1) Artikel 3.2 i rådets förordning (EU) 2022/2577 av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi
Preliminär utgåva
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
ATHANASIOS RANTOS
föredraget den 21 maj 2026( 1 )
Mål C ‑ 325/25
Eneco Wind Belgium SA
mot
Région wallonne
(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien))
” Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Förordning (EU) 2022/2577 – Ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi – Artikel 3.2 – Uppförande och drift av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utveckling av tillhörande nätinfrastruktur – Förfarande för planering och tillstånd – Projekt som anses vara av övervägande allmänintresse – Prioritet vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet – Prioritetens materiella tillämpningsområde – Formerna för erkännande av övervägande allmänintresse – Absolut eller principiell prioritet – Vindkraftverk – Landskapsskydd och skydd för kulturarvet ”
I. Inledning
1. I skäl 1 i förordning (EU) 2022/2577( 2 ) anges att ”Ryska federationens aggressionskrig mot Ukraina och den aldrig tidigare skådade minskningen av naturgasleveranserna från Ryska federationen till medlemsstaterna hotar försörjningstryggheten i unionen och dess medlemsstater …”. Mot den bakgrunden fastställde denna förordning, som kompletterar den REPowerEU-plan som kommissionen lade fram den 8 mars 2022,( 3 ) tillfälliga krisregler för att påskynda det tillståndsförfarande som är tillämpligt på produktion av energi från förnybara energikällor. I artikel 3.2 i förordningen föreskrivs således att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor samt utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur, åtminstone när det gäller projekt som anses vara av övervägande allmänintresse, ska ”prioriteras” vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet.
2. I det nu aktuella nationella målet avslog Région wallonne (regionen Vallonien, Belgien) den ansökan som bolaget Eneco Wind Belgium (nedan kallat Eneco Wind) hade ingett om uppförande och drift av två vindkraftverk, med motiveringen att projektet skulle komma att ha en negativ inverkan på landskapet och kulturarvet i det närliggande området. Hur ska man i detta sammanhang tolka begreppet prioritet i artikel 3.2 i denna förordning, när det gäller ett projekt för produktion av energi från förnybara energikällor (nedan kallat ett projekt för förnybar energi), särskilt i förhållande till det rättsliga intresset av att skydda landskapet och kulturarvet? Detta är i huvudsak den fråga som har ställts av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien).
3. Förevarande mål ger upphov till frågor som inte tidigare prövats av domstolen och föranleder den att klargöra i vilken utsträckning medlemsstaterna fortfarande har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bevilja tillstånd för ett projekt för förnybar energi som omfattas av tillämpningsområdet för förordning 2022/2577.
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Unionsrätt
1. Direktiv 92/43/EEG
4. I artikel 6.3 och 6.4 i direktiv 92/43/EEG( 4 ) föreskrivs följande:
”3. Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. …
4. Om en plan eller ett projekt, på grund av att alternativa lösningar saknas, trots en negativ bedömning av konsekvenserna för området måste genomföras av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, skall medlemsstaten vidta alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande. …
…”
5. I artikel 16.1 c i direktivet föreskrivs följande:
”Förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde, får medlemsstaterna göra undantag från bestämmelserna i artiklarna 12–14 samt 15 a och b av följande anledningar:
…
c) Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön.”
2. Direktiv 2000/60/EG
6. Artikel 4 i direktiv 2000/60/EG( 5 ) har rubriken ”Miljömål”. Följande föreskrivs i artikel 4.7:
”Medlemsstaterna gör sig inte skyldiga till överträdelse av detta direktiv i följande fall:
– om god grundvattenstatus, god ekologisk status eller, i förekommande fall, god ekologisk potential inte uppnås eller försämring av statusen hos en yt- eller grundvattenförekomst inte förebyggs, och detta är en följd av nya modifieringar i en ytvattenförekomsts fysiska karakteristika eller förändringar i nivån hos grundvattenförekomster, eller
– om en försämring från hög status till god status hos en ytvattenförekomst inte förebyggs och detta är en följd av nya hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter,
och om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekvenserna för vattenförekomstens status.
b) Skälen för ändringarna anges särskilt och förklaras i den förvaltningsplan för avrinningsdistriktet som krävs enligt artikel 13 och målen ses över vart sjätte år.
c) Skälen för dessa modifieringar eller förändringar är ett allmänintresse av större vikt, och/eller fördelarna för miljön och samhället med att uppnå målen enligt punkt 1 uppväger inte fördelarna med de nya modifieringarna eller förändringarna för människors hälsa, för vidmakthållandet av människors säkerhet eller för en hållbar utveckling.
d) De nyttiga mål som dessa modifieringar eller förändringar av vattenförekomsten skall medföra kan, av tekniska skäl eller på grund av orimliga kostnader, inte uppnås på något annat sätt som skulle vara ett betydligt bättre alternativ för miljön.”
3. Direktiv 2009/147/EG
7. Artikel 9.1 a i direktiv 2009/147/EG( 6 ) har följande lydelse:
”Medlemsstaterna får, om det inte finns någon annan lämplig lösning, medge undantag från artiklarna 5–8 av följande anledningar:
a) – Av hänsyn till människors hälsa och säkerhet.
– Av hänsyn till flygsäkerheten.
– För att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten.
– För att skydda flora och fauna.”
4. Direktiv (EU) 2018/2001
8. Artikel 2 i direktiv (EU) 2018/2001( 7 ) har rubriken ”Definitioner”. I artikel 2 andra stycket punkt 1 föreskrivs följande:
”Dessutom gäller följande definitioner:
1) energi från förnybara energikällor eller förnybar energi : energi från förnybara, icke-fossila energikällor, nämligen vindenergi, solenergi (termisk solenergi och fotovoltaisk solenergi) och geotermisk energi, omgivningsenergi, tidvattensenergi, vågenergi och annan havsenergi, vattenkraft, biomassa, deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas.”
9. Artikel 16f i detta direktiv har rubriken ”Ett allt överskuggande allmänintresse”. Där föreskrivs följande:
”Senast den 21 februari 2024 och fram till dess att klimatneutralitet uppnås ska medlemsstaterna säkerställa att, inom ramen för tillståndsförfarandet, planering, uppförande och drift av verk för förnybar energi, anslutning av sådana verk till nätet, det tillhörande nätet i sig och lagringstillgångar i samband med tillståndsförfarandet presumeras vara av ett allt överskuggande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid avvägning av olika rättsliga intressen i enskilda fall i samband med tillämpning av artiklarna 6.4 och 16.1 c i [direktiv 92/43], artikel 4.7 i [direktiv 2000/60] och artikel 9.1 a i [direktiv 2009/147]. Medlemsstaterna får under vederbörligen motiverade och särskilda omständigheter begränsa tillämpningen av denna artikel till vissa delar av sina territorier eller vissa typer av teknik eller till projekt med vissa tekniska egenskaper, i enlighet med prioriteringarna i deras integrerade nationella energi- och klimatplaner …”.
5. Förordningarna 2022/2577 och (EU) 2024/223
10. Skälen 8 och 9 i förordning nr 2022/2577 har följande lydelse:
”(8) En av de tillfälliga åtgärderna består i införandet av en motbevisbar presumtion att projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet, i den mening som avses i relevant unionslagstiftning på miljöområdet, utom när det finns tydliga belägg för att dessa projekt har betydande negativa miljökonsekvenser som inte kan begränsas eller kompenseras. Anläggningar för förnybar energi, inbegripet värmepumpar eller vindkraftverk, spelar en avgörande roll när det gäller att motverka klimatförändringar och föroreningar, sänka energipriserna, minska unionens beroende av fossila bränslen och säkerställa unionens försörjningstrygghet. Att presumera att anläggningar för förnybar energi, inklusive värmepumpar, är av övervägande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet skulle göra det möjligt för sådana projekt att vid behov omedelbart omfattas av en förenklad bedömning för särskilda undantag som föreskrivs i relevant unionslagstiftning på miljöområdet. Medlemsstaterna bör, med hänsyn till de nationella särdragen, ha möjlighet att begränsa tillämpningen av denna presumtion till vissa delar av sina territorier eller till viss teknik eller vissa projekt. Det är möjligt för medlemsstaterna att överväga tillämpning av denna presumtion i relevant nationell lagstiftning om landskapsarkitektur [landskapsplanering].
(9) Detta återspeglar den viktiga roll som förnybar energi kan spela för utfasningen av fossila bränslen i unionens energisystem genom att erbjuda omedelbara lösningar för att ersätta energi baserad på fossila bränslen och bidra till hanteringen av det försämrade läget på marknaden. För att undanröja flaskhalsar i tillståndsförfarandet för och driften av anläggningar för förnybar energi bör, i planeringsprocessen och tillståndsförfarandet, prioritet ges till uppförande och drift av anläggningar för förnybar energi och utbyggnad av tillhörande nätinfrastruktur vid avvägningen mellan rättsliga intressen i det enskilda fallet, åtminstone för projekt som erkänns vara av allmänt intresse. När det gäller artskydd bör sådan prioritet endast ges om och i den mån lämpliga åtgärder för bevarande av arter vidtas som bidrar till att bibehålla eller återställa artbeståndens gynnsamma bevarandestatus, och tillräckliga ekonomiska resurser och områden ställs till förfogande för detta ändamål.”
11. Artikel 1 i förordningen har rubriken ”Innehåll och tillämpningsområde”. Följande föreskrivs i första och andra styckena i den artikeln:
”I denna förordning fastställs tillfälliga regler av brådskande karaktär för att påskynda det tillståndsförfarande som är tillämpligt på produktion av energi från förnybara energikällor, med särskild inriktning på specifik teknik för förnybar energi eller specifika typer av projekt för förnybar energi, vilka på kort sikt kan påskynda takten i utbyggnaden av förnybar energi i unionen.
Denna förordning är tillämplig på alla tillståndsförfaranden som har ett startdatum som infaller inom dess tillämpningsperiod och påverkar inte tillämpningen av nationella bestämmelser som fastställer kortare tidsfrister än de som fastställs i artiklarna 4, 5 och 7.”
12. I artikel 3 i förordningen, med rubriken ”Övervägande allmänintresse”, föreskrivs följande:
”1. Planering, uppförande och drift av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor, och deras anslutning till nätet, själva det tillhörande nätet och lagringstillgångar ska antas vara av övervägande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet, vid tillämpning av artiklarna 6.4 och 16.1 c i rådets [direktiv 92/43], artikel 4.7 i [direktiv 2000/60] och artikel 9.1 a i [direktiv 2009/147]. Medlemsstaterna får begränsa tillämpningen av de bestämmelserna till vissa delar av sina territorier och till vissa typer av teknik eller till projekt med vissa tekniska egenskaper, i enlighet med prioriteringarna i deras integrerade nationella energi- och klimatplaner.
2. I planerings- och tillståndsförfarandet ska medlemsstaterna säkerställa, åtminstone när det gäller projekt som anses vara av övervägande allmänintresse, att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur prioriteras vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet. När det gäller artskydd ska föregående mening endast tillämpas om och i den mån lämpliga åtgärder för bevarande av arter vidtas som bidrar till att bibehålla eller återställa artbeståndens gynnsamma bevarandestatus, och tillräckliga ekonomiska resurser och områden ställs till förfogande för detta ändamål.”
13. I artikel 10 i samma förordning, med rubriken ”Ikraftträdande och tillämpning”, föreskrivs att förordningen träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och att den ska tillämpas under en period på 18 månader från och med det att den trätt i kraft.( 8 )
14. Förordning 2022/2577 ändrades genom förordning (EU) 2024/223.( 9 ) Skälen 13 och 14 i den sistnämnda förordningen har följande lydelse:
”(13) En av de tillfälliga åtgärder som infördes genom förordning [2022/2577], och som har visat sig ha positiva effekter och en betydande potential för påskyndande i framtiden, är införandet i artikel 3.1 av en motbevisbar presumtion för att projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet, i den mening som avses i specifika undantagsbestämmelser i relevant unionsmiljölagstiftning, utom när det finns tydliga belägg för att sådana projekt i fråga har betydande negativa miljökonsekvenser som inte kan avhjälpas eller kompenseras. I direktiv [2018/2001], genom artikel 16f däri, fastställs en motbevisbar presumtion för att projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse och tjänar folkhälsan och säkerheten, med nästan samma lydelse jämförd med ordalydelsen av artikel 3.1 i förordning [2022/2577]. Det är därför inte nödvändigt att förlänga tillämpningen av artikel 3.1 i förordning [2022/2577], eftersom en sådan motbevisbar presumtion kommer att gälla enligt artikel 16f i direktiv [2018/2001].
(14) I artikel 3.2 i förordning [2022/2577] finns det krav på att projekt som anses vara av övervägande allmänintresse ska prioriteras när det krävs avvägning mellan rättsliga intressen i de enskilda fallen och när dessa projekt inför ytterligare krav vad gäller ersättning för artskydd. En analog bestämmelse finns inte i direktiv [2018/2001]. Den första meningen i artikel 3.2 i förordning [2022/2577] har potential att, i den akuta och fortfarande instabila energisituation på energimarknaden som unionen står inför, ytterligare påskynda projekt för förnybar energi, eftersom det där ställs krav på att medlemsstaterna främjar dessa projekt för förnybar energi genom att prioritera dem vid avvägning mellan olika motstående intressen som sträcker sig utöver miljöfrågor inom ramen för medlemsstaternas planerings- och tillståndsförfaranden. Kommissionens rapport [ ( 10 ) ] har visat på värdet av första meningen i artikel 3.2 i förordning [2022/2577], som erkänner att den relativa betydelsen av utbyggnaden av förnybar energi i den rådande svåra energisituationen sträcker sig utöver de specifika målen för de undantag som föreskrivs i de direktiv som avses i artikel 3.1 i förordning [2022/2577]. Med tanke på den särskilt allvarliga energiförsörjningssituation som unionen för närvarande står inför är det lämpligt att förlänga tillämpningen av artikel 3.2 i förordning [2022/2577] för att på lämpligt sätt erkänna den avgörande roll som anläggningar för förnybar energi spelar för att bekämpa klimatförändringar och föroreningar, sänka energipriserna, minska unionens beroende av fossila bränslen och säkerställa unionens försörjningstrygghet när tillståndsmyndigheter eller nationella domstolar gör avvägningar mellan rättsliga intressen. Samtidigt är det också lämpligt att bevara miljöskyddsåtgärder så att lämpliga åtgärder för bevarande av arter, som stöds av tillräckliga ekonomiska resurser, antas för projekt som anses vara av övervägande allmänintresse.”
15. I artikel 1 i förordning 2024/223, med rubriken ”Ändringar av förordning [2022/2577]”, föreskrivs följande:
”Förordning [2022/2577] ska ändras på följande sätt:
…
2) Artikel 3.2 ska ersättas med följande:
I planerings- och tillståndsförfarandet ska medlemsstaterna, när det gäller projekt som anses vara av övervägande allmänintresse, säkerställa att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur prioriteras vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet.
Vad gäller artskydd ska första stycket endast tillämpas om och i den mån lämpliga åtgärder för bevarande av arter vidtas som bidrar till att bibehålla eller återställa artbeståndens gynnsamma bevarandestatus, och tillräckliga ekonomiska resurser och områden ställs till förfogande för detta ändamål.”
…
6) I artikel 10 ska följande punkt läggas till:
”Artikel 1, artikel 2.1, artikel 3.2, artikel 3a, artikel 5.1, artikel 6 och artikel 8 ska dock tillämpas till och med den 30 juni 2025.”
B. Belgisk rätt
1. Lagen om formell motivering av förvaltningsbeslut
16. Följande föreskrivs i artikel 2 i lagen av den 29 juli 1991 om formell motivering av förvaltningsbeslut:( 11 )
”De förvaltningsbeslut som antas av de myndigheter som avses i artikel 1 ska innehålla en formell motivering.”
17. I artikel 3 i denna lag föreskrivs följande:
”Motiveringen ska innehålla de rättsliga och faktiska omständigheter som ligger till grund för beslutet.
Den ska vara adekvat.”
2. Lagen om regional utveckling i Vallonien
18. I artikel D. IV. 53 i code du développement territorial wallon (lagen om territoriell utveckling i Vallonien), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, anges följande:
”På grundval av en adekvat motivering får tillstånd vägras eller beviljas. Ett tillstånd kan beviljas med eller utan villkor, med eller utan stadsbyggnadsrelaterade ålägganden, eller medge avvikelser eller undantag som föreskrivs i denna lag.
Villkoren ska vara nödvändiga antingen för projektets integrering i den bebyggda och obebyggda miljön eller för projektets genomförbarhet, det vill säga dess genomförande och drift.
Förutom att projektet ska vara förenligt med innehållet i områdesplanen, inbegripet markanvändningskartan samt planer, tillstånd för exploatering och riktlinjer, ska beslut om att bevilja eller vägra tillstånd grundas på lokala stadsplaneringsförhållanden och får särskilt grundas på de skäl och villkor som anges i detta avsnitt.”
III. Målet vid den nationella domstolen, tolkningsfrågorna och förfarandet vid EU-domstolen
19. Den 26 april 2023 ingav Eneco Wind en ansökan om ett kombinerat tillstånd( 12 ) för uppförande och drift av två vindkraftverk, med en maximal effekt per enhet på 4,28 megawatt (MW). Det sökta tillståndet avsåg även monteringsytor, tillfartsvägar, transformatorstation och underjordiska elkablar, inom en anläggning belägen i Namur (Belgien) (nedan kallat det aktuella projektet). Ansökan avsåg anläggningar i klass 1 för vilka det krävdes ett miljötillstånd och åtföljdes bland annat av en miljökonsekvensbedömning. Den 16 maj 2023 utfärdade två tjänstemän som utsetts av Valloniens regering – den ene verksam vid förvaltningen för fysisk planering och stadsplanering (nedan kallad den delegerade tjänstemannen), den andre vid miljöförvaltningen (nedan kallad den tekniska tjänstemannen) – vilka gemensamt var behöriga att pröva bolagets ansökan, ett mottagningsbevis som styrkte att ansökan var fullständig.
20. Under perioden 7 juni–10 juli 2023 genomfördes ett samrådsförfarande avseende den ansökan som ingetts av Eneco Wind. Den 2 oktober 2023 fattade den tekniska tjänstemannen och den delegerade tjänstemannen ett beslut om avslag på ansökan om kombinerat tillstånd. Av detta beslut framgår bland annat att, om de två vindkraftverken uppfördes, skulle den visuella boendemiljön försämras avsevärt för tio bostäder, att landskapsbilden inom det berörda området skulle förändras i betydande grad, att det aktuella projektet skulle ligga inom ett område där det inte tidigare finns några vindkraftverk inom en radie av sju kilometer men som i norr och söder omges av två större vindkraftsparker, att ramverket för lokalisering av vindkraftverk i Vallonien, antaget år 2013, ger företräde åt parker bestående av minst fem vindkraftverk och att, slutligen, ”utbyggnaden av vindkraft inte får ske på bekostnad av landskaps- och kulturvärdena i det närliggande område kring projektet”.
21. Den 19 oktober 2023 begärde Eneco Wind att den vallonska regeringen skulle ompröva detta beslut. Den 30 januari 2024 översände den tekniska och den delegerade tjänstemannen, vilka var behöriga att ompröva beslutet, sin sammanfattande rapport till ministern med ansvar för fysisk planering och ministern med ansvar för miljö (Belgien) och föreslog att det sökta kombinerade tillståndet skulle utfärdas och förenas med vissa villkor. Den 15 mars 2024 underrättade tjänstemännen Eneco Wind om att ministrarna inte hade meddelat något beslut angående bolagets ansökan inom den frist som föreskrivs i 95 § 7 i dekretet av den 11 mars 1999 om miljötillstånd,( 13 ) vilket innebar att beslutet av den 2 oktober 2023 stod fast.
22. Den 14 maj 2024 överklagade Eneco Wind detta beslut till Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen), som är hänskjutande domstol i förevarande mål. Bolaget åberopade en enda grund och gjorde gällande åsidosättande av artikel D.IV.53 i lagen om regional utveckling i Vallonien, artiklarna 2 och 3 i lagen av den 29 juli 1991 om formell motivering av förvaltningsbeslut, artikel 3 i förordning 2022/2577 samt bristande motivering, eftersom ”den behöriga myndigheten inte gjorde någon avvägning mellan rättsliga intressen och underlät att erkänna att sökandens projekt var prioriterat, trots att projektet ska anses vara av övervägande allmänintresse”. Till stöd för sin grund gjorde bolaget gällande att den avvägning mellan rättsliga intressen som krävs enligt unionsrätten huvudsakligen avser intressen som rör å ena sidan miljöskydd, såsom biologisk mångfald, och folkhälsa, å andra sidan de intressen som är förenade med projektet.
23. Vad gäller miljöskydd angav Eneco Wind att detta begrepp omfattar bland annat landskapet, vilket framgår av artikel D.6 led 11 a i första avdelningen i code de l’environnement wallon (Valloniens miljölag), och att bedömningen av projektets inverkan på landskapet utgör en del av miljökonsekvensbedömningen av ett projekt. Bolaget gjorde gällande att skyldigheten att göra en avvägning mellan rättsliga intressen i detta sammanhang är tillämplig på såväl tekniska tjänstemän och delegerade tjänstemän som på de ministrar som är behöriga att fatta beslut inom ramen för en omprövning. Det anförde även att det enligt förordning 2022/2577, vid denna avvägning, krävs att produktionen av förnybar energi prioriteras, ett krav som enligt bolaget ska framgå av motiveringen till det angripna beslutet. I förevarande fall framgår det inte, enligt bolaget, av beslutet av den 2 oktober 2023 att beslutsfattarna ansåg att det aktuella projektet var prioriterat, i egenskap av ett projekt av övervägande allmänintresse, eller att denna prioritet beaktades vid avvägningen mellan de aktuella rättsliga intressena.
24. Regionen Vallonien uppgav å sin sida att den överlåter åt den hänskjutande domstolen att avgöra detta ”eftersom ministrarna inte har fattat något beslut”.
25. Den hänskjutande domstolen har understrukit att enligt en första tolkning är tillämpningsområdet för artikel 3.2 i förordning 2022/2577 identiskt med tillämpningsområdet för punkt 1 i denna artikel. I detta fall ger artikel 3.1 projekt för förnybar energi en viss status, som gör det möjligt för dem att konkurrera med de intressen som skyddas genom direktiven 92/43, 2000/60 och 2009/147 (nedan kallade de angivna direktiven), medan artikel 3.2 föreskriver att dessa projekt och de intressen som är knutna till dem ska prioriteras framför dessa miljöintressen. Förordningens struktur stöder enligt den hänskjutande domstolen denna tolkning, eftersom presumtionen om ett övervägande allmänintresse och projektets prioritet sammanförts i en och samma bestämmelse.
26. Enligt en andra tolkning har artikel 3.2 i förordningen, enligt den hänskjutande domstolen, en självständig och mer omfattande räckvidd än artikel 3.1, och ålägger de behöriga nationella myndigheterna att vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet alltid se till att projekt för förnybar energi prioriteras, även när de angivna direktiven inte berörs, under förutsättning att dessa projekt anses vara av övervägande allmänintresse. I sådant fall skulle genomförandet av sådana projekt och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur inte bara ha företräde framför miljöintresset, utan framför alla konkurrerande intressen, bland annat de intressen som är knutna till skyddet av landskapet och kulturarvet. Den hänskjutande domstolen har påpekat att den allmänt hållna ordalydelsen i artikel 3.2 i förordningen stöder denna tolkning och förefaller mer återspegla unionslagstiftarens avsikt, såsom den framgår av skälen 13 och 14 i förordning 2024/223. Den har även angett att denna avsikt likaså kommer till uttryck i skäl 9 i förordning 2022/2577, vilket hänvisar till målet ”att undanröja flaskhalsar i tillståndsförfarandet för och driften av anläggningar för förnybar energi”, utan att uttryckligen begränsa sig till potentiella hinder som är direkt kopplade till skyldigheter i fråga om bevarande av naturen och vattenskydd.
27. Den hänskjutande domstolen vill dessutom få klarhet i hur den inskjutna formuleringen ”åtminstone när det gäller projekt som anses vara av övervägande allmänintresse” i artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ska förstås, särskilt ordet ”anses”. Beroende på om artikel 3.2 har en självständig räckvidd eller inte, kan denna formulering antingen förstås som en hänvisning till att den presumtion som avses i punkt 1 i denna artikel inte har motbevisats (eller till den möjlighet som där föreskrivs att begränsa tillämpningen av presumtionen), eller, tvärtom, som förutsättande att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat fattat ett särskilt beslut genom vilket vissa projekt anses vara av överordnat allmänintresse enbart för tillämpningen av nämnda artikel 3.2. Valet av verbet ”anse” och den proaktiva hållning som detta uttrycker talar enligt den hänskjutande domstolen för denna andra tolkning. Ett krav på att medlemsstaterna specifikt bekräftar att ett projekt ska anses vara av övervägande allmänintresse förefaller emellertid vara svårt att förena med det mål som eftersträvas med denna förordning, nämligen att främja utbyggnaden av förnybar energi och att påskynda de tillhörande tillståndsförfarandena genom ett direkt tillämpligt rättsligt instrument. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att unionslagstiftaren tycks ha avsett att de krav som uppställs i förordningen ska vara direkt och fullt ut tillämpliga, samtidigt som medlemsstaterna förbehålls möjligheten att begränsa eller utesluta tillämpningen av dessa krav.
28. Enligt den hänskjutande domstolen uppkommer dessutom frågan hur man ska tolka medlemsstaternas skyldighet att säkerställa att projekt som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ”prioriteras vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet”. Denna prioriteringsregel skulle å ena sidan kunna förstås så, att det införs en absolut prioritet för projekt för förnybar energi, vilket innebär att den myndighet som har till uppgift att göra en avvägning mellan dessa projekts intressen och konkurrerande intressen är skyldig att ge de förstnämnda intressena företräde. Enligt denna tolkning skulle artikel 3.2 innebära ett särskilt betydande ingrepp i de behöriga nationella myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att utfärda tillstånd för sådana projekt. Å andra sidan skulle nämnda prioriteringsregel även kunna tolkas så, att den tillerkänner projekt för förnybar energi en principiell prioritet, som dessa myndigheter måste beakta, samtidigt som de behåller möjligheten att avvika från den regeln, i förekommande fall med en särskild motivering. Enligt denna tolkning tillmäts de intressen som är knutna till projekt för förnybar energi särskild vikt vid de behöriga nationella myndigheternas utövande av sitt utrymme för skönsmässig bedömning, utan att för den skull systematiskt väga tyngre än konkurrerande intressen.
29. Den hänskjutande domstolen har tillagt att artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ännu inte har tolkats av EU-domstolen och att tolkningen inte är så uppenbar att den inte lämnar utrymme för något rimligt tvivel.
30. Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Ska artikel 3.2 i [förordning 2022/2577] tolkas så, att medlemsstaterna ska säkerställa att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur prioriteras enbart vid den avvägning av rättsliga intressen som avses i artikel 3.1 i nämnda förordning, det vill säga vid avvägningen av rättsliga intressen vid tillämpning av artiklarna 6.4 och 16.1 c i [direktiv 92/43], artikel 4.7 i [direktiv 2000/60] och artikel 9.1 a i [direktiv 2009/147], eller gäller denna skyldighet vid varje avvägning av rättsliga intressen som görs av den myndighet som är behörig att utfärda tillstånd, däribland när det konkurrerande intresset inte omfattas av de [angivna] direktivens tillämpningsområde (i förevarande fall landskapsskydd och skydd för kulturarvet)?
2) Ska uttrycket ’projekt som anses vara av övervägande allmänintresse’ i den första meningen i artikel 3.2 i samma förordning tolkas så, att det krävs ett specifikt, allmänt eller individuellt, erkännande från medlemsstaternas sida av att ett projekt är ’av övervägande allmänintresse’, eller ska uttrycket förstås som en hänvisning till att den presumtion som uppställs i artikel 3.1 i förordningen inte har brutits eller rentav till att projektet inte har uteslutits från tillämpningsområdet för denna presumtion, vilket är tillåtet enligt artikel 3.1 in fine?
3) Ska skyldigheten, åtminstone när det gäller projekt som anses vara av övervägande allmänintresse, att i planerings- och tillståndsförfarandet säkerställa att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur ’prioriteras’ vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet, vilken infördes genom ovannämnda artikel 3.2, tolkas så, att dessa projekt därigenom ges absolut prioritet – med förbehåll för det miljövillkor avseende artskydd som finns i samma bestämmelse – eller ska skyldigheten förstås som en principiell prioritering som medlemsstaterna kan frångå med en särskild motivering?”
31. Den hänskjutande domstolen har ansökt om att EU-domstolen ska handlägga förevarande mål skyndsamt i enlighet med förfarandet i artikel 105 i domstolens rättegångsregler. Denna ansökan avslogs genom beslut av domstolens ordförande den 2 september 2025.( 14 )
32. Den belgiska, den tjeckiska, den italienska och den polska regeringen samt Europeiska kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden till domstolen.
IV. Bedömning
A. Den första frågan
33. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ska tolkas på så sätt att medlemsstaterna, inom ramen för planerings- och tillståndsförfarandet, ska säkerställa att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur prioriteras vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet enbart när de tillämpar artikel 6.4 och artikel 16.1 c i direktiv 92/43, artikel 4.7 i direktiv 2000/60 och artikel 9.1 a i direktiv 2009/147, eller om denna prioriteringsregel även är tillämplig på konkurrerande rättsliga intressen som ligger utanför tillämpningsområdet för dessa bestämmelser, särskilt skyddet av landskapet och kulturarvet.
34. Det ska inledningsvis påpekas att det nationella målet rör en ansökan om tillstånd för uppförande och drift av två vindkraftverk, som ingavs den 26 april 2023. Ansökan avslogs av de behöriga nationella myndigheterna med motiveringen att projektet kunde ha en negativ inverkan på landskapet och kulturarvet i det närliggande område där det skulle placeras.
35. Vad gäller de unionsrättsliga bestämmelser som är tillämpliga i det nationella målet föreskrivs i artikel 1 andra stycket i förordning 2022/2577 om utbyggnad av förnybar energi att förordningen ska tillämpas på alla tillståndsförfaranden( 15 ) som har ett startdatum som infaller inom dess tillämpningsperiod. Det framgår av artikel 10 i förordningen, i dess ursprungliga lydelse, att förordningen trädde i kraft den 30 december 2022 och att den var tillämplig till och med den 30 juni 2024. I artikel 2 andra stycket punkt 1 i direktiv 2018/2001 definieras begreppet ”energi från förnybara energikällor eller förnybar energi” som bland annat ”vindenergi”. Det kan således konstateras att förordning 2022/2577 är tidsmässigt och materiellt tillämplig i det målet.
36. Denna förordning grundar sig på artikel 122.1 FEUF, enligt vilken rådet i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna får besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet. I artikel 1 första stycket i förordningen föreskrivs således att förordningen fastställer tillfälliga regler av brådskande karaktär för att påskynda det tillståndsförfarande som är tillämpligt på produktion av energi från förnybara energikällor. I artikel 3 i förordningen, med rubriken ”Övervägande allmänintresse”, fastställs villkoren för avvägningen mellan rättsliga intressen, bland annat vad gäller uppförande och drift av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utveckling av tillhörande nätinfrastruktur.
37. I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen få klarhet i hur artikel 3.2 ska tolkas, vilket, med hänsyn till systematiken i denna artikel, innebär att man först måste undersöka innebörden av artikel 3.1. Det följer av sistnämnda bestämmelse att bland annat uppförande och drift av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och själva det tillhörande nätet ska antas vara av övervägande allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet, vid tillämpning av artiklarna 6.4 och 16.1 c i direktiv 92/43 (om skydd för livsmiljöer samt vilda djur och växter), artikel 4.7 i direktiv 2000/60 (om vattenskydd) och artikel 9.1 a i direktiv 2009/147 (om skydd för vilda fåglar). Medlemsstaterna får emellertid begränsa tillämpningen av dessa bestämmelser till vissa delar av sina territorier och till vissa typer av teknik eller till projekt med vissa tekniska egenskaper, i enlighet med prioriteringarna i deras integrerade nationella energi- och klimatplaner.
38. Artikel 3.1 i förordning 2022/2577 innebär således inte att projekt för förnybar energi generellt tillerkänns en ställning som projekt av ”övervägande allmänintresse”, även om denna förordning innehåller tillfälliga krisåtgärder för att påskynda tillståndsförfarandet, utan att sådana projekt anses ha sådan ställning endast vid tillämpningen av bestämmelserna i de angivna direktiven om miljöskydd, enligt vilka ett projekt som kan påverka ett område ändå får tillåtas om flera kumulativa villkor är uppfyllda, däribland att det föreligger ett ”övervägande allmänintresse”. Enligt domstolens praxis följer det av artikel 6.4 i direktiv 92/43 att även om det vid bedömningen konstateras att de planerade åtgärderna kommer att medföra negativa konsekvenser för området och det inte finns alternativa lösningar, får dessa åtgärder ändå vidtas om det är motiverat av tvingande orsaker som har ett väsentligt allmänintresse, förutsatt att medlemsstaten vidtar alla nödvändiga kompensationsåtgärder för att säkerställa att Natura 2000 totalt sett förblir sammanhängande.( 16 ) När det gäller direktiv 2000/60 har domstolen slagit fast att en nationell domstol, som ska avgöra huruvida ett projekt har godkänts utan att direktiv 2000/60 har överträtts, kan kontrollera huruvida den myndighet som har utfärdat tillståndet har iakttagit villkoren i artikel 4.7 a–d i detta direktiv genom att pröva, bland annat, om verksamheterna svarar mot ett allmänintresse av större vikt och/eller om fördelarna för miljön och samhället, knutna till uppnåendet av målen enligt artikel 4.1 i direktivet, är mindre än dess fördelar för människors hälsa, för vidmakthållandet av människors säkerhet eller för en hållbar utveckling som skulle bli resultatet av att verksamheterna genomfördes.( 17 )
39. För att fastställa innebörden av artikel 3.1 i förordning 2022/2577 erinrar jag om att det följer av domstolens fasta praxis att även om ingressen till en unionsrättsakt inte är juridiskt bindande och inte kan åberopas vare sig för att göra avsteg från själva bestämmelserna i rättsakten eller för att tolka dessa bestämmelser på ett sätt som strider mot deras lydelse, så kan den precisera innehållet i bestämmelserna i nämnda rättsakt, eftersom de skäl som anges i ingressen utgör viktiga tolkningsdata, som kan belysa vilka avsikter upphovsmannen hade med denna rättsakt.( 18 ) Artikeldelen i en rättsakt kan dessutom inte skiljas från sin motivering, och för det fall att beslutet behöver tolkas ska det således ske med beaktande av de skäl som föranledde att det antogs.( 19 )
40. Av detta följer att artikel 3.1 i denna förordning ska tolkas mot bakgrund av skäl 8 i samma förordning, i vilket det anges att denna bestämmelse inför en motbevisbar presumtion om att projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse i den mening som avses i relevant unionslagstiftning på miljöområdet, utom när det finns tydliga belägg för att dessa projekt har betydande negativa miljökonsekvenser som inte kan begränsas eller kompenseras. I detta skäl preciseras även syftet med att införa denna presumtion, nämligen att vid behov göra det möjligt för sådana projekt att omedelbart omfattas av en förenklad bedömning för särskilda undantag som föreskrivs i relevant unionslagstiftning på miljöområdet.
41. Det ska tilläggas att artikel 3.1 i samma förordning, mot bakgrund av nämnda skäl, inte enbart hänför sig till de angivna direktiven. I samma skäl anges nämligen att medlemsstaterna, med hänsyn till de nationella särdragen, kan överväga tillämpning av denna presumtion i relevant nationell lagstiftning om landskapsplanering . Unionslagstiftaren har följaktligen gett medlemsstaterna möjlighet att i sin lagstiftning införa en motbevisbar presumtion om att projekt för förnybar energi, bland annat vindkraftverk, är av övervägande allmänintresse i förhållande till skyddet av landskapet, i syfte att underlätta etableringen av dessa projekt i medlemsstaterna. En sådan möjlighet bygger på förutsättningen att den nationella lagstiftningen säkerställer skyddet av landskapet i den berörda medlemsstaten.( 20 )
42. Med andra ord ska, såsom den tjeckiska regeringen har framhållit, presumtionen att ett projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse ha stöd i lag, antingen enligt unionsrätten (i fråga om de angivna direktiven) eller i nationell rätt, varvid medlemsstaterna enligt artikel 3.1 har möjlighet att begränsa tillämpningen av denna presumtion till vissa delar av sitt territorium eller till vissa tekniker eller vissa projekt.
43. I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida prioriteringsregeln i artikel 3.2 i förordning 2022/2577 endast är tillämplig inom ramen för de angivna direktiven eller om den även omfattar rättsliga intressen som ligger utanför tillämpningsområdet för dessa tre direktiv, bland annat skyddet av landskapet och kulturarvet.
44. Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i.( 21 )
45. För det första, vad gäller lydelsen i artikel 3.2 i förordning 2022/2577, anges följande i denna bestämmelse: ”I planerings- och tillståndsförfarandet ska medlemsstaterna säkerställa, åtminstone när det gäller projekt som anses vara av övervägande allmänintresse, att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur prioriteras vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet. När det gäller artskydd ska föregående mening endast tillämpas om och i den mån lämpliga åtgärder för bevarande av arter vidtas som bidrar till att bibehålla eller återställa artbeståndens gynnsamma bevarandestatus, och tillräckliga ekonomiska resurser och områden ställs till förfogande för detta ändamål.”
46. Det framgår av ordalydelsen i artikel 3.2 att den bestämmelsen avser en situation som tidsmässigt uppkommer senare än den som avses i artikel 3.1. Denna prioritering aktualiseras nämligen först när ett projekt, inom ramen för den avvägning av rättsliga intressen som ska göras i det enskilda fallet, har ansetts vara av övervägande allmänintresse.( 22 ) Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat framgår det emellertid inte klart av lydelsen i artikel 3.2 om den enbart avser de angivna direktiven.( 23 ) I detta hänseende ger de förarbeten som ledde fram till antagandet av förordning 2022/2577 inte någon ytterligare vägledning om räckvidden av artikel 3.2.( 24 ) Vidare kan det förhållandet att artikel 3.2 andra meningen i förordningen hänvisar till artskydd inte leda till slutsatsen att denna artikel 3.2 nödvändigtvis är begränsad till dessa tre direktiv.
47. För det andra, vad gäller det sammanhang i vilket artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ingår, vill jag påpeka att det i skäl 14 i förordning 2024/223, genom vilken förordning 2022/2577 ändrades, anges att artikel 3.2 första meningen ställer krav på att medlemsstaterna främjar projekt för förnybar energi genom att prioritera dem vid avvägning mellan olika motstående intressen som sträcker sig utöver miljöfrågor inom ramen för medlemsstaternas planerings- och tillståndsförfaranden och att denna bestämmelse erkänner att den relativa betydelsen av utbyggnaden av förnybar energi sträcker sig utöver de specifika målen för de undantag som föreskrivs i de direktiv som avses i artikel 3.1 i denna förordning. Såsom den tjeckiska regeringen har framhållit är förordning 2024/223 förvisso inte tillämplig i tiden ( ratione temporis) på tvisten i det nationella målet, och skäl 14 återspeglas inte heller i själva bestämmelserna i denna förordning. Nämnda skäl gör det emellertid ändå möjligt att, i enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 39 ovan, belysa rådets avsikt när det antog artikel 3.2 i förordning 2022/2577 och när det beslutade att förlänga( 25 ) denna bestämmelses tillämpning, nämligen att bestämmelsens tillämpningsområde inte är begränsat till de angivna direktiven.
48. På motsvarande sätt framgår det av skälen 13 och 14 i förordning 2024/223 att tillämpningen av artikel 3.1 i förordning 2022/2577 inte förlängs på grund av att den motbevisbara presumtion som föreskrivs i den artikeln kommer att gälla enligt artikel 16f i direktiv 2018/2001, till skillnad från artikel 3.2 i denna förordning, eftersom direktivet inte innehåller någon motsvarande bestämmelse. Denna åtskillnad visar att de två punkterna i artikel 3 i förordning 2022/2577 inte är oupplösligt förbundna med varandra och kan omfattas av olika materiella tillämpningsområden.
49. När det för det tredje och sista gäller de mål som eftersträvas med förordning 2022/2577, framgår det av artikel 1 första stycket i denna förordning att den syftar till att påskynda det tillståndsförfarande som är tillämpligt på projekt för förnybar energi. I detta sammanhang syftar prioriteringsregeln i artikel 3.2 i samma förordning till att, såsom anges i skäl 9, undanröja flaskhalsar i tillståndsförfarandet för och driften av anläggningar för förnybar energi. För att detta mål ska kunna uppnås måste denna prioriteringsregel logiskt sett tillämpas även utöver de intressen som omfattas av de angivna direktiven. Det skulle dessutom vara paradoxalt om nämnda regel var tillämplig vid avvägningen mellan rättsliga intressen i det enskilda fallet när det gäller livsmiljöer (direktiv 92/43), fåglar (direktiv 2009/147) och vatten (direktiv 2000/60), beträffande vilka det i artikel 191.2 FEUF föreskrivs att unionens politik ska syfta till en hög skyddsnivå, men inte avsåg andra rättsliga intressen som inte åtnjuter ett jämförbart skydd enligt unionsrätten, såsom bland annat landskapet och kulturarvet. Följaktligen anser jag, i likhet med den hänskjutande domstolen, att tolkningen som innebär att tillämpningsområdet för artikel 3.2 i förordning 2022/2577 inte är begränsat till de angivna direktiven bättre överensstämmer med unionslagstiftarens avsikt.
50. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att den första frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ska tolkas så, att medlemsstaterna inom ramen för planerings- och tillståndsförfarandet ska säkerställa att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur prioriteras vid avvägningen av rättsliga intressen i varje enskilt fall, inte enbart vid tillämpning av artikel 6.4 och artikel 16.1 c i direktiv 92/43, artikel 4.7 i direktiv 2000/60 och artikel 9.1 a i direktiv 2009/147, utan även vad gäller konkurrerande rättsliga intressen som ligger utanför tillämpningsområdet för dessa bestämmelser, bland andra skyddet av landskapet och kulturarvet.
B. Den andra frågan
51. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ska tolkas på så sätt att uttrycket ”projekt som anses vara av övervägande allmänintresse” innebär att ett sådant intresse kräver ett uttryckligt erkännande från den berörda medlemsstatens sida eller ska förstås som en hänvisning till att den presumtion som uppställs i artikel 3.1 i förordningen inte har motbevisats eller, mot bakgrund av artikel 3.1 in fine, till att projektet inte har uteslutits från tillämpningsområdet för denna presumtion.
52. När det gäller begreppet ”projekt som anses vara av övervägande allmänintresse”( 26 ) i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning 2022/2577, anser jag att det är nödvändigt att skilja mellan tre typer av fall.
53. Först och främst framgår det, såsom har påpekats som svar på den första tolkningsfrågan, av artikel 3.1 i förordning 2022/2577, jämförd med skäl 8 i samma förordning, att projekt för förnybar energi presumeras vara av övervägande allmänintresse i den mening som avses i relevant unionslagstiftning på miljöområdet, utom när det finns tydliga belägg för att dessa projekt har betydande negativa miljökonsekvenser som inte kan begränsas eller kompenseras, och att medlemsstaterna dessutom har rätt att begränsa tillämpningen av denna presumtion till vissa delar av sitt territorium eller till viss teknik eller vissa projekt. Såsom likaså anges i detta skäl är syftet med denna motbevisbara presumtion att projekt för förnybar energi ska omfattas av en förenklad bedömning för särskilda undantag som föreskrivs i denna miljölagstiftning. Det följer således av dessa bestämmelser att ett projekt för förnybar energi ska anses vara av övervägande allmänintresse vid tillämpningen av de angivna direktiven, utan att det krävs något uttryckligt erkännande, så länge presumtionen inte har motbevisats (till följd av en bedömning i det enskilda fallet av ett visst projekt och dess egenskaper, vilken har visat att projektet medför betydande negativa miljökonsekvenser) och/eller den berörda medlemsstaten inte har begränsat tillämpningen av denna presumtion under de förutsättningar som anges i artikel 3.1.
54. Vidare, såsom jag har angett i punkt 41 ovan, följer det av skäl 8 i förordning 2022/2577 att medlemsstaterna kan överväga att tillämpa denna presumtion i sin relevanta nationella lagstiftning om landskapsplanering. Detta innebär att om en medlemsstat har infört en sådan presumtion i sin relevanta nationella lagstiftning, ska ett system motsvarande det som föreskrivs för de angivna direktiven tillämpas, vilket innebär att det berörda projektet för förnybar energi, när presumtionen varken har motbevisats eller begränsats, ska anses vara av övervägande allmänintresse i förhållande till det intresse som landskapsplaneringen utgör. I en sådan situation kan det inte krävas något formellt erkännande från den berörda medlemsstatens sida.
55. Slutligen gäller ingen presumtion om att ett projekt för förnybar energi är av övervägande allmänintresse i förhållande till rättsliga intressen som inte uttryckligen nämns i förordning 2022/2577 som relevanta vid tillämpningen av artikel 3 i denna, däribland det rättsliga intresse som består i skyddet av kulturarvet. Begreppet kulturarv ska, enligt min mening, förstås i vid bemärkelse och således omfatta samtliga tillgångar som har historiskt, konstnärligt, arkeologiskt, estetiskt, vetenskapligt eller tekniskt värde. För att ett projekt för förnybar energi ska kunna anses vara av övervägande allmänintresse i förhållande till rättsliga intressen och därmed omfattas av den prioriteringsregel som föreskrivs i artikel 3.2, måste detta övervägande allmänintresse dessförinnan erkännas särskilt, antingen generellt( 27 ) eller individuellt, på grundval av en bedömning från fall till fall.
56. Under dessa omständigheter föreslår jag att den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ska tolkas så, att uttrycket ”projekt som anses vara av övervägande allmänintresse” innebär att det, utom i de fall där den motbevisbara presumtion som föreskrivs i artikel 3.1 har brutits och/eller där den berörda medlemsstaten har begränsat tillämpningen av denna presumtion under de förutsättningar som anges i den sistnämnda bestämmelsen, inte krävs något uttryckligt erkännande av att ett projekt är av övervägande allmänintresse vid tillämpningen av de angivna direktiven eller när denna medlemsstat i sin relevanta nationella lagstiftning har infört en sådan presumtion i fråga om landskapsplanering. När det däremot gäller de rättsliga intressen som inte uttryckligen nämns i förordningen som relevanta vid tillämpningen av artikel 3 i denna, däribland det rättsliga intresse som består i skyddet av kulturarvet, måste ett projekts övervägande allmänintresse uttryckligen erkännas på förhand, på grundval av en bedömning från fall till fall.
C. Den tredje frågan
57. Genom sin tredje fråga vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ska tolkas på så sätt att när medlemsstaterna säkerställer att åtminstone projekt som anses vara av övervägande allmänintresse ”prioriteras” vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet, ska denna prioritet förstås som en absolut prioritet – med förbehåll för det artskydd som föreskrivs i denna bestämmelse – eller som en principiell prioritet, från vilken medlemsstaterna får avvika genom en särskild och utförlig motivering.
58. Som jag har erinrat om i punkt 44 ovan ska man, för att fastställa räckvidden av den prioriteringsregel som föreskrivs i artikel 3.2 i förordning 2022/2577, beakta lydelsen i denna bestämmelse, dess sammanhang och de mål som eftersträvas med förordningen.
59. Vad gäller ordalydelsen i nämnda bestämmelse har kommissionen hävdat att uttrycket ”medlemsstaterna [ska] säkerställa att”, som används i presens indikativ, visar att det föreligger en klar skyldighet, utan undantag, för medlemsstaterna att prioritera projekt för förnybar energi, med förbehåll för det artskydd som föreskrivs i samma bestämmelse. Kommissionen har även hänvisat till det sammanhang i vilket artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ingår och påpekat att det i denna bestämmelse, enligt skäl 14 i förordning 2024/223 ”finns … krav på att projekt som anses vara av övervägande allmänintresse ska prioriteras …”.( 28 ) Den tjeckiska regeringen har för sin del gjort gällande att om den behöriga nationella myndigheten kommer fram till att presumtionen om ett övervägande allmänintresse i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning 2022/2577 inte är motbevisad (det vill säga att det berörda projektet för förnybar energi inte medför några betydande negativa miljökonsekvenser) och att frågan om artskydd i den mening som avses i förordningens artikel 3.2 inte uppkommer eller att den frågan har beaktats på ett adekvat sätt, ska detta projekt ges absolut prioritet vid den avvägning av rättsliga intressen som görs inom ramen för de förfaranden som anges i nämnda artikel 3.1.
60. Jag anser emellertid att användningen av verben ”säkerställa” och ”kräva” inte är entydig. Dessa kan nämligen även förstås så, att medlemsstaterna är skyldiga att tillämpa prioriteringsregeln, utan att detta innebär att projekt för förnybar energi ges absolut prioritet. En sådan prioritet skulle innebära att medlemsstaterna med nödvändighet är skyldiga att godkänna projekt för förnybar energi och utfärda därtill hörande tillstånd när det väl har konstaterats att de ska anses vara av övervägande allmänintresse.
61. I artikel 3.2 i förordning 2022/2577 hänvisas dessutom till ”avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet”, vilket tyder på att medlemsstaterna ska göra en individuell bedömning för varje projekt. Såsom har angetts i punkt 40 ovan inför dessutom artikel 3.1 en presumtion som är motbevisbar. Av detta torde man kunna dra slutsatsen att artikel 3.2 på motsvarande sätt föreskriver en principiell prioritet från vilken avsteg kan göras i fråga om ett visst projekt för förnybar energi, med beaktande av projektets specifika särdrag.
62. Mer grundläggande framgår det av ordalydelsen i de angivna direktiven att medlemsstaterna har ett utrymme för skönsmässig bedömning när de ska avgöra huruvida ett visst projekt ska godkännas, och därvid beakta dess miljöpåverkan. Det förefaller mig därför som om medlemsstaterna, även när presumtionen i artikel 3.2 i förordning 2022/2577 inte har brutits eller begränsats, fortfarande har möjlighet att göra en bedömning av samtliga egenskaper hos och omständigheter kring ett projekt för förnybar energi innan de fattar sitt slutliga beslut. Bedömningen ska göras med beaktande av att de intressen som är knutna till projekt för förnybar energi, enligt den hänskjutande domstolens formulering, ska tillmätas ”särskild vikt” när denna bedömning görs.
63. Jag noterar vidare att skyddet av landskapet och kulturarvet( 29 ) inte faller utanför regleringen i förordning 2022/2577. Utöver skäl 8 i förordningen, som redan nämnts, där det hänvisas till landskapsplanering, anges det i punkt 2 i artikel 4 i förordningen, med rubriken ”Påskyndat tillståndsförfarande för installation av solenergiutrustning”, att medlemsstaterna får undanta vissa områden eller konstruktioner från bestämmelserna i punkt 1 i samma artikel (där det fastställs att tillståndsförfarandet för installation av solenergiutrustning och samlokaliserade energilagringsanläggningar inte får pågå längre än tre månader om solenergiproduktion inte är det huvudsakliga syftet) ”av skäl som rör skydd av det kulturella eller historiska arvet eller av skäl som rör nationella försvarsintressen eller nationell säkerhet”.( 30 ) I förordning 2022/2577 beaktas således kulturarvet som ett skyddsvärt rättsligt intresse, även om det inte nämns i artikel 3 i förordningen eller i de därtill hörande skälen.( 31 )
64. Medlemsstaterna är även skyldiga att respektera sina åtaganden enligt internationella överenskommelser, däribland – för de stater som ratificerat den – Europarådets landskapskonvention, som antogs i Florens (Italien) den 20 oktober 2000, i dess lydelse enligt protokollet av den 1 augusti 2016.( 32 ) Bland annat anges i artikel 5 i denna konvention, med rubriken ”Allmänna åtaganden”, i punkt d, att varje part åtar sig ”att integrera landskapet i politiken för fysisk planering och stadsplanering samt i kultur-, miljö-, jordbruks-, social- och ekonomisk politik, liksom i annan politik som direkt eller indirekt kan påverka landskapet”. När det mer specifikt gäller vindkraftverk framgår det, såsom den polska regeringen har påpekat, av rapporten ”Landskap och vindkraftverk” av den 21 mars 2011, som utarbetades inom ramen för Europarådets sjätte konferens om nämnda konvention den 3 och 4 maj 2011, att ”[p]å samma sätt som annan viktig infrastruktur måste vindkraftverk bli föremål för planering på regional nivå med tillämpning av principerna för fysisk planering. Detta utgör nyckeln till en god integrering i landskapet och följaktligen till en allmänt sammanhängande lösning som förstås och accepteras av en stor del av befolkningen.”( 33 )
65. På samma sätt föreskrivs i artikel 4.2 a i konventionen till skydd för Europas arkitektoniska arv,( 34 ) som antogs i Granada (Spanien) den 3 oktober 1985, att varje part åtar sig att ”förhindra att skyddade objekt förvanskas, skadas eller rivs. Mot denna bakgrund åtar sig varje part, om detta inte redan har skett, att i sin lagstiftning införa bestämmelser om att projekt avseende rivning eller ändring av monument som redan är skyddade eller omfattas av ett skyddsförfarande, liksom varje projekt som påverkar deras omgivning, ska underställas en behörig myndighet.” I den europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska kulturarvet,( 35 ) som antogs i Valletta (Malta) den 16 januari 1992, föreskrivs bland annat i artikel 5, med rubriken ”Integrerat bevarande av det arkeologiska arvet”, under iii, att varje part åtar sig att ”säkerställa att miljökonsekvensbedömningar och de beslut som fattas på grundval av dessa fullt ut beaktar arkeologiska platser och deras sammanhang”.
66. Jag anser därför att om den prioriteringsregel som föreskrivs i artikel 3.2 i förordning 2022/2577 skulle förstås som en absolut prioritet och följaktligen ha automatisk verkan, skulle den innebära ett alltför långtgående ingrepp i medlemsstaternas rätt att bestämma över sin fysiska planering. Målet att påskynda tillståndsförfarandet för produktion av energi från förnybara energikällor i den rådande internationella kontexten kan enligt min mening inte motivera att medlemsstaterna helt fråntas sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet, särskilt när de konkurrerande skyddade intressena omfattas av områden som inte har harmoniserats genom unionsrätten och därför regleras av nationell rätt.
67. Jag vill tillägga att artikel 3.2, som innehåller en tillfällig krisregel som inte har förlängts inom ramen för direktiv 2018/2001,( 36 ) enligt min mening inte kan leda till att den avvägning mellan olika berörda rättsliga intressen som medlemsstaterna har fastställt i grunden rubbas,( 37 ) särskilt eftersom livslängden för ett projekt för förnybar energi kan uppgå till flera årtionden, såsom är fallet för ett vindkraftverk.
68. Jag anser därför att prioriteringsregeln i artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ska förstås som en principiell prioritet, vilket innebär att en medlemsstat i undantagsfall har möjlighet att avslå en ansökan om tillstånd för ett projekt för förnybar energi, under förutsättning att den lämnar en särskild och utförlig motivering och grundar sitt beslut på en ingående bedömning som visar att projektet skulle medföra ett intrång i ett konkurrerande rättsligt intresse som skyddas i den staten.( 38 ) Motiveringen ska göra det möjligt för den som ansvarar för det berörda projektet för förnybar energi att förstå skälen till att ansökan avslagits och därigenom göra det möjligt för denne att tillvarata sina rättigheter.
69. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 3.2 i förordning 2022/2577 ska tolkas så, att när medlemsstaterna säkerställer att åtminstone projekt för förnybar energi som anses vara av övervägande allmänintresse ”prioriteras” vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet, ska denna prioritet – med beaktande av det villkor avseende artskydd som föreskrivs i denna bestämmelse – förstås som en principiell prioritet, från vilken medlemsstaterna får avvika efter en ingående bedömning som visar att projektet skulle medföra ett intrång i ett konkurrerande rättsligt intresse som skyddas i den staten, förutsatt att beslutet motiveras särskilt och utförligt.
V. Förslag till avgörande
70. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien) på följande sätt:
1) Artikel 3.2 i rådets förordning (EU) 2022/2577 av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi
ska tolkas så,
att medlemsstaterna i planerings- och tillståndsförfarandet ska säkerställa att uppförandet och driften av kraftverk och anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor och utvecklingen av tillhörande nätinfrastruktur prioriteras vid avvägningen av rättsliga intressen i varje enskilt fall, inte enbart vid tillämpning av artikel 6.4 och artikel 16.1 c i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område och artikel 9.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147 om bevarande av vilda fåglar, utan även vad gäller konkurrerande rättsliga intressen som ligger utanför tillämpningsområdet för dessa bestämmelser, bland andra skyddet av landskapet och kulturarvet.
2) Artikel 3.2 i förordning 2022/2577
ska tolkas så,
att uttrycket ”projekt som anses vara av övervägande allmänintresse” innebär att det, utom i de fall där den motbevisbara presumtion som föreskrivs i artikel 3.1 har brutits och/eller där tillämpningen av denna presumtion har begränsats av den berörda medlemsstaten under de förutsättningar som anges i den sistnämnda bestämmelsen, inte krävs något uttryckligt erkännande av att ett projekt är av övervägande allmänintresse vid tillämpningen av de tre angivna direktiven eller när denna medlemsstat i sin relevanta nationella lagstiftning har infört en sådan presumtion i fråga om landskapsplanering. När det däremot gäller de rättsliga intressen som inte uttryckligen nämns i förordningen som relevanta vid tillämpningen av artikel 3 i denna, däribland det rättsliga intresse som består i skyddet av kulturarvet, måste ett projekts övervägande allmänintresse uttryckligen erkännas på förhand, på grundval av en bedömning från fall till fall.
3) Artikel 3.2 i förordning 2022/2577
ska tolkas så,
att när medlemsstaterna säkerställer att åtminstone projekt som anses vara av övervägande allmänintresse ”prioriteras” vid avvägningen av rättsliga intressen i det enskilda fallet, ska denna prioritet – med beaktande av det villkor avseende artskydd som föreskrivs i denna bestämmelse – förstås som en principiell prioritet, från vilken medlemsstaterna får avvika efter en ingående bedömning som visar att projektet skulle medföra ett intrång i ett konkurrerande rättsligt intresse som skyddas i den berörda medlemsstaten, förutsatt att beslutet motiveras särskilt och utförligt.
1 Originalspråk: franska.
2 Rådets förordning av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi (EUT L 335, 2022, s. 36). Vid Europeiska unionens tribunal har talan om ogiltigförklaring väckts mot beslut genom vilka Europeiska unionens råd inte bifallit ansökningar om intern omprövning av denna förordning, framställda med stöd av artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på unionens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1767 av den 6 oktober 2021 (EUT L 356, 2021, s. 1). Dessa talan ogillades av tribunalen (dom av den 12 november 2025, Föreningen Svenskt Landskapsskydd m.fl./rådet, T‑534/23, EU:T:2025:1020, och CEE Bankwatch Network och Ökobüro/rådet, T‑535/23, EU:T:2025:1021). Avgörandena har överklagats till domstolen (målen C‑33/26 P, Nederlandse Vereniging Omwonenden Windturbines m.fl./rådet, respektive C‑25/26 P, CEE Bankwatch Network och Ökobüro/rådet).
3 Syftet med planen är att få ett slut på Europeiska unionens beroende av ryska fossila bränslen genom nya åtgärder för att öka produktionen av grön energi, diversifiera försörjningen och minska efterfrågan. Se meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – REPowerEU: Gemensamma europeiska åtgärder för säkrare och hållbarare energi till ett mer överkomligt pris (COM(2022) 108 final)).
4 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 2000, s. 1).
6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 2010, s. 7).
7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 2018, s. 82) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 av den 18 oktober 2023 (EUT L, 2023/2413) (nedan kallat direktiv 2018/2001).
8 Av läsbarhetsskäl kommer jag att hänvisa till förordning 2022/2577 i presens, trots att den inte längre är i kraft.
9 Rådets förordning av den 22 december 2023 om ändring av rådets förordning (EU) 2022/2577 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi (EUT L, 2024/223).
10 Kommissionens rapport till rådet av den 28 november 2023 om översynen av rådets förordning (EU) 2022/2577 av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi [COM(2023) 764 final].
11 Moniteur belge av den 12 september 1991, s. 19976.
12 Det framgår av de handlingar som ingetts till domstolen att ett sådant tillstånd utgör den behöriga myndighetens beslut avseende ett blandat projekt, och motsvarar såväl ett miljötillstånd som ett bygglov.
13 Moniteur belge av den 8 juni 1999, s. 21114.
14 Beslut i målet Eneco Wind Belgium (C‑325/25, EU:C:2025:677).
15 Ett sådant förfarande definieras i artikel 2.1 i förordning 2022/2577.
16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 december 2023, Latvijas valsts meži (C‑434/22, EU:C:2023:966, punkt 56 och där angiven rättspraxis).
17 Se dom av den 1 juni 2017, Folk (C‑529/15, EU:C:2017:419, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Såvitt avser artikel 9.1 a i direktiv 2009/147 tycks det intresse som avses inte vara det övervägande allmänintresset, utan hänsynen till människors hälsa och säkerhet, vilket också nämns i artikel 3.1 i förordning 2022/2577.
18 Se dom av den 26 januari 2021, Hessischer Rundfunk (C‑422/19 och C‑423/19, EU:C:2021:63, punkt 64 och där angiven rättspraxis).
19 Se dom av den 26 mars 2020, Hungeod m.fl. (C‑496/18 och C‑497/18, EU:C:2020:240, punkt 69 och där angiven rättspraxis).
20 Eneco Wind har vid den hänskjutande domstolen gjort gällande att enligt den belgiska lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet omfattar skyddet av miljön även landskapet (se punkt 23 ovan).
21 Dom av den 12 februari 2026, Stichting Koskea (C‑490/24, EU:C:2026:89, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
22 Den italienska regeringen har hävdat att de två punkterna i artikel 3 i förordning 2022/2577 fyller olika funktioner i den meningen att punkt 1, genom att införa en motbevisbar presumtion om ”övervägande allmänintresse”, fastställer ett ”riktat” undantag, medan punkt 2, genom att prioritera projekt för förnybar energi, inför en ”processuell prioritet”.
23 Den italienska regeringen och kommissionen har gjort gällande att användningen av uttrycken ”[avvägning av rättsliga intressen] i det enskilda fallet” (såsom även den belgiska regeringen har påpekat) och ”i planerings- och tillståndsförfarandet” vittnar om att artikel 3.2 i förordning 2022/2577 har en allmän räckvidd, vilken inte kan begränsas till enbart de miljöintressen som nämns i artikel 3.1. Jag delar inte denna tolkning. Uttrycket ”avvägning mellan rättsliga intressen i det enskilda fallet” återfinns nämligen även i artikel 3.1. Dessutom är ”tillståndsförfarandet”, såsom anges i artikel 1 första stycket i förordningen, denna förordnings tillämpningsområde, varför såväl artikel 3.1 som artikel 3.2 i nämnda förordning utgör delar av planerings- och tillståndsförfarandet.
24 Kommissionens förslag av den 9 november 2022 till rådets förordning om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi [COM(2022) 591 final] innehåller en artikel 2 med rubriken ”Övervägande allmänintresse”, vars lydelse i punkt 1 liknar den i artikel 3.1 i förordning 2022/2577, genom att den hänvisar till samma bestämmelser i de tre angivna direktiven, medan den andra meningen i punkt 2 i denna artikel är formulerad i nästan identiska termer som artikel 3.2 i förordning 2022/2577. Skälen 7 och 9 i kommissionens förslag motsvarar dessutom i huvudsak skälen 8 och 9 i förordningen.
25 I artikel 1 led 6 i förordning 2024/223 anges att tillämpningen av artikel 3.2 i förordning 2022/2577 förlängs till och med den 30 juni 2025.
26 Genom förordning 2024/223 ändrades artikel 3.2 i förordning 2022/2577 genom att orden ”åtminstone vad gäller” ströks. Denna ändring föranleder inte en annan tolkning av denna bestämmelse när det gäller förevarande begäran om förhandsavgörande.
27 Jag anser att ett generellt erkännande kan ta sig olika former. Det kan till exempel ske genom lag eller annan författning, per kategori eller genom upprättande av förteckningar över flera områden som godkänts enligt gemensamma kriterier.
28 Min kursivering.
29 Jag erinrar om att begreppet kulturarv ska ges en vid tolkning. Se i detta avseende punkt 55 ovan.
30 I artikel 7 i förordning 2022/2577, med rubriken ”Påskyndad utbyggnad av värmepumpar”, återfinns en motsvarande bestämmelse i punkt 3.
31 Även andra unionsrättsliga instrument säkerställer skyddet av landskapet och kulturarvet. Detta gäller bland annat Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 2021, s. 1), vars artikel 6, med rubriken ”Specifika mål”, i punkt 1 f föreskriver att de allmänna målen bland annat ska uppnås genom följande specifika mål: ”Att bidra till att få stopp på förlusten av biologisk mångfald och vända trenden, stärka ekosystemtjänster samt bevara livsmiljöer och landskap ” (min kursivering).
32 Konventionen finns tillgänglig på engelska och franska (officiella språk) samt på tyska, italienska och ryska på följande adress: https://www.coe.int/fr/web/conventions/full-list?module=treaty-detail&treatynum=176.
33 Se s. 19 i denna rapport, som finns tillgänglig på franska på följande adress: https://rm.coe.int/16806f40cc.
34 Konventionen finns tillgänglig på engelska och franska (officiella språk) samt på tyska, italienska och ryska på följande adress: https://www.coe.int/fr/web/conventions/full-list?module=treaty-detail&treatynum=121.
35 Konventionen finns tillgänglig på engelska och franska (officiella språk) samt på tyska, italienska och ryska på följande adress: https://www.coe.int/fr/web/conventions/full-list?module=treaty-detail&treatynum=143. Konungariket Belgien har ratificerat Europarådets tre konventioner.
36 Se punkt 48 ovan.
37 I detta avseende har den polska regeringen påpekat att en absolut prioritet åt projekt för förnybar energi skulle kunna medföra betydande störningar i det naturliga systemet eller i den sedan lång tid etablerade fysiska planeringen i fråga om skyddet av natur-, landskaps- och kulturvärden.
38 Se, beträffande behovet av att hitta rätt balans mellan energiförsörjningstrygghet och miljöskydd, TLA da Silva, E., ”In search of the Golden Ratio: The Conundrum of Balancing Envirental Protection and Energy Security”, European Energy and Environmental Law Review , 2024, vol. 33, nr 6, s. 263–273.