Förslag till avgörande av generaladvokat Dean Spielmann föredraget den 22 maj 2025
1 Originalspråk: franska.
2 Se punkterna 56–75 i den överklagade domen.
3 Dom av den 26 mars 2015 (F‑26/14, EU:F:2015:22) (nedan kallad domen i målet CN/parlamentet).
4 Se punkt 85 i den överklagade domen.
5 Se punkt 128 i den överklagade domen.
6 Se punkterna 97 och 98 i den överklagade domen.
7 Se punkt 106 i den överklagade domen.
8 Se punkt 109 i den överklagade domen.
9 Se punkt 111 i den överklagade domen.
10 Se punkterna 132–150 i den överklagade domen.
11 Se punkterna 152–158 i den överklagade domen.
12 Se dom av den 19 december 2019, ZQ/kommissionen ( T‑647/18, EU:T:2019:884, punkt 56) (nedan kallad domen i målet ZQ/kommissionen).
13 Se dom av den 26 januari 1989, Koutchoumoff/kommissionen ( 224/87, EU:C:1989:38, punkt 15), domen i målet ZQ/kommissionen (punkt 58), dom av den 19 oktober 2022, JS/SRB ( T‑271/20, EU:T:2022:652, punkt 144), och dom av den 7 december 2023, HV och HW/ECDC ( C‑615/22 P, EU:C:2023:961, punkt 45).
14 Se domen i målet ZQ/kommissionen (punkt 59) och dom av den 7 december 2023, HV och HW/ECDC ( C‑615/22 P, EU:C:2023:961, punkt 46)
15 Domen i målet ZQ/kommissionen (punkt 60).
16 Domen i målet CN/parlamentet (punkterna 52–57). I det målet hade ansökan om bistånd avslagits, trots de uppgifter som administrationen innehade, nämligen det klagomål som sökanden hade ingett till den rådgivande kommittén om mobbning, vilket innehöll en detaljerad beskrivning av den ifrågavarande parlamentsledamotens beteende, de förklaringar som avgetts av parlamentets läkare och dess psykolog, beslutet om sjukskrivning av sökanden och en förklaring till detta beslut, sökandens uppsägning och skälen till denna samt den omständigheten att en annan ansökan om bistånd på grund av mobbning hade ingetts av en annan person mot samma ledamot, vilket kritiserades av personaldomstolen, framför allt med beaktande av administrationens omsorgsplikt.
17 Se dom av den 6 april 2022, KU/utrikestjänsten ( T‑425/20, EU:T:2022:224, punkterna 63 och 64).
18 Se dom av den 16 september 2013, Faita/Ekonomiska och sociala kommittén ( F‑92/11, EU:F:2013:130, punkt 57), och dom av den 9 december 2020, GV/kommissionen ( T‑705/19, EU:T:2020:590, punkterna 44 och 46).
19 Se, analogt, dom av den 13 juli 2018, SQ/EIB ( T‑377/17, EU:T:2018:478, punkt 94), och dom av den 28 maj 2020, Cerafogli/ECB ( T‑483/16 RENV, EU:T:2020:225, punkterna 396–399).
20 Se dom av den 17 juli 2024, Montanari/Eucap Sahel Niger ( T‑371/22, EU:T:2024:494, punkt 135).
21 Se punkterna 97–125 i den överklagade domen.
22 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet HF/parlamentet ( C‑570/18 P, EU:C:2020:44, punkt 105). Domstolen upphävde den överklagade domen i det målet med anledning av felaktig rättstillämpning på en annan grund (åsidosättande av rätten att yttra sig) och uttalade sig således inte om beaktandet av kontextuella omständigheter (dom av den 25 juni 2020, HF/parlamentet ( C‑570/18 P, EU:C:2020:490)).
23 Se dom av den 2 juni 2022, EM/parlamentet ( C‑299/21 P, EU:C:2022:429, punkt 102 och där angiven rättspraxis).
24 Se dom av den 30 januari 2020, PV/kommissionen ( T‑786/16 och T‑224/18, EU:T:2020:17, punkterna 145 och 146).
25 Denna komplexitet speglas för övrigt i det vokabulär som används, vilket varierar från fall till fall och mellan länderna. För en jämförelse av mobbning på arbetet, se Comparative Labor Law & Policy Journal, volym 32, nr 1, 2010.
26 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet HF/parlamentet ( C‑570/18 P, EU:C:2020:44, punkt 109).
27 Beträffande mobbning från chefer och institutionell mobbning, se Carillon, A., Le harcèlement moral managérial et le harcèlement moral institutionnel, La Semaine Juridique – Social (JCP S), LexisNexis, Paris, nr 30–34, 2 augusti 2022, 1208. Se även dom av den 21 januari 2025, Cass. Crim., överklagande nr 22–87.145 (FR:CCASS:2025:CR00003), som meddelades efter yttrandet från generaladvokaten Tarabeux, och genom vilken domen mot cheferna för France Telecom för institutionell mobbning slutligt fastställdes. I det målet, där situationen var en helt annan än i förevarande mål, rörde det sig om införandet av en ny personalpolitik som över tre år skulle leda till avskedandet av 22000 av de 110000 offentliganställda och löntagare som arbetade vid företaget, vilket skakade hela personalen, skapade ett ångestframkallande klimat och ledde till flera sjukskrivningar, självmordsförsök och självmord.
28 Se dom av den 13 juli 2018, SQ/EIB ( T‑377/17, EU:T:2018:478, punkt 105).
29 Se dom av den 29 januari 1997, Adriaenssens m.fl./kommissionen ( T‑7/94, EU:T:1997:7, punkt 24), och dom av den 13 juli 2018, Curto/parlamentet ( T‑275/17, EU:T:2018:479, punkt 111). Se även Lévi, L., Rodrigues, S. m.fl., Fonction publique de l’Union européenne, Répertoire de droit européen, Dalloz, Paris, oktober 2019, punkt 87.
30 Se Van Raepenbusch, S., Le juge face au harcèlement moral dans le cadre du contentieux de la fonction publique européenne, Cahier de droit européen, vol. 46, nr 1–2, 2010, s. 121, särskilt punkt 3.
31 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Norku i målet Colombani/SEAE (Passiva eller kollektiva trakasserier) ( C‑343/23 P, EU:C:2025:268, punkt 43).
32 Se, exempelvis, dom av den 25 april 2024, NS/parlamentet ( C‑218/23 P, EU:C:2024:358, punkt 58).
33 Se dom av den 4 april 2019, OZ/EIB ( C‑558/17 P, EU:C:2019:289, punkt 33), och dom av den 11 januari 2024, Planistat Europe och Charlot/kommissionen ( C‑363/22 P, EU:C:2024:20, punkt 40).