Domstolens dom (nionde avdelningen) den 22 februari 2024

I mål C‑81/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) genom beslut av den 15 december 2022, som inkom till domstolen den 15 februari 2023, i målet

DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden O. Spineanu-Matei (referent), samt domarna J.-C. Bonichot och L.S. Rossi, generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: MA, genom M. Poduschka, Rechtsanwalt, FPT Industrial SpA, genom A. Wittwer, Rechtsanwalt, Europeiska kommissionen, genom S. Noë och L. Wildpanner, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Förordning nr 1215/2012

Förordning (EG) nr 715/2007

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 7 led 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, MA, som är bosatt i Österrike, och, å andra sidan, FCA Italy SpA och FPT Industrial SpA, två italienska bolag. Målet avser bolagens ansvar för den skada som uppkommit till följd av att en manipulationsanordning installerats i ett fordon som MA förvärvat, vilken försämrar effekten hos fordonets system för utsläppskontroll.

3 Skälen 15 och 16 i förordning nr 1215/2012 har följande lydelse:

4 Kapitel II i förordning nr 1215/2012 har rubriken Domstols behörighet och innehåller bland annat ett avsnitt 1 med rubriken Allmänna bestämmelser och ett avsnitt 2 med rubriken Särskilda behörighetsbestämmelser. I artikel 4.1, vilken återfinns i avsnitt 1 i förordningen, föreskrivs följande:

5 I artikel 7 i förordning nr 1215/2012, vilken återfinns i avsnitt 2 i kapitel II i denna, föreskrivs följande:

6 I artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1) föreskrivs följande:

7 Genom köpeavtal av den 14 mars 2019 förvärvade MA, som är bosatt i Krems an der Donau (Österrike), tillsammans med sin hustru en husbil från en bilåterförsäljare i Tyskland. Fordonet överlämnades till köparna via säljarens leveranslager i Salzburg (Österrike).

8 FCA Italy och FPT Industrial, två bolag med säte i Italien, är tillverkare av fordonet respektive dess motor.

9 MA ansåg att fordonets motor var olaglig utrustad med en manipulationsanordning som försämrade effekten hos systemen för kontroll av utsläpp, i den mening som avses i artikel 5.2 i förordning nr 715/2007, och väckte därför talan om skadestånd utanför avtalsförhållanden vid Landesgericht Salzburg (Regionala domstolen i Salzburg, Österrike) mot FCA Italy och FPT Industrial. Enligt MA var denna domstol enligt artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012 internationellt behörig att pröva denna talan, eftersom skadan inträffade i Salzburg på den ort där förvärvet fullbordades genom att föremålet överlämnades.

10 FPT Industrial invände att den domstolen saknade behörighet med motiveringen att det framgår av domen av den 9 juli 2020, Verein für Konsumenteninformation ( C‑343/19, EU:C:2020:534) (nedan kallad domen VKI), att den ort där skadan anses ha inträffat, i den mening som avses i artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012, i denna situation är belägen i den medlemsstat där fordonet förvärvades från säljaren. Enligt FPT Industrial ägde MA:s förvärv av husbilen rum i Tyskland, där köpeavtalet ingicks mellan parterna. Härav följer att den ort där skadan inträffade är i Tyskland, vilket innebär att det är de tyska domstolarna som är behöriga att pröva målet.

11 Genom beslut av den 31 maj 2022 avslog Landesgericht Salzburg (Regionala domstolen i Salzburg, Österrike) denna invändning med motiveringen att skadan, såsom MA hade gjort gällande, hade uppkommit först när fordonet överlämnades till Österrike.

12 Genom beslut av den 3 oktober 2022 biföll Oberlandesgericht Linz (Regionala överdomstolen i Linz, Österrike) FPT Industrial överklagande med motiveringen att domstolen i första instans inte var internationellt behörig att pröva målet, eftersom platsen för fordonets förvärv var den ort där köpeavtalet ingicks, vilket är den avgörande handlingen för parternas ömsesidiga förpliktelser.

13 Detta beslut överklagades till Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike), som är den hänskjutande domstolen.

14 Den hänskjutande domstolen har angett att till skillnad från vad som var fallet i det mål som avgjordes genom domen VKI, är orten för ingåendet av köpeavtalet och den plats där fordonet överlämnades till köparen i förevarande fall inte desamma.

15 Den hänskjutande domstolen har angett att förvärv av äganderätt till lös egendom enligt österrikisk rätt består av den handling som ger upphov till förpliktelser (titulus) och den handling som innebär förfogande (modus), vilken äger rum först när och på den plats där egendomen överlämnas. En tillämpning av nationell rätt vid tolkningen av begreppet den ort där skadan inträffade, i den mening som avses i artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012, skulle emellertid leda till olika lösningar och skulle således strida mot begreppets självständiga unionsrättsliga karaktär.

16 Den hänskjutande domstolen har påpekat att om platsen för köpeavtalets ingående skulle anses vara avgörande för tillämpningen av reglerna om internationell behörighet, skulle detta strida mot kravet på nära anknytning mellan den domstol vid vilken talan väckts och den tvist som ligger till grund för tillämpningen av artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012. Det nationella målet har nämligen inte någon väsentlig anknytning till den ort där avtalet ingicks, vilken är belägen i Tyskland.

17 Den hänskjutande domstolen har vidare anfört att även om EU-domstolen i domen VKI, tillämpade kriteriet förvärv av fordonet för att fastställa den ort där skadan inträffade, framgår ett annat viktigt anknytningskriterium i punkterna 30–35 i den domen. EU-domstolen fann nämligen att en skada som består i en värdeförlust till följd av att ett fordon som är behäftat med ett fel förvärvas utgör en initial skada som inte är en ren förmögenhetsskada och som uppkommer först vid förvärvet av den vara som berörs av felet från säljaren.

18 Av nämnda dom skulle det således kunna utläsas att den ort där skadan inträffade, i en sådan situation som den förevarande i det nationella målet, skulle vara den ort där verkningarna till följd av felet visade sig. Eftersom det är i den medlemsstat där käranden har hemvist som ett fordon behäftat med ett fel används på ett sätt som överensstämmer med dess avsedda ändamål, anser den hänskjutande domstolen att det är domstolarna i den staten som är internationellt behöriga att pröva en talan om skadestånd utanför avtalsförhållanden. Denna bedömning överensstämmer även med de principer som fastställts i domstolens praxis gällande artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012.

19 Även om det, för att fastställa den ort där skadan inträffade, vid tillämpningen av denna bestämmelse vore lämpligt att utgå från den ort där skadan uppkom, framgår det av denna rättspraxis att särskilda faktorer skulle kunna motivera att denna ort redan inledningsvis ska anses vara belägen i den medlemsstat där käranden har hemvist, vilket således leder till ett forum actoris. Så är bland annat fallet i fråga om handlingar som grundar sig på åsidosättande av skyldigheten att upprätta ett prospekt, på åsidosättande av ett lagstadgat krav på information i kärandens hemvistmedlemsstat eller på skada i samband med förvaltningen av investeringskonton. Den hänskjutande domstolen vill således få klarhet i huruvida den ort där verkningarna av ett fel som påverkar en egendoms korrekta funktion visar sig även kan anses utgöra den ort där skadan inträffade.

20 Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

21 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att den ort där skadan uppkom, i den mening som avses i denna bestämmelse - när ett fordon, som tillverkaren i en första medlemsstat påstås ha utrustat med en olaglig manipulationsanordning som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp, har blivit föremål för ett köpeavtal som ingåtts i en andra medlemsstat och överlämnats till köparen i en tredje medlemsstat där fordonet användes i enlighet med sitt avsedda ändamål - ska anses vara den ort där avtalet ingicks i stället för den ort där fordonet överlämnades eller den ort där det användes.

22 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att i den mån förordning nr 1215/2012, enligt skäl 34 däri, har upphävt och ersatt rådets förordning (EU) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1), som i sin tur har ersatt konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess lydelse enligt senare konventioner om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention, gäller domstolens tolkning av bestämmelserna i dessa rättsakter även motsvarande bestämmelser i förordning nr 1215/2012. Så förhåller det sig mellan, å ena sidan, artikel 5 led 3 i Brysselkonventionen och i förordning nr 44/2001 och, å andra sidan, artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012 (domen VKI, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

23 För att besvara den hänskjutande domstolens fråga ska det erinras om att det följer av fast rättspraxis att den särskilda behörighetsregeln i artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, enligt vilken käranden - med avvikelse från huvudregeln i artikel 4 i förordningen om att domstolarna för den ort där svaranden har hemvist är behöriga - får väcka talan om skadestånd utanför avtalsförhållanden vid domstolen för den ort där skadan inträffade eller kan inträffa, ska tolkas självständigt och restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2022, BMA Nederland, C‑498/20, EU:C:2022:173, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

24 Denna särskilda behörighetsregel grundar sig på att det finns en särskilt nära anknytning mellan tvisten och domstolen för den ort där skadan inträffade, vilket med hänsyn till intresset av en god rättskipning och en ändamålsenlig processledning gör det befogat att sistnämnda domstol ges behörighet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2022, BMA Nederland, C‑498/20, EU:C:2022:173, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

25 I mål om skadestånd utanför avtalsförhållanden är domstolen, för den ort där skadan inträffade eller kan inträffa, nämligen vanligen den mest lämpade att avgöra saken, särskilt med hänsyn till dess närhet till tvisten och med hänsyn till att bevisupptagningen underlättas (se dom av den 10 mars 2022, BMA Nederland, C‑498/20, EU:C:2022:173, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

26 Begreppet den ort där skadan inträffade avser vidare både den ort där skadan uppkom och den ort där den skadevållande händelsen inträffade, vilket medför att talan kan väckas mot svaranden vid domstolen på den av dessa två orter som käranden väljer (domen VKI, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

27 I förevarande fall är parterna i det nationella målet oense om på vilken ort skadan uppkom.

28 Domstolen har i detta avseende för det första redan slagit fast att det ska göras åtskillnad mellan, å ena sidan, den ursprungliga skadan, som följer direkt av den skadevållande händelsen och vars belägenhet kan ligga till rund för domstols behörighet enligt artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012, och, å andra sidan, senare följdskador som inte kan ligga till grund för behörighet med stöd av denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans, C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

29 Domstolen har således slagit fast att en skada som endast är en indirekt följd av den skada som ursprungligen vållats andra personer som har drabbats direkt av den skada som uppkommit på en annan ort än den där den indirekt skadelidande senare har lidit skadan inte kan ligga till grund för en domstols behörighet enligt nämnda bestämmelse (dom av den 29 juli 2019, Tibor-Trans, C‑451/18, EU:C:2019:635, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

30 Det var i ljuset av denna rättspraxis som domstolen, i punkterna 29–31 i domen VKI, kvalificerade en skada som bestod i en värdeminskning av ett fordon på grund av till följd av skillnaden mellan det pris som köparen har betalat för ett sådant fordon och fordonets verkliga värde på grund av att en programvara installerats som manipulerar uppgifter om avgasutsläpp, eftersom denna skada inte förelåg innan den slutliga köparen köpte fordonet, och inte som en indirekt följd av den skada som ursprungligen vållats andra personer.

31 I punkterna 32–34 i den domen slog domstolen även fast att en sådan skada inte är en ren förmögenhetsskada. Det rör sig nämligen inte om en skada som direkt påverkar den skadelidandes finansiella tillgångar, utan om en ekonomisk skada som motsvarar en minskning av själva värdet på det fordon som vederbörande har förvärvat och som påstås vara behäftat med ett fel.

32 Såsom framgår av handlingarna i målet har det i förevarande fall inte hävdats att arten och kvalificeringen av den skada som klaganden i det nationella målet har gjort gällande skiljer sig från de skador som var aktuella i domen VKI.

33 Vad för det andra gäller den ort där en sådan ekonomisk skada som den aktuella i det nationella målet uppkom, slog domstolen, i punkterna 30, 31 och 35 i domen VKI, fast att skadan uppkommer först vid den tidpunkt då fordonet med felet förvärvas till ett pris som överstiger fordonets verkliga värde. Domstolen besvarade således den fråga som ställts av den hänskjutande domstolen i det mål som avgjordes genom denna dom på så sätt att artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att när en fordonstillverkare i en medlemsstat olagligen har utrustat sina fordon med en programvara som manipulerar uppgifter om avgasutsläpp, innan fordonen förvärvas av tredje man i en annan medlemsstat, är den ort där skadan visade sig belägen i sistnämnda medlemsstat, eftersom det är i den medlemsstaten som varan förvärvades.

34 I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen emellertid få klarhet i var den ort är belägen där den skada som har vållats förvärvaren av ett sådant fordon har uppkommit, i en situation där två olika medlemsstater, till skillnad från i det mål som gav upphov till domen VKI, kan vara den medlemsstat där fordonet förvärvades. I det nationella målet har nämligen köpeavtalet ingåtts i en annan medlemsstat än den där fordonet överlämnades och kom att användas i enlighet med sitt avsedda ändamål.

35 Det är mot denna bakgrund som den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den ort där ett fordon behäftat med fel förvärvades och därmed den ort där skadan inträffade, i den mening som avses i artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012, såsom denna tolkats i domen VKI, motsvarar den ort där avtalet om försäljning av fordonet ingicks, den ort där fordonet överlämnades till den slutliga köparen eller den ort där fordonet kom att användas i enlighet med sitt avsedda ändamål.

36 För det första kan platsen för köpeavtalets ingående i detta sammanhang inte i sig vara avgörande för att fastställa den ort där förvärvet skedde.

37 Grunden för att en fordonstillverkare ska kunna hållas ansvarig är i princip att det föreligger en rättsstridig handling som består i att fordonet utrustats med en olaglig manipulationsanordning och en skada som utgörs av skillnaden mellan det pris som köparen betalar och fordonets verkliga pris samt den omständigheten att ett orsakssamband mellan denna rättsstridiga handling och skadan kan fastställas. Det sätt på vilket fordonet förvärvats saknar härvid betydelse. För att bedöma den kritiserade handlingen och omfattningen av den skadan som gjorts gällande framstår det således inte som nödvändigt att analysera innehållet i det köpeavtal genom vilket den skadelidande förvärvade detta fordon. I ett sådant sammanhang som det aktuella i det nationella målet avseende en talan om skadeståndsansvar utanför avtalsförhållanden innebär således inte kravet på en god rättskipning och en ändamålsenlig processledning att domstolen på den ort där köpeavtalet ingicks ska ges internationell behörighet.

38 Eftersom den skada som gjorts gällande i förevarande fall inte utgör en ren förmögenhetsskada, vilket framgår i punkt 32 i denna dom, ska den ort där skadan inträffade, i den mening som avses i artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012, för det andra, inte heller motsvara den ort där förpliktelsen uppkom att betala skillnaden mellan det pris som den skadelidande köparen har betalat för fordonet behäftat med fel och fordonets verkliga värde. Ett tillerkännande av behörighet för domstolen på den ort där den ekonomiska förlusten definitivt har belastat kärandens tillgångar framstår nämligen endast som relevant vad gäller en ren förmögenhetsskada (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding, C‑12/15, EU:C:2016:449, punkterna 30–32), vilket inte är fallet under rådande förhållanden i det nationella målet.

39 Vad för det tredje gäller frågan huruvida den ort där det fordon som var behäftat med fel förvärvades och följaktligen den ort där skadan uppkom, i den mening som avses i artikel 7 led 2 i förordning nr1215/2012, såsom denna bestämmelse har tolkats i domen VKI, motsvarar den ort där fordonet överlämnades till den slutliga köparen, ska det erinras om att domstolen i punkt 27 i dom av den 16 juli 2009, Zuid-Chemie ( C‑189/08, EU:C:2009:475), slog fast att den ort där skadan materialiserats är den ort där den skadevållande handlingen har lett till en skadebringande verkan, det vill säga där den skada som uppkommit genom den felaktiga produkten konkret har visat sig.

40 Mot bakgrund av denna rättspraxis och övervägandena i punkterna 36–39 i förevarande dom, ska den ort där fordonet förvärvades och således den ort där skadan uppkom, i den mening som avses i artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012, såsom denna bestämmelse tolkats i domen VKI, när köpeavtalet, såsom i förevarande fall, har undertecknats och fordonet överlämnats och använts i olika medlemsstater, anses vara den där det fel som detta fordon är behäftat med, det vill säga installeringen av den olagliga manipulationsanordningen, vilken utgör den skadevållande handlingen, visar sig och har skadliga verkningar för den slutliga köparen, det vill säga den plats där fordonet har överlämnats till köparen.

41 En sådan tolkning svarar mot kravet på att behörighetsreglerna ska vara förutsebara, vilket anges i skäl 15 i förordningen. I förlängningen av vad domstolen redan slagit fast i punkt 36 i domen VKI, det vill säga att en biltillverkare som är etablerad i en medlemsstat och som olovligen ägnar sig åt att manipulera fordon som saluförs i andra medlemsstater rimligen kan förvänta sig att bli föremål för en talan vid domstolarna i dessa stater, måste nämligen en sådan tillverkare på samma sätt kunna förvänta sig att bli föremål för en talan vid domstolarna i den medlemsstat där de saluförda fordonen överlämnats till de slutliga köparna.

42 För övrigt kan den ort där det fordon som är behäftat med ett fel används inte vara relevant för att fastställa den ort där skadan uppkom. Dels uppfyller inte ett sådant kriterium, till skillnad från platsen för överlämnandet, kravet på förutsebarhet. Dels ska skadan, såsom framgår av övervägandena ovan, anses visa sig redan vid förvärvet av fordonet, det vill säga i förevarande fall dess överlämnande.

43 Av det ovan anförda följer att artikel 7 led 2 i förordning nr 1215/2012 ska tolkas så, att när ett fordon, som tillverkaren, i en första medlemsstat, påstås ha utrustat med en olaglig manipulationsanordning som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp, har blivit föremål för ett köpeavtal som ingåtts i en andra medlemsstat och överlämnats till köparen i en tredje medlemsstat, är den ort där skadan uppkom, i den mening som avses i denna bestämmelse, belägen i denna sistnämnda medlemsstat.

44 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.