Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 30 april 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 EUT L 65, 2016, s. 1.

4 Se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401), dom av den 16 januari 2025, VB II (Information om rätten till en ny rättegång) ( C‑400/23, EU:C:2025:14), och dom av den 16 januari 2025, Stangalov ( C‑644/23, EU:C:2025:16) (nedan kallad domen Stangalov).

5 EUT L 312, 2018, s. 56.

6 DV nr 86 av den 28 oktober 2005.

7 Se, bland annat, punkterna 10, 11 och 17 i motiveringen till Europaparlamentets och rådets direktiv om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegång i straffrättsliga förfaranden (COM(2013) 821 final). Se även, exempelvis, Mitsilegas, V., EU Criminal Law, 2:a utg., Hart, Oxford, 2022, särskilt s. 254–295.

8 Det följer av fast rättspraxis att erkännandet av rätten till ett effektivt rättsmedel i ett enskilt fall förutsätter att den person som åberopar rättigheten gör gällande rättigheter eller friheter som garanteras i unionsrätten eller att denna person är föremål för ett förfarande som utgör en tillämpning av unionsrätten i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan (se dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol), C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

9 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 29).

10 Se dom av den 17 maj 2022, Unicaja Banco ( C‑869/19, EU:C:2022:397, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

11 Domen Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit), punkt 25.

12 EUT C 303, 2007, s. 17.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 december 2022, HYA m.fl. (Omöjligt att förhöra de vittnen som åberopas emot den tilltalade) ( C‑348/21, EU:C:2022:965, punkt 40).

14 C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 49.

15 Domen Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit), punkt 26.

16 Domen Stangalov (punkt 35), där det hänvisas till punkterna 26–28 i domen Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit).

17 Domen Stangalov (punkt 36).

18 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107).

19 Punkt 31.

20 Se skäl 35 i direktiv 2016/343, där det anges att misstänktas och tilltalades rätt att vara närvarande vid rättegången inte är absolut och att på vissa villkor bör misstänkta och tilltalade uttryckligen eller genom tyst medgivande, men på ett otvetydigt sätt, kunna avstå från denna rätt (se domen Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit), punkt 26).

21 Punkterna 33 och 34.

22 Se skäl 36 i direktiv 2016/343. Se, även, domen Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit), punkterna 39 och 40).

23 Domen Stangalov, punkt 37. I den punkten avses dessutom ett andra, separat fall där den berörda personen har underrättats om rättegången men inte om konsekvenserna av utevaro och inte har företrätts av en försvarare med fullmakt. Det fallet avser i själva verket det tredje krav som jag kommer att analysera nedan (se punkterna 59–67 nedan).

24 Domen Stangalov (punkt 37).

25 Domen Stangalov (punkt 42 och där angiven rättspraxis).

26 Se, analogt, rättspraxis avseende den europeiska arresteringsordern, där EU‑domstolen krävde att den utfärdande rättsliga myndigheten, innan den utfärdar en sådan order, särskilt ska kontrollera att erforderliga villkor för utfärdandet är uppfyllda och prövar huruvida utfärdandet är proportionerligt mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 maj 2019, OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau) ( C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

27 Se punkterna 38 och 39 i domen Stangalov.

28 Punkt 42 i domen i målet Stangalov.

29 Dom av den 15 september 2022, HN (Rättegång mot en tilltalad som avlägsnats ur landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:679, punkt 58).

30 Se även formuleringen i punkt 43 i domen i målet Stangalov, där det hänvisas både till att den berörda personen har underrättats om rättegången och till att han eller hon frivilligt och otvetydigt har avstått från att utöva sin rätt att närvara vid rättegången.

31 Europadomstolen, 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien, CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 86, och Europadomstolen, 13 mars 2018, Vilches Coronado m.fl. mot Spanien, CE:ECHR:2018:0313JUD005551714, § 36.

32 Europadomstolens dom av den 12 februari 1985, CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 27–32.

33 C‑420/20, EU:C:2022:679, punkt 58.

34 Punkt 53.

35 Förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet Sofiyska rayonna prokuratura m.fl. (Rättegång för en tilltalad som avlägsnats från landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:157, punkt 108). Se, bland annat, Europadomstolen, 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien, CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 99, och Europadomstolen, 23 maj 2006, Kounov mot Bulgarien, CE:ECHR:2006:0523JUD002437902, § 48. EU-domstolen har även hänvisat till Europadomstolens praxis, enligt vilken en avsikt att avstå från att inställa sig bland annat kan konstateras när kallelsen till rättegången inte har kunnat överlämnas på grund av en adressändring som den tilltalade har underlåtit att meddela de behöriga myndigheterna. I ett sådant fall kan den berörda personen inte göra gällande någon rätt till en ny rättegång (se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 26 januari 2017, Lena Atanasova mot Bulgarien, CE:ECHR:2017:0126JUD005200907, § 52).

36 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet Sofiyska rayonna prokuratura m.fl. (Rättegång för en tilltalad som avlägsnats från landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:157, punkt 108).

37 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet Sofiyska rayonna prokuratura m.fl. (Rättegång för en tilltalad som avlägsnats från landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:157, punkt 106) och särskilt där nämnda domar från Europadomstolen, nämligen dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 98 och 99), dom av den 23 maj 2006, Kounov mot Bulgarien (CE:ECHR:2006:0523JUD002437902, § 47), dom av den 26 januari 2017, Lena Atanasova mot Bulgarien (CE:ECHR:2017:0126JUD005200907, § 52), och dom av den 2 februari 2017, Ait Abbou mot Frankrike (CE:ECHR:2017:0202JUD004492113, § 62–65).

38 Enligt denna rättspraxis ska de omständigheterna visa att personen hade underrättats om att ett straffrättsligt förfarande var riktat mot honom eller henne, att personen kände till innebörden av och grunden för åtalet och att personen, på ett tydligt och otvetydigt sätt, avstod från sin rätt att närvara och försvara sig. Generaladvokaten betonade i det hänseendet att det enligt Europadomstolen inte är tillräckligt att den tilltalade endast, på ett vagt eller indirekt sätt, har hört talas om att ett straffrättsligt förfarande har inletts mot honom eller henne. Personen måste verkligen ha informerats på ett formellt och exakt sätt.

39 Se Europadomstolens dom av den 13 februari 2001, Krombach mot Frankrike (CE:ECHR:2001:0213JUD002973196, § 89), och dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 91).

40 Förslag till avgörande av generaladvokaten Richard de la Tour i målet Sofiyska rayonna prokuratura m.fl. (Rättegång för en tilltalad som avlägsnats från landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:157, punkt 99).

41 Europadomstolens dom av den 13 februari 2001 (CE:ECHR:2001:0213JUD002973196, § 89).

42 Europadomstolens dom av den 1 mars 2006 (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 91–94).

43 I domen av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien (CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 94) erinrade Europadomstolen om att enbart utnämning av en försvarare inte automatiskt garanterar att den tilltalade får ett effektivt biträde.

44 Punkt 56.

45 I sin dom av den 2 november 2010, Sakhnovski mot Ryssland (CE:ECHR:2010:1102JUD002127203, § 98), slog Europadomstolen fast att en försvarare som utsetts ex officio och som inte har haft någon tidigare kontakt med sin klient, och därför inte kan säkerställa ett verkligt försvar, inte uppfyller kraven på en rättvis rättegång.

46 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien, CE:ECHR:2006:0301JUD005658100, § 86, och dom av den 12 februari 1985, Colozza mot Italien (CE:ECHR:1985:0212JUD000902480, § 27–32).

47 Se, analogt, dom av den 16 januari 2025, VB II (Information om rätten till en ny rättegång) ( C‑400/23, EU:C:2025:14, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

48 Enligt kommissionen har ett fördragsbrottsförfarande inletts mot ifrågavarande medlemsstat på grund av ett felaktigt införlivande av artiklarna 8.4 och 9 i direktiv 2016/343.

49 Se punkt 48 ovan.

50 Domen Stangalov (punkt 42 och där angiven rättspraxis).

51 Se punkt 49 ovan.

52 Uttrycket på begäran av en behörig myndighet i artikel 34 i förordning 2018/1862 innebär emellertid att skyldigheten är beroende av den behöriga nationella myndighetens vilja.

53 Den hänskjutande domstolen har påpekat att den försvarare som utsetts ex officio har anfört ett argument inför den avseende talans sakliga grund, nämligen att åtalet avsåg ett grovt uppsåtligt brott, vilket är förenat med fängelsestraff i mer än fem år, varför den dömde borde ha varit närvarande när målet prövades.

54 Se, för ett liknande resonemang, domen Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) (punkt 31).

55 Se punkt 43 ovan.

56 C‑400/23, EU:C:2025:14.

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 januari 2025, VB II (Information om rätten till en ny rättegång) ( C‑400/23, EU:C:2025:14, punkt 61).