Domstolens dom (tionde avdelningen) den 30 april 2026

I mål C‑31/25 P, angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 18 januari 2025,

DOMSTOLEN (tionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J. Passer (referent) samt domarna D. Gratsias och B. Smulders, generaladvokat: R. Norkus, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Stadgan

Tjänsteföreskrifterna

Det omtvistade meddelandet om uttagningsprov

2015 års allmänna bestämmelser

Regler om god förvaltningssed

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2016

Bakgrund till målet

Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

Parternas yrkanden

Prövning av överklagandet

Den första grunden

Parternas argument

Domstolens bedömning

Den första grundens andra del

Den första grundens första del

Den första grundens tredje del

Den första grundens fjärde del

Den första grundens femte del

Den första grundens sjätte del

Den andra grunden

Parternas argument

Domstolens bedömning

Den andra grundens första del

Den andra grundens andra del

Den andra grundens tredje del

Den andra grundens fjärde del

Rättegångskostnader

1 Klaganden, Yavor Markov, har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 13 november 2024, Markov/kommissionen ( T‑1050/23, EU:T:2024:824) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade tribunalen Yavor Markovs talan om dels ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén i det allmänna uttagningsprovet Epso/AD/383/21 meddelade den 28 februari 2023 om avslag på hans begäran om omprövning av beslutet att inte uppta hans namn på den reservlista som upprättats efter urvalsförfarandet (nedan kallat det omtvistade beslutet), dels ersättning för den skada som han påstår sig ha lidit till följd av att hans namn inte upptagits i denna reservlista.

2 I artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), som har rubriken Rätt till god förvaltning, föreskrivs följande:

3 I artikel 47 i stadgan, som har rubriken Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, föreskrivs följande:

4 Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) har antagits genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 1968, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 (EUT L 287, 2013, s. 15, och rättelse i EUT L 155, 2016, s. 44).

5 I artikel 1.1 i bilaga III till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

6 Den 21 januari 2021 offentliggjorde Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) i Europeiska unionens officiella tidning meddelandet om allmänt uttagningsprov Epso/AD/383/21 – bulgariskspråkiga juristlingvister (AD 7) (EUT C 22 A, 2021, s. 1) (nedan kallat det omtvistade meddelandet om uttagningsprov) Uttagningsprovet anordnades i syfte att upprätta en reservlista över bulgariska juristlingvister som skulle göra det möjligt att tillsätta lediga tjänster huvudsakligen vid Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen.

7 Inledningen till det omtvistade meddelandet om uttagningsprov har följande lydelse:

8 I den del av meddelandet om uttagningsprov som har rubriken Utvärderingscentrum föreskrivs följande:

9 Bilaga II till det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, med rubriken Allmänna bestämmelser för allmänna uttagningsprov, innehåller information om allmänna uttagningsprov.

10 I inledningen till de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 27 februari 2015 (EUT C 70 A, 2015, s. 1) (nedan kallade 2015 års allmänna bestämmelser), anges följande:

11 I punkt 2.5 i de allmänna bestämmelserna, som har rubriken Utvärderingscentrum, anges följande:

12 Reglerna för god förvaltningssed för Europeiska kommissionens anställda när det gäller deras förhållande till allmänheten, som utgör en bilaga till kommissionens beslut 2000/633/EG, EKSG, Euratom av den 17 oktober 2000 om ändring av dess arbetsordning (EGT L 267, 2000, s. 63) (nedan kallad reglerna om god förvaltningssed) innehåller en inledning, vars avsnitt med rubriken Tillämpningsområde har följande lydelse:

13 I kapitlet 1 (Allmänna principer för god förvaltningssed) har avsnittet Lagenlighet följande lydelse:

14 I detta kapitel har avsnittet Konsekvens följande lydelse:

15 Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2016 om en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning (2016/2610 (RSP)) (EUT C 86, 2018, s. 126) (nedan kallad Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2016) innehåller ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning. Skäl 11 har följande lydelse:

16 I punkterna 2–11 i den överklagade domen redogör tribunalen för bakgrunden till målet enligt följande:

17 Klaganden väckte talan med stöd av artikel 270 FEUF genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 19 oktober 2023 och yrkade ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet och skadestånd med ett belopp på 7000 euro såsom ersättning för den skada som han påstår sig ha lidit till följd av att hans namn inte upptagits i reservlistan för det omtvistade uttagningsprovet.

18 Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet åberopade klaganden tre grunder. Den första grunden avsåg en rättsstridig ändring av strukturen och omfattningen av provet i form av muntlig framställning. Den andra grunden avsåg rättsstridigt tillhandahållande av oriktig, oklar, tvetydig, inkonsekvent och motsägelsefull information. Den tredje grunden avsåg åsidosättande av rätten att yttra sig och av motiveringsskyldigheten.

19 Genom den överklagade domen ogillade tribunalen talan i dess helhet.

20 Klaganden har yrkat att domstolen ska

21 Kommissionen har yrkat att domstolen ska

22 Till stöd för sitt överklagande har klaganden i huvudsak åberopat två grunder, vilka avser de slutsatser som tribunalen drog vid sin prövning av den första och den andra grunden i första instans.

23 Överklagandets första grund innehåller sex delar.

24 Genom den första delgrunden har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde fel när den fann att hans berättigade förväntningar avseende strukturen på och omfattningen av provet i form av muntligt framförande inte hade åsidosatts.

25 För det första anser klaganden att tribunalen gjorde fel genom att i punkt 62 i den överklagade domen finna att beskrivningen av provet i form av muntligt framförande i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och beskrivningen av provet i 2015 års allmänna bestämmelser inte överensstämde. Därefter motsäger sig tribunalen, i punkt 127 i den överklagade domen, genom att ange att den information som lämnats till klaganden i detta avseende var precis, ovillkorlig och samstämmig.

26 För det andra anser klaganden att tribunalen gjorde fel när den, i punkt 73 i den överklagade domen, slog fast att klaganden inte hade anfört någon giltig omständighet till stöd för att han faktiskt kunde förvänta sig att den totala längden på provet i form av muntligt framförande skulle vara 20 minuter. Klaganden anser att denna information följde direkt av Epsos webbplats och att han i detta syfte hade lagt fram bevisning som tribunalen underlät att beakta. Klaganden har i detta avseende hävdat att inbjudan av den 31 maj 2022, i vilken det uttryckligen angavs att provet skulle pågå i cirka 40 till 50 minuter, strider mot Epsos normala praxis att ange exakt hur länge denna typ av prov kommer att pågå. Klaganden anser att han mot bakgrund av en sådan formulering kunde uppfatta att nämnda tidsåtgång inte bara omfattade längden på den muntliga framställningen, utan även den tid som krävdes för den tekniska konfigurationen och försiktighetsåtgärderna i samband med eventuella förseningar, eftersom provet hade ägt rum under covid-19-pandemin och hade stött på olika tekniska problem.

27 Den första grundens andra del avser åsidosättande av 2015 års allmänna bestämmelser. Klaganden har i detta sammanhang gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkterna 78 och 79 i den överklagade domen, i vilka det hänvisas till punkterna 63–67 i domen, fann att 2015 års allmänna bestämmelser inte var tillämpliga på det omtvistade uttagningsprovet. Klaganden har inledningsvis gjort gällande att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, tillsammans med dess bilagor, endast innehöll ofullständiga eller allmänna uppgifter om innehållet i och längden på de planerade proven. Under dessa omständigheter anser han, i motsats till tribunalens slutsats i punkt 67 i den överklagade domen, att det var berättigat att söka sig till de mer detaljerade uppgifterna på Epsos webbplats och i 2015 års allmänna bestämmelser. Klaganden anser att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, på grund av avsaknaden av detaljerade uppgifter om proven, endast var bindande vad gäller antalet och typen av prov som skulle äga rum.

28 Klaganden har i detta avseende påpekat att 2015 års allmänna bestämmelser, som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, med hänsyn till deras rubrik och lydelse, i synnerhet angivandet av att de utgör en integrerad del av meddelandena om uttagningsprov, utgjorde regler med allmän giltighet i den mening som avses i rättspraxis och därför var avsedda att ha rättsverkningar och vara tillämpliga i förevarande fall utan att det var nödvändigt att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov uttryckligen hänvisade till dem.

29 Slutligen anser klaganden att det inte kan godtas att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, och i synnerhet dess bilaga II, med rubriken Allmänna bestämmelser för allmänna uttagningsprov, avviker från 2015 års allmänna bestämmelser, eftersom dessa rättsakters räckvidd skiljer sig åt. Medan de allmänna bestämmelserna i bilaga II endast avser frågor rörande förfarandet och tekniska frågor, såsom de examensbevis som de sökande ska inneha eller formerna för kommunikationen med Epso, avser de 2015 års allmänna bestämmelser materiella frågor, särskilt den exakta beskrivningen av provens innehåll och längd. Tribunalen gjorde således en felaktig tolkning av dessa sistnämnda bestämmelsers beskaffenhet och deras samband med det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och underlät därför felaktigt att beakta dem i förevarande fall.

30 Inom ramen för den första grundens tredje del har klaganden gjort gällande att eftersom 2015 års allmänna bestämmelser var tillämpliga och eftersom beskrivningarna av provet i form av muntligt framförande i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och i dessa allmänna bestämmelser inte överensstämde, såsom tribunalen konstaterade i punkt 62 i den överklagade domen, så åsidosatte tribunalen artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, när den i punkterna 81–88 i den överklagade domen fann att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov var förenligt med denna bestämmelse med hänsyn till att meddelandet i tillräcklig utsträckning preciserade provens beskaffenhet.

31 Klaganden har i detta avseende understrukit att beskrivningarna av provet i form av muntligt framförande i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och i 2015 års allmänna bestämmelser, vilka det var nödvändigt att hänföra till med hänsyn till att detta meddelande var oprecist, inte överensstämde, vilket tribunalen bekräftade i punkt 62 i den överklagade domen.

32 Eftersom det i 2015 års allmänna bestämmelser och i de uppgifter som fanns tillgängliga på Epsos webbplats preciserades att detta prov skulle bestå av ett muntligt framförande på 5 minuter följt av en fråge- och svarsdel på 15 minuter avseende detta framförande, och således en total längd på 20 minuter, så fanns det enligt klaganden inte fog för att förvänta sig att provet i form av muntligt framförande inkluderade, efter en muntlig framställning på 20 minuter, en del på 30 minuter avsatt för allmänna frågor om hans kunskaper i unionsrätten.

33 Genom den första grundens fjärde del, som avser åsidosättande av rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i stadgan, har klaganden gjort gällande att tribunalen i punkt 94 i den överklagade domen felaktigt grundade underkännandet av den första grundens fjärde del i första instans endast på dess slutsats att 2015 års allmänna bestämmelser inte var tillämpliga, dock utan att ta ställning till klagandens argument avseende åsidosättande av principerna om konsekvens och lagenlighet, vilka nämns i punkterna 91 och 92 i den domen.

34 Inom ramen för den första grundens femte del, som avser ett påstått åsidosättande av reglerna om god förvaltningssed, har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde fel när den i punkt 37 i den överklagade domen inte slog fast att dessa regler hade åsidosatts och fann att dessa regler inte var tillämpliga i förevarande fall. Klaganden har gjort gällande att han, i egenskap av medlem av allmänheten, kunde kräva att Epso skulle iaktta de skyldigheter som följer av nämnda regler. Eftersom dessa regler har rättsverkningar, fanns det grund för klagandens berättigade förväntningar på att Epso skulle hålla fast vid sin praxis, följa föreskrifterna och iaktta erforderlig omsorg i sina kontakter med de sökande.

35 Genom den första grundens sjätte del, som avser åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god tro, har klaganden inledningsvis hävdat att tribunalen i punkt 108 i den överklagade domen felaktigt slog fast att han inte hade lagt fram någon bevisning som styrkte att dessa principer hade åsidosatts. Klaganden anser att detta åsidosättande, på grundval av den bevisning som lagts fram i målet, ska anses styrkt med hänsyn till att 2015 års allmänna bestämmelser är tillämpliga och att villkoren för genomförandet av provet i form av muntligt framförande i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov är oförenliga med 2015 års allmänna bestämmelser.

36 Klaganden har vidare gjort gällande att tribunalen borde ha begärt att kommissionen skulle inkomma med uppgifter om tidigare uttagningsprov som anordnats av Epso för att bekräfta att det omtvistade uttagningsprovet innebar en avvikelse från dess tidigare praxis.

37 Slutligen har klaganden gjort gällande att tribunalen inte beaktade argumenten avseende skälen till att uttagningskommitténs privata meddelanden, uppgifterna på Epsos officiella webbplats och den erfarenhet som klaganden förvärvat i samband med att han deltog i flera av Epsos uttagningsprov hade gett upphov till berättigade förväntningar hos honom rörande villkoren för genomförandet av provet i form av muntligt framförande, såsom de framgår av dessa källor.

38 Kommissionen anser att denna grund inte kan upptas till prövning och att det under alla omständigheter är uppenbart att överklagandet inte kan bifallas på denna grund.

39 Domstolen finner det lämpligt att först pröva den första grundens andra del.

40 I denna delgrund har klaganden i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 63–67, 78 och 79 i den överklagade domen, fann att 2015 års allmänna bestämmelser inte var tillämpliga på det omtvistade uttagningsprovet.

41 Domstolen framhåller att tribunalen, i punkt 64 i den överklagade domen, med rätta erinrade om den rättspraxis enligt vilken ett meddelande om uttagningsprov fastställer regelverket för ett specifikt uttagningsprov i förhållande till det mål som fastställts av tillsättningsmyndigheten. Detta regelverk avgör hur det aktuella uttagningsförfarandet ska genomföras, från det att det aktuella meddelandet om uttagningsprov offentliggörs till dess att det publiceras en förteckning över godkända sökande i det aktuella uttagningsprovet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2019, kommissionen/Italien, C‑621/16 P, EU:C:2019:251, punkt 50).

42 Eftersom varje meddelande om uttagningsprov fastställer regelverket för det uttagningsprov som meddelandet avser, är uttagningskommittén nämligen bunden av lydelsen i detta meddelande såsom den har offentliggjorts. Det huvudsakliga ändamålet med ett meddelande om uttagningsprov är således just att på ett så tydligt sätt som möjligt underrätta de intresserade om de villkor som måste uppfyllas för den tjänst som är i fråga, så att de kan avgöra om det finns anledning för dem att söka (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 februari 1982, Ruske/kommissionen, 67/81, EU:C:1982:69, punkt 9).

43 I förevarande fall konstaterade tribunalen, i punkterna 65 och 67 i den överklagade domen, att sökandena i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov uttryckligen hänvisades, vad gäller de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov, till bilaga II, utan att hänvisa till 2015 års allmänna bestämmelser.

44 Mot denna bakgrund gjorde tribunalen inte någon felaktig rättstillämpning när den i punkt 79 i den överklagade domen, där det hänvisas till punkterna 63–67 i domen, fann att 2015 års allmänna bestämmelser inte var tillämpliga på det omtvistade uttagningsprovet.

45 Uppgiften på första sidan i 2015 års allmänna bestämmelser, enligt vilken dessa utgör en del av meddelandet om uttagningsprov och tillsammans med meddelandet utgör de den bindande ramen för uttagningsförfarandet, är inte tillräcklig för att dessa bestämmelser ska vara tillämpliga på det omtvistade uttagningsprovet, eftersom det inte hänvisas till dessa allmänna bestämmelser i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2019, kommissionen/Italien, C‑621/16 P, EU:C:2019:251, punkt 53).

46 Den av klaganden åberopade omständigheten att 2015 års allmänna bestämmelser i vissa avseenden innehöll andra eller mer utvecklade delar än de allmänna bestämmelserna i bilaga II till det omtvistade meddelandet om uttagningsprov kan således inte påverka lagenligheten av tribunalens konstaterande som avses i punkt 43 ovan.

47 Den första grundens andra del ska således underkännas.

48 Till stöd för den första grundens första del, som avser åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, har klaganden för det första gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig och motsägelsefull motivering.

49 Det ska inledningsvis påpekas att domstolen underkände den första grundens andra del, i vilken det gjordes gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att 2015 års allmänna bestämmelser inte var tillämpliga på det omtvistade uttagningsprovet.

50 Av detta följer att i den mån klaganden i den första delen av den första grunden stöder sig på 2015 års allmänna bestämmelser för att hävda att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, mot bakgrund av dessa bestämmelser och deras överensstämmelse med det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, inte konstaterade att klaganden hade berättigade förväntningar på att den muntliga framställningen skulle genomföras på visst sätt, vilket inte iakttogs, kan denna delgrund inte godtas eftersom den grundar sig på en felaktig premiss.

51 Vad gäller påståendet att punkterna 62 och 127 i den överklagade domen är motsägelsefulla, kan det konstateras att detta påstående saknar stöd. Konstaterandet i punkt 62 i den överklagade domen om bristande överensstämmelse och konstaterandet om överensstämmelse i punkt 127 i den överklagade domen hänför sig till olika uppsättningar rättsakter, varvid den första rör det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och 2015 års allmänna bestämmelser, och den andra rör dels meddelandet om uttagningsprov, dels inbjudan samt sidan med beskrivningen av provet i form av muntligt framförande.

52 För det andra anser klaganden att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den, i punkt 73 i den överklagade domen, slog fast att klaganden inte hade anfört någon giltig omständighet till stöd för att han faktiskt kunde förvänta sig att den totala längden på provet i form av muntligt framförande skulle vara 20 minuter.

53 Domstolen erinrar om att det framgår av artikel 256.1 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att ett överklagande ska vara begränsat till rättsfrågor och att tribunalen således är ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta faktiska omständigheterna och bevisningen. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och av bevisningen utgör inte – utom i det fall då omständigheterna eller bevisningen har missuppfattats – en rättsfråga som är underställd domstolens prövning i ett mål om överklagande. En sådan missuppfattning ska på ett uppenbart sätt framgå av handlingarna i målet vid domstolen utan att domstolen ska behöva göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen. När en klagande gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen, så ska klaganden, enligt artikel 168.1 d i rättegångsreglerna, ange exakt vilka bevis som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen (dom av den 2 oktober 2025, WV/SEAE, C‑243/24 P, EU:C:2025:742, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

54 I punkt 73 i den överklagade domen grundade sig tribunalen bland annat på den omständigheten att en varaktighet på mellan 40 och 50 minuter uttryckligen angavs i inbjudan av den 31 maj 2022, för att i huvudsak dra slutsatsen att klaganden inte på något giltigt sätt hade visat att han hade berättigade förväntningar på att provet i form av muntligt framförande endast skulle pågå i 20 minuter.

55 Genom sin anmärkning mot punkt 73 i den överklagade domen försöker klaganden i huvudsak få domstolen att göra en ny prövning av de faktiska omständigheterna, utan att göra gällande att tribunalen missuppfattat dem. Denna anmärkning kan därför inte tas upp till sakprövning.

56 Mot denna bakgrund ska den första grundens första del underkännas.

57 Vad gäller den första grundens tredje del, som avser åsidosättande av artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna, ska det, för det första, påpekas att denna delgrund till stor del grundar sig på antagandet att 2015 års allmänna bestämmelser var tillämpliga på det omtvistade uttagningsprovet. Vid prövningen av den andra delen av förevarande grund har det emellertid konstaterats att tribunalen inte gjorde någon felaktig rättstillämpning när den fann att 2015 års allmänna bestämmelser inte var tillämpliga på detta uttagningsprov. Den första grundens tredje del grundar sig således på en felaktig premiss och kan således inte godtas.

58 För det andra, i den mån klaganden har gjort gällande att tribunalen åsidosatte artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna genom att i punkt 88 i den överklagade domen felaktigt slå fast att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov var förenligt med denna bestämmelse, erinrar domstolen om att det enligt nämnda bestämmelse ankommer på tillsättningsmyndigheten, när det gäller uttagningar som grundar sig på prov, att fastställa proven art och viktning genom att anta ett meddelande om uttagningsprov.

59 Enligt denna bestämmelse utgör det emellertid inte något krav att detaljerade uppgifter om varje prov lämnas i meddelandet om uttagningsprov.

60 I förevarande fall angavs i den del av det omtvistade meddelandet om uttagningsprov som avsåg utvärderingscentrum att [d]en muntliga framställningen (på ditt språk 1) kommer att följas av en fråge- och svarsdel (även den på ditt språk 1), vilken kommer att syfta till att utvärdera dina allmänna kompetenser, dina områdesspecifika kompetenser och dina EU-rättsliga kunskaper.

61 Domstolen konstaterar att tribunalen inte gjorde någon felaktig rättstillämpning när den, i punkt 88 i den överklagade domen, fann att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov innehöll en närmare beskrivning av provens art, eftersom det uttryckligen framgick av detta att provet skulle bestå av en muntlig framställning, följt av fråge- och svarsdel.

62 Dessutom utesluter inte artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna att det specifika genomförandet av provet i form av muntligt framförande kan preciseras genom kompletterande handlingar till meddelandet om uttagningsprov, såsom gjordes i förevarande fall. Såsom tribunalen påpekade, bland annat i punkterna 5 och 73 i den överklagade domen, underrättades nämligen klaganden genom inbjudan av den 31 maj 2022 om att det omtvistade provet skulle pågå cirka 40 till 50 minuter. Härigenom kände klaganden i god tid till de tidsmässiga förutsättningarna för detta prov och förfogade över alla nödvändiga uppgifter för att kunna förbereda sig för provet.

63 Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen att tribunalen inte åsidosatte artikel 1.1 e i bilaga III till tjänsteföreskrifterna när den fann att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov var förenligt med denna bestämmelse.

64 Den första grundens tredje del kan följaktligen inte godtas.

65 Genom den första grundens fjärde del har klaganden bestritt underkännandet av den fjärde delen av den första grunden i första instans, som avsåg åsidosättande av rätten till god förvaltning enligt artikel 41 i stadgan, inte på grund av att tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av denna bestämmelse, utan på grund av att vissa argument inte besvarats.

66 I detta hänseende ska det erinras om att domstolens kontroll, i mål om överklagande, bland annat syftar till att bedöma i vilken omfattning tribunalen på ett tillfredsställande sätt har prövat samtliga argument som klaganden har anfört, varvid en grund om att tribunalen inte har besvarat argument som åberopades i första instans, i huvudsak rör ett åsidosättande av den motiveringsskyldighet som följer av artikel 36 i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken är tillämplig på tribunalen enligt artikel 53 första stycket i samma stadga och enligt artikel 117 i tribunalens rättegångsregler (dom av den 27 februari 2025, OA/parlamentet, C‑32/24 P, EU:C:2025:118, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

67 Tribunalens skyldighet att motivera sina domar innebär inte att tribunalen är skyldig att utforma domskälen så, att samtliga resonemang som parterna i målet fört bemöts vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt. Motiveringen kan således vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om vad tribunalen har lagt till grund för sitt avgörande och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning vid ett överklagande (dom av den 27 februari 2025, OA/parlamentet, C‑32/24 P, EU:C:2025:118, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

68 I förevarande fall grundade sig det påstådda åsidosättandet av artikel 41 i stadgan genom den godtyckliga ändring av strukturen på det muntliga provet som klaganden åberopade vid tribunalen på antagandet att bestämmelserna för det omtvistade provet skulle kunna regleras av en annan rättslig ram än den som angavs i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, en premiss som upprepades till stöd för klagandens argument avseende tillämpligheten av 2015 års allmänna bestämmelser och av den information som publicerats på Epsos webbplats angående det omtvistade provet.

69 Domstolen konstaterar att den fjärde delen av den första grunden i första instans var direkt underordnad den första och den andra delen av denna grund, vilka underkändes av tribunalen. Mot denna bakgrund var det korrekt av tribunalen att, i punkt 94 i den överklagade domen, begränsa sig till att hänvisa till punkterna 69–74 och 63–67 i den domen, i vilka den hade konstaterat att provet i form av muntligt framförande var förenligt med det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och att den tillämpliga bindande rättsliga ramen för det omtvistade uttagningsprovet var detta meddelande om uttagningsprov.

70 Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen att motiveringen i punkt 94 i den överklagade domen innehåller tillräckliga uppgifter för att få kännedom om skälen till att tribunalen underkände den första grundens fjärde del i första instans.

71 Följaktligen kan den första grundens fjärde del inte vinna framgång.

72 Genom den första grundens femte del har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde fel när den inte slog fast att reglerna om god förvaltningssed hade åsidosatts. Klaganden har påpekat att tribunalen i punkt 37 i den överklagade domen inte motiverade sin ogrundade slutsats att reglerna, oberoende av frågan om dess bindande verkan, inte är avsedda att reglera den aktuella situationen.

73 I punkt 37 angav tribunalen att det framgår av själva ordalydelsen i reglerna för god förvaltningssed att den är en handledning för god administrativ praxis som institutionerna och deras anställda ska iaktta i sina kontakter med allmänheten och att den således, oberoende av frågan om dess bindande verkan, inte är avsedd att reglera den aktuella situationen. Det följer av denna bedömning att tribunalen, underförstått men med nödvändighet, fann att klaganden, i sina relationer med Epso, inte var medlem av allmänheten, utan en sökande till ett uttagningsprov som anordnades av denna byrå, och att hans förhållande till Epso reglerades av bestämmelserna i det omtvistade meddelandet om uttagningsprov. Härav följer att motiveringen i nämnda punkt 37 var tillräcklig med hänsyn till kraven i artikel 36 i stadgan för Europeiska unionens domstol, jämförd med artikel 53 i denna stadga, och att tribunalens bedömning i nämnda punkt 37 inte utgör någon felaktig rättstillämpning.

74 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första grundens femte del underkännas.

75 Genom den första anmärkningen i den första grundens sjätte del har klaganden i huvudsak gjort gällande att tribunalen borde ha slagit fast att rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god tro hade åsidosatts på grund av att 2015 års allmänna bestämmelser var tillämpliga och att provet i form av muntligt framförande var oförenligt med dessa bestämmelser.

76 Eftersom detta argument grundar sig på antagandet att 2015 års allmänna bestämmelser är tillämpliga på det omtvistade uttagningsprovet, vilket domstolen underkände inom ramen för prövningen av den första grundens andra del, så kan inte heller denna anmärkning godtas.

77 Genom den andra anmärkningen i den första grundens sjätte del har klaganden hävdat att tribunalen ex officio borde ha undersökt villkoren för genomförande av tidigare uttagningsprov som anordnats av Epso för att bekräfta att det omtvistade uttagningsprovet avvek från tidigare praxis.

78 Det framgår av fast rättspraxis att tribunalen är ensam behörig att avgöra huruvida utredningen i det anhängiggjorda målet eventuellt behöver kompletteras. Frågan huruvida handlingarna i målet ska anses ha bevisvärde ingår nämligen i tribunalens självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna, som inte omfattas av domstolens prövning i mål om överklagande, utom i fall då den bevisning som lagts fram vid tribunalen har missuppfattats eller när det framgår av handlingarna i målet att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga (dom av den 2 oktober 2025, WV/SEAE, C‑243/24 P, EU:C:2025:742, punkt 87 och där angiven rättspraxis).

79 Det ska även erinras om att tribunalen, enligt artikel 92.1 i tribunalens rättegångsregler, i princip är ensam behörig att bedöma huruvida åtgärder för bevisupptagning är lämpliga för att avgöra tvisten. Det ankommer emellertid på domstolen att pröva huruvida tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning, bland annat genom att inte förordna om de begärda åtgärderna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2013, Viega/kommissionen, C‑276/11 P EU:C:2013:163, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis).

80 Så är emellertid inte fallet och klaganden har inte anfört någon bevisning som stöder att tribunalen, genom att inte ex officio undersöka Epsos normala praxis på området, skulle ha åsidosatt någon av klagandens rättigheter eller att målet utan denna undersökning inte var tillräckligt utrett.

81 Mot denna bakgrund kan det inte med fog göras gällande att tribunalen på eget initiativ borde ha undersökt Epsos normala praxis vad gäller prov i form av muntligt framförande. Den andra anmärkningen kan därför inte godtas.

82 Genom den tredje anmärkningen i den första grundens sjätte del har klaganden i huvudsak gjort gällande att tribunalen, vid sin prövning av den första grundens sjätte del i första instans, inte beaktade de argument som klaganden hade anfört avseende skälen till att uttagningskommitténs privata meddelanden, uppgifterna på Epsos officiella webbplats och den erfarenhet som klaganden förvärvat i samband med att han deltog i flera uttagningsprov som anordnades av Epso hade gett upphov till berättigade förväntningar hos honom rörande villkoren för genomförandet av provet i form av muntligt framförande som inte motsvarade de villkor på vilka provet genomfördes.

83 Såsom det har erinrats om i punkt 67 ovan innebär inte motiveringsskyldigheten ett krav på att tribunalen ska utforma domskälen så, att samtliga resonemang som parterna i målet fört behandlas vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt, varvid tribunalens motivering således kan vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om varför tribunalen inte har godtagit deras argument och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning.

84 I förevarande fall ska det påpekas att tribunalen, i punkt 105 i den överklagade domen, hänvisade till de uppgifter som klaganden hade lagt fram och som enligt klaganden kunde grunda berättigade förväntningar, såsom uttagningskommitténs privata meddelanden, uppgifterna på Epsos officiella webbplats och den erfarenhet som han hade förvärvat i samband med sitt deltagande i flera av Epsos uttagningsprov. Tribunalen fann emellertid, i punkt 108 i den överklagade domen, att klaganden, mot bakgrund av de argument som redan prövats i den första grundens första till femte del i första instans, inte hade anfört någon ytterligare konkret omständighet som kunde läggas till grund för slutsatsen att rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god tro hade åsidosatts.

85 Av detta följer att tribunalen inte underlät att beakta klagandens argument.

86 Eftersom tribunalen, inom ramen för prövningen av de fem första delarna av den första grunden i första instans och särskilt i samband med prövningen av den första grundens första del, som avsåg åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, tydligt hade slagit fast dels att vissa källor som klaganden stödde sig på inte överensstämde med det omtvistade meddelandet om uttagningsprov, dels att den bindande rättsliga ramen som var tillämplig på det omtvistade uttagningsprovet utgjordes av detta meddelande om uttagningsprov, kunde tribunalen, utan att göra någon felaktig rättstillämpning, underkänna klagandens argument på det sätt som skedde. Den tredje anmärkningen ska sålunda underkännas.

87 Eftersom samtliga delar till stöd för den första grunden har underkänts, kan överklagandet inte vinna bifall såvitt avser någon del av den första grunden.

88 Den andra grunden innehåller fyra delar.

89 Inom ramen för den andra grundens första del, som avser åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar, har klaganden genom en första anmärkning gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkt 126 i den överklagade domen genom att slå fast att det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och dess bilagor utgjorde den enda rättsliga ram som var tillämplig på det omtvistade uttagningsprovet och att detta hade bekräftats genom inbjudan av den 31 maj 2022. Klaganden har upprepat sin ståndpunkt beträffande tillämpligheten av 2015 års allmänna bestämmelser och anser även att inbjudan inte kunde leda till undantag från tillämpningen av 2015 års allmänna bestämmelser.

90 Genom en andra anmärkning har klaganden gjort gällande att tribunalen motsade sig själv när den i punkt 127 i den överklagade domen fann att den information som hade lämnats till klaganden var precis, ovillkorlig och samstämmig, samtidigt som den i punkt 62 i domen konstaterade det motsatta. Klaganden anser att tribunalen felaktigt drog slutsatsen att uppgifterna om provet i form av muntligt framförande var exakta, vilket följer såväl av att strukturen på detta prov beskrevs på olika sätt i 2015 års allmänna bestämmelser, på Epsos webbplats och i de olika versionerna av beskrivningen av provet, som mot bakgrund av att provet beskrevs som att det skulle ta 20 minuter på denna webbplats och i vissa versioner av beskrivningen av provet.

91 Genom den tredje anmärkningen har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, i punkt 128 i den överklagade domen, fann att Epsos webbplats, i synnerhet sidan Provexempel på denna webbplats, saknade ett rättsligt värde. Klaganden har gjort gällande att de uppgifter som publicerats på nämnda webbplats, rörande beskrivningen av och längden på provet i form av muntligt framförande, var förenliga med 2015 års allmänna bestämmelser och den information som angavs i beskrivningen.

92 Genom den andra delen av förevarande grund, som avser åsidosättande av principen om god förvaltning, har klaganden, efter att ha upprepat sin ståndpunkt att Epso hade åsidosatt denna princip, gjort gällande att tribunalen, i punkt 133 i den överklagade domen, gjort fel genom att inte tillerkänna Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2016 något tolkningsvärde, trots att ett sådant tolkningsvärde inte behöver bevisas.

93 Klaganden har vidare gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkt 134 i den överklagade domen när den slog fast att klaganden inte hade åberopat någon omständighet med stöd av vilken det kunde fastställas att rätten till god förvaltning hade åsidosatts med hänsyn till inkonsekvenserna i beskrivningen av provet i form av muntligt framförande. Klaganden anser att åsidosättandet av nämnda princip är tillräckligt klart mot bakgrund av de motsägelser som konstaterats vad gäller beskrivningen av detta prov och dess varaktighet.

94 Den andra grundens tredje del avser åsidosättande av reglerna om god förvaltningssed. Klaganden anser, med hänvisning till de argument som anförts inom ramen för den första grundens femte del, vilka anges ovan i punkt 34, att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 138 i den överklagade domen slog fast att dessa regler inte var avsedda att vara tillämpliga i förevarande fall och att klaganden inte hade åberopat tillräckliga uppgifter för att kunna konstatera ett åsidosättande av koherensprincipen. Klaganden anser att enbart den omständigheten att beskrivningen av provet och uppgifterna om provets längd är motsägelsefulla räcker för att visa att denna princip har åsidosatts. Klaganden har tillagt att tribunalen ex officio hade kunnat begära att kommissionen skulle lämna upplysningar om tidigare uttagningsprov som anordnats av Epso, för att visa att anordnandet av det omtvistade uttagningsprovet avvek från Epsos tidigare praxis.

95 Genom den andra grundens fjärde del, som avser åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god tro, har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 142 i den överklagade domen slog fast att klaganden inte hade åberopat någon bevisning med stöd av vilken det kunde konstateras att dessa principer hade åsidosatts. I detta avseende anser klaganden att enbart den omständigheten att det finns motsägelser mellan olika information som gjorts tillgängliga för honom vad gäller beskrivningen av provet och dess varaktighet visar att dessa principer har åsidosatts.

96 Kommissionen anser att den andra grunden inte kan tas upp till sakprövning eller att den i vart fall är verkningslös.

97 I en första anmärkning har klaganden i huvudsak upprepat sina argument avseende tillämpligheten av 2015 års allmänna bestämmelser på det omtvistade uttagningsprovet.

98 Vid prövningen av den första grundens andra del har det emellertid konstaterats att tribunalen inte gjorde någon felaktig rättstillämpning när den fann att 2015 års allmänna bestämmelser inte var tillämpliga på det omtvistade uttagningsprovet. Premissen för denna anmärkning är således felaktig och anmärkningen kan således inte godtas.

99 I en andra anmärkning har klaganden gjort gällande att tribunalen intog en motsägelsefull ståndpunkt i punkterna 62 och 127 i den överklagade domen. Enligt klaganden fann tribunalen i punkt 127 i den överklagade domen att den information som lämnats till klaganden var precis, ovillkorlig och samstämmig, varvid tribunalen i punkt 62 i domen trots detta angav motsatsen.

100 Domstolen konstaterar emellertid att klaganden i huvudsak har upprepat de argument som redan anförts till stöd för den första grundens första del, vilken domstolen redan har underkänt ovan i punkt 50.

101 Genom den tredje anmärkningen har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den, i punkt 128 i den överklagade domen, fann att websidan Provexempel på Epsos webbplats inte hade något rättsligt värde och när den i punkt 127 i den överklagade domen inte beaktade denna websida som en del av den information som klaganden förfogade över.

102 I förevarande fall finner domstolen, mot bakgrund av tribunalens korrekta slutsats att den bindande rättsliga ramen för uttagningsprovet var det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och dess bilagor, att tribunalen inte var skyldig att bedöma klagandens argument mot bakgrund av webbsidan med rubriken Provexempel. Tribunalen gjorde således inte någon felaktig rättstillämpning när den konstaterade att denna webbsida som klaganden hänvisade till inte hade något rättsligt värde utan på sin höjd kunde var vägledande.

103 Denna anmärkning kan således inte godtas och den andra grundens första del ska således underkännas i sin helhet.

104 Den andra grundens andra del avser åsidosättande av principen om god förvaltning.

105 Vad gäller åsidosättandet av denna princip har klaganden för det första endast upprepat sina anmärkningar mot Epso, utan att för den skull hänvisa till någon punkt i den överklagade domen. Dessa påståenden kan därför inte tas upp till sakprövning.

106 Det ska för övrigt erinras om konstaterandet i punkterna 67 och 68 ovan, enligt vilket klagandens åberopande av ett åsidosättande av principen om god förvaltning grundar sig på den felaktiga premissen att den bindande rättsliga ramen för uttagningsprovet inte var begränsad till det omtvistade meddelandet om uttagningsprov.

107 Vad gäller klagandens påstående om att tribunalen i punkt 133 i den överklagade domen inte tillerkände Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2016 något tolkningsvärde, räcker det att påpeka att klaganden inte har förklarat på vilket sätt detta påstående, för det fall det skulle anses vara välgrundat, skulle kunna leda till att den överklagade domen upphävs.

108 Vad gäller klagandens anmärkning mot tribunalens påpekande, i punkt 134 i den överklagade domen, att klaganden inte har anfört någon omständighet med stöd av vilken det kan fastställas att principen om god förvaltning har åsidosatts, ska det påpekas att denna anmärkning återigen grundar sig på premissen att beskrivningen av det muntliga provet var inkonsekvent.

109 Såsom tribunalen med rätta angav i punkt 134 ovan hade klaganden, såsom framgår av punkterna 60 och 61 ovan, genom det omtvistade meddelandet om uttagningsprov och inbjudan av den 31 maj 2022 i vederbörlig ordning informerats om den bindande rättsliga ram som var tillämplig på uttagningsprovet och villkoren för genomförandet av det muntliga provet.

110 Den första grundens andra del ska således underkännas.

111 I den andra grundens tredje del har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 138 i den överklagade domen fann att reglerna om god förvaltningssed inte var tillämpliga på hans situation. Klaganden anser att åsidosättandet av koherensprincipen som stadgas i dessa regler är en direkt följd av att det finns motsägelser mellan flera informationskällor som har gjorts tillgängliga för honom vad gäller beskrivningen av och varaktigheten av provet i form av muntligt framförande. Klaganden har igen riktat anmärkningar mot att tribunalen inte ex officio ålade kommissionen att lämna upplysningar om sin praxis när det gäller prov i form av muntlig framställning i samband med tidigare uttagningsprov.

112 Domstolen konstaterar att denna del av den andra grunden vilar på två antaganden, nämligen att reglerna om god förvaltningssed är tillämpliga på klagandens situation och att beskrivningen av det muntliga provet var inkonsekvent.

113 Vad gäller det första antagandet, och såsom redan har påpekats ovan i punkt 73, innebär tribunalens bedömning i punkt 37 i den överklagade domen och den hänvisning till denna punkt som gjordes i punkt 136 i denna dom, inte någon felaktig rättstillämpning. Vad gäller det andra antagandet har klaganden endast upprepat sina argument avseende den påstått inkonsekventa beskrivningen av provet i form av muntligt framförande. Dessa argument underkändes emellertid av de skäl som anges ovan i bland annat punkterna 61 och 62.

114 Vad vidare gäller tribunalens påstådda skyldighet att ex officio inhämta upplysningar om Epsos praxis vid anordnandet av tidigare uttagningsprov, framgår det av punkterna 77–81 ovan att tribunalen i förevarande fall inte hade någon sådan skyldighet och att den kunde anse att målet var färdigt för avgörande utan sådana uppgifter.

115 Den andra grundens tredje del ska följaktligen underkännas.

116 I den andra grundens fjärde del har klaganden gjort gällande att enbart den omständigheten att det finns motsägelser mellan olika information som gjorts tillgängliga för honom angående beskrivningen av och varaktigheten av provet i form av muntligt framförande visar att rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god tro har åsidosatts och att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 142 i den överklagade domen inte slog fast att dessa principer hade åsidosatts.

117 Domstolen konstaterar att klaganden genom denna delgrund i huvudsak endast har upprepat sina argument som framförts i överklagandet avseende den påstått inkonsekventa beskrivningen av det muntliga provet, det vill säga argument som redan har underkänts.

118 Den andra grundens fjärde del ska därför underkännas och följaktligen den andra grunden i sin helhet.

119 Överklagandet kan inte vinna bifall på någon av de grunder som klaganden har åberopat. Överklagandet ska därför ogillas i sin helhet.

120 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

121 Kommissionen har yrkat att klaganden ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Eftersom klaganden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

1 Rättegångsspråk: engelska.