Artikel 1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel ska tolkas på följande sätt:

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

NICHOLAS EMILIOU

föredraget den 23 april 2026( 1 )

Mål C ‑ 456/24

Halozyme, Inc.

mot

Úřad průmyslového vlastnictví

(begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen, Tjeckien))

” Begäran om förhandsavgörande – Humanläkemedel – Tilläggsskydd – Förordning (EG) nr 469/2009 – Artikel 1 b – Definition av ’produkt’ – Aktiv ingrediens – Direktiv 2001/83/EG – Godkännande för försäljning – Artikel 1.3a och 1.3b – Aktiv substans – Hjälpämne ”

I. Inledning

1. Denna begäran om förhandsavgörande, som har framställts av Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen, Tjeckien), ger domstolen möjlighet att ta det komplicerade systemet för beviljande av tilläggsskydd, i enlighet med förordning (EG) nr 469/2009 (nedan kallad förordningen om tilläggsskydd)( 2 ), under nytt övervägande.

2. Det ska erinras om att tilläggsskydd är immateriella rättigheter av sitt eget slag som är avsedda att åtminstone delvis kompensera för den faktiska förlusten av patentskydd som följer av den tid som krävs för att erhålla ett godkännande för försäljning. De kan i detta syfte förlänga det skydd som ett patent ger i upp till fem år när det gäller vissa patentskyddade substanser som fungerar som aktiva ingredienser i läkemedel som godkänts för saluföring i minst en medlemsstat.( 3 )

3. I det nu aktuella målet ansökte Halozyme, Inc., som är ett läkemedelsföretag etablerat i Förenta staterna, om sådant tilläggsskydd med avseende på en kombination av substanser som ingår i läkemedlet Herceptin SC, hos Úřad průmyslového vlastnictví (myndigheten för industriell äganderätt, Tjeckien). Efter det att den myndigheten hade avslagit ansökan om tilläggsskydd nådde tvisten slutligen den hänskjutande domstolen.

4. Mot denna bakgrund önskar den hänskjutande domstolen nu vägledning om tolkningen av vissa bestämmelser i förordningen om tilläggsskydd, särskilt artiklarna 1 b och 3 a. I artikel 1 b definieras en ”produkt” som kan bli föremål för tilläggsskydd som den ”aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser i ett läkemedel”, och enligt artikel 3 a kan tilläggsskydd beviljas förutsatt att produkten i fråga ”skyddas av ett gällande grundpatent”.

5. På domstolens begäran kommer detta förslag till avgörande att inriktas på den hänskjutande domstolens tolkningsfrågor i den mån de avser artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd. Den centrala frågan är om klassificeringen i relevant godkännande för försäljning av en av substanserna med avseende på vilken Halozyme har ansökt om skydd i egenskap av ”hjälpämne”, det vill säga en icke-aktiv beståndsdel i läkemedlet, med nödvändighet utesluter att den substansen betraktas som en ”aktiv ingrediens”, i den mening som avses i artikel 1 b, och därmed att den uppfyller kraven för tilläggsskydd.

6. Även om domstolen tidigare har getts tillfälle att tolka artikel 1 b, så har den än så länge inte uttryckligen behandlat denna specifika fråga.( 4 ) I brist på tydlig vägledning har olika tillvägagångssätt uppstått på nationell nivå. Såsom framgår av förevarande mål har Halozyme lämnat in ansökningar med avseende på samma substans i flera medlemsstater som har lett till olika resultat. Denna begäran om förhandsavgörande ger därför domstolen en läglig möjlighet att klargöra – och vid behov ytterligare utveckla – sin rättspraxis i detta avseende.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Förordningen om tilläggsskydd

7. Artikel 1 i förordningen om tilläggsskydd, som har rubriken ”Definitioner”, har följande lydelse:

”I denna förordning avses med:

a) läkemedel : substans eller kombination av substanser som tillhandahålls för att behandla eller förebygga sjukdom hos människor eller djur och likaså en substans eller en kombination av substanser avsedda att ges till människor eller djur i syfte att ställa medicinsk diagnos eller att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner hos människor eller djur.

b) produkt : den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser i ett läkemedel.

…”

8. I artikel 3 i förordningen föreskrivs följande:

”Tilläggsskydd meddelas om, i den medlemsstat där den ansökan som avses i artikel 7 görs och vid den tidpunkt då denna görs, följande villkor är uppfyllda:

a) Produkten skyddas av ett gällande grundpatent.

b) Ett giltigt godkännande att saluföra produkten som läkemedel har lämnats i enlighet med direktiv 2001/83/EG respektive direktiv 2001/82/EG.

c) Tilläggsskydd inte redan tidigare har meddelats för läkemedlet.

d) Det godkännande som avses under led b är första godkännandet att saluföra produkten som läkemedel.”

9. I artikel 8 i samma förordning föreskrivs följande:

”1. Ansökan om tilläggsskydd ska innehålla:

a) En begäran att tilläggsskydd meddelas …

…

b) En kopia av det godkännande som avses i artikel 3 b att saluföra produkten, där produkten identifieras, med uppgift om nummer och datum för godkännandet och en sammanfattning av produktens kännetecken i enlighet med förteckningen i artikel 11 i direktiv 2001/83/EG eller artikel 14 i direktiv 2001/82/EG.

…”

B. Direktiv 2001/83/EG

10. Artikel 1 i direktiv 2001/83/EG (nedan kallat läkemedelsdirektivet)( 5 ) har följande lydelse:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

3a. aktiv substans :

substans eller blandning av substanser som är avsedd att användas i tillverkningen av ett läkemedel och som, när den används vid tillverkningen av ett läkemedel, blir en aktiv substans i det läkemedlet som är avsett att utöva farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan i syfte att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner, eller att ställa en diagnos.

3b. hjälpämne :

beståndsdel i ett läkemedel som inte är den aktiva substansen eller förpackningsmaterialet.

…”

III. Bakgrunden och tolkningsfrågorna

11. Halozyme, som är klagande i målet vid den nationella domstolen, är ägare till det europeiska patentet EP 2 163 643 med namnet ”Lösligt hyaluronidas-glykoprotein (sHASEGP), förfarande för framställning av detsamma, användningar och farmaceutiska kompositioner innehållande detsamma”, vilket bland annat har validerats i Tjeckien( 6 ) (nedan kallat grundpatentet).

12. Patentet gäller en uppfinning som i huvudsak avser vissa enzymer som genom att bryta ner hyaluronsyra i kroppen underlättar spridningen och absorptionen av gemensamt administrerade läkemedel som injiceras. Rekombinant humant hyaluronidas PH20 (rHuPH20) är ett sådant bearbetat enzym. Patentkraven för grundpatentet rör bland annat användningen av ett sådant enzym i kombination med ett anticancermedel – närmare bestämt en monoklonal antikropp – för behandling av bröstcancer.

13. Trastuzumab är en monoklonal antikropp som används som aktiv substans vid behandling av bröstcancer och andra maligniteter. Den har saluförts i Europeiska unionen sedan tidigt 2000-tal i ett läkemedel kallat Herceptin, från Roche, som är ett läkemedelsföretag som inte berörs direkt av förevarande mål. För detta ändamål beviljade Europeiska kommissionen Roche år 2000 ett godkännande för försäljning, enligt det centraliserade förfarandet, som omfattar intravenös administrering av produkten. I augusti 2013 utvidgade kommissionen det godkännandet( 7 ) för en ny subkutan beredning av Herceptin (Herceptin SC) som kombinerar trastuzumab med rHuPH20. I dokumentationen för godkännandet för försäljning identifieras trastuzumab som den aktiva ingrediensen, medan rHuPH20 betecknas som ett hjälpämne; det beskrivs dessutom som ett ”nytt hjälpämne”.

14. Halozyme ansökte om tilläggsskydd med avseende på den subkutana beredningen och – mer specifikt – för kombinationen av trastuzumab och rHuPH20 i flera medlemsstater. I Tjeckien lämnade företaget in en ansökan till myndigheten för industriell äganderätt den 21 juli 2015, på grundval av grundpatentet och det godkännande för försäljning som nämns ovan. I ansökan betecknade Halozyme rHuPH20 som en aktiv ingrediens och identifierade således den ”produkt” för vilken skyddet ansöktes om som en kombination av två aktiva ingredienser, nämligen trastuzumab och rHuPH20.

15. Myndigheten för industriell äganderätt avslog Halozymes ansökan genom beslut av den 11 januari 2019. Detta beslut fastställdes sedan av myndighetens direktör den 6 november 2020. Myndigheten och dess direktör fann i huvudsak att villkoren i leden a och b, och i förekommande fall led d, i artikel 3 i förordningen om tilläggsskydd inte var uppfyllda. De menade dels att det inte hänvisas till trastuzumab i patentkraven eller i beskrivningen av grundpatentet, dels att rHuPH20 i godkännandet för försäljning betecknas som ett hjälpämne, trots att det inte har fastställts att det har någon egen cancerhämmande verkan.

16. Halozyme överklagade beslutet av ordföranden vid myndigheten för industriell äganderätt till Městský soud v Praze (Stadsdomstolen i Prag, Tjeckien). Den domstolen avslog överklagandet genom dom av den 13 juni 2022 på grund av att rHuPH20 inte kan anses vara en aktiv ingrediens, i den mening som avses i artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd. Den noterade att det inte tydligt framgick av den bevisning som hade presenterats att rHuPH20 – vid användning i kombination med trastuzumab – utövar självständig farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan vid behandling av bröstcancer.

17. Halozyme överklagade sedan denna dom till Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen). På grund av betänkligheter kring tolkningen av artikel 1 b och artikel 3 a i förordningen om tilläggsskydd, beslutande den domstolen att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till EU-domstolen för förhandsavgörande:

”1) Ska artikel 1 b i [förordningen om tilläggsskydd] tolkas så, att en ingrediens som, i godkännandet för försäljning av läkemedlet, uttryckligen har angetts som hjälpämne inte kan anses utgöra en aktiv ingrediens?

2) Om den första frågan besvaras nekande, ska artikel 1 b i [förordningen om tilläggsskydd], jämförd med artiklarna 8.1 och 10.1–10.3 i samma förordning, tolkas så, att en ingrediens ska anses vara en aktiv ingrediens när den har en egen terapeutisk effekt som ingår i de terapeutiska indikationer som omfattas av innehållet i godkännandet för försäljning och som samtidigt bevisligen kan fastställas på grundval av grundpatentet och de handlingar som obligatoriskt ska bifogas ansökan om tilläggsskydd?

3) Om den första och den andra frågan besvaras nekande, ska artikel 1 b i [förordningen om tilläggsskydd] tolkas så, att en ingrediens ska anses vara en aktiv ingrediens när den har en egen terapeutisk effekt som ingår i de terapeutiska indikationer som omfattas av innehållet i godkännandet för försäljning och som en fackman [har ansett vara fastställd] vid tidpunkten för ansökan om grundpatentet eller vid den tidpunkt då prioritetsrätten till patentet uppkom?

4) Ska artikel 1 b i [förordningen om tilläggsskydd] tolkas så, att bland annat även ett hjälpämne som bryter ner en annan substans som är naturligt förekommande i människokroppen, och som därigenom underlättar verkan av produktens huvudsakliga aktiva ingrediens på brösttumörceller, ska anses som en aktiv ingrediens som har en egen terapeutisk effekt som ingår i de terapeutiska indikationer som omfattas av innehållet i godkännandet för försäljning av läkemedlet för användning vid behandling av bröstcancer, om detta hjälpämne eller ett ämne som är besläktat med detta enligt vissa vetenskapliga arbeten och artiklar i sig har lett till att tillväxten av samma och en annan typ av tumörer har stoppats eller till att tumören har minskat in vitro eller i djurmodeller, och andra vetenskapliga artiklar ger stöd för dess potentiellt liknande effekt hos människor?

5) Ska artikel 3 a i [förordningen om tilläggsskydd], jämförd med artikel 1 b i samma förordning, tolkas så, att även en kombination av två aktiva ingredienser ska anses utgöra en produkt som skyddas av grundpatentet när den uppfinning som skyddas av grundpatentet endast avser en av dem och patentkraven avser dess möjliga kombination med andra kategorier av aktiva ingredienser som betecknas som alternativa, och den andra aktiva ingrediensen enligt en fackman kan klassificeras i en av dessa kategorier mot bakgrund av den senaste tekniken på ansökningsdagen för grundpatentet eller den dag då prioritetsrätten till grundpatentet uppkom?

6) Om den femte frågan besvaras nekande, ska artikel 3 a i [förordningen om tilläggsskydd], jämförd med artikel 1 b i samma förordning, tolkas så, att även en kombination av två aktiva ingredienser ska anses utgöra en produkt som skyddas av grundpatentet när den uppfinning som omfattas av grundpatentet endast avser en av dem och patentkraven avser dess möjliga kombination med andra kategorier av aktiva ingredienser som betecknas som alternativa, och den ena av dessa kategorier på ansökningsdagen för grundpatentet eller den dag då prioritetsrätten till grundpatentet uppkom omfattade den enda aktiva ingrediens som var föremål för godkännandet för försäljning av läkemedlet, oberoende av om det vid denna tidpunkt fanns andra ingredienser som ingick i denna kategori?”

18. Skriftliga yttranden har lämnats in av Halozyme, den tjeckiska, den irländska, den franska, den nederländska och den finska regeringen (gemensamt kallade regeringarna som lämnat in yttranden), liksom av kommissionen. Med undantag av den finska regeringen yttrade sig de berörda parterna också muntligen vid förhandlingen den 29 oktober 2025.

IV. Analys

19. Såsom jag nämnde inledningsvis har domstolen begärt att detta förslag till avgörande endast ska inriktas på de fyra första tolkningsfrågorna.( 8 ) Genom de frågorna önskar den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i hur det ska avgöras om en substans kan betraktas som en aktiv ingrediens i den mening som avses i artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd, och därmed som att den ingår i en produkt som kan göras till föremål för tilläggsskydd.

20. För att sätta dessa frågor i deras korrekta sammanhang är det lämpligt att först erinra om vissa grundläggande kännetecken hos både patentsystemet och förfarandena för godkännanden för försäljning (A). Jag kommer därefter att beskriva vad som kännetecknar systemet med tilläggsskydd, tillsammans med relevanta linjer i EU-domstolens praxis (B). Mot den bakgrunden kommer jag sedan att identifiera den centrala fråga som ställs genom förevarande begäran om förhandsavgörande och sammanfatta de berörda parternas huvudsakliga argument (C). Slutligen kommer jag att göra en närmare analys av begreppet ”aktiv ingrediens” vid tillämpningen av artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd (D). Jag är av den uppfattningen – vilket kommer att visas nedan – att det föreslagna svaret på den första frågan gör det obehövligt att besvara den andra, den tredje och den fjärde frågan.

A. Skärningslinjen mellan patenträtt och läkemedelsregleringslagstiftning

21. Systemet med tilläggsskydd återfinns i skärningslinjen mellan patenträtt och bestämmelserna om läkemedelsreglering och är uttryckligen utformat med hänvisning till båda.

22. Det bör inledningsvis påminnas om – vilket jag påpekade också i mitt förslag till avgörande i målet Teva II( 9 ) – att när det gäller patent på läkemedelsområdet kan en person, vanligtvis ett läkemedelsföretag, som genom forskning upptäcker att en viss substans (eller en familj eller kombination av substanser) ger en effekt på människokroppen som gör substansen lämplig för att förebygga, behandla eller hantera en sjukdom eller ett besvär, få patent för uppfinningen, med förbehåll för tillämpliga krav.( 10 ) Patentet ger innehavaren ensamrätt, vilken i huvudsak består av ett tillfälligt monopol på den patenterade uppfinningen, under en period på 20 år.

23. Innan uppfinningen kan saluföras i Europeiska unionen som ett läkemedel måste dock patenthavaren meddelas ett godkännande för försäljning av läkemedlet, efter en noggrann vetenskaplig bedömning av dess kvalitet, säkerhet och effektivitet. I samband med detta är läkemedelsdirektivet det viktigaste rättsliga instrumentet med bestämmelser om godkännande, tillverkning och saluföring av läkemedel i unionen.

24. Ett godkännande för försäljning kan beviljas antingen på EU-nivå, enligt ett centraliserat förfarande, eller på nationell nivå, genom ett decentraliserat förfarande, ett förfarande för ömsesidigt erkännande eller ett rent nationellt förfarande.( 11 )

25. Enligt det centraliserade förfarandet( 12 ) – vilket, såsom påpekas i punkt 13 ovan, följdes med avseende på Herceptin SC – är det Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) som ansvarar för att göra den vetenskapliga bedömningen av en ansökan om godkännande för försäljning. Med utgångspunkt i EMA:s yttrande beslutar sedan kommissionen att godkänna eller avslå ansökan om godkännande för försäljning. Detta beslut är giltigt i hela unionen.

26. I övriga förfaranden görs den vetenskapliga bedömningen av ansökan om godkännande för försäljning däremot av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, vilka sedermera kan bevilja motsvarande nationella godkännanden.

27. I samtliga fall granskar både EMA och de behöriga nationella myndigheterna (gemensamt kallade de behöriga läkemedelsmyndigheterna) – som en del av den vetenskapliga bedömningen – läkemedlets sammansättning och särskiljer mellan dess aktiva substanser och dess hjälpämnen. Den godkända sammansättningen anges sedan, tillsammans med en förteckning över hjälpämnen, i ”sammanfattningen av produktens egenskaper”, som är en del av godkännandet för försäljning.( 13 ) Det är till denna klassificering av en substans i godkännandet för försäljning som det genomgående kommer att hänvisas i detta förslag till avgörande.

28. Processen som leder fram till ett godkännande för försäljning är ofta lång, till följd av de omfattande prekliniska och kliniska studier som erfordras. Detta innebär att den period under vilken en patenthavare har faktisk möjlighet att under patentskydd kommersiellt utnyttja en farmaceutisk uppfinning förkortas kraftigt.

B. Systemet med tilläggsskydd och rättspraxis gällande aktiva ingredienser

29. Det är mot denna bakgrund som unionslagstiftaren ansåg det nödvändigt att i viss utsträckning kompensera för de inneboende förseningarna i godkännandeprocessen genom att införa en mekanism för att under vissa omständigheter förlänga patentskyddet under ytterligare en period på upp till fem år efter utgången av den normala giltighetstiden. Detta mål ska uppnås genom tilläggsskydd, som enligt förordningen om tilläggsskydd i princip ger samma rättigheter som det underliggande patentet, med förbehåll för samma skyldigheter och begränsningar.

30. För närvarande meddelas tilläggsskydd endast på nationell nivå. Detta innebär att även om ett läkemedelsföretag har ett europeiskt patent,( 14 ) och har beviljats ett godkännande för försäljning enligt det centraliserade förfarande som är giltigt i hela unionen, måste företaget ändå lämna in separata ansökningar om tilläggsskydd i var och en av de medlemsstater där det önskar sådant skydd.

31. Det är de behöriga nationella myndigheterna (nedan kallade de nationella patentmyndigheterna( 15 )) som ansvarar för att pröva om ansökningarna uppfyller villkoren i förordningen om tilläggsskydd. Ett första och nödvändigt krav i det avseendet är att ansökan om tilläggsskydd rör en ”produkt”.

32. Enligt artikel 4 i förordningen om tilläggsskydd ska ett tilläggsskydd ge ett skydd som sträcker sig endast så långt att det avser den ”produkt” som omfattas av relevant godkännande för försäljning. Såsom redan har noterats definieras det begreppet i artikel 1 b i samma förordning som ”den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser i ett läkemedel”. Härav följer att tilläggsskydd inte beviljas läkemedlet som sådant, utan endast ”produkten” i strikt mening, det vill säga den aktiva ingrediensen eller kombinationen av aktiva ingredienser som läkemedlet innehåller.

33. Begreppet ”aktiv ingrediens” definieras emellertid inte i förordningen om tilläggsskydd. Domstolen har därför slagit fast att dess betydelse och räckvidd ska fastställas med beaktande av det allmänna sammanhang i vilket det används och i enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk.( 16 ) På grundval av detta har domstolen funnit att begreppet ”aktiv ingrediens”, på läkemedelsområdet, inte innefattar substanser som ingår i sammansättningen av ett läkemedel utan att ha någon egen fysiologisk inverkan på människor eller djur.( 17 )

34. Domstolen har dessutom förtydligat att begreppen ”aktiv substans” och ”aktiv ingrediens”, såsom de används i läkemedelsdirektivet respektive förordningen om tilläggsskydd, ska anses vara synonymer.( 18 ) Den har godtagit att definitionen av ”aktiv substans” i artikel 1.3a i direktivet, som huvudsakligen avser substanser som utövar farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan för terapeutisk användning, är lika relevant för tolkningen av förordningen om tilläggsskydd.

35. Av domstolens rådande praxis följer att en substans som inte utövar någon egen terapeutisk effekt genom sådan farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan inte kan anses vara en aktiv ingrediens, och följaktligen inte en produkt, i den mening som avses i artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd.( 19 ) Den slutsatsen är giltig också när substansen förstärker, eller är nödvändig för, den medicinska verkan av en annan substans som ingår i läkemedlet.( 20 )

36. Domstolen har i detta sammanhang vid flera tillfällen anmodats att pröva vilken ställning som hjälpämnen har, vilka i artikel 1.3b i läkemedelsdirektivet definieras som ”beståndsdel i ett läkemedel som inte är den aktiva substansen eller förpackningsmaterialet”. Hjälpämnen kan fylla en rad funktioner, till exempel förbättra läkemedlets stabilitet, underlätta dess absorption eller till och med förstärka den aktiva ingrediensens medicinska verkan.( 21 ) Domstolen har emellertid konsekvent gjort tydlig åtskillnad mellan hjälpämnen och aktiva ingredienser, enligt både läkemedelsdirektivet och förordningen om tilläggsskydd.( 22 ) Härav följer att ett hjälpämne inte kan omfattas av begreppet ”produkt” vid tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd, och att det således inte kan bli föremål för tilläggsskydd.

C. Den centrala frågan och de framförda ståndpunkterna

37. Med ovanstående i åtanke, vad som återstår att klargöra i domstolens praxis är hur det ska avgöras om en viss substans har en självständig terapeutisk effekt och därmed är att betrakta som en aktiv ingrediens vid tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd. Detta är den huvudsakliga frågeställning som de fyra första tolkningsfrågorna utmynnar i. Frågorna visar att de behöriga myndigheterna (de nationella patentmyndigheterna och i förekommande fall de nationella domstolarna) ställs inför följande dilemma: Ska de följa klassificeringen i godkännandet för försäljning av läkemedlet (första frågan), eller ska de i stället göra en självständig och materiell bedömning, oberoende av klassificeringen; och om så är fallet, på grundval av vilka kriterier (andra, tredje och fjärde frågan)?

38. Att finna ett svar på detta dilemma är avgörande för prövningen av det nationella målet. Jag påminner om att Halozyme ansökte om tilläggsskydd för en produkt som består av en kombination av rHuPH20 och trastuzumab, som en ”kombination av aktiva ingredienser”, i den mening som avses i artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd. I relevant godkännande för försäljning är rHuPH20 emellertid klassificerat som ett hjälpämne. Om den klassificeringen i sig utesluter att rHuPH20 kan betraktas som en aktiv ingrediens vid tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd, är trastuzumab den enda aktiva ingrediensen i Herceptin SC. Om så är fallet kan den kombination som Halozyme stöder sig på inte anses vara en kombination av aktiva ingredienser och den uppfyller således inte kraven för en produkt som kan omfattas av tilläggsskydd.( 23 ) Tvärtom gäller att om klassificeringen inte är avgörande, och de nationella patentmyndigheterna måste göra en självständig materiell bedömning av vilken ställning som rHuPH20 har, kan utfallet bli ett annat.( 24 )

39. De berörda parter som inkommit med yttranden till domstolen är oense i frågan. De regeringar som lämnat in yttranden och kommissionen( 25 ) anser att klassificeringen i godkännandet för försäljning är avgörande och att myndigheterna som prövar en ansökan om tilläggsskydd inte får frångå denna klassificering. Om detta resonemang godtas, så kan rHuPH20 inte betraktas som en aktiv ingrediens i samband med den aktuella ansökan om tilläggsskydd. Jag noterar att denna ståndpunkt i huvudsak överensstämmer med den hänskjutande domstolens preliminära bedömning.

40. Halozyme har däremot gjort gällande att klassificeringen av en substans i godkännandet för försäljning inte är avgörande vid tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd. Företaget menar att det ska göras en separat bedömning inom ramen för förfarandet för tilläggsskydd med utgångspunkt i substansens terapeutiska effekter, i stället för i den regelmässiga klassificeringen. Halozyme anser att även om rHuPH20 klassificeras som ett hjälpämne i godkännandet för försäljning, har det visats i studier och kliniska prövningar att substansen har en egen terapeutisk effekt vid behandling av bröstcancer som går utöver att endast underlätta den subkutana administreringen och absorptionen av trastuzumab.

41. Det hävdas att båda ståndpunkterna har stöd i domstolens praxis. Samtidigt har nationella myndigheter i medlemsstaterna dragit olika slutsatser beträffande likvärdiga ansökningar om tilläggsskydd från Halozyme. Företagets ansökningar har godkänts i Belgien, Bulgarien, Spanien, Italien, Cypern, Luxemburg, Polen och Slovenien, medan de behöriga myndigheterna i Frankrike, Nederländerna och Sverige har avslagit dem.( 26 ) Dessa skillnader talar i sig för ett behov av förtydligande.

42. Jag anser att i den uppkomna situationen är det nödvändigt och lägligt att klargöra domstolens praxis gällande artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd. Jag kommer därför att analysera begreppet ”aktiv ingrediens”, i den mening som avses i den bestämmelsen, i syfte att fastställa hur en substans ska klassificeras på det sättet.

D. Hur det ska fastställas om en substans är en aktiv ingrediens vid tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd

43. Det anges inte närmare i artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd hur det ska avgöras om en substans kan anses vara en aktiv ingrediens. Med beaktande av sammanhanget för den bestämmelsen (1) och målen med förordningen om tilläggsskydd (2), och utan hinder av de argument som Halozyme har lagt fram (3), anser jag emellertid att detta fastställande endast kan göras på grundval av substansens klassificering i relevant godkännande för försäljning.

1. Begreppet ”aktiv ingrediens” i sitt sammanhang

44. När det gäller sammanhanget för artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd står det klart – såsom förklaras i avsnitt A ovan – att systemet med tilläggsskydd har nära kopplingar till den rättsliga ramen för läkemedel och i synnerhet till läkemedelsdirektivet.

45. För att en produkt ska kunna beviljas tilläggsskydd måste det finnas ett godkännande för försäljning av samma produkt enligt bestämmelserna i läkemedelsdirektivet. I detta avseende räcker det att erinra om att enligt artikel 4 i förordningen om tilläggsskydd ska ett tilläggsskydd ge ett skydd som ”sträcker sig endast så långt att det avser den produkt som omfattas av godkännandet att saluföra produkten som läkemedel” (min kursivering). I skäl 10 i samma förordning betonas även att skyddet bör ”begränsas till att avse just den produkt som godkänts att saluföras som läkemedel” (min kursivering).

46. Denna logik återspeglas också i de förfarandemässiga bestämmelserna i förordningen om tilläggsskydd. I dess artikel 8.1 b föreskrivs att en ansökan om tilläggsskydd ska innehålla ”[e]n kopia av … [godkännandet] att saluföra produkten, där produkten identifieras ” (min kursivering). I artikel 9.2 d anges vidare att underrättelsen av en ansökan om tilläggsskydd bland annat ska omfatta ”[n]umret på och dagen för utfärdande av … godkännandet att saluföra produkten och den produkt som identifierades vid godkännandet ” (min kursivering).

47. Jag menar att av detta följer att förordningen om tilläggsskydd grundas på den förutsättningen att produkten är den substans, eller den kombination av substanser, som identifieras som en aktiv ingrediens i godkännandet för försäljning. Begreppen ”aktiv substans” och ”aktiv ingrediens”, som används i läkemedelsdirektivet respektive förordningen om tilläggsskydd, är därför inte bara begreppsmässiga synonymer (vilket Halozyme förefaller godta), utan ska också tolkas och tillämpas på ett anpassat, enhetligt och konsekvent sätt inom båda dessa nära förbundna rättsliga ramar.

48. Denna slutsats omfattar även åtskillnaden mellan aktiva substanser och hjälpämnen. I läkemedelsdirektivet behandlas de som olika och ömsesidigt uteslutande kategorier. Domstolen har dessutom – vilket påpekas i punkt 36 ovan – bekräftat att denna åtskillnad är relevant i samband med tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd. Av detta följer att en substans som klassificeras som ett hjälpämne under förfarandet för godkännande för försäljning senare inte kan omklassificeras som en aktiv ingrediens i samband med förfarandet för tilläggsskydd.

49. Denna tolkning stöds även av artikel 3 b i förordningen om tilläggsskydd, där beviljandet av tilläggsskydd villkoras av ”[e]tt giltigt godkännande att saluföra produkten som läkemedel”. Jag menar att detta villkor inte kan anses vara uppfyllt om en substans endast förekommer i läkemedlet. Godkännandet måste i stället avse substansen i dess egenskap som aktiv ingrediens. En substans som inte är klassificerad som aktiv i godkännandet för försäljning kan följaktligen inte uppfylla detta krav, vilket har påpekats av flera av de regeringar som lämnat in yttranden.

50. Jag menar att av detta följer att förfarandet för tilläggsskydd inte är avsett att ompröva – och än mindre att åsidosätta – den klassificering som gjordes under förfarandet för godkännande för försäljning, utan i stället måste stödja sig på den. Denna slutsats överensstämmer också med hur systemet är uppbyggt. Granskningen av egenskaperna hos och effekterna av en substans i ett läkemedel medför komplicerade och noggranna vetenskapliga bedömningar som lagstiftaren har anförtrott de behöriga läkemedelsmyndigheterna, i syfte att sälja läkemedlet till allmänheten. Dessa myndigheter har den tekniska expertis och de resurser som krävs, och godkännandet för försäljning som de utfärdar utgör det definitiva fastställandet av de aktuella substansernas terapeutiska effekter.

51. Jag menar att denna tolkning också får stöd av målen med förordningen om tilläggsskydd.

2. Målen med förordningen om tilläggsskydd

52. Det framgår av skälen och tillkomsthistorien att tre sammanhängande mål eftersträvas genom förordningen om tilläggsskydd: för det första att kompensera patenthavare för administrativa förseningar, för det andra att inrätta ett enkelt och transparent system för beviljande av tilläggsskydd, och för det tredje att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt i medlemsstaterna.

a) Kompensation för administrativa förseningar

53. Det främsta målet med förordningen om tilläggsskydd( 27 ) är att stimulera farmaceutisk forskning och innovation i Europeiska unionen genom att kompensera patenthavare för inneboende förseningar i processen för att meddelas godkännande för försäljning, vilket fördröjer det kommersiella utnyttjandet av deras patenterade uppfinningar.( 28 )

54. Såsom domstolen har klargjort är detta mål dock inte oinskränkt. Unionslagstiftarens avsikt är att skydda ”forskning som [leder] till det första godkännandet för försäljning av en aktiv ingrediens eller en kombination av aktiva ingredienser”, det vill säga ”nya aktiva ingredienser”. Det är dessa substanser som är föremål för omfattande testning vad gäller deras kvalitet, säkerhet och effektivitet,( 29 )något som ger upphov till de administrativa förseningar som tilläggsskyddet är tänkt att kompensera för.

55. Hjälpämnen omfattas visserligen av vissa säkerhetsbedömningar men är i regel inte föremål för samma ingående kontroller, särskilt inte när det gäller deras effektivitet; de medför inte heller en lika stor regelbörda.( 30 ) En substans som har bedömts vara ett hjälpämne i samband med förfarandet för godkännande för försäljning ger således inte upphov till den typ av administrativ försening som tilläggsskyddet ska kompensera för.

56. Att tillåta omklassificering av en substans i samband med en ansökan om tilläggsskydd skulle dessutom riskera att öppna dörren för strategiska handlingssätt i syfte att kringgå förfarandet för godkännande för försäljning.( 31 ) I praktiken är det troligt att det blir aktuellt med en begäran att omklassificera en substans från hjälpämne till aktiv ingrediens i samband med förfarandet för tilläggsskydd i två typer av situationer.

57. I den första situationen kan en substans ha uppgetts vara ett hjälpämne under förfarandet för godkännande för försäljning och således ha bedömts som ett sådant. Om en sökande därefter – i samband med en ansökan om tilläggsskydd – hävdar att samma substans i själva verket är en aktiv ingrediens, innebär det ett kringgående av de krav som gäller för aktiva substanser i förfarandet för godkännande för försäljning, krav som på grund av sin stränghet och varaktighet motiverar kompensationsmekanismen i förordningen om tilläggsskydd.

58. I den andra situationen kan en substans ha uppgetts vara en aktiv ingrediens i ansökan om godkännande för försäljning, men sedan av de behöriga läkemedelsmyndigheterna ansetts vara ett hjälpämne. I ett sådant fall innehåller läkemedelsdirektivet särskilda mekanismer för att begära omprövning av den bedömningen.( 32 ) Förfarandet för tilläggsskydd kan inte fungera som ett alternativ för att bestrida de slutsatser som dras i förfarandet för godkännande för försäljning, och – vilket har uppmärksammats av alla de regeringar som yttrat sig – de nationella patentmyndigheterna kan inte heller anmodas att ersätta de behöriga läkemedelsmyndigheternas bedömning med sin egen.( 33 )

59. Förevarande mål är huvudsakligen ett exempel på den första av de två situationerna, om än med en särskild omständighet: Roche – som, såsom jag har förstått det, har ingått ett avtal med Halozyme om användningen av rHuPH20 i Herceptin SC – angav inte rHuPH20 som en aktiv ingrediens i relevant ansökan om godkännande för försäljning. Det är dock inte Roche som har ansökt om tilläggsskydd, utan Halozyme, i egenskap av innehavare av grundpatentet. Halozyme uppgav under förhandlingen att enligt dess mening borde Roche ha angett rHuPH20 som en aktiv substans i förfarandet för godkännande för försäljning. Oavsett hur det är med den saken är övervägandena ovan fullt tillämpliga. Förfarandet för tilläggsskydd kan inte fungera som ett sätt att korrigera vad Halozyme anser vara ett fel i förfarandet för godkännande för försäljning, och det kan inte heller ge fördelar i ett fall där den administrativa försening som tilläggsskyddet är tänkt att kompensera för inte orsakades av bedömningen av rHuPH20 som en aktiv ingrediens.( 34 )

b) Ett enkelt och transparent system

60. Vidare har domstolen redan bekräftat att unionslagstiftarens avsikt, vilken framgår av tillkomsthistorien för förordningen om tilläggsskydd, var att införa ett system som är enkelt att tillämpa och som grundas på villkor som i princip är lätta att kontrollera.( 35 ) I punkt 16 i motiveringen till kommissionens förslag till vad som senare kom att bli den första förordningen om tilläggsskydd (nedan kallad motiveringen)( 36 ) hänvisas uttryckligen till införande av ”ett enkelt, transparent system som lätt kan tillämpas av de berörda parterna”, utan att medföra en orimlig administrativ börda för de nationella patentmyndigheterna. I samma punkt framhålls att den dokumentation som krävs för en ansökan om tilläggsskydd är ”begränsad till vad som är absolut nödvändigt för att myndigheternas ska kunna fatta beslut” om huruvida tilläggsskydd ska beviljas och att prövningen av relevanta villkor ”inbegriper användning av objektiva uppgifter som är lätta att kontrollera”.

61. I överensstämmelse med detta mål ska de nationella patentmyndigheterna besluta huruvida tilläggsskydd ska beviljas för en viss substans, eller en kombination av substanser, på grundval av endast tre handlingar: i) sökandens ansökan, ii) grundpatentet, och iii) godkännandet för försäljning av det berörda läkemedlet.

62. Det bör i detta sammanhang påpekas att enligt artikel 8 i förordningen om tilläggsskydd är det enda styrkande dokument som krävs – vid sidan av själva ansökan – i princip en kopia av godkännandet för försäljning.( 37 ) Det dokumentet behövs just för att det ”möjliggör en identifiering av produkten”, såsom anges i punkt 48 i motiveringen.

63. Jag menar att dessa omständigheter sammantaget tydligt bekräftar att de nationella patentmyndigheternas uppgift, när de tar ställning till om en substans är att betrakta som en aktiv ingrediens vid tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd, är begränsad till en formell kontroll av substansens klassificering i godkännandet för försäljning. Jag är i detta avseende enig med majoriteten av de regeringar som har lämnat in yttranden om att de nationella patentmyndigheterna enligt förordningen om tilläggsskydd varken ska eller får gå längre än godkännandet för försäljning genom att göra en ny materiell bedömning av funktionen som en substans har i ett läkemedel.

64. En sådan omprövning i samband med förfarandet för tilläggsskydd skulle inte vara förenlig med målet om enkelhet och effektivitet som eftersträvas av den förordningen, och skulle dessutom försvaga rättssäkerheten. Såsom anges i punkt 50 ovan innebär granskningen av egenskaperna hos och effekterna av en substans i ett läkemedel komplicerade och mycket tekniska vetenskapliga bedömningar. Att upprepa denna granskning inom ramen för ett förfarande för tilläggsskydd skulle oundvikligen göra prövningen mer betungande och utdragen, och det skulle ställa ytterligare krav på de nationella patentmyndigheterna både i form av expertis och resurser. Det är i själva verket högst oklart hur dessa myndigheter, som inte har de behöriga läkemedelsmyndigheternas vetenskapliga expertis, rimligen skulle kunna göra en sådan prövning på ett konsekvent och tillförlitligt sätt. Inte heller användning av externa underlag, som vetenskapliga publikationer eller studier, vilket Halozyme föreslår, skulle lösa dessa svårigheter; det skulle tvärtom tillföra ytterligare osäkerhet, framför allt när det gäller urval, bevisvärde och enhetlig tolkning av detta underlag i medlemsstaterna.( 38 )

c) Ett gemensamt tillvägagångssätt i medlemsstaterna

65. Det framgår tydligt av skälen 7 och 8 i förordningen om tilläggsskydd att unionslagstiftaren avsåg att införa ett enhetligt system för beviljande av tilläggsskydd, med samma villkor i alla medlemsstater, för att säkerställa en välfungerande inre marknad.

66. Detta mål skulle äventyras om de nationella patentmyndigheterna gjorde egna materiella bedömningar av om en viss substans kan anses vara en aktiv ingrediens, i den mening som avses i artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd. Med tanke på den tekniska komplexiteten i en sådan bedömning skulle ett sådant tillvägagångssätt oundvikligen leda till skillnader i tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd i unionen, vilket skulle undergräva lagstiftarens mål.

67. Detta är i själva verket vad som förefaller ha inträffat i det nu aktuella målet. Halozymes ansökningar om tilläggsskydd avser samma läkemedel och grundar sig på samma grundpatent och samma godkännande för försäljning,( 39 ) men har lett till olika utfall i medlemsstaterna – något som jag menar inte borde ha inträffat.

3. Halozymes argument

68. Det finns emellertid ingen anledning att frångå denna slutsats med anledning av de argument som Halozyme har lagt fram, vilka jag nu ska analysera.

a) Faktisk effektivitet framför regelmässig klassificering

69. Halozyme har gjort gällande att det avgörande kriteriet, vid tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd, för att fastställa om en substans är en aktiv ingrediens är dess faktiska effektivitet snarare än den regelmässiga klassificeringen i godkännandet för försäljning. Företaget försöker härleda detta påstående från domstolens praxis.

70. Det bör inledningsvis klargöras att med ”faktisk effektivitet” avser Halozyme inte en inneboende och oföränderlig egenskap hos en viss substans; alla berörda parter, inklusive Halozyme självt, bekräftade under förhandlingen att den ”aktiva” naturen hos en substans inte kan fastställas abstrakt, utan beror på vilken funktion som substansen har i ett visst läkemedel. Samma substans kan således vara en aktiv ingrediens i ett läkemedel men ett hjälpämne i ett annat. Ett exempel som togs upp under förhandlingen är C‑vitamin som är en aktiv substans när det används för behandling av skörbjugg, men endast ett hjälpämne – vanligtvis en antioxidant – i många andra läkemedel. Denna uppfattning återspeglas i artikel 1.3a i läkemedelsdirektivet, där en aktiv substans definieras som en substans som ”när den används vid tillverkningen av ett läkemedel, blir en aktiv substans i det läkemedlet” (min kursivering).

71. Parterna ifrågasätter således inte denna utgångspunkt, men de är oense om vilka följderna blir. Regeringarna som lämnat in yttranden anser att den funktion som en substans har i ett godkänt läkemedel endast kan vara den funktion som har bedömts och godkänts och som uttryckligen anges i godkännandet för försäljning. Halozyme har däremot gjort gällande att denna funktion måste bedömas på nytt i samband med ett förfarande för tilläggsskydd. Till stöd för detta argument har företaget huvudsakligen åberopat domstolens dom i målet Forsgren.( 40 )

72. Domstolen slog i den domen fast att en substans kan klassificeras som en aktiv ingrediens, i den mening som avses i artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd, ”endast om det är fastslaget att [den] har en egen farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan som omfattas av de terapeutiska indikationerna i godkännandet [för försäljning], vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera mot bakgrund av omständigheterna i målet vid den domstolen”.( 41 ) Av detta konstaterande drar Halozyme slutsatsen att det enligt artikel 1 b ska göras en materiell bedömning av den medicinska verkan på grundval av alla relevanta omständigheter, i stället för att strikt stödja sig på klassificeringen i godkännandet för försäljning. Halozyme menar vidare att rHuPH20 uppfyller de kriterier som anges i domen i målet Forsgren, eftersom substansen har en egen verkan som omfattas av de terapeutiska indikationerna för Herceptin SC, nämligen behandling av bröstcancer (se även punkt 40 ovan).

73. Det stämmer att denna isolerade slutsats i domen i målet Forsgren kan ses som att den ger stöd åt Halozymes ståndpunkt. Den förefaller också, i viss utsträckning, ha bidragit till de skilda utfallen i medlemsstaterna som har observerats i förevarande mål.

74. Jag är dock av den uppfattningen att domen inte kan ges en så vid tolkning. Den måste i stället tolkas mot bakgrund av de särskilda faktiska omständigheterna.( 42 ) I det fallet hade den aktuella substansen inte klart och tydligt klassificerats i godkännandet för försäljning; den förekom inte i förteckningen över hjälpämnen utan nämndes i anslutning till de aktiva substanserna, som ett bärarprotein, utan att uttryckligen betecknas som en aktiv substans. Det var precis på grund av denna oklarhet som domstolen överlät till den hänskjutande domstolen att fastställa den aktuella substansens funktion på grundval av alla relevanta omständigheter. Domen i målet Forsgren bör därför, i linje med den ståndpunkt som intagits av de regeringar som har lämnat in yttranden, kommissionen och den hänskjutande domstolen, på sin höjd förstås som att den är tillämplig på sådana exceptionella omständigheter.( 43 )

75. Domen i målet Forsgren ifrågasätter under alla omständigheter inte betydelsen av godkännandet för försäljning, vilket den franska regeringen underströk under förhandlingen. Tvärtom – i domen hänvisade domstolen upprepade gånger till lydelsen i godkännandet för försäljning, och den uttryckte särskilt att tilläggsskydd inte kan beviljas för ”en aktiv ingrediens vars verkan inte ingår i de terapeutiska indikationer som omfattas av [ lydelsen i godkännandet för försäljning ]” (min kursivering).( 44 )

76. Mot denna bakgrund finner jag det svårt att anse Halozymes inställning vara konsekvent. Företaget menar å ena sidan att de terapeutiska indikationerna i godkännandet för försäljning måste beaktas, men avser samtidigt bortse från godkännandet för försäljning när det gäller klassificeringen av de substanser som anses omfattas – eller inte omfattas – av dessa indikationer. Kort sagt skulle godkännandet för försäljning enligt detta resonemang ha betydelse när det gäller ”målen” med läkemedlet, men inte när det gäller de ”medel” med hjälp av vilka målen uppnås. Jag anser inte denna skillnad vara övertygande.

77. Jag kommer för fullständighetens skull att kort redogöra för Halozymes övriga argument. Företaget har för det första åberopat domen i målet MIT, som är en av de första domarna inom detta område, och hävdar att domstolen i den domen prövade den aktuella substansens effektivitet utifrån de faktiska omständigheterna, utan att ta hänsyn till klassificeringen i godkännandet för försäljning. Det argumentet bortser dock från den rättsliga bakgrunden i det målet. Vid den tiden definierades inte begreppen ”aktiv substans” och ”hjälpämne” i föregångaren till läkemedelsdirektivet med avseende på godkännanden för försäljning,( 45 ) och det gjordes inte någon tydlig åtskillnad mellan dem. Det var inte heller nödvändigt att inkludera någon förteckning över hjälpämnen i sammanfattningen av produktens egenskaper. I denna mindre utvecklade rättsliga ram var det naturligt för domstolen att först klargöra innebörden av dessa begrepp, för att sedan slå fast att hjälpämnen inte omfattas av begreppet ”produkt”.

78. För det andra har Halozyme åberopat domen i målet Bayer CropScience,( 46 ) och menar att också denna dom visar att klassificeringen i godkännandet för försäljning inte är avgörande. Den domen rörde dock växtskyddsmedel, vilka regleras genom en annan rättslig ram. Frågan var om en substans som hade klassificerats som ett ”skyddsämne”( 47 ) i godkännandet för försäljning ändå kunde vara en ”produkt” och därmed motivera att tilläggsskydd beviljas. Domstolen fann att en substans som var klassificerad som skyddsämne i relevant godkännande för försäljning kunde vara en produkt, förutsatt att den hade en egen toxisk, fytotoxisk eller växtskyddande verkan, i synnerhet genom sin effekt på växtens metabolism.

79. Även om jag har vissa förbehåll beträffande resonemanget i den domen är det i detta sammanhang tillräckligt att notera att även om det finns likheter mellan de två systemen med tilläggsskydd skiljer sig den rättsliga ramen som är tillämplig på växtskyddsmedel i betydande avseenden från den som gäller för läkemedel, vilket också påpekades av de flesta av regeringarna som lämnat in yttranden och av kommissionen. Resonemanget i domen i målet Bayer CropScience är därför inte tillämpligt på förevarande mål.

b) Administrativa förseningar som faktiskt uppstått

80. Halozyme har lagt fram ytterligare ett argument som grundas på målet med förordningen om tilläggsskydd, nämligen att kompensera för administrativa förseningar i syfte att stimulera kostsam och tidskrävande farmaceutisk forskning. Företaget har i detta avseende gjort gällande att rHuPH20 borde kunna bli föremål för tilläggsskydd, eftersom dess kombination med trastuzumab krävde omfattande kliniska undersökningar, inbegripet fullständiga fas III‑prövningar, för att beviljas det utvidgade godkännandet för försäljning av Herceptin SC (se punkt 13 ovan). Att strikt ta hänsyn till klassificeringen i godkännandet för försäljning skulle enligt Halozymes mening beröva innehavaren av grundpatentet möjligheten att beviljas tilläggsskydd, trots de förseningar som ägt rum.

81. Systemet med tilläggsskydd är dock inte tänkt att kompensera för varje administrativ försening som patenthavaren ställs inför, utan endast dem som förknippas med godkännande av ”nya aktiva ingredienser”, såsom har förklarats i punkt 54 och följande punkter ovan. Det ifrågasätts inte att Halozyme kan ha ställts inför betydande förseningar, men dessa förseningar uppstod inte på grund av bedömningen och godkännandet av rHuPH20 som en ny aktiv ingrediens, utan snarare till följd av den nya administreringsvägen för Herceptin SC, vilken krävde ytterligare studier för att bedöma dess inverkan på prestandan hos trastuzumab. Dessutom innebar den omständigheten att rHuPH20 är ett nytt hjälpämne, det vill säga ett hjälpämne som används för första gången i ett läkemedel, att det krävdes en särskild säkerhetsbedömning och inlämning av ytterligare styrkande uppgifter.( 48 )

82. Om andra former av farmaceutisk och medicinsk innovation, som utveckling av nya hjälpämnen eller medicintekniska produkter,( 49 ) också bör omfattas av tilläggsskydd är i slutändan en fråga för lagstiftaren. Enligt den nuvarande rättsliga ramen kan dock sådana innovationer, i den mån de inte avser nya aktiva substanser, skyddas av patent, men de är inte kvalificerade för tilläggsskydd.

83. Jag vill slutligen tillägga att även om forskning som bedrivs efter det att godkännandet för försäljning har beviljats, som till exempel presenteras i vetenskapliga artiklar eller externa studier, skulle visa att rHuPH20 fungerar på ett sätt som är jämförbart med hur en aktiv ingrediens fungerar, så utgör detta inte anledning att bortse från godkännandet för försäljning. Såsom redan har redogjorts för är syftet med tilläggsskydd att täcka patenthavarens investeringar i forskning som leder till det första godkännandet för försäljning av en aktiv ingrediens eller en kombination av aktiva ingredienser.( 50 ) Jag menar att vetenskapliga slutsatser som dras efter det att ett godkännande för försäljning har beviljats, och som inte ingick i bedömningen, inte kan beaktas i samband med en ansökan om tilläggsskydd.( 51 )

84. Mot bakgrund av alla ovanstående överväganden anser jag att den första tolkningsfrågan ska besvaras jakande, på så sätt att en substans som uttryckligen är klassificerad som ett hjälpämne i relevant godkännande för försäljning inte kan betraktas som en aktiv ingrediens, i den mening som avses i artikel 1 b i förordningen om tilläggsskydd.

85. Under dessa omständigheter finns det ingen anledning att besvara den andra, den tredje och den fjärde frågan, vilka har ställts endast i händelse av att den första frågan besvarades nekande, eftersom de gäller underlaget på grundval av vilket en självständig bedömning skulle behöva göras för det fall klassificeringen i godkännandet för försäljning inte var avgörande.

V. Förslag till avgörande

86. Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att domstolen besvarar den första tolkningsfrågan på följande sätt:

Artikel 1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel ska tolkas på följande sätt:

Kvalificeringen av en substans som en aktiv ingrediens, i den mening som avses i den bestämmelsen, ska fastställas med hänvisning till klassificeringen av substanser i det godkännande för försäljning som ligger till grund för ansökan om tilläggsskydd. Härav följer att en substans som uttryckligen är klassificerad som ett hjälpämne i godkännandet för försäljning inte kan betraktas som en aktiv ingrediens vid tillämpningen av den förordningen.

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel ( EUT L 152, 2009, s. 1 ).

3 När det gäller de specifika särdragen hos tilläggsskydd som intellektuella rättigheter av sitt eget slag, se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Teva m.fl. (C‑119/22 och C‑149/22, EU:C:2024:472, punkt 36 och följande punkter) (nedan kallat mitt förslag till avgörande i målet Teva II) .

4 En liknande fråga hänsköts men behandlades inte som sådan av domstolen i det mål som ledde fram till domen av den 16 september 1999, Farmitalia, (C‑392/97, EU:C:1999:416).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel ( EGT L 311, 2001, s. 67 ), i den version som är tillämplig i det nationella målet.

6 CZ/EP 2 163 643, med namnet ”Lösligt hyaluronidas-glykoprotein (sHASEGP), förfarande för framställning av detsamma, användningar och farmaceutiska kompositioner innehållande detsamma”.

7 Utvidgade godkännanden är ändringar av villkoren för ett godkännande för försäljning som krävs för större ändringar av ett befintligt och redan godkänt läkemedel, bland annat när det gäller dess styrka, form och administreringsväg.

8 Jag noterar att avsikten med den femte och den sjätte frågan huvudsakligen är att slå fast om kombinationen av rHuPH20 och trastuzumab – som produkt – skyddas av grundpatentet. De frågorna är därför endast relevanta om rHuPH20 kan anses vara en aktiv ingrediens oberoende av dess klassificering i godkännandet för försäljning. Jag menar dock att de tvivel som uttrycks genom dessa frågor i vart fall förefaller ha skingrats genom domen av den 19 december 2024, Teva m.fl. (C‑119/22 och C‑149/22, EU:C:2024:1039) (nedan kallad domen i målet Teva II), som meddelades efter det att denna begäran om förhandsavgörande hade framställts.

9 Se punkterna 34–39 i det förslaget till avgörande.

10 Kraven anges i den europeiska patentkonventionen och/eller i nationell lagstiftning, beroende på vilken typ av patent det är fråga om.

11 Valet mellan de fyra möjliga förfarandena beror framför allt på vilken typ av läkemedel det är fråga om och inom vilket område som läkemedlet är tänkt att säljas.

12 Det centraliserade förfarandet för godkännande för försäljning regleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 2004, s. 1). Den förordningen nämns inte uttryckligen i förordningen om tilläggsskydd, vilket gör beviljande av tilläggsskydd avhängigt att det finns ett giltigt godkännande för försäljning i enlighet med läkemedelsdirektivet. Det är emellertid allmänt vedertaget, både i administrativ praxis och i domstolens praxis, att tilläggsskydd kan beviljas med avseende på läkemedel som har godkänts enligt det centraliserade förfarandet i förordning nr 726/2004, inte minst eftersom alla de materiella bestämmelserna i läkemedelsdirektivet också är tillämpliga i det centraliserade förfarandet. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Seattle Genetics (C‑471/14, EU:C:2015:590, fotnot 5).

13 Se även, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i målet Laboratoires Eurogenerics och Theramex France (C‑118/24, EU:C:2025:815, punkt 30 och följande punkter), även om det fokuserar särskilt på det decentraliserade förfarandet.

14 För att vara exakt motsvarar ett europeiskt patent ett flertal nationella patent.

15 Jag kommer att använda begreppet ”patentmyndighet” för att hänvisa till de nationella myndigheterna med behörighet att bevilja tilläggsskydd. Beteckningarna i de olika medlemsstaterna varierar dock och kan inbegripa till exempel ”myndigheten för industriell äganderätt” eller ”immaterialrättsmyndigheten”.

16 Se domen i målet Teva II, punkt 42 och där angiven rättspraxis.

17 Se dom av den 4 maj 2006, Massachusetts Institute of Technology (C‑431/04, EU:C:2006:291, punkterna 18 och 25) (nedan kallad domen i målet MIT), dom av den 21 mars 2019, Abraxis Bioscience (C‑443/17, EU:C:2019:238, punkt 27), domen i målet Teva II, punkt 44, och beslut av domstolens ordförande den 14 november 2013, Glaxosmithkline Biologicals och Glaxosmithkline Biologicals, Niederlassung der Smithkline Beecham Pharma (C‑210/13, EU:C:2013:762, punkt 29) (nedan kallat beslutet i målet GSK).

18 Se domen i målet MIT, punkt 21. Jag använder följaktligen också de båda begreppen utan åtskillnad i detta förslag till avgörande.

19 Se även dom av den 9 juli 2020, Santen (C‑673/18, EU:C:2020:531, punkt 42) (nedan kallad domen i målet Santen).

20 Se beslutet i målet GSK, punkterna 30, 31 och 45.

21 Se, bland annat, avsnitt 3.2.2.1 i del I i bilaga I till läkemedelsdirektivet, som innehåller en icke uttömmande förteckning över vissa typer av hjälpämnen, inklusive adjuvans. Se även EMA:s Guideline on excipients in the dossier for application for marketing authorisation of a medicinal product .

22 Se beslutet i målet GSK, punkterna 36 och 37.

23 Huruvida endast trastuzumab kan beviljas tilläggsskydd är inte relevant i förevarande mål. Det förefaller under alla omständigheter vara ostridigt att den substansen, om har varit godkänd och säljs sedan år 2000, i sig själv inte uppfyller övriga villkor i förordningen om tilläggsskydd.

24 Flera nationella patentmyndigheter ansåg att rHuPH20 kan betraktas som en aktiv ingrediens och meddelade således tilläggsskydd i enlighet med Halozymes ansökan (se punkt 41 nedan).

25 I detta avseende hänvisas till kommissionens uttalanden under förhandlingen.

26 Såsom noterades av bland annat den hänskjutande domstolen och kommissionen.

27 Se skälen 2–6 och 9 i förordningen om tilläggsskydd.

28 Se även punkt 29 ovan och domen i målet Teva II, punkt 61.

29 Se domen i målet Santen, punkterna 55 och 57.

30 Se bilaga I till läkemedelsdirektivet där kraven anges för aktiva substanser och hjälpämnen; se även Max Planck Institute for Innovation and Competition, Study on the Legal Aspects of Supplementary Protection Certificates in the EU , Europeiska unionens publikationsbyrå, 2018, s. 138 och 143 (nedan kallad MPI-studien).

31 Se även, i detta avseende, MPI-studien, s. 143.

32 Vilket framhölls av den franska regeringen och kommissionen under förhandlingen; se artikel 32.4 i läkemedelsdirektivet.

33 Detta stämmer i ännu högre grad med tanke på att unionsdomstolarnas prövning är begränsad på detta område och eftersom de inte kan ersätta de behöriga läkemedelsmyndigheternas vetenskapliga bedömning med sin egen, vilket den franska regeringen korrekt noterade under förhandlingen; se, i detta avseende, dom av den 24 september 2025, Sanofi/kommissionen (T‑483/22, EU:T:2025:912, punkterna 73–81 och där angiven rättspraxis).

34 Det bör tilläggas att det förfarande som följdes för att godkänna Herceptin SC (se punkt 13 ovan) också gjorde det möjligt att undvika ytterligare begränsningar som följer av att bedöma en kombinationsprodukt, vid ett teoretiskt antagande om att rHuPH20 kunde ha ansetts vara en aktiv substans. Såsom kommissionen påpekade under förhandlingen kan en ändring av ett läkemedel som består i att ytterligare en aktiv ingrediens införs i princip inte godkännas som ett utvidgat godkännande, utan det skulle krävas ett nytt godkännande för försäljning av kombinationsprodukten. Ett sådant förfarande innebär att ytterligare krav skulle behöva uppfyllas; det måste bland annat visas att de kliniska fördelarna med kombinationen är större än dess eventuella nackdelar vid en jämförelse med monoterapi (se bland annat, i detta avseende, EMA:s Guideline on clinical development of fixed combination medicinal products ).

35 Se domen i målet Teva II , punkt 55.

36 Motivering av den 11 april 1990 till förslaget till rådets förordning (EEG) om införande av tilläggsskydd för läkemedel (KOM(90) 101 slutlig), som låg till grund för rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om införande av tilläggsskydd för läkemedel (EGT L 182, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 23, s. 78), vilken i sin tur har upphävts och ersatts av förordningen om tilläggsskydd. Denna motivering måste anses vara relevant, eftersom den avser skäl och bestämmelser (som dem som är aktuella i förevarande mål) som väsentligen är desamma i den nuvarande förordningen om tilläggsskydd.

37 Jag noterar att sökanden inte ens behöver lämna in någon kopia av det grundpatent som omfattar produkten i den mening som avses i artikel 3 a i förordningen om tilläggsskydd, eftersom de nationella patentmyndigheterna själva förväntas identifiera patentet.

38 Jag vill tillägga att det tillvägagångssätt som Halozyme förespråkar i praktiken väsentligen skulle försvåra uppgiften som har anförtrotts de nationella patentmyndigheterna. Det skulle inte bara påverka kontrollen av om en substans kan betraktas som en produkt, utan också bedömningen av om villkoren för att bevilja tilläggsskydd är uppfyllda. Det kan i detta avseende hänvisas särskilt till villkoret i artikel 3 d i förordningen om tilläggsskydd, enligt vilket godkännandet för försäljning ska vara det ”första godkännandet att saluföra produkten som läkemedel”. Såsom Irland har påpekat förtecknas godkännandena för försäljning i unionens läkemedelsregister med hänvisning till deras aktiva substanser. När de nationella patentmyndigheterna kontrollerar om en aktiv ingrediens, eller en kombination av aktiva ingredienser, redan har godkänts, förväntas de således genomföra sin kontroll med hänvisning till namnet på den aktuella substansen. Om en substans som är godkänd endast som hjälpämne ändå skulle kunna behandlas som en aktiv ingrediens vid tillämpningen av förordningen om tilläggsskydd, skulle denna kontroll dock bli betydligt mer komplicerad. I ett sådant scenario skulle det inte längre snabbt kunna fastställas om substansen redan ingår i ett läkemedel som omfattas av ett tidigare godkännande, vilket skulle försämra systemets tydlighet och tillförlitlighet.

39 Risken för olika tillvägagångssätt är särskilt uttalad i en situation som den i det nu aktuella målet, där ett läkemedels sammansättning definieras i ett enda centraliserat godkännande för försäljning. Med detta sagt noterar jag att även för det fall godkännanden för försäljning beviljas enligt det decentraliserade förfarandet eller förfarandet för ömsesidigt erkännande, är samordningsmekanismerna på EU-nivå utformade för att i princip säkerställa en konsekvent klassificering av substanser i medlemsstaterna. Denna konsekvens bör i sin tur återspeglas i ett enhetligt tillvägagångssätt för beviljande av tilläggsskydd.

40 Dom av den 15 januari 2015, Forsgren (C‑631/13, EU:C:2015:13) (nedan kallad domen i målet Forsgren).

41 Ibidem, punkt 54 och domslutet.

42 Detta verkar ha varit fallet också när det gäller de omständigheter som ledde fram till beslutet i målet GSK, som Halozyme också har hänvisat till. Samma överväganden är därför lika relevanta.

43 Om domstolen skulle anse att domen i målet Forsgren endast kan ges den breda tolkning som Halozyme förordar, då skulle jag respektfullt föreslå, i likhet med den nederländska regeringen, att domstolen tar den domen under nytt övervägande.

44 Domen i målet Forsgren, punkt 39 och domslutet.

45 Rådets direktiv 65/65/EEG av den 30 januari 1965 om tillnärmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författningar och som gäller farmaceutiska specialiteter (EGT 22, 1965, s. 369; svensk specialutgåva, område 13, volym 1, s. 67), i den version som är tillämplig i det nationella målet.

46 Dom av den 19 juni 2014, Bayer CropScience (C‑11/13, EU:C:2014:2010).

47 Skyddsämnen är substanser eller preparat som tillsätts ett växtskyddsmedel för att eliminera eller minska växtskyddsmedlets fytotoxiska effekter på vissa växter.

48 Se, bland annat, avsnitten 2.4 och 3.2.2.4 d i bilaga I till läkemedelsdirektivet.

49 Se, i detta avseende, MPI-studien, s. 465–469.

50 Se punkt 54 ovan och domen i målet Santen, punkterna 55 och 57.

51 Se, analogt, dom av den 12 december 2013, Eli Lilly and Company (C‑493/12, EU:C:2013:835 , punkterna 41–43), och dom av den 30 april 2020, Royalty Pharma Collection Trust (C‑650/17, EU:C:2020:327 , punkterna 45 och 46).