Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 30 april 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Se i detta avseende dom av den 22 september 2022, Bundesrepublik Deutschland (Asylansökan som avslagits av Danmark) (C‑497/21) (Asylansökan som avslagits av Danmark), EU:C:2022:721) (nedan kallad domen i målet Bundesrepublik Deutschland).

4 Avtal mellan Europeiska [unionen] och Konungariket Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i Danmark eller någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, och om Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (EUT L 66, 2006, s. 38), nedan kallat avtalet mellan unionen och Danmark.

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31), nedan kallad Dublin III-förordningen.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

8 Se domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Asylansökan som avslagits av Danmark) (punkt 49).

9 Rådets beslut av den 21 februari 2006 om ingående av avtalet mellan Europeiska [unionen] och Konungariket Danmark för att utvidga tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat och för rådets förordning (EG) nr 2725/2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen, till att även gälla Danmark (EUT L 66, 2006, s. 37).

10 Rådets förordning av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 2003, s. 1) (nedan kallad Dublin II-förordningen). Denna förordning har upphävts genom Dublin III-förordningen.

11 I artikel 2 h i direktiv 2011/95 definieras ansökan om internationellt skydd som en ansökan om skydd som ges in till en medlemsstat av en tredjelandsmedborgare eller statslös person och där det finns skäl att anta att personen söker flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande och att denne inte uttryckligen ansöker om en annan typ av skydd som ligger utanför detta direktivs tillämpningsområde och som kan omfattas av en separat ansökan.

12 Konsoliderad genom lovbekendtgørelse nr 1079 (kodifieringsförordning nr 1079) av den 10 augusti 2023, nedan kallad den danska utlänningslagen.

13 Denna undertecknades i Genève den 28 juli 1951 (United Nations Treaty Series, vol. 189, s. 150, nr 2545 (1954)) och trädde i kraft den 22 april 1954 och har kompletterats och ändrats genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, som antogs i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967.

14 Nedan kallad den danska utlänningsmyndigheten.

15 Se, för en redovisning av räckvidden av det tillfälliga skydd som föreskrivs i 7 § punkt 3 i den danska utlänningslagen, bland annat dom meddelad av Højesteret (Högsta domstolen, Danmark) den 6 november 2017, nr 107/2017.

16 Se dom av den 5 juli 2018, X ( C‑213/17, EU:C:2018:538, punkterna 31 och 32).

17 C‑616/19, EU:C:2020:1010, punkt 47.

18 Se dom av den 19 december 2024, Tudmur ( C‑185/24 och C‑189/24, EU:C:2024:1036, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom av den 19 december 2024, Khan Yunis och Baabda ( C‑123/23 och C‑202/23, EU:C:2024:1042, punkt 60), i vilken det hänvisas till domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Asylansökan som avslagits av Danmark) (punkterna 35 och 43). I denna dom återges de lärdomar som vunnits från dom av den 20 maj 2021, L.R. (Ansökan om asyl som avslås av Norge) ( C‑8/20, EU:C:2021:404), varvid Konungariket Norge är ett tredjeland som tillämpar Dublin III-förordningen i kraft av avtalet mellan Europeiska [unionen] och Republiken Island och Konungariket Norge om kriterier och mekanismer för att fastställa vilken stat som ska ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i någon av medlemsstaterna eller i Island eller Norge – Förklaringar (EGT L 93, 2001, s. 40), godkänd på unionens vägnar genom rådets beslut 2001/258/EG av den 15 mars 2001 (EGT L 93, 2001, s. 38).

20 Min kursivering.

21 I denna artikel föreskrivs att [n]är en ansökan avslås med avseende på flyktingstatus och/eller status som subsidiärt skyddsbehövande ska medlemsstaterna dessutom se till att de faktiska och rättsliga skälen för detta anges i beslutet och att det ges skriftlig information om hur ett beslut som går sökanden emot kan överklagas. Medlemsstaterna behöver inte lämna skriftlig information om hur ett negativt beslut ska överklagas tillsammans med beslutet om sökanden har försetts med sådan information i ett tidigare skede antingen skriftligen eller med hjälp av elektroniska medel som är tillgängliga för sökanden.

22 Se domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Asylansökan som avslagits av Danmark) (punkt 45).

23 Se domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Asylansökan som avslagits av Danmark) (punkt 47).

24 Se domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Asylansökan som avslagits av Danmark) (punkt 48).

25 Se artikel 3.1 i Dublin III-förordningen samt dom av den 16 februari 2017, C.K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkt 56).