Domstolens dom (tredje avdelningen) den 5 februari 2026

I mål C‑572/23 P, angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 15 september 2023,

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna O. Spineanu-Matei (referent), S. Rodin, N. Piçarra och N. Fenger, generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

och efter att den 4 september 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Protokoll (nr 7)

Arbetsordningen

Meddelande nr 11/2019

Bakgrund till tvisten

Talan vid tribunalen och den överklagade domen

Parternas yrkanden i målet om överklagande

Prövning av överklagandet

Parternas argument

Domstolens bedömning

Inledande synpunkter

Den första invändningen

Den andra invändningen

Talan vid tribunalen

Rättegångskostnader

1 Carles Puigdemont i Casamajó, Antoni Comín i Oliveres och Clara Ponsatí i Obiols (nedan kallade klagandena) har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 5 juli 2023, Puigdemont i Casamajó m.fl./parlamentet ( T‑272/21, EU:T:2023:373) (nedan kallad den överklagade domen), genom vilken tribunalen ogillade deras talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut P9_TA(2021)0059, P9_TA(2021)0060 och P9_TA(2021)0061 av den 9 mars 2021 om upphävande av deras immunitet (nedan kallade de omtvistade besluten).

2 Artikel 9 i protokoll (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier (nedan kallat protokoll nr 7) har följande lydelse:

3 I Europaparlamentets arbetsordning, tillämplig under nionde valperioden (2019–2024), i dess lydelse före ändringen genom parlamentets beslut av den 17 januari 2023 (nedan kallad arbetsordningen), föreskrevs följande i artikel 5 med rubriken Immunitet och privilegier:

4 I artikel 6 i arbetsordningen, med rubriken Upphävande av immunitet, föreskrevs följande:

5 I artikel 9 i arbetsordningen, med rubriken Immunitetsförfaranden, föreskrevs följande:

6 Punkt 6 i meddelande till ledamöterna beträffande de principer som gäller för ärenden om upphävande av immunitet, daterat den 19 november 2019 (nedan kallat meddelande nr 11/2019), antaget av Europeiska parlamentets utskott för rättsliga frågor (nedan kallat Juri-utskottet), har följande lydelse:

7 I punkt 7 i meddelande nr 11/2019 anges följande:

8 Av punkt 8 i meddelande nr 11/2019 framgår följande:

9 Av punkt 43 i meddelande nr 11/2019 framgår följande:

10 Bakgrunden till tvisten har beskrivits i punkterna 2–19 i den överklagade domen och kan, med avseende på förevarande dom, sammanfattas enligt följande.

11 Carles Puigdemont i Casamajó var ordförande för Generalitat de Cataluña (Kataloniens regionförvaltning, Spanien) och Antoni Comín i Oliveres och Clara Ponsatí i Obiols var ledamöter av Gobierno autonómico de Cataluña (den autonoma regionen Kataloniens regering, Spanien) vid tidpunkten då Ley 19/2017 del Parlamento de Cataluña, reguladora del referéndum de autodeterminación (lag 19/2017, av Kataloniens parlament, om folkomröstning om självbestämmande) av den 6 september 2017 (DOGC nr 7449A, av den 6 september 2017, s. 1) och Ley 20/2017 del Parlamento de Cataluña, de transitoriedad jurídica y fundacional de la República (lag 20/2017, av Kataloniens parlament, om republikens rättsliga och konstituerande övergång) av den 8 september 2017 (DOGC nr 7451A, av den 8 september 2017, s. 1) antogs, samt då folkomröstningen om självbestämmande hölls, den 1 oktober 2017, enligt den förstnämnda av dessa lagar, vars bestämmelser under tiden hade upphävts enligt ett beslut av Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen, Spanien).

12 Till följd av att nämnda lagar antagits och denna folkomröstning hållits inledde Ministerio Fiscal (Åklagarmyndigheten, Spanien), Abogado del Estado (statsadvokaten, Spanien) och det politiska partiet VOX ett straffrättsligt förfarande mot flera personer, däribland klagandena. De ansåg att klagandena hade begått handlingar som, enligt de berörda personerna, bland annat kunde hänföras till brotten ohörsamhet, uppror och otillbörligt användande av allmänna medel (nedan kallat det aktuella straffrättsliga förfarandet).

13 Den 21 mars 2018 fattade Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) ett beslut i vilket klagandena åtalades för de förmodade brotten ohörsamhet och otillbörligt användande av allmänna medel. I beslut av den 9 juli 2018 konstaterade Tribunal Supremo (Högsta domstolen) att klagandena hade lämnat Spanien och underlåtit att inställa sig till rättegång, varför denna vilandeförklarade brottmålet till dess att klagandena återkommer till landet.

14 Klagandena ställde därefter upp som kandidater i det val till Europaparlamentet som hölls i Spanien den 26 maj 2019.

15 Den 14 oktober 2019 fattade undersökningsdomaren på brottmålsavdelningen vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen) ett nationellt häktningsbeslut samt utfärdade en europeisk arresteringsorder och en internationell arresteringsorder mot Carles Puigdemont i Casamajó för lagföring av honom inom ramen för det aktuella straffrättsliga förfarandet. Den 4 november 2019 fattade samma domstol liknande beslut och utfärdade liknande arresteringsorder mot Antoni Comín i Oliveres och Clara Ponsatí i Obiols.

16 Vid plenarsammanträdet den 13 januari 2020 tillkännagav Europaparlamentet, till följd av domen av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115), att Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres hade valts till parlamentsledamöter, med verkan från den 2 juli 2019.

17 Den 13 januari 2020 översände ordföranden för Tribunal Supremo (Högsta domstolen) till Europaparlamentet en ansökan av den 10 januari 2020, framställd med stöd från ordföranden på högsta domstolens brottmålsavdelning, till följd av ett beslut som undersökningsdomaren på denna avdelning hade meddelat samma dag, angående upphävande av immuniteten för Carles Puigdemont i Casamajó och Antoni Comín i Oliveres.

18 Den 10 februari 2020 tillkännagav Europaparlamentet, efter det att Förenade kungariket och Nordirland hade utträtt ur Europeiska unionen den 31 januari 2020, att Clara Ponsatí i Obiols hade valts till parlamentsledamot med verkan från den 1 februari 2020.

19 Den 10 februari 2020 översände ordföranden för Tribunal Supremo (Högsta domstolen) till Europaparlamentet en ansökan av den 4 februari 2020, framställd med stöd från ordföranden på högsta domstolens brottmålsavdelning, till följd av ett beslut som undersökningsdomaren på denna avdelning hade meddelat samma dag, angående upphävande av immuniteten för Clara Ponsatí i Obiols.

20 Europaparlamentets vice ordförande tillkännagav vid ett plenarsammanträde de ansökningar om upphävande av den parlamentariska immuniteten som nämns i punkterna 17 och 19 ovan och sände dem vidare till Juri-utskottet.

21 Den 23 februari 2021 antog Juri-utskottet betänkandena A 9-0020/2021, A 9-0021/2021 och A 9-0022/2021 angående dessa ansökningar.

22 Genom de omtvistade besluten biföll parlamentet nämnda ansökningar.

23 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 19 maj 2021, väckte klagandena talan om ogiltigförklaring av de omtvistade besluten.

24 Genom en särskild handling, som inkom till tribunalens kansli den 26 maj 2021, ansökte klagandena om en interimistisk åtgärd med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF avseende uppskov med verkställigheten av de omtvistade besluten.

25 Genom beslut av den 2 juni 2021, Puigdemont i Casamajó m.fl./Europaparlamentet (T‑272/21 R), förordnade tribunalens vice ordförande om uppskov med verkställigheten av de omtvistade besluten fram till dagen för det slutliga beslutet i det interimistiska förfarandet. Genom beslut av den 30 juli 2021, Puigdemont i Casamajó m.fl./parlamentet ( T‑272/21 R, EU:T:2021:497), avslog tribunalens vice ordförande den ansökan om interimistiska åtgärder som nämns i föregående punkt och upphävde beslutet av den 2 juni 2021.

26 Genom beslut av den 24 maj 2022, Puigdemont i Casamajó m.fl./parlamentet och Spanien ( C‑629/21 P(R), EU:C:2022:413), upphävde domstolens vice ordförande beslutet av den 30 juli 2021, Puigdemont i Casamajó m.fl./parlamentet ( T‑272/21 R, EU:T:2021:497), förordnade om uppskov med verkställigheten av de omtvistade besluten och förordnade att frågan om klagandenas rättegångskostnader i första instans skulle anstå.

27 Till stöd för sin talan åberopade klagandena åtta grunder.

28 Genom den överklagade domen avslog tribunalen talan efter att ha konstaterat att talan inte kunde vinna bifall på följande grunder:

29 Genom sitt överklagande har klagandena yrkat att domstolen ska

30 Parlamentet och Konungariket Spanien har yrkat att domstolen ska

31 Klagandena har åberopat följande tio grunder till stöd för deras överklagande:

32 Den tredje grunden består av fyra delar.

33 Genom den tredje grundens första del har klagandena gjort gällande att tribunalen, i punkterna 234–238 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att utnämningen av en enda föredragande för de tre målen om upphävande av den parlamentariska immuniteten varken stred mot artikel 41.1 och artikel 39.2 i stadgan eller mot punkterna 6 och 8 i meddelande nr 11/2019.

34 Genom den tredje grundens andra del har klagandena gjort gällande att tribunalen, i punkterna 239–257 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och missuppfattade bevisningen genom att slå fast att det saknades fog för deras argument avseende föredragandens bristande opartiskhet, och åsidosatte artikel 41.1 och artikel 39.2 i stadgan samt de principer som följer av punkt 8 i meddelande nr 11/2019.

35 Genom den tredje grundens tredje del har klagandena gjort gällande att tribunalen, i punkterna 258–262 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och missuppfattade bevisningen när den slog fast att det saknades fog för deras argument avseende att Juri-utskottets ordförande inte var opartisk.

36 Genom den tredje grundens fjärde del har klagandena gjort gällande att tribunalen, i punkterna 219 och 262 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och ett felaktigt resonemang, åsidosatte rätten till ett effektivt domstolsskydd och rätten till försvar samt åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att tolka den fjärde delen av den tredje grunden för talan om ogiltigförklaring felaktigt och genom att underkänna den.

37 Domstolen anser att det är lämpligt att pröva den tredje grundens andra del.

38 I inledningen till sin tredje grund har klagandena påpekat att de omtvistade beslutens politiska karaktär, såsom den betecknats av tribunalen, endast kan förstås så, att den följer av parlamentets politiska karaktär, vilken inte på något sätt skiljer sig från den som gäller för Europeiska unionens råd eller Europeiska kommissionen, vilka är politiska institutioner. Enligt klagandena var parlamentet således skyldigt att fullt ut iaktta artikel 41.1 och artikel 39.2 i stadgan.

39 Den tredje grundens andra del består av fem invändningar.

40 Genom den första invändningen har klagandena gjort gällande att tribunalen, i punkterna 244–246 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att det inte stred mot artikel 41.1 i stadgan, jämförd med punkt 8 i meddelande nr 11/2019, att den föredragande som ansvarade för prövningen av ansökningarna om upphävande av immuniteten tillhörde samma politiska grupp som ledamöterna av det nationella politiska parti som väckt talan (actio popularis) i det aktuella straffrättsliga förfarandet och således låg bakom åtalet i detta förfarandet (nedan kallat det politiska parti som initierat det aktuella straffrättsliga förfarandet).

41 Klagandena har erinrat om att kravet på opartiskhet i artikel 41.1 i stadgan omfattar subjektiv och objektiv opartiskhet.

42 De har, med hänsyn till ordalydelsen i punkt 8 i meddelande nr 11/2019 och i motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 244 i den överklagade domen, gjort gällande att parlamentet självt har ansett att redan en tillhörighet till en politisk grupp inom denna institution påverkar bedömningen av föredragandens opartiskhet. Det framgår nämligen tydligt av denna punkt 8 att parlamentet anser att den omständigheten att en föredragande tillhör samma politiska grupp som den ledamot som omfattas av begäran om upphävande av immuniteten objektivt sett ger upphov till berättigade tvivel om föredragandens opartiskhet. Enligt klagandena gäller detsamma, i motsats till vad tribunalen fann i punkterna 245 och 246 i den överklagade domen, när föredraganden är medlem i samma politiska grupp som de ledamöter som tillhör det politiska parti som initierat det aktuella straffrättsliga förfarandet.

43 I punkt 246 i den överklagade domen gjorde tribunalen sig dessutom skyldig till felaktig rättstillämpning och feltolkade klagandenas yttranden när den fann att klagandena hade påstått att det enda skälet för att neka en medlem i samma politiska grupp som de ledamöter som tillhör detta parti möjligheten att vara föredragande var att de står nära varandra politiskt. Enligt klagandena kan medlemmar i olika politiska grupper stå nära varandra politiskt. Argumentet att föredraganden inte kan vara medlem i samma politiska grupp som ledamöterna i nämnda parti tillhör och argumentet att en person inte kan vara föredragande enbart av det skälet att han eller hon står politiskt nära denna grupp kan följaktligen inte likställas.

44 Genom den andra invändningen har klagandena gjort gällande att tribunalen, i punkterna 247–251 i den överklagade domen, underlät att finna att den omständigheten att föredraganden anordnade ett evenemang som hölls den 6 mars 2019 i parlamentets lokaler (nedan kallat evenemanget den 6 mars 2019) och under vilket en av talarna utropade sloganen Fängelse för Puigdemont! visade att föredraganden var partisk eller i vart fall gav upphov till berättigade tvivel beträffande hans opartiskhet. Enligt klagandena saknar det i detta hänseende betydelse att föredraganden inte uttryckte sitt stöd muntligen, såsom tribunalen påpekade i punkt 250 i den överklagade domen, utan genom att applådera detta uttalande.

45 För det första har de gjort gällande att tribunalen, i punkterna 249 och 250 i den överklagade domen, missuppfattade bevisningen och således gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, genom att inte beakta den omständigheten att föredraganden inte bara anordnade detta evenemang utan var närvarande vid samma bord som talarna och uttryckligen stödde det i föregående punkt nämnda uttalandet genom att applådera det.

46 För det andra har klagandena gjort gällande att tribunalen, i punkt 251 i den överklagade domen, även missuppfattade bevisningen när den slog fast att det enda temat för nämnda evenemang, med hänsyn till dess titel, var den politiska situationen i Katalonien, medan mer än hälften av talarens tal avsåg de straffrättsliga förfaranden som hade inletts i Spanien, bland annat mot klagandena.

47 För det tredje har de gjort gällande att tribunalen, i punkt 251, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, genom att antyda att föredragandens bristande opartiskhet endast hade varit relevant för det fall parlamentet hade varit skyldigt att fastställa huruvida de påtalade omständigheterna var styrkta.

48 Genom den tredje invändningen har klagandena gjort gällande att tribunalen, i punkterna 253 och 254 i den överklagade domen, åsidosatte dels artikel 85.2 i tribunalens rättegångsregler samt rätten till ett effektivt domstolsskydd och rätten till försvar, mot bakgrund av artikel 41.1 och artikel 39.2 i stadgan, dels sin motiveringsskyldighet, genom att avvisa bevisning bestående i en intervju med föredraganden som hade publicerats i en bulgarisk tidning, med motiveringen att klagandena inte hade motiverat varför denna artikel hade ingetts för sent.

49 Genom den fjärde invändningen har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att de omständigheter som nämns i punkt 255 i den överklagade domen, vilka tribunalen missuppfattat, samt de övriga omständigheter som tidigare åberopats, inte gjorde det möjligt att fastställa att föredraganden brustit i opartiskhet.

50 Genom den femte invändningen har klagandena gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 256 i den överklagade domen, när den slog fast att klagandena inte hade åberopat något personligt intresse hos föredraganden som kunde påverka dennes opartiskhet. Under alla omständigheter räcker det att kravet på objektiv opartiskhet inte är uppfyllt för att det i förevarande fall ska kunna konstateras att artikel 41.1 och artikel 39.2 i stadgan har åsidosatts.

51 Klagandena har i sin replik framhållit att deras argument avseende föredragandens bristande opartiskhet inte grundade sig enbart på att det fanns ett politiskt motstånd mot dem, utan på den särskilda situation som följer av att ett politiskt parti, vars parlamentsledamöter tillhörde samma politiska grupp som föredraganden, var direkt inblandat i det aktuella straffrättsliga förfarandet.

52 Förutom att detta utgör en situation som är objektivt jämförbar med den som anges i punkt 8 i meddelande nr 11/2019, är det uppenbart att den intressekonflikt som följer av att föredraganden tillhör samma politiska grupp som ledamöterna av detta politiska parti har berövat föredraganden varje sken av opartiskhet.

53 Vad vidare gäller evenemanget den 6 mars 2019 syftade tribunalens urvattnade redogörelse för de faktiska omständigheterna – som gick så långt som till att utelämna det verkliga temat för evenemanget och evenemangets art – till att få evenemanget att framstå som neutralt.

54 Parlamentet har bestritt klagandenas argument avseende den tredje grundens andra del.

55 För det första har parlamentet, i sin svarsskrivelse, bestritt de argument som klagandena har framfört för att ifrågasätta tribunalens överväganden avseende de omtvistade beslutens politiska karaktär i punkterna 243–246 i den överklagade domen.

56 Parlamentet anser att det saknas fog för klagandenas argument avseende punkt 244 i den överklagade domen. Den situation som avses i punkt 8 i meddelande nr 11/2019 kan nämligen inte jämföras med en situation där föredraganden tillhör en grupp som är politiska motståndare till den ledamot som ansökan om upphävande av immuniteten avser. Parlamentet har gjort gällande att de beslut som fattas till följd av en ansökan om upphävande av immuniteten är av politisk karaktär och att de ledamöter som är medlemmar av Juri-utskottet per definition inte är politiskt neutrala, såsom tribunalen erinrade om i punkterna 225 och 226 i den överklagade domen. För det fall endast politiskt neutrala medlemmar av detta utskott skulle kunna utses till föredragande, blir utskottet verkningslöst. Eftersom klagandena har uppmärksammat allmänheten på deras sak, skulle samtliga ledamöter i detta utskott nämligen kunna anses ha intagit en politisk ståndpunkt, antingen positiv eller negativ, i förhållande till dem och i förhållande till deras sak.

57 Vidare anser parlamentet att klagandenas vaga argument avseende punkt 246 i den överklagade domen inte kan tas upp till prövning. Genom dessa argument har klagandena gjort gällande att deras invändning inte enbart grundade sig på politiska sympatier, utan även på de ekonomiska, finansiella och strategiska intressen som medlemmarna i en politisk grupp delar. Dessa argument saknar under alla omständigheter fog, eftersom klagandena i första instans nöjde sig med att nämna att föredraganden tillhörde samma politiska grupp som medlemmarna i det politiska partiet VOX.

58 För det andra har parlamentet bestritt de argument som framförts mot tribunalens överväganden avseende evenemanget den 6 mars 2019, vilka återges i punkterna 247–251 i den överklagade domen.

59 Parlamentet har inledningsvis understrukit att detta evenemang ägde rum under en annan valperiod, till och med innan föredraganden kunde veta att han skulle bli vald till parlamentet vid valet år 2019 och, under alla omständigheter, långt innan han utnämndes till föredragande för ansökningarna om upphävande av den aktuella immuniteten.

60 Parlamentet har först gjort gällande att klagandenas argumentation avseende punkterna 249 och 250 i den överklagade domen, genom vilka klagandena har anfört att tribunalen missuppfattade bevisningen, inte kan tas upp till sakprövning, eftersom klagandena i huvudsak har begärt att det ska göras en ny bedömning av de faktiska omständigheterna. Denna argumentation saknar under alla omständigheter fog, eftersom generalsekreteraren för det politiska partiet VOX, såsom tribunalen påpekade, avslutade sitt tal med formuleringen Leve Spanien, leve Europa och fängelse för Puigdemont och det inte finns något i inspelningen av evenemanget den 6 mars 2019 som tyder på att föredraganden specifikt instämde i de tre sista orden i detta tal. Denna inspelning visar snarare att föredraganden fortsatte att visa talaren sedvanlig artighet efter det att denne avslutat sitt anförande.

61 Parlamentet har härefter gjort gällande att tribunalens bedömning i punkt 250 i den överklagade domen, i vilken det anges att föredraganden inte yttrade sig vid nämnda evenemang, inte saknar relevans.

62 Parlamentet har vidare gjort gällande att klagandenas argument – att tribunalen, i punkt 251 i den överklagade domen, missuppfattade bevisningen när den slog fast att temat för evenemanget den 6 mars 2019 endast var den politiska situationen i Katalonien – grundar sig på en felaktig tolkning av den domen, eftersom tribunalen inte på något sätt uteslöt att detta tema även omfattade det aktuella straffrättsliga förfarandet. Tribunalen missuppfattade inte heller inspelningen av detta evenemang genom att kortfattat redogöra för dess tema. Under alla omständigheter kan detta argument inte tas upp till sakprövning, eftersom klagandena härigenom har begärt att det ska göras en ny bedömning av de faktiska omständigheterna.

63 Parlamentet har även gjort gällande att de argument som klagandena har åberopat för att ifrågasätta den tredje och den fjärde meningen i punkt 251 i den överklagade domen är verkningslösa, eftersom dessa överväganden endast var ett överflödigt tillägg. Dessa argument kan under alla omständigheter inte godtas. Klagandenas argument, att tribunalen underlät att beakta kriterier som var relevanta för bedömningen av fumus persecutionis, baseras på en felaktig tolkning av den överklagade domen. Vidare gjorde tribunalen sig inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den, i den tredje och den fjärde meningen, underströk att de frågor som hade diskuterats vid evenemanget den 6 mars 2019 inte avsåg de frågor som skulle avgöras av parlamentet inom ramen för ett förfarande för upphävande av immuniteten. Parlamentet har slutligen anfört att klagandenas argument inte kan tas upp till prövning i den mån det påstås att föredraganden genom att applådera instämde i budskapet att de omtvistade besluten, de europeiska arresteringsorderna och registreringarna i Schengens informationssystem, betraktade i sin helhet, utsatte klagandena för en hög risk för gripande. Genom detta argument har klagandena nämligen begärt att domstolen ska fastställa de faktiska omständigheterna. Det saknas under alla omständigheter fog för detta argument, eftersom föredraganden inte applåderade detta budskap.

64 För det tredje har parlamentet bestritt de argument som klagandena har framfört mot tribunalens överväganden avseende andra omständigheter i punkterna 252–255 i den överklagade domen. Parlamentet har bestritt klagandenas argument, att tribunalen åsidosatte artikel 85.2 i sina rättegångsregler och sin motiveringsskyldighet när den avvisade klagandenas argument avseende en intervju med föredraganden som publicerats i en bulgarisk tidning. Parlamentet har vidare bestritt klagandenas argument att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och missuppfattade bevisningen när den konstaterade att de reaktioner som det politiska partiet VOX uttryckte efter antagandet av de omtvistade besluten inte visade att föredraganden hade brustit i opartiskhet.

65 För det fjärde har parlamentet bestritt de argument som klagandena har framfört för att ifrågasätta tribunalens bedömning, i punkt 256 i den överklagade domen, att det inte förelåg någon intressekonflikt för föredraganden. Enligt parlamentet misstolkar klagandena punkt 256 i den överklagade domen när de påstår att tribunalen ansåg att partiskhet endast kan uttryckas genom uttalanden. Dessutom kan klagandenas argument, enligt vilket föredraganden har ett personligt intresse som kan påverka dennes opartiskhet, inte tas upp till sakprövning, eftersom klagandena inte åberopat något till stöd för detta argument. Det saknar under alla omständigheter fog.

66 Parlamentet har i sin duplik, för det första, gjort gällande att klagandena, även om de har hänvisat till den talan som väckts mot dem vid de spanska domstolarna av det politiska partiet VOX, inte på något sätt har angett hur detta partis agerande skulle kunna läggas den politiska grupp som föredraganden tillhör till last. Eftersom det inom denna grupp fanns ledamöter som stödde klagandenas sak och andra som motsatte sig den, kan inte enbart den omständigheten att föredraganden tillhörde denna grupp styrka påståendet att denna föredragande inte varit opartisk.

67 Parlamentet har, för det andra, hävdat att tribunalen inte missuppfattade temat för evenemanget den 6 mars 2019. Parlamentet har understrukit att rubriken till den inspelning från detta evenemang, som klagandena hänvisade till i bilagorna till sin ansökan i första instans, förvisso var Katalonien är Spanien, men att temat för det möte där generalsekreteraren för det politiska partiet VOX höll tal var Nationalstaternas roll i Europeiska unionen och försvaret av medborgerliga fri- och rättigheter. Parlamentet har preciserat att de europeiska arresteringsorder som detta partis generalsekreterare hänvisade till i sitt anförande inte var de arresteringsorder som hade utfärdats efter det att sökandena hade valts till ledamöter.

68 Konungariket Spanien har bestritt klagandenas argumentation avseende den tredje grundens andra del.

69 Konungariket Spanien har inledningsvis understrukit att parlamentet, inom ramen för förfarandet för att behandla en begäran om upphävande av immuniteten, måste iaktta artikel 39 och artikel 41.1 i stadgan, vilket gjordes vid antagandet av de omtvistade besluten.

70 För det första har Konungariket Spanien gjort gällande att klagandenas argument avseende en påstådd felaktig rättstillämpning vid tolkningen av punkt 8 i meddelande nr 11/2019, jämförd med artikel 41 i stadgan, inte kan påverka de skäl som anges i punkterna 245 och 246 i den överklagade domen, vilka innehåller en slutsats som dragits på grundval av de ostridiga punkterna 242–244 i den domen. I punkterna 242–244 förklarade tribunalen att enbart tillhörigheten till en politisk grupp inte påverkar opartiskheten hos den person som ingår i gruppen.

71 För det andra har Konungariket Spanien påpekat att klagandenas argument för att tribunalen skulle ha missuppfattat de faktiska omständigheterna i punkterna 249–251 i den överklagade domen inte styrker att tribunalen gjorde en uppenbart oriktig bedömning av dessa omständigheter.

72 För det tredje avser klagandenas argument för att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i slutet av punkt 251 i den överklagade domen ett övervägande som bara framförts för fullständighetens skull.

73 För det fjärde är klagandenas argumentation om att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, när den fann att en handling som ingetts i samband med klagandenas replik inte kunde tas upp till sakprövning, inte tillräcklig precis, varför den inte kan godtas.

74 Såsom följer av artikel 343 första meningen FEUF ska unionen, på de villkor som anges i protokoll nr 7, inom medlemsstaternas territorier åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs för att den ska kunna fullgöra sin uppgift.

75 Detta protokoll syftar till att säkerställa att unionsinstitutionerna har ett fullständigt och effektivt skydd mot att deras funktion och oberoende hindras eller äventyras (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies, C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 82).

76 Såvitt avser Europaparlamentet innebär detta mål inte endast att dess sammansättning – enligt principen om representativ demokrati, som är ett konkret uttryck för värdet demokrati, vilket nämns i artikel 2 FEU och utvecklas i artikel 14.3 FEU – på ett troget och fullständigt sätt ska återspegla EU-medborgarnas fria val av de personer som medborgarna önskar ska företräda dem under en viss mandatperiod, utan även att parlamentet, enligt principen om maktfördelning, vid utövandet av sin verksamhet ska skyddas mot att dess funktion hindras eller äventyras. Genom denna dubbla aspekt syftar den immunitet som föreskrivs till förmån för Europaparlamentets ledamöter till att säkerställa denna institutions oberoende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies, C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkterna 63, 83 och 84).

77 Detta mål med den immunitet som föreskrivs för parlamentsledamöter nämns även i artikel 5 i arbetsordningen. Det preciseras först i artikel 5.1 att ledamöterna åtnjuter de privilegier och den immunitet som föreskrivs i protokoll nr 7. Därefter föreskrivs det, i artikel 5.2, att parlamentet, vid utövandet av sina befogenheter i frågor som rör immunitet och privilegier, ska verka för att upprätthålla parlamentets integritet som en demokratisk lagstiftande församling och säkerställa ledamöternas oberoende när dessa utför sitt uppdrag och att parlamentarisk immunitet inte är en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela parlamentets och dess ledamöters oberoende.

78 Enligt artikel 9 tredje stycket i protokoll nr 7 har parlamentet rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet. Förfarandet för upphävande av immuniteten äger således rum inom parlamentet. Även om detta förfarande genomförs av politiska beslutsfattare är detta förfarande och parlamentets beslut att upphäva immuniteten inte av politisk natur, såsom tribunalen har fastställt i punkterna 112, 225 och 242 i den överklagade domen, utan av rättslig natur.

79 Med hänsyn till att beslut om upphävande av immunitet omfattas av parlamentets befogenhet, förfogar denna institution förvisso över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller vilka regler som ska tillämpas vid handläggningen av ansökningar om upphävande av immunitet. Dessa regler antas och tillämpas således av parlamentsledamöter som tillhör politiska grupper som bildats inom parlamentet.

80 I enlighet med den respekt för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna som anges som värden i artikel 2 FEU är parlamentet emellertid skyldigt att, vid prövningen av en ansökan om upphävande av immuniteten, iaktta de rättsregler och rättsprinciper som är tillämpliga på denna immunitet samt stadgan, vars bestämmelser riktar sig till parlamentet i egenskap av en av de unionsinstitutioner som avses i artikel 51.1 i stadgan. Den berörda ledamotens utövande av sitt mandat, vilket är det viktigaste kännetecknet för ställningen som parlamentsledamot och vilket följer av att ledamoten har valts genom allmänna direkta, fria och hemliga val enligt unionsrätten (dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies, C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkt 65), kan hindras av ett beslut om upphävande av immuniteten. Av detta följer att ansökningar om upphävande av immunitet, vilka kan påverka såväl den berörda ledamotens mandat som, såsom det har erinrats om i punkt 76 ovan, parlamentets verksamhet i dess helhet, ska prövas mot bakgrund av den berörda individens rättigheter och principerna om representativ demokrati och maktfördelning, och inte mot bakgrund av politiska riktlinjer.

81 Det är mot denna bakgrund som domstolen ska pröva klagandenas första och andra invändning, genom vilka de i huvudsak har gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 41.1 i stadgan, i punkterna 244–246 i den överklagade domen respektive i punkterna 247–251 i samma dom, när den slog fast att det saknades fog för deras argument om att den föredragande som inom Juri-utskottet ansvarade för prövningen av ansökningarna om upphävande av deras immunitet inte varit opartisk.

82 I punkt 244 i den överklagade domen fann tribunalen att frågan huruvida en föredragande som har en viss roll i den prövning som ett parlamentariskt utskott gör av en begäran om upphävande av immuniteten är opartisk i princip inte ska bedömas utifrån dennes politiska ideologi eller utifrån en jämförelse mellan dennes politiska ideologi och den politiska ideologi som den parlamentsledamot vars immunitet begärts upphävd företräder. Tribunalen preciserade först att den omständigheten att denna föredragande tillhör ett visst nationellt politiskt parti eller en viss politisk grupp inom Europaparlamentet i princip saknar betydelse för bedömningen av föredragandens opartiskhet, oavsett vilka värderingar och idéer som detta parti eller denna grupp står för och till och med om dessa tyder på synsätt som a priori är inte är gynnsamma för situationen för den parlamentsledamot vars immunitet har begärts upphävd. Tribunalen fann, med stöd av sin rättspraxis, att skillnaden i politisk ideologi mellan nämnda föredragande och nämnda parlamentsledamot inte i sig kunde påverka lagenligheten av det förfarande som lett fram till antagandet av de omtvistade besluten.

83 Tribunalen ansåg härefter, i punkt 245 i den överklagade domen, att den omständigheten att föredraganden i förevarande fall tillhörde den europeiska politiska gruppen Europeiska konservativa och reformister i princip saknade betydelse för bedömningen av dennes opartiskhet.

84 Slutligen preciserade tribunalen, i punkt 246 i den överklagade domen, att denna politiska grupp innefattade ledamöterna av det politiska partiet VOX, som befann sig i en mycket speciell situation i förhållande till klagandena, eftersom detta parti hade initierat det aktuella straffrättsliga förfarandet. Tribunalen konstaterade dock att denna speciella situation gällde de parlamentsledamöter som tillhörde det politiska partiet VOX, men att den av princip inte kunde anses omfatta samtliga medlemmar i den politiska gruppen Europeiska konservativa och reformister enbart av det skälet att de, eftersom de tillhörde samma grupp, stod varandra nära politiskt.

85 Såsom tribunalen påpekade i punkterna 225 och 226 i den överklagade domen måste det förfarande som kan leda till ett beslut om upphävande av immuniteten vara förenligt med rätten till god förvaltning, vilken stadfästs i artikel 41.1 i stadgan.

86 I denna bestämmelse i stadgan anges att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer. Denna rätt, som tillkommer var och en, tillkommer således även varje parlamentsledamot som är föremål för en begäran om upphävande av immuniteten.

87 Kravet på opartiskhet består av två delar, nämligen dels subjektiv opartiskhet, som innebär att ingen företrädare för den berörda institution som handlägger ärendet får ta ställning för en part eller hysa en förutfattad mening, dels objektiv opartiskhet, enligt vilken institutionen ska erbjuda tillräckliga garantier för att utesluta allt rimligt tvivel vad gäller en eventuell förutfattad mening (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Spanien/rådet, C‑521/15, EU:C:2017:982, punkt 91).

88 Parlamentet kan, inom ramen för utövandet av sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning, som nämns i punkt 79 ovan, anta bestämmelser som konkretiserar det skydd mot risken för partiskhet som krävs enligt artikel 41 i stadgan.

89 Parlamentet har således, i artikel 6 i arbetsordningen, föreskrivit att varje begäran om upphävande av immuniteten ska bedömas i enlighet med protokoll nr 7 och de principer som avses i artikel 5.2 i arbetsordningen.

90 I artikel 9.1 respektive 9.13 i arbetsordningen anges att varje begäran som en behörig myndighet i en medlemsstat riktar till parlamentets talman om upphävande av en ledamots immunitet ska tillkännages i kammaren och hänvisas till ansvarigt utskott, vilket ska fastställa principerna för tillämpningen av artikel 9.

91 Det är därför som Juri-utskottet, som utsetts att handlägga ansökningar om upphävande av immunitet, antog meddelande nr 11/2019, som var tillämpligt vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet, i vilket det fastställs regler som är tillämpliga på dessa ansökningar.

92 I detta meddelande har det fastställts regler för prövningen i sak av en ansökan om upphävande av immuniteten. När en ansökan avser upphävande av immunitet enligt artikel 9 i nämnda protokoll föreskrivs det således i punkt 43 i detta meddelande att immuniteten ska upphävas såvida det inte visar sig att det ändamål som ligger till grund för lagföringen är att skada parlamentsledamotens politiska verksamhet, och därmed parlamentets oavhängighet (fumus persecutionis).

93 Det har även fastställts förfaranderegler för handläggningen av ansökningar om upphävande av immuniteten.

94 Det framgår av punkt 6 i meddelande nr 11/2009 att Juri-utskottet ska utse en föredragande för varje ansökan om upphävande av immunitet.

95 Vidare föreskrivs det i punkt 7 i meddelandet bland annat att varje politisk grupp för detta ändamål ska utse en ledamot, med en hög grad av redbarhet, som ska fungera som ständig föredragande för immunitetsärenden.

96 Enligt punkt 8 i meddelandet ska uppdraget som föredragande för de enskilda immunitetsärendena rotera på ett jämlikt sätt mellan de politiska grupperna. Föredraganden får emellertid inte tillhöra samma politiska grupp som den ledamot vars immunitet är i fråga eller ha valts i samma medlemsstat som denna ledamot.

97 Det framgår av punkt 8 i meddelande nr 11/2019 att parlamentet anser att en föredragande från samma politiska grupp som den ledamot vars immunitet är i fråga inte kan pröva en begäran om upphävande av denna immunitet. Detta synsätt grundar sig på övervägandet att denna föredraganden och denna ledamot, på grund av att de tillhör en och samma politiska grupp, kan dela vissa åsikter, bland annat politiska, vilket innebär att det inte kan uteslutas att föredraganden eventuellt har en förutfattad mening, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 87 ovan, till förmån för nämnda ledamot. Parlamentet har således, genom att använda sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning, för att säkerställa föredragandens opartiskhet, såsom krävs enligt artikel 41.1 i stadgan, ansett det nödvändigt att föreskriva en regel som hindrar föredraganden från att tillhöra en viss politisk grupp.

98 Iakttagandet av artikel 41.1 i stadgan kräver att de garantier som den berörda institutionen har infört tillämpas konsekvent för att utesluta allt berättigat tvivel om partiskhet och för att möjliggöra en rättvis behandling av ansökningar om upphävande av immuniteten.

99 För att säkerställa en sådan tillämpning måste det krav på opartiskhet som konkretiseras i punkt 8 i meddelande nr 11/2019 även tillämpas på ett sådant sätt att den föredragande som tillhör en annan politisk grupp än den ledamot vars immunitet är i fråga framstår som objektivt opartisk.

100 Med hänsyn till målen med den immunitet som föreskrivs för parlamentsledamöterna, vilka det erinrats om i punkterna 75–77 ovan, innebär detta krav på föredragandens opartiskhet att denna ledamot inte ska kunna hysa berättigat tvivel om att den föredragande som ska handlägga nämnda ansökan inte styrs av överväganden som hindrar honom eller henne från att på ett objektivt sätt fullgöra sin uppgift att förbereda parlamentets beslut om huruvida det eventuellt föreligger fumus persecutionis, såsom avses i punkt 92 ovan.

101 Även om en sådan föredragandes motstånd mot de politiska åsikter som företräds av den ledamot vars immunitet är i fråga inte i sig innebär att föredraganden är partisk, gäller detta inte om föredraganden tillhör en politisk grupp som även innefattar medlemmar av det politiska parti som initierat det straffrättsliga förfarande mot denna parlamentsledamot som ligger till grund för begäran om upphävande av immuniteten; ett parti som har ett särskilt intresse av utgången av detta förfarande.

102 Såsom har angetts i punkt 97 ovan kan den omständigheten att en föredragande tillhör en viss politisk grupp, enligt den regel som anges i punkt 8 i meddelande nr 11/2019, påverka möjligheten att utse denne till föredragande för att handlägga en viss begäran om upphävande av immuniteten. Det kan inte anses att det krav på opartiskhet som införts genom denna regel endast gäller för det fall föredraganden tillhör samma politiska grupp som den ledamot som omfattas av en sådan begäran, med uteslutande av varje situation där föredraganden tillhör en annan politisk grupp.

103 Av detta följer att parlamentet, eftersom det i punkt 8 i meddelande nr 11/2019 har infört en regel enligt vilken det rotationssystem som tillämpas vid utnämningen av föredraganden innebär att en föredragande inte kan godtas om denne tillhör samma politiska grupp som den ledamot som är föremål för en begäran om upphävande av immuniteten, för att iaktta artikel 41.1 i stadgan inte heller kan godta en föredragande som är medlem i en politisk grupp som innefattar ledamöter av det politiska parti som initierat det straffrättsliga förfarande mot denna ledamot som ligger till grund för denna begäran; ett parti som har ett särskilt intresse av utgången av detta förfarande. En sådan föredragande skulle nämligen kunna uppfattas som icke opartisk, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 87 ovan.

104 Parlamentet kan i detta sammanhang inte vinna framgång med sitt argument att banden mellan dess ledamöter, som kommer från olika nationella politiska partier och som går samman för att bilda en politisk grupp inom parlamentet, inte är tillräckligt starka för att kunna påverka den objektiva opartiskheten hos en medlem av denna politiska grupp som ska tjänstgöra som föredragande med ansvar för att handlägga en begäran om upphävande av immuniteten avseende en annan medlem i denna grupp. Detta argument motsägs nämligen av den omständigheten att parlamentet självt, genom att anta punkt 8 i meddelande nr 11/2019, ansett att den omständigheten att föredraganden tillhör samma politiska grupp som den ledamot vars immunitet är i fråga är oförenlig med föredragandens objektiva opartiskhet.

105 När en medlem av en politisk grupp, som även innefattar medlemmar av det politiska parti som initierat det straffrättsliga förfarande mot denna ledamot som ligger till grund för ansökan om upphävande av immuniteten, utses till föredragande för att handlägga denna ansökan i Juri-utskottet, i en sådan situation som den som beskrivs i punkterna 101 och 103 ovan, erbjuder en sådan föredragande inte tillräckliga garantier för att utesluta varje berättigat tvivel som den ledamot som är föremål för nämnda ansökan kan känna om att föredraganden eventuellt har en förutfattad mening avseende denne, varför föredraganden inte kan anses vara opartisk enligt den standard som parlamentet självt har fastställt genom att utnyttja sin vidsträckta befogenhet, såsom påpekas i punkt 97 ovan. En sådan utnämning ska anses ha skett i strid med artikel 41.1 i stadgan.

106 Mot bakgrund av dessa överväganden finner domstolen att punkterna 245 och 246 i den överklagade domen bygger på en felaktig rättstillämpning, eftersom tribunalen slog fast att den omständigheten att den föredragande som utsetts för att handlägga en ansökan om upphävande av en ledamots immunitet tillhörde samma politiska grupp som de medlemmar från det politiska parti som initierat det straffrättsliga förfarande mot denna ledamot som ligger till grund för denna begäran, inte påverkade bedömningen av föredragandens opartiskhet och att en medlem i denna politiska grupp således kunde utses till föredragande.

107 Överklagandet ska således bifallas såvitt avser den första invändningen i den tredje grundens andra del.

108 I punkt 249 i den överklagade domen påpekade tribunalen att det var utrett att föredraganden, inom ramen för sitt uppdrag som parlamentsledamot, hade anordnat evenemanget den 6 mars 2019. Detta bestod i ett anförande av generalsekreteraren för det politiska partiet VOX på temat Katalonien är Spanien, vilken hade avslutat sitt tal med formuleringen Leve Spanien, leve Europa och fängelse för Puigdemont.

109 I punkt 250 i den överklagade domen påpekade tribunalen att det av inspelningen av detta evenemang framgick att föredraganden satt vid samma bord som talarna, tillsammans med två andra parlamentsledamöter och nämnda generalsekreterare, vilken var den enda som yttrade sig muntligen.

110 I punkt 251 i den överklagade domen fann tribunalen att anordnandet av ett sådant evenemang kunde betraktas som ett uttryck för föredragandens stöd för de idéer som det politiska partiet VOX står för, särskilt – med hänsyn till temat för evenemanget – vad gäller den politiska situationen i Katalonien, och för föredragandens motstånd mot klagandenas politiska idéer.

111 Dessutom fann tribunalen vidare, i punkt 251 i den överklagade domen, att de gärningar som hade lagts klagandena till last inom ramen för det aktuella straffrättsliga förfarandet visserligen avsåg den politiska situationen i Katalonien i den mån de hänförde sig till antagandet av de lagar som nämns i punkt 11 ovan och genomförandet av den folkomröstning om självbestämmande som nämns i samma punkt, men att den omständigheten att parlamentsledamoten – som senare skulle bli föredragande i ärendena om upphävande av klagandenas immunitet – gav uttryck för sin ståndpunkt vad gäller den situationen, av de skäl som angetts i punkterna 244 och 246 ovan, inte var tillräcklig för att det skulle vara styrkt att principen om opartiskhet hade åsidosatts.

112 De faktiska omständigheter som tribunalen konstaterade i punkterna 249 och 250 i den överklagade domen var emellertid relevanta för bedömningen av huruvida, i förevarande fall, det beteende som kunde tillskrivas den föredragande som hade utsetts att handlägga ansökningarna om upphävande av klagandenas immunitet kunde anses strida mot kravet på opartiskhet. Dessa omständigheter skulle nämligen kunna uppfattas som ett uttryck för partiskhet, vilket – i motsats till vad parlamentet har hävdat – gäller trots att dessa omständigheter inträffade innan föredraganden kunde få kännedom om att han skulle bli vald vid valet år 2019, innan parlamentet mottog dessa ansökningar och innan den berörda ledamoten, inom ramen för den jämlika rotationen mellan de politiska grupperna, utnämndes till föredragande för att handlägga dessa ansökningar. Det var nämligen viktigt att beakta dessa omständigheter vid bedömningen av huruvida det var möjligt att utse honom till föredragande för handläggningen av dessa ansökningar.

113 Det ska i detta hänseende påpekas att tribunalen, i punkt 251 i den överklagade domen, slog fast att det saknade betydelse att föredraganden hade uttryckt sig för det politiska partiet VOX inställning till situationen i Katalonien, och hänvisade till punkterna 244 och 246 i den överklagade domen för att motivera sin slutsats att det inte förelåg något åsidosättande av principen om opartiskhet genom anordnandet av evenemanget den 6 mars 2019. Denna sistnämnda punkt bygger emellertid på en felaktig rättstillämpning, såsom har slagits fast i punkt 106 ovan. Vidare utgjorde tribunalens uttalande, med hänvisning till punkt 244 i den överklagade domen, att det saknade betydelse att föredraganden hade uttryckt sig för denna ståndpunkt, inte något svar på klagandenas argumentation, vilken inte avsåg den blivande föredragandens uppfattning om situationen i Katalonien, utan det aktiva stöd som denne hade gett detta politiska parti som initierat det aktuella straffrättsliga förfarandet.

114 Såsom framgår av tribunalens kronologiska redogörelse för bakgrunden till tvisten i den överklagade domen, särskilt de omständigheter som sammanfattas i punkterna 11–13 ovan, hade detta politiska parti redan vid tidpunkten för anordnandet av evenemanget den 6 mars 2019 inlett det aktuella straffrättsliga förfarandet. Anordnandet av detta evenemang av den person som senare utsågs till föredragande tydde således inte bara på ett stöd för detta partis politiska åsikter om situationen i Katalonien, utan även på en positiv inställning till det straffrättsliga förfarandet mot klagandena. Genom att avfärda denna aspekt i sin bedömning underlät tribunalen att beakta en omständighet som var särskilt relevant för bedömningen av huruvida arrangören av detta evenemang senare, utan att åsidosätta kravet på opartiskhet, kunde utses till föredragande i samband med prövningen av de ansökningar om upphävande av immunitet som baseras på detta straffrättsliga förfarande.

115 Av dessa överväganden följer att den rättsliga kvalificeringen av de faktiska omständigheterna i punkt 251 i den överklagade domen är felaktig, eftersom tribunalen, på grundval av bland annat punkt 246 i den överklagade domen – vilken i sig bygger på en felaktig rättstillämpning – och utan att ta vederbörlig hänsyn till det kronologiska tvisteförloppet, fann att den omständigheten att den person som senare utsetts till föredragande anordnade evenemanget den 6 mars 2019 inte gjorde denna person olämplig att utnämnas till föredragande och således inte kunde anses strida mot kravet på opartiskhet, i den mening som avses i artikel 41.1 i stadgan.

116 Under dessa omständigheter ska överklagandet bifallas även såvitt avser den andra invändningen i den tredje grundens andra del.

117 Eftersom den felaktiga rättstillämpning som konstaterats i punkterna 106 och 115 ovan medför att den överklagade domen ska upphävas, ska överklagandet bifallas utan att det är nödvändigt att pröva de övriga invändningarna i den tredje grundens andra del och de övriga grunderna för överklagandet.

118 Enligt artikel 61 första stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol kan domstolen, om den upphäver tribunalens avgörande, själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande.

119 I förevarande fall anser domstolen att det är lämpligt att den slutligt avgör tvisten. Tvisten är färdig för avgörande, eftersom klagandens talan om ogiltigförklaring vid tribunalen vilar på grunder som varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande vid tribunalen och vars prövning inte kräver någon ytterligare åtgärd för processledning eller bevisupptagning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 130).

120 Såsom har påpekats i punkt 28 ovan åberopade klagandena åtta grunder till stöd för deras talan vid tribunalen.

121 Den tredje grunden för denna talan, som består av tre delar, avser åsidosättande av klagandenas rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt och rättvist i enlighet med artikel 41.1 i stadgan, jämförd med artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i stadgan.

122 Genom den tredje grundens andra del har klagandena gjort gällande att parlamentet har åsidosatt artikel 41.1 och artikel 39.2 i stadgan och åsidosatt en väsentlig formföreskrift genom att utse en partisk föredragande.

123 Genom den första invändningen har de gjort gällande att denna föredragandes bristande opartiskhet beror på att föredraganden tillhör en politisk grupp som även innefattar parlamentsledamöter som tillhör det politiska partiet VOX, som är motståndare till klagandena och som initierat det aktuella straffrättsliga förfarandet.

124 Genom den andra invändningen har de gjort gällande att denna brist på opartiskhet beror på att nämnda föredraganden tillsammans med detta politiska parti anordnade evenemanget den 6 mars 2019, där föredraganden uttryckte stöd för sloganen Fängelse för Puigdemont, genom att applådera detta uttalande.

125 Parlamentet har, med stöd av Konungariket Spanien, bestritt klagandenas argument. Parlamentet har gjort gällande att det inte finns någon regel eller princip som hindrar att föredraganden tillhör en politisk grupp som även innefattar ledamöter av ett nationellt parti som har politiska mål som står i strid mot de mål som eftersträvas av den ledamot som är föremål för en ansökan om upphävande av immuniteten. Parlamentet har påpekat att en sådan tillhörighet följer av parlamentets politiska karaktär och den politiska karaktären av de beslut som fattas till följd av en sådan ansökan och har framhållit att de politiska grupperna inom parlamentet är heterogena. Parlamentet har vidare gjort gällande att klagandenas argument avseende den berörda föredragandens beteende, om det antas att de kan tas upp till sakprövning, under alla omständigheter inte är tillräckliga för att betvivla denna föredragandes opartiskhet.

126 Såsom det har erinrats om i punkterna 86 och 87 ovan innebär rätten till god förvaltning, som stadfästs i artikel 41.1 i stadgan, att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer. Detta krav på opartiskhet omfattar subjektiv och objektiv opartiskhet.

127 Såsom har angetts i punkt 79 ovan har parlamentet ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller handläggningen av ansökningar om upphävande av immunitet, vilket innefattar en befogenhet att fastställa de förfaranderegler som ska tillämpas när parlamentet ska pröva sådana ansökningar.

128 I samband med utövandet av sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning antog parlamentet, inom ramen för Juri-utskottets arbete, meddelande nr 11/2019. I detta meddelande fastställs de principer som är tillämpliga vid utskottets handläggning av en begäran om upphävande av immuniteten, däribland de principer som anges i punkt 8 i detta meddelande angående utnämning, genom en jämlik rotation mellan de politiska grupperna, av den föredragande som ska handlägga en sådan begäran.

129 I förevarande fall är det utrett att den föredragande som ansvarade för handläggningen av ansökningarna om upphävande av klagandenas immunitet var medlem av den politiska grupp som innefattade medlemmar av det politiska parti som initierat det aktuella straffrättsliga förfarandet.

130 Av de skäl som anges i punkterna 97–105 och 114 ovan konstaterar domstolen att denna föredragande inte erbjöd tillräckliga garantier för att utesluta varje form av berättigat tvivel som klagandena kunde känna om att föredraganden kunde ha en eventuell ofördelaktig förutfattad mening om dem och att föredraganden således inte kunde anses uppfylla kravet på opartiskhet. Utnämningen av denna föredragande ska således anses ha skett i strid med artikel 41.1 i stadgan.

131 Av detta följer att utnämningen utgör ett fel i förfarandet i samband med antagandet av betänkandena i Juri-utskottet. Följaktligen är även förfarandena för antagande av de omtvistade besluten behäftade med ett formellt fel.

132 Det följer i detta hänseende av fast rättspraxis att en underlåtenhet att iaktta handläggningsreglerna för antagande av en rättsakt som går någon emot utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, i den mening som avses i artikel 263 andra stycket FEUF, varför unionsdomstolen, om den konstaterar att den angripna rättsakten inte har antagits på ett korrekt sätt, ska dra konsekvenserna av att en väsentlig formföreskrift har åsidosatts och följaktligen ogiltigförklara denna rättsakt (dom av den 14 mars 2024, D & A Pharma/kommissionen och EMA, C‑291/22 P, EU:C:2024:228, punkt 158 och där angiven rättspraxis). Eftersom de omtvistade besluten i förevarande fall antogs på grundval av betänkanden från Juri-utskottet som borde ha betraktats som ogiltiga, är dessa beslut också ogiltiga.

133 Det finns följaktligen fog för den andra delen av den tredje grunden för talan, varför de omtvistade besluten ska ogiltigförklaras, i enlighet med de yrkanden härom som klagandena framställt vid tribunalen, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga delarna av den tredje grunden och de övriga grunderna för talan.

134 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen, när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken, besluta om rättegångskostnaderna.

135 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

136 Klagandena har yrkat att parlamentet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom parlamentet i förevarande fall har tappat såväl målet vid tribunalen som målet om överklagande, ska det bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta klagandenas rättegångskostnader i dessa mål.

137 Vidare får domstolen, i enlighet med artikel 184.4 i rättegångsreglerna, besluta att en intervenient i första instans som inte själv har överklagat ska bära sina rättegångskostnader när denna intervenient har deltagit i den skriftliga eller den muntliga delen av förfarandet vid domstolen. I förevarande fall beslutar domstolen att Konungariket Spanien, som intervenerade i första instans och som har deltagit i den skriftliga delen av förfarandet vid domstolen, ska bära sina rättegångskostnader.

1 Rättegångsspråk: engelska.