Domstolens dom (nionde avdelningen) den 10 juli 2025

I mål C‑294/24 [Zadzhova], angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Rayonen sad – Burgas (Distriktsdomstolen i Burgas, Bulgarien) genom beslut av den 24 april 2024, som inkom till domstolen den 24 april 2024, i målet

DOMSTOLEN (nionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden N. Jääskinen samt domarna M. Condinanzi och R. Frendo (referent), generaladvokat: L. Medina, justitiesekreterare: handläggaren R. Stefanova-Kamisheva,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 5 mars 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Vodosnabdyavane i kanalizatsia EAD, genom G.D. Dobrev, Z.I. Gadzheva, L.I. Todev, advokati, och T. Mirchev, Bulgariens regering, genom T. Mitova och R. Stoyanov, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom P. Kienapfel, G. Koleva, N. Nikolova och P. Ondrůšek, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Bulgarisk rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Vodosnabdyavane i kanalizatsia EAD (nedan kallat VIK) och ED rörande utebliven betalning av vattenräkningar avseende en fastighet som tillhör ED.

3 Artikel 3.1 i direktiv 93/13 har följande lydelse:

4 I artikel 84 första stycket i Zakon za zadalzheniyata i dogovorite (lagen om skyldigheter och avtal, DV nr 275 av den 22 november 1950) (nedan kallad ZZD), föreskrivs följande:

5 Artikel 114 ZZD har följande lydelse:

6 VIK tillhandahåller sina kunder vatten- och avloppsvattentjänster i staden Burgas (Bulgarien) på grundval av individuella avtal som innehåller allmänna villkor för tillhandahållandet av dessa tjänster till användarna (nedan kallade de allmänna villkoren).

7 Den 27 oktober 2023 väckte VIK talan vid Rayonen sad – Burgas (Distriktsdomstolen i Burgas, Bulgarien), som är hänskjutande domstol, och yrkade att konsumenten ED skulle förpliktas att betala vissa fakturor för vattenförbrukning i en fastighet som ED äger och som är belägen i staden Burgas.

8 VIK har i synnerhet gjort gällande att ED är skyldigt bolaget ett huvudbelopp på 693,56 bulgariska leva (BGN) (cirka 350 euro) för vattenförbrukning mellan den 17 mars 2020 och den 12 maj 2023 vilken hade fakturerats under perioden den 25 augusti 2021 till den 25 maj 2023, jämte lagstadgad ränta från och med den dag då talan väcktes vid den hänskjutande domstolen fram till dess att fordran slutligen betalats, samt dröjsmålsränta för perioden den 25 september 2021 till den 24 oktober 2023 om 81,30 BGN (cirka 41 euro).

9 VIK har gjort gällande att bolaget för den aktuella förbrukningsperioden utfärdade fakturor som ED inte betalade inom den frist på 30 dagar som föreskrivs i artikel 33.2 i de allmänna villkoren.

10 ED har bestritt storleken på de begärda beloppen och har bland annat gjort gällande att den påstådda fordran har upphört till följd av att den treåriga preskriptionstiden har löpt ut.

11 Den hänskjutande domstolen har påpekat att VIK enligt artikel 33.1 i de allmänna villkoren är skyldigt att utfärda månatliga fakturor till sina kunder för de vatten- och avloppsvattentjänster som bolaget tillhandahåller. Enligt artikel 33.2 i de allmänna villkoren är konsumenten skyldig att betala utestående belopp inom 30 dagar från den dag då fakturan utfärdades.

12 Enligt artikel 42 i de allmänna villkoren är dessutom en konsument som inte fullgör sin betalningsskyldighet inom föreskriven tid skyldig att betala VIK en ersättning som motsvarar den lagstadgade räntan.

13 Den hänskjutande domstolen har påpekat att enligt artikel 84 första stycket och artikel 114 ZZD förfaller fordran till betalning och preskriptionstiden börjar löpa när 30 dagar har förflutit från det att VIK utfärdade fakturan.

14 Härav följer att fastställandet av den tidpunkt då denna frist börjar löpa beror på VIK:s agerande och närmare bestämt på utfärdandet av fakturorna. VIK har emellertid regelbundet åsidosatt föreskrifterna i artikel 33.1 i de allmänna villkoren, enligt vilka bolaget ska utfärda månatliga fakturor.

15 Den hänskjutande domstolen frågar sig om artikel 33.2 i de allmänna villkoren eventuellt är oskälig, eftersom den gör det möjligt för VIK att, beroende på tidpunkten för fakturans utfärdande, ensidigt fastställa förfallodagen för sina fordringar och den dröjsmålsränta som är hänförlig till dessa, och följaktligen vid vilken tidpunkt preskriptionstiden för dessa fordringar börjar löpa.

16 Mot denna bakgrund beslutade Rayonen sad – Burgas (Distriktsdomstolen i Burgas, Bulgarien) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

17 Det framgår av fast rättspraxis att det förfarande som har införts genom artikel 267 FEUF utgör ett medel för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna, genom vilket EU-domstolen tillhandahåller de nationella domstolarna de uppgifter om unionsrättens tolkning som de behöver för att kunna avgöra de mål som de ska pröva (dom av den 22 februari 2024, Ente Cambiano società cooperativa per azioni, C‑660/22, EU:C:2024:152, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

18 Eftersom beslutet om hänskjutande utgör grunden för förfarandet vid EU-domstolen är den nationella domstolen skyldig att i själva beslutet om hänskjutande redogöra för den faktiska och rättsliga bakgrunden till det nationella målet och lämna nödvändiga förklaringar till varför den begär tolkning av just dessa bestämmelser, och om det samband som nämnda domstol har funnit föreligga mellan dessa bestämmelser och den nationella lagstiftning som är tillämplig i den tvist den har att avgöra (dom av den 22 februari 2024, Ente Cambiano società cooperativa per azioni, C‑660/22, EU:C:2024:152, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

19 Det ska även erinras om att nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras vara relevanta. Dessa frågor ställs mot bakgrund av den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen på eget ansvar har lämnat och vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 8 april 2025, Europeiska åklagarmyndigheten (Rättslig prövning av processuella beslut), C‑292/23, EU:C:2025:255, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

20 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 3.1 i direktiv 93/13 ska tolkas så, att ett villkor i de allmänna villkoren i ett avtal, enligt vilket konsumenten är skyldig att betala utestående belopp inom 30 dagar från den dag då fakturan utfärdades, medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter till nackdel för konsumenten.

21 Den hänskjutande domstolen har emellertid inte förklarat varför en tolkning av den bestämmelse som anges i tolkningsfrågan är nödvändig för att avgöra det nationella målet.

22 Det framgår nämligen såväl av handlingarna i målet som av diskussionerna vid förhandlingen vid domstolen att det nationella målet avser tillämpningen av näringsidkarens avtalsskyldighet enligt artikel 33.1 i de allmänna villkoren att utfärda månatliga fakturor. Den hänskjutande domstolens tvivel avser emellertid inte punkt 1 i artikel 33, utan snarare punkt 2 i denna, vilket innebär att det är uppenbart att saken i det nationella målet inte har något samband med den begärda tolkningen av artikel 3.1 i direktiv 93/13.

23 Begäran om förhandsavgörande ska således avvisas.

24 Det ska dock påpekas att den hänskjutande domstolen alltid har möjlighet att begära ett nytt förhandsavgörande och då lämna samtliga uppgifter som EU-domstolen behöver för att kunna pröva begäran (dom av den 22 februari 2024, Ente Cambiano società cooperativa per azioni, C‑660/22, EU:C:2024:152, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

25 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: bulgariska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.