Tribunalens dom (åttonde avdelningen) den 17 juni 2026

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)

den 17 juni 2026 ( * )

” Gemensamma fiskeripolitiken – Genomförandeförordning (EU) 2024/1382 – Undantag från rådets förordning (EG) nr 1967/2006 vad gäller förbudet mot fiske med släpredskap ovanför skyddade livsmiljöer med trålare av ’gangui-typ’ i vissa territorialvatten i Frankrike – Artikel 4.1, 4.2, 4.4 och 4.5 i förordning nr 1967/2006 – Möjlighet till undantag från förbudet mot fiske med släpredskap i ett område som utsetts till Natura 2000-område för att bevara en eller flera skyddade livsmiljöer enligt förordning nr 1967/2006 – Artikel 10.1 i förordning (EG) 1367/2006 – Felaktig rättstillämpning – Uppenbart oriktig bedömning ”

I mål T‑659/24,

Bloom, Paris (Frankrike), företrädd av advokaterna F. Lafforgue och H. Baron,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av C. Calvo Langdon, F. Le Bot och D. Milanowska, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Republiken Frankrike, företrädd av B. Travard och P. Chansou, båda i egenskap av ombud,

intervenient,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av ordföranden I. Gâlea (referent), samt domarna T. Tóth och L. Spangsberg Grønfeldt,

justitiesekreterare: handläggaren H. Eriksson,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

efter förhandlingen den 3 mars 2026,

följande

Dom

1 Sökanden, Bloom, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 18 oktober 2024 (nedan kallat det angripna beslutet), genom vilket kommissionen avslog Blooms begäran om intern omprövning av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/1382 av den 23 maj 2024 om förlängning av ett undantag från rådets förordning (EG) nr 1967/2006 vad gäller förbudet mot fiske ovanför skyddade livsmiljöer samt minimiavståndet från kusten och minimidjupet för fiske med trålar av ”gangui-typ” i vissa territorialvatten i Frankrike (Provence-Alpes-Côte d’Azur) (EUT 2024/1382).

I. Bakgrund

2 Bloom är en icke-statlig organisation med uppgift att bidra till bevarandet av den marina biologiska mångfalden och marina livsmiljöer.

3 Den 21 december 2006 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94 (EUT L 409, 2006, s. 9).

4 Artikel 4 i förordning nr 1967/2006, i dess ändrade lydelse, har rubriken ”Skyddade livsmiljöer”. I artikel 4.1, 4.2, 4.4, 4.5 första stycket och 4.6 föreskrivs följande:

”1. Det är förbjudet att använda trålredskap, skrapredskap, snörpvad/ringnot, fartygsvad/not, landvad/not eller liknande redskap på sjögräsängar beväxta med i synnerhet Posidonia oceanica eller andra marina fanerogamer.

Genom undantag från första stycket skall det vara tillåtet att, inom de förvaltningsplaner som avses antingen i artikel 18 eller 19 i denna förordning, använda snörpvad/ringnot, fartygsvad/not eller liknande redskap, om det djup den sätts på och allmänna hantering i fiskeverksamheten innebär att snörpvajern, huvudvajern eller dragrepet inte rör sjögräsängen.

2. Det är förbjudet att använda trålredskap, skrapredskap, fartygsvad/not, landvad/not eller liknande redskap i korallalstrande livsmiljöer eller på märgelbottnar.

4. De förbud som fastställs i punkt 1 första stycket och punkt 2 skall från och med den dag då denna förordning träder i kraft tillämpas i alla Natura 2000-områden, alla särskilda skyddade områden och alla särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet som har utsetts för att dessa livsmiljöer skall bevaras i enlighet med direktiv 92/43/EEG eller beslut 1999/800/EG.

5. Med avvikelse från punkt 1 första stycket kan fiske från fartyg med en totallängd på 12 meter eller mindre och en motorstyrka på 85 kW eller mindre med släpnät som traditionellt dras över ängar beväxta med Posidonia godkännas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 30.2 i förordning nr 2371/2002 på villkor att

i) den berörda fiskeverksamheten regleras genom den förvaltningsplan som avses i artikel 19 i denna förordning,

ii) den fiskeverksamhet som avses berör högst 33 % av det område som är beväxt med sjögräsängar med Posidonia oceanica inom det område som omfattas av förvaltningsplanen.

iii) den fiskeverksamhet som avses berör högst 10 % av sjögräsängarna i de berörda medlemsstaternas territorialvatten.

…

6. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa insamling av vetenskaplig information för att fastställa och kartlägga livsmiljöer som skall skyddas enligt denna artikel.”

5 Den 18 maj 2011 lämnade de franska myndigheterna in en begäran till kommissionen om undantag från artikel 4.1 i förordning nr 1967/2006, för att göra det möjligt för trålare av ”gangui-typ” att fiska ovanför sjögräsängar beväxta med Posidonia oceanica i franska territorialvatten som gränsar till kusten i regionen Provence-Alpes-Côte d’Azur (nedan kallat det aktuella undantaget).

6 ”Gangui” är en typ av trål som består av ett litet bottennät som dras med låg hastighet. Detta redskap, som i allmänhet består av trålbord av järn, eller av trä med järnbeslag, användes vid tidpunkten för talans väckande uteslutande av små yrkesfiskare längs kusten i departementet Var (Frankrike) (rapport från det franska havsministeriet till kommissionen av den 17 oktober 2023 om uppföljningen av undantaget för fiske med trålare av ”gangui-typ”, som återges i bilaga A.14 till ansökan).

7 Närmare bestämt var de territorialvatten som berördes av den aktuella begäran om undantag belägna i Natura 2000-området ”Rade d’Hyères” (Frankrike), som av de franska myndigheterna utsetts till särskilt bevarandeområde i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7) (nedan kallat livsmiljödirektivet), för att bevara flera livsmiljöer, däribland Posidonia-bankar, som anges under nummer 1120 i bilaga I till nämnda direktiv. Natura 2000-området ”Rade d’Hyères” ingår i nationalparken Port-Cros (Frankrike), som omfattas av skydd i egenskap av ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet, i enlighet med protokollet om särskilt skyddade områden och biologisk mångfald i Medelhavet (EGT L 322, 1999, s. 3).

8 Den 2 juni 2014 beviljade kommissionen, med stöd av artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006, det aktuella undantaget fram till och med den 6 juni 2017, genom genomförandeförordning (EU) nr 586/2014 om undantag från rådets förordning (EG) nr 1967/2006 vad gäller förbudet mot fiske ovanför skyddade livsmiljöer samt minimiavståndet från kusten och minimidjupet för fiske med trålare av ”gangui-typ” i vissa territorialvatten i Frankrike (Provence-Alpes-Côte d’Azur) (EUT L 164, 2014, s. 10).

9 Genom flera successiva genomförandeförordningar förlängde kommissionen det aktuella undantaget med verkan till och med den 11 maj 2024.

10 Den 27 oktober 2023 begärde de franska myndigheterna förlängning av det aktuella undantaget till och med den 11 maj 2026. Den 4 mars 2024 beslutade nämnda myndigheter att begränsa den begärda förlängningen till ett år.

11 Den 23 maj 2024 antog kommissionen genomförandeförordning 2024/1382, genom vilken kommissionen beviljade en förlängning av det aktuella undantaget för perioden 12 maj 2024–11 maj 2025.

12 Den 18 juli 2024 ingav Bloom en begäran till kommissionen om intern omprövning av genomförandeförordning 2024/1382, i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1767 av den 6 oktober 2021 (EUT L 356, 2021, s. 1).

13 Den 18 oktober 2024 antog kommissionen det angripna beslutet, i vilket kommissionen avslog Blooms begäran om intern omprövning med motiveringen att Bloom inte hade visat att genomförandeförordning 2024/1382 stred mot miljörätten.

II. Parternas yrkanden

14 Bloom har yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara det angripna beslutet, och

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

15 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta Bloom att ersätta rättegångskostnaderna.

16 Republiken Frankrike har yrkat att tribunalen ska ogilla överklagandet.

III. Rättslig bedömning

17 Till stöd för sin talan har Bloom åberopat en enda grund, nämligen åsidosättande av artikel 4.1, 4.2, 4.4 och 4.5 i förordning nr 1967/2006.

A. Saken i målet och frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning

18 I sitt svaromål påpekade kommissionen att talan endast kan tas upp till sakprövning om den anses rikta sig mot det angripna beslutet och inte mot genomförandeförordning 2024/1382. I sina motargument har kommissionen dessutom uttryckt tvivel om huruvida vissa av Blooms argument kan tas upp till sakprövning, eftersom dessa endast upprepar argumenten i begäran om intern omprövning och således riktar sig mot genomförandeförordning 2024/1382 och inte mot det angripna beslutet.

19 Enligt artikel 10.1 i förordning nr 1367/2006, i dess ändrade lydelse, har ”[e]n icke-statlig organisation eller annan person i allmänheten som uppfyller kriterierna i artikel 11 … rätt att begära en intern omprövning av ett agerande av den unionsinstitution eller det unionsorgan som vidtagit förvaltningsåtgärden eller, i fråga om en påstådd förvaltningsförsummelse, borde ha vidtagit en sådan åtgärd, med hänvisning till att denna åtgärd eller försummelse strider mot miljörätten”. I artikel 12.1 i samma förordning föreskrivs att ”[d]en icke-statliga organisation som har lämnat begäran om intern omprövning i enlighet med artikel 10 får väcka talan vid Europeiska unionens domstol”.

20 Av artiklarna 10.1 och 12.1 i förordning nr 1367/2006, i dess ändrade lydelse, följer att en begäran om intern omprövning av en förvaltningsåtgärd syftar till att det ska fastställas att den aktuella åtgärden, såsom påståtts, är rättsstridig eller ogrundad. Sökanden får därefter väcka talan vid unionsdomstolen om bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördragen eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller maktmissbruk mot det beslut genom vilket begäran om intern omprövning har avslagits. Av detta följer att sökanden inte har rätt att, inom ramen för nämnda talan, framföra argument som direkt bestrider att den rättsakt som var föremål för begäran om intern omprövning är rättsenlig eller välgrundad, eftersom tribunalen enligt det system för domstolsprövning som föreskrivs i fördragen inte har möjlighet att ogiltigförklara ett beslut som inte är föremål för en direkt talan om ogiltigförklaring grundad på artikel 263 FEUF (se dom av den 19 november 2025, PAN Europe/kommissionen, T‑412/22, EU:T:2025:1034, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

21 I förevarande fall är vissa av de invändningar som framställts i ansökan mycket lika de invändningar som framställs i begäran om intern omprövning och det görs gällande att genomförandeförordning 2024/1382 ”är rättsstridig”. På samma sätt avser den enda grundens två delgrunder, sett till deras respektive rubriker, uttryckligen åsidosättandet, genom genomförandeförordning 2024/1382, av vissa bestämmelser i förordning nr 1967/2006.

22 Till följd av själva syftet med förfarandet för intern omprövning och logiken bakom artiklarna 10 och 12 i förordning nr 1367/2006 kan det emellertid finnas en viss överlappning mellan de argument som anförts i samband med begäran om intern omprövning och de argument som har åberopats till stöd för en talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå nämnda begäran som ogrundad (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2025, PAN Europe/kommissionen, T‑412/22, EU:T:2025:1034, punkt 36). Eftersom en begäran om intern omprövning syftar till att få fastställt att den rättsakt som avses i begäran är rättsstridig eller ogrundad, innebär den omständigheten att kommissionen har gjort sig skyldig till samma felaktiga rättstillämpning eller oriktiga bedömning i den rättsakt som begäran om intern omprövning avser och i svaret på denna begäran inte att de grunder som avser sådana felaktigheter inte kan tas upp till sakprövning, i den mån dessa grunder grundar sig på skäl som redan anförts inom ramen för samma begäran och specifikt avser ogiltigförklaring av beslutet att avslå begäran (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 oktober 2025, ClientEarth och Collectif Nourrir/kommissionen, T‑399/23, EU:T:2025:1002, punkt 28 (ej publicerad)).

23 I förevarande fall framgår det tydligt av ansökan att de argument som Bloom har anfört, och vilka kommissionen är osäker på kan tas upp till sakprövning, riktar sig mot det angripna beslutet.

24 Föremålet för talan är nämligen ogiltigförklaring av det angripna beslutet och inte ogiltigförklaring av genomförandeförordning 2024/1382.

25 Vidare har Bloom till stöd för sin talan åberopat en enda grund som riktar sig direkt mot det angripna beslutet och inte mot genomförandeförordning 2024/1382. I synnerhet har Bloom i inledningen till den del av ansökan som avser de rättsliga argumenten förklarat att kommissionen ”gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning” när den fann att genomförandeförordning 2024/1382 inte stred mot miljörätten, trots de omständigheter som Bloom hade anfört i sin begäran om intern omprövning.

26 När Bloom har framställt invändningar för att visa att genomförandeförordning 2024/1382 är rättsstridig, är syftet således att visa att det angripna beslutet i sig är rättsstridigt, i den del det innebär avslag på begäran om intern omprövning av nämnda genomförandeförordning.

27 Under dessa omständigheter kan kommissionen inte klandra Bloom för att ha nöjt sig med att upprepa vissa av de argument som organisationen hade anfört i sin begäran om intern omprövning.

28 Av det ovan anförda följer att förevarande talan endast avser ogiltigförklaring av det angripna beslutet och att de invändningar som framställts i ansökan till stöd för Blooms enda grund kan tas upp till sakprövning.

B. Den enda grunden

29 Den enda grund som Bloom har åberopat består av två delar, varav den första har åberopats i första hand och den andra i andra hand.

30 Genom den första delgrunden har Bloom gjort gällande att kommissionen i det angripna beslutet gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning med avseende på artikel 4.1, 4.2 och 4.5 i förordning nr 1967/2006, i huvudsak på grund av att kommissionen vägrade att ompröva genomförandeförordning 2024/1382, trots att kommissionen i denna förordning, i strid med nämnda bestämmelser, hade beviljat ett undantag från förbudet mot trålfiske i området ”Rade d’Hyères”, som utsetts till Natura 2000-område och är beläget inom ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet, i syfte att bevara de livsmiljöer som avses i samma bestämmelser.

31 Genom den andra delgrunden har Bloom gjort gällande att kommissionen under alla omständigheter åsidosatte artikel 4.1 och 4.5 i förordning nr 1967/2006 genom att inte göra en intern omprövning av genomförandeförordning 2024/1382, trots att denna förordning inte begränsade det aktuella undantaget till sjögräsängar beväxta med Posidonia oceanica (nedan kallade Posidonia-ängar), utan tillät fiske med trålare av ”gangui-typ” ovanför andra sjögräsängar.

1. Den enda grundens första del: Åsidosättande av artikel 4.1, 4.2, 4.4 och 4.5 i förordning nr 1967/2006

32 Till stöd för den enda grundens första del har Bloom framställt två invändningar. I första hand att har Bloom gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom en felaktig tolkning av artikel 4.4 och 4.5 i förordning nr 1967/2006 och i andra hand att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning med avseende på artikel 4.1, 4.2, 4.4 och 4.5 i samma förordning.

a) Invändningen avseende felaktig rättstillämpning på grund av en felaktig tolkning av artikel 4.4 och 4.5 i förordning nr 1967/2006

33 Bloom har gjort gällande att det angripna beslutet är behäftat med en felaktig rättstillämpning. För det första gjorde kommissionen en oriktig bedömning när den fann att det i artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 inte föreskrevs något förbud mot fiske med vissa släpredskap, som gör det möjligt att aktivt fånga målarten, såsom trålredskap och skrapredskap (nedan kallade släpredskap), i alla delar av ett område som utsetts till ett Natura 2000-område, ett särskilt skyddat område eller ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar. För det andra åsidosatte kommissionen även artikel 4.5 i samma förordning när den fann att ett undantag från förbudet mot fiske med släpredskap ovanför Posidonia-ängar var möjligt i ett område som utsetts till ett Natura 2000-område, ett särskilt skyddat område eller ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara nämnda sjögräsängar.

1) Omfattningen av förbudet i artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006

34 I det angripna beslutet konstaterade kommissionen att artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 inte utgjorde ett självständigt förbud i förhållande till det förbud mot fiske med släpredskap på sjögräsängar, i korallalstrande livsmiljöer eller på märgelbottnar som föreskrivs i artikel 4.1 första stycket och 4.2 i samma förordning. Av detta drog kommissionen slutsatsen att släpredskap var förbjudna ovanför dessa livsmiljöer i områden som skyddas som Natura 2000-områden, särskilda skyddsområden eller särskilt skyddade områden av betydelse för Medelhavsområdet, men inte i alla delar av dessa områden.

35 Bloom har bestritt detta påstående och anser att artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 utgör en särskild och kompletterande åtgärd som innebär att fiske med släpredskap är förbjudet i alla delar av de områden som skyddas som Natura 2000-områden, särskilda skyddsområden eller särskilt skyddade områden av betydelse för Medelhavsområdet, och inte endast ovanför de livsmiljöer som avses i artikel 4.1 första stycket och 4.2 i nämnda förordning. Enligt Bloom skulle varje annan tolkning frånta artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 dess ändamålsenliga verkan, eftersom denna punkt skulle bli överflödig sett till artikel 4.1 och 4.2 i samma förordning, som innehåller ett allmänt förbud mot fiske med släpredskap på sjögräsängar beväxta med Posidonia oceanica , i korallalstrande livsmiljöer eller på märgelbottnar.

36 Bloom har även bestritt slutsatsen att artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 endast var tillämplig så länge som en kartläggning av skyddade livsmiljöer inte hade genomförts på medlemsstatsnivå. Nämnda artikel innehåller nämligen, för det första, varken någon begränsning i tiden eller någon koppling till utarbetandet av en kartläggning av de livsmiljöer som ska skyddas, trots att en sådan kartläggning föreskrivs i artikel 4.6 i förordning nr 1967/2006. För det andra skulle tillämpningen av artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 1967/2006 ha varit omedelbar och således inte beroende av genomförandet av en sådan kartläggning.

37 Enligt Bloom är den tolkning som organisationen föreslår dels den enda tolkning som är förenlig med artiklarna 11 och 191.1 FEUF, dels den enda möjliga tolkningen mot bakgrund av de skyddskrav som är knutna till statusen som särskilt skyddsområde eller särskilt skyddat område av betydelse för Medelhavsområdet, vilka föreskrivs i protokollet om särskilt skyddade områden och biologisk mångfald i Medelhavet, samt de krav som följer av statusen som Natura 2000-område, vilka föreskrivs i livsmiljödirektivet. Kommissionens generaldirektorat (GD) för miljö har för övrigt själv medgett att fiske med släpredskap inte kunde tillåtas inom Natura 2000-områden.

38 Kommissionen och Republiken Frankrike har bestritt Blooms argument.

39 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. Det är också fast rättspraxis att betydelsen av och räckvidden för uttryck som inte definierats i unionsrätten och med avseende på vilka det inte hänvisas till medlemsstaternas rättsordningar ska fastställas i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som uttrycken ingår i (se dom av den 12 februari 2026, Stichting Koskea, C‑490/24, EU:C:2026:89, punkterna 23 och 24 och där angiven rättspraxis).

40 I förevarande fall framgår det för det första av en bokstavstolkning av artikel 4 i förordning nr 1967/2006, vars lydelse återges i punkt 4 ovan, att det i artikel 4.1 första stycket uppställs en princip om förbud mot släpredskap, däribland trålar, [”ovanför”] sjögräsängar beväxta med i synnerhet Posidonia oceanica . I artikel 4.2 föreskrivs i huvudsak ett förbud mot samma släpredskap [”ovanför”] korallalstrande livsmiljöer och märgelbottnar.

41 Tribunalen påpekar att i artikel 2.11–2.13 i förordning nr 1976/2006 definieras sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar som ”[områden] där havsbottnen kännetecknas av dominerande förekomst” av dessa typer av livsmiljöer eller där dessa ”har funnits” och ”är i behov av åtgärder för återställande”.

42 Mot bakgrund av den normala betydelsen av adverbet ”ovanför” i vanligt språkbruk, konstaterar domstolen att en bokstavstolkning av artikel 4.1 första stycket och 4.2 i förordning nr 1967/2006 utesluter möjligheten att utsträcka förbudet mot fiske med släpredskap ovanför havsbottnar som kännetecknas av en dominerande förekomst av sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar, eller havsbottnar i områden där dessa livsmiljöer har funnits och är i behov av åtgärder för återställande, till att omfatta sådant fiske ovanför andra havsbottnar.

43 Denna tolkning stöds av de olika språkversioner av artikel 4.1 första stycket och 4.2 i förordning nr 1967/2006 i vilka ett adverb med samma räckvidd används, exempelvis den engelska ( above ), den tyska ( über ), den italienska ( su ), den spanska ( por encima ) och den rumänska ( deasupra ) språkversionen.

44 I artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 föreskrivs att de förbud som fastställs i artikel 4.1 första stycket och 4.2 i samma förordning ska tillämpas i alla Natura 2000-områden, alla särskilda skyddade områden och alla särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet som har utsetts för att ”dessa livsmiljöer” ska bevaras.

45 Tribunalen konstaterar i detta avseende, i likhet med kommissionen och Republiken Frankrike, att ordalydelsen i artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 vittnar om att unionslagstiftaren uttryckligen har valt att hänvisa till ”[d]e förbud som fastställs i punkt 1 första stycket och punkt 2”, det vill säga förbudet mot fiske med släpredskap ovanför havsbottnar som kännetecknas av en dominerande förekomst av sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar, genom att ange att detta förbud ska tillämpas i alla Natura 2000-områden, i alla särskilda skyddade områden och i alla särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet.

46 Mot bakgrund av en sådan uttrycklig hänvisning finner tribunalen således, med beaktande av bokstavstolkningen av artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006, att det i denna bestämmelse föreskrivs ett förbud mot fiske med släpredskap ovanför sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar i områden som skyddas som Natura 2000-områden, särskilt skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara dessa livsmiljöer, och inte i alla delar av dessa områden.

47 Vad för det andra gäller den kontextuella tolkningen kan det konstateras att unionslagstiftaren, i artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006, uttryckligen har föreskrivit att förbudet i artikel 4.1 första stycket och 4.2 i samma förordning ska tillämpas på Natura 2000-områden, särskilda skyddade områden och särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet ”från och med den dag då [nämnda] förordning träder i kraft”.

48 Såsom kommissionen i huvudsak förklarade i det angripna beslutet ska denna fras läsas mot bakgrund av artikel 4.6 i förordning nr 1967/2006, enligt vilken ”[m]edlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa insamling av vetenskaplig information för att fastställa och kartlägga livsmiljöer som skall skyddas enligt denna artikel”, vilket således med nödvändighet förutsätter att nämnda livsmiljöer kan lokaliseras så att de kan kartläggas. Av en samlad läsning av artikel 4.4 och 4.6 i förordning nr 1967/2006 framgår att från och med ikraftträdandet av förordning nr 1967/2006 var det förbjudet att fiska med släpredskap ovanför sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar i de områden som redan utsetts till Natura-områden, särskilda skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara av dessa tre livsmiljötyper, även om dessa livsmiljöer vid denna tidpunkt ännu inte hade kartlagts i enlighet med artikel 4.6 i samma förordning.

49 En sådan bedömning stöds av den omständigheten att utseendet av Natura 2000-områden, särskilda skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar innebar att det redan vid tidpunkten för ikraftträdandet av förordning nr 1967/2006 var möjligt att identifiera de platser där sådana livsmiljöer fanns, vilket inte nödvändigtvis var fallet med samma livsmiljöer när dessa var belägna utanför sådana skyddade områden.

50 I artikel 4.1 första meningen i livsmiljödirektivet, som reglerar Natura 2000-nätverket, i den lydelse som var i kraft vid tidpunkten för antagandet av förordning nr 1967/2006, föreskrevs redan, vad gäller identifieringen av de områden av gemenskapsintresse som skulle kunna integrera ett sådant nät, att ”[p]å grundval av de kriterier som anges i bilaga 3 (etapp 1) och relevant vetenskaplig information skall varje medlemsstat föreslå en lista över områden och ange vilka livsmiljötyper i bilaga 1”. Enligt punkt A a och b i bilaga 3 till nämnda direktiv skulle medlemsstaternas bedömning ta hänsyn till livsmiljötypens representativitet på området och den ”[a]ndel av området som är täckt av livsmiljötypen i förhållande till den totala yta inom det nationella territoriet som är täckt av livsmiljötypen”. Vid tidpunkten för antagandet av förordning nr 1967/2006 genomfördes denna bilaga genom kommissionens beslut 97/266/EG av den 18 december 1996 om ett formulär för upplysningar om områden som föreslagits som Natura 2000-områden (EGT L 107, 1997, s. 1). I punkt 3.1 i detta beslut föreskrevs att de livsmiljötyper som finns i området och den procentandel av området som de representerar skulle anges.

51 För att utse ett område till Natura 2000-område i syfte att bevara en av de livsmiljöer som anges i artikel 4.1 första stycket och 4.2 i förordning nr 1967/2006 krävdes vid tidpunkten för antagandet av denna förordning således att sådana livsmiljöer kunde lokaliseras.

52 På samma sätt bekräftar bestämmelserna i protokollet om särskilt skyddade områden och biologisk mångfald i Medelhavet att det för att utse ett havsområde till ett särskilt skyddat område eller ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet även krävs att det går att lokalisera de skyddade livsmiljöer som förekommer där. Vad gäller särskilt skyddade områden ska det enligt artikel 7.1 vidtas åtgärder för planering, ledning och kontroll av särskilt skyddade områden, vilket enligt artikel 7.2 b i nämnda protokoll omfattar ”the continuous monitoring of ecological processes, habitats, population dynamics, landscapes, as well as the impact of human activities”. Vad gäller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet föreskrivs det i artikel 9.3 i samma prototokoll att ”[p]arties making proposals for inclusion in the SPAMI list shall provide the [Regional Activity Centre for Specially Protected Areas (SPAs) (det regionala aktivitetscentret för särskilt skyddade områden] with an introductory report containing information on the area’s geographical location, its physical and ecological characteristics, its legal status, its management plans and the means for their implementation, as well as a statement justifying its Mediterranean importance”.

53 Av en bokstavstolkning av artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006, som stöds av en kontextuell tolkning av samma bestämmelse, följer att enligt denna bestämmelse gäller förbudet mot fiske med släpredskap inte alla delar av de områden som skyddas som Natura 2000-områden, särskilt skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar, utan endast ovanför dessa livsmiljöer.

54 Vad för det tredje gäller den teleologiska tolkningen av artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006, konstaterar tribunalen att denna förordning avser förvaltningen av fisket i Medelhavet och att unionslagstiftaren, för denna förvaltning, har infört krav på en hög miljöskyddsnivå, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 11 och 191 FEU. I skäl 5 i samma förordning anges att ”[g]emenskapen har förbundit sig att tillämpa försiktighetsprincipen när man vidtar åtgärder avsedda att skydda och bevara levande (akvatiska) resurser och marina ekosystem”. Det är med beaktande av sådana krav som unionslagstiftaren, i artikel 4.1 och 4.2 i nämnda förordning, har slagit fast principen om förbud mot fiske med släpredskap på sjögräsängar, i korallalstrande livsmiljöer och på märgelbottnar, vilket även omfattar de områden där dessa livsmiljöer har funnits och där åtgärder har vidtagits för att återställa dem (se punkt 41 ovan).

55 Av skäl 4 i förordning nr 1967/2006 framgår även att syftet med förordningen är att fastställa en särskild förvaltningsram för ”de biologiska, sociala och ekonomiska förhållandena för fisket i Medelhavet”. På samma sätt anges det i skäl 18 att ”[d]elar av kustzonen bör förbehållas selektiva fiskeredskap som används av småskaliga fiskare för att på så sätt skydda uppväxtområden och känsliga livsmiljöer och förbättra den sociala hållbarheten i Medelhavsfisket”.

56 Härav följer att det vid tolkningen av förordning nr 1967/2006 även ska tas social och ekonomisk hänsyn, och att detta ska vägas mot miljöhänsynen.

57 Under dessa omständigheter kan skyddet av de känsliga livsmiljöer som avses i artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 för det första inte utesluta fiske med släpredskap, särskilt sådant fiske som bedrivs av småskaliga fiskare, inom ett område som skyddas som Natura 2000-område, särskilt skyddat område eller särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet, med undantag för de delar av dessa områden där sådana livsmiljöer förekommer eller som är föremål för åtgärder för att återställa dem.

58 I motsats till vad Bloom har gjort gällande är en sådan tolkning för det andra förenlig med artiklarna 11 och 191 FEUF, vars krav unionslagstiftaren har tagit hänsyn till (se punkt 54 ovan). Bloom har för övrigt nöjt sig med att citera lydelsen av dessa primärrättsliga bestämmelser, utan att förklara på vilket sätt de innebär en tolkning av artikel 4 i förordning nr 1967/2006 som utsträcker förbudet mot fiske med släpredskap till att omfatta alla delar av de områden som utsetts till Natura 2000-områden, särskilt skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet.

59 Av det ovan anförda följer att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den i det angripna beslutet fann att artikel 4.4. i förordning nr 1967/2006 inte skulle tolkas så, att den föreskrev ett förbud mot släpredskap i all delar av ett område som utsetts till Natura 2000-område, särskilt skyddat område eller särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar.

60 Denna slutsats påverkas inte av Blooms övriga argument.

61 Bloom har för det första gjort gällande att den tolkning av artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 som denna organisation förespråkar är den enda tolkning som är förenlig med bestämmelserna i artikel 6 i livsmiljödirektivet, som reglerar skyddet av Natura 2000-områden. Bloom har i huvudsak gjort gällande att det enligt detta direktiv endast är tillåtet att med mänsklig verksamhet i ett Natura 2000-område om det är säkert att verksamheten inte medför någon risk för skada på den skyddade livsmiljön och att detta inte kan vara fallet vid fiske med släpredskap i de Natura 2000-områden som bland annat utsetts för att bevara Posidonia-ängar.

62 I artikel 6.2–6.4 i livsmiljödirektivet föreskrivs följande:

”2. Medlemsstaterna skall i de särskilda bevarandeområdena vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

3. Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Med ledning av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av punkt 4, skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, om detta är lämpligt, efter att ha hört allmänhetens åsikt.

4. Om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om de kompensationsåtgärder som vidtagits.

Om det berörda området innehåller en prioriterad livsmiljötyp eller en prioriterad art, är de enda faktorer som får beaktas sådana som berör människors hälsa eller den allmänna säkerheten, betydelsefulla konsekvenser för miljön eller, efter ett yttrande från kommissionen, andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse.”

63 Till att börja med framgår det således av artikel 6.2 i livsmiljödirektivet att det ankommer på medlemsstaterna att bedöma konsekvenserna av mänsklig verksamhet inom ett Natura 2000-område och i förekommande fall, inom ramen för deras utrymme för skönsmässig bedömning, förbjuda sådan verksamhet för det fall den kan medföra en försämring av de skyddade livsmiljöerna inom detta område. Det rör sig om en allmän skyddsnorm, i form av en skyldighet att vidta skyddsåtgärder för att förhindra försämringar eller störningar som skulle kunna få betydande konsekvenser för målen med livsmiljödirektivet (se dom av den 14 januari 2016, Grüne Liga Sachsen m.fl., C‑399/14, EU:C:2016:10, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Även om det i denna bestämmelse föreskrivs en allmän skyldighet att vidta lämpliga skyddsåtgärder för att förhindra bland annat försämring av livsmiljöer, föreskrivs det inte några precisa åtgärder som medlemsstaterna är skyldiga att vidta, utan ges dessa således ett utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen (se dom av den 14 november 2024, kommission/Tyskland (Försämring av slåtterängar), C‑47/23, EU:C:2024:954, punkt 92 och där angiven rättspraxis).

64 I artikel 6.3 i livsmiljödirektivet föreskrivs dessutom ett förfarande för bedömning. Syftet med förfarandet är att säkerställa att planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som kan påverka området på ett påtagligt sätt, endast godkänns under förutsättning att de inte skadar områdets integritet (se dom av den 11 april 2013, Sweetman m.fl., C‑258/11, EU:C:2013:220, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

65 Slutligen innebär i artikel 6.4 i livsmiljödirektivet en möjlighet att ett projekt eller en plan måste genomföras av tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området enligt artikel 6.3 andra meningen i samma direktiv, och i avsaknad av alternativa lösningar.

66 Härav följer att artikel 6 i livsmiljödirektivet, som riktar sig till medlemsstaterna, i princip inte ålägger dessa att förbjuda all mänsklig verksamhet inom ett Natura 2000-område, utan att det alltid krävs att det visas att verksamheten inte riskerar att i betydande grad äventyra bevarandemålen för de livsmiljöer som området är avsett att skydda, och där det klargörs att medlemsstaterna i vissa fall, även om det föreligger en sådan risk, får fortsätta att bedriva nämnda verksamhet.

67 Artikel 6 i livsmiljödirektivet kan följaktligen inte anses innebära att artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 ska tolkas så, att den med nödvändighet utgör hinder för fiske med släpredskap i alla delar av ett Natura 2000-område som utsetts i syfte att bevara sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer eller märgelbottnar, inbegripet i de delar av ett sådant område där dessa livsmiljöer inte förekommer. I förevarande fall framgår det för övrigt av handlingarna i målet att de franska myndigheterna har gjort en ”analys av risken för fiske” i området ”Rade d’Hyères”, och därefter dragit slutsatsen att det fanns en måttlig, och inte betydande, risk för att fiske med trålar av ”gangui-typ” skulle undergräva bevarandemålen för Posidonia-ängar, vilket kommissionen angav i skäl 7 i genomförandeförordning 2024/1382.

68 I skäl 25 i genomförandeförordning 2024/1382 angav kommissionen dessutom att ”[d]enna förordning påverkar inte kommissionens ståndpunkt om huruvida den verksamhet som omfattas av detta undantag är förenlig med annan EU-lagstiftning, särskilt [livsmiljödirektivet]”. Om en medlemsstat, i enlighet med sina skyldigheter enligt livsmiljödirektivet, i förekommande fall kommer fram till att fiske med släpredskap i områden som utsetts till Natura 2000-områden i syfte att skydda de tre berörda livsmiljöerna riskerar att i betydande grad äventyra bevarandemålen, ankommer det på denna medlemsstat att vidta nödvändiga åtgärder för att reglera eller till och med förbjuda en sådan verksamhet, oberoende av varje åtgärd som vidtas med stöd av förordning nr 1967/2006.

69 Blooms argument avseende livsmiljödirektivet kan således inte godtas.

70 Detsamma gäller, för det andra, Blooms argument avseende protokollet om särskilt skyddade områden och biologisk mångfald i Medelhavet.

71 Såsom Bloom har framhållit anges det visserligen i artiklarna 6 h och 8.3 b i nämnda protokoll i huvudsak att de fördragsslutande parter som är parter i konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening, undertecknad i Barcelona den 16 februari 1976 (EGT L 240, 1977, s. 3), inte får tillåta verksamhet som kan skada de resurser som statusen som särskilt skyddat område eller särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet avser att bevara, däribland sjögräset Posidonia. Det framgår emellertid inte av dessa bestämmelser att fiske med släpredskap i särskilt skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet som inte innehåller dessa resurser ska anses vara skadligt för dessa områden. Dessutom är regeln i dessa bestämmelser inte absolut, eftersom det i artikel 18.1 i samma protokoll föreskrivs att ”[i]n formulating protective measures, the Parties shall take into account the traditional subsistence and cultural activities of their local populations[ and they] shall grant exemptions, as necessary, to meet such needs”.

72 Av protokollet om särskilt skyddade områden och biologisk mångfald i Medelhavet går det således inte att dra slutsatsen att fiske med släpredskap i ett särskilt skyddat område eller ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet, under alla omständigheter och på hela havsbottnen i ett sådant område, med nödvändighet ska anses kunna skada de resurser som utseendet av dessa områden som skyddade områden är tänkt att bevara.

73 För det tredje har Bloom gjort gällande att GD Miljö, vid ett möte med Europaparlamentets fiskeriutskott den 1 mars 2023 och i en gemensam skrivelse tillsammans med GD Havsfrågor och fiske, som skickades till Konungariket Spanien år 2011, själv har hävdat att fiske med släpredskap borde vara förbjudet i Natura 2000-områden.

74 Vad gäller det offentliga uttalandet av en företrädare för GD Miljö den 1 mars 2023, påpekar tribunalen emellertid att detta inte bestod i en analys av lagligheten av fiske med släpredskap i Natura 2000-områden mot bakgrund av förordning nr 1967/2006, eller mer allmänt av den lagstiftning som var i kraft vid denna tidpunkt. Nämnda uttalande gjordes nämligen i en diskussion med ledamöterna i parlamentets fiskeriutskott om ännu inte vidtagna – utan endast planerade – åtgärder i kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 21 februari 2023 med titeln ”EU:s handlingsplan: Skydda och återställa marina ekosystem för ett hållbart och resilient fiske” (COM(2023) 102 final). Det avsnitt som Bloom har framhållit avsåg i synnerhet det mål om ett gradvist förbud mot bottenfiske i marina skyddsområden fram till år 2030 som angavs i nämnda meddelande.

75 Ordalydelsen i den skrivelse som GD Miljö och GD Havsfrågor och fiske skickade till Konungariket Spanien år 2011 motsäger inte heller kommissionens ståndpunkt i det angripna beslutet. I skrivelsen anges nämligen att ”[i] ett Natura 2000-område som inte uteslutande har utsetts för att bevara dessa livsmiljöer ska förbuden i artikel 4.1 och 4.2 [i förordning nr 1967/2006] tillämpas på havsbottnar där de berörda livsmiljöerna förekommer (eller på havsbottnar där sådana livsmiljöer har funnits och är i behov av åtgärder för återställande) och inte på all havsbotten i detta Natura 2000-område”. Kommissionen hade således tydligt angett att artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 i princip inte kunde ligga till grund för ett förbud mot fiske med släpredskap i alla delar av ett område som skyddas som Natura 2000-område.

76 I samma skrivelse angavs visserligen att ”i vissa fall och under vissa omständigheter, exempelvis i samband med områden som uteslutande utsetts för att bevara de berörda livsmiljöerna, kan ett effektivt skydd av de livsmiljöer som anges i artikel 4.1 och 4.2 i förordning [nr 1967/2006] kräva ett förbud mot fiske [med släpredskap] på all havsbotten i Natura 2000-området”. Som kommissionen har gjort gällande kan en sådan precisering emellertid förklaras av den omständigheten att ett Natura 2000-område, vars enda syfte är att bevara en eller flera av de livsmiljöer som avses i artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 1967/2006, strängt taget helt och hållet består av havsbotten som täcks av sådana livsmiljöer eller av havsbotten avsedd att återställa dessa och ovanför vilken det således är förbjudet att använda släpredskap enligt artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 1967/2006, som det hänvisas till i artikel 4.4 i samma förordning.

77 I motsats till vad Bloom har gjort gällande har kommissionen följaktligen inte hävdat att det i artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 föreskrivs ett förbud mot släpredskap i samtliga de marina skyddsområden som skyddas som Natura 2000-områden, särskilt skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet, och det ska under alla omständigheter erinras om att det är EU-domstolen, och inte kommissionen, som har exklusiv behörighet att tolka unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, yttrande 1/17 (Övergripande avtal om ekonomi och handel mellan EU och Kanada), av den 30 april 2019, EU:C:2019:341, punkt 111 och där angiven rättspraxis).

78 För det fjärde har Bloom i repliken gjort gällande att det skydd som ges genom artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 ska omfatta alla delar av ett område som utsetts till Natura 2000-område, särskilt skyddat område eller särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara en livsmiljö som omfattas av denna bestämmelse, eftersom ett sådant utseende inte bara innebär att denna livsmiljö förekommer i området, utan även att nödvändiga förutsättningar finns för dess återställande, återkolonisering och tillväxt.

79 Ett sådant argument kan emellertid inte godtas, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida det kan tas upp till sakprövning, vilket kommissionen har bestritt med motiveringen att det inte framställdes i begäran om intern omprövning.

80 I förordning nr 1967/2006 anges nämligen att de livsmiljöer som avses i artikel 4 omfattar både de områden som kännetecknas av en dominerande förekomst av livsmiljön och de områden där denna har ”funnits” och ”är i behov av åtgärder för återställande” (se punkt 41 ovan). Tolkningen att artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 inte ska tillämpas på samtliga områden som skyddas som Natura 2000-områden, särskilt skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet bortser således inte från målen om återställande, tillväxt eller återkolonisering av sjögräsängar, korallalstrande livsmiljöer och märgelbottnar, eftersom de sektorer som utsetts för att återställa dessa livsmiljöer omfattas av förbudet mot släpredskap.

81 Mot bakgrund av det ovan anförda kan Blooms argument att artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 ska tolkas så, att den föreskriver ett särskilt förbud som är mer omfattande än det förbud som föreskrivs i artikel 4.1 första stycket och 4.2 i samma förordning inte godtas.

82 Tribunalen ska således pröva Blooms argument att det med stöd av artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 inte är möjligt att bevilja undantag från förbudet mot släpredskap i ett område som utsetts till Natura 2000-område, särskilt skyddat område eller särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara Posidonia-ängar.

2) Huruvida artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 är tillämplig på ett område som har utsetts till ett Natura 2000-område, ett särskilt skyddat område eller ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet i syfte att bevara Posidonia-ängar

83 I det angripna beslutet fann kommissionen att det med stöd av artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 var möjligt att göra undantag från förbudet mot fiske med släpredskap som dras över Posidonia-ängar, även när dessa var belägna i de Natura 2000-områden, särskilt skyddade områden eller särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet som avses i artikel 4.4 i nämnda förordning, förutsatt att detta fiske genomförs i form av småskaligt kustfiske och inte skadar denna livsmiljö.

84 Bloom har bestritt denna bedömning och gjort gällande att det enligt artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 endast är tillåtet att avvika från förbudet i artikel 4.1 i samma förordning, till vilket det uttryckligen hänvisas, men inte från förbudet i artikel 4.4 i nämnda förordning, till vilket det inte hänvisas. Bloom har tillagt att varje annan tolkning skulle strida mot det skydd för Natura 2000-områden som garanteras i artikel 6 i livsmiljödirektivet. Enligt artikel 6.4 andra stycket i detta direktiv får ekonomisk hänsyn inte göra det möjligt att bedriva mänsklig verksamhet som kan skada livsmiljöer som anses vara prioriterade enligt samma direktiv, däribland Posidonia-ängar. Enligt Bloom ska artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 således tolkas så, att denna bestämmelse inte gör det möjligt att bevilja det aktuella undantaget, eftersom det är tillämpligt på Natura 2000-området ”Rade d’Hyères”, som utsetts i syfte att bevara Posidonia-ängar.

85 Kommissionen och Republiken Frankrike har bestritt Blooms argument.

86 Enligt artikel 4.5 första stycket i förordning nr 1967/2006 kan ”[med avvikelse från punkt 1 första stycket … fiske från fartyg med en totallängd på 12 meter eller mindre och en motorstyrka på 85 kW eller mindre med släpnät som traditionellt dras över ängar beväxta med Posidonia godkännas av kommissionen” förutsatt att följande tre villkor är uppfyllda. För det första att ”den berörda fiskeverksamheten regleras genom den förvaltningsplan som avses i artikel 9 i [nämnda] förordning”, för det andra att ”den fiskeverksamhet som avses berör högst 33 % av det område som är beväxt med sjögräsängar med Posidonia oceanica inom det område som omfattas av förvaltningsplanen” och för det tredje att ”den fiskeverksamhet som avses berör högst 10 % av sjögräsängarna i de berörda medlemsstaternas territorialvatten”.

87 Såsom Bloom har påpekat hänvisas det i artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 förvisso endast till artikel 4.1 första stycket i samma förordning och inte till artikel 4.4.

88 Tribunalen konstaterar emellertid att det i artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006 hänvisas till artikel 4.1 första stycket i samma förordning. Såsom kommissionen påpekade i punkt 8 i det angripna beslutet rör det sig således inte om två separata förbud, vilket innebär att när det i artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 föreskrivs en möjlighet att göra undantag från artikel 4.1 i samma förordning, medför detta även en möjlighet att bevilja ett sådant undantag när livsmiljöerna i fråga är belägna i ett område som, i syfte att bevara dem, har utsetts till ett Natura 2000-område, ett särskilt skyddat område eller ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet.

89 Denna bokstavstolkning bekräftas av unionslagstiftarens val att placera undantaget från förbudet mot fiske med släpredskap i artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006, det vill säga efter artikel 4.4 i samma förordning, som rör införandet av detta förbud inom Natura 2000-områden, särskilt skyddade områden och särskilt skyddade områden av intresse för Medelhavsområdet.

90 Vidare utgör denna bestämmelse, såsom framgår av prövningen av räckvidden av artikel 4.4 i förordning nr 1967/2006, inte ett självständigt förbud i förhållande till det förbud som anges i artikel 4.1 första stycket i denna förordning. Vad särskilt gäller Blooms argument angående det skydd som följer av statusen som Natura 2000-område ska det, av samma skäl som de som anförts i punkt 68 ovan, i förekommande fall understrykas att om en medlemsstat drar slutsatsen att fiske med släpredskap som dras över Posidonia-ängar, inom ett Natura 2000-område som utsetts för att bevara denna livsmiljö kan äventyra ett sådant bevarande, kan det åligga medlemsstaten att inte tillåta ett sådant fiske, även om det omfattas av ett undantag enligt artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006.

91 Såsom Republiken Frankrike förklarade vid förhandlingen utgör det aktuella undantaget inte ett allmänt tillstånd att bedriva fiske med trålare av ”gangui-typ” i området ”Rade d’Hyères” och tillstånden utfärdas till fartyg på individuell basis. Enligt artikel 4.5 första stycket i) i förordning nr 1967/2006 regleras detta undantag genom den förvaltningsplan som avses i artikel 19 i denna förordning. I artikel 19.6 föreskrivs att förvaltningsplanerna ”skall innehålla bestämmelser om utfärdande av särskilda fisketillstånd i enlighet med förordning (EG) nr 1627/94”. Enligt artikel 123 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 2009, s. 1), jämförd med bilaga II till denna förordning, ska hänvisningarna till rådets förordning nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd (EGT L 171, 1994, s. 7), anses som hänvisningar till artikel 7 i förordning nr 1224/2009, med rubriken ”Fisketillstånd”. Enligt artikel 4.10 i förordning nr 1224/2009, utfärdas ett fisketillstånd emellertid ”för ett unionsfiskefartyg, i förekommande fall som komplement till fiskelicensen och som ger det rätt att bedriva en specifik fiskeverksamhet under en angiven period, i ett visst område eller för ett visst fiske”, i överensstämmelse med de åtgärder som rådet har vidtagit.

92 För det fall att utfärdandet av ett fisketillstånd för ett fartyg strider mot bestämmelserna i livsmiljödirektivet, ankommer det följaktligen på de franska myndigheterna att inte utfärda ett sådant tillstånd, trots förekomsten av det aktuella undantaget.

93 Möjligheten att bevilja ett undantag från förbudet i artikel 4.1 i förordning nr 1967/2006 i ett Natura 2000-område stöds dessutom av att villkoren i artikel 4.5 första stycket i samma förordning är restriktiva och kumulativa. Enligt denna bestämmelse får ett sådant undantag för fiske med släpredskap endast göras om detta fiske för det första bedrivs traditionellt, för det andra bedrivs ovanför Posidonia-ängar, och således inte ovanför andra sjögräsängar, för det tredje bedrivs av fartyg som omfattas av en dubbel begränsning, i form av en begränsning av både deras längd och motorstyrka, och för det fjärde bedrivs i områden som begränsas till högst 33 procent av det område som är beväxt med sjögräsängar med Posidonia oceanica inom det område som omfattas av förvaltningsplanen och högst 10 procent av sjögräsängarna i de berörda medlemsstaternas territorialvatten. På samma sätt slås det i artikel 4.5 fjärde och femte styckena i förordning nr 1967/2006 fast att det inte är möjligt att bevilja ett nytt fisketillstånd enligt samma undantag när det berörda fartyget har tagits ur drift med offentliga medel respektive att de berörda medlemsstaterna ska fastställa en övervakningsplan och vart tredje år rapportera om tillståndet för de sjögräsängar som omfattas av samma undantag.

94 Av samtliga dessa skäl finner tribunalen att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att det var möjligt att bevilja ett undantag som innebar att vissa fartyg tilläts bedriva fiske med släpredskap ovanför Posidonia-ängar, oavsett om dessa sjögräsängar var belägna i ett Natura 2000-område, ett särskilt skyddat område eller ett särskilt skyddat område av intresse för Medelhavsområdet.

95 Den omständigheten, vilket Bloom har framhållit, att Posidonia-ängarna utgör en ”prioriterad livsmiljö” i den mening som avses i livsmiljödirektivet och således åtnjuter ett förstärkt skydd enligt artikel 6.4 andra stycket i detta direktiv innebär inte att det är omöjligt att göra undantag från förbudet mot fiske med släpredskap med stöd av artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 för sådana sjögräsängar som är belägna i ett område som utsetts till Natura 2000-område i syfte att bevara denna livsmiljö.

96 Som påpekats i punkterna 64 och 65 ovan är artikel 6.4 i livsmiljödirektivet endast tillämplig om det vid den bedömning av en plans eller ett projekts konsekvenser för ett Natura 2000-område som föreskrivs i artikel 6.3 i samma direktiv konstateras att det finns en risk för att planen eller projektet kommer att skada området, vilket det ankommer på medlemsstaternas nationella myndigheter att bedöma, i förekommande fall under kommissionens överinseende.

97 Det kan således inte anses att artikel 6.4 i livsmiljödirektivet innebär att artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 under alla omständigheter utgör hinder för att bevilja undantag från förbudet mot fiske med släpredskap ovanför Posidonia-ängar i ett Natura 2000-område som utsetts för att bevara denna livsmiljö.

98 Av det ovan anförda följer att Bloom inte har lyckats visa att kommissionen i det angripna beslutet gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom en felaktig tolkning av artikel 4.4 och 4.5 i förordning nr 1967/2006.

b) Invändningen om en uppenbart oriktig bedömning med avseende på artikel 4.1, 4.2 och 4.5 i förordning nr 1967/2006

99 I punkt 14 i det angripna beslutet fann kommissionen i huvudsak att det aktuella undantaget endast var avsett att tillämpas på fiske med trålare av ”gangui-typ” ovanför Posidonia-ängar och inte ovanför andra skyddade livsmiljöer i Natura 2000-området ”Rade d’Hyères”.

100 Enligt Bloom gjorde kommissionen därigenom en uppenbart oriktig bedömning med avseende på artikel 4.1, 4.2 och 4.5 i förordning nr 1967/2006.

101 Bloom har gjort gällande att även om det antas att artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 tillåter undantag från det skydd som ges i artikel 4.4 i denna förordning, kan ett sådant undantag endast begränsas till fiske med släpredskap som bedrivs ovanför Posidonia-ängar, och inte ovanför andra havsbottnar som skyddas enligt artikel 4.1 och 4.2 i samma förordning. Eftersom ”Rade d’Hyères” och nationalparken Port-Cros i förevarande fall har utsetts till Natura 2000-område respektive särskilt skyddat området av intresse för Medelhavsområdet, inte bara för att bevara Posidonia-ängar, utan även för att bevara finkorniga sandbottnar med sjögräsängar beväxta med Cymodocea nodosa och korallalstrande livsmiljöer, kan dessa havsbottnar inte bli föremål för något undantag.

102 I repliken har Bloom även gjort gällande att de livsmiljöer som nämns i punkt 101 ovan kan vara sammanflätade eller förbundna med varandra och att de således inte nödvändigtvis utgör olika geografiska områden.

103 Kommissionen och Republiken Frankrike har bestritt Blooms argument.

104 För det första finner tribunalen, i enlighet med vad som framgår av prövningen av den felaktiga rättstillämpning som Bloom har gjort gällande, att ett undantag från förbudet mot fiske med släpredskap med stöd av artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006 fortfarande är möjligt när ett område har till syfte att utöver Posidonia-ängar även bevara korallalstrande livsmiljöer, märgelbottnar eller andra sjögräsängar, men att detta undantag endast kan tillämpas på fiske med sådana släpredskap som traditionellt används ovanför Posidonia-ängarna i detta område (se punkt 93 ovan). Med andra ord kan detta undantag, i motsats till vad Bloom har gjort gällande, inte få till följd att fiske med släpredskap tillåts på andra sjögräsängar än Posidonia-ängar, såsom sjögräsängar beväxta med Cymodocea nodosa , eller i korallalstrande livsmiljöer.

105 Även om området ”Rade d’Hyères” i förevarande fall har utsetts till Natura 2000-område för att bevara andra livsmiljöer än Posidonia-ängar, kan genomförandeförordning 2024/1382 följaktligen inte ligga till grund för ett tillstånd för fiske med trålare av ”gangui-typ” ovanför andra skyddade livsmiljöer än Posidonia-ängar inom detta område.

106 Vad för det andra gäller möjligheten att de skyddade livsmiljöerna i området ”Rade d’Hyères” är förbundna eller sammanflätade, är det riktigt att det i den beskrivning av livsmiljöer som ingår i det måldokument för Natura 2000-området ”Rade d’Hyères” (nedan kallat måldokumentet) som Bloom har ingett, anges att ”[v]id den nedre gränsen kan [Posidonia]-ängarna i vissa fall komma i kontakt med den korrallalstrande livsmiljön” och att den korallalstrande livsmiljön huvudsakligen finns i den nedre delen av Posidonia-ängarna, på flera tiotals meters djup, eller till och med, såsom Bloom har påpekat med avseende på sektorn från Cap de Brégançon till Pointe de l’Esquillette (Frankrike), ”i form av små block i Posidonia-ängen utanför Cap Blanc”.

107 Av handlingarna i målet framgår emellertid att kommissionen förfogade över kartuppgifter om dels var Posidonia-ängarna och de korallalstrande livsmiljöerna fanns i området ”Rade d’Hyères”, dels den geografiska omfattningen av fisket med trålare av ”gangui-typ” i samma område år 2022. Dessa uppgifter gör det i huvudsak möjligt att slå fast att fisket med trålare av ”gangui-typ” i huvudsak var koncentrerat till områden där havsbottnen kännetecknades av en dominerande förekomst av Posidonia-ängar och avsaknad av korallalstrade livsmiljöer.

108 Tillförlitligheten i uppgifterna om var Posidonia-ängarna och de korallalstrande livsmiljöerna finns bekräftas av beskrivningen av livsmiljöerna i måldokumentet, i vilket slutsatsen dras att ”att kartläggningen av Posidonia-ängarna i Natura 2000-området ’Rade d’Hyères’ kan antas vara korrekt” och, vad gäller de korallalstrande livsmiljöerna, att ”kartläggningen av denna livsmiljö grundas på bibliografiska data kring öarna och sonardata för resten av Natura 2000-området, kompletterade med dyktransekter och punktdykningar i varje sektor”, och att ”felmarginalen när det gäller den korallalstrande livsmiljön är låg”.

109 Republiken Frankrike har dessutom, som svar på en begäran om företeende av handlingar som framställts inom ramen för en åtgärd för processledning som vidtagits av tribunalen, ingett en detaljerad kartografisk atlas som ingår i måldokumentet. Av denna framgår att de korallalstrande livsmiljöerna finns just i området ”Rade d’Hyères”, inbegripet när dessa livsmiljöer är belägna mitt i en Posidonia-äng. Vid en jämförelse mellan kartan över den geografiska omfattningen av fisket med trålare av ”gangui-typ” i området ”Rade d’Hyères” år 2022 och de detaljerade kartor i samma atlas där detta område avgränsas, det vill säga kartorna nr 32.1, 32.2, 32.3, 32.7, 32.8, 32.9 och 32.10, framgår det i huvudsak att den sektor som omfattas av fisket med trålare av ”gangui-typ” inte omfattade områden där Posidonia-ängar hyste korallalstrande livsmiljöer.

110 Vad slutligen gäller sjögräsängar beväxta med Cymodocea nodosa , som Bloom inte uttryckligen har hävdat är sammanflätade med Posidonia-ängarna i området ”Rade d’Hyères”, framgår det under alla omständigheter att dessa två typer av sjögräsängar skiljer sig åt. I den del av beskrivningen av livsmiljöer i måldokumentet som rör finkornig sandbotten, på vilken det förekommer sjögräsängar beväxta med Cymodocea nodosa , anges nämligen att ”[u]ppgifterna om livsmiljöernas utbredning är exakta, eftersom de är synliga på flygfotografiet ända ned till dess nedre gräns” och att ”[d]et har utförts punktvisa kontroller i områden med finkornig sand, bland annat för att skilja mellan Posidonia-ängar på sanden från växtrester eller sjögräsängar beväxta med Cymodocea nodosa ”.

111 Under dessa omständigheter kan det inte anses att ett tillstånd för fiske med trålare av ”gangui-typ” ovanför Posidonia-ängar i området ”Rade d’Hyères” innebär att detta fiske även skulle bedrivas i korallalstrande livsmiljöer eller på sjögräsängar beväxta med Cymodocea nodosa i detta område.

112 Av det ovan anförda följer att kommissionen inte gjorde någon uppenbart oriktig bedömning när den fann att genomförandeförordning 2024/1382 inte stred mot miljörätten genom att bevilja det aktuella undantaget i ett område som utsetts till Natura 2000-område i syfte att bevara inte bara Posidonia-ängar, utan även sjögräsängar beväxta med Cymodocea nodosa och korallalstrande livsmiljöer. Tribunalen erinrar dessutom om att nämnda undantag inte kan få till följd att fiske med trålare av ”gangui-typ” tillåts i de två sistnämnda livsmiljöerna.

113 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den enda grundens första del.

2. Den enda grundens andra del: Åsidosättande av artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006

114 I det angripna beslutet angav kommissionen att det aktuella undantaget enligt artikel 1 i genomförandeförordning 2024/1382 endast var tillämpligt på Posidonia-ängar. Kommissionen påpekade för det första att det i ingressen till nämnda genomförandeförordning hänvisades till artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006, enligt vilken det är endast är tillåtet att göra undantag från förbudet mot fiske med släpredskap ovanför sådana sjögräsängar, för det andra att vissa av skälen i samma genomförandeförordning innehöll en analys av de villkor som uppställs i denna bestämmelse och endast nämnde Posidonia-ängar, för det tredje att den franska förvaltningsplanen, de franska myndigheternas rapport om tillämpningen av det aktuella undantaget och rapporten från den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) uteslutande hänvisade till detta sjögräs samt för det fjärde att genomförandeförordning nr 586/2014 innehöll en uttrycklig hänvisning till samma sjögräs.

115 Bloom har bestritt denna bedömning och kritiserat kommissionen för att i det angripna beslutet inte medgett att genomförandeförordning 2024/1382 var rättsstridig, eftersom det i artikeldelen i denna förordning angavs att artikel 4.1 i förordning nr 1967/2006 inte var tillämplig i sin helhet. Enligt Bloom var genomförandeförordning 2024/1382, mot bakgrund av en sådan formulering, inte tillräckligt tydlig, och var det därför möjligt att använda släpredskap ovanför alla sjögräsängar, och inte enbart ovanför Posidonia-ängar. Därmed åsidosattes artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006.

116 Kommissionen och Republiken Frankrike har bestritt Blooms argument.

117 Enligt domstolens praxis ska en genomförandeförordning tolkas i överensstämmelse med bestämmelserna i grundförordningen där så är möjligt (se dom av den 29 april 2021, Natumi, C‑815/19, EU:C:2021:336, punkt 52 och där angiven rättspraxis). Vidare framgår det av domstolens praxis att artikeldelen i en rättsakt inte kan skiljas från sin motivering, vilket innebär att den vid behov ska tolkas med beaktande av de skäl som föranledde att rättsakten antogs (se dom av den 4 december 2019, Consorzio Tutela Aceto Balsamico di Modena, C‑432/18, EU:C:2019:1045, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

118 I förevarande fall framgår det av artikel 1 i genomförandeförordning 2024/1382 att ”[a]rtikel 4.1 första stycket, artikel 13.1 första stycket och artikel 13.2 i förordning … nr 1967/2006 … inte [ska] tillämpas inom Frankrikes territorialvatten vid kusten i regionen Provence-Alpes-Côte d’Azur för [vissa] trålare av ’gangui-typ’”.

119 Såsom Bloom har understrukit innebär en sådan formulering förvisso ett undantag från artikel 4.1 första stycket i förordning nr 1967/2006, utan att det anges att ett sådant undantag endast gäller ovanför Posidonia-ängar, och inte ovanför andra sjögräsängar som omfattas av denna bestämmelse.

120 Inledningsvis erinrar domstolen emellertid om att det enligt artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006, såsom framgår av prövningen av den enda grundens första del, endast är tillåtet att göra undantag från artikel 4.1 första stycket i samma förordning för fiske med släpredskap ovanför Posidonia-ängar och inte ovanför andra sjögräsängar och i andra skyddade områden.

121 I förevarande fall framgår det, vilket kommissionen påpekade i det angripna beslutet, tydligt av lydelsen av genomförandeförordning 2024/1382 att denna antogs med stöd av artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006. För det första är det nämligen denna bestämmelse som det hänvisas till i det andra beaktandeledet i den aktuella genomförandeförordningen. För det andra har kommissionen i skäl 4 i nämnda genomförandeförordning anfört att ”begäran om en förlängning av undantaget [avsåg] fiske från fartyg med en totallängd på tolv meter eller mindre och en motorstyrka på 85 kW eller mindre samt utrustade med släpnät som traditionellt bedrivs över ängar beväxta med Posidonia oceanica , i enlighet med artikel 4.5 första stycket i förordning … nr 1967/2006”. För det tredje drog kommissionen, i skäl 20 i samma genomförandeförordning, slutsatsen att ”en förlängning av [det aktuella] undantaget … därför [var] förenligt med villkoren i [artikel] 4.5 … i förordning … nr 1967/2006 och [borde] beviljas”.

122 Tolkningen av artikeldelen i genomförandeförordning 2024/1382 mot bakgrund av dess rättsliga grund, det vill säga artikel 4.5 i förordning nr 1967/2006, visar således med tillräcklig tydlighet att den omständigheten att artikel 4.1 i denna förordning inte är tillämplig, vilket anges i nämnda bestämmelse, endast kan avse fiske med trålare av ”gangui-typ” ovanför Posidonia-ängar, och inte ovanför andra sjögräsängar.

123 Vidare hänvisas det i skälen 4, 5, 7 och 8 i genomförandeförordning 2024/1382, såsom kommissionen påpekade i det angripna beslutet, uttryckligen till den omständigheten att fisket med trålare av ”gangui-typ” bedrivs ovanför Posidonia-ängarna, utan att några andra sjögräsängar nämns.

124 Såsom kommissionen angav i det angripna beslutet hänvisas det i skälen 2 och 3 i genomförandeförordning 2024/1382 på samma sätt till andra officiella handlingar i vilka det uteslutande undersöks vilken inverkan fisket med trålare av ”gangui-typ” har på Posidonia-ängar och inte på andra sjögräsängar. Så är särskilt fallet med de franska myndigheternas rapport till kommissionen om uppföljningen av det aktuella undantaget av den 17 oktober 2023, som Bloom har ingett som bilaga till ansökan, och STECF:s rapport, till vilken kommissionen har hänvisat via en hyperlänk.

125 Det framgår således tydligt att de skäl i genomförandeförordning 2024/1382 som låg till grund för beviljandet av det aktuella undantaget endast avser fiske som bedrivs ovanför Posidonia-ängar.

126 Även om artikeldelen i genomförandeförordning 2024/1382 inte uttryckligen begränsar det aktuella undantaget till fiske med trålare av ”gangui-typ” som bedrivs ovanför Posidonia-ängar, framgår det under dessa omständigheter otvetydigt av tolkningen av denna bestämmelse, mot bakgrund av såväl dess rättsliga grund som dess motivering, att den ska tolkas så, att nämnda undantag endast kan tillämpas på fiske ovanför Posidonia-ängar och inte på fiske ovanför andra sjögräsängar.

127 Denna slutsats stöds även av förordning nr 586/2014, i vilken kommissionen för första gången beviljade det aktuella undantaget (se punkt 8 ovan) och i vilken det i skäl 5 hänvisas till en begäran om undantag som lämnats in av de franska myndigheterna för ”användning av trålare av ’gangui-typ’ i vissa havsområden inom Frankrikes territorialvatten, ovanför sjögräsängar beväxta med Posidonia oceanica ”, vilket kommissionen också anförde i det angripna beslutet.

128 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den enda grundens andra del.

129 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser någon del av Blooms enda grund. Talan ska således ogillas i sin helhet.

IV. Rättegångskostnader

130 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Bloom ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för kommissionen. Eftersom Bloom har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

131 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska Republiken Frankrike bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

följande:

1) Talan ogillas.

2) Bloom ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3) Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

Gâlea | Tóth | Spangsberg Grønfeldt

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 17 juni 2026.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: franska.