Domstolens dom (sjunde avdelningen) den 2 oktober 2025
I mål C‑369/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern) genom beslut av den 13 maj 2024, som inkom till EU-domstolen den 24 maj 2024, i målet
DOMSTOLEN (sjunde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Gavalec samt domarna Z. Csehi och F. Schalin (referent), generaladvokat: T. Ćapeta, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: MET Magyarország Energiakereskedő Zrt., genom M. Czesznak och G. Stanka, ügyvédek, Global NRG ROM SRL, genom B. Világi, ügyvéd, Magyar Energetikai és Közmű-szabályozási Hivatal, genom L. Hoschek, i egenskap av ombud, FGSZ Földgázszállító Zrt., genom P. Németh, i egenskap av ombud, Ungerns regering, genom D. Csoknyai och Z. Fehér, båda i egenskap av ombud, Bulgariens regering, genom T. Mitova och R. Stoyanov, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom O. Beynet, T. Scharf och A. Tokár, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning (EG) nr 715/2009
Förordning 2017/460
Ungersk rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 35.1 i kommissionens förordning (EU) 2017/460 av den 16 mars 2017 om fastställandet av nätföreskrifter för harmoniserade tariffstrukturer för överföring av gas (EUT L 72, 2017, s. 29).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan det ungerska bolaget MET Magyarország Energiakereskedő Zrt (nedan kallat MET) och det rumänska bolaget Global NRG ROM SRL (nedan kallat Global NRG) och å andra sidan Magyar Energetikai és Közmű-szabályozási Hivatal (den ungerska tillsynsmyndigheten för energi och allmännyttiga tjänster) (nedan kallad MEKH eller myndigheten). Målet rör lagenligheten av MEKH:s beslut om fastställande av referensprismetod för överföringstariffer för gas, i vilket anges att denna metod ska tillämpas på avtal ingångna före den 6 april 2017 mellan å ena sidan det bolag som utsetts till systemansvarig för det ungerska överföringssystemet för gas, FGSZ Földgázszállító Zrt (nedan kallat FGSZ), och å andra sidan MET respektive Global NRG, i deras egenskap av användare av nämnda överföringssystem.
3 I skäl 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 2009, s. 36) angavs följande:
4 Skäl 19 i förordning nr 715/2009 hade följande lydelse:
5 I artikel 13 (Tariffer för tillträde till nät) i förordning nr 715/2009 föreskrevs följande i punkt 1 fjärde stycket:
6 Skäl 3 i förordning 2017/460 har följande lydelse:
7 I artikel 3.1 i förordning 2017/460 definieras begreppet referenspris som det pris för en produkt för fast kapacitet, med en löptid på ett år, som är tillämpligt vid entry- och exitpunkter och som används för att bestämma kapacitetsbaserade överföringstariffer.
8 I artikel 6 (Tillämpning av referensprismetod) i förordning 2017/460 föreskrivs följande i punkt 3:
9 I artikel 35 (Befintliga avtal) i förordning 2017/460 föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:
10 I 104 § punkt 7 i földgázellátásról szóló 2008. évi XL. Törvény (2008 års lag nr XL om naturgasförsörjning), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:
11 Den 20 oktober 2008 ingick FGSZ långsiktiga avtal med MET respektive Global NRG om kapacitetsbokning, överföring av naturgas och nätdrift (nedan även kallade de omtvistade avtalen) för perioden 2010–2030. Fram till år 2018 gjorde parterna varje år ändringar i dessa avtal.
12 I fråga om överföringstariffen för den gränsöverskridande exitpunkten mellan Ungern och Rumänien angavs i klausul 3 i de omtvistade avtalen en formel enligt vilken en årlig indexering skulle äga rum på grundval av den nationella statistikbyråns konsumentprisindex.
13 Vid det årliga fastställandet av överföringstariffen tog avtalsparterna även hänsyn till den reglerade tariff för nätanvändning som framgick av de vid varje tidpunkt gällande tarifföreskrifterna från MEKH, vilken är obligatorisk att tillämpa enligt 104 § punkt 7 i lagen om naturgasförsörjning. Detta innebar i praktiken att den tariff som MET och Global NRG skulle betala enligt avtalet inte fick överstiga denna reglerade tariff. Enligt de omtvistade avtalen skulle bolagen således varje år – från det att avtalen började gälla till och med den 30 september 2019 – betala det belopp som var lägst av den indexerade avtalade tariffen och den reglerade nätanvändningstariffen.
14 Fram till den 30 september 2019 fastställde MEKH den reglerade nätanvändningstariffen, vad gäller exitpunkten vid gränsen mellan Ungern och Rumänien, genom att använda en metod som skilde sig från den som användes för andra exitpunkter i det ungerska naturgasöverföringsnätet, nämligen den så kallade diskonterade kassaflödesmodellen (discounted cash flows), vars syfte var att säkra inkomster med anledning av investeringen av byggandet av gasledningen. Vid fastställandet av nämnda reglerade tariff beaktade myndigheten, utöver indexeringen, även andra faktorer, som till exempel nya kapacitetsbokningar och därav följande intäkter samt den interna avkastningsgraden.
15 Den 6 april 2017 trädde förordning nr 2017/460 i kraft. Av artikel 6.3 i förordningen framgår att samma referensprismetod ska tillämpas på alla entry- och exitpunkter inom ett visst entry-exitsystem. Ikraftträdandet av förordning 2017/460 innebar att det blev obligatoriskt att tillämpa samma referensprismetod för hela det ungerska rörledningsnätet, vilket från och med denna tidpunkt ansågs utgöra ett enda entry-exitsystem.
16 MEKH tillämpade dessa nya regler för första gången i ett beslut som började gälla den 1 oktober 2019. Följaktligen fastställde myndigheten också den tariff för exitpunkten vid den ungersk-rumänska gränsen som MET och Global NRG skulle betala enligt de omtvistade avtalen på samma sätt som för alla andra exitpunkter i det ungerska rörledningsnätet.
17 Bolagen motsatte sig detta och beslutade därför att inte underteckna några fler ändringar av de omtvistade avtalen. Den senaste avtalsändringen som undertecknats av bolagen är således den som gjordes den 1 oktober 2018. Sedan den 1 oktober 2019 gör MET och Global NRG betalningarna till FGSZ med förbehåll för sina rättigheter.
18 I beslut av den 25 oktober 2022 fastställde MEKH referensprismetoden för prisregleringscykeln från den 1 oktober 2021 till den 30 september 2025. I skälen till detta beslut anförde MEKH följande. Det i artikel 35.1 i förordning 2017/460 angivna undantaget om opåverkade nivåer för överföringstariffer som följer av avtal eller kapacitetsbokningar ingångna före den 6 april 2017 är inte tillämpligt på de långsiktiga avtal som ingåtts av MET och Global NRG. Denna bestämmelse är nämligen endast tillämplig på avtal som innebär att parterna uppdaterar den avtalade tariffen från ett år till ett annat enbart genom indexering. Den tariff som anges i de omtvistade avtalen varierar dock inte enbart till följd av indexeringen, utan det tas även hänsyn till nivån på den reglerade tariffen.
19 MET och Global NRG överklagade nämnda beslut från MEKH till Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern), som är hänskjutande domstol i förevarande mål. Som grund för sitt överklagande åberopade bolagen att de omtvistade avtalen omfattades av tillämpningsområdet för artikel 35.1 i förordning 2017/460. De anförde vidare att denna bestämmelse är ett uttryck för principen om skydd för berättigade förväntningar och att den syftar till att säkerställa att ikraftträdandet av förordningen inte påverkar rättigheter som tillkommer parter i långsiktiga avtal som ingåtts före ikraftträdandet.
20 Den hänskjutande domstolen har i sin begäran om förhandsavgörande angett följande. Innebörden av den ungerska språkversionen av artikel 35.1 i förordning 2017/460 är att det däri angivna undantaget från förordningens tillämplighet gäller för avtal som inte föreskriver någon ändring av tarifferna som överstiger en eventuell indexering av nivåerna på de kapacitets- och/eller volymbaserade överföringstarifferna. Ett sådant villkor skulle de omtvistade avtalen kunna anses uppfylla. Det framgår dock av den engelska, den franska och den tyska språkversionen av artikel 35.1 i förordningen att det däri angivna undantagskriteriet inte uppställer något krav på hur mycket tarifferna får variera. Det enda kravet är att variationsnivån ska vara kopplad till en indexeringsmekanism. Det är inte klart att de omtvistade avtalen kan anses innebära att tarifferna varierar enbart genom indexering. För det första innebär dessa avtal att hänsyn tas till den reglerade tariffen, vilken ska tillämpas om den är lägre än den avtalade tariffen. För det andra innebär avtalen att från och med den tidpunkt då den reglerade tariffen inkluderades i avtalen för första gången, så skedde de därefter följande indexeringarna inte längre med utgångspunkt i den ursprungliga avtalade tariffen, utan i stället användes den reglerade tariffen som utgångsvärde. För det tredje innebär avtalen att parterna har en rättslig skyldighet att ta hänsyn till den reglerade tariffen. För det fjärde var förhållandena före ikraftträdandet av förordning 2017/460 sådana att MEKH även använde andra metoder, utöver indexering, vid fastställandet av den reglerade tariffen.
21 Mot denna bakgrund beslutade Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:
22 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 35.1 i förordning 2017/460, jämförd med rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, ska tolkas på så sätt att det däri angivna undantaget från förordningens tillämplighet gäller för långsiktiga avtal om kapacitetsbokningar i gasöverföringsnätet ingångna före den 6 april 2017, i vilka det anges att nivån på de kapacitets- och/eller volymbaserade överföringstarifferna inte enbart kan ändras genom indexering, i förevarande fall på grundval av konsumentprisindex, utan även med beaktande av en reglerad tariff, i sin tur fastställd utifrån en indexering i kombination med andra faktorer, vilken kan komma att tillämpas i stället för den avtalade tariffen.
23 När det gäller sammanhanget kring den nu aktuella bestämmelsen ska det påpekas att förordning nr 715/2009 ingår i det så kallade tredje energimarknadspaketet, antaget den 13 juli 2009, vilket bland annat syftar till att ytterligare liberalisera gasmarknaderna och att göra dem transparentare. Genom förordning nr 715/2009 infördes begreppet entry-exitsystem. Av skäl 19 och artikel 13 i förordningen framgår att syftet med detta var att göra det möjligt för användarna av gasöverföringsnätet att handla med gas oberoende av det konkreta fysiska flödet av gas och att därigenom göra tarifferna för användning av överföringsnätet oberoende av specifika försörjningsvägar för gas.
24 Förordning 2017/460, vars rättsliga grund utgörs av förordning nr 715/2009, har till syfte att fastställa nätföreskrifter för harmoniserade tariffstrukturer för överföring av gas i enlighet med det entry-exitsystem som infördes genom förordning nr 715/2009. Av artikel 6.3 i förordning 2017/460 framgår att samma referensprismetod i princip ska tillämpas på alla entry- och exitpunkter inom ett visst entry-exitsystem.
25 Det är ostridigt att de omtvistade avtalen fastställer överföringstariffer för en specifik gasförsörjningsväg och därmed inte är förenliga med artikel 6.3 i förordning 2017/460.
26 För att tillgodose rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar har dock ett undantag från förordningens tillämplighet tagits in i artikel 35 i förordning 2017/460, som gäller för befintliga avtal. Detta undantag anges i punkt 1 i artikeln och är formulerat enligt följande: Denna förordning ska inte påverka nivåerna för överföringstariffer som följer av avtal eller kapacitetsbokningar som har ingåtts respektive slutförts före den 6 april 2017, om dessa avtal eller kapacitetsbokningar föreskriver oförändrade nivåer för de kapacitets- och/eller volymbaserade överföringstarifferna, med undantag för indexering, i förekommande fall.
27 EU-domstolen ska först behandla bestämmelsens ordalydelse och konstaterar därvid att den uppställer två kumulativa villkor för att det aktuella undantaget ska vara tillämpligt. Det första villkoret är att det är fråga om ett avtal som ingåtts före den 6 april 2017, det vill säga före förordningens ikraftträdande. Det andra villkoret är att avtalet inte medger att nivån på den kapacitets- och/eller volymbaserade överföringstariffen ändras på annat sätt än genom en eventuell indexering.
28 Vad gäller de omtvistade avtalen kan konstateras att de uppfyller det första villkoret. Av handlingarna i målet framgår nämligen att de ingicks den 20 oktober 2008.
29 Vad gäller frågan huruvida det andra villkoret är uppfyllt ska följande påpekas. Av de olika språkversionerna av artikel 35 i förordning 2017/460, förutom den ungerska versionen, framgår att det där angivna undantaget endast gäller för långsiktiga avtal om kapacitetsbokningar i gasöverföringsnätet ingångna före den 6 april 2017, i vilka det anges att nivån på överföringstarifferna kan ändras enbart genom indexering. Den engelska, den franska och den tyska versionen av bestämmelsen – liksom de övriga språkversioner som domstolen har jämfört med – innehåller en formulering motsvarande inte [medger] några ändringar … förutom genom indexering. I den ungerska språkversionen används däremot en formulering motsvarande inte [medger] några ändringar … som går utöver en … indexering. Sistnämnda formulering skulle kunna tolkas på så sätt att nivån på tarifferna även kan ändras på grundval av andra faktorer än indexering, under förutsättning att en sådan uppdatering av tarifferna inte leder till en högre nivå än den som följer av en eventuell indexering.
30 Av fast rättspraxis framgår att den formulering som använts i en av språkversionerna av en bestämmelse i EU-rätten inte ensam kan ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Ett sådant synsätt skulle nämligen strida mot kravet på en enhetlig tillämpning av EU-rätten. Vid bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna, ska den aktuella bestämmelsen således tolkas utifrån systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau, 30/77, EU:C:1977:172, punkt 14, och dom av den 9 juli 2020, Naturschutzbund Deutschland – Landesverband Schleswig-Holstein, C‑297/19, EU:C:2020:533, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
31 Förordning 2017/460 innehåller inte någon definition av begreppet indexering i artikel 35.1 i förordningen. Innebörden och räckvidden av detta begrepp ska således fastställas i enlighet med bland annat dess normala betydelse i vanligt språkbruk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2020, Entoma, C‑526/19, EU:C:2020:769, punkt 29 och där angiven rättspraxis).
32 Med indexering avses i allmänhet en mekanism – som kan följa av avtal eller lag – för att automatiskt, över tid, anpassa ett förutbestämt värde till utvecklingen av en viss ekonomisk variabel (index).
33 Vad gäller det nu aktuella fallet kan konstateras att de långsiktiga avtal som ingåtts av MET och Global NRG innehåller en indexeringsklausul som innebär att den överföringstariff som ska gälla under en viss period beräknas på grundval av en förutbestämd formel baserad på den nationella statistikbyråns konsumentprisindex.
34 Det framgår dock av begäran om förhandsavgörande att dessa avtal även föreskriver, på grund av en tvingande bestämmelse i nationell rätt, att det är den reglerade tariffen för nätanvändning som ska tillämpas i stället för den ursprungligen avtalade och indexerade tariffen, om den förstnämnda tariffen är lägre än den sistnämnda. I praktiken har den reglerade tariffen tillämpats vid flera tillfällen och har sedan lagts till grund för den avtalade indexeringen för en viss period. Det framgår vidare att MEKH inte endast använde indexering vid fastställandet av den reglerade tariffen, utan även beaktade andra omständigheter, såsom nya avtal om kortsiktig kapacitetsbokning som ingåtts för den aktuella rörledningen och därav följande intäkter samt till den interna avkastningsgraden. Av det ovan redovisade kan slutsatsen dras att utvecklingen över tid av nivån på den avtalade överföringstariffen har skett utifrån andra faktorer än den indexering som föreskrivs i avtalen.
35 EU-domstolen vill nu återkomma till det sammanhang i vilket artikel 35.1 i förordning 2017/460 ingår. Såsom anförts ovan i punkterna 23 och 24 är denna bestämmelse utformad som ett undantag från den i artikel 6.3 angivna principen om att en och samma referensprismetod ska tillämpas på alla entry- och exitpunkter inom ett visst entry-exitsystem, vilket innebär att den ska tolkas restriktivt.
36 Detta vinner stöd av bestämmelsen i artikel 35.2, av vilken framgår att avtalsbestämmelser om överföringstariffer och kapacitetsbokningar av i undantagsbestämmelsen angivet slag inte får förnyas, förlängas eller löpa vidare efter det att de har upphört att gälla.
37 Vad därefter gäller de mål som eftersträvas med förordning nr 715/2009 och förordning 2017/460 kan följande konstateras. Av skälen 7 och 19 i förordning nr 715/2009 framgår att dessa består i att säkerställa att nättariffer fullt ut tillgodoser icke-diskrimineringsprincipen och kraven på en väl fungerande inre marknad samt i att öka konkurrensen genom att skapa likvida grossistmarknader för gas. I skäl 19 i förordning nr 715/2009 och i skäl 3 i förordning 2017/460 anges att det för detta ändamål är ytterst viktigt att handeln kan bedrivas oberoende av var gasen befinner sig i nätet. Vidare anges att det enda sättet att uppnå detta är att ge nätanvändarna frihet att självständigt boka inmatnings- och uttagskapacitet, så att gasöverföringen kan organiseras utifrån geografiska områden snarare än utifrån avtalsbaserade försörjningsvägar, eftersom tarifferna inte bör vara beroende av försörjningsvägen. Enligt artikel 13.1 i förordning nr 715/2009 gäller även att varken tarifferna eller sättet att beräkna dem får vara diskriminerande.
38 Vid en restriktiv tolkning av den i artikel 35.1 i förordning 2017/460 angivna undantagsbestämmelsen, utifrån det sammanhang i vilket förordningen ingår och dess eftersträvade syfte (se punkterna 23 och 35–37 ovan), finner EU-domstolen således att nämnda bestämmelse inte kan tillämpas om den tariff som anges i ett avtal kan bli föremål för justeringar under avtalets löptid med beaktande av andra faktorer än indexering efter konsumentprisindex.
39 Vad beträffar rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar framgår av fast rättspraxis att varje ekonomisk aktör hos vilken en EU-institution har väckt grundade förhoppningar har möjlighet att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar. Samtidigt gäller dock att även om principen om skydd för berättigade förväntningar utgör en av EU:s grundläggande principer, kan de ekonomiska aktörerna inte med fog förvänta sig att rådande förhållanden ska bestå när dessa kan ändras inom ramen för EU-institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning (dom av den 26 juni 2012, Polen/kommissionen, C‑335/09 P, EU:C:2012:385, punkt 180 och där angiven rättspraxis).
40 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 35.1 i förordning 2017/460, jämförd med rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, ska tolkas på så sätt att det däri angivna undantaget från förordningens tillämplighet enbart gäller för långsiktiga avtal om kapacitetsbokningar i gasöverföringsnätet som ingåtts före den 6 april 2017 och enligt vilka nivån på de kapacitets- och/eller volymbaserade överföringstarifferna inte kan ändras på något annat sätt än genom indexering efter konsumentprisindex eller någon annan form av index. Nämnda undantag gäller inte för avtal enligt vilka andra faktorer än indexering kan läggas till grund för ändringar av nivån på tarifferna, och detta även om avtalsparterna är överens om dessa faktorer eller om att en reglerad tariff ska tillämpas.
41 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: ungerska.