Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 5 juni 2025

I mål C‑762/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) genom beslut av den 27 november 2023, som inkom till domstolen den 12 december 2023, i målet

DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Gavalec (referent) samt domarna Z. Csehi och F. Schalin, generaladvokat: D. Spielmann, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Rumäniens regering, genom E. Gane och L. Ghiţă, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom Ș. Ciubotaru, K. Herrmann och F. Ronkes Agerbeek, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Lag nr 24/2000

Lagen om domares tidigare rättsställning

Lag nr 285/2010

Lagen om domares nya rättsställning

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU.

2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, RL, QN, MR, JT, VS och AX, som är före detta domare, och, å andra sidan, Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien). Målet rör den omständigheten att en pensionsersättning inte har betalats ut till de förstnämnda.

3 I artikel 66 i Legea nr. 24/2000 privind normele de tehnică legislativă pentru elaborarea actelor normative (lag nr 24/2000 om lagstiftningstekniska regler för utarbetande av lagstiftningsakter) av den 27 mars 2000 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 260 av den 21 april 2010) föreskrivs följande:

4 I artikel 74 i Legea nr. 303/2004 privind statutul judecătorilor și procurorilor (lag nr 303/2004 om domares och åklagares rättsställning) av den 28 juni 2004 (omtryckt i Monitorul Oficial al României, del I, nr 826 av den 13 september 2005) (nedan kallad lagen om domares tidigare rättsställning) föreskrevs följande:

5 Enligt artikel 81 i lagen om domares tidigare rättsställning gällde följande:

6 I motiveringen till Legea nr. 285/2010 privind salarizarea în anul 2011 a personalului plătit din fonduri publice (lag nr 285/2010 om lön till personal inom den offentliga sektorn år 2011) av den 28 december 2010 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 878 av den 28 december 2010) (nedan kallad lag nr 285/2010) anges att trots att den ekonomiska situationen har förbättrats något har det visat sig att de finansiella villkoren år 2010 är svårare än vad som ursprungligen förutsågs, eftersom den ekonomiska verksamheten i Rumänien under de senaste månaderna fortfarande har påverkats av recessionen.

7 I artikel 13.1 i denna lag föreskrivs följande:

8 Suspenderingen av denna premie förlängdes varje år till och med år 2023, sista gången genom Ordonanța de urgență a Guvernului nr. 168/2022 privind unele măsuri fiscal-bugetare, prorogarea unor termene, precum și pentru modificarea și completarea unor acte normative (brådskande regeringsdekret nr 168/2022 om vissa skatterättsliga och budgetmässiga åtgärder, om förlängning av vissa frister samt om ändring och komplettering av vissa lagstiftningsakter) av den 8 december 2022 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 1186 av den 9 december 2022).

9 Genom Legea nr. 303/2022 privind statutul judecătorilor și procurorilor (lag nr 303/2022 om domares och åklagares rättsställning) av den 15 november 2022 (Monitorul Oficial al României, del I, nr 1102 av den 16 november 2022) (nedan kallad lagen om domares nya rättsställning), som trädde i kraft den 16 december 2022, upphävdes lagen om domares tidigare rättsställning.

10 När klagandena i det nationella målet, vilka är före detta domare, gick i pension erhöll de inte den ersättning motsvarande sju månatliga löneklasstillägg före skatt som föreskrevs i artikel 81.1 i lagen om domares tidigare rättsställning (nedan kallad pensionspremien). Artikel 13.1 i lag nr 285/2010 och de bestämmelser genom vilka suspenderingen av pensionspremien förlängdes utan avbrott, till och med år 2023, fick nämligen till följd att denna premie inte betalades ut under tretton år i rad, varefter premien avskaffades den 16 december 2022 genom lagen om domares nya rättsställning.

11 Klagandena väckte talan vid Tribunalul București (Domstolen i första instans i Bukarest, Rumänien) genom vilken de bland annat motsatte sig suspenderingen av pensionspremien och yrkade skadestånd motsvarande denna premie, som de inte hade erhållit.

12 Genom dom av den 9 maj 2023 ogillade nämnda domstol talan med motiveringen att den hade väckts för tidigt. I domskälen angavs även att pensionspremien – till följd av att artikel 81.1 i lagen om domares tidigare rättsställning hade suspenderats vid upprepade tillfällen, genom på varandra följande normativa rättsakter som ansågs förenliga med den rumänska konstitutionen – inte hade kommit klagandena till godo då rätten till denna premie krävde att lagstiftaren agerade på nytt.

13 Klagandena överklagade denna dom till Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien), som är hänskjutande domstol i detta mål. De gjorde bland annat gällande att med hänsyn till principen om domares oavhängighet, vilken följer av artikel 19 FEU, utgjorde beslutet att inte bevilja dem pensionspremien ett åsidosättande av äganderätten. Klagandena anser också att suspenderingen av denna premie, vilken hade motiverats med den allvarliga ekonomiska kris som Rumänien genomgick under år 2010, endast borde ha varit av tillfällig karaktär. Upphävandet av artikel 81.1 i lagen om domares tidigare rättsställning var därför oproportionerligt.

14 Den hänskjutande domstolen har inledningsvis erinrat om att pensionspremien, som syftade till att tacka domare för att de hade tjänstgjort under minst 20 år utan avbrott på respektabla villkor, betraktades som en lönepremie eller som lön, eftersom den var en direkt följd av anställningsförhållandet.

15 Den hänskjutande domstolen har angett att beslutet att suspendera utbetalningen av denna premie under åren 2010–2022 hade fattats av tvingande skäl, knutna till elimineringen av den rumänska statens alltför stora budgetunderskott. I detta hänseende har nämnda domstol preciserat att motiveringen till flera undantagsförordningar som antagits av regeringen, genom vilka utbetalningen av pensionspremien hade suspenderats, visade att det fanns en risk för att Rumäniens budgetunderskott, om sådana lönesänkningsåtgärder inte vidtogs, skulle komma att överstiga det tröskelvärde på 3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) som föreskrivs i artikel 126.2 FEUF, jämförd med artikel 1 i protokoll (nr 12) om förfarandet vid alltför stora underskott, vilket fogats till EU- och EUF-fördragen. Detta skulle kunna leda till att kommissionen inledde ett förfarande mot denna medlemsstat på grund av det alltför stora budgetunderskottet.

16 Curtea Constituțională (Författningsdomstolen, Rumänien) har visserligen funnit att rätten till pensionspremien inte omfattades av kategorin grundläggande rättigheter, vilket innebar att den rumänska lagstiftaren kunde dra in utbetalningen av denna premie. Den hänskjutande domstolen vill inte desto mindre få klarhet i huruvida den omständigheten att en sådan utbetalning under lång tid suspenderats, varefter premien avskaffats, strider mot principen om domares oavhängighet, vilken följer av artikel 19 FEU. Den finansiella stabiliteten för domare, inbegripet pensionerade domare, är nämligen en av skyddsreglerna för rättsväsendets oberoende. Ett antal internationella instrument understryker för övrigt att så är fallet, exempelvis punkt 54 i rekommendation CM/Rec (2010) 12 från Europarådets ministerkommitté, med rubriken Domare: oavhängighet, effektivitet och ansvar, som antogs den 17 november 2010 (nedan kallad ministerkommitténs rekommendation från år 2010), och punkt 6.4 i Europeiska stadgan om regler för domarnas rättsställning, som antogs i Strasbourg den 10 juli 1998 av Europarådet.

17 Mot denna bakgrund beslutade Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

18 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU, ska tolkas så, att principen om domares oavhängighet utgör hinder för att upphäva lagstiftning – som dessförinnan kontinuerligt har suspenderats under lång tid, i huvudsak av skäl som har samband med behovet att eliminera ett alltför stort budgetunderskott i den berörda medlemsstaten – enligt vilken domare som har tjugo års sammanhängande tjänstgöringstid inom rättsväsendet, när de går i pension eller lämnar sin tjänst av andra skäl som inte kan tillskrivas dem, erhåller en pensionsersättning.

19 Såsom följer av fast rättspraxis är det visserligen medlemsstaterna som har befogenhet att organisera domstolsväsendet i respektive stat, men de är likväl skyldiga att därvid iaktta de skyldigheter som åligger dem enligt unionsrätten, bland annat när de fastställer villkoren för bestämmandet av domares löner (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 maj 2021, Asociația Forumul Judecătorilor din România m.fl., C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 111, och dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku et Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkt 33).

20 Det ankommer på de nationella domstolarna och på EU-domstolen att i enlighet med artikel 19 FEU, som ger uttryck för det värde som rättsstaten utgör enligt artikel 2 FEU, säkerställa att unionsrätten tillämpas fullt ut i samtliga medlemsstater och att säkerställa domstolsskyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten. För detta ändamål är det av största vikt att dessa domstolars oavhängighet upprätthålls. Detta krav, vilket är oupplösligt förbundet med rättskipningsuppdraget, är en del av kärninnehållet i den grundläggande rätten till ett effektivt domstolsskydd och till en rättvis rättegång, vilken är av vital betydelse för att garantera att samtliga rättigheter som enskilda tillerkänns enligt unionsrätten skyddas och att medlemsstaternas gemensamma värden som anges i artikel 2 FEU, bland annat rättsstatsprincipen, upprätthålls (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkterna 47 och 48 samt där angiven rättspraxis).

21 Begreppet domstolarnas oavhängighet förutsätter i synnerhet att den berörda instansen fullgör sitt rättskipningsuppdrag helt självständigt, utan att vara underställd någon annan och utan att ta emot order eller instruktioner från något håll och att den således är skyddad mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra dess ledamöters oberoende prövning och påverka deras avgöranden. I likhet med det förhållandet att den aktuella instansens ledamöter är oavsättliga, är den omständigheten att dessa ledamöter erhåller en lön vars storlek motsvarar vikten av de funktioner de utövar en garanti som är grundläggande för domarnas oavhängighet (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

22 Även om det följer av maktfördelningsprincipen, som är kännetecknande för hur en rättsstat fungerar, att domstolarnas oavhängighet ska garanteras i förhållande till den lagstiftande och den verkställande makten i en medlemsstat, kan enbart den omständigheten att den lagstiftande och den verkställande makten i en medlemsstat är delaktiga i fastställandet av domares löner inte i sig anses innebära att dessa domare står i ett beroendeförhållande till dessa, och inte heller att det går att ifrågasätta domarnas oavhängighet eller opartiskhet. Medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de utarbetar sina budgetar och gör en avvägning mellan de olika offentliga utgiftsposterna. Detta stora utrymme för skönsmässig bedömning omfattar fastställandet av metoden för att beräkna dessa utgifter och, bland annat, domarnas löner. Den nationella lagstiftande och den nationella verkställande makten är nämligen bäst lämpade att ta hänsyn till den särskilda socioekonomiska situationen i den medlemsstat där budgeten ska utarbetas och domarnas oavhängighet säkerställas (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkterna 50 och 51).

23 Icke desto mindre får de nationella bestämmelserna om domares löner inte ge upphov till rimligt tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande de aktuella domarnas pålitlighet i förhållande till yttre omständigheter och deras neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras. Härvidlag kan stadgor, rapporter och andra handlingar som upprättats av Europarådets organ eller av organ som tillhör Förenta nationernas system ge relevant vägledning för tolkningen av unionsrätten när det finns nationella bestämmelser på området (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkterna 52 och 53).

24 Såsom EU-domstolen slog fast i domen av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė ( C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkt 65), får den lagstiftande och den verkställande makten i en medlemsstat avvika från den nationella lagstiftningen, i vilken det på ett objektivt sätt fastställs hur domarnas löner ska bestämmas, genom att besluta att sänka denna lön, under förutsättning att ett visst antal krav är uppfyllda.

25 För det första ska, i enlighet med rättssäkerhetsprincipen, en åtgärd för att sänka domarnas löner eller deras ålderspension föreskrivas i lag, vara objektiv, förutsebar och transparent. I denna lag kan det föreskrivas att arbetsmarknadens parter, särskilt de organisationer som företräder de berörda domarna, ska delta. I detta sammanhang bidrar öppenheten i lagstiftningsförfarandet till att säkerställa domarnas oavhängighet (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkterna 54 och 66).

26 För det andra ska en åtgärd för att sänka domares löner eller deras ålderspension motiveras av ett mål av allmänintresse, såsom ett tvingande krav på att eliminera ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser, i den mening som avses i artikel 126.1 FEUF, varvid det ska preciseras att möjligheten för en medlemsstat att åberopa ett sådant tvingande krav inte förutsätter att ett förfarande har inletts mot den i enlighet med protokollet (nr 12) om förfarandet vid alltför stora underskott, vilket är fogat till EU- och EUF-fördragen (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkterna 67 och 68 samt där angiven rättspraxis).

27 De budgetskäl som motiverade antagandet av en åtgärd som avviker från de allmänna bestämmelserna om domares löner måste tydligt anges. Dessutom bör dessa åtgärder, med förbehåll för vederbörligen motiverade exceptionella omständigheter, inte vara specifikt inriktade enbart på ledamöter av nationella domstolar, utan ska ingå i en allmännare ram som syftar till att en större grupp av ämbetsmän inom nationell offentlig förvaltning ska bidra till de budgetmässiga ansträngningar som görs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 49, och dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkt 69).

28 Såsom anges i punkt 54 i ministerkommitténs rekommendation från år 2010 bör särskilda lagbestämmelser införas för att skydda mot en lönesänkning som särskilt avser domare. Emellertid framgår av punkt 57 i motiveringen till denna rekommendation att [d]en bestämmelse som syftar till att inte specifikt domares löner ska sänkas utgör inte hinder för en lönesänkning som utgör en del av en offentlig politik som syftar till att generellt sänka lönerna för offentliganställda.

29 När en medlemsstat antar finanspolitiska åtstramningsåtgärder som drabbar dess tjänstemän och offentliganställda kan den följaktligen – i ett samhälle som kännetecknas av solidaritet, såsom understryks i artikel 2 FEU – besluta att tillämpa dessa åtgärder även på nationella domare (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkt 71).

30 För det tredje ska, i enlighet med proportionalitetsprincipen, som är en allmän unionsrättslig princip (dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt), C‑205/20, EU:C:2022:168, punkt 31), en åtgärd som syftar till att sänka domares löner vara ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet av allmänintresse uppnås, begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att uppnå detta mål och inte vara oproportionerlig i förhållande till nämnda mål, vilket innebär att betydelsen av detta mål ska vägas mot hur allvarligt ingreppet i principen om domares oavhängighet är.

31 Även om en åtgärd av detta slag framstår som ägnad att uppnå det mål av allmänintresse som avses i punkt 26 ovan, måste den emellertid förbli exceptionell och tillfällig, eftersom den inte får tillämpas längre än vad som är nödvändigt för att uppnå det legitima mål som eftersträvas, såsom att eliminera ett alltför stort underskott i den offentliga sektorns finanser. Åtgärdens inverkan på domarnas löner får inte heller vara oproportionerlig i förhållande till det eftersträvade målet (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkterna 73 och 74).

32 Med hänsyn till det stora utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna tillerkänns när de utarbetar sina budgetar och gör en avvägning mellan de olika offentliga utgiftsposterna (se punkt 22 ovan), är det emellertid tillåtet för en medlemsstat att anta en lagstiftningsåtgärd som inte syftar till att avvika från den grundläggande lagstiftningen om domares löner för att hantera en budgetkris, utan till att ändra denna lagstiftning för framtiden, genom att sänka deras löner, i syfte att förbättra medlemsstatens långsiktiga budgetsituation.

33 Principen om domares oavhängighet, som följer av artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU, kan inte utgöra hinder för en sådan ändring, även om den inte är tidsbegränsad, förutsatt att domarnas nya lönenivå är tillräckligt hög för att säkerställa deras oavhängighet.

34 För att domarnas oavhängighet ska kunna upprätthållas, trots att en finanspolitisk åtstramningsåtgärd tillämpas på dem, krävs det nämligen att nivån på domarnas löner alltid motsvarar vikten av de funktioner de utövar, så att de förblir skyddade mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra deras oberoende prövning och påverka deras avgöranden, i enlighet med vad som anges i rättspraxis (se punkt 21 ovan).

35 Härvidlag framgår det av rättspraxis (se domen av den 7 februari 2019, Escribano Vindel, C‑49/18, EU:C:2019:106, punkterna 70, 71 och 73) att domarnas lönenivå, med hänsyn till den socioekonomiska situationen i den berörda medlemsstaten, ska vara tillräckligt hög för att tillförsäkra dem ett ovedersägligt ekonomiskt oberoende som kan skydda dem mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan undergräva neutraliteten i de beslut som de måste fatta. Lönenivån ska således vara sådan att domarna skyddas mot risken för korruption.

36 Frågan huruvida domarnas lön är adekvat ska bland annat bedömas mot bakgrund av den ekonomiska, sociala och finansiella situationen i den berörda medlemsstaten. Mot denna bakgrund är det lämpligt att jämföra domarnas genomsnittliga lön med den genomsnittliga lönen i denna stat (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkt 62).

37 Övervägandena i de två föregående punkterna gäller i tillämpliga delar för pensionerade domare. Den omständigheten att tjänstgörande domare har en garanti för att de kommer att erhålla en tillräckligt hög pension efter pensioneringen kan nämligen skydda dem mot risken för korruption under deras tjänstgöring.

38 I detta avseende hänvisar EU-domstolen till punkt 54 i ministerkommitténs rekommendation från år 2010 där det anges att det bör finnas garantier för utbetalning av en avgångspension, vilken bör stå i rimlig relation till lönenivån för domare i tjänst. På samma sätt framgår det av punkt 6.4 i Europeiska stadgan om regler för domarnas rättsställning (se punkt 16 ovan) att denna stadga ska garantera att domare som har uppnått den lagstadgade pensionsåldern, efter att ha utövat sin yrkesverksamhet under en viss tid, erhåller en ålderspension vars nivå ligger så nära nivån på deras senaste domarlön som möjligt.

39 För det fjärde måste en lönesänkningsåtgärd kunna bli föremål för en effektiv domstolsprövning, i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i den berörda medlemsstatens lagstiftning.

40 Även om det inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 267 FEUF inte ankommer på EU-domstolen att tillämpa unionsbestämmelserna på ett visst fall, kan EU-domstolen, för att kunna ge de hänskjutande domstolarna ett användbart svar, ge dem anvisningar – på grundval av utredningen i de nationella målen och de skriftliga yttranden som avgetts till den – som är ägnade att göra det möjligt för de hänskjutande domstolarna att avgöra målen (dom av den 25 februari 2025, Sąd Rejonowy w Białymstoku och Adoreikė, C‑146/23 och C‑374/23, EU:C:2025:109, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

41 Det ska i detta hänseende för det första påpekas att upphävandet av artikel 81.1 i lagen om domares tidigare rättsställning genom lagen om domares nya rättsställning i förevarande fall motiverades av tvingande skäl knutna till elimineringen av den berörda medlemsstatens alltför stora budgetunderskott, såsom bland annat framgår av motiveringen till lag nr 285/2010 (se punkt 6 ovan). Mer allmänt har den hänskjutande domstolen (se punkt 15 ovan) påpekat att motiveringen till flera brådskande förordningar som antagits av regeringen, genom vilka utbetalningen av pensionspremien suspenderats, har visat att det föreligger en risk för att Rumäniens budgetunderskott överskrider det referensvärde på 3 procent av BNP som föreskrivs i artikel 126.2 FEUF, jämförd med artikel 1 i protokoll nr 12 om förfarandet vid alltför stora underskott, fogat till EU- och EUF-fördragen, samt en risk för att kommissionen gentemot Rumänien inleder ett förfarande på grund av alltför stort budgetunderskott, om Rumänien inte vidtar brådskande lönesänkningsåtgärder.

42 För det andra medför avskaffandet av pensionspremien en begränsad minskning av de rumänska domarnas löner. Dessutom påverkar denna åtgärd inte de rumänska domarnas huvudsakliga ersättning, utan ett lönetillägg som endast kunde erhållas en enda gång, i samband med pensioneringen. Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, framstår det följaktligen inte som oproportionerligt att avskaffa denna premie.

43 För det tredje utgör – såsom kommissionen har påpekat i sitt skriftliga yttrande med stöd av diagram 34 i dess meddelande COM(2023) 309 final, med rubriken Resultattavlan för rättsskipningen i EU 2023 – den genomsnittliga årslönen för rumänska domare, i början av karriären och för domare vid de högsta domstolarna, 2,9 gånger respektive 5,8 gånger Rumäniens genomsnittliga årliga bruttolön.

44 Av de två föregående punkterna följer att de rumänska domarnas löner, trots upphävandet av artikel 81.1 i lagen om domares tidigare rättsställning, fortfarande motsvarar vikten av de funktioner de utövar.

45 För det fjärde utgör suspenderingen och sedermera upphävandet av denna bestämmelse en del av en bredare politik som syftar till att sänka lönerna för rumänska offentliganställda. I artikel 13.1 i lag nr 285/2010 föreskrevs således att [f]ör år 2011 ska lagbestämmelserna om beviljande av bidrag eller i förekommande fall pensionsersättningar, tjänstgöringens upphörande eller inplacering i reservstaben inte tillämpas. Såsom kommissionen har påpekat i sitt skriftliga yttrande berörde indragningen av det bidrag som åtföljde inplacering i reservstaben militärer, poliser och tjänstemän med särskild ställning i kriminalvårdssystemet.

46 För det femte bidrog upphävandet av artikel 81.1 i lagen om domares tidigare rättsställning, efter det att denna bestämmelse hade suspenderats kontinuerligt under tretton år, inom ramen för förevarande mål till att klargöra rättsläget i nationell rätt och därigenom säkerställa rättssäkerheten.

47 Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, kan klagandena inte heller med framgång påstå sig ha haft berättigade förväntningar på att pensionspremien skulle fortsätta att beviljas. Såsom framgår av praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna måste [d]e berättigade förväntningarna om att kunna fortsätta att nyttja egendomen vila på en tillräcklig grund i nationell rätt, till exempel när de bekräftas i fast domstolspraxis eller när de grundar sig på en lagbestämmelse eller en rättsakt som rör egendomsintresset i fråga (Europadomstolen, 23 september 2014, Valle Pierimpiè Società Agricola SpA mot Italien, CE:ECHR:2014:0923JUD004615411, § 38).

48 I förevarande fall framgår det såväl av rättspraxis från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) (se punkt 16 ovan) som av artikel 66.3 i lag nr 24/2000 (se punkt 3 ovan) att rätten till en pensionspremie sedan år 2010 inte kan anses vila på en tillräcklig grund i rumänsk rätt. Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) ansåg nämligen att den rumänska lagstiftaren kunde dra in utbetalningen av pensionspremien, eftersom rätten till densamma inte utgjorde en grundläggande rättighet. Vidare föreskrivs i artikel 66.3 att upphävandet av en suspenderad bestämmelse kan utgöra föremål för en uttrycklig bestämmelse, som blir tillämplig när suspensionstiden löper ut.

49 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU, ska tolkas så, att principen om domares oavhängighet inte utgör hinder för att upphäva lagstiftning – som dessförinnan kontinuerligt har suspenderats under lång tid, i huvudsak av skäl som har samband med behovet att eliminera ett alltför stort budgetunderskott i den berörda medlemsstaten – enligt vilken domare som har tjugo års sammanhängande tjänstgöringstid inom rättsväsendet, när de går i pension eller lämnar sin tjänst av andra skäl som inte kan tillskrivas dem, erhåller en pensionsersättning.

50 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: rumänska.

2 Sidhuvudet i denna text har varit föremål för en språklig ändring efter det att texten ursprungligen gjordes tillgänglig på internet.