Tribunalens dom (åttonde avdelningen) den 23 oktober 2024

I mål T‑519/23,

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen) sammansatt av ordföranden A. Kornezov (referent) samt domarna G. De Baere och D. Petrlík, justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter den skriftliga delen av förfarandet

med beaktande av att ingen av parterna inom tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att den skriftliga delen av förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

Parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Unionens ansvar för antagande av en rättsstridig rättsakt

Unionens ansvar för antagande av en rättsstridig handling

Rättegångskostnader

1 Med stöd av 268 FEUF och artikel 340 andra stycket FEUF har sökanden, Keserű Művek Fegyvergyár Kft. (nedan kallat bolaget), yrkat ersättning för den skada som bolaget påstår sig ha lidit till följd av att kommissionen antagit genomförandedirektiv (EU) 2019/69 av den 16 januari 2019 om fastställande av tekniska specifikationer för larm- och signalvapen enligt rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EUT L 15, 2019, s. 22).

2 Sökanden är ett bolag med hemvist i Ungern, verksamt inom tillverkning av och handel med vapen. Bolaget anför att det för perioden mellan den 7 augusti 2009 och den 4 april 2029 har ensamrätt att tillverka och försälja en vapenmodell avsedd för att skjuta med gummikulor (nedan kallat Keserű-vapnet).

3 Den 16 januari 2019 antog Europeiska kommissionen genomförandedirektiv 2019/69, för vilket tidsfristen för införlivande i medlemsstaterna löpte ut den 17 januari 2020 enligt artikel 4.1 i direktivet.

4 Ungern införlivade genomförandedirektiv 2019/69 genom, bland annat, lag 2020. Évi XLIX. törvény egyes törvényeknek a fegyverek megszerzésének és tartásának ellenőrzésére vonatkozó európai uniós jogi szabályozás módosításával összefüggő jogharmonizációs célú módosításáról, Magyar Közlöny 2020. évi 137. Száma (lag nr XLIX av 2020 om ändring av vissa lagar i syfte att harmonisera lagstiftningen i samband med ändring av Europeiska unionens lagstiftning om kontroll av förvärv och innehav av vapen), om ändring av lag 2004, évi XXIV. törvény a lőfegyverekről és lőszerekről, Magyar Közlöny 2004. évi 56. Száma (lag nr XXIV av 2004 om skjutvapen och ammunition), med verkan från och med den 1 januari 2021, och genom 326/2020. (VII. 1.) Korm. Rendelet a fegyverekről és lőszerekről szóló 253/2004. (VII. 31.) Korm. rendelet jogharmonizációs célú módosításáról, Magyar Közlöny 2020. évi 158. száma (regeringsdekret 326/2020 (VII. 1.) om ändring av regeringsdekret 253/2004. (VII. 31.), om vapen och ammunition, i syfte att harmonisera lagstiftningen), som trädde i kraft den 1 januari 2023.

5 Genom en skrivelse av den 25 oktober 2022 informerade Országos Rendőr-főkapitányság (den nationella ungerska polisens generalstab) bolaget om den nya tillämpliga regleringen på gas- och larmvapen, Bolaget drog därutav slutsatsen att det från och med den 1 januari 2023, inte längre var tillåtet att sälja Keserű-vapnet till personer som inte har tillstånd att inneha vapen.

6 Bolaget väckte därför förevarande talan och åberopade att genomförandedirektiv 2019/69 orsakar bolaget skada, genom att ha till följd att bolagets försäljning av Keserű-vapnet begränsas till att endast vara tillåten till personer som har tillstånd att inneha vapen.

7 Bolaget har yrkat att tribunalen ska

8 Kommissionen har, med stöd av Republiken Frankrike, yrkat att tribunalen ska

9 Till stöd för sin talan yrkar bolaget i första hand ersättning för den skada som orsakats av att en rättsstridig rättsakt antagits, det vill säga genomförandedirektiv 2019/69, och i andra hand, ersättning för den skada som orsakats av antagandet av detta sistnämnda direktiv, även om direktivet anses vara rättsenligt.

10 Som grund för att unionen ska anses skadeståndsansvarig, gör bolaget gällande att genomförandedirektiv 2019/69 är rättsstridigt, eftersom det strider mot artikel 340 FEUF och artikel 10 FEUF, samt artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

11 Bolaget har i huvudsak gjort gällande att Keserű-vapnet, på grund av sina tekniska egenskaper, endast kan avfyra gummikulor och inte skarp ammunition, och att det på grund av sin form inte kan omvandlas till ett skjutvapen. På grund av sitt tillverkningssätt uppfyller detta vapen fullt ut syftet med genomförandedirektiv 2019/69, som är att skydda människors liv och förebygga risken för mord. Genom att bortse från denna specifika egenskap hos Keserű-vapnet, underkastade genomförandedirektiv 2019/69 Keserű-vapnet samma rättsliga reglering som gäller för sådana larm- och signalvapen som kan användas för att avfyra skarpa skott, och som därför tillhör en annan vapenkategori, i strid med förbudet mot diskriminering. Enligt bolaget borde ovannämnda direktiv ha föreskrivit ett undantag för den typ av vapen som har liknande egenskaper som Keserű-vapnet. Således har kommissionen, genom att behandla olika situationer lika, åsidosatt artikel 10 FEUF och artikel 21 i stadgan, samt förbudet mot diskriminering som grundas på bland annat en särskild egenskap.

12 Bolaget gör vidare gällande att Keserű-vapnet inte kan anses vara ett skjutvapen, i den mening som avses i artikel 1.1 punkt 1 i Europaparlamentets och rådets förordning i direktiv (EU) 2021/555, av den 24 mars 2021 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EUT L 115, 2021, s. 1), eftersom det i denna bestämmelse föreskrivs att begreppet skjutvapen inte omfattar vapen som undantagits från denna definition av något av de skäl som anges i punkt III i bilaga I till direktivet. Enligt bolaget uppfyller Keserű-vapnet de villkor som föreskrivs i punkt III led a) i bilaga I till direktiv 2021/555 och kan därför inte beskrivas som ett skjutvapen.

13 Kommissionen och Republiken Frankrike bestrider dessa argument.

14 I enlighet med artikel 340 andra stycket FEUF ska unionen, vad gäller utomobligatoriskt skadeståndsansvar, ersätta skador som har orsakats av dess institutioner eller dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

15 Enligt fast rättspraxis förutsätter Unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det föreligger en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan åsidosättandet av den skyldighet som åligger den som är ansvarig för handlandet och den skada som de drabbade personerna har lidit (se dom av 10 september 2019, HTTS/Rådet, C‑123/18 P, EU:C:2019:694, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

16 Om ett av dessa villkor som omnämns i 15 ovan inte är uppfyllt ska talan ogillas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva de andra villkoren för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Vidare gäller att unionsdomstolen inte är skyldig att pröva nämnda villkor i en bestämd ordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 1999, Lucaccioni/kommissionen, C‑257/98 P, EU:C:1999:402, punkterna 13 och 63, och dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe och Guardian Europe/Europeiska unionen, C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 148).

17 Det är lämpligt att först pröva villkoret som handlar om huruvida det föreligger ett direkt orsakssamband mellan den påstådda rättsstridiga rättsakten och den skada som lidits.

18 Det framgår härvid av fast rättspraxis att detta villkor bygger på att det finns ett tillräckligt direkt orsakssamband mellan unionsinstitutionernas handlande och skadan, ett samband som det ankommer på sökanden att styrka. Det påtalade handlandet ska vara den avgörande orsaken till skadan (dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe, och Guardian Europe/Europeiska unionen, C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

19 Skadan ska närmare bestämt vara en tillräckligt direkt följd av det rättsstridiga handlandet, vilket i synnerhet utesluter skador som endast är en avlägsen följd av detta handlande (dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe och Guardian Europe/Europeiska unionen, C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 135, och beslut av den 12 december 2007, Atlantic Container Line m.fl./kommissionen, T‑113/04, ej publicerat, EU:T:2007:377, punkt 40).

20 Bolaget har gjort gällande att genomförandedirektiv 2019/69 är rättsstridigt, eftersom det bryter mot det förbud mot diskriminering som slås fast i artikel 10 FEUF och i artikel 21 i stadgan. Direktivet har orsakat bolaget skada genom att ha till följd att bolagets försäljning av Keserű-vapnet från och med den 1 januari 2023 begränsas till att endast vara tillåten till personer som har tillstånd att inneha vapen.

21 I detta hänseende erinrar EU-domstolen om att genomförandedirektiv 2019/69 syftar till att fastställa tekniska specifikationer för larm- och signalvapen enligt rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen (EGT L 256, 1991, s. 51), som upphävts av direktiv 2021/555. Av artikel 26 i direktiv 2021/555 framgår att hänvisningar till direktiv 91/477 numera ska förstås som hänvisningar till direktiv 2021/555. Eftersom den påstådda skada som bolaget gör gällande gäller för en period mellan den 1 januari 2023 och den 4 april 2029 är direktiv 2021/555 tidsmässigt tillämpligt (ratione temporis) på omständigheterna i målet.

22 Det ska därför undersökas huruvida ett vapen med de egenskaper som Keserű-vapnet har kan kvalificeras som ett larm- och signalvapen, i den mening som avses i direktiv 2021/555, och därefter huruvida genomförandedirektiv 2019/69 – som bolaget påstår är orsak till dess skada – borde ha föreskrivit ett undantag för den typ av vapen som har liknande egenskaper som Keserű-vapnet.

23 Enligt artikel 1.1 led 1) i direktiv 2021/555 avses med begreppet skjutvapen varje bärbart vapen med pipa som avfyrar, är avsett att avfyra eller kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne, om det inte utesluts från denna definition av någon av anledningarna [i punkt III] i bilaga I. Enligt denna bestämmelse är skjutvapen klassificerade i punkt II i bilaga I. Dessutom [ska ett föremål] anses kunna omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne om: a) det liknar ett skjutvapen, och b) det på grund av sin konstruktion eller sina materialegenskaper kan omvandlas på detta sätt.

24 Enligt punkt III a i bilaga I till direktiv 2021/555 omfattar definitionen av skjutvapen inte föremål som stämmer överens med definitionen, men som är gjorda för larm, signalering, livräddning, djurslakt eller harpunfiske eller för industriellt eller tekniskt bruk, förutsatt att de bara kan användas i ett sådant syfte.

25 Begreppet larm- och signalvapen är definierat i artikel 1.1 led 4) i direktiv 2021/555 som anordningar med patroner som är konstruerade endast för att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk signalammunition och som inte kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne.

26 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet och av bolagets skriftliga inlagor att Keserű-vapnet är ett vapen som kan skjuta gummikulor från ett cylindermagasin och som är utrustat med en stomme, en pipa som är integrerad i stommen, ett cylindermagasin med flera kammare som är fästade vid stommen, en avtryckare som är fäst vid stommen och en hane som utlöses av avtryckaren, vars cylinder är utformad för att laddas med gummikulor framifrån och med larm- eller gaspatroner bakifrån, varvid en av pipans kamrar är placerad i revolverpipans axel i det ögonblick då den avfyras. Ett antändbart drivämne används i vapnet för att avfyra gummikulor, vilket kommissionen gjort gällande, utan att bolaget bestritt detta.

27 Av detta följer att Keserű-vapnet är ett handhållet vapen som avfyrar kulor, i detta fall av gummi, med hjälp av ett antändbart drivämne, och att den följaktligen ska klassificeras som ett skjutvapen, i den mening som avses i artikel 1.1 led 1) i direktiv 2021/555.

28 Bolagets argument föranleder inte någon annan bedömning.

29 För det första, bolagets argument att Keserű-vapnet bara kan avfyra gummikulor och inte riktiga kulor kan inte godtas. Begreppet skjutvapen innefattar alla vapen som skjuter skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne. I förevarande fall kan det inte hävdas att begreppet kula, i den mening som avses i artikel 1.1 led 1) i direktiv 2021/555, inte omfattar gummikulor, såsom de kulor som avfyras med Keserű-vapnet.

30 För det andra, den omständigheten att Keserű-vapnet inte kan omvandlas till att avfyra riktiga kulor på grund av dess form är inte relevant. Det förhållandet att vapnet är skapat för att avfyra gummikulor med hjälp av ett antändbart drivämne räcker nämligen för att kvalificera det som ett skjutvapen, i enlighet med det som framhålls i punkt 29 ovan.

31 För det tredje, beträffande bolagets argument som grundar sig på hårdheten hos de gummikulor som används i Keserű-vapnet och det maximala topptrycket när dessa kulor avfyras, konstaterar domstolen att dessa egenskaper, förutsatt att de fastställs, inte gör det möjligt att dra slutsatsen att det inte är ett skjutvapen, i den mening som avses i artikel 1.1 led 1) i direktiv 2021/555, eftersom vapnet, såsom framgår av punkt 29 ovan, uppfyller samtliga villkor som föreskrivs i ovannämnda bestämmelse. Det ska vidare påpekas att det inte finns något i direktiv 2021/555 som tyder på att en gummikula inte skulle anses vara en kula, i den mening som avses i artikel 1.1 led 1) i detta direktiv, på grund av dess hårdhet eller det maximala topptrycket när kulan avfyras.

32 För det fjärde, och i motsats till vad bolaget har gjort gällande, omfattas inte Keserű-vapnet av den vapenkategori som avses i punkt III a i bilaga I till direktiv 2021/555. Vapnen i denna kategori omfattas nämligen inte av definitionen av skjutvapen.

33 Keserű-vapnet är inte konstruerat för larm- eller signaländamål och uppfyller därför inte villkoret om att pistolen endast ska kunna användas för detta specifika ändamål, vilket krävs enligt punkt III a i bilaga I till direktiv 2021/555.

34 I detta avseende avses med larm- och signalvapen, enligt artikel 1.1 led 4) i direktiv 2021/555, anordningar som dels är konstruerade enbart för att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk signalammunition, dels inte kan omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne.

35 Det är emellertid ostridigt att Keserű-vapnet inte är utformat enbart för att avfyra lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk signalammunition, eftersom vapnet, enligt bolagets egen uppgift, är utformat för att avfyra gummikulor, varför det inte uppfyller det första av de ovannämnda villkoren för att klassificeras som ett larm- och signalvapen.

36 Av samma skäl kan Keserű-vapnet inte heller anses vara utformat för larm- eller signaländamål för att därigenom uppfylla villkoret att det endast får användas för detta specifika ändamål, i den mening som avses i punkt III a i bilaga I till direktiv 2021/555.

37 Dessutom beskriver bolaget själv sitt vapen som ett gas- och larmvapen utformat för att avfyra gummikulor. Även om man antar att vapnet var konstruerat för larmändamål kvarstår således det faktum att det också kan avfyra gummikulor, och en sådan användning kan inte sägas vara enbart för larmändamål.

38 För det femte är, i motsats till vad bolaget gör gällande, den omständigheten att Keserű-vapnet är utformat som ett icke-dödligt vapen inte ett relevant kriterium för att fastställa huruvida det är fråga om ett skjutvapen, i den mening som avses i direktiv 2021/555.

39 För det sjätte, har bolaget gjort gällande att Kúria (tidigare Legfelsőbb Bíróság) (Högsta domstolen, Ungern) i dom nr Kfv.VI.39.008/2011/4, av den 24 oktober 2011 fann att Keserű-pistolen inte var ett skjutvapen, i den mening som avses i artikel 1 i direktiv 2021/555.

40 Det är i detta hänseende tillräckligt att påpeka att EU-domstolen har exklusiv behörighet när det gäller den slutgiltiga tolkningen av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, yttrande 2/13 av den 18 december 2014, EU:C:2014:2454, punkt 246, och yttrande 1/17 av den 30 april 2019, EU:C:2019:341, punkt 111), vilket innebär att EU-domstolen inte kan vara bunden av en tolkning av unionsrätten som en nationell domstol har gjort.

41 Det ska dessutom och under alla omständigheter påpekas att den dom i målet Kúria som det hänvisas till i punkt 39 ovan är från år 2011 och att den därför inte har kunnat beakta de ändringar av unionens rättsliga regelverk för kontroll av förvärv och innehav av vapen som ägt rum efter detta datum.

42 Av detta följer att Keserű-vapnet inte kan klassificeras som ett larm- och signalvapen, i den mening som avses i direktiv 2021/555, och därför inte omfattas av tillämpningsområdet för genomförandedirektiv 2019/69.

43 Följaktligen kan genomförandedirektiv 2019/69 inte ha orsakat den skada som bolaget åberopat.

44 Det kan därför konstateras att villkoret om att det ska föreligga ett orsakssamband mellan det påtalade handlandet och den påstådda skadan inte är uppfyllt.

45 Unionen kan följaktligen inte hållas ansvarig i detta avseende på grundval av någon påstådd rättsstridighet som genomförandedirektiv 2019/69 skulle vara behäftat med.

46 Till stöd för sin talan har bolaget i andra hand yrkat om ersättning för skada orsakad av antagandet av genomförandedirektiv 2019/69 även om detta direktiv anses vara rättsenligt.

47 Utan att det är nödvändigt att uttala sig om huruvida unionen kan hållas ansvarig för skada som orsakats genom en rättsakt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 mars 2010, Sviluppo Italia Basilicata/kommissionen, C‑414/08 P, EU:C:2010:165, punkt 141, och dom av den 18 september 2014, Holcim (Rumänien)/kommissionen, T‑317/12, EU:T:2014:782, punkt 235), räcker det att konstatera att ett sådant ansvar under alla omständigheter endast kan utkrävas om tre villkor samtidigt är uppfyllda, nämligen att den skada som påstås ha lidits är verklig, att det finns ett orsakssamband mellan denna skada och den handling som unionens institutioner anklagas för samt att skadan är onormal och särskild (dom av den 15 juni 2000, Dorsch Consult/rådet och kommissionen, C‑237/98 P, EU:C:2000:321, punkt 19).

48 Av samma skäl som de som anges i punkterna 17–43 ovan finner domstolen emellertid att bolaget inte visat att det föreligger ett orsakssamband mellan genomförandedirektivet 2019/69 och den skada som påstås ha lidits.

49 Följaktligen kan unionen inte heller hållas ansvarig i detta avseende.

50 Talan ska följaktligen ogillas i sin helhet.

51 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökandebolaget har tappat målet ska detta bolag förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med svarandens yrkande.

52 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Republiken Frankrike ska därför bära sina rättegångskostnader.

1 Rättegångsspråk: ungerska.