Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 17 oktober 2024

I mål C‑408/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberlandesgericht Köln (Regionala överdomstolen i Köln, Tyskland) genom beslut av den 27 juni 2023, som inkom till domstolen den 4 juli 2023, i målet

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av ordföranden på första avdelningen F. Biltgen (referent), tillika tillförordnad ordförande på sjunde avdelningen, ordföranden på femte avdelningen M.L. Arastey Sahún samt domaren J. Passer, generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Rechtsanwältin und Notarin, genom J.-J. Menge, Rechtsanwalt, Präsidentin des Oberlandesgerichts Hamm, genom U. Karpenstein och R. Sangi, Rechtsanwälte, Tysklands regering, genom J. Möller, M. Hellmann och J. Simon, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom F. Clotuche-Duvieusart och E. Schmidt, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Direktiv 2000/78

Tysk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första och den fjärde frågan

Den andra och den tredje frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42), och artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Rechtsanwältin und Notarin och Präsidentin des Oberlandesgerichts Hamm (president för Regionala överdomstolen i Hamm, Tyskland) angående den senares avslag på klagandens ansökan om en tjänst som advokatnotarie.

3 Artikel 1 i direktiv 2000/78 har följande lydelse:

4 I artikel 2 i detta direktiv föreskrivs följande:

5 I artikel 3 i direktivet, med rubriken Tillämpningsområde, föreskrivs följande:

6 Artikel 6.1 i direktivet har följande lydelse:

7 I 3 § i Bundesnotarordnung (den federala lagen om notarieämbetet), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad BNotO), föreskrivs följande:

8 I 4 § BNotO föreskrivs följande:

9 5 § BNotO har följande lydelse:

10 I motiveringen till BNotO (Bundestagsdrucksache (Bundestagsdokument) 11/6007, s. 10) anges följande med avseende på 5 § fjärde punkten BNotO:

11 5b § första punkten BNotO har följande lydelse:

12 I 48a § BNotO föreskrivs följande:

13 Klaganden har sökt en tjänst som advokatnotarie (Anwaltsnotar) i domkretsen för den Amtsgericht (distriktsdomstol) där hon har varit verksam som advokat sedan mer än tre år tillbaka. Hennes ansökan avslogs med motiveringen att hon var över 60 år när ansökningstiden löpte ut.

14 Klaganden i det nationella målet överklagade detta avslagsbeslut till Oberlandesgericht Köln (Regionala överdomstolen i Köln, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen.

15 Den hänskjutande domstolen har preciserat att ämbetet som advokatnotarie (Anwaltsnotare), till skillnad från notarier som utövar notariatsämbetet som huvudsyssla (hauptberufliche Notare), utövas av advokater vid sidan av deras advokatyrke. Nämnda advokater kan i princip bara söka en tjänst som advokatnotarie i domkretsen för den Amtsgericht (distriktsdomstol) där de har varit verksamma som advokat sedan mer än tre år tillbaka. Det framgår även av beslutet om hänskjutande att ämbetet som advokatnotarie, enligt 48a § BNotO, upphör när den berörda personen fyller 70 år.

16 Antalet notariebefattningar inom en viss domkrets för en Amtsgericht (distriktsdomstol) avgörs av behovet av notariatstjänster, varvid en balanserad åldersstruktur ska upprätthållas. År 2022 utlystes fyra notarietjänster inom domkretsen för den Amtsgericht (distriktsdomstol) där klaganden i det nationella målet utövade sin advokatverksamhet. Endast en tjänst tillsattes. De övriga tjänsterna förblev obesatta, eftersom det inte fanns några sökanden som uppfyllde samtliga krav för att få tillträde till tjänsten.

17 Den hänskjutande domstolen har angett att det är troligt att det även i framtiden kommer att vara omöjligt att tillsätta samtliga tjänster som advokatnotarie inom domkretsen för den berörda Amtsgericht (distriktsdomstol), eftersom det inte finns tillräckligt många sökande som uppfyller kraven för att tillsättas på denna tjänst. År 2023 utlystes fem notarietjänster inom denna domkrets, varav förmodligen endast två skulle komma att tillsättas. Vad gäller samtliga de domkretsar för Amtsgerichte (distriktsdomstolar) som ingår i behörighetsområdet för motparten i det nationella målet för vilka advokatnotarier ska tillsättas finns det år 2023 förmodligen bara 39 sökande till 69 utlysta tjänster. När det gäller hela Tyskland – med undantag från storstadsregionerna – finns det ett jämförbart antal notarietjänster som inte kan tillsättas. Den hänskjutande domstolen framhåller att den omständigheten att utlysta notarietjänster inte har tillsatts hittills inte har lett till att notariebestyrkta handlingar inte har kunnat upprättas eller till att de bara har kunnat upprättas med påtaglig fördröjning.

18 Den hänskjutande domstolen, som anser att den nationella bestämmelse som är aktuell i det nationella målet, det vill säga 5 § fjärde punkten BNotO, eftersträvar berättigade mål i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 2000/78, vill – mot bakgrund av domen av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier) ( C‑914/19, EU:C:2021:430) – få klarhet i huruvida denna bestämmelse inte ska anses gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, eftersom den inte tillåter något undantag från den högsta åldersgräns som där föreskrivs, även om det är omöjligt att tillsätta flera tjänster med yngre sökande.

19 Mot denna bakgrund beslutade Oberlandesgericht Köln (Regionala överdomstolen i Köln) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

20 Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den fjärde frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 6.1 i direktiv 2000/78, jämförd med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en högsta åldersgräns på 60 år för den första utnämningen till en tjänst som advokatnotarie.

21 EU-domstolen erinrar inledningsvis om att förbudet mot all diskriminering på grund av bland annat ålder finns inskrivet i artikel 21 i stadgan och att detta förbud konkretiserats genom direktiv 2000/78 såvitt gäller arbetslivet (dom av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier), C‑914/19, EU:C:2021:430, punkt 19 och där angiven rättspraxis). Under dessa omständigheter ska det prövas huruvida den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78.

22 I och med att det i 5 § fjärde punkten BNotO föreskrivs att personer som har fyllt 60 år när tiden för att ansöka om en notarietjänst löper ut inte får förordnas som advokatnotarie för första gången, påverkar den bestämmelsen urvalskriterierna för dessa personer. Denna bestämmelse ska således anses fastställa regler för tillträde till verksamhet som egenföretagare, i den mening som avses i artikel 3.1 a i direktiv 2000/78, och den ska således anses omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2014, Vital Pérez, C‑416/13, EU:C:2014:2371, punkt 30, och dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi, C‑670/18, EU:C:2020:272, punkterna 22–24).

23 Det ska vidare påpekas att det i förevarande fall inte har bestritts att det ålderskrav som föreskrivs i den aktuella nationella bestämmelsen, det vill säga i 5 § fjärde punkten BNotO, får till följd att vissa personer behandlas mindre förmånligt än andra personer som befinner sig i en jämförbar situation, enbart på grund av att de har fyllt 60 år. Denna bestämmelse ger således upphov till en särbehandling som direkt grundas på ålder i den mening som avses i artikel 1 jämförd med artikel 2.2 a i direktiv 2000/78 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2014, Vital Pérez, C‑416/13, EU:C:2014:2371, punkt 33, och beslut av den 17 november 2022, PF (Åldersgräns för rekrytering av psykologer till polisen), C‑569/21, EU:C:2022:910, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

24 Vad gäller frågan huruvida denna särbehandling kan anses vara motiverad med hänsyn till artikel 6.1 i direktiv 2000/78, ska det påpekas att det i första stycket i denna bestämmelse föreskrivs att särbehandling på grund av ålder inte ska utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga. I artikel 6.1 [andra stycket] c i detta direktiv föreskrivs att sådan särbehandling i synnerhet kan inbegripa [f]astställande av en högsta åldersgräns för rekrytering, grundat på den utbildning som krävs för tjänsten i fråga eller på att det krävs en rimligt lång anställningsperiod innan personen i fråga skall pensioneras.

25 I förevarande fall framgår det av motiveringen till BNotO och av praxis från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) att syftet med den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, för det första, är att säkerställa att notarieämbetet kan utövas kontinuerligt under en förhållandevis lång tid innan notarien går i pension, för att säkerställa en effektiv och oberoende rättslig förvaltning, för det andra, att garantera en hög kvalitet inom notariekåren genom jurister som inte först under sina sista yrkesverksamma år måste sätta sig in i ett yrke som de aldrig tidigare har utövat, och, för det tredje, att säkerställa en balanserad åldersstruktur i syfte att underlätta generationsskiftet inom notarieyrket.

26 I detta hänseende ska det inledningsvis erinras om att det förhållandet att flera mål åberopas samtidigt, vilka antingen hänger samman sinsemellan eller klassificeras i prioritetsordning, inte utgör hinder för att det föreligger ett berättigat mål i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78 (dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi, C‑670/18, EU:C:2020:272, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

27 Vad först gäller målet att säkerställa att notarieämbetet kan utövas kontinuerligt under en förhållandevis lång tid innan notarien går i pension, för att säkerställa en effektiv och oberoende rättslig förvaltning, ska det påpekas att domstolen redan har slagit fast att ett sådant mål omfattas av artikel 6.1 [andra stycket] c i direktiv 2000/78, enligt vilken det är möjligt att fastställa en högsta åldersgräns för rekrytering grundat på den utbildning som krävs för tjänsten i fråga eller på att det krävs en rimligt lång anställningsperiod innan personen i fråga ska pensioneras (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier), C‑914/19, EU:C:2021:430, punkt 33).

28 Vad härefter gäller målet att garantera en hög kvalitet inom notariekåren och således att säkerställa att notarierna kan utöva sina befogenheter på ett väl fungerande sätt, ska det påpekas att det av domstolens praxis framgår att ett sådant mål också kan anses utgöra ett berättigat mål i den mening som avses i artikel 6.1 i direktiv 2000/78 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier), C‑914/19, EU:C:2021:430, punkterna 34 och 40).

29 Det ska slutligen, när det gäller målet att säkerställa en balanserad åldersstruktur i syfte att underlätta ett generationsskifte inom notarieyrket, erinras om att domstolen vid upprepade tillfällen har slagit fast att legitimiteten av ett sådant mål av allmänt intresse som rör sysselsättningspolitik inte rimligen kan ifrågasättas, eftersom detta ingår bland de mål som uttryckligen anges i artikel 6.1 första stycket i direktiv 2000/78 och eftersom främjandet av en hög sysselsättningsnivå är ett av de mål som Europeiska unionen eftersträvar enligt artikel 3.3 första stycket FEU (dom av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier), C‑914/19, EU:C:2021:430, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

30 Det ska dessutom framhållas att främjande av sysselsättning och tillträde till ett yrke otvivelaktigt utgör ett berättigat mål för medlemsstaternas social- eller sysselsättningspolitik, i synnerhet när det gäller att främja ungdomars tillträde till utövande av detta yrke (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier), C‑914/19, EU:C:2021:430, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

31 I synnerhet kan ett mål som går ut på att inrätta en balanserad åldersstruktur mellan yngre och äldre notarier för att främja utnämning och sysselsättning av unga, optimera administrationen av dessa utnämningar och härigenom förebygga eventuella tvister om huruvida notarierna har förmåga att utöva sitt yrke efter en viss ålder, samtidigt som det syftar till att erbjuda notarietjänster av hög kvalitet, utgöra ett berättigat mål inom sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier), C‑914/19, EU:C:2021:430, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

32 De mål som eftersträvas med den i det nationella målet aktuella lagstiftningen ska följaktligen i princip anses kunna motivera en särbehandling direkt grundad på ålder på ett objektivt och rimligt sätt.

33 Enligt lydelsen i artikel 6.1 första stycket i direktiv 2000/78 ska det emellertid även prövas huruvida de sätt för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.

34 För det första, vad gäller frågan huruvida en nationell lagstiftning, såsom den som föreskriver den högsta åldersgräns som är aktuell i det nationella målet, är lämplig, konstaterar domstolen att det är utrett att denna lagstiftning gör det möjligt att säkerställa att sökande till notarieämbetet kan tjänstgöra som notarier under minst 10 år innan de uppnår den obligatoriska pensionsåldern, i förevarande fall 70 år, och att notarierna förvärvar den erfarenhet som krävs för att erbjuda en kvalitetstjänst. Av detta följer att nämnda lagstiftning ska anses vara lämplig för att uppnå såväl målet att säkerställa att notarierna utövar notarieyrket kontinuerligt under en förhållandevis lång tid innan vederbörande går i pension, i syfte att säkerställa en effektiv och oberoende rättslig förvaltning, som målet att säkerställa att notarierna kan utöva sina befogenheter på ett väl fungerande sätt.

35 Det ska dessutom påpekas att domstolen redan har slagit fast att en åldersgräns på 50 år för tillträde till uttagningsprovet för tillträde till notarieyrket är lämplig för att uppnå målet att underlätta generationsskifte och föryngring inom detta ämbete (dom av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier), C‑914/19, EU:C:2021:430, punkt 49 och där angiven rättspraxis). Samma slutsats gör sig i än högre grad gällande med avseende på den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken en person som har fyllt 60 år när tiden för att ansöka om en tjänst som notarie löper ut inte kan utnämnas till advokatnotarie för första gången.

36 För det andra, vad gäller frågan huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är nödvändig, ska det erinras om att det ankommer på de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att hitta en skälig avvägning mellan olika berörda intressen, med beaktande av att särskild vikt ska läggas vid att äldre arbetstagare deltar i arbetslivet och därmed i det ekonomiska, kulturella och sociala livet. Att låta dessa personer stanna kvar i arbetslivet främjar bland annat mångfald på arbetsmarknaden. Intresset av att de nämnda personerna förblir yrkesverksamma ska emellertid beaktas med iakttagande av andra eventuellt motstridiga intressen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 2020, Comune di Gesturi, C‑670/18, EU:C:2020:272, punkterna 43 och 44 samt där angiven rättspraxis). När den nationella domstolen ska pröva huruvida en sådan åtgärd som den som är aktuell i det nationella målet inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, ska den således inte bara beakta de berörda personernas lämplighet för att utöva ett yrke, utan även den skada som denna lagstiftning kan orsaka dessa personer.

37 I förevarande fall konstaterar domstolen att det i den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, till skillnad från den lagstiftning som prövades i punkterna 45 och 46 i domen av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier) ( C‑914/19, EU:C:2021:430), inte föreskrivs att notarieämbetet ska ha utövats under en viss minimiperiod för att notarien ska ha rätt till ålderspension. Åldersgränsen för att utnämnas till notarie för första gången är dessutom i förevarande fall fastställd till 60 år, medan den högsta åldersgränsen i det mål som avgjordes genom den nämnda domen var fastställd till 50 år. Den inverkan som åldersgränsen på 60 år har på de berörda personernas karriär, betraktad i sin helhet, är således betydligt mindre. Domstolen finner således vid första anblicken att nämnda lagstiftning inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen att säkerställa att notarieämbetet utövas kontinuerligt under en förhållandevis lång tid innan notarien går i pension, för att säkerställa att notarierna kan utöva sina befogenheter på ett väl fungerande sätt.

38 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida, såsom den tyska regeringen har gjort gällande, de nackdelar som följer av den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet i praktiken nästan uteslutande avser fall där notarieämbetet ska utföras som komplement till en redan etablerad advokatverksamhet och endast i marginell utsträckning påverkar de berörda personernas karriär och pensionsrättigheter.

39 Vad härefter gäller frågan huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är nödvändig för att säkerställa att den tid som tjänsten som advokatnotarie kan utövas effektivt och på ett ekonomiskt lönsamt sätt står i proportion till de investeringskostnader som krävs för att bilda och upparbeta en notariepraktik, konstaterar domstolen att den inte förfogar över tillräckliga uppgifter för att kunna uttala sig i detta hänseende. Under alla omständigheter ankommer det i sista hand på den hänskjutande domstolen, som ensam är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna, att avgöra huruvida den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är nödvändig för att uppnå ett av de eftersträvade målen.

40 Vad slutligen gäller frågan huruvida den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet är nödvändig för att bland annat säkerställa ett generationsskifte och en föryngring inom notarieyrket, konstaterar domstolen att de faktiska omständigheterna i det nationella målet klart skiljer sig från de omständigheter som låg till grund för det mål som avgjordes genom domen av den 3 juni 2021, Ministero della Giustizia (Notarier) ( C‑914/19, EU:C:2021:430). Situationen i det nationella målet kännetecknas nämligen av att det på nationell nivå finns två kategorier av notarier, nämligen notarier som utövar notarieämbetet som huvudsyssla (hauptberufliche Notare) och advokatnotarier (Anwaltsnotare), medan det i det mål som avgjordes genom nämnda dom var fråga om en enda kategori notarier, nämligen notarier som utövar yrket som huvudsyssla.

41 I förevarande fall har det dock – vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera – inte bestritts att det, såsom motparten i det nationella målet och den tyska regeringen har gjort gällande, av den statistik som offentliggjorts av den tyska federala notariekammaren framgår att antalet sökande, vad gäller tjänsterna som notarie som huvudsyssla, är betydligt högre än antalet utlysta tjänster, medan antalet lediga tjänster som advokatnotarie överstiger det antal sökande som uppfyller villkoret avseende den högsta åldersgräns som föreskrivs i 5 § fjärde punkten BNotO.

42 Eftersom 5 § fjärde punkten BNotO är tillämplig både på notarier som har notarieämbetet som huvudsyssla och på advokatnotarier, kan det, mot bakgrund av vad som anges ovan, inte anses att den där föreskrivna högsta åldersgränsen går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att säkerställa ett generationsskifte och en föryngring inom det berörda yrket.

43 Vid den prövning av huruvida nämnda lagstiftning är nödvändig som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, ska den hänskjutande domstolen beakta de kriterier som ligger till grund för prognosen avseende behovet av att inrätta tjänster som notarie som utövar notarieämbetet som huvudsyssla och tjänster som advokatnotarie samt avgöra huruvida behovet av tjänster därmed återspeglar ett enkelt behov eller ett tvingande behov. Den hänskjutande domstolen ska vidare pröva huruvida bristen på sökande till tjänsterna som advokatnotarie som uppfyller villkoret avseende en högsta ålder i 5 § fjärde punkten BNotO kan förklaras endast av demografiska skäl, vilket skulle innebära att det kan ifrågasättas huruvida den aktuella lagstiftningen är nödvändig för att uppnå det eftersträvade målet, eller om den även kan förklaras av finansiella eller ekonomiska hänsyn, som beror på att det finns en risk för att de ytterligare kostnaderna för att inrätta och sköta en notariepraktik, som dessa sökande har utöver de kostnader de redan har för att driva sin advokatbyrå, inte kan skrivas av eller blir svåra att skriva av. I detta sistnämnda hänseende ska det beaktas att andra notarier som redan är etablerade bedriver verksamhet inom det eller de angränsande områden som hör till Amtsgericht (distriktsdomstol) och att de notarier som utövar notarieämbetet som huvudsyssla i de flesta fall övertar notariepraktiken från en notarie som utövar notarieämbetet som huvudsyssla som avslutar sin verksamhet.

44 Det ska emellertid påpekas att det i förevarande fall, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, inte har bestritts att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet ingår i ett regelverk som är tillämpligt utan åtskillnad i hela landet och att det på nationell nivå finns ett överskott av sökande till tjänsterna som notarie som utövar notarieämbetet som huvudsyssla. Detta förefaller innebära att det kan ifrågasättas att bristen på sökande till tjänsten som advokatnotarie skulle bero på demografiska skäl.

45 Med beaktande av samtliga dessa överväganden ska den första och den fjärde frågan besvaras enligt följande. Artikel 6.1 i direktiv 2000/78, jämförd med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en högsta åldersgräns på 60 år för den första utnämningen till en tjänst som advokatnotarie, under förutsättning att denna lagstiftning eftersträvar ett berättigat mål som rör sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik och att nämnda lagstiftning – i det lagstiftningssammanhang i vilket lagstiftningen ingår och med beaktande av samtliga situationer som den är tillämplig på – är lämplig och nödvändig för att uppnå detta mål.

46 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 6.1 i direktiv 2000/78, jämförd med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs en högsta åldersgräns på 60 år för den första utnämningen till advokatnotarie, även i en situation där det konstateras att tjänster som advokatnotarie under flera år i följd inte har tillsatts på grund av att det inom domkretsen för den berörda domstolen eller inom domkretsarna för andra domstolar saknas sökande till sådana utlysta tjänster som uppfyller kravet avseende en högsta ålder för att få tillträde till notarieyrket.

47 EU-domstolen erinrar i detta hänseende om att nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten enligt fast rättspraxis presumeras vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 20 december 2017, Erzeugerorganisation Tiefkühlgemüse, C‑516/16, EU:C:2017:1011, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

48 Det framgår emellertid inte av handlingarna i målet att det nationella målet verkligen kan inordnas under en sådan faktisk situation som den som den hänskjutande domstolen har beskrivit i den andra och den tredje frågan. Dessa frågor grundar sig nämligen på ett antagande som, enligt den hänskjutande domstolen, skulle kunna förverkligas i framtiden, men vars förverkligande inte är säkert. Beslutet om hänskjutande innehåller inte heller någon uppgift som gör det möjligt att anse att en sådan situation, som den som avses i dessa två frågor, redan har förekommit i det förflutna.

49 Av detta följer att det är uppenbart att domstolen, om den under dessa omständigheter besvarade den andra och den tredje frågan, skulle lämna rådgivande upplysningar om en hypotetisk fråga, i strid med sitt uppdrag inom ramen för det samarbete mellan domstolar som inrättas enligt artikel 267 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Erzeugerorganisation Tiefkühlgemüse, C‑516/16, EU:C:2017:1011, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

50 Den andra och den tredje frågan kan följaktligen inte tas upp till sakprövning.

51 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: tyska.