Domstolens dom (nionde avdelningen) den 18 december 2025

I mål C‑259/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunal judiciaire de Marseille (Förstainstansdomstolen i Marseille, Frankrike) genom beslut av den 8 april 2024, som inkom till domstolen den 12 april 2024, i målet

DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Condinanzi samt domarna N. Jääskinen (referent) och R. Frendo, generaladvokat: D. Spielmann, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: SAS Tenergie Development, genom N. Akodad, F. Locatelli, G. Menu-Lejeune och H. Saoudi, avocats, Frankrikes regering, genom P. Chansou och B. Travard, båda i egenskap av ombud, Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av A. Collabolletta, avvocato dello Stato, Europeiska kommissionen, genom A. Demeneix och B. Eggers, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 116 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1, och rättelser i EUT L 241, 2021, s. 13 samt EUT L, 2025/90724) (nedan kallad tullkodexen).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, SAS Tenergie Development (nedan kallat Tenergie) och, å andra sidan, Directeur régional des douanes de Marseille (Regionala tulldirektören i Marseille), Direction interrégionale des douanes Provence-Alpes-Côte d’Azur-Corse (Interregionala tulldirektoratet i Provence-Alpes-Côte d’Azur-Korsika), och Direction régionale des douanes de Marseille (Regionala tulldirektoratet i Marseille) (nedan tillsammans kallade den franska tullmyndigheten) angående lagenligheten av ett beslut till Tenergie om uppbörd av antidumpnings- och utjämningstullar för importerade solpaneler som därefter övergått till fri omsättning i Frankrike.

3 I artikel 116 i tullkodexen anges följande:

4 Artikel 119 i tullkodexen, med rubriken Fel från de behöriga myndigheternas sida, har följande lydelse:

5 I artikel 120 i tullkodexen, med rubriken Rättviseskäl, föreskrivs följande:

6 Tenergie, ett bolag bildat enligt fransk rätt, importerar material för att bygga solkraftverk till Frankrike och använder sig av leverantörer som är etablerade i olika länder. Mellan den 18 december 2013 och den 27 februari 2014 importerade bolaget solpaneler som avsänts från Taiwan till Frankrike vilka därefter övergick till fri omsättning och frisläpptes för konsumtion.

7 Till följd av en internationell utredning som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) genomförde år 2014 i syfte att kontrollera ursprunget i tullhänseende för de solpaneler som avsändes från Taiwan och importerades till Europa utförde den franska tullmyndigheten en kontroll av Tenergies import.

8 Den 15 oktober 2015 underrättade den franska tullmyndigheten Tenergie om utredningsresultatet, som visade på överträdelser av unionens tullagstiftning, eftersom de solpaneler som Tenergie hade importerat under den omtvistade perioden härrörde från Kina. Den 15 december 2015 upprättade den franska tullmyndigheten en underrättelse om överträdelse som avsåg falska ursprungsdeklarationer för de paneler som hade importerats mellan den 18 december 2013 och den 27 februari 2014. Den 2 mars 2016 utfärdade denna myndighet ett första beslut om uppbörd av de antidumpnings- och utjämningstullar som var tillämpliga på solpaneler med ursprung i Kina som importerats av Tenergie (nedan kallade de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna).

9 Den 21 november 2019 beslutade den franska tullmyndigheten att häva detta första beslut om uppbörd med motiveringen att Tenergies rätt att yttra sig hade åsidosatts.

10 Den 11 december 2019 delgav den franska tullmyndigheten Tenergie en ny underrättelse om utredningsresultatet. Den 26 augusti 2020 delgav denna myndighet Tenergie en underrättelse om överträdelse av unionens tullagstiftning, som upphävde och ersatte den underrättelse om överträdelse som hade delgetts Tenergie den 15 december 2015. Den 16 september 2020 utfärdade nämnda myndighet ett andra beslut om uppbörd av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna, till ett belopp av 2405887 euro.

11 Genom skrivelse av den 12 april 2021 ingav Tenergie en första ansökan till den franska tullmyndigheten om eftergift av dessa antidumpnings- och utjämningstullar med stöd av artiklarna 119 och 120 i tullkodexen.

12 Den 4 maj 2021 väckte Tenergie en första talan vid Tribunal judiciaire de Marseille (Förstainstansdomstolen i Marseille) och yrkade att detta andra beslut om uppbörd av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna skulle ogiltigförklaras. Talan ogillades genom dom av den 9 maj 2023. Tenergie överklagade denna dom.

13 Den 18 maj 2021 ingav Tenergie en andra ansökan till den franska tullmyndigheten om eftergift av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna.

14 Genom skrivelse av den 16 september 2021 avslog den franska tullmyndigheten den andra ansökan om eftergift av dessa antidumpnings- och utjämningstullar, med motiveringen dels att inget fel i den mening som avses i artikel 119 i tullkodexen kunde tillskrivas den berörda tullmyndigheten, dels att Tenergies situation inte berodde på särskilda omständigheter i den mening som avses i artikel 120 i tullkodexen.

15 Genom skrivelse av den 19 oktober 2021 avslog den franska tullmyndigheten den första ansökan om eftergift av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna.

16 Genom skrivelse av den 29 november 2021 meddelade den franska tullmyndigheten ett slutgiltigt avslag på Tenergies ansökningar om eftergift av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna.

17 Den 25 februari 2022 väckte Tenergie en andra talan vid Tribunal judiciaire de Marseille (Förstainstansdomstolen i Marseille), som är hänskjutande domstol i målet, och yrkade bland annat att beslutet att avslå Tenergies ansökningar om eftergift av de omtvistade antidumpningstullarna och utjämningstullarna skulle ogiltigförklaras eller, i annat fall, att den franska tullmyndigheten skulle förordna om en ny utredning av ärendet och överlämna detta till kommissionen för prövning.

18 Tenergie har gjort gällande att villkoren för eftergift av importtullar var uppfyllda i förevarande fall. Kommissionen borde nämligen för det första ha underrättat företagen om att de solpaneler som är aktuella i det nationella målet härrörde från Kina. Dessutom borde den franska tullmyndigheten, som hade genomfört ett antal kontroller och hyste misstankar om solpanelernas ursprung, ha fördjupat dessa kontroller och informerat Tenergie om dem. Genom att inte göra detta begick myndigheten ett fel i den mening som avses i artikel 119 i tullkodexen, vilket för övrigt var omöjligt att upptäcka för Tenergie, som inte förfogar över utrednings- och kontrollmedel som är jämförbara med myndigheternas.

19 Tenergie har vidare hävdat att dess situation berodde på särskilda omständigheter i den mening som avses i artikel 120 i tullkodexen, utan att Tenergie gjort sig skyldigt till oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet i syfte att kringgå de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna. Tenergie har tvärtom uppgett att det handlade i god tro när det självt genomförde utredningar och inspektioner på plats. Under dessa omständigheter anser Tenergie att den franska tullmyndigheten var skyldig att vidarebefordra ärendet avseende ansökan om eftergift av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna till kommissionen, eftersom den kontroll som denna myndighet hade utfört huvudsakligen grundade sig på slutsatserna av Olafs utredning som nämns i punkt 7 i denna dom, vilken genomförts i enlighet med artiklarna 2 och 20 i förordning nr 515/97.

20 Den franska tullmyndigheten har å sin sida hävdat att den aldrig har stärkt Tenergie i dess uppfattning angående ursprunget av de solpaneler som är aktuella i det nationella målet. Myndigheten angav dels att fram till dess att Olaf hade meddelat slutsatserna av sin utredning, det vill säga efter november 2014, hade den inte tillgång till några uppgifter för att kunna motbevisa detta ursprung, dels att de taiwanesiska tullmyndigheternas bedömningar inte var relevanta inom ramen för unionens antidumpningspolitik. Myndigheten anser dessutom att en leverantörs onda tro inte utgör någon särskild omständighet som bör beaktas vid bedömningen av en ansökan om eftergift av antidumpnings- och utjämningstullar, utan en risk som är inneboende i affärsverksamheten. Den franska tullmyndigheten anser följaktligen att villkoren i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen inte var uppfyllda i förevarande fall och att det därför inte fanns någon anledning att vidarebefordra ärendet till kommissionen med stöd av artikel 116 i tullkodexen.

21 Den hänskjutande domstolen finner att utgången i det nationella målet beror på de klargöranden som EU-domstolens kommer att göra vid tolkningen av unionsrätten.

22 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende erinrat om att Tenergie har hävdat att den franska tullmyndigheten aldrig uttryckt något förbehåll eller påpekat något onormalt med varornas ursprung, att tullmyndighetens godkännande av en tulldeklaration med en felaktig klassificering enligt tulltaxan av varorna i fråga, trots att samtliga nödvändiga handlingar hade lämnats in av importören, utgör ett fel i den mening som avses i artikel 119 i tullkodexen och, slutligen, att bolaget borde ha underrättats om riskerna med den import som är aktuell i det nationella målet redan när den franska tullmyndigheten och de ansvariga europeiska myndigheterna inledde Olafs utredning, med förtydligande om att det av Olafs rapport avseende denna utredning framgår att de taiwanesiska tullmyndigheterna redan den 24 november 2014 hade lämnat uppgifter till Olaf om omlastningen i Taiwan av ett stort antal solpaneler med ursprung i Kina. Den hänskjutande domstolen finner följaktligen att Tenergie har skäl att fråga om den franska tullmyndigheten var skyldig att vidarebefordra dess ärende avseende ansökan om eftergift av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna till kommissionen.

23 Mot denna bakgrund beslutade Tribunal judiciaire de Marseille (Förstainstansdomstolen i Marseille) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

24 Kommissionen har gjort gällande att förevarande begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till prövning, eftersom den första frågan är hypotetisk och denna fråga ligger till grund för de två övriga frågor som den hänskjutande domstolen har ställt. Kommissionen anser nämligen att Tenergie, i motsats till vad som framgår av den första frågan, inte kan anses ha uppfyllt villkoren i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen, vilket innebär att Tenergie inte kan åberopa dessa bestämmelser för att kräva eftergift av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna. Kommissionen har anfört att den hänskjutande domstolen inte har styrkt de faktiska omständigheter av vilka det följer att Tenergie i förevarande fall har uppfyllt villkoren i artiklarna 119 och 120. Det framgår tvärtom av beslutet om hänskjutande och av den dom som Tribunal judiciaire de Marseille (Förstainstansdomstolen i Marseille) meddelade den 9 maj 2023, som nämns i punkt 12 ovan, att Tenergie inte har uppfyllt dessa villkor. De frågor som ställts om hur artikel 116 i tullkodexen ska tillämpas är följaktligen inte relevanta.

25 På samma sätt har den franska och den italienska regeringen, utan att formellt göra gällande att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till prövning, betonat att det inte framgår av begäran om förhandsavgörande att villkoren i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen är uppfyllda i förevarande fall.

26 Enligt fast rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 1 augusti 2025, Alace och Canpelli, C‑758/24 och C‑759/24, EU:C:2025:591, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

27 Det framgår även av fast rättspraxis att det förfarande som har införts genom artikel 267 FEUF utgör ett medel för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna, genom vilket EU-domstolen tillhandahåller de nationella domstolarna de uppgifter om unionsrättens tolkning som de behöver för att kunna avgöra de mål som de ska pröva. En begäran om förhandsavgörande grundar sig på det behov som är knutet till den faktiska lösningen av en tvist och inte på avgivandet av rådgivande yttranden i allmänna eller hypotetiska frågor (beslut av den 24 mars 2025, Cajasur Banco, C‑443/24, EU:C:2025:253, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

28 Såsom framgår av själva ordalydelsen i artikel 267 FEUF ska det begärda förhandsavgörandet vara nödvändigt för att den hänskjutande domstolen ska kunna döma i saken i det mål som är anhängigt vid den. Domstolens uppgift i ett mål om förhandsavgörande är nämligen att bistå den hänskjutande domstolen vid avgörandet av den konkreta tvist som är anhängig vid den. I ett sådant förfarande måste det således föreligga ett dylikt samband mellan det berörda målet och de unionsbestämmelser vars tolkning begärts så att tolkningen tillgodoser ett objektivt behov för det avgörande som den hänskjutande domstolen ska meddela (beslut av den 2 maj 2025, Klinka-Geo Trans, C‑501/24, EU:C:2025:348, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

29 I förevarande fall framgår det av lydelsen av den första frågan, som avser tolkningen av artikel 116 i tullkodexen, att denna fråga avser ett särskilt fall, nämligen att ett bolag uppfyller kriterierna i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen för att få återbetalning eller eftergift av det importtullbelopp som det har betalat. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende preciserat att så är fallet med Tenergie.

30 Den hänskjutande domstolen har emellertid inte angett, och än mindre visat, på vilket sätt villkoren i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen var uppfyllda i förevarande fall. Det framgår nämligen varken av de faktiska omständigheter som anges i beslutet om hänskjutande eller av motiveringen till detta att dessa villkor var uppfyllda. Såsom den franska regeringen har påpekat har den hänskjutande domstolen i motiveringen till sin begäran endast konstaterat att Tenergie anser att tullmyndigheternas godkännande av en tulldeklaration med felaktig tullklassificering av de varor som är aktuella i det nationella målet utgör ett fel i den mening som avses i artikel 119 i tullkodexen.

31 Det bör även påpekas att kommissionen som bilaga till sitt skriftliga yttrande har bifogat den dom som den hänskjutande domstolen meddelade den 9 maj 2023 i det förfarande som Tenergie inlett och som syftar till att ogiltigförklara beslutet om uppbörd av de omtvistade antidumpnings- och utjämningstullarna, vilket utfärdats av den franska tullmyndigheten den 16 september 2020. Detta förfarande avsåg i huvudsak samma faktiska omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet. Det framgår emellertid av denna dom att Tenergie, enligt den hänskjutande domstolen, inte uppfyllde villkoren i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen.

32 I detta sammanhang anmodade EU-domstolen, genom en begäran om upplysningar av den 20 december 2024, den hänskjutande domstolen att ange huruvida den ansåg att Tenergie uppfyllde villkoren i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen och, om så var fallet, förklara varför.

33 Den 3 februari 2025 svarade den hänskjutande domstolen att den i detta skede inte kunde bekräfta eller vederlägga huruvida Tenergie uppfyllde dessa villkor, eftersom den, i avvaktan på ett svar på begäran om förhandsavgörande, ännu inte hade tagit ställning till de ansökningar som hade inkommit till den.

34 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar domstolen att det antagande som ligger till grund för den första tolkningsfrågan, det vill säga att Tenergie uppfyller… villkoren i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen, varken stöds av beslutet om hänskjutande eller, mer allmänt, av de handlingar som domstolen har tillgång till.

35 Tillämpningen av artikel 116.3 i tullkodexen, som enligt punkt 29 ovan är föremål för den första frågan, förutsätter emellertid att villkoren i artiklarna 119 och 120 i tullkodexen är uppfyllda. Eftersom den hänskjutande domstolen har medgett att det inte har visats att villkoren i artiklarna 119 och 120 var uppfyllda i förevarande fall, måste denna fråga anses vara hypotetisk i den mening som avses i den rättspraxis som nämns i punkterna 26 och 27 ovan.

36 Eftersom den hänskjutande domstolens andra och tredje fråga är beroende av svaret på den första frågan, ska begäran om förhandsavgörande följaktligen avvisas i sin helhet.

37 Det bör dock påpekas att den hänskjutande domstolen behåller rätten att begära ett nytt förhandsavgörande genom att förse EU-domstolen med alla uppgifter som den behöver för att kunna avgöra målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2019, Călin, C‑676/17, EU:C:2019:700, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

38 Härav följer att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till prövning.

39 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: franska.