen, 10 november 2004, SC mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2004:0615JUD006095800, § 29). Se också Europadomstolen, 23 mars 2016, Blokhin mot Ryssland (CE:ECHR:2016:0323JUD004715206, § 195).

29 Europadomstolen, 13 september 2016, Ibrahim m.fl. mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2016:0913JUD005054108, § 274).

30 Europadomstolen, 31 mars 2009, Plonka mot Polen (CE:ECHR:2009:0331JUD002031002), Europadomstolen, 27 januari 2011, Bortnik mot Ukraina (CE:ECHR:2011:0127JUD003958204), Europadomstolen, 16 mars 2010, Oršuš m.fl. mot Kroatien (CE:ECHR:2010:0316JUD001576603), Europadomstolen, 23 mars 2016, Blohkin mot Ryssland (CE:ECHR:2016:0323JUD004715206), Europadomstolen, 16 december 2010, Borotyuk mot Ukraina (CE:ECHR:2010:1216JUD003357904). För en översikt, se Mergaerts, L. och Dehaghani, R., Protecting vulnerable suspects in police investigations in Europe: Lessons learned from England and Wales and Belgium, New Journal of European Criminal Law vol. 11.3, 2020, s. 313.

31 Se punkterna 46–53 ovan.

32 Den hänskjutande domstolen har förklarat att polismännen noterade att K.P. agerade och talade osammanhängande. Detta är förvisso en omständighet som kunde ha lett dem till att beakta möjligheten att K.P. led av en viss utsatthet.

33 Skäl 23 i direktiv 2016/1919 föreskriver att medlemsstaterna bör säkerställa efterlevnad av Förenta nationernas principer och riktlinjer för tillgång till rättshjälp i straffrättsliga system. Princip 10 i dessa principer och riktlinjer föreskriver att de behöriga myndigheterna bör vidta särskilda åtgärder för att säkerställa att personer med bland annat psykisk sjukdom har meningsfull tillgång till rättshjälp. Tillgänglig här: https://www.unodc.org/documents/justice-and-prison-reform/UN_principles_and_guidlines_on_access_to_legal_aid.pdf.

34 Artikel 4.3 i direktiv 2016/1919 anger att när en medlemsstat gör en ekonomisk prövning ska den beakta alla relevanta och objektiva faktorer, såsom den berörda personens inkomst, kapital och familjesituation, kostnaderna för bistånd från en försvarare samt levnadsstandarden i den medlemsstaten, för att avgöra huruvida, i enlighet med de tillämpliga kriterierna i den medlemsstaten, en misstänkt eller tilltalad saknar tillräckliga medel för att betala för bistånd från en försvarare.

35 Artikel 4.4 i direktiv 2016/1919 anger att när en medlemsstat gör en behovsprövning ska den beakta hur allvarligt brottet är, hur komplicerat ärendet är och hur sträng påföljd som kan förväntas i det enskilda fallet, för att avgöra huruvida det ligger i rättvisans intresse att rättshjälp beviljas. Under alla omständigheter ska behovskriteriet anses vara uppfyllt i följande situationer: a) När en misstänkt eller tilltalad ställs inför en behörig domstol eller domare för beslut om häktning under alla skeden av förfarandet inom tillämpningsområdet för detta direktiv. b) Under häktningstiden.

36 Till exempel anger artikel 4.4 i direktiv 2016/1919 hur allvarligt brottet är, hur komplicerat ärendet är och hur sträng påföljd som kan förväntas i det enskilda fallet som faktorer som medlemsstaterna kan beakta när de genomför behovsprövningen för att bevilja rättshjälp.

37 Dom av den 15 maj 1986, Johnston ( 222/84, EU:C:1986:206 punkt 58).

38 Förslag till avgörande av generaladvokaten Ćapeta i målet M.S. m.fl. (Minderårigas processuella rättigheter) ( C‑603/22, EU:C:2024:157, punkterna 118–127).

39 Detta bekräftades av domstolen beträffande direktiv 2016/800 i dom av den 5 september 2024, M.S. m.fl. (Minderårigas processuella rättigheter) ( C‑603/22, EU:C:2024:685, punkterna 169–174). Undantag härifrån kan ses i domstolens tolkning av artikel 14.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 2014, s. 1). Se dom av den 30 april 2024, M.N. (EncroChat) ( C‑670/22, EU:C:2024:372, punkterna 126–131).

40 Dom av den 7 september 2023, Rayonna prokuratura Lovech, teritorialno otdelenie Lukovit (Kroppsvisitation) ( C‑209/22, EU:C:2023:634, punkterna 58–61).

41 Beträffande samma bedömning avseende direktiv 2016/800, där de utsatta personerna var barn, se dom av den 5 september 2024, M.S. m.fl. (Minderårigas processuella rättigheter) ( C‑603/22, EU:C:2024:685, punkterna 167, 168 och 174).

42 Europadomstolen, 12 juli 1988, Schenk mot Schweiz (CE:ECHR:1988:0712JUD001086284, §§ 45 och 46), Europadomstolen, 1 mars 2007, Heglas mot Tjeckiska republiken (CE:ECHR:2007:0301JUD000593502, § 84) och Europadomstolen, 11 juli 2017, Moreira Ferreira mot Portugal (no. 2) (CE:ECHR:2017:0711JUD001986712, § 83).

43 Europadomstolen, 17 januari 2017, Habran och Dalem mot Belgien (CE:ECHR:2017:0117JUD004300011, § 94).

44 Dom av den 21 mars 2024, Remia Com Impex ( C‑10/23, EU:C:2024:259, punkt 29).

45 Dom av den 19 mars 2019, Jawo ( C‑163/17, EU:C:2019:218, punkt 91).

46 Som domstolen har gjort vid åtskilliga tillfällen, till exempel i dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkt 165).

47 Europadomstolen, 15 december 2016, Khlaifia m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2016:1215JUD001648312, § 159).

48 Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter la till detta att enligt denna bestämmelse ska staten se till att en person frihetsberövas på villkor som är förenliga med respekten för mänsklig värdighet, att formerna för verkställandet av åtgärden inte utsätter honom för större kval eller påfrestningar än vad som oundgängligen är förenat med det lidande som frihetsberövandet medför och att hans hälsa och välbefinnande, med beaktande av de praktiska krav som frihetsberövandet ställer, säkerställs på lämpligt sätt. Ibidem, punkt 160.

49 Mitt förslag till avgörande i målet M.S. m.fl. (Minderårigas processuella rättigheter) ( C‑603/22, EU:C:2024:157, punkterna 128–135).

50 Dom av den 17 juni 1999, Piaggio ( C‑295/97, EU:C:1999:313, punkt 29) och dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 58).

51 Dom av den 21 januari 1993, Deutsche Shell ( C‑188/91, EU:C:1993:24, punkt 27).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juni 1999, Piaggio ( C‑295/97, EU:C:1999:313, punkt 32).

53 Dom av den 13 november 1990, Marleasing ( C‑106/89, EU:C:1990:395, punkt 8) och dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkterna 23–27).

54 Dom av den 5 februari 1963, van Gend & Loos ( 26/62, EU:C:1963:1, s. 13), dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt) ( C‑205/20, EU:C:2022:168, punkt 37) och dom av den 5 september 2024, M.S. m.fl. (Minderårigas processuella rättigheter) ( C‑603/22, EU:C:2024:685, punkt 118).

55 Se, till exempel, dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkterna 25 och 26) och dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 53 och 54).

56 Dom av den 22 juni 1989, Costanzo ( 103/88, EU:C:1989:256, punkt 31).

57 Dom av den 4 december 2018, Minister for Justice and Equality och Commissioner of An Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 38).

58 Dom av den 8 december 2022, Inspektor/Inspektorata kam Visshia sadeben savet (Ändamålen med behandlingen av personuppgifter – Brottsutredning) ( C‑180/21, EU:C:2022:967, punkt 66).

59 Dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkterna 43 och 45).

60 Fråga 15 motsvarar nästan ordagrant fråga 14 b som ställts i målet M.S m.fl. Som jag anförde i mitt förslag till avgörande i det målet var den frågan otillåtlig då den, i likhet med förevarande mål, inte avsåg omständigheterna i det målet och således var hypotetisk. Se mitt förslag till avgörande i målet M.S. m.fl. (Minderårigas processuella rättigheter) ( C‑603/22, EU:C:2024:157, punkterna 54–59).