Tribunalens dom (fjärde avdelningen) den 19 mars 2025
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen) sammansatt av ordföranden R. da Silva Passos samt domarna N. Półtorak (referent) och H. Cassagnabère, justitiesekreterare: handläggaren M. Zwozdziak-Carbonne,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
efter förhandlingen den 21 november 2024,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
Parternas yrkanden
Rättslig bedömning
Den första grunden: Huruvida det har gjorts en oriktig bedömning
Den andra grunden: Huruvida rätten till egendom och näringsfriheten har åsidosatts
Rättegångskostnader
1 Sökanden, AAT Byelorussian Steel Works – management company of Byelorussian Metallurgical Company holding (BSW – management company of BMC holding) har väckt talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets genomförandebeslut (Gusp) 2023/1592 av den 3 augusti 2023 om genomförande av beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 195 I, 2023, s. 31) och rådets genomförandeförordning (EU) 2023/1591 av den 3 augusti 2023 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder med anledning av situationen i Belarus och Belarus inblandning i Rysslands aggression mot Ukraina (EUT L 195 I, 2023, s. 1) (nedan gemensamt kallade de angripna rättsakterna), i den del de avser sökanden.
2 Sökanden är ett belarusiskt bolag som är verksamt inom den metallurgiska sektorn.
3 Bakgrunden till förevarande mål är de restriktiva åtgärder som Europeiska unionen sedan år 2004 har vidtagit med anledning av situationen i Belarus beträffande demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter samt Belarus inblandning i den ryska aggressionen mot Ukraina.
4 Europeiska unionens råd antog den 18 maj 2006, med stöd av artiklarna 75 och 215 FEUF, förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot president Lukasjenko och vissa tjänstemän i Vitryssland (EUT L 134, 2006, s. 1) och den 15 oktober 2012, med stöd av artikel 29 FEU, beslut 2012/642/Gusp om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 285, 2012, s. 1).
5 I artikel 4.1 b i beslut 2012/642 och i artikel 2.1 och 2.5 i förordning nr 765/2006 föreskrevs vid tidpunkten för antagandet av de angripna rättsakterna att alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av bland annat de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som drar nytta av eller stöder president Lukasjenkas regim skulle frysas.
6 Den 24 februari 2022 attackerade Ryska federationen Ukraina militärt.
7 Såsom framgår av skäl 2 i de angripna rättsakterna antogs dessa på grund av den allvarliga situationen i Belarus och landets inblandning i den ryska aggressionen mot Ukraina.
8 Genom de angripna rättsakterna fördes sökandens namn upp på rad 37 i tabell B i den förteckning över personer, enheter och organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna som återfinns i bilaga I till beslut 2012/642 och i bilaga I till förordning nr 765/2006 (nedan gemensamt kallade de aktuella förteckningarna).
9 Upptagandet av sökanden i de aktuella förteckningarna motiverades av följande skäl:
10 Den 4 augusti 2023 offentliggjorde rådet i Europeiska unionens officiella tidning ett meddelande till de personer och enheter som är föremål för de restriktiva åtgärder som föreskrivs i de angripna rättsakterna (EUT C 275, 2023, s. 21). De personer och enheter som berördes av detta meddelande kunde enligt meddelandet före den 30 november 2023 inkomma med en ansökan till rådet om omprövning av beslutet att föra upp dem i de aktuella förteckningarna.
11 Den 5 augusti 2023 begärde sökanden att få tillgång till de uppgifter och den bevisning som låg till grund för upptagandet av sökanden i förteckningarna.
12 Den 11 augusti 2023 tillställde rådet sökanden ett arbetsdokument med referensnumret WK 10044/2023 INIT som innehöll de uppgifter som hade beaktats vid upptagandet av sökanden i de aktuella förteckningarna.
13 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
14 Rådet har yrkat att tribunalen ska
15 Sökanden har åberopat två grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser en uppenbart oriktig bedömning medan den andra grunden avser åsidosättande av rätten till egendom och näringsfriheten.
16 Den första grunden består av tre delar. Den första delen avser att sökanden inte utgör en betydande inkomstkälla för Lukasjenkaregimen, den andra att sökanden inte drar nytta av och inte stöder nämnda regim och den tredje att sökanden inte är ansvarig för repressalier mot det civila samhället i Belarus.
17 Tribunalen anser att det i förevarande fall är lämpligt att först pröva de skäl i de angripna rättsakterna som avser den omständigheten att sökanden stöder Lukasjenkaregimen och drar nytta av den.
18 Sökanden har gjort gällande att den inte drar nytta av eller stöder Lukasjenkaregimen.
19 För det första, vad gäller det skäl som avser att sökanden stöder Lukasjenkaregimen, har sökanden gjort gällande att den inte stöder nämnda regim. Sökanden har även påpekat att detta skäl, såsom det formulerats i de angripna rättsakterna, endast avser att sökanden utgör en betydande inkomstkälla, vilket inte har bevisats, och inte något stöd av kvantitativ eller kvalitativ betydelse eller ett strategiskt stöd.
20 Sökanden har gjort gällande att den inte utgör en betydande inkomstkälla för Lukasjenkaregimen. Dessutom var dess vinst låg under åren 2021 och 2022. Sökanden har hävdat att de belopp som betalades under perioden 2018–2022 var obetydliga och att sökanden, enligt handlingarna i rådets akt, var i behov av statligt stöd.
21 Sökanden har tillagt att den, i egenskap av offentligt företag, enligt lag är skyldig att betala utdelning till staten, vilken kan uppbäras av skattemyndigheterna. Enligt beslut nr 637 av Republiken Belarus president av den 28 december 2005 om förfarandet för att i budgeten föra in en del av vinsterna i statliga företag, statliga associationer som är kommersiella organisationer, samt inkomster i form av utdelning (på andelar i bolagskapital) från bolag som ägs av staten eller kommunerna, och om inrättande av en särskild statlig budgetfond för nationell utveckling (Nationella registret över Republiken Belarus författningar nr 1/7075 av den 29 december 2005) (nedan kallat beslut nr 637) ska dessutom kommersiella enheter som definieras som offentliga överföra sina vinster till Republiken Belarus budget i proportion till det antal aktier i dessa kommersiella enheters stadgeenliga kapital som innehas av staten och de administrativa och territoriella enheterna.
22 Sökanden har preciserat att varken betalningen av skatt eller betalningen av obligatorisk utdelning kan kvalificeras som stöd till en regim, eftersom det rör sig om lagstadgade skyldigheter.
23 Sökanden har tillagt att enbart den omständigheten att en stat äger ett företag inte räcker för att uppfylla kriteriet avseende stöd till en regim.
24 För det andra, vad gäller skälet att sökanden drar nytta av regimen, har sökanden angett att Republiken Belarus president inte utsåg sökandens verkställande direktör. För övrigt kan den nytta som sistnämnda direktör drar av regimen inte anses medföra att sökanden själv drar nytta av denna regim.
25 Sökanden har tillagt att möjligheten att emittera obligationer på marknadsvillkor inte utgör ett bevis på finansiellt stöd från regimen.
26 Sökanden har även gjort gällande att mottagandet av en ersättning för ränta på banklån som använts för att genomföra ett investeringsprojekt var villkorat av att ett visst resultat uppnåddes. Denna ersättning beviljas efter ett urvalsförfarande och sökanden är inte den enda som beviljats sådan ersättning. Dessutom har ett av stöden i fråga uppburits av en bank och inte av sökanden.
27 Vad vidare gäller de utmärkelser som sökanden eller dess verkställande direktör i likhet med andra personer skulle ha erhållit, har sökanden preciserat att de tilldelas av privata bolag på grundval av transparenta kriterier som enbart avser förtjänst.
28 Slutligen består alla de utmärkelser som sökanden, dess verkställande direktör och dess produkter vunnit, av uttalanden från offentliga personer riktade till ett antal belarusiska företag, till och med företag som går med förlust.
29 Rådet har bestritt sökandens argument.
30 Det ska i förevarande fall först preciseras att den första grunden ska anses avse en oriktig bedömning och inte en uppenbart oriktig bedömning. Det är visserligen riktigt att rådet förfogar över ett visst utrymme för skönsmässig bedömning för att från fall till fall fastställa huruvida de rättsliga kriterier som ligger till grund för de aktuella restriktiva åtgärderna är uppfyllda, men unionsdomstolarna ska icke desto mindre säkerställa en i princip fullständig kontroll av lagenligheten av samtliga unionsrättsakter (se dom av den 6 september 2023, Pumpyanskiy/rådet, T‑291/22, ej publicerad, EU:T:2023:499, punkt 40 och där angiven rättspraxis).
31 Vidare ska det erinras om att för att den domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) ska vara effektiv krävs det bland annat att unionsdomstolen, vid sin laglighetsprövning av de skäl som legat till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons eller enhets namn i förteckningarna över personer som omfattas av restriktiva åtgärder, försäkrar sig om att detta beslut, vilket är individuellt i förhållande till den berörda personen eller enheten, grundas på faktiska omständigheter som utgör ett tillräckligt underlag för ett sådant beslut. Detta förutsätter en kontroll av de faktiska omständigheter som har angetts i den redogörelse för skälen som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolsprövningen inte är begränsad till en abstrakt bedömning av huruvida de angivna skälen sannolikt är korrekta, utan avser huruvida dessa skäl, eller åtminstone ett av dessa skäl vilket i sig anses utgöra tillräckligt stöd för beslutet, är väl underbyggda (dom av den 13 september 2023, Synesis/rådet, T‑97/21 och T‑215/22, ej publicerad, EU:T:2023:531, punkt 35).
32 Det är nämligen den behöriga unionsmyndigheten som, vid ett eventuellt bestridande, ska visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen, och inte den berörda personen som ska bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för skälen (se dom av den 13 september 2023, Synesis/rådet, T‑97/21 och T‑215/22, ej publicerad, EU:T:2023:531, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
33 Om den behöriga unionsmyndigheten tillhandahåller relevanta uppgifter och bevisning ska unionsdomstolen pröva den materiella riktigheten av de omständigheter som har åberopats, på grundval av nämnda uppgifter eller bevisning, och bedöma bevisvärdet därav med beaktande av omständigheterna i målet och mot bakgrund av vad bland annat den berörda personen eventuellt har anfört beträffande dessa omständigheter (se dom av den 13 september 2023, Synesis/rådet, T‑97/21 och T‑215/22, ej publicerad, EU:T:2023:531, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
34 Det ska även konstateras att skälen avseende den nytta som sökanden drar av Lukasjenkaregimen och stödet till denna regim grundar sig på de kriterier som föreskrivs i artikel 4.1 b i beslut 2012/642, till vilken det hänvisas i artikel 2.5 i förordning nr 765/2006. Det framgår av artikel 4.1 b i beslut 2012/642 att stöd till Lukasjenkaregimen och nytta av denna regim utgör separata kriterier för upptagande i de aktuella förteckningarna (se dom av den 18 oktober 2023, Belaz-upravljajusaja kompanija holdinga Belaz Holding/rådet, T‑533/21, ej publicerad, EU:T:2023:657, punkt 40 och där angiven rättspraxis).
35 För det första, vad gäller det skäl som avser sökandens stöd till Lukasjenkaregimen, konstaterar tribunalen att det i första stycket i de skäl som nämns i punkt 9 ovan anges att sökanden är ett unikt statligt företag inom metallurgisk industri i Belarus och bland de största företagen i landet och att sökanden i denna egenskap utgör en betydande inkomstkälla för Lukasjenkaregimen som denna drar direkt nytta av.
36 Detta skäl grundar sig på kriteriet stöd till Lukasjenkaregimen i artikel 4.1 b i beslut 2012/642, vilken bestämmelse det hänvisas till i artikel 2.5 i förordning nr 765/2006.
37 Tribunalen ska således först pröva huruvida de faktiska omständigheter som rådet har anfört och som det redogjorts för i punkt 35 ovan är styrkta och, om så är fallet, därefter pröva huruvida de omfattas av artikel 4.1 b i beslut 2012/642.
38 Vad gäller frågan huruvida dessa faktiska omständigheter är styrkta, konstaterar tribunalen inledningsvis att det är utrett att sökanden ägs av staten då hela dess kapital innehas av Republiken Belarus.
39 Det framgår dessutom av handlingarna i rådets akt att president Lukasjenka har förklarat att sökanden är ett av Belarus flaggskepp och är ett av de fem största företagen i Belarus samt exporterar sina produkter till mer än 60 länder i världen. President Lukasjenkas påstående stöds av en artikel som publicerades på webbplatsen belta.by som tillhör Republiken Belarus nationella statliga nyhetsbyrå den 3 juli 2021. I artikeln, som ingår i rådets akt, uppges att [d]en belarusiska tillverkningsindustrin … är helt avgörande för landets anseende och ställning och utgör grunden för dess ekonomiska och politiska oberoende och att sökanden är en industriföretagsjätte. Sökanden har dessutom hävdat att den hade 11633 anställda den 30 september 2023, att den var en av de största belarusiska exportörerna av metallurgiska produkter och att dess geografiska exportområde tidigare omfattade mer än 100 länder i världen, däribland flera av unionens medlemsstater.
40 Slutligen har sökanden i sina inlagor hävdat att den har betalat utdelning till belarusiska staten med ett belopp på 2817224,38 belarusiska rubler (BYN) (cirka 1171208,27 euro) för år 2018, 0 BYN för år 2019, 406004,70 BYN (cirka 146265,83 euro) för år 2020, 1432841,5 BYN (cirka 476819,1 euro) för år 2021 och 1741862,61 BYN (cirka 632737,33 euro) för år 2022. Sökanden har i övrigt inte bestritt att den år 2021, såsom framgår av bevis nr 3 i rådets akt, betalade inkomstskatt motsvarande 11,6 miljoner amerikanska dollar (USD), avgifter till den sociala trygghetsfonden motsvarande 27,9 miljoner USD och fastighetsskatt avseende bebyggd och obebyggd mark motsvarande 6,78 miljoner USD.
41 Rådet gjorde således inte någon felaktig bedömning när det fann att sökanden är ett unikt statligt företag inom den metallurgiska industrin i Belarus, att det är ett av de största företagen i landet och att sökanden i denna egenskap utgör en betydande inkomstkälla för Lukasjenkaregimen som denna drar direkt nytta av.
42 Vad vidare gäller sökandens argument att de omständigheter som det redogjorts för i punkterna 38–40 ovan inte visar att bolaget stöder regimen i den mening som avses i artikel 4.1 b i beslut 2012/642, ska det erinras om att de restriktiva åtgärderna mot Belarus, såsom framgår av skälen 1–5 och 8 i beslut 2012/642, har vidtagits och förlängts på grund av de fortsatta kränkningarna av mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatsprincipen i Belarus. Dessa åtgärder riktar sig med anledning därav mot personer som är ansvariga för bedrägerier och överträdelser av internationella normer för genomförande av val i samband med vissa val eller folkomröstningar i Belarus samt mot personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och för repressalier mot fredliga demonstranter efter dessa val och omröstningar.
43 Såsom framgår av skäl 6 i beslut 2012/642 har åtgärder dessutom vidtagits, med hänsyn till situationens allvar, mot bland annat personer och enheter som drar nytta av eller stöder Lukasjenkaregimen, särskilt personer och enheter som ger ekonomiskt eller materiellt stöd till Lukasjenkaregimen.
44 Genom att i artikel 4.1 b i beslut 2012/642 fastställa att stöd till Lukasjenkaregimen utgör ett kriterium som motiverar att en person eller en enhet tas upp i de omtvistade förteckningarna, har rådet, med hänsyn till allvaret och de fortsatta kränkningarna av mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatsprincipen samt förtrycket av det civila samhället och den demokratiska oppositionen i Belarus, avsett att öka trycket på regimen genom att utvidga kretsen av personer och enheter som omfattas av unionens restriktiva åtgärder. Rådet har därför infört en möjlighet att tillämpa åtgärder för frysning av penningmedel och ekonomiska resurser på personer och enheter som stöder Lukasjenkaregimen, i synnerhet personer och enheter som ger ekonomiskt stöd till denna regim (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2023, MAZ- upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz /rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 60, och dom av den 18 oktober 2023, Belaz- upravljajusaja kompanija holdinga Belaz Holding/rådet, T‑533/21, ej publicerad, EU:T:2023:657, punkt 57).
45 Mot bakgrund av dessa omständigheter konstaterar tribunalen att rådet, såsom framgår av punkterna 39 och 40 ovan, i motsats till vad sökanden har hävdat, inte enbart grundade sig på den omständigheten att sökanden ägs av belarusiska staten när den fann att sökanden stöder Lukasjenkaregimen.
46 Enligt skäl 6 i beslut 2012/642 avser nämligen kriteriet stöd i artikel 4.1 b i beslut 2012/642 särskilt personer och enheter som ger ekonomiskt stöd till Lukasjenkaregimen.
47 Härav följer att begreppet stöd till regimen även omfattar andra former av stöd än politiskt stöd till Lukasjenkaregimen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 2024, Grodno Azot och Khimvolokno Plant/rådet, T‑117/22, ej publicerad, överklagad, EU:T:2024:112, punkt 52).
48 Vad gäller den utdelning som betalats ska det erinras om att den omständigheten att sökanden, det vill säga ett företag som ägs av belarusiska staten och genererar vinst, lämnar utdelning till belarusiska staten, som är dess enda aktieägare, vilka medel således står till Lukasjenkaregimens förfogande, gör det möjligt att fastställa att sökanden utgör en inkomstkälla för denna regim och att det föreligger ett finansiellt stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2023, MAZ-upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz/rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 72, och dom av den 18 oktober 2023, Belaz-upravljajusaja kompanija holdinga Belaz Holding/rådet, T‑533/21, ej publicerad, EU:T:2023:657, punkt 69).
49 Det är riktigt att tribunalen, i det mål som avgjordes genom domen av den 6 oktober 2015, Chyzh m.fl./rådet ( T‑276/12, ej publicerad, EU:T:2015:748, punkt 169), slog fast att den omständigheten att skatt har betalats inte i sig gör det möjligt för rådet att dra slutsatsen att det föreligger ett stöd till regimen, eftersom betalning av skatt utgör en lagstadgad skyldighet som åvilar samtliga belarusiska skattebetalare.
50 I förevarande fall kan tribunalen emellertid inte godta sökandens argument att utdelning ska likställas med skatt i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 49 ovan.
51 Det framgår nämligen av punkt 1-1 i beslut nr 637 att de företag som är skyldiga att betala en del av vinsten till staten eller till enheter under statsnivå är företag vars beslutsfattande är underställt staten eller nämnda enheter. Denna skyldighet åvilar således endast en begränsad kategori av ekonomiska aktörer och inte alla belarusiska skattebetalare (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2023, MAZ-upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz/rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 79, och dom av den 18 oktober 2023, Belaz- upravljajusaja kompanija holdinga Belaz Holding/rådet, T‑533/21, ej publicerad, EU:T:2023:657, punkt 76).
52 Enligt punkt 1-2 i beslut nr 637 ska dessutom den del av de berörda företagens vinst som obligatoriskt ska betalas till de belarusiska myndigheterna beräknas på grundval av skillnaden mellan den realiserade vinsten och, i synnerhet, skatter och avgifter. Den aktuella betalningen är således formellt skild från och utgör ett komplement till skatterna. Den omständigheten att uppbörden av denna del av vinsten, såsom framgår av punkt 3-1 i nämnda dom, omfattas av skattemyndighetens behörighet, i enlighet med relevanta skatteförfaranden, föranleder inte någon annan bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2023, MAZ-upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz/rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 80, och dom av den 18 oktober 2023, Belaz-upravljajusaja kompanija holdinga Belaz Holding/rådet, T‑533/21, ej publicerad, EU:T:2023:657, punkt 77).
53 Den omständigheten att sökanden enligt beslut nr 637 är skyldig att överföra vinstmedel till staten motsäger således inte bedömningen att sökanden ger ekonomiskt stöd till Lukasjenkaregimen. Tvärtom bekräftar en sådan omständighet nämnda bedömning, eftersom nämnda regim, genom samma beslut, har ökat den kontroll som den redan, i egenskap av enda aktieägare, utövade över sökandens tillgångar genom att försäkra sig om att det regelbundet kan förfoga över de vinster som bolaget genererar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2023, MAZ-upravljajusaja kompanija holdinga Belavtomaz/rådet, T‑532/21, ej publicerad, EU:T:2023:656, punkt 81, och dom av den 18 oktober 2023, Belaz-upravljajusaja kompanija holdinga Belaz Holding/rådet, T‑533/21, ej publicerad, EU:T:2023:657, punkt 78).
54 Rådet gjorde således inte någon oriktig bedömning när det fann att den bevisning och de faktiska omständigheter som analyserats ovan avseende den utdelning som sökanden betalade till Lukasjenkaregimen gjorde det möjligt för rådet att anse att sökanden hade gett stöd till denna regim i den mening som avses i artikel 4.1 b i beslut 2012/642.
55 Vad gäller skatteinbetalningarna ska det påpekas att rådet vid sin bedömning att sökanden stöder regimen även beaktade de betydande skattebelopp som sökanden betalat till belarusiska staten.
56 Det är riktigt att det redan har slagits fast, i domen av den 6 oktober 2015, Chyzh m.fl./rådet ( T‑276/12, ej publicerad, EU:T:2015:748, punkt 169), att den omständigheten att skatt har betalats inte i sig gör det möjligt för rådet att anse att skattebetalaren ger stöd till regimen, eftersom en sådan betalning utgör en lagstadgad skyldighet som åvilar samtliga belarusiska skattebetalare (se punkt 49 ovan). Det ska emellertid preciseras att situationen i det mål som gav upphov till den domen var en annan än den som är för handen i förevarande mål, eftersom det förstnämnda målet rörde stöd till regimen från fysiska personer och privaträttsliga juridiska personer, vilka är skyldiga att betala skatt på grund av en lagstadgad skyldighet som åvilar alla belarusiska skattebetalare.
57 Domstolen har dessutom slagit fast att kvalificeringen av en betalning av belopp till regeringen som skatt eller utdelning inte har avgörande betydelse vid bedömningen av om betalaren ger ett stöd till regeringen. I båda fallen rör det sig nämligen om belopp som betalas till staten av en sådan offentlig enhet som den som är i fråga i det nationella målet, med tillämpning av statliga bestämmelser som föreskriver en sådan betalning. Att utesluta sådana betalningar från begreppet stöd till regimen, enbart av det skälet att de belopp som ska betalas kvalificeras som skatt, skulle kunna göra det möjligt att kringgå unionsbestämmelserna genom att höja skattesatsen på vinster som sådana enheter genererat, i utbyte mot en minskning av utdelningsbeloppet, och som enligt den nationella lagstiftningen alla offentliga bolag ska betala till staten (se, analogt, dom av den 12 maj 2016, Bank of lndustry and Mine/rådet, C‑358/15 P, ej publicerad, EU:C:2016:338, punkt 80).
58 I förevarande fall ska det erinras om att det, såsom framgår av punkt 38 ovan är utrett att sökanden, till skillnad från de personer som var aktuella i domen av den 6 oktober 2015, Chyzh m.fl./rådet ( T‑276/12, ej publicerad, EU:T:2015:748), är en offentlig juridisk person som ägs av staten och att hela sökandens kapital innehas av Republiken Belarus.
59 Till skillnad från vad som gäller för fysiska personer och privaträttsliga juridiska personer kan staten förfoga över sökandens inkomster och vinster genom att använda både offentligrättsliga instrument, såsom skatter, och instrument som följer av äganderätten, såsom utdelningar. Den form i vilken sökandens resurser överförs till staten beror också på staten, i egenskap av lagstiftare och ägare. När det gäller de resurser som överförs till stöd för regimen har det ingen betydelse om staten erhåller dem i form av skatter som betalas av ett offentligt företag eller i form av utdelning, det vill säga i form av en andel i detta företags vinst efter skatt. Med hänsyn till att sökanden helt ägs av belarusiska staten kan det nämligen, i avsaknad av bevis för motsatsen i handlingarna i målet, inte anses att sökandens beslut om det ekonomiska stöd som den tillhandahåller regimen fattas oberoende av belarusiska staten.
60 Såsom framgår av skälen för att ta upp sökanden i de aktuella förteckningarna är sökanden dessutom ett unikt statligt företag inom metallurgisk industri i Belarus och bland de största företagen i landet och utgör i denna egenskap en betydande inkomstkälla för Lukasjenkaregimen. Av detta följer att samtliga inkomster eller vinster som sökanden genererar kan överföras till staten, oberoende av vilken form ett sådant stöd skulle kunna ha.
61 När det gäller ett företag vars hela kapital innehas av staten kan följaktligen betalningen av utdelning och skatter beaktas vid bedömningen av huruvida företaget utgör en betydande inkomstkälla för regimen, vid prövningen av om företaget eventuellt stöder denna regim. I förevarande fall betalade sökanden år 2021, såsom framgår av bevis nr 3 i rådets akt som innehåller sifferuppgifter som inte har bestritts av sökanden, för det första inkomstskatt motsvarande 11,6 miljoner USD, avgifter till den sociala trygghetsfonden motsvarande 27,9 miljoner USD och fastighetsskatt avseende bebyggd och obebyggd mark motsvarande 6,78 miljoner USD.
62 Tribunalen finner därför att rådet inte gjorde någon oriktig bedömning när det fann att sökanden utgör en betydande inkomstkälla för Lukasjenkaregimen, och för belarusiska staten som direkt drar nytta av dessa inkomster, och att sökanden följaktligen stöder Lukasjenkaregimen i den mening som avses i artikel 4.1 b i beslut 2012/642.
63 För det andra, vad gäller det skäl som avser att sökanden har dragit nytta av Lukasjenkaregimen, vilket återfinns i det första stycket i de skäl som nämnts i punkt 9 ovan, anges att sökanden erhåller betydande statliga subventioner och ett politiskt stöd från Lukasjenkaregimen och att dess verkställande direktör hade utnämnts personligen av president Lukasjenka.
64 Detta skäl grundar sig på kriteriet nytta av Lukasjenkaregimen i artikel 4.1 b i beslut 2012/642, vilken bestämmelse det hänvisas till i artikel 2.5 i förordning nr 765/2006.
65 Tribunalen ska således först pröva huruvida de faktiska omständigheter som rådet har anfört och som det redogjorts för i punkt 63 ovan är styrkta och, om så är fallet, därefter pröva huruvida de omfattas av artikel 4.1 b i beslut 2012/642.
66 Vad gäller frågan huruvida de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, ska det först påpekas att det framgår av den artikel som publicerats på webbplatsen belta.by tillhörande Republiken Belarus nationella statliga nyhetsbyrå den 3 juli 2021, vilken återfinns som bevis nr 7 i rådets akt, att den belarusiska regeringen år 2023 beslutade att kompensera de förluster som en belarusisk bank lidit med anledning av exportkrediter som beviljats sökanden, uppgående till ett belopp av 2,65 miljarder ryska rubler (RUB) (cirka 25 miljoner euro), med en räntesats på 2/3 av den ryska centralbankens styrränta och med förbehåll för en exportförsäkring eller en exportförsäkring med stöd från staten. Sökanden har inte bestritt denna omständighet, men har gjort gällande att det statliga stödet inte uppbars av sökanden själv utan av en bank. Den slutliga mottagaren av det aktuella stödet var likväl sökanden, som härigenom undgått den ekonomiska bördan av ett lån på ett betydande belopp, vilket för övrigt har beviljats på förmånliga villkor och med stöd från staten.
67 På samma sätt framgår det av en artikel av den 19 februari 2021 som publicerats på webbplatsen web.archive.org, vilken återfinns som bevis nr 33 i rådets akt, att en del av sökandens skulder överförts till staten och omvandlats till en offentlig skuld, trots att bolaget hade svårt att betala sina krediter eller att betala tillbaka sina lån i rätt tid. Även om sökanden har gjort gällande att denna bevisning grundar sig på ogrundade uppgifter om ett påstått mystiskt statligt stöd, bekräftar den likväl förekomsten av ett ekonomiskt stöd från belarusiska staten.
68 Vidare har det i handlingar som publicerats på sökandens officiella webbplats och som avser dess koncernredovisning för åren 2017–2019, vilka återfinns som bevis nr 10–12, angetts att sökanden under åren 2016–2019 erhöll flera betydande statliga subventioner till ett belopp av 21976000 BYN (cirka 6 miljoner euro), 42790000 BYN (cirka 12 miljoner euro), 24525000 BYN (cirka 7 miljoner euro) och 24683000 BYN (cirka 7 miljoner euro). Denna bevisning bekräftas av den artikel som den 22 december 2021 publicerats på webbplatsen belta.by tillhörande Republiken Belarus nationella statliga nyhetsbyrå, vilken återfinns som bevis nr 18 i rådets akt. I denna artikel återges ett uttalande från president Lukasjenka om att sökanden hade erhållit ett betydande offentligt stöd.
69 Även om sökanden har angett att dessa subventioner var förenade med stränga villkor avseende utvecklingen av Republiken Belarus maskintillverkningssektor under perioden 2017–2020, som upphörde år 2020, har sökanden inte bestritt att subventionerna har utbetalats. Den har inte heller åberopat någon bevisning för att vederlägga den bevisning som rådet har lagt fram. Under dessa omständigheter har sökanden inte anfört något som ger anledning att tvivla på förekomsten och omfattningen av de aktuella subventionerna. Det följer dessutom av rättspraxis att den omständigheten att det i skälen för att ta upp sökanden i de aktuella förteckningarna hänvisades till omständigheter som inträffat före antagandet av de angripna rättsakterna och som inte längre förelåg vid denna tidpunkt inte nödvändigtvis innebär att de restriktiva åtgärder som bibehållits gentemot den person eller enhet som omfattas av dessa rättsakter är obsoleta. En sådan hänvisning kan nämligen i princip inte anses sakna relevans för att visa att sökanden drar nytta av eller stöder president Lukasjenkas regim, enbart av den anledningen att vissa ageranden ligger mer eller mindre långt tillbaka i tiden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2020, Boshab/rådet, T‑171/18, ej publicerad, EU:T:2020:55, punkt 84 och där angiven rättspraxis, och dom av den 7 juni 2023, Shakutin/rådet, T‑141/21, ej publicerad, EU:T:2023:303, punkt 163).
70 Det framgår vidare av en artikel som publicerats på webbplatsen lidergoda.by, vilken återfinns som bevis nr 13 i rådets akt, att sökandens verkställande direktör tilldelades det stora ledarskapspriset år 2020, vilket medförde att konsumenterna uppmärksammades på sökandens varor och tjänster och framhävde deras höga kvalitet. Priset tilldelades efter beslut av ett expertråd bestående av företrädare för näringslivet, berörda ministerier och myndigheter samt offentliga organisationer.
71 Såsom framgår av en handling som publicerats på sökandens officiella webbplats, som återfinns som bevis nr 14 i rådets akt, vann sökanden likaså ett fint pris vid tilldelningen av priser för de ledande företagen år 2021. Utdelningen av dessa priser skedde med stöd från det belarusiska industriministeriet och det belarusiska ministeriet för hälsa och utbildning samt den statliga kommittén för vetenskap och teknik och Republikanska företagarförbundet.
72 På samma sätt framgår det av bevis nr 17 i rådets akt – som innehåller en handling som publicerats på en webbplats tillhörande byrån Gosstandart, som är en byrå underställd det belarusiska ministerrådet, vilket inte har bestritts av sökanden – att sökanden vann priset för bästa produkt, vilket delades ut av denna byrå.
73 Dessa tre samstämmiga bevis visar således att den belarusiska regimen gav sökanden flera utmärkelser genom vilka regimen, såsom rådet med rätta har hävdat, kunde ge stöd åt sökandens verksamhet och höja dess anseende bland allmänheten, genom att få konsumenterna att uppmärksamma sökandens varor och tjänster. Sökanden har hävdat att dessa utmärkelser på nationell nivå syftar till att främja produkter som tillverkas i Belarus och inte specifikt sökandens produkter och att priserna delas ut av ett expertråd. Tribunalen konstaterar emellertid att detta argument i själva verket endast innebär ett bestridande av det sätt på vilket sökanden beviljades det mottagna stödet utan att de omständigheter som nämns i den bevisning som rådet har lagt fram ifrågasätts. Sökanden kan genom detta argument inte ifrågasätta att sökanden har tilldelats hedersutmärkelser av regimen vilka varit till gagn för sökandens verksamhet.
74 Det framgår även av en artikel som publicerats på webbplatsen primepress.by, vilken återfinns som bevis nr 8 i rådets akt, att utnämningen av sökandens verkställande direktör, som tidigare varit biträdande industriminister i Belarus, godkändes av president Lukasjenka år 2019. En sådan utnämning, som godkänts av statschefen, av en regeringsmedlem som ledare för sökanden räcker för att visa att det finns ett nära samband mellan sökanden och den styrande regimen, och att det finns en form av politiskt stöd. Vad sökanden anfört om att denna utnämning inte kan anses utgöra en befordran och att den nytta som sökandens verkställande direktör påstås ha dragit av regimen inte kan styrka att sökanden själv har dragit sådan nytta, saknar under dessa omständigheter relevans. Även om sökanden har tillagt att Republiken Belarus president endast bekräftar utnämningen av sökandens verkställande direktör, vilket inte kan likställas med en utnämning i egentlig mening, visar ett sådant förfarande icke desto mindre att det är presidenten och följaktligen regimen som slutligt godkänner denna utnämning.
75 Av vad anförts framgår att rådet inte gjorde någon oriktig bedömning när det fann att sökanden hade erhållit betydande offentliga subventioner och ett politiskt stöd från Lukasjenkaregimen och att dess verkställande direktör hade utnämnts personligen av president Lukasjenka.
76 Vad därefter gäller frågan huruvida de omständigheter som rådet grundade sig på innebär att sökanden drar nytta av regimen i den mening som avses i artikel 4.1 b i beslut 2012/642, ska det påpekas att även om sökanden anser att så inte är fallet, har sökanden inte anfört något argument eller åberopat någon relevant bevisning i detta avseende.
77 Såsom framgår av punkterna 66–69 ovan har sökanden nämligen inte bestritt att den mottagit de aktuella subventionerna, utan har hävdat att beviljandet av dessa subventioner var förenat med stränga villkor. Detta påverkar emellertid inte det faktiska beviljandet av nämnda subventioner och det betydande belopp som dessa uppgått till, och följaktligen inte heller det ekonomiska stödet till sökanden. Sökanden kan inte heller göra gällande att statens kompensation för en belarusisk banks förluster för krediter avseende sökandens export inte utgör ett ekonomiskt stöd från regimen som sökanden drar nytta av, eftersom en sådan åtgärd innebär att sökanden tack vare staten kan erhålla kredit på särskilt fördelaktiga villkor. Sökanden uppgav vid förhandlingen visserligen att denna åtgärd inte hade medfört att dess skulder hade upphört, utan att betalningen av dessa tillfälligt hade skjutits upp. Även om detta påstående skulle anses styrkt, utan att sökanden har lagt fram någon som helst bevisning i detta avseende, utgör en tillfällig minskning av dess underskott ett ekonomiskt stöd från regimen, som visar att sökanden drar nytta av detta.
78 Vad vidare gäller de priser som sökanden erhållit, såsom framgår av punkterna 70–73 ovan, har sökanden inte ifrågasatt den omständigheten att den erhöll dessa priser och den har inte lagt fram någon bevisning som ger anledning att betvivla regimens inflytande över utdelningen av dessa priser. Den omständigheten att andra företag har erhållit priser påverkar inte den omständigheten att även sökanden har erhållit sådana och saknar betydelse för bevisvärdet och relevansen av denna omständighet vid bedömningen av om det är styrkt att regimen gav sökanden kommersiellt och politiskt stöd som sökanden dragit nytta av.
79 Vad slutligen gäller bevis nr 8 i rådets akt, som nämns i punkt 74 ovan, framgår det av den handlingen att president Lukasjenka år 2019 godkände utnämningen av en regeringsledamot som verkställande direktör för sökanden. Även om det faktiskt inte har visats att president Lukasjenka fattade själva utnämnandebeslutet, har sökanden varken hävdat eller visat att detta godkännande var fakultativt. President Lukasjenkas godkännande framstår således som en nödvändig förutsättning för utnämnandet, vilket visar att det fanns ett nära samband mellan regimen och bolagets ledning och därmed att det fanns en form av politiskt stöd som sökanden dragit nytta av.
80 Av det ovan anförda följer att rådet inte gjorde någon oriktig bedömning när det fann att sökanden hade erhållit betydande offentliga subventioner och ett politiskt stöd från Lukasjenkaregimen och att sökandens generaldirektör hade utnämnts personligen av president Lukasjenka. Detta utgjorde sammantaget tillräckliga omständigheter för att anse att sökanden dragit nytta av nämnda regim i den mening som avses i artikel 4.1 b i beslut 2012/642.
81 Tribunalen anser vidare att de skäl som avser att sökanden stöder regimen och drar nytta av denna, vilka är tillräckligt precisa och konkreta och inte innefattar någon oriktig bedömning, i sig utgör tillräcklig grund för att föra upp sökanden i de aktuella förteckningarna.
82 Med hänsyn till de aktuella restriktiva åtgärdernas förebyggande karaktär ska det erinras om att om unionsdomstolen, vid sin laglighetsprövning av de angripna rättsakterna, finner att åtminstone ett av de skäl som anges i den aktuella redogörelsen är tillräckligt precist och konkret, stöds av fakta och i sig utgör en tillräcklig grund för beslutet, kan den omständigheten att andra av dessa skäl inte uppfyller dessa krav inte motivera en ogiltigförklaring av nämnda beslut (se dom av den 18 oktober 2023, Belaz-upravljajusaja kompanija holdinga Belaz Holding/rådet, T‑533/21, ej publicerad, EU:T:2023:657, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
83 Talan kan följaktligen inte vinna bifall på den första grunden. Det är härvid inte nödvändigt att pröva de argument som sökanden har anfört mot det skäl, till stöd för att anta de angripna rättsakterna, som avser att sökanden är ansvarig för repressalier mot det civila samhället i Belarus, eftersom även om det skulle saknas stöd för detta skäl kan detta inte medföra att dessa rättsakter ogiltigförklaras.
84 Sökanden har gjort gällande att frysningen av dess tillgångar utgör en begränsning av utövandet av rättigheter och friheter som erkänns i stadgan och av deras väsentliga innehåll.
85 Sökanden har i detta avseende gjort gällande att de angripna rättsakterna inte är giltiga, eftersom de vilar på en oriktig bedömning, och att de begränsningar av sökandens grundläggande rättigheter som följer av dessa rättsakter helt saknar rättslig grund i unionsrätten och följaktligen inte är föreskriv[na] i lag i den mening som avses i artikel 52.1 i stadgan.
86 Sökanden har tillagt att de restriktiva åtgärder som vidtagits mot bolaget varken är nödvändiga eller ändamålsenliga i förhållande till det mål som eftersträvas med dem. Det finns nämligen inget samband mellan upptagandet av sökanden i de aktuella förteckningarna och det mål som eftersträvas med de angripna rättsakterna och som är kopplat till kriget i Ukraina, men trots detta innehåller dessa rättsakter inte någon motivering i detta avseende. Sökanden har dessutom lidit skada till följd av detta krig och drar inte någon nytta av det.
87 Huruvida sökanden har använt sig av särskilda undantag från åtgärden för frysning av tillgångar eller inte saknar, enligt sökanden, betydelse för bedömningen av huruvida dess rättigheter har påverkats av de angripna rättsakterna.
88 Sökanden har slutligen hävdat att det inte har lämnats någon förklaring till hur de angripna restriktiva åtgärderna kommer att bidra till att uppnå målet med de angripna rättsakterna, vilket utgör ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, rätten till en rättvis rättegång och rätten till ett effektivt domstolsskydd.
89 Rådet har bestritt sökandens argument.
90 Det ska inledningsvis preciseras att sökanden vid förhandlingen hävdade dels att invändningarna om åsidosättande av motiveringsskyldigheten, rätten till en rättvis rättegång och rätten till ett effektivt domstolsskydd inte utgör nya invändningar som skiljer sig från dem som avser åsidosättande av rätten till egendom och näringsfriheten, dels att sökanden inom ramen för förevarande grund inte åberopade proportionalitetsprincipen i artikel 5 FEU utan grundade sig på ett åsidosättande av artiklarna 16, 17 och 52 i stadgan.
91 Det ska i detta sammanhang erinras om att rätten till egendom är en av unionsrättens allmänna principer och är stadfäst i artikel 17 i stadgan. Näringsfriheten är dessutom stadfäst i artikel 16 i stadgan.
92 Vad gäller det förevarande fallet konstaterar tribunalen att de restriktiva åtgärderna mot sökanden utgör säkerhetsåtgärder som inte är avsedda att beröva de berörda personerna deras egendom eller deras näringsfrihet. De aktuella åtgärderna medför emellertid obestridligen en begränsning av utövandet av rätten till egendom och påverkar sökandens rätt att fritt utöva näringsverksamhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2016, Rotenberg/rådet, T‑720/14, EU:T:2016:689, punkt 167 och där angiven rättspraxis).
93 De grundläggande rättigheter som sökanden har åberopat, det vill säga näringsfriheten och rätten till egendom, utgör emellertid inte absoluta rättigheter och de kan följaktligen begränsas på de villkor som anges i artikel 52.1 i stadgan (se dom av den 13 september 2018, Gazprom Neft/rådet, T‑735/14 och T‑799/14, EU:T:2018:548, punkt 161 och där angiven rättspraxis).
94 I artikel 52.1 i stadgan föreskrivs att [v]arje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadga[n] ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter, och att [b]egränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.
95 En begränsning av utövandet av de aktuella grundläggande rättigheterna måste således uppfylla tre villkor för att vara förenlig med unionsrätten. För det första ska begränsningen vara föreskriven i lag. Med andra ord måste det finnas en rättslig grund för den aktuella åtgärden. För det andra ska begränsningen svara mot ett mål av allmänintresse som erkänns som sådant av unionen. För det tredje får begränsningen inte vara orimlig. Begränsningen ska vara nödvändig och stå i proportion till det ändamål som eftersträvas. Vidare får det väsentliga innehållet, det vill säga kärnan i fri- eller rättigheten inte åsidosättas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 november 2016, Rotenberg/rådet, T‑720/14, EU:T:2016:689, punkt 170–173 och där angiven rättspraxis).
96 Dessa tre villkor är uppfyllda i förevarande fall.
97 Vad gäller det första villkoret konstaterar tribunalen att de aktuella restriktiva åtgärderna är föreskriv[na] i lag, eftersom de anges i rättsakter som bland annat har allmän giltighet och som har en tydlig rättslig grund i unionsrätten, nämligen artikel 29 FEU, vad gäller genomförandebeslut 2023/1592, och artikel 215 FEUF, vad gäller genomförandeförordning 2023/1591. Att dessa fördragsbestämmelser kan användas som rättslig grund för antagandet av restriktiva åtgärder som kan åsidosätta eller begränsa de grundläggande rättigheterna framgår med tillräcklig tydlighet för de berörda personerna (se dom av den 27 juli 2022, RT France/kommissionen, T‑125/22, EU:T:2022:483, punkt 149 och där angiven rättspraxis).
98 Såsom har slagits fast vid prövningen av den första grunden gjorde rådet inte heller någon oriktig bedömning när det tog upp sökanden i de aktuella förteckningarna.
99 Vad gäller det andra villkoret, beträffande vilket sökanden inte har anfört något argument, konstaterar tribunalen att de angripna rättsakterna är förenliga, såvitt de gäller sökanden, med det mål som anges i artikel 21.2 b och c FEU, det vill säga att konsolidera och stödja demokrati och rättsstaten samt att bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet.
100 Vad gäller det tredje villkoret erinrar tribunalen om att proportionalitetsprincipen, såsom allmän unionsrättslig princip, kräver att unionens institutioner i sitt handlande inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas med de aktuella bestämmelserna (se dom av den 14 juli 2021, RT Cabello Rondón/kommissionen, T‑248/18, EU:T:2021:450, punkt 123 och där angiven rättspraxis).
101 Vad gäller domstolsprövningen av att proportionalitetsprincipen har iakttagits ska unionslagstiftaren ges ett stort utrymme för skönsmässig bedömning på områden där lagstiftaren ställs inför val av politisk, ekonomisk och social karaktär och där denne måste göra komplicerade bedömningar. Endast för det fall att en åtgärd som vidtas inom något av dessa områden är uppenbart olämplig med hänsyn till det mål som den behöriga institutionen avser att uppnå kan åtgärdens lagenlighet påverkas (se dom av den 14 juli 2021, RT Cabello Rondón/kommissionen, T‑248/18, EU:T:2021:450, punkt 124 och där angiven rättspraxis).
102 Vad gäller frågan huruvida det är möjligt att uppnå de mål som eftersträvas genom de aktuella åtgärderna, kan det konstateras att, vad gäller mål av allmänintresse som är av så grundläggande betydelse för det internationella samfundet som de mål som anges i punkt 99 nedan, kan dessa åtgärder inte i sig anses vara olämpliga för att uppnå dessa mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2023, OT/rådet, T‑193/22, EU:T:2023:716, punkt 199 och där angiven rättspraxis).
103 Vidare följer det av rättspraxis att de olägenheter som orsakas av de restriktiva åtgärderna inte är orimliga i förhållande till de eftersträvade målen, med hänsyn till dels att dessa åtgärder är tillfälliga och reversibla och således inte kränker det väsentliga innehållet i rätten till egendom och näringsfriheten, dels att det kan göras undantag från dem för att täcka de berörda personernas grundläggande behov, rättegångskostnader eller extraordinära utgifter (dom av den 21 februari 2018, Klyuyev /rådet, T‑731/15, EU:T:2018:90, punkt 182, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juli 2022, RT France/rådet, T‑125/22, EU:T:2022:483, punkt 225).
104 Det ska vidare erinras om att det i artikel 5.1 i beslut 2017/642 och artikel 3 i förordning nr 765/2006 föreskrivs en möjlighet att frigöra vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser för att de berörda personerna ska kunna täcka grundläggande behov eller fullgöra vissa förpliktelser.
105 Det ska slutligen påpekas att betydelsen av det mål som eftersträvas med de angripna restriktiva åtgärderna kan motivera negativa konsekvenser, även betydande sådana, för vissa aktörer som inte ens har något ansvar för den situation som ledde till att sanktionerna antogs (se dom av den 6 mars 2024, BSW – management company of BMC holding/rådet, T‑258/22, ej publicerad, EU:T:2024:150, punkt 118 och där angiven rättspraxis).
106 Under dessa omständigheter kan ingreppet i sökandens rätt till egendom och näringsfrihet inte anses vara oproportionerligt.
107 Härav följer att talan inte kan bifallas på den andra grunden.
108 Eftersom talan inte heller kan vinna bifall på den första grunden, ska talan ogillas i sin helhet.
109 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
110 Rådet har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska rådets yrkande bifallas.
1 Rättegångsspråk: engelska.