Förslag till avgörande av generaladvokat Rimvydas Norkus föredraget den 22 maj 2025
1 Originalspråk: franska.
2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 295, 2010, s. 23).
3 Kommissionens genomförandeförordning av den 6 juli 2012 om detaljerade regler för systemet för tillbörlig aktsamhet samt hur ofta och på vilket sätt de övervakningsorganisationer ska kontrolleras som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (EUT L 177, 2012, s. 16).
4 Kommissionens meddelande av den 12 februari 2016 – Guidance document for the EU Timber Regulation, C(2016) 755 final. Detta dokument, som kan betecknas som soft law eller icke rättsligt bindande normer, utgör emellertid en användbar referens för genomförandet och tillämpningen av förordning nr 995/2010.
5 Dom av den 5 september 2024, W. GmbH, C‑67/23, EU:C:2024:680, punkt 70.
6 Denna tolkning gör sig gällande dels på grund av själva strukturen i artikel 4 i förordning nr 995/2010, i vilken det görs åtskillnad mellan skyldigheterna i punkterna 2 och 3, dels på grund av de olika terminologier som används för att beskriva dessa skyldigheter, såsom har angetts i förevarande punkt i förslaget till avgörande.
7 Artikel 6.1 i förordning nr 995/2010. I detta avseende anser jag att det är viktigt att understryka att artikel 6.1 b och c, jämförd med artikel 4.2 i samma förordning, hänvisar till bedömningen och minskningen av risken i stället för bedömningen av ett system för tillbörlig aktsamhet som avses i artikel 4.3 i nämnda förordning.
8 Denna slutsats gör sig gällande med hänsyn till ordalydelsen i denna artikel, som hänvisar till … uppgifter om verksamhetsutövarens leveranser av timmer eller trävaror som har släppts ut på marknaden, [r]iskbedömningsförfaranden som gör det möjligt för verksamhetsutövaren att analysera och bedöma risken för att olagligt avverkat timmer eller trävaror … släpps ut på marknaden, det vill säga handlingar som är knutna till den kommersiella verksamhet genom vilken verksamhetsutövaren släpper ut timmer eller trävaror på marknaden.
9 Enligt min uppfattning syftar den skyldighet som anges i artikel 4.2 i förordning nr 995/2010 till att undvika alla specifika risker för att ett parti timmer och trävaror som härrör från olaglig avverkning släpps ut på marknaden för första gången. Den skyldighet som föreskrivs i artikel 4.3 syftar däremot till att mer allmänt försäkra sig om att detta system för tillbörlig aktsamhet som verksamhetsutövaren tillämpar på hela sin affärsverksamhet visar sig vara ägnat att förebygga sådana risker och, i synnerhet, att upptäcka brister i ett sådant förebyggande arbete. För att förenkla mitt resonemang anser jag att den skyldighet som föreskrivs i artikel 4.2 kan betecknas som en särskild åtgärd som tillämpas på varje produkt som ingår i näringsidkarens affärsverksamhet och som tidsmässigt villkoras av att dessa produkter släpps ut på marknaden. Den är således av tillfällig karaktär, eftersom den ska utföras vid varje utsläppande på marknaden. Artikel 4.3 avser däremot en åtgärd med allmän räckvidd som inte är tillämplig på produkten utan på själva metoden. Den är således av periodisk karaktär.
10 Den rättsliga räckvidden av denna åtskillnad tyder på att en verksamhetsutövare kan uppfylla sina skyldigheter enligt förordning nr 995/2010 om denne använder, upprätthåller och utvärderar ett system för tillbörlig aktsamhet även om det har upprättats av en tredje part. Medlemsstaten uppfyller däremot inte dessa skyldigheter om det är verksamhetsutövaren själv som har upprättat ett system för tillbörlig aktsamhet, utan att för den skull använda, upprätthålla eller utvärdera det på ett sätt som motsvarar kraven i denna förordning.
11 Se punkt 12 ovan.
12 I förevarande mål, och särskilt mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, uppfattar jag inrättandet av ett system för tillbörlig aktsamhet så, att det har utarbetats av verksamhetsutövaren själv (dock utan att utesluta att utarbetandet härrör från en tredje part som har utvecklat det i den verksamhetsutövarens namn och/eller för dennes räkning).
13 I den meningen att denna skyldighet är knuten till vidtagandet av åtgärder på grundval av alla delar av ett system för tillbörlig aktsamhet.
14 Det ska noteras att det är ostridigt mellan parterna att Jysk Ungern är en verksamhetsutövare, i den mening som avses i förordning nr 995/2010, vilket innebär att det är Jysk Ungern som enligt artikel 4 i denna förordning är skyldigt att iaktta de skyldigheter som föreskrivs i denna artikel.
15 Detta har stor praktisk betydelse bland annat för verksamhetsutövare som är juridiska personer, och särskilt för koncerner, vilket är fallet här.
16 Denna skillnad vad gäller den verksamhetsutövare som ansvarar för att fullgöra denna skyldighet är enligt min mening motiverad med hänsyn till att en kontrollorganisation, som är en tredje part i förhållande till en verksamhetsutövares affärsverksamhet, endast skulle ha hand om den ram som delarna ingår i (se punkt 27 ovan), medan det enligt ordalydelsen i de aktuella bestämmelserna alltid åligger verksamhetsutövaren att vidta åtgärder på grundval av dessa delar (se punkt 31 ovan).
17 Min kursivering.
18 Se punkterna 32 och 33 ovan.
19 Artikel 4.3 i förordning nr 995/2010.
20 Såsom föreskrivs i artikel 8.1 a i förordning nr 995/2010 ska en övervakningsorganisation [u]pprätthålla och regelbundet utvärdera ett system för tillbörlig aktsamhet såsom framgår av artikel 6 och bevilja verksamhetsutövare rätt att använda det.
21 Det rör sig i huvudsak om villkor som rör rättskapacitet och juridisk inrättning i unionen, befogenheter och förmåga att utföra särskilda uppgifter samt avsaknad av intressekonflikter vid utförandet av sina uppgifter.
22 Under förutsättning att en sådan användning, i den mening som avses i punkterna 25, 26 och 34 ovan, är styrkt.
23 I enlighet med de skyldigheter som åligger övervakningsorganisationerna enligt artikel 8.1 b i förordning nr 995/2010.
24 Skäl 31 i förordning nr 995/2010.
25 Skäl 18 i förordning nr 995/2010.
26 Skäl 25 i förordning nr 995/2010.
27 Skäl 16 i förordning nr 995/2010.
28 Artikel 5.2 i genomförandeförordning nr 607/2012.
29 När det gäller denna kontrollorganisation ska det noteras att den i sin tur är föremål för regelbundna kontroller av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 8.4 i förordning nr 995/2010.
30 Skäl 27 och artiklarna 4.1 och 19 i förordning 995/2010.
31 Se artikel 3.2 i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden, KOM(2008) 644 slutlig av den 17 oktober 2008.
32 Rådets motivering till sin ståndpunkt vid första behandlingen, interinstitutionellt ärende: 2008/0198 (COD). 5885/4/10 REV 4 ADD 1.
33 Se punkterna 24–38 och 40–49 ovan.
34 Artikel 4.3 andra meningen i förordning nr 995/2010.
35 Skyldigheterna avseende iakttagandet av tillbörlig aktsamhet förstärktes ytterligare genom antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1115 av den 31 maj 2023 om tillhandahållande på unionsmarknaden och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och om upphävande av förordning (EU) nr 995/2010 (EUT L 150, 2023, s. 206), vilken numera bland annat föreskriver, i artikel 12, en skyldighet avseende verksamhetsutövares upprättande av system för tillbörlig aktsamhet. Som kommissionen bekräftade vid förhandlingen omfattas verksamhetsutövarna enligt den nya förordningen av strängare krav på tillbörlig aktsamhet. Denna ändring villkorades i huvudsak av att det konstaterades att bestämmelserna i förordning nr 995/2010 var begränsade i förhållande till såväl verksamhetsutövarna som övervakningsorganisationerna.
36 Detta synsätt strider inte mot devisen one case at a time, utan syftar helt enkelt till att avgränsa de delar som har en verklig rättslig betydelse för svaret på den tolkningsfråga som har ställts till domstolen i förevarande mål.