Förslag till avgörande av generaladvokat Rimvydas Norkus föredraget den 2 oktober 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Rådets förordning av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 2009, s. 1; rättelser i EUT L 131, 2011, s. 26, och i EUT L 8, 2013, s. 19).

4 I förevarande förslag till avgörande omfattar uttrycket aide judiciaire (rättshjälp) även begreppet aide juridictionnelle (rättshjälp) i den mening som avses i relevant nationell rätt som den hänskjutande domstolen har hänvisat till i sin begäran om förhandsavgörande.

5 Detta protokoll återfinns i bilagan till rådets beslut 2009/941/EG av den 30 november 2009 om Europeiska gemenskapens ingående av Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet (EUT L 331, 2009, s. 17) (nedan kallat 2007 års Haagprotokoll).

6 Rådets förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

7 Konvention, undertecknad i Bryssel den 27 september 1968, om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk specialutgåva, EGT C 15, 1997, s. 30) i dess lydelse enligt på varandra följande konventioner om nya medlemsstaters tillträde till denna konvention. Det ska i detta hänseende erinras om att förordning nr 4/2009, vars tolkning den hänskjutande domstolen önskar få klarhet i, i fråga om underhållsskyldighet, såsom framgår av artikel 68.1 och artikel 75.2 i förordningen, har ersatt förordning nr 44/2001, vilken i sin tur har ersatt Brysselkonventionen mellan medlemsstaterna.

8 Dom av den 13 juli 1995, Hengst Import ( C‑474/93, EU:C:1995:243, punkt 19) (nedan kallad domen Hengst Import).

9 Dom av den 16 juni 1981, Klomps ( 166/80, EU:C:1981:137, punkt 9).

10 Domen Hengst Import, punkterna 20 och 21.

11 Dom av den 16 juni 1981, Klomps ( 166/80, EU:C:1981:137, punkt 9).

12 Konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad i Lugano den 30 oktober 2007 och godkänd på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2009/430/EG av den 27 november 2008 (EUT L 147, 2009, s. 1) (nedan kallad Lugano II‑konventionen).

13 Se dom av den 30 mars 2023, PT (Betalningsföreläggande enligt schweizisk rätt), C‑343/22, EU:C:2023:276, punkt 35.

14 Dom av den 20 december 2017, C‑467/16, EU:C:2017:993 (nedan kallad domen Schlömp).

15 Avsnitt 9 i Lugano II-konventionen med rubriken Litispendens och mål som har samband med varandra, innefattar artikel 27 i förordningen. I punkt 2 i denna artikel föreskrivs att vid litispendens ska [n]är det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, … övriga domstolar självmant avvisa talan till förmån för den domstolen. I artikel 30.1 i nämnda konvention föreskrivs i huvudsak att tidpunkten för väckande av talan vid domstol är när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen, förutsatt att käranden sedan inte har underlåtit att vidta de mått och steg som denne var skyldig att vidta för att få delgivningen av svaranden verkställd.

16 Det ska i detta hänseende understrykas att domstolen, i punkterna 41 och 42 i domen Schlömp, preciserade att, som framgår av artikel 68.1 i förordning nr 4/2009 ska den förordningen ändra förordning nr 44/2001 genom att ersätta bestämmelserna om underhållsskyldighet där. Eftersom artikel 64.1 i Lugano II-konventionen hänvisar till varje ändring av förordning nr 44/2001, ska den hänvisningen emellertid förstås så, att den inkluderar förordning 4/2009, vars tolkning är aktuell i förevarande mål.

17 Punkterna 47–58 i domen Schlömp.

18 Dom av den 4 maj 2017, C‑29/16, EU:C:2017:343 (nedan kallad domen HanseYachts).

19 Punkt 20 i domen HanseYachts.

20 Domstolen har särskilt ombetts att tolka artikel 30 i förordning nr 44/2001 rörande den tidpunkt vid vilken talan ska anses ha väckts vid en domstol, eftersom denna artikel har samma lydelse som artikel 9 a i förordning nr 4/2009.

21 Det vill säga att undanröja problem som härrör från nationella skillnader när det gäller att fastställa vid vilken tidpunkt talan väckts. Denna tidpunkt ska fastställas autonomt, och på så sätt minska osäkerheten till följd av de stora skillnader som förelåg mellan medlemsstaternas lagstiftningar beträffande tidpunkten för när talan anses ha väckts. Enligt domstolen är syftet med denna artikel att på ett enkelt och enhetligt sätt kunna fastställa vid vilken tidpunkt talan anses ha väckts (se punkterna 30 och 35 i domen HanseYachts).

22 Domslutet i domen HanseYachts.

23 Den omständigheten att motparten inte har gjort detta kan däremot inte påverka kvalificeringen av denna handling, eftersom det är motparten själv som bestämmer att utöva denna processuella rättighet.

24 Mot bakgrund av situationen i den ovan nämnda domen Hengst Import kan exemplet med decreto ingiuntivo nämnas, för vilket det beslutades att det endast var ett formulär vilket inte kunde förstås utan ansökan. Omvänt gjorde en delgivning av ansökan utan decreto ingiuntivo inte det möjligt för motparten att förstå om domstolen gillat eller ogillat ansökan. Det var följaktligen de två handlingarna tillsammans som ansågs som en stämningsansökan (punkt 20 i domen).

25 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 21 maj 1980, Denilauler ( 125/79, EU:C:1980:130, punkt 13).

26 Såsom var fallet med ett medlingsförfarande, som är kontradiktoriskt och i princip obligatoriskt enligt schweizisk rätt. Utan medlingsförfarande kommer en talan som väcks vid domstol att avvisas (se den ovannämnda domen Schlömp, punkt 53).

27 Dom av den 18 december 2014, Sanders och Huber ( C‑400/13 och C‑408/13, EU:C:2014:2461, punkt 24).

28 Artikel 12.1 i förordning nr 4/2009.

29 Gaudemet-Talon, H., Les conditions de régularité de la décision étrangère, i Compétence et exécution des jugements en Europe, 7:e uppl., LGDJ, Paris-La Défense, 2024. Det ska dessutom understrykas att det var Brysselkonventionen som var den första som innehöll uttrycket motsvarande handling, särskilt sedan Danmark, Irland, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland anslöt sig till konventionen år 1978, för att ta hänsyn till processrättsliga särdrag i Common Law-länder. Enligt denna logik kan begreppet motsvarande handling inte avvika från begreppet stämningsansökan, utan syftar snarare till att ha en liknande innebörd.

30 Se, för ett liknande resonemang och analogt, Law, St., Article 32, i Requejo Isidro, M (utgivare), Brussels I bis: a commentary on Regulation (EU) no 1215/2012, Edward Elgar Publishing, Cheltenham, 2022, s. 500–505.

31 Det är klart att även om den som väcker talan just eftersträvar detta syfte, kan processen även avslutas genom att dess yrkanden ogillas.

32 Denna artikel återfinns i avsnitt 1 Domar meddelade i en medlemsstat som är bunden av 2007 års Haagprotokoll i kapitel IV, avseende Erkännande, verkställbarhet och verkställighet av domar.

33 Denna artikel ingår i avsnitt 2 i kapitel IV med rubriken Domar meddelade i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll.

34 Skälen 31, 33 och 45 i förordning nr 4/2009 och dom av den 9 februari 2017, S ( C‑283/16, EU:C:2017:104, punkt 33).

35 Skäl 15 i förordning nr 4/2009.

36 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 december 2006, ASML ( C‑283/05, EU:C:2006:787, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

37 Dom av den 18 december 2014, Sanders och Huber ( C‑400/13 och C‑408/13, EU:C:2014:2461, punkt 23).

38 I detta avseende, se fotnoterna 8 och 17 i förevarande förslag till avgörande.

39 Se, till exempel, dom av den 2 maj 2019, Pillar Securitisation ( C‑694/17, EU:C:2019:345, punkt 27), och dom av den 30 september 2021, Commerzbank ( C‑296/20, EU:C:2021:784, punkt 33). Mer allmänt gäller domstolens tolkning av bestämmelserna i en av dessa rättsakter även för motsvarande bestämmelser i de andra rättsakterna, när dessa bestämmelser kan anses motsvara varandra (dom av den 6 juni 2024, Geterfer, C‑381/23, EU:C:2024:467, punkt 24).

40 Se ingressen till Brysselkonventionen, ingressen till Lugano II-konventionen och skäl 6 i förordning nr 44/2001. Det ska påpekas att förordning nr 4/2009, för att uppnå de huvudsakliga syftena med förordningen, såsom de anges i punkt 50 i förevarande förslag till avgörande, oundvikligen syftar till att säkerställa fri rörlighet för domar på privaträttens område och den delar således detta syfte med andra rättsliga instrument som har tolkats i den rättspraxis som anges i punkterna 31–39 i förevarande förslag till avgörande.

41 Se offentliggörandet av kommissionens lagstiftningsförslag COM(2005) 0649. Det ska understrykas att Europarlamentets justitieutskott under förfarandet för antagande av förordning nr 4/2009 föreslog att artikel 9 skulle strykas, eftersom den nästan ordagrant återgav den tidigare artikel 30 i förordning nr 44/2001 och därför var meningslös. Detta förslag, som återgavs i Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 december 2007, behölls emellertid inte i den slutliga versionen av denna förordning. Det finns således ett mycket starkt samband mellan de två rättsliga instrumenten, vilket motiverar att de lärdomar som kan dras av tolkningen av det förstnämnda i princip kan överföras till tolkningen av det sistnämnda.

42 114 § 1 ZPO.

43 117 § 1 ZPO.

44 118 § 1 ZPO.

45 Vid förhandlingen underströk den tyska regeringen att om rättshjälp beviljas ska förfarandet i sak begränsas till vad som har åberopats i ansökan. I detta avseende förstår jag att rättshjälp som beviljas för en talan som sökanden avser att väcka om underhållsskyldighet visserligen inte kan användas för en talan som exempelvis avser miljöskydd. Frågan är emellertid om denna begränsning även ska gälla vid kompletterande yrkanden, ändring av den underhållsskyldige eller andra uppgifter som i ansökan skiljer sig från dem i det utkast till ansökan om ändring av underhållsskyldigheten som bifogats ansökan om rättshjälp, om den underhållsberättigade ansåg sig ha större utsikter att vinna framgång på grund av dessa förändringar när talan väcktes i sak? Jag betvivlar att så är fallet. Om en ansökan om rättshjälp, till vilken en ansökan om ändring i fråga om underhållsskyldighet, som formellt kommer att inges för det fall rättshjälp beviljas, endast bifogas i form av ett utkast, ska anses som en handling motsvarande en stämningsansökan, hur ska då dessa ändringar betraktas? Skulle de anses ändra denna handling? Om så är fallet, vad kommer att hända med dem i förfarandet i sak? Detta är bara några exempel på de praktiska svårigheter som en kvalificering av ansökan om rättshjälp som en handling motsvarande en stämningsansökan medför.

46 Allmänt sett är det inte uteslutet att fråga sig om det verkligen är möjligt att tala om en motpart i ett sådant förfarande avseende ansökan om rättshjälp, när det inte har framställts något anspråk mot denna part. Även om det inom ramen för ett förfarande om beviljande av rättshjälp beaktas att denna part kommer att vara motpart, innebär detta enligt min mening inte att motparten tillerkänns några processuella rättigheter som för denne närmare den verkliga svaranden i den mening som avses med ett kontradiktoriskt förfarande i sak.

47 Sökanden kan till exempel besluta att nå en uppgörelse i godo eller helt enkelt avstå från att väcka talan.

48 Det kan i detta sammanhang noteras att det i förordning nr 4/2009 föreskrivs alternativa behörighetskriterier, vilket framgår av användningen av den samordnande konjunktionen eller, efter redogörelsen för vart och ett av dem i artikel 3 i nämnda förordning (dom av den 17 september 2020, Landkreis Harburg (Domstols behörighet i fråga om föräldraansvar och underhållsskyldighet), C‑540/19, EU:C:2020:732, punkt 29), som inte är hierarkiska (dom av den 5 september 2019, R (Domstols behörighet i fråga om föräldraansvar och underhållsskyldighet), C‑468/18, EU:C:2019:666, punkt 45). De ger således den underhållsberättigade, när denne handlar i egenskap av sökande, möjlighet att väcka talan om underhållsskyldighet på grundval av olika behörighetsgrunder, vilka bland annat räknas upp i artikel 3 a och b i förordningen, det vill säga antingen vid domstolen i den ort där svaranden har hemvist, eller vid domstolen i den ort där den underhållsberättigade har hemvist. Betydelsen av detta val i syfte att skydda den underhållsberättigade återspeglar för övrigt 2007 års Haagprotokoll, med vilket förordning nr 4/2009 enligt domstolen har ett nära förhållande (dom av den 7 juni 2018, KP, C‑83/17, EU:C:2018:408, punkt 49). Domstolen har således slagit fast att detta protokoll gör det möjligt för den underhållsberättigade att de facto välja vilken lag som ska tillämpas på hans eller hennes yrkande om underhållsbidrag, i och med att det föreskrivs att domstolslandets lag, och inte lagen i den stat där den underhållsberättigade har sin hemvist, ska tillämpas i första hand när vederbörande inkommer med sin begäran till den behöriga myndigheten i den stat där den underhållsskyldige har sin hemvist (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2018, Mölk, C‑214/17, EU:C:2018:744, punkterna 31 och 32).

49 Mot bakgrund av det meningsutbyte som ägde rum vid förhandlingen kan det inte uteslutas att detta särdrag är helt och hållet specifik för tysk rätt. Såvitt jag vet rör det sig emellertid om ett helt exceptionellt fall i samtliga medlemsstaters rättssystem. Enligt min mening påverkar detta i alla händelser inte den omständigheten att det ankommer på medlemsstaterna att inom ramen för sin nationella rätt säkerställa effektiviteten hos de mål som eftersträvas med unionens förordningar.

50 Genomförandet av förordning nr 4/2009 i enlighet med artikel 24.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 16 juli 2015, A, C‑184/14, EU:C:2015:479, punkt 46), har således också säkerställts.

51 Se, analogt, det obligatoriska medlingsförfarandet i domen Schlömp.

52 Punkt 34 i domen HanseYachts.

53 Punkt 24 i domen HanseYachts.