Tribunalens dom (första avdelningen) den 1 juli 2026

Preliminär utgåva

TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)

den 1 juli 2026 ( * )

” Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad EU-formgivning för en lampskärm – Tidigare formgivningar som återfinns i patentskrift från Schweiz och Förenta staterna – Ogiltighetsgrund – Särprägel – Delar av patentskrifterna som innehåller tidigare formgivningar som ska beaktas vid bedömningen av helhetsintrycket – Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 ”

I mål T‑40/25,

DecoTrend GmbH , Weiden in der Oberpfalz (Tyskland), företrätt av advokaten C. Klawitter,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av E. Nicolás Gómez, i egenskap av ombud,

motpart,

varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen, var

B.K.Licht GmbH & Co. KG , München (Tyskland), företrätt av advokaten M.‑H. Hoffmann,

meddelar

TRIBUNALEN (första avdelningen)

sammansatt av ordföranden E. Buttigieg samt domarna J. Schwarcz och E. Tichy-Fisslberger (referent),

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

med beaktande av att ingen av parterna inom tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

1 Klaganden, DecoTrend GmbH, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att det beslut som fattats av tredje överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 8 november 2024 (ärende R 102/2023‑3) (nedan kallat det överklagade beslutet) ska ogiltigförklaras.

Bakgrund till tvisten

2 Den 12 januari 2022 ingav intervenienten, B.K.Licht GmbH & Co. KG, en ansökan till EUIPO om ogiltighetsförklaring av den EU-formgivning, vilken registrerades under nr 4 031 201‑0004 till följd av en ansökan som ingavs den 3 juni 2017. Formgivningen återges på följande sätt:

Bild 4.1 | Bild 4.2

Bild 4.3 | Bild 4.4

3 De produkter som den formgivning, vilken ansökan om ogiltighetsförklaring avsåg, är avsedd att användas för, omfattas av klasserna 26‑04 och 26‑05 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering av mönster, i dess ändrade lydelse, och motsvarade, för var och en av dessa klasser, följande beskrivning:

– Klass 26‑04: ”Elektriska ljuskedjor”

– Klass 26‑05 ” Lampskärmar”

4 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades det registreringshinder som avses i artikel 25.1 b i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om EU-formgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), i dess lydelse före ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822 av den 23 oktober 2024 (EUT L, 2024/2822), jämförd med artikel 6 i förordning nr 6/2002.

5 I det formulär genom vilket intervenienten ingav ansökan om ogiltighetsförklaring angav intervenienten att ansökan grundade sig på patentskrift nr CH 132 939, som ingavs till Institut Fédéral de la Propriété Intellectuelle (IPI, Schweiz) och gjordes tillgänglig den 16 juli 1929. Intervenienten angav även att ansökan om ogiltighetsförklaring innehöll flera bilagor, däribland en bilaga 2 avseende det skäl som åberopats till stöd för ansökan (se punkt 4 nedan). Bilaga 2 motsvarade nämnda patentskrift som innehöll fem illustrationer, bland annat följande, som där identifierades som ”Fig. 1” (nedan kallad den tidigare formgivningen D1):

6 Närmare bestämt hade intervenienten, i det formulär som nämns i punkt 5 ovan, även angett att motiveringen till ansökan återfanns i dess fem bilagor, nämligen i en fil med namnet ”Begruendung Nichtigkeitsantrag.pdf” (motivering till ansökan om ogiltighetsförklaring) (nedan kallad motiveringsbilagan), samt i bilagorna 1, 3, 4 och 5.

7 I punkt II i motiveringsbilagan angav intervenienten följande:

”Den omstridda formgivningen saknar särprägel, eftersom den ger samma helhetsintryck som en tidigare formgivning. Som bilaga 2 bifogas den schweiziska patentskriften nr 132 939. … Illustration 1 [Fig. 1] i denna patentskrift återger formen på lampskärmen i form av en stjärna och utgör således en tidigare formgivning i den mening som avses i artikel 6 i [förordning nr 6/2002]. Helhetsintrycket av den tidigare formgivningen motsvarar det helhetsintryck som den omstridda formgivningen ger.”

8 I punkt III i motiveringsbilagan angav intervenienten följande:

”Som bilaga 4 bifogas en kopia av patentskrift nr 1 653 206 från Förenta staterna …. Denna skrift offentliggjordes den 20 december 1927. Illustration 1 i denna skrift utgör en annan tidigare formgivning. Patentskriften härrör från samma uppfinnare som den schweiziska patentskriften. Återgivningen i illustration 1 i patentskriften från Förenta staterna är mycket lik, men inte helt identisk. Även där återges emellertid en stjärna vars helhetsintryck motsvarar det helhetsintryck som den omstridda formgivningen ger.”

9 Nämnda illustration 1 (”Fig. 1”), som ingår i den ovan i punkt 8 nämnda patentskriften från Förenta staterna (nedan kallad den tidigare formgivningen D2), är den följande:

10 Den 17 november 2022 avslog annulleringsenheten ansökan om ogiltighetsförklaring.

11 Den 16 januari 2023 överklagade intervenienten annulleringsenhetens beslut vid EUIPO.

12 Genom det överklagade beslutet biföll överklagandenämnden överklagandet, upphävde annulleringsenhetens beslut och återförvisade ärendet till annulleringsenheten för vidare handläggning av ogiltighetsförfarandet. Överklagandenämnden fann nämligen bland annat att annulleringsenheten felaktigt hade grundat jämförelsen mellan det helhetsintryck som den omstridda formgivningen ger, å ena sidan, och det helhetsintryck som de tidigare formgivningarna ger, å andra sidan, på andra delar av de patentskrifter som nämns i punkt 8 ovan än de tidigare formgivningarna, nämligen den skriftliga presentationen av uppfinningen och de andra illustrationer som återfinns i dessa patentskrifter (punkterna 40–43 och 50 i det överklagade beslutet). Enligt överklagandenämnden borde annulleringsenheten ha gjort denna jämförelse, vad gäller de tidigare formgivningarna D1 och D2, enbart på grundval av dessa, eftersom de var de enda illustrationer som intervenienten åberopade i sin ansökan om ogiltighetsförklaring. Medan de tidigare formgivningarna D1 och D2 var identiska, med undantag för vissa smärre skillnader i de grå nyanserna, skilde sig de andra illustrationerna i de aktuella patentskrifterna klart från de tidigare formgivningarna (punkterna 46, 47 och 50 i det överklagade beslutet). Det var möjligt att uppfatta de tidigare formgivningarna D1 och D2 utan att det var nödvändigt att använda sig av andra delar av patentskriften i fråga, det vill säga den skriftliga presentationen av uppfinningen och de övriga illustrationer som återgavs där. Dessa tidigare formgivningar som visade en stjärna med flera spetsar borde ha beaktats vid jämförelsen med den omstridda formgivningen (punkterna 48 och 49 i det överklagade beslutet). Annulleringsenhetens beslut var således behäftat med ett ”allvarligt förfarandefel”, varför det skulle ogiltigförklaras och ärendet återförvisas till annulleringsenheten (punkterna 51–53 i det överklagade beslutet).

Parternas yrkanden

13 Klaganden har yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

– förplikta EUIPO och i förekommande fall intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna.

14 EUIPO har yrkat att tribunalen ska

– ogilla överklagandet, och

– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna om en förhandling hålls.

15 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska

– ogilla överklagandet och förklara den omstridda formgivningen ogiltig,

– i andra hand ogilla överklagandet och återförvisa ärendet till annulleringsenheten, och

– förplikta klaganden att ersätta samtliga rättegångskostnader i ogiltighetsförfarandet.

Rättslig bedömning

16 Klaganden har i huvudsak åberopat två grunder. Som första grund har den gjort gällande att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att bedömningen av den omstridda formgivningens särprägel endast skulle göras i förhållande till de tidigare formgivningarna D1 och D2, utan att beakta de andra delarna av de aktuella patentskrifterna, det vill säga den skriftliga presentationen av uppfinningen och de andra illustrationer som återfanns däri. Som andra grund har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann dels att ingen av de motstående formgivningarna innehöll konkava inbuktningar eller konvexa utbuktningar, dels att det inte framgick av de tidigare formgivningarna D1 och D2 att det var möjligt att vika dem.

Hänvisningen till inlagor som getts in till EUIPO

17 I den mån klaganden i punkt 63 i överklagandet har hänvisat till de inlagor som den ingett under förfarandet vid EUIPO, ska det inledningsvis erinras om att ett överklagande, i den mån det däri hänvisas till sådana inlagor, inte kan tas upp till prövning, eftersom den allmänna hänvisning som det innehåller inte kan hänföras till de grunder och argument som anförts i själva överklagandet (se dom av den 31 januari 2019, Thun/EUIPO (Återgivning av en fisk), T‑604/17, ej publicerad, EU:T:2019:42, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

18 I förevarande fall har klaganden endast gjort en allmän hänvisning till samtliga inlagor som klaganden gett in under förfarandet vid EUIPO, utan att ange exakt vilka avsnitt i dessa inlagor som stöder en sådan grund eller ett sådant argument som anförts i överklagandet. Eftersom denna allmänna hänvisning således inte kan hänföras till de grunder och argument som anförts i överklagandet, kan överklagandet inte tas upp till prövning i den mån klaganden har gjort nämnda hänvisning.

Den första grunden: Felaktig rättstillämpning genom att överklagandenämnden fann att bedömningen av den omstridda formgivningens särprägel skulle göras enbart i förhållande till de tidigare formgivningarna

19 Klaganden har genom den första grunden gjort gällande att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att bedömningen av den omstridda formgivningens särprägel endast skulle göras i förhållande till de tidigare formgivningarna D1 och D2. Enligt klaganden borde överklagandenämnden, i likhet med annulleringsenheten, även ha beaktat de andra delarna av de två aktuella patentskrifterna i vilka dessa tidigare formgivningar återfinns, nämligen den skriftliga presentationen av uppfinningen och de andra illustrationer som återfinns där.

20 Klaganden har gjort gällande att intervenienten till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring inte endast åberopade de tidigare formgivningarna D1 och D2, utan även de patent från Schweiz och Förenta staterna som nämns i punkterna 7 och 8 ovan, och ingav de därmed sammanhängande patentskrifterna som bilaga 2 och bilaga 4 till nämnda ansökan. Dessa skrifter innehåller emellertid inte bara de två tidigare formgivningarna D1 och D2, utan även andra grafiska återgivningar av den aktuella uppfinningen. Nämnda tidigare formgivningar är inte tillräckliga för att förklara den uppfinning som är föremål för de aktuella patentskrifterna. Såsom annulleringsenheten med rätta gjorde är det nödvändigt att lägga till benämningen på och beskrivningen av uppfinningen samt motsvarande grafiska återgivningar som förklarar föremålet för denna uppfinning och dess närmare beskrivning, bland annat ”identifiering genom bokstäver som också anbringats” på de tidigare formgivningarna D1 och D2, vilka i sin tur hänvisar till en redogörelse för uppfinningen och som innebär att de grafiska återgivningarna blir begripliga.

21 Enligt klaganden ska varje formgivning och varje äldre rättighet som åberopas som invändning mot registrering av en formgivning tolkas, bland annat för att på ett klart och otvetydigt sätt fastställa helhetsintrycket. Om den äldre rättighet som åberopas mot registreringen av en formgivning är en teknisk äganderätt, såsom de aktuella patenten, ska man beakta uppfattningen hos särskilda sakkunniga, och inte en kunnig användare. När det gäller en teknisk äganderätt måste ”det vara klart och otvetydigt för vad den som ansöker om ogiltighetsförklaring gör anspråk på skydd, som kan göras gällande mot skyddet för en formgivning”. I detta sammanhang är det nödvändigt att göra en noggrann prövning av den äldre rättigheten. Om den äldre rättigheten är ett patent, ska återgivningarna av de föremål som skyddas genom patentet inte tolkas isolerat, utan alltid mot bakgrund av de andra delarna av den berörda patentskriften.

22 Det framgår således tydligt av de aktuella patentskrifterna att de syftar till att skydda en ”vikbar ljusstjärna” eller en ”vikbar lampa” och att föremålet, på grund av det går att vika, måste ha en särskild form. De tidigare formgivningarna D1 och D2 gör det inte i sig möjligt att fullständigt bilda sig en uppfattning av den uppfinning som skyddas av de aktuella patenten, och det är nödvändigt att konsultera de tillhörande patentskrifterna för att tolka och fastställa den form som nämnda formgivningar återger består i. Dessa tidigare formgivningar är inte fristående i förhållande till beskrivningen och alla andra grafiska återgivningar i de aktuella patentskrifterna.

23 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

24 I artikel 52.1 i förordning nr 6/2002 föreskrivs att med förbehåll för artikel 25.2–25.5 i samma förordning får varje fysisk eller juridisk person eller en offentlig myndighet, som har befogenhet till detta, till EUIPO lämna in en ansökan om ogiltighetsförklaring av en registrerad EU-formgivning.

25 Enligt artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002 får en EU-formgivning förklaras ogiltig om den inte uppfyller kraven i artiklarna 4–9 i samma förordning.

26 I artikel 4.1 i förordning nr 6/2002 preciseras att en formgivning ska skyddas som en EU-formgivning i den mån den är ny och särpräglad.

27 Det framgår av ordalydelsen i artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002 att särprägeln, när det gäller registrerade EU-formgivningar, ska bedömas mot bakgrund av det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen, vilket ska skilja sig från det helhetsintryck som en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten, före den dag då en ansökan om registrering lämnades in eller, om prioritet åberopas, före den dag från vilken prioritet räknas. I artikel 6.2 i förordning nr 6/2002 anges närmare att den grad av frihet som formgivaren haft vid utvecklingen av en formgivning ska beaktas vid prövningen av formgivningens särprägel.

28 Enligt rättspraxis är en formgivnings särprägel resultatet av att en kunnig användare får helhetsintryck av skillnad eller avsaknad av déjà vu-upplevelse i förhållande till tidigare formgivningar, oavsett kvarvarande skillnader som, även om de är mer än obetydliga detaljer, inte är tillräckligt framträdande för att påverka nämnda helhetsintryck, med hänsyn tagen till skillnader som är tillräckligt framträdande för att skapa olika helhetsintryck (se dom av den 7 november 2013, Budziewska/harmoniseringskontoret – Puma (Kattdjur som hoppar), T‑666/11, ej publicerad, EU:T:2013:584, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

29 I artikel 7.1 i förordning nr 6/2002 föreskrivs att vid tillämpning av bland annat artikel 6 i samma förordning gäller att en formgivning ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten om den har offentliggjorts i samband med registrering eller på annat sätt, eller förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller blivit känd på annat sätt före den dag som avses bland annat i artikel 6.1 b, utom i de fall då dessa omständigheter inte rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom Europeiska unionen.

30 I förevarande fall har intervenienten, genom sin ansökan om ogiltighetsförklaring av den omstridda formgivningen, som är en registrerad EU-formgivning (se punkt 2 ovan), gjort gällande att den omstridda formgivningen, i motsats till artiklarna 4.1 och 6 i förordning nr 6/2002, vid tidpunkten för ingivandet av registreringsansökan inte har särprägel i förhållande till vissa formgivningar som redan har gjorts tillgängliga för allmänheten (se punkt 4 ovan).

31 I detta sammanhang har det redan slagits fast att det i artikel 28.1 b v i kommissionens förordning (EG) nr 2245/2002 av den 21 oktober 2002 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 6/2002 (EGT L 341, 2002, s. 28) föreskrivs att när en ansökan om ogiltighetsförklaring av en registrerad EU-formgivning grundar sig på att formgivningen inte uppfyller kraven i artiklarna 5 och 6 i förordning nr 6/2002, ska ansökan om ogiltighetsförklaring innehålla uppgifter om och återgivning av de tidigare formgivningar som kan utgöra hinder för den registrerade EU-formgivningens nyhet eller särprägel, samt handlingar som styrker existensen av dessa tidigare formgivningar (dom av den 21 september 2017, Easy Sanitary Solutions och EUIPO/Group Nivelles, C‑361/15 P och C‑405/15 P, EU:C:2017:720, punkt 58). Det ankommer på den som ansöker om ogiltighetsförklaring att lägga fram uppgifter som visar att den ogiltighetsgrund som avses i artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002 verkligen föreligger, det vill säga att den omstridda formgivningen inte uppfyller kraven i artiklarna 4–9 i förordningen (dom av den 21 september 2017, Easy Sanitary Solutions och EUIPO/Group Nivelles, C‑361/15 P och C‑405/15 P, EU:C:2017:720, punkterna 59 och 60).

32 Av rättspraxis följer även att eftersom artikel 6 i förordning nr 6/2002 hänvisar till det helhetsintryck som en kunnig användare får av ”en formgivning” som har gjorts tillgänglig för allmänheten ska denna artikel 6 tolkas så, att bedömningen av en formgivnings särprägel ska göras i jämförelse med en eller flera specifika, individualiserade, bestämda och identifierade formgivningar bland samtliga de formgivningar som tidigare har gjorts tillgängliga för allmänheten (dom av den 19 juni 2014, Karen Millen Fashions, C‑345/13, EU:C:2014:2013, punkt 25; se, analogt, dom av den 21 september 2017, Easy Sanitary Solutions och EUIPO/Group Nivelles, C‑361/15 P och C‑405/15 P, EU:C:2017:720, punkt 61).

33 Det ska dessutom erinras om att i artikel 3.1 i förordning nr 6/2002 definieras begreppet ”formgivning” som ”en produkts eller en produktdels utseende som beror av detaljer som finns på själva produkten eller i produktens ornament och som särskilt kan vara linjer, konturer, färger, form, ytstruktur och/eller material”. Härav följer att inom ramen för regelsystemet i förordning nr 6/2002 är utseendet av avgörande betydelse för en formgivning (dom av den 21 september 2017, Easy Sanitary Solutions och EUIPO/Group Nivelles, C‑361/15 P och C‑405/15 P, EU:C:2017:720, punkt 62; av den 8 mars 2018, DOCERAM, C‑395/16, EU:C:2018:172, punkt 25, och av den 28 oktober 2021, Ferrari, C‑123/20, EU:C:2021:889, punkt 30).

34 Det är således nödvändigt att EUIPO:s instanser har tillgång till en bild av den tidigare formgivningen som ska göra det möjligt att utröna hur den produkt i vilken formgivningen ingår eller är avsedd att användas för ser ut och att säkert och exakt identifiera den tidigare formgivningen, så att de i enlighet med artiklarna 5–7 i förordning nr 6/2002 kan bedöma huruvida den omstridda formgivningen är ny och särpräglad och vidta den jämförelse av formgivningarna i fråga som är nödvändig för bedömningen. Det är uppenbart att prövningen av huruvida den omstridda formgivningen faktiskt inte är ny eller saknar särprägel kräver tillgång till en precis och bestämd tidigare formgivning (dom av den 21 september 2017, Easy Sanitary Solutions och EUIPO/Group Nivelles, C‑361/15 P och C‑405/15 P, EU:C:2017:720, punkt 64).

35 Härav följer att det ankommer på den part som ingett en ansökan om ogiltighetsförklaring att tillhandahålla EUIPO nödvändiga uppgifter och särskilt att exakt och fullständigt identifiera och återge den påstått tidigare formgivningen, i syfte att visa att den omstridda formgivningen inte kan vara föremål för en giltig registrering (dom av den 21 september 2017, Easy Sanitary Solutions och EUIPO/Group Nivelles, C‑361/15 P och C‑405/15 P, EU:C:2017:720, punkt 65).

36 I förevarande fall ankom det följaktligen på intervenienten, i egenskap av part som hade ansökt om ogiltighetsförklaring av den omstridda formgivningen, att för EUIPO exakt och fullständigt identifiera och återge de tidigare formgivningar som intervenienten avsåg att grunda sin ansökan om ogiltighetsförklaring på, för att EUIPO skulle kunna kontrollera påståendena om att den omstridda formgivningen inte hade särprägel i den mening som avses i artikel 6.1 i förordning nr 6/2002.

37 Såsom det har erinrats om i punkterna 5 och 8 ovan hänvisade intervenienten i sin ansökan om ogiltighetsförklaring framför allt till en schweizisk patentskrift och nämnde även en patentskrift från Förenta staterna. Det är ostridigt mellan parterna att dessa två patentskrifter avser samma uppfinning och att de åtminstone i huvudsak är identiska.

38 Det ska emellertid erinras om att det framgår av artikel 52.1 i konventionen om meddelande av europeiska patent, undertecknad i München (Tyskland) den 5 oktober 1973, och av artikel 27.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, vilket utgör bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), ingicks den 15 april 1994 i Marrakech och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående på gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3) att ett patent ska kunna meddelas för alla uppfinningar, både produkter och processer, inom alla tekniska områden, förutsatt att de är nya, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt. Enligt artikel 52.2 b i nämnda konvention ska estetiska kreationer inte betraktas som uppfinningar i den mening som avses i artikel 52.1 i konventionen. I artikel 56 i samma konvention föreskrivs dessutom att en uppfinning ska anses ha uppfinningshöjd om den för en fackman inte på ett uppenbart sätt framgår av teknikens ståndpunkt.

39 EUIPO gjorde således en riktig bedömning när den erinrade om att ett patent inte skyddar en produkts utseende, utan en uppfinning, och har gjort gällande att illustrationer i patentskrifter endast utgör exempel och visar en eller flera genomföranden av denna uppfinning. Dessa illustrationer kan därför även visa olika utseenden på samma produkt, eller till och med olika produkter, som kan konkretisera den skyddade uppfinningen och vars fördelar och nackdelar förklaras i nämnda skrifter. Illustrationerna i en patentskrift avser följaktligen inte nödvändigtvis en och samma formgivning. Det ankommer således på den som ansöker om ogiltighetsförklaring och som hänvisar till en patentskrift för att bestrida att en registrerad EU-formgivning har särprägel att, bland de illustrationer som finns i en sådan patentskrift, exakt identifiera de tidigare formgivningar som vederbörande åberopar till stöd för sin ansökan.

40 Mot bakgrund av ordalydelsen i artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002, av vilken det otvetydigt framgår att endast andra formgivningar som tidigare gjorts tillgängliga för allmänheten kan utgöra hinder för att en registrerad EU-formgivning anses ha särprägel, kan ett patent eller en patentskrift som gjorts tillgänglig för allmänheten däremot inte i sig åberopas för att fastställa att en registrerad EU-formgivning saknar särprägel. Såsom intervenienten har gjort gällande är det nämligen endast illustrationer i en patentskrift som kan innebära att en omstridd formgivnings särprägel med framgång kan ifrågasättas, eftersom prövningen av huruvida en sådan formgivning har en sådan särprägel förutsätter att dess utseende jämförs med utseendet hos en viss produkt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2015, Senz Technologies/harmoniseringskontoret – Impliva (Paraplyer), T‑22/13 och T‑23/13, EU:T:2015:310, punkt 24 (ej publicerad)). Om dessa illustrationer föreställer olika sätt att framställa en produkt i enlighet med den uppfinning som avses i det aktuella patentet, ankommer det på den som ansöker om ogiltighetsförklaring att bland dessa illustrationer exakt identifiera de formgivningar som vederbörande avser att åberopa som tidigare formgivningar i den mening som avses i artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002.

41 I förevarande fall framgår det otvetydigt av de avsnitt som citeras i punkterna 7 och 8 ovan, och särskilt av punkterna II och III i motiveringsbilagan, att intervenienten ansåg att endast de båda illustrationerna 1 som ingick i de aktuella patentskrifterna utgjorde tidigare formgivningar i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002. Såsom EUIPO och intervenienten med rätta har anfört, var det endast med avseende på dessa illustrationer som intervenienten gjorde gällande att det helhetsintryck som de gav motsvarade det helhetsintryck som den omstridda formgivningen gav, vilket innebär att endast dessa illustrationer utgjorde de tidigare formgivningarna D1 och D2 i förevarande fall (se punkterna 5 och 9 ovan). Intervenienten har således exakt identifierat de tidigare formgivningar som den åberopade till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring.

42 Av detta följer att tribunalen inte kan godta klagandens argument att intervenienten till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring inte endast åberopade de tidigare formgivningarna D1 och D2, utan mer allmänt de aktuella patentskrifterna i vilka de återfinns och således även de andra illustrationerna och beskrivningen av uppfinningen i dessa patentskrifter.

43 Under dessa omständigheter är det, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, inte nödvändigt att närmare undersöka den uppfinning som skyddas av de aktuella patenten, eftersom dessa inte har åberopats av intervenienten – och under alla omständigheter inte i sig är relevanta (se punkt 40 ovan) – såsom tidigare formgivningar i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002.

44 Av samma skäl kan klaganden inte heller vinna framgång med sitt argument att man ska beakta uppfattningen hos särskilda sakkunniga för att fastställa det helhetsintryck som de ifrågavarande patenten ger. Det är inte dessa patent som intervenienten har åberopat som sådana till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring, utan endast de tidigare formgivningarna D1 och D2. Bedömningen av de senare ska göras ur en kunnig användares perspektiv (se punkt 32 ovan).

45 I den mån klaganden har gjort gällande att de tidigare formgivningarna D1 och D2 inte är ”begripliga” utan att använda sig av de andra illustrationerna och förklaringarna i de aktuella patentskrifterna, konstaterar tribunalen slutligen att det är uppenbart att dessa tidigare formgivningar, vilka återges i punkterna 5 och 9 ovan, tydligt visar en stjärna med flera spetsar, varvid man kan urskilja att vissa har en triangulär bas, medan andra har en fyrkantig bas. Dessa formgivningar innehåller även skuggningar av vissa ytor samt streckade linjer, vilket inte är ovanligt för återgivningar av en tredimensionell figur.

46 Det är visserligen riktigt att det inte är möjligt att förstå hänvisningarna till förklaringarna i de tidigare formgivningarna D1 och D2 i form av bokstäver utan att ha tillgång till dessa förklaringar som återfinns i den beskrivande delen av de aktuella patentskrifterna, och inte i de tidigare formgivningarna i sig. Dessa hänvisningar utgör emellertid inte på något sätt hinder för att uppfatta en produkts utseende som beror av detaljer som finns på själva produkten och/eller i produktens ornament och som särskilt kan vara linjer, konturer, färger, form, ytstruktur och/eller material, och således en formgivning i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning nr 6/2002.

47 Eftersom klagandens argument till stöd för den första grunden således inte kan godtas, gjorde överklagandenämnden en riktig bedömning när den fann att bedömningen av den omstridda formgivningens särprägel endast skulle göras i förhållande till de tidigare formgivningarna D1 och D2 och att de övriga delarna av de två aktuella patentskrifterna som innehöll dessa tidigare formgivningar, det vill säga den skriftliga presentationen av uppfinningen och de övriga illustrationer som fanns där, inte kunde beaktas.

48 Överklagandet kan således inte vinna bifall på den första grunden.

Den andra grunden: Huruvida överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann dels att ingen av de motstående formgivningarna innehöll konkava inbuktningar eller konvexa utbuktningar, dels att det inte framgick av de tidigare formgivningarna D1 och D2 att det var möjligt att vika dem

49 Klaganden har genom den andra grunden gjort gällande att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann dels att ingen av de motstående formgivningarna innehöll konkava inbuktningar eller konvexa utbuktningar, dels att det inte framgick av de tidigare formgivningarna D1 och D2 att det var möjligt att vika dem.

50 Enligt klaganden är det utrett att den omstridda formgivningen inte innehåller några konkava inbuktningar och att dess spetsar är ”platta”. Vad beträffar de tidigare formgivningarna D1 och D2 är det, även om man inte hänvisar till de patentskrifter i vilka de förekommer, utan endast till de förstnämnda, svårt att förstå varför överklagandenämnden inte ville se konkava inbuktningar eller konvexa utbuktningar i dessa formgivningar. Den tidigare formgivningen D1 visar inte vilken stjärna som helst, utan en ”vikbar ljusstjärna” och den tidigare formgivningen D2 avser uttryckligen en ”vikbar lampa”. En vikbar stjärna har med nödvändighet särskilda egenskaper i konstruktionshänseende som gör det möjligt att vika den. Det tekniska koncept som är nödvändigt för att formen ”Annaberger Faltstern” ska vara vikbar, vilket tydligt avses i de aktuella patentskrifterna som innehåller de tidigare formgivningarna, är igenkännbart enbart med utgångspunkt i de tidigare formgivningarna D1 och D2, som har särskilda streck och linjer som är riktade mot mittpunkten och som identifieras med bokstäverna ”n” och ”o”. Bokstaven ”n” betecknar den utbuktning som återges med skuggning, medan bokstaven ”o” anger den inbuktning som motsvarar utbuktningen ”n”. När stjärnan viks är lägger sig inbuktningen exakt ovanpå utbuktningen, och omvänt lägger sig utbuktningen i inbuktningen, vilket är det enda sättet som gör det möjligt att vika stjärnan. Intervenientens påstående att formens särdrag som angetts på detta sätt inte återgavs där är felaktigt. De veck som pekar inåt och utåt, vilka är nödvändiga för funktionen av formen ”Annaberger Faltstern”, som är patenterad, är synliga endast i de tidigare formgivningarna D1 och D2, tack vare de streck, skuggningar och linjer som är riktade mot mittpunkten, utan att det är nödvändigt att hänvisa till de aktuella patentskrifterna. Dessa särdrag saknas i den omstridda formgivningen. Den omständigheten att samma särdrag uttryckligen framhävs genom bokstäverna n och a uppmuntrar den kunniga observatören att närmare undersöka de tidigare formgivningarna D1 och D2 som återger formen ”Annaberger Faltstern”. Till och med de personer som varken av formgivningarnas särdrag, vilka är klart synliga, eller av identifieringen genom bokstäver uppfattar att det där finns inbuktningar och utbuktningar, uppmuntras att närmare intressera sig för de aktuella patentskrifterna och förstår således att detta syftar till att visa att formen ”Annaberger Faltstern” är vikbar.

51 Enligt klaganden har intervenienten ställt de två aktuella patentskrifterna mot den omstridda formgivningen, som avser en ”vikbar ljusstjärna” eller en ”vikbar lampa”. Stjärnans särskilda särdrag framgår av kombinationen av de tidigare formgivningarna D1 och D2 och av de illustrationer som beskrivs i ”Fig. 2.” (illustration 2) som också förekommer i de aktuella patentskrifterna. De tidigare formgivningarna D1 och D2 utgör inte i sig tidigare formgivningar, utan endast en del av sådana formgivningar.

52 Klaganden har tillagt att överklagandenämnden i ett parallellt ärende som gav upphov till domen av den 13 december 2023, Light Tec/EUIPO – DecoTrend (Lampskärmar) (T‑10/23, ej publicerad, EU:T:2023:804), visserligen inte prövade de patentskrifter som är aktuella i förevarande mål, vilka även åberopades i nämnda parallella mål till stöd för en ansökan om ogiltighetsförklaring av den omstridda formgivningen som ingetts av ett annat företag, men den angav emellertid att den inte kunde se på vilket sätt annulleringsenhetens överväganden i det ärendet, enligt vilka den omstridda formgivningen hade särprägel i förhållande till de formgivningar som återfanns i dessa patentskrifter, skulle vara felaktiga. Det andra företagets överklagande av överklagandenämndens beslut i detta parallella ärende ogillades genom nämnda dom. Enligt klaganden ska samma logik tillämpas i förevarande fall.

53 EUIPO och intervenienten har bestritt klagandens argument.

54 För det första kan tribunalen inte godta EUIPO:s argument att den andra grunden är verkningslös, eftersom överklagandenämndens återförvisning till annulleringsenheten i det överklagade beslutet var motiverad mot bakgrund av bedömningen av den första grunden. Såsom klaganden med rätta har gjort gällande följer det nämligen av artikel 60.2 i förordning nr 6/2002 att om överklagandenämnden återförvisar ärendet till annulleringsenheten för vidare handläggning, är annulleringsenheten bunden av den rättsliga bedömning som överklagandenämnden lagt till grund för sitt beslut, i den mån sakförhållandena är desamma.

55 I förevarande fall påpekade överklagandenämnden, i punkt 45 i det överklagade beslutet, att den varken i den omstridda formgivningen eller i de tidigare formgivningarna D1 och D2 kunde identifiera några ”konkava inbuktningar” och att det inte heller framgick av prövningen av de tidigare formgivningarna att stjärnorna var ”vikbara”. Överklagandenämnden återförvisade ärendet till annulleringsenheten för vidare handläggning av ogiltighetsförfarandet, eftersom den ansåg att detta skulle göra det möjligt för parterna att överklaga ett beslut i sak till den (punkterna 52 och 53 i det överklagade beslutet och punkt 2 i beslutsdelen). Även om det framgår av punkt 53 i det överklagade beslutet att överklagandenämnden i huvudsak ansåg att ansökan om ogiltighetsförklaring ännu inte hade prövats i sak, så kvarstår det faktum att överklagandenämnden, när det gäller frågan om synligheten av ”konkava inbuktningar” och ”vikbarhet”, faktiskt slutgiltigt har tagit ställning i nämnda avseende. Eftersom sakförhållandena är desamma är annulleringsenheten enligt artikel 60.2 i förordning nr 6/2002 dessutom bunden av överklagandenämndens båda bedömningar.

56 Vad vidare gäller den omstridda formgivningen är det, såsom klaganden med rätta har påpekat, utrett att den inte innehåller några ”konkava inbuktningar”, såsom överklagandenämnden konstaterade i punkt 45 i det överklagade beslutet.

57 Vad beträffar de tidigare formgivningarna D1 och D2 konstaterar tribunalen att det är uppenbart att varken ”konkava inbuktningar” eller någon form av ”vikbarhet” framgår av dessa tidigare formgivningar.

58 Det är riktigt att de tidigare formgivningarna D1 och D2 innehåller skuggningar på vissa ytor, streckade linjer och hänvisningar i form av streck och bokstäver. Det är emellertid inte ovanligt att vissa ytor i en tredimensionell formgivning, vilket det är uppenbart att de tidigare formgivningarna D1 och D2 är, är skuggade och att vissa linjer som inte syns på den visade bilden är streckade, just i syfte att göra återgivningen av ett tredimensionellt föremål mer begriplig. Det framgår inte av någon av dessa aspekter av presentationen att det återgivna föremålet innehåller ”konkava inbuktningar” eller att det rör sig om ett föremål vars form erhålls genom att ett platt men vikbart föremål viks.

59 Såsom EUIPO och intervenienten med rätta har påpekat avser klaganden genom sina argument till stöd för den andra grunden i huvudsak inte att hänföra sig enbart till de tidigare formgivningarna D1 och D2, utan snarare till de andra delarna av de aktuella patentskrifterna i vilka de förekommer, bland annat andra illustrationer och beskrivningen av den uppfinning som avses i dessa patentskrifter. Det framgår emellertid av prövningen av den första grunden i punkterna 24–48 ovan att överklagandenämnden i förevarande fall gjorde en riktig bedömning när den fann att det inte fanns anledning att beakta dessa andra beståndsdelar i de aktuella patentskrifterna, vilka inte hade något samband med de tidigare formgivningarna D1 och D2 som sådana.

60 För de tidigare formgivningarna D1 och D2 saknar vidare de omständigheter som klaganden har framhållit betydelse, det vill säga att dessa formgivningar för det första betecknas som en ”vikbar ljusstjärna” eller en ”vikbar lampa” i de aktuella patentskrifterna, för det andra att formen ”Annaberger Faltstern” avses i nämnda patentskrifter och, för det tredje, att de nämnda tidigare formgivningarna innehåller hänvisningar i form av streck och bokstäver till förklaringar i dessa patentskrifter.

61 Av detta följer att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den konstaterade att de tidigare formgivningarna D1 och D2 inte innehöll ”konkava inbuktningar” och att det inte heller framgick att de var ”vikbara”.

62 Vad slutligen gäller klagandens hänvisning till överklagandenämndens beslut som var i fråga i domen av den 13 december 2023, Lampskärmar (T‑10/23, ej publicerad, EU:T:2023:804), räcker det att konstatera, i likhet med EUIPO och intervenienten, att överklagandenämnden i det målet inte bedömde de tidigare formgivningarna D1 och D2 som är i fråga i förevarande mål (vilka motsvarar formgivningarna D4 och D3 i detta andra beslut från överklagandenämnden).

63 Det framgår nämligen av punkterna 25–27 i det ovan i punkt 62 nämnda beslutet från överklagandenämnden att överklagandenämnden i beslutet först underlät att beakta de tidigare formgivningarna D1 och D2 som är i fråga i förevarande mål (vilka motsvarar formgivningarna D4 och D3 i överklagandenämndens andra beslut), eftersom den ansåg att de hade åberopats för sent. Överklagandenämnden konstaterade därefter att den som ansökt om ogiltighetsförklaring i det målet inte hade anfört några argument för att vederlägga annulleringsenhetens bedömning att den omstridda formgivningen hade särprägel i förhållande till formgivningarna D1 och D2 såsom de beskrivs i det andra beslutet, utan att den endast hade hänvisat till de tidigare formgivningarna D1 och D2 som är i fråga i förevarande mål (formgivningarna D4 och D3 i det andra beslutet). Överklagandenämnden fann slutligen att den inte såg något skäl till att annulleringsenhetens redogörelse skulle vara felaktig och fastställde därför den.

64 Det framgår således entydigt att annulleringsenhetens enda övervägande som överklagandenämnden hänvisade till – och således det enda som den kunde fastställa – är det som avser formgivningarna D1 och D2 såsom de angetts i överklagandenämndens andra beslut, vilka inte är aktuella i förevarande mål. Vad gäller de tidigare formgivningarna D1 och D2 som är i fråga i förevarande mål (vilka motsvarar formgivningarna D4 och D3 i överklagandenämndens andra beslut), är detta beslut begränsat till att utesluta dem från bedömningen och till att konstatera att den som ansökt om ogiltighetsförklaring i det målet hade begränsat sina argument till dessa tidigare formgivningar. I motsats till vad klaganden har gjort gällande tog överklagandenämnden således inte ställning till frågan huruvida den omstridda formgivningen i förevarande fall hade särprägel i förhållande till de tidigare formgivningarna D1 och D2 som är i fråga i förevarande mål (formgivningarna D4 och D3 i det andra beslutet).

65 Överklagandet kan således inte heller bifallas på den andra grunden.

Slutsats

66 Av det anförda följer att överklagandet ska ogillas i sin helhet, eftersom det inte kan bifallas på någon av de grunder som klaganden har åberopat till stöd för sina yrkanden.

67 Vad gäller intervenientens första yrkande ska det påpekas att det syftar till att tribunalen ska ogilla överklagandet och förklara den omstridda formgivningen ogiltig. Detta yrkande kan förstås så, att det bland annat avser att tribunalen ska ändra det överklagade beslutet i den mening som avses i artikel 61.3 i förordning nr 6/2002 genom att anta det beslut som överklagandenämnden borde ha fattat i enlighet med bestämmelserna i nämnda förordning.

68 Tribunalen framhåller härvidlag att rättens prövning i enlighet med artikel 61 i förordning nr 6/2002 består i en prövning av lagenligheten av EUIPO:s överklagandenämnders beslut. Tribunalen får ogiltigförklara eller ändra det beslut som är föremål för överklagande endast om detta, vid tidpunkten då det fattades, omfattades av någon av de grunder för ogiltigförklaring eller ändring som anges i artikel 61.2 i denna förordning. Tribunalens behörighet att ändra överklagandenämndens beslut innebär således inte att rätten får ersätta överklagandenämndens bedömning med sin egen. Tribunalen får inte heller göra bedömningar i frågor där överklagandenämnden ännu inte uttalat sig. Tribunalens behörighet att ändra beslut ska således i princip endast avse de fall där rätten – efter att ha prövat överklagandenämndens bedömning – på grundval av fastlagda rättsliga och faktiska omständigheter kan bestämma det beslut som överklagandenämnden var skyldig att fatta (dom av den 13 maj 2015, Group Nivelles/harmoniseringskontoret – Easy Sanitairy Solutions (Duschränna), T‑15/13, EU:T:2015:281, punkt 89).

69 I förevarande fall ska det framhållas dels att det av det ovan anförda följer att det överklagade beslutet inte omfattas av någon av de grunder för ogiltigförklaring eller ändring som anges i artikel 61.2 i förordning nr 6/2002, dels att överklagandenämnden återförvisade ärendet till annulleringsenheten för vidare handläggning av ogiltighetsförfarandet, eftersom den ansåg att detta skulle göra det möjligt för parterna att överklaga ett beslut i sak till överklagandenämnden (punkterna 52 och 53 i det överklagade beslutet och punkt 2 i beslutsdelen i detta). Överklagandenämnden fann således att ansökan om ogiltighetsförklaring ännu inte hade prövats i sak av någon av EUIPO:s instanser.

70 Under dessa omständigheter ankommer det inte på tribunalen att pröva ansökan om ogiltighetsförklaring i sak inom ramen för en begäran om ändring av det överklagade beslutet, eftersom överklagandenämnden ännu inte har tagit ställning i detta avseende. Eftersom intervenienten har yrkat att tribunalen ska förklara den omstridda formgivningen ogiltig, kan intervenientens första yrkande följaktligen inte bifallas.

71 I den mån intervenienten genom sitt andra yrkande har anmodat tribunalen att återförvisa målet till annulleringsenheten, räcker det att erinra om att eftersom överklagandet av det överklagade beslutet ogillas genom förevarande dom, är punkt 2 i beslutsdelen i sistnämnda beslut fortsättningsvis tillämplig i ogiltighetsförfarandet.

Rättegångskostnader

72 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

73 Intervenienten har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska intervenientens yrkande bifallas. I den mån intervenienten har yrkat att klaganden ska förpliktas att ”ersätta samtliga rättegångskostnader i ogiltighetsförfarandet”, ska det emellertid erinras om att eftersom överklagandet av det överklagade beslutet ogillas genom förevarande dom, är det punkterna 3 och 4 i beslutsdelen i sistnämnda beslut som avgör fördelningen av kostnaderna i förfarandet vid annulleringsenheten och i förfarandet vid överklagandenämnden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2023, Zielonogórski Klub Żużlowy Sportowa/EUIPO – Falubaz Polska (FALUBAZ), T‑703/21, ej publicerad, EU:T:2023:19, punkt 103 och där angiven rättspraxis).

74 Eftersom EUIPO däremot endast har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om en förhandling hålls, ska EUIPO, i avsaknad av förhandling, bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen)

följande:

1) Överklagandet ogillas.

2) DecoTrend GmbH ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för B.K.Licht GmbH & Co. KG.

3) Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina egna rättegångskostnader.

Buttigieg | Schwarcz | Tichy-Fisslberger

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 1 juli 2026.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: tyska..