Tribunalens dom (tionde avdelningen) den 4 juni 2025

I mål T‑551/23,

TRIBUNALENS DOM (tionde avdelningen) sammansatt av ordföranden O. Porchia (referent), samt domarna M. Jaeger och P. Nihoul, justitiesekreterare: handläggaren I. Kurme,

efter den skriftliga delen av förfarandet

efter förhandlingen den 3 december 2024,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

Rättegångsdeltagarnas yrkanden.

Rättslig bedömning

Huruvida talan kan tas upp till prövning

Huruvida de handlingar som sökandebolaget ingav den 2 december 2024 får åberopas

Prövning i sak

Den första och den andra grunden

Den tredje grunden

Den fjärde grunden

Beslut om rättegångskostnader

1 Baltic International Bank SE (nedan kallat sökandebolaget eller bolaget), har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av Europeiska centralbankens (ECB) beslut av den 3 juli 2023 om återkallande av bolagets tillstånd för ett kreditinstitut som står under tillsyn (nedan kallat det angripna beslutet).

2 Sökandebolaget är ett mindre kreditinstitut med säte i Lettland som står under direkt tillsyn av Finanšu un kapitāla tirgus komisija (Finans- och kapitalmarknadstillsynskommissionen, Lettland) (nedan kallad FKTK), och har införlivats i Latvijas Banka (Lettlands centralbank).

3 FKTK har funnit att sökandebolaget åsidosatt sina skyldigheter som bank sedan år 2012, och FKTK har antagit ett antal beslut avseende bolaget.

4 I synnerhet antog FKTK den 9 mars 2016 lēmums Nr. 61 par sankciju piemērošanu AS Baltic International Bank (beslut nr 61 om påförande av sanktioner för AS Baltic International Bank) (nedan kallat beslut nr 61). Sökandebolaget har inte överklagat detta beslut. Den 29 november 2019 antog FKTK lēmums Nr. 191 par sankciju un pasākumu noteikšanu AS Baltic International Bank (beslut nr 191 om påförande av sanktioner för AS Baltic International Bank) (nedan kallat beslut nr 191).Sökandebolaget har överklagat detta beslut. Den 22 december 2022 fastställde FKMK beslut nr 191 genom lēmums Nr. 255 par Finanšu un kapitāla tirgus komisijas padomes 29.11.2019. lēmuma Nr. 191 atstāšanu par negrozītu (beslut nr 255 om fastställelse av [beslut nr 191]). Sökandebolaget överklagade sistnämnda beslut till Administratīvā apgabaltiesa (Regionala förvaltningsdomstolen, Lettland).

5 Vidare antog FKMK den 12 december 2022 lēmums Nr. 215 par noregulējuma darbības nepiemērošanu Baltic International Bank SE (beslut nr 215 om att inte vidta en resolutionsåtgärd avseende [sökandebolaget]) (nedan kallat beslut nr 215) och lēmums Nr. 216 par finanšu pakalpojumu sniegšanas apturēšanu un pilnvarnieku iecelšanu Baltic International Bank SE (beslut nr 216 om att [sökandebolaget] upphör med att tillhandahålla finansiella tjänster och att en förvaltare utses för [sökanden]) (nedan kallat beslut nr 216).

6 Den 30 december 2022 ingav FKTK ett förslag till beslut till ECB med rubriken återkallande av tillståndet för ett kreditinstitut som står under tillsyn vilket avsåg sökandebolaget (nedan kallat förslaget till beslut).

7 Den 10 mars 2023 antog ECB beslut ECB-SSM-2023-LV-1 WHD-2022–0014 om återkallande av tillståndet för ett kreditinstitut som står under tillsyn (nedan kallat det ursprungliga beslutet). Genom detta beslut återkallades det tillstånd som beviljats sökandebolaget som kreditinstitut.

8 Det ursprungliga beslutet grundades på följande tre skäl:

9 Genom dom av den 24 mars 2023 beslutade Ekonomisko lietu tiesa (Domstolens för ekonomiska mål, Lettland) att sökandebolaget skulle försättas i likvidation.

10 Den 6 april 2023 ingav sökandebolaget en begäran om omprövning av det ursprungliga beslutet till ECB:s administrativa omprövningsnämnd.

11 Den 3 juli 2023 ersatte ECB-rådet det ursprungliga beslutet med det angripna beslutet, vilket hade ett identiskt innehåll och trädde i kraft dagen efter delgivningen av det ursprungliga beslutet.

12 Sökandebolaget har yrkat att tribunalen ska

13 ECB har yrkat att tribunalen ska

14 ECB har uttryckt tvivel angående huruvida talan kan tas upp till sakprövning och ifrågasatt giltigheten av fullmakten för sökandebolagets advokater. ECB har bland annat understrukit att sökandebolagets tidigare styrelse hade befullmäktigat dessa advokater genom en fullmakt av den 5 september 2005 och ett representationsavtal av den 23 mars 2023, men att sökandebolagets likvidator, med verkan från och med den 6 april 2023, hade återkallat alla fullmakter som hade utfärdats av nämnda styrelse, vilket innebar att den fullmakt vilken sökandebolagets advokater åberopat för att företräda bolaget i förevarande mål var ogiltig.

15 Som svar på en åtgärd för processledning som tribunalen hade vidtagit ingav sökandebolaget den 23 oktober 2024 ytterligare handlingar, däribland en skrivelse från bolagets förvaltare, för att styrka advokaternas fullmakt. Sökandebolaget åberopade även domen av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923), till stöd för att fullmakterna för dess advokater inte kunde ogiltigförklaras, i likhet med vad domstolen slog fast i nämnda dom. Sökandebolaget har gjort gällande att dess tidigare styrelse var behörig den 23 mars 2023 att ingå ett representationsavtal med dess advokater. Sökandebolaget har tillagt att även om likvidatorn därefter har återkallat samtliga fullmakter som utfärdats av styrelsen, kan denna återkallelse inte beaktas vad gäller de fullmakter som utfärdats till bolagets advokater i förevarande mål. Det finns nämligen en risk för att likvidatorn inte kommer att ifrågasätta den rättsakt som FKMK antagit eller som har antagits med stöd av denna, och som ledde till att likvidationsförfarandet inleddes mot bolaget, vilket skulle strida mot principen om ett effektivt domstolsskydd. Likvidatorns agerande skulle kunna kränka sökandebolagets rätt till en rättvis rättegång, i egenskap av privaträttslig juridisk person. Sökandebolaget ingav samma skrivelse från sin förvaltare som en formell handling för att styrka advokaternas fullmakter.

16 Tribunalen erinrar härvidlag om att enligt artikel 19 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som är tillämplig på tribunalen enligt artikel 53 första stycket i denna stadga, ska juridiska personer, såsom sökandebolaget, för att kunna väcka talan vid Europeiska unionens domstolar företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i en medlemsstat eller i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 februari 2024, Pilatus Bank/ECB, C‑256/22 P, EU:C:2024:125, punkt 35).

17 Med hänsyn till att juridiska personer måste företrädas av en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet, krävs det för att en talan som väckts av en juridisk person ska kunna tas upp till prövning att det visas att den berörda juridiska personen verkligen har fattat beslutet att väcka talan och att de advokater som påstår sig företräda den juridiska personen verkligen har befullmäktigats att väcka talan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 februari 2024, Pilatus Bank/ECB, C‑256/22 P, EU:C:2024:125, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

18 Det är just för att försäkra sig om att så är fallet som artikel 51.3 i tribunalens rättegångsregler kräver att advokater, när den part som de företräder är en privaträttslig juridisk person, ska inge en fullmakt från denna part till tribunalens kansli. Underlåtenhet att inge en sådan fullmakt kan i enlighet med artikel 51.4 medföra att ansökan inte kan tas upp till prövning (se dom av den 8 februari 2024, Pilatus Bank/ECB, C‑256/22 P, EU:C:2024:125, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

19 I förevarande fall är det ostridigt att sökandebolagets tidigare styrelse hade behörighet att den 5 september 2005 utfärda fullmakten och att den 23 mars 2023 ingå ett representationsavtal med bolagets advokater i förevarande mål.

20 I sökandebolagets skrivelse av den 10 oktober 2024, som bolaget översände den 23 oktober 2024 som svar på en åtgärd för processledning från tribunalens sida och som fullmakt för bolagets advokater, hävdade bolagets förvaltare att de återkallanden av fullmakten som beslutats av likvidatorn och som offentliggjordes den 11 april 2023 och den 29 januari 2024 inte påverkade giltigheten av de fullmakter som den tidigare styrelsen hade utfärdat för bolagets advokater i förevarande mål. Förvaltaren tillade att sökandebolagets advokater är behöriga att företräda bolaget på grundval av nämnda fullmakter.

21 Det räcker i detta hänseende att påpeka att även om FKTK varken är upphovsman till det angripna beslutet eller svarande vid tribunalen – det är ECB som är upphovsman och svarande – har FKTK inte desto mindre deltagit i antagandet av det angripna beslutet, vilket antogs på dess förslag. Mot bakgrund av det likvidationsuppdrag som likvidatorn har anförtrotts enligt lettisk rätt, befinner sig denne i en intressekonflikt, eftersom ett bestridande vid tribunalen av återkallandet av tillståndet för den juridiska person som denne företräder skulle kunna leda till att likvidationsförfarandet avseende denna person förlorar sin rättsliga grund, vilket står i strid med likvidatorns uppdrag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl., C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 74).

22 När det gäller frågan huruvida nämnda advokater kan företräda sökandebolaget i förevarande mål kan tribunalen följaktligen inte beakta likvidatorns återkallelse av advokaternas fullmakter, eftersom detta skulle strida mot sökandebolagets rätt till ett effektivt domstolsskydd, vilken är stadfäst i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl., C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 78).

23 Under dessa omständigheter ska sökandebolagets advokater anses vara vederbörligen befullmäktigade att företräda bolaget.

24 Det ska tilläggas att förvaltaren inte har bestritt de fullmakter som ursprungligen utfärdades till sökandebolagets advokater.

25 Vidare har ECB inte bestritt den fullmakt som sökandebolaget i andra hand ingett som en formell handling.

26 Talan kan således tas upp till prövning.

27 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 2 december 2024 åberopade sökandebolaget nya bevisuppgifter, daterade den 21 juli 2023 och den 5 och den 6 september 2023, det vill säga, vad gäller den förstnämnda bevisuppgiften, före ingivandet av ansökan och, för övriga bevisuppgifter, före ingivandet av repliken. Vid förhandlingen uttryckte ECB tvivel om huruvida dessa handlingar kunde tillåtas som bevisning.

28 Tribunalen erinrar om att enligt artikel 85.3 i rättegångsreglerna får parterna undantagsvis ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift innan den muntliga delen av förfarandet har avslutats eller innan tribunalen har beslutat att avgöra målet utan att inleda den muntliga delen av förfarandet, under förutsättning att de anger godtagbara skäl till att detta inte har gjorts tidigare.

29 Härvidlag anmodades sökandebolaget vid förhandlingen att yttra sig över omständigheten att de ingivna handlingarna eventuellt inte kunde tas upp till prövning och att redogöra för skälen till att dessa handlingar inte kunde lämnas in förrän dagen före förhandlingen. Sökandebolaget angav endast att dessa handlingar hade översänts till bolaget av likvidatorn, utan att ange vid vilket datum denna överföring hade ägt rum eller förklara varför det hade varit omöjligt för bolaget att få tillgång till dessa handlingar från likvidatorn tidigare.

30 Under dessa omständigheter ska de handlingar som ingavs den 2 december 2024 avvisas som otillåten bevisning.

31 Sökandebolaget har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan. Som första grund har det gjorts gällande att ECB gjorde en oriktig bedömning genom att inte beakta den omständigheten att FKTK inte hade uppfyllt sin skyldighet att på nationell nivå anta förordningar om fastställande av kriterier för allvarliga överträdelser av regleringsakter på området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning [av massförstörelsevapen] (nedan kallat bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism). Den andra grunden avser i huvudsak att ECB har åsidosatt sin skyldighet att göra en egen prövning och inte endast följa den bedömning som gjorts av FKTK. Såvitt avser den tredje grunden har sökandebolaget gjort gällande att motiveringsskyldigheten åsidosatts vad gäller det andra och det tredje skälet till återkallandet av tillståndet samt att ECB begått ett antal fel med avseende på nämnda skäl. Sökandebolaget har som fjärde grund gjort gällande ett åsidosättande av rätten till god förvaltning, inbegripet rätten att yttra sig och rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet.

32 Tribunalen kommer att pröva den första och den andra grunden tillsammans och därefter i tur och ordning den tredje och den fjärde grunden.

33 Inom ramen för den första och den andra grunden har sökandebolaget ifrågasatt ECB:s bedömning av huruvida bolaget har iakttagit bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Sökandebolaget har i huvudsak hävdat att ECB inte själv gjorde den bedömning som ålåg den, utan grundade denna på beslut som fattats av FKTK, vilka kunde ifrågasättas, samt på tidigare rättsakter som antagits inom ramen för det nationella administrativa förfarandet, vilka bolaget inte hade kunnat bestrida vid nationell domstol.

34 Inom ramen för den första grunden har sökandebolaget gjort gällande att ECB gjorde en oriktig bedömning när den bortsåg från den omständigheten att FKTK inte hade iakttagit skyldigheten enligt artikel 196.4 i lagen om kreditinstitut att på nationell nivå anta rättsakter som fastställer kriterierna för allvarliga överträdelser på området bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

35 Enligt sökandebolaget har ECB åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 83.2 i förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM)) (EUT L 141, 2014, s. 1), att vid antagandet av ett beslut om återkallande av tillstånd göra en egen prövning av de omständigheter som motiverar återkallandet.

36 Sökandebolaget anser att det angripna beslutet grundar sig på FKTK:s bedömning i förslaget till beslut och på de handlingar som denna myndighet har tillhandahållit, vilket enligt artikel 83.2 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) inte är tillräckligt.

37 Sökandebolaget har erinrat om bestämmelserna i artikel 4.3 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63) (nedan kallad grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen), artikel 83.2 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM), artiklarna 18 f och 67.1 o i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338) samt artiklarna 27.1 led 8, 196.3 och 196.4 i lagen om kreditinstitut.

38 Enligt sökandebolaget borde ECB mot bakgrund av ovannämnda bestämmelser ha tillämpat lagen om kreditinstitut och konstaterat att de nationella regleringsakter som fastställer kriterierna för allvarliga överträdelser i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inte hade antagits.

39 Sökandebolaget har tillagt att det inte kan uteslutas att om de nationella rättsakter som nämns i punkt 38 ovan hade antagits, skulle de kriterier som är tillämpliga på allvarliga överträdelser ha varit annorlunda än de kriterier som anges i den rapport av den 31 maj 2022 som upprättats inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) av Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa). Denna rapport är inte rättsligt bindande och kan inte ersätta de regleringsakter som skulle antas. Detsamma gäller FKTK:s rekommendationer.

40 FKTK borde ha angett vilka kriterier som gjorde det möjligt att anse att de överträdelser som sökandebolaget begått var allvarliga och ECB borde ha konstaterat att det saknades en del i FKTK:s beslut, nämligen motiveringen avseende varför överträdelserna var allvarliga.

41 Den omständigheten att relevanta regleringsakter inte har antagits inom den föreskrivna fristen innebär även ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, eftersom sökandebolaget hade rätt att i förväg få kännedom om de kriterier som används för att kvalificera de överträdelser som bolaget anklagas för som allvarliga.

42 ECB har dessutom grundat sig på en felaktig rättslig grund. Sökandebolaget har angett att avsaknaden av kriterier har erkänts av lagstiftaren som en betydande brist, eftersom lagstiftaren i punkt 84 i övergångsbestämmelserna till lagen om kreditinstitut, föreskrev att FKTK skulle fastställa dessa kriterier före den 1 augusti 2019, genom att utfärda rättsakter med samma verkan enligt lettisk rätt som dekret från ministerrådet. Enligt sökandebolaget har dessa rättsakter emellertid inte antagits.

43 Sökandebolaget har tillagt att ECB är skyldig att tillämpa inte bara unionsbestämmelserna utan även, när det är fråga om direktiv, den nationella lagstiftning genom vilken dessa införlivas. I förevarande fall införlivades direktiv 2013/36 med lettisk rätt genom lagen om kreditinstitut, som ECB var skyldig att tillämpa. För övrigt uppges ECB ha bekräftat att den ska pröva huruvida de villkor som föreskrivs i nationell rätt, jämförda med artiklarna 18 f och 67.1 o i direktiv 2013/36, är uppfyllda. ECB borde således ha fastställt de relevanta faktiska omständigheterna och beslutat om dessa kunde visa att sökandebolaget ansågs ha begått en allvarlig överträdelse i den mening som avses i nationell rätt.

44 Om ECB i detta sammanhang hade konstaterat, med tillämpning av lagen om kreditinstitut, att FKTK inte hade antagit några regleringsakter på området bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, borde den inte ha grundat det angripna beslutet på de konstateranden som gjorts av FKTK, vilken inte hade iakttagit den skyldighet som ålåg myndigheten.

45 Sökandebolaget har preciserat att beslut nr 61, som det angripna beslutet grundar sig på, fattades innan den regleringsakt antogs som skulle fastställa kriterierna för överträdelsens allvar i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt artikel 196.4 i lagen om kreditinstitut. FKTK grundade sitt beslut på en intern regleringsakt, trots att detta inte är tillåtet enligt artikel 67.6 i Administratīvā procesa likums (förvaltningslagen) (Latvijas Vēstenis, 2001, nr 164). Inte heller vid tidpunkten för antagandet av beslut nr 191 hade de regleringsakter i vilka kriterierna för överträdelsens allvar fastställts antagits.

46 Vad gäller den andra grunden, som består av tre delgrunder, har sökandebolaget som första delgrund gjort gällande att ECB åsidosatte sin omsorgsplikt genom att inte kontrollera de överträdelser som bolaget anklagades för inom ramen för beslut nr 191, vilket hade överklagats på nationell nivå. Eftersom beslut nr 191 inte hade vunnit laga kraft vid tidpunkten för det angripna beslutet, borde ECB ha gjort en ny bedömning av de omständigheter som hänförde sig till detta beslut. Sökandebolaget har i sin replik preciserat att det förfarande som inletts mot beslut nr 191, genom beslut av den 5 september 2023 av den regionala förvaltningsdomstolen, avslutades efter likvidatorns begäran om återkallelse den 24 juli 2023.

47 Genom den andra grundens andra delgrund har sökandebolaget gjort gällande att ECB inte omsorgsfullt och opartiskt prövade de omständigheter avseende utredningarna som det hänvisas till i punkt 11 i bilagan till det angripna beslutet. Sökandebolaget har erinrat om de lettiska bestämmelserna om utredningar och straffrättsliga förfaranden samt om den omständigheten att ingen av bolagets anställda, styrelseledamöter eller aktieägare har getts ställning som misstänkt eller tilltalad. Genom att i det angripna beslutet hänvisa till ett pågående straffrättsligt förfarande har ECB åsidosatt artikel 48.1 i stadgan, i vilken det föreskrivs att var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska betraktas som oskyldig. Enligt sökandebolaget kunde ECB inte använda uppgifterna om inledande av ett straffrättsligt förfarande som grund för det angripna beslutet.

48 Genom den andra grundens tredje delgrund har sökandebolaget bestritt den rättsliga statusen för vissa handlingar som ligger till grund för det angripna beslutet, närmare bestämt inspektionsrapporterna och beslut nr 61 och nr 191. Enligt sökandebolaget ankom det på ECB att pröva lagenligheten av förslaget till beslut, vilket innehåller väsentliga fel, något som påverkar det angripna beslutets lagenlighet.

49 För det första, vad gäller inspektionsrapporterna, har sökandebolaget hävdat att dessa utgör mellankommande beslut som enligt den nationella rättsordningen inte kan överklagas. Det rör sig endast om skrivelser som uttrycker FKTK:s ståndpunkt utan att vara slutgiltiga beslut. Mot denna bakgrund kan det angripna beslutet inte grunda sig på uppgifter som lämnats i dessa rapporter.

50 Sökandebolaget har preciserat att ECB, vad gäller 2012 års inspektionsrapport och de kontroller som utfördes åren 2014 och 2015, grundade sig på överträdelser av lagen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism vilka FKTK inte hade kvalificerat som sådana.

51 Sökandebolaget har även angett att 2018 och 2019 års inspektionsrapporter hade överklagats tillsammans med beslut nr 191 och att de inte borde ha nämnts i det angripna beslutet. Uppgifterna i 2018 års inspektionsrapport kan inte ligga till grund för det angripna beslutet. Detsamma gäller de upplysningar som inhämtats inom ramen för det förfarande som inleddes den 13 december 2021, och som inte har varit föremål för något slutligt beslut.

52 För det andra, vad gäller besluten nr 61 och nr 191, har sökandebolaget anfört att det första beslutet har vunnit laga kraft och att bolaget inte har bestritt detta beslut och har uppfyllt alla skyldigheter som följer av detta beslut. När det gäller beslut nr 191 kan den nationella domstolens avslag på sökandebolagets ansökan om interimistiska åtgärder avseende detta beslut inte föregripa bedömningen i sak av nämnda beslut.

53 För det tredje, vad gäller FKTK:s skrivelser om sökandebolagets beteende, har dessa inte karaktären av slutgiltiga beslut.

54 Sökandebolaget har tillagt att ECB åsidosatte principen om oskuldspresumtion genom att grunda sig på två beslut från FKTK, varav det ena, beslut nr 191, hade överklagats, och på 2018 års inspektionsrapport, som är ett mellankommande beslut. Enligt sökandebolaget är tvister som rör FKTK:s beslut jämförbara med tvister som rör en nationell konkurrensmyndighets beslut att ålägga böter, där alla processrättsliga garantier för rätten till en rättvis rättegång är tillämpliga. Skuldfrågan för en person som anklagats för en överträdelse kan inte anses som slutligt fastställd förrän beslutet i vilket denna överträdelse slås fast har vunnit laga kraft. I förhållande till sökandebolaget finns det inte någon lagakraftvunnen dom i vilken bolaget hålls ansvarig för allvarliga överträdelser. ECB borde ha kontrollerat huruvida de handlingar som den grundade sig på var slutgiltiga. ECB borde ha prövat beslut nr 191 i sak eller inte ha grundat sig på detta beslut, eftersom det hade överklagats. Sökandebolaget har tillagt att även beslut nr 255 hade överklagats till domstol.

55 Hänvisningen till motiveringen i beslut nr 191 var vid flera tillfällen felaktig, eftersom ingen av inspektionsrapporterna, inbegripet 2018 års inspektionsrapport, innehåller de påstådda slutsatser som det angripna beslutet förefaller att grunda sig på.

56 ECB har bestritt sökandebolagets argument.

57 Tribunalen konstaterar att enligt artikel 18 f i direktiv 2013/36 får de behöriga myndigheterna återkalla ett kreditinstituts auktorisation om kreditinstitutet begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1 i samma direktiv. Av artikel 67.1 o i direktivet framgår att detta avser bland annat ett institut som har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 2005, s. 15). Sistnämnda direktiv har upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av direktiv 2005/60 (EUT L 141, 2015, s. 73).

58 Vad gäller återkallelse av ett kreditinstituts tillstånd följer av artikel 83.2 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) att [n]är ECB fattar sitt beslut ska samtliga nedanstående aspekter beaktas: a) dess egen bedömning av de omständigheter som motiverar återkallandet, b) i tillämpliga fall den nationella behöriga myndighetens utkast till återkallandebeslut, c) samråd med den berörda nationella behöriga myndigheten …, d) alla kommentarer som kreditinstitutet har lämnat enligt artiklarna 81.2 och 82.3 [i ramförordningen].

59 I artikel 4.3 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen föreskrivs att ECB ska, för att utföra de uppgifter som ECB tilldelats enligt denna förordning och med målet att säkerställa hög tillsynsstandard, tillämpa all tillämplig unionsrätt och, när denna unionslagsrätt utgörs av direktiv, den nationella lagstiftning som införlivar dessa direktiv. I denna bestämmelse anges också att [o]m den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar ska ECB där dessa förordningar för närvarande uttryckligen ger medlemsstaterna utrymme för olika alternativ också tillämpa den nationella lagstiftning som utnyttjar dessa.

60 Det framgår av artikel 4.3 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen att ECB ska tillämpa den nationella lagstiftning som införlivar de relevanta direktiven (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2023, Versobank/ECB, C‑803/21 P, ej publicerad, EU:C:2023:630, punkt 102).

61 Det ska tilläggas att det angripna beslutet i förevarande fall är en rättsakt om tillsyn över ett kreditinstitut vilken antagits av ECB, som härvidlag har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Såsom anges i skäl 55 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen innebär de tillsynsuppgifter som ECB tilldelas nämligen ett stort ansvar för ECB att bevara den finansiella stabiliteten i unionen och att använda sina tillsynsbefogenheter på det sätt som är mest effektivt och proportionerligt (se, analogt, dom av den 8 maj 2019, Landeskreditbank Baden-Württemberg/ECB, C‑450/17 P, EU:C:2019:372, punkt 86).

62 ECB:s stora utrymme för skönsmässig bedömning följer även av den omständigheten att det angripna beslutet innebär en bedömning av komplicerade ekonomiska och finansiella uppgifter och omständigheter (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 10 november 2022, kommissionen/Valencia Club de Fútbol, C‑211/20 P, EU:C:2022:862, punkt 34, och dom av den 22 juni 2023, Tyskland och Estland/Pharma Mar och kommissionen, C‑6/21 P och C‑16/21 P, EU:C:2023:502, punkt 52).

63 Under dessa omständigheter får den prövning som unionsdomstolen ska göra av huruvida skälen till ett sådant beslut som det angripna beslutet är välgrundade inte innebära att den ersätter ECB:s bedömning med sin egen, utan den ska syfta till att kontrollera att beslutet inte är fattat på grundval av materiellt oriktiga uppgifter om de faktiska omständigheterna och att det inte är behäftat med någon uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 2 september 2021, EPSU/kommissionen, C‑928/19 P, EU:C:2021:656, punkt 96, och dom av den 4 maj 2023, ECB/Crédit lyonnais, C‑389/21 P, EU:C:2023:368, punkt 55).

64 Unionsdomstolen ska inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits (dom av den 4 maj 2023, ECB/Crédit lyonnais, C‑389/21 P, EU:C:2023:368, punkt 56).

65 Det är mot denna bakgrund som tribunalen ska pröva ECB:s bedömning av det första skälet för att återkalla tillståndet.

66 Enligt det första skälet för att återkalla tillståndet, såsom det anges i punkt 4 i det angripna beslutet, fann ECB att sökandebolaget sedan år 2012 vid upprepade tillfällen och kontinuerligt hade åsidosatt flera lagstadgade krav på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, vilka avsåg systemet för intern kontroll (punkt 4.2.1 i det angripna beslutet), åtgärder för kundkontroll (punkt 4.2.2 i det angripna beslutet) och rapportering av misstänkta transaktioner till FKTK:s finansunderrättelseenhet.

67 I punkt 4 i det angripna beslutet och i bilagan till detta har ECB redogjort för de skäl som den anser styrka att sökandebolaget gjort sig skyldig till allvarliga överträdelser i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

68 Det ska härvidlag inledningsvis påpekas att det angripna beslutet inte endast återger FKTK:s ståndpunkt i förslaget till beslut.

69 Det framgår nämligen av det angripna beslutet att ECB gjorde sin egen bedömning på grundval av en rad uppgifter som härrörde från flera beslut som FKTK hade fattat, men även från andra handlingar som upprättats på nationell nivå, däribland inspektionsrapporter och handlingar från tillsynsverksamhet.

70 I det angripna beslutet grundade sig ECB på övervägandena som fanns i bland annat beslut nr 61 och nr 191, men även i rapporterna från inspektioner på plats åren 2012, 2014, 2018 och 2021, rapporterna om riktade inspektioner på plats åren 2013, 2015, 2019 och 2020 samt rapporterna om riktade inspektioner utanför anläggningen år 2015 och den externa tillsynsverksamheten år 2022.

71 Tribunalen finner att ECB gjorde en riktig bedömning när den beaktade besluten nr 61 och nr 191 samt de övriga handlingar som nämns i punkt 70 ovan, i vilka de överträdelser som sökandebolaget begått beskrivs. Den omständigheten att dessa handlingar upprättades av FKTK kan inte hindra ECB från att beakta dem eller att utgå från de uppgifter som de innehåller för sin egen bedömning som låg till grund för beslutet att återkalla tillståndet.

72 Härvidlag har det bland annat slagits fast att ECB var behörig att återkalla ett tillstånd på grundval av de överträdelser som konstaterats av de nationella behöriga myndigheterna (se, analogt, dom av den 12 september 2024, Anglo Austrian AAB/ECB och Far-East, C‑579/22 P, EU:C:2024:731, punkt 47).

73 Vad gäller besluten nr 61 och 191 ska det för det första tilläggas att sökandebolaget inte har överklagat det första av dessa beslut. Nämnda beslut hade således vunnit laga kraft och kunde göras gällande mot sökandebolaget vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet.

74 Sökandebolaget har åberopat omständigheten att den nationella behöriga myndigheten ännu inte hade antagit förordningar som fastställde kriterierna för att anse att de överträdelser som sökandebolaget hade begått i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism var allvarliga. Det framgår dock av parternas inlagor och av deras svar vid förhandlingen att FKTK:s skyldighet att anta bestämmelser om kriterier för allvarliga överträdelser av bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inte trädde i kraft förrän år 2019, till följd av ändringen av artikel 196 i lagen om kreditinstitut, till vilken bland annat en punkt 4 lades till.

75 Den ovannämnda skyldigheten förelåg således inte när beslut nr 61 antogs, vilket omfattar perioden 2012–2016. Det ska påpekas att även om beslut nr 61, såsom sökandebolaget har gjort gällande, vad gäller fastställandet av allvarliga överträdelser antogs på grundval av en intern rättsakt från FKTK som inte hade offentliggjorts vid tidpunkten för detta antagande, är det utrett att sökandebolaget inte har överklagat detta beslut, vilket innebär att ECB under alla omständigheter hade full rätt att beakta detta.

76 Det framgår dessutom av ett svar från ECB på en fråga från tribunalen att redan ett beaktande av enbart beslut nr 61, utan beslut nr 191, i förevarande fall hade kunnat göra det möjligt att återkalla tillståndet.

77 Tribunalen konstaterar härvidlag att med hänsyn till betydelsen av de tillsynsregler som syftar till att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, men även till kreditinstitutens särskilda ansvar i detta avseende och till behovet av att så snart som möjligt dra konsekvenserna av att dessa regler har åsidosatts, ska ett administrativt beslut i vilket ett kreditinstitut befinns ansvarigt för allvarliga överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60 (nu direktiv 2015/849), anses vara tillräckligt för att motivera ett återkallande av tillstånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2022, Anglo Austrian AAB och Belegging-Maatschappij Far-East/ECB, T‑797/19, EU:T:2022:389, punkt 50).

78 Det ska för övrigt påpekas att även om sökandebolaget gjort gällande vid tribunalen att bolaget har iakttagit de skyldigheter som följer av beslut nr 61, skulle målet att skydda unionens banksystem äventyras om ståndpunkten godtogs att omständigheten att vissa konstaterade brister har rättats till medförde att ett återkallande av tillståndet inte längre var motiverat. En sådan ståndpunkt skulle nämligen göra det möjligt för kreditinstitut som har gjort sig skyldiga till allvarliga överträdelser att fortsätta sin verksamhet så länge som de behöriga myndigheterna inte visar att kreditinstituten har begått nya överträdelser (se, analogt, dom av den 22 juni 2022, Anglo Austrian AAB och Belegging-Maatschappij Far-East/ECB, T‑797/19, EU:T:2022:389, punkt 61).

79 För det andra antogs beslut nr 191 år 2019, vid en tidpunkt då det enligt sökandebolaget ännu inte hade antagits föreskrifter för att fastställa de kriterier som är tillämpliga på allvarliga överträdelser av bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

80 Det ska härvidlag påpekas att även om beslut nr 191 var föremål för ett överklagande på nationell nivå, medför ett överklagande av ett sådant beslut, enligt artikel 80 i den lettiska lagen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, automatiskt endast att verkningarna av den del som avser de ålagda böterna skjuts upp, utan att beslutet i övrigt påverkas. ECB hade således rätt att beakta de slutsatser som drogs i beslut nr 191.

81 När det gäller argumentet att rättssäkerhetsprincipen har åsidosatts, och om det antas att underlåtenheten att anta rättsakter inom de föreskrivna tidsfristerna avseende beslut nr 191 är styrkt, ska det påpekas att detta argument i förekommande fall hade kunnat åberopas inom ramen för överklagandet av nämnda beslut på nationell nivå. Vad gäller förfarandet för återkallande av tillstånd stod ECB emellertid inför ett beslut vars verkningar inte hade skjutits upp, med undantag för de verkningar som avsåg böterna, såsom redan har påpekats i punkt 80 ovan.

82 För det tredje, vad gäller argumentet att ECB borde ha funnit att de överträdelser som FKTK konstaterat inte kunde beaktas, i avsaknad av nationella regleringsakter som fastställer kriterierna för hur allvarliga överträdelserna i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är, erinrar tribunalen om följande. EU-domstolen har slagit fast att även om medlemsstaterna fortfarande är behöriga att genomföra sådana bestämmelser, såsom uttryckligen anges i skäl 28 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen, så har ECB exklusiv befogenhet att återkalla tillståndet för samtliga kreditinstitut, oberoende av deras betydelse, bland annat när detta grundar sig på det skäl som anges i artikel 67.1 o. direktiv 2013/36, till vilket det hänvisas i artikel 18 i detta direktiv, eftersom det av artikel 14.5 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen följer att ett villkor för att återkalla ett tillstånd är att det föreligger ett eller flera skäl för återkallande enligt artikel 18 i nämnda direktiv (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2023, Versobank/ECB, C‑803/21 P, ej publicerad, EU:C:2023:630, punkt 141).

83 Härvidlag har tribunalen funnit att den gemensamma tillsynsmekanismen centraliserar tillsynsuppgifterna till ECB:s nivå, samtidigt som det föreskrivs ett decentraliserat genomförande av de nationella behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna, under överinseende av ECB, som de samarbetar med och bistår. Inom den gemensamma tillsynsmekanismen utövar således ECB vissa exklusiva befogenheter: den direkta tillsynen över betydande kreditinstitut och de befogenheter som ECB har förbehållits genom artikel 4 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen i förhållande till alla institut, oavsett deras storlek. Vidare omfattas tillsynen över mindre betydande institut av det decentraliserade genomförandet av de nationella behöriga myndigheterna och kontrolleras och övervakas i sista hand av ECB, som har till uppdrag att se till att tillsynssystemet fungerar och är effektivt samt att tillsynsreglerna tillämpas konsekvent och enhetligt i samtliga deltagande medlemsstater. ECB utövar indirekt tillsyn i förhållande till mindre betydande institut, inom ramen för vilken dessa nationella behöriga myndigheter samarbetar med och bistår ECB. Dessutom fortsätter de nationella behöriga myndigheterna att ha befogenhet på de områden som inte regleras av grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen: konsumentskydd, marknaderna för finansiella instrument, bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, samt bekämpning av korruption (dom av den 6 oktober 2021, Ukrselhosprom PCF och Versobank/ECB, T‑351/18 och T‑584/18, EU:T:2021:669, punkt 131).

84 Under dessa omständigheter ankommer det på de nationella behöriga myndigheterna, i förevarande fall FKTK, att fastställa de omständigheter som utgör överträdelser av lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. ECB gör i sin tur den rättsliga bedömningen av huruvida dessa omständigheter och de överträdelser som konstaterats på grundval av förslaget till beslut motiverar ett återkallande av tillståndet samt proportionalitetsbedömningen (se, analogt, dom av den 6 oktober 2021, Ukrselhosprom PCF och Versobank/ECB, T‑351/18 och T‑584/18, EU:T:2021:669, punkt 197).

85 Det ska dessutom påpekas att sökandebolaget inte har förklarat på vilket sätt avsaknaden av kriterier för att fastställa allvaret av överträdelserna i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism borde ha lett till en annan slutsats än den som FKTK kom fram till beträffande bolagets agerande i detta avseende. Sökandebolaget har inte heller förklarat på vilket sätt de kriterier som skulle antas skilde sig från dem som angavs i den rapport av den 31 maj 2022 som utarbetats inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen av EBA, Esma och Eiopa (se punkt 39 ovan). Bolaget har endast hävdat att de brister som nämns i FKTK:s rapporter om inspektioner på plats felaktigt kvalificerades som överträdelser.

86 För det fjärde, vad gäller argumentet avseende beslut nr 191, enligt vilket ingen av inspektionsrapporterna, inbegripet rapporten från år 2018, innehåller de konstateranden som det angripna beslutet hänvisar till som grund för beslutet, ska det erinras om, såsom redan har angetts i punkt 72 ovan, att ECB inte var skyldig att kontrollera samtliga konstateranden som FKTK gjort och att ECB hade full rätt att göra sin bedömning av återkallandet av tillståndet med utgångspunkt i bland annat de överträdelser som konstaterats i beslut nr 191.

87 Vad slutligen gäller de bedömningar som innebär ett ifrågasättande av presumtionen för sökandebolagets oskuld, närmare bestämt punkt 4.4.4 i det angripna beslutet och punkt 11 i bilagan till detta, konstaterar tribunalen att det angripna beslutet är resultatet av ett administrativt förfarande som är skilt från det straffrättsliga förfarande som inletts mot bolaget. Tribunalen konstaterar också att även om det i punkt 11 i bilagan till det angripna beslutet och i punkt 4.4.4 i beslutet hänvisas till inledandet av detta straffrättsliga förfarande, görs detta framför allt, såsom uttryckligen framgår av punkt 11 i denna bilaga, för att understryka konsekvenserna av detta förfarande för vissa aktieägares äganderätt. Såsom framgår av punkt 4.4.4 i det angripna beslutet nämns dessutom inledandet av det straffrättsliga förfarandet för att illustrera de eventuella konsekvenserna av denna överträdelse, vilket saknar samband med frågan huruvida sökandebolaget har uppfyllt sina skyldigheter enligt de relevanta straffrättsliga bestämmelserna.

88 Av ovanstående följer att ECB inte begick något fel, såsom sådana fel som det erinrats om i punkt 63 ovan, när den slog fast att sökandebolaget hade befunnits ansvarigt för en allvarlig överträdelse av de nationella bestämmelserna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, i den mening som avses i artikel 67.1 o i direktiv 2013/36. Talan ska således ogillas såvitt avser den första och den andra grunden.

89 Det ska i detta sammanhang erinras om, såsom redan har påpekats i punkt 57 ovan, att det för att motivera ett återkallande av tillståndet räcker att en av de överträdelser som avses i artikel 67.1 i direktiv 2013/36 har begåtts. ECB har i detta avseende, inom ramen för förfarandet, preciserat att vart och ett av de tre skäl som anges i punkt 2.6 i det angripna beslutet i sig motiverade att tillståndet återkallades. Som svar på en fråga från tribunalen vid förhandlingen har sökandebolaget medgett att den inte bestred denna aspekt under den skriftliga delen av förevarande förfarande.

90 Eftersom sökandebolaget i förevarande fall inte har kunnat visa att återkallandet av tillståndet inte kan grundas på en överträdelse av artikel 67.1 o i direktiv 2013/36, saknas det anledning att pröva huruvida ECB gjorde fel när den fastställde andra överträdelser, bland annat med stöd av artikel 67.1 d i samma direktiv, vilka enligt det angripna beslutet ligger till grund för det andra och det tredje skälet. För fullständighetens skull kommer tribunalen emellertid att pröva den tredje grunden, genom vilken de två sistnämnda skälen ifrågasätts.

91 Inom ramen för den tredje grunden har sökandebolaget för det första gjort gällande att ECB inte har motiverat det angripna beslutet på ett adekvat sätt, i den del beslutet avser sökandebolagets förmåga att utarbeta och genomföra en försiktig strategi samt riktlinjer och förfaranden för att identifiera, övervaka och hantera dess risker. Slutsatsen i det angripna beslutet i detta avseende grundar sig inte på någon rättslig bestämmelse och ECB har inte förklarat vare sig sina beräkningsmetoder eller resultaten av de konkreta beräkningar som ligger till grund för dess slutsats. Motiveringen grundar sig på allmänna påståenden, vilka återfinns i punkt 6 i det angripna beslutet.

92 Trots att sökandebolaget hade utarbetat en separat strategi för att upprätthålla kapitaltäckningen för perioden 2022–2024 och bolaget hävdar att det uppfyllde de krav som föreskrivs i Finanšu un kapitāla tirgus komisijas normatīvie noteikumi Nr. 227 (FKTK:s förordning nr 227) (nedan kallad förordning nr 227) av den 1 december 2020, med rubriken Iekšējās kontroles sistēmas izveides normatīvie noteikumi (Bestämmelser om inrättande av ett internt kontrollsystem), framgår det inte av det angripna beslutet att det prövats huruvida kraven uppfylldes. Sökandebolaget har tillagt att den information som FKTK begärde var mycket mer detaljerad än den som föreskrivs i förordning nr 227 och att de brister som FKTK hänvisade till inte grundade sig på någon bestämmelse. ECB har inte undersökt vad de överträdelser av lagbestämmelser består i som sökandebolaget gjort sig skyldig till, och som ECB har hänvisat till i punkt 6 i det angripna beslutet.

93 Sökandebolaget har angett att FKTK inte har fattat något beslut om huruvida bolagets strategi, policy och förfaranden för att identifiera, övervaka och hantera dess risker är förenliga med artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut. Detta hindrade sökandebolaget från att bestrida de beslut som fattats inom ramen för det administrativa förfarande som ledde fram till det angripna beslutet.

94 Sökandebolaget har vidare bestritt punkt 6 i det angripna beslutet i den del det däri anges att artikel 74.2 i direktiv 2013/36 har införlivats genom artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut, vilket enligt bolaget är felaktigt. Varken i artikel 74 i direktiv 2013/36 eller i någon annan bestämmelse i detta direktiv uppställs något krav på att utarbeta och genomföra en försiktig strategi samt riktlinjer och förfaranden för att identifiera, övervaka och hantera sina risker. Det är artikel 74.1 i direktiv 2013/36 som har införlivats genom artikel 341 i lagen om kreditinstitut, medan artikel 74.2 i detta direktiv har införlivats genom punkt 5 i Finanšu un kapitāla tirgus komisijas normatīvie noteikumi Nr. 233 (FKTK:s förordning nr 233) av den 1 november 2012, med rubriken Iekšējās kontroles sistēmas izveides normatīvie noteikumi (bestämmelser om inrättande av ett internt kontrollsystem). Oberoende av detta påstådda fel innehåller punkt 6 i det angripna beslutet inte någon analys av huruvida sökandebolagets policy och förfaranden är förenliga med artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut, vilket hindrar sökandebolaget från att förstå räckvidden av den åtgärd som vidtagits gentemot bolaget.

95 ECB grundade inte det tredje skälet i det angripna beslutet på precisa rättsliga bestämmelser och det fanns inga enhetliga riktlinjer som ECB hade kunnat grunda sig på för att fastställa att sökandebolagets strategi eventuellt inte var förenlig med tillsynskraven. Vidare är de kriterier som ECB har angett under förevarande förfarande vaga och oprecisa, och de definieras varken i riktlinjer eller som kriterier för bedömningen av hur försiktig en strategi är. Hänvisningen i punkt 6.1.3 i det angripna beslutet till FKTK:s skrivelse av den 10 februari 2022, i vilken anmodandena framställdes, har inte något samband med det krav som anges i punkt 1 i domslutet i Finanšu un kapitāla tirgus komisijas lēmums Nr. 105 (FKTK:s beslut nr 105) (nedan kallat beslut nr 105) av den 20 augusti 2021 om att utarbeta ett åtgärdsprogram för att lösa de konstaterade problemen.

96 ECB koncentrerade sig på strategin för åren 2022–2024, men undersökte inte strategierna för tidigare år. I punkt 6.2.2 i det angripna beslutet hänvisade ECB till den omständigheten att den strategi som skulle genomföras år 2018 inte gjorde det möjligt för sökandebolaget att generera kapital för att utvecklas på ett hållbart sätt och uppfylla tillsynskraven. Hänvisningen till att strategin inte var förenlig med den höga risknivån i sökandebolagets verksamhet har gjorts i allmänna ordalag. ECB gjorde en oriktig bedömning genom att anse att sökandebolaget fortfarande var solvent när talan väcktes och inte hade någon skatteskuld.

97 Sökandebolaget har tillagt att ECB även gjorde en oriktig bedömning vad gäller genomförandet av bolagets strategi. Övervägandet i punkt 6.2.3 i det angripna beslutet, avseende oförmågan att korrigera den felaktiga strategin och att locka nya aktieägare, är verkningslöst, eftersom sökandebolaget inte kunde genomföra någon som helst strategi, med hänsyn till tillämpningen av de åtgärder för övervakning och tidigt ingripande som FKTK ålagt bolaget. Vidare grundar sig bedömningen i punkt 6.1.5 i det angripna beslutet inte på rättsliga bestämmelser.

98 Sökandebolaget har tillagt att det i det angripna beslutet inte anges vilka förfaranden och policyer som bolaget klandras för att inte ha utarbetat eller genomfört. I beslutet anges inte heller var dessa omständigheter har konstaterats eller vilka överträdelser sökandebolaget gjort sig skyldig till. ECB kan inte åberopa beslut nr 105 som motivering av det angripna beslutet.

99 För det andra har sökandebolaget bestritt det andra skälet för att återkalla tillståndet, det vill säga det bestående åsidosättandet av skyldigheten enligt artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut att inrätta ett effektivt system för intern kontroll inom ramen för kreditinstitutets verksamhet. I det angripna beslutet motiverades återkallandet av tillståndet nämligen inte av att det saknades ett internt kontrollsystem eller av att det saknades sådana upplysningar som avses i artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut, eller av systematiska och allmänna brister, utan av den omständigheten att det enligt ECB hade fastställts att det förelåg brister i funktionen hos det system för intern kontroll som inrättats under perioden 2019–2021. ECB beaktade inte de uppgifter som sökandebolaget hade lämnat och gjorde inte heller någon egen prövning mot bakgrund av tillämpliga rättsliga bestämmelser.

100 ECB har inte tydligt angett på vilket sätt var och en av de tillämpliga bestämmelserna hade åsidosatts och har inte bedömt den risk som är knuten till institutets policy. Vad beträffar det konkreta innehållet i sökandebolagets verksamhet har ECB inte angett att de tillämpliga bestämmelserna har åsidosatts och i punkt 5.2 i det angripna beslutet har ECB endast påpekat allvarliga brister i sökandebolagets interna kontroll och ett överdrivet risktagande. Det är inte möjligt att fastställa vilka bestämmelser i förordning nr 227 som inte har iakttagits.

101 ECB har endast åberopat artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut och har inte angett att den tillämpade bestämmelserna i förordning nr 227 vid sin bedömning. För övrigt har ECB, trots att den hänvisade till den kontroll som FKTK genomförde år 2019, åberopat förordning nr 227, som inte trädde i kraft förrän den 10 december 2020. Dessutom räcker en enkel beskrivning av de faktiska omständigheterna inte för att fastställa att det föreligger en överträdelse. Sökandebolaget har inte möjlighet att kontrollera innehållet i ECB:s slutsats i punkt 5.2.3 i det angripna beslutet, enligt vilken sökandebolaget inte har kunnat inrätta och använda ett fullständigt och effektivt system för intern kontroll. Ordalydelsen i denna punkt är tvetydig och det finns ingen tydlig och direkt hänvisning till artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut.

102 ECB har bestritt sökandebolagets argument.

103 Tribunalen konstaterar att, såsom sökandebolaget bekräftade vid förhandlingen, den tredje grunden, trots dess rubrik som avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten, i huvudsak kan delas upp i två delar. Den första delen avser otillräcklig motivering vad gäller det andra och det tredje skälet för att återkalla tillståndet. Den andra delen avser fel som ECB påstås ha gjort sig skyldig till vid sin bedömning av sådana skäl.

104 Vad gäller den första delen av förevarande grund, avseende otillräcklig motivering, erinrar tribunalen om att enligt rättspraxis ska den motivering som krävs enligt bland annat artikel 296 FEUF, artikel 22.2 andra stycket i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen och artikel 33.1 och 33.2 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2019, Landeskreditbank Baden-Württemberg/ECB, C‑450/17 P, EU:C:2019:372, punkt 85).

105 Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som berörs av den i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, kan ha. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2019, Landeskreditbank Baden-Württemberg/ECB, C‑450/17 P, EU:C:2019:372, punkt 87).

106 Det andra och det tredje skälet, som sökandebolaget anser är otillräckligt motiverade, ska prövas i den ordning som de anges i det angripna beslutet, med beaktande av att de har ett nära samband med varandra.

107 Genom att i punkt 5 i det angripna beslutet behandla det andra skälet, som avser skyldigheten att inrätta effektiva system för intern kontroll (artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut), har ECB nämligen placerat sin analys i ett större sammanhang än det tredje skälet, som behandlas i punkt 6 i samma beslut, vilket avser sökandenbolagets riskhantering genom införandet av en försiktig strategi samt försiktiga policyer och förfaranden. I punkt 5.1.1 i det angripna beslutet hänvisas således redan till hanteringen av den skyldighet som föreskrivs i artikel 74.1 i direktiv 2013/36 för enheter som är föremål för tillsyn att ha stabila styrformer, som omfattar en tydlig organisationsstruktur med en väldefinierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning, effektiva metoder för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som denna enhet är eller kan bli utsatt för samt ha tillfredsställande rutiner för intern kontroll, däribland sunda förfaranden för administration och redovisning. I punkt 5.1.2 i samma beslut nämns för övrigt sökandebolagets situation vad gäller dess riskhantering.

108 För det första konstaterar tribunalen att det ifrågasatta beslutet är tillräckligt motiverat vad gäller det andra skälet, vilket behandlas i punkt 5 i det angripna beslutet.

109 I punkt 5.1 i det angripna beslutet har ECB nämligen angett de omständigheter som enligt ECB gör det möjligt att slå fast att skyldigheten att inrätta effektiva system för intern kontroll har åsidosatts. Dessa omständigheter beskrivs i detalj i punkterna 5.1.1–5.1.12 i nämnda beslut.

110 I punkt 5.2 i det angripna beslutet har ECB dessutom angett de olika bestämmelser som den anser har åsidosatts. ECB har i detta avseende hänvisat till artiklarna 341.1 och 27.1 led 8 i lagen om kreditinstitut, genom vilka artikel 18 f i direktiv 2013/36, tillsammans med artiklarna 67.1 d och 74 i samma direktiv, har införlivats. Dessa bestämmelser, de skyldigheter som föreskrivs däri och de åsidosättanden som läggs sökandebolaget till last beskrivs i punkterna 5.2.1–5.2.5 i det angripna beslutet.

111 I punkt 5.3 i det angripna beslutet förklarade ECB dessutom den slutsats som den kom fram till för att motivera återkallandet av tillståndet, vilken baserades på åsidosättandet av skyldigheten att införa de aktuella interna kontrollsystemen. ECB har understrukit att denna skyldighet har åsidosatts under en lång period (punkterna 5.3.2 och 5.3.5 i det angripna beslutet) och vid upprepade tillfällen (punkterna 5.3.2–5.3.6 i det angripna beslutet).

112 Även om det antas att ECB inte har angett samtliga uppgifter om det andra skälet, framgår det emellertid, med beaktande av de krav som det erinrats om i punkt 105 ovan, att de uppgifter som lagts fram i det angripna beslutet är tillräckliga för att förstå det aktuella skälet och varför detta ledde till att tillståndet återkallades.

113 När det gäller sökandebolagets argument att ECB inte har angett exakt hur bolagets påstådda brister inte var förenliga med de tillämpliga bestämmelserna, ska det påpekas att ECB i punkt 5.2 i det angripna beslutet, vad gäller innehållet i den skyldighet som avses i det andra skälet, angav alla bestämmelser som den ansåg vara tillämpliga, närmare bestämt bestämmelserna i artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut, som enligt ECB införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36 samt bestämmelserna i punkterna 6 och 53 i förordning nr 227, vilket således, i motsats till vad sökandebolaget har hävdat, gör det möjligt att fastställa vilka bestämmelser som inte hade iakttagits.

114 Vidare kan det konstateras att även om sökandebolaget har kritiserat punkt 5.2.3 i det angripna beslutet på grund av att bolaget inte kan kontrollera dess innehåll, kan en sådan kontroll emellertid göras på grundval av de konstateranden som gjordes vid de inspektioner på plats år 2019 och år 2021 som nämnda punkt hänvisar till. Sökandebolaget har inte påstått att bolaget inte kunde bestrida innehållet i nämnda punkt 5.2.3 genom att hänvisa till slutsatserna från de inspektioner som avses där.

115 För det andra, vad gäller motiveringen av det tredje skälet, som behandlas i punkt 6 i det ifrågasatta beslutet, räcker det med en genomläsning av denna för att konstatera att motiveringen inte är otillräcklig.

116 I punkt 6.1 i det angripna beslutet angav ECB nämligen de omständigheter som enligt ECB gör det möjligt att slå fast att det föreligger ett åsidosättande av skyldigheten att fastställa och genomföra brådskande riktlinjer och förfaranden för att sökandebolaget ska kunna hantera sina risker, inbegripet upptäckt i god tid, bedömning, analys och uppföljning av sina risker. Dessa omständigheter beskrivs i detalj i punkterna 6.1.1–6.1.7 i nämnda beslut.

117 I punkt 6.2 i det angripna beslutet har ECB angett de olika bestämmelser som den anser har åsidosatts. Härvidlag har ECB hänvisat till artiklarna 27.1 led 8, 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut, genom vilka artikel 18 f i direktiv 2013/36, tillsammans med artikel 67.1 d och artikel 74.2 i samma direktiv, har införlivats. De berörda bestämmelserna och de skyldigheter som föreskrivs däri beskrivs i detalj i punkterna 6.2.1–6.2.4 i det angripna beslutet.

118 I punkt 6.3 i det angripna beslutet angav ECB den slutsats som den kom fram till för att motivera återkallandet av tillståndet, med hänsyn till den överträdelse som konstaterats föreligga åtminstone från och med beslut nr 105 om åtgärder för tidigt ingripande mot sökandebolaget.

119 Tribunalen konstaterar att sökandebolaget deltog i det förfarande som ledde fram till antagandet av det angripna beslutet, vilket innebar att bolaget kände till det sammanhang i vilket detta beslut fattades.

120 Det framgår i detta sammanhang att de omständigheter som angetts i det angripna beslutet vad gäller det andra och det tredje skälet har gjort det möjligt för sökandebolaget – och gör det möjligt för tribunalen – att förstå varför tillståndet återkallades.

121 Denna slutsats bekräftas av den omständigheten att sökandebolaget, inom ramen för förevarande grund, har bestritt att det angripna beslutet är välgrundat, genom att göra gällande att ECB gjorde en oriktig bedömning eller en felaktig rättstillämpning eller grundade sig på felaktiga faktiska omständigheter, bland annat vad gäller punkterna 5.2, 6.1.5, 6.2.2–6.2.4 och 6.3.1 i det angripna beslutet.

122 Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall såvitt avser den tredje grundens första del, vilken avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

123 Vad gäller den tredje grundens andra del, avseende huruvida det finns fog för det andra och det tredje skälet, ska det, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 63 ovan, kontrolleras huruvida det angripna beslutet är behäftat med de påstådda felaktigheterna.

124 För det första, vad gäller det andra skälet, beslutade ECB att återkalla tillståndet på grund av att sökandebolaget vid upprepade tillfällen underlåtit att uppfylla sin skyldighet enligt artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut att inrätta ett effektivt system för intern kontroll inom ramen för sin verksamhet. Denna skyldighet preciseras i punkterna 6 och 53 i förordning nr 227.

125 Det är utrett att artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut har följande lydelse:

126 I artikel 74.1 och 74.2 i direktiv 2013/36 föreskrivs följande:

127 Det ska tilläggas att FKTK antog förordning nr 227 i enlighet med artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut.

128 I artikel 6 i förordning nr 227 föreskrivs att ett instituts interna kontrollsystem ska vara organiserat på ett sådant sätt att institutets ledning har rimliga garantier för, för det första, att institutets tillgångar skyddas mot förluster, mot obehörig förvaltning och användning samt mot risker i samband med institutets verksamhet, för det andra, att dessa tillgångar, med avseende på institutets kapital, dess beståndsdelar och de sistnämndas proportioner, är tillräckliga för att täcka de risker som är förenade med institutets verksamhet och, för det tredje, att institutet handlar på ett rimligt, försiktigt och effektivt sätt och fullt ut uppfyller de krav som följer av lagar och andra författningar.

129 I artikel 53 i förordning nr 227 anges dessutom kraven på institutets riskpolicy, däribland följande:

130 Av ovannämnda bestämmelser framgår bland annat att de berörda styrformerna och åtgärderna ska vara anpassade till de risker som föreligger.

131 I förevarande fall underströk ECB i det angripna beslutet att sökandebolaget sedan år 2018 hade en ekonomisk modell med hög risk, vilket bolaget inte har bestritt.

132 Härvidlag har sökandebolaget varit föremål för två inspektioner på plats, från den 7 mars till den 30 april 2019 och från den 10 maj till den 16 juli 2021. Vid den första inspektionen identifierades brister i det interna kontrollsystemet för riskhantering, vilket inte motsvarade nivån på de risker som sökandebolaget löpte. Vid den andra inspektionen noterades bland annat att de brister som konstaterats vid den första inspektionen inte hade åtgärdats och att sökandebolaget inte hade fastställt några kriterier eller gränser för hanteringen av sina risker. Det framgår av de konstateranden som gjorts att sökandebolaget fortsatte att tillämpa olämpliga metoder.

133 I punkt 5.1 i det angripna beslutet hänvisas dessutom till en rad exempel på situationer och annat som uppdagats vid inspektionerna, vilka understryker att strukturen för internkontroll var olämplig i förhållande till sökandebolagets högriskaffärsmodell. Med hänsyn till de brister som hade konstaterats i sökandebolagets interna kontrollsystem och dess oförmåga att vidta och genomföra korrigerande åtgärder, hade ECB fog för att slå fast att de relevanta bestämmelserna hade åsidosatts.

134 Det ska preciseras att ECB, såsom redan har angetts inom ramen för den tredje grundens första del, faktiskt har angett vilka bestämmelser i unionsrätten och nationell rätt som ECB ansåg ha åsidosatts inom ramen för det andra skälet. ECB hänvisade särskilt till artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut, men även till punkterna 6 och 53 i förordning nr 227.

135 Vad gäller sökandebolagets övriga argument konstaterar tribunalen följande. Såvitt avser argumentet att det endast hänvisades till brister i sökandebolagets verksamhet vad gäller funktionen hos det system för intern kontroll som bolaget hade inrättat och att dessa brister varken var systematiska eller allmänna, framgår det inte av de bestämmelser som det erinrats om i punkterna 125–129 ovan att sådana brister inte kan anses vara tillräckliga. Såsom det redan har erinrats om i punkt 130 ovan ska styrformerna och åtgärderna vara anpassade till de risker som föreligger och, om riskerna är stora, måste brister och dessa bristers varaktighet anses visa att de skyldigheter som följer av de aktuella bestämmelserna har åsidosatts.

136 Vad vidare gäller tillämpningen av artikel 341.1 i lagen om kreditinstitut och punkterna 6 och 53 i förordning nr 227 på de brister och exempel som nämns i punkt 5 i det angripna beslutet, ska det påpekas att det inte finns något som tyder på att dessa brister och exempel inte kunde omfattas av dessa bestämmelser.

137 Sökandebolaget har hävdat att ECB inte kunde hänvisa till bestämmelserna i förordning nr 227, eftersom den kontroll som bolaget var föremål för hade utförts av FKTK år 2019, medan den aktuella förordningen trädde i kraft först från och med den 10 december 2020. Det ska emellertid påpekas att det angripna beslutet även grundar sig på en inspektion på plats som genomfördes år 2021 och att det i beslutet anges att bristerna kvarstod efter år 2020, vilket omfattar omständigheter som inträffat efter det att förordning nr 227 trädde i kraft, och det är således möjligt att hänvisa till denna.

138 Slutligen har sökandebolaget bestritt punkt 5.1.2 i det angripna beslutet, med motiveringen att ECB inte beaktade den information som bolaget hade lämnat till ECB. Detta räcker emellertid inte för att ifrågasätta ECB:s konstateranden i nämnda punkt, i vilka det påpekas att vissa av sökandebolagets brister förvisso har åtgärdats, men att detta inte har hindrat uppkomsten av andra brister, vilka varit varaktiga.

139 För det andra, vad gäller det tredje skälet, beslutade ECB att återkalla sökandebolagets tillstånd på grund av att bolaget inte hade uppfyllt sin skyldighet att fastställa och genomföra en försiktig strategi samt försiktiga policyer och förfaranden som gör det möjligt för bolaget att hantera sina risker, inbegripet att i god tid upptäcka, bedöma, analysera och övervaka de risker som avses i artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut, genom vilken artikel 74.2 i direktiv 2013/36 införlivas.

140 Enligt artikel 342.1 i lagen om kreditinstitut ska kreditinstitutet utarbeta och genomföra en försiktig strategi samt försiktiga policyer och förfaranden för att hantera – inbegripet i tid identifiera, bedöma, analysera och övervaka – kreditrisken, motpartskreditrisken, koncentrationsrisken, risken förknippad med värdepapperisering, marknadsrisken, den operativa risken – inbegripet den risk som är inneboende i affärsmodellen – risken till följd av utkontraktering och händelser med låg sannolikhet (men betydande konsekvenser), ränterisken utanför handelslagret. kreditspreadrisken utanför handelslagret, den bolagsspecifika risken, likviditetsrisken, risken för alltför hög belåning och andra väsentliga risker för kreditinstitutet.

141 I artikel 342.2 i lagen om kreditinstitut föreskrivs att kreditinstitutets strategi, policy, förfaranden och system ska anpassas till verksamhetens komplexitet och omfattning samt till en godtagbar risknivå som fastställts av kreditinstitutets styrelse och utarbetas med hänsyn till kreditinstitutets systemvikt i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet.

142 Sökandebolaget har gjort gällande att det genom artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut införs en skyldighet att införa en försiktig strategi, trots att bestämmelserna i direktiv 2013/36 inte innehåller något sådant krav.

143 Det ska härvidlag påpekas att artikel 74.2 i direktiv 2013/36 har till syfte att säkerställa att de styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1 i denna artikel är anpassade till arten, omfattningen och komplexiteten hos de risker som institutet löper. I artikel 74.1 i direktivet betonas att företagsstyrningen, processerna för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera risker och interna kontrollmekanismer samt ersättningspolicy och ersättningspraxis ska vara robusta, effektiva och tillräckliga för att möjliggöra och främja en sund och effektiv riskhantering.

144 Med hänsyn till vad som föreskrivs i artikel 74 i direktiv 2013/36 finns det inget som tyder på att ECB gjorde någon uppenbart oriktig bedömning när den, med beaktande av de risker som sökandebolaget löpte, kontrollerade huruvida bolaget hade infört en försiktig strategi mot bakgrund av artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut. Införandet av en sådan försiktig strategi kan vara just en av de åtgärder som gör det möjligt att förverkliga och säkerställa de mål som anges i artikel 74 i direktiv 2013/36.

145 Sökandebolagets argument, som grundar sig på frågan vilken bestämmelse i nationell rätt som införlivar artikel 74 i direktiv 2013/36, saknar således betydelse för prövningen av huruvida det tredje skälet är välgrundat.

146 Vad vidare gäller frågan huruvida ECB gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att inte analysera huruvida sökandebolagets policy och förfaranden var förenliga med artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut, noterar tribunalen att, som ECB har påpekat, det tredje skälet uppenbarligen ligger i linje med det konstaterande som gjordes inom ramen för det andra skälet, vilket bestod i en analys av sökandebolagets interna policy och förfaranden, varför det inte går att dra slutsatsen att dessa riktlinjer och förfaranden inte har prövats.

147 Eftersom artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut avser en skyldighet som omfattar flera aspekter, fanns det under alla omständigheter inget som hindrade ECB från att koncentrera sig på vissa av dessa aspekter, i förevarande fall sökandebolagets strategi, för att undersöka huruvida bolaget uppfyllde sin skyldighet enligt nämnda bestämmelse. I artikel 342.1 och 342.2 i lagen om kreditinstitut föreskrivs inte att en överträdelse endast kan fastställas om det konstateras att strategin, policyn och förfarandena samtliga inte uppfyller de föreskrivna kriterierna.

148 Vad slutligen gäller de olika omständigheter som ECB har åberopat för att konstatera att det åsidosättande av en skyldighet som utgör det tredje skälet föreligger framgår det av punkterna 6.1.1–6.1.7 i det angripna beslutet att ECB grundade sig på flera skriftväxlingar mellan sökandebolaget och FKTK. Det framgår av dessa skriftväxlingar att sökandebolagets olika försök att ändra sin strategi ansågs otillräckliga för att uppfylla de kriterier som fastställs i de tillämpliga bestämmelserna.

149 Sökandebolaget har bestridit flera av de omständigheter som ECB har åberopat. Det ska härvidlag påpekas att även om det antas att ECB har gjort en uppenbart oriktig bedömning av den ena eller den andra av dessa omständigheter, eller till och med av samtliga dessa omständigheter, finns det inget som tyder på att dess slutsats skulle ha blivit en annan om dessa påstådda fel inte hade förelegat. För att så ska vara fallet krävs nämligen att sådana fel, betraktade var för sig eller tillsammans, har varit avgörande för att visa att det tredje skälet är välgrundat. Med hänsyn till det antal andra konstateranden som gjordes inom ramen för skriftväxlingen mellan FKTK och sökandebolaget vad gäller den strategi som bolaget hade valt för att säkerställa sin ekonomiska situation, såsom de framgår av punkt 6.1 i det angripna beslutet, och i synnerhet den omständigheten att det är utrett att bolaget hade gått med förlust sedan år 2017, inte lyckades återställa sin lönsamhet och tog alltför stora risker, hade ECB fog för att åberopa det tredje skälet för att motivera återkallandet av tillståndet.

150 Vad särskilt gäller punkt 6.1.5 i det angripna beslutet, angav sökandebolaget att bolaget hade lagt fram en ny version av sin strategi för perioden 2022–2024 och att FKTK hade begärt mycket mer detaljerade upplysningar än dem som föreskrivs i bestämmelserna i förordning nr 227. Såsom ECB har påpekat hade emellertid FKTK, enligt bestämmelserna i lagen om kreditinstitut, rätt att begära att sökandebolaget skulle vidta de åtgärder för att förstärka kapitalbasen som bolaget hade aviserat.

151 När det gäller punkt 6.2.2 i det angripna beslutet har sökandebolaget åberopat sin finansiella situation för att bestrida den omständigheten att den strategi som skulle genomföras, enligt ECB, inte gjorde det möjligt för bolaget att generera kapital för att utvecklas på ett hållbart sätt och fortlöpande uppfylla tillsynskraven. Sökandebolaget uppgav att det inte hade inletts något insolvensförfarande mot bolaget. Såsom ECB har påpekat hade FKTK konstaterat att sökandebolaget hade gått med förlust sedan år 2017 och inte hade lyckats återställa sin lönsamhet. ECB hade även påpekat flera aspekter som vittnar om att sökandebolagets finansiella situation var osäker, liksom bland annat den kontinuerliga ökningen av förlusterna år efter år, som också orsakats av vissa investeringar, samt den orealistiska karaktären av projektet att emittera ytterligare supplementärkapitalinstrument. Mot denna bakgrund finns det inget som tyder på att övervägandena i punkt 6.2.2 i det angripna beslutet avseende sökandebolagets ekonomiska situation var felaktiga.

152 Vad gäller punkt 6.2.3 i det angripna beslutet anser sökandebolaget att övervägandet att det var omöjligt att korrigera bolagets felaktiga strategi och locka till sig nya aktieägare var verkningslöst, eftersom bolaget under perioden efter augusti 2021 inte hade möjlighet att genomföra någon som helst strategi, med hänsyn till tillämpningen av de åtgärder för övervakning och tidigt ingripande som FKTK hade ålagt bolaget. Ett sådant argument kan emellertid inte visa att ECB gjorde en felaktig bedömning när den slog fast att avsaknaden av en försiktig strategi och en livskraftig ekonomisk modell gjorde sökandebolaget beroende av ytterligare investeringar, med hänsyn till de förluster som ackumulerats sedan länge.

153 Vad gäller punkt 6.2.4 i det angripna beslutet har sökandebolaget gjort gällande att ECB felaktigt drog slutsatsen att bolaget hade fungerat i enlighet med sin strategi från år 2018 och att ECB i detta avseende inte hade beaktat flera omständigheter. Eftersom dessa omständigheter emellertid endast utgör en upprepning av de argument som tidigare prövats, vilka har anförts för att bestrida ECB:s bedömning och som inte har ansetts vara välgrundade, kan de inte visa att ECB gjorde en uppenbart oriktig bedömning.

154 Vad gäller punkt 6.3.1 i det angripna beslutet anser sökandebolaget att ECB inte kan hänvisa till överträdelsens allvar och varaktighet när punkt 6 i nämnda beslut inte innehåller någon prövning av överträdelsens allvar och varaktighet. Det ska emellertid påpekas att punkt 6.3.1 i det angripna beslutet framstår som slutsatsen att samtliga omständigheter som anges i punkterna 6.1.1–6.2.4 utgör överträdelser efter det att dessa faktiska omständigheter bedömts mot bakgrund av tillämpliga bestämmelser. Inom ramen för en sådan bedömning kunde ECB med rätta dra slutsatsen att det var fråga om en allvarlig överträdelse med en viss varaktighet.

155 Sökandebolaget har således inte visat att ECB gjorde sådana fel som de som det erinrats om i punkt 63 ovan när den anförde det andra och det tredje skälet till stöd för återkallandet av tillståndet.

156 Talan kan följaktligen inte bifallas på den tredje grunden.

157 Sökandebolaget har i huvudsak gjort gällande att ECB har åsidosatt principen om god förvaltningssed, vilken motsvarar rätten för var och en att bli hörd, vilken stadfästs i artikel 41.2 a i stadgan, och rätten att få tillgång till de akter som berör honom eller henne, vilken stadfästs i artikel 41.2 b i stadgan, och som omfattar rätten till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan.

158 För det första har sökandebolaget erinrat om den rättspraxis enligt vilken endast unionsdomstolarna kan säkerställa ett effektivt domstolsskydd mot rättsakter som involverar nationella myndigheter och ECB och som syftar till att genomföra den gemensamma tillsynsmekanismen. Unionsdomstolens exklusiva behörighet omfattar en kontroll av lagenligheten av förberedande åtgärder inför vissa beslut eller förslag till beslut från de berörda nationella myndigheterna som kan påverka innehållet i ECB:s slutliga beslut.

159 Härvidlag har sökandebolaget gjort gällande att förslaget till beslut i huvudsak grundar sig på de argument och omständigheter som anges i besluten nr 215 och nr 216.

160 Sökandebolaget har tillagt att besluten nr 215 och nr 216 är behäftade med betydande brister som inte bara på ett omotiverat sätt har begränsat bolagets rättigheter och skadat dess intressen, utan även har lett till att ECB har antagit ett felaktigt och omotiverat beslut. ECB borde ha granskat samtliga beslut som antagits av FKTK och säkerställt sökandebolagets rätt till en rättvis rättegång och till ett rimligt och proportionerligt förfarande. Till följd av dess allmänna tillsynsbefogenhet ska ECB övervaka att de nationella myndigheterna iakttar reglerna för den gemensamma tillsynsmekanismen enligt ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM), inbegripet motsvarande nationella lagstiftning. ECB bör göra en fullständig laglighetsprövning av de förslag om återkallande av tillstånd som lagts fram av de nationella myndigheterna samt av de förberedande åtgärderna, särskilt mot bakgrund av proportionalitetsprincipen och unionsrättens grundläggande rättssäkerhetsgarantier.

161 För det andra har sökandebolaget anfört att överensstämmelsebedömningen och beslut nr 215 ska betraktas som förberedande rättsakter till det angripna beslutet, vilka omfattas av ECB:s allmänna tillsynsbefogenheter, och att de rättsakter som ingetts till FKTK ska omprövas. ECB genomförde inte denna omprövning eller gjorde den inte i tillräcklig utsträckning. ECB har inte undersökt de förberedande rättsakterna, däribland beslut nr 215. Det sistnämnda beslutet utgör en administrativ rättsakt som antagits av en myndighet mot en eller flera personer som angetts individuellt, genom vilken ett rättsförhållande upprättas, ändras, fastställs eller avslutas eller där ett faktiskt förhållande konstateras. Det innehåller två beslut, ett om underlåtenhet att vidta en resolutionsåtgärd och ett om att lämna in ett förslag om återkallande av tillstånd till ECB. Sökandebolaget har tillagt att ECB har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att besluta om återkallande av tillståndet och att FKTK:s utkast till beslut inte är bindande. De nationella myndigheternas medverkan i det förfarande som leder fram till antagandet av unionsrättsakter påverkar inte kvalificeringen som unionsrättsakter när de rättsakter som antagits av de nationella myndigheterna utgör ett led i ett förfarande där en unionsinstitution ensam utövar beslutsbefogenheten, utan att vara bunden av förberedande rättsakter eller förslag från nationella myndigheter.

162 Vidare har sökandebolaget påpekat att artikel 62 i förvaltningsprocesslagen ålägger myndigheterna att uttala sig om antagandet av en administrativ rättsakt som kan gå den berörde emot genom att undersöka dennes ståndpunkt och argument i det aktuella ärendet. Sökandebolaget har tillagt att även när det rör sig om ett bindande förvaltningsbeslut måste en part i förfarandet ha möjlighet att lämna upplysningar om relevanta omständigheter för att rättsregeln ska vara tillämplig. FKTK angav i beslut nr 215 skälen till att den inte hade hört sökandebolaget. Enligt sökandebolaget utgjorde den omständigheten att FKTK kom överens med bolaget om resolutionsplanen en rättsakt som inte ingick i det administrativa förfarande som ledde fram till antagandet av beslut nr 215. FKTK:s motivering kan således inte anses utgöra ett tillräckligt skäl för att inte höra sökandebolaget.

163 För det tredje har sökandebolaget gjort gällande att ECB under förfarandet för antagande av det angripna beslutet åsidosatte bolagets rätt att få tillgång till handlingarna i ärendet. Härvidlag har sökandebolaget anfört att det i artikel 22.2 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen föreskrivs att de berörda personernas rätt till försvar ska säkerställas fullt ut under förfarandets gång. De ska ha rätt att få tillgång till ECB:s akt, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. I detta sammanhang har sökandebolaget gjort gällande att bolaget inte fick tillgång till överensstämmelsebedömningen i samband med antagandet av beslut nr 215. Sökandebolaget underrättades inte heller om denna bedömning när bolaget utövade sin rätt att få tillgång till handlingarna i ärendet inom ramen för förfarandet för antagande av det angripna beslutet. FKTK och ECB har således åsidosatt artikel 41.2 b i stadgan genom att neka sökandebolaget möjlighet att ta del av överensstämmelsebedömningen.

164 För det fjärde gav ECB sökandebolaget en orimligt kort tidsfrist för att yttra sig över förslaget till beslut. Den 30 januari 2023 tillställde ECB sökandebolaget en skrivelse med en uppmaning att inkomma med synpunkter på förslaget till beslut. I skrivelsen fastställdes en frist på fem dagar för detta ändamål. Sökandebolaget begärde att ECB skulle förlänga denna frist, men ECB beviljade endast ytterligare fyra arbetsdagar och vägrade att bevilja en frist på 20 dagar, och vägrade därefter att bevilja en frist på 15 dagar. ECB motiverade inte sitt beslut att ge sökandebolaget en förkortad frist för att inkomma med synpunkter.

165 Sökandebolaget har tillagt att om bolaget hade beretts tillfälle att yttra sig inom ramen för förfarandet avseende beslut nr 215 och om bolaget hade haft minst två veckor på sig att inkomma med skriftliga synpunkter på förslaget till beslut, skulle bolaget ha kunnat yttra sig över de faktiska och rättsliga omständigheter som nämns i den första, den andra och den tredje grunden. Sökandebolaget anser således att utgången av förfarandet skulle ha blivit en annan om bolaget hade beretts tillfälle att yttra sig.

166 ECB har gjort gällande att talan inte kan vinna bifall på denna grund.

167 Vad för det första gäller frågan huruvida ECB borde ha kontrollerat besluten nr 215 och nr 216, ska det, vad gäller det första av dessa två beslut, påpekas att detta beslut fattades inom ramen för ett resolutionsförfarande som skiljer sig från förfarandet för återkallande av tillståndet, vilket var det förfarande som ledde till det angripna beslutet. Detta resolutionsförfarande omfattas i första hand av de nationella behöriga myndigheternas behörighet, medan förfarandet för att återkalla tillståndet, även om det inleds med den nationella behöriga myndighetens undersökningar, avslutas med ett beslut av ECB.

168 Även om beslut nr 216 nämns i punkt 3.4 i det angripna beslutet, framgår det att detta är i syfte att redogöra för de faktiska omständigheterna och sammanhanget. Av denna omständighet går det inte att dra slutsatsen att det angripna beslutet grundar sig på såväl detta beslut som beslut nr 215 för att motivera återkallandet av tillståndet. Såsom ECB har påpekat ingår FKTK:s förklaring om faktiskt eller förutsebart obestånd i ett förfarande som är skilt från det förfarande som leder till att tillståndet återkallas.

169 Även om ECB, när den fattar sitt beslut, enligt artikel 83.2 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) ska beakta bland annat sin prövning av de omständigheter som motiverar återkallandet, innebär detta under alla omständigheter, såsom har konstaterats inom ramen för prövningen av den första och den andra grunden, inte att ECB måste ha kännedom om alla andra beslut som de nationella behöriga myndigheterna fattar inom ramen för sina befogenheter. Såsom det har erinrats om i punkt 72 ovan är ECB behörig att återkalla ett tillstånd på grundval av de nationella behöriga myndigheternas konstateranden.

170 Vad för det andra gäller det påstådda åsidosättandet av rätten till tillgång till överensstämmelsebedömningen i samband med antagandet av beslut nr 215 ska det påpekas att sökandebolagets argument avser ett förfarande som är skilt från det som leder till att godkännandet återkallas, vilket innebär att det saknar verkan.

171 För det tredje, vad gäller den påstått otillräckliga fristen för att utöva rätten att yttra sig, ska det erinras om att sökandebolaget beviljades sammanlagt nio arbetsdagar för att inkomma med synpunkter på utkastet till det angripna beslutet, vilka inbegrep ytterligare fyra dagar jämfört med de fem ursprungliga dagarna. Det är ostridigt att det aktuella utkastet till beslut endast innehöll två handlingar som sökandebolaget inte hade fått kännedom om i förväg.

172 Det framgår härvidlag av artikel 31.3 första stycket i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) att parten ska principiellt sett ges möjlighet att yttra sig skriftligen inom två veckor efter det att den har erhållit meddelandet där det anges vilka sakförhållanden, invändningar och rättsliga grunder som ECB avser att grunda sitt tillsynsbeslut på. I artikel 31.3 tredje stycket i ramförordningen föreskrivs att ECB under särskilda omständigheter får förkorta tidsfristen till tre arbetsdagar och att tidsfristen även ska förkortas till tre arbetsdagar i de situationer som avses i artiklarna 14 och 15 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen, och således bland annat vid ett beslut om återkallande av tillståndet, vilket avses i artikel 14.5 i nämnda förordning.

173 Med hänsyn till gällande lagstiftning, möjligheten att förkorta fristen och den omständigheten att sökandebolaget i förväg saknade kännedom om endast två av de handlingar som bifogades utkastet till beslut, framgår det inte att ECB åsidosatte sökandebolagets rätt att yttra sig genom att föreskriva en frist på fem dagar, som därefter förlängdes med ytterligare fyra dagar, för att inkomma med synpunkter på utkastet till beslut.

174 Det ska dessutom understrykas att sökandebolaget inte har ifrågasatt lagenligheten av den förkortade tidsfrist som föreskrivs i artikel 31.3 tredje stycket i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM). Det har emellertid redan slagits fast att unionslagstiftaren gjorde en bedömning av huruvida den tidsfrist som föreskrivs i denna bestämmelse var rimlig genom att göra en avvägning mellan de motstående intressena, nämligen, å ena sidan, kreditinstitutens privata intressen av att få längsta möjliga tid på sig att formulera sina synpunkter och, å andra sidan, allmänintresset av att lagenligheten återställs så snabbt som möjligt (se dom av den 6 oktober 2021, Ukrselhosprom PCF och Versobank/ECB, T‑351/18 och T‑584/18, EU:T:2021:669, punkt 374).

175 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den fjärde grunden. Talan ska således ogillas i sin helhet.

176 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandebolaget har tappat målet och ska därför ersätta rättegångskostnaderna, i enlighet med vad ECB har yrkat.

1 Rättegångsspråk: lettiska.