Betongbolagen

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta domstolen förklarar att det vitesförbud och den fastställelse av ersättningsskyldighet som Patent- och marknadsöverdomstolen har bestämt inte är förenliga med förbudet mot reformatio in pejus.

Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt.

Högsta domstolen undanröjer Patent- och marknadsöverdomstolens dom och Patent- och marknadsdomstolens dom samt återförvisar målet till Patent- och marknadsdomstolen för fortsatt behandling. Det ankommer på Patent- och marknadsdomstolen att i samband med målet efter dess återupptagande pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen.

YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN M.M.

thomas Beteiligungen GmbH och thomas praefab Neubrandenburg GmbH har yrkat att Högsta domstolen ska ogilla Thomas Concrete Group

Aktiebolags och Thomas Betong AB:s käromål. De har även yrkat ändring i fråga om rättegångskostnaderna i Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen oavsett utgången i Högsta domstolen.

Thomas Concrete Group Aktiebolag och Thomas Betong AB har bestritt yrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Högsta domstolen.

Högsta domstolen har meddelat det prövningstillstånd som framgår av punkten 4.

SKÄL

Bakgrund

1Thomas Concrete Group Aktiebolag och Thomas Betong AB (de svenska bolagen) och thomas Beteiligungen GmbH och thomas praefab Neubrandenburg GmbH (de tyska bolagen) är alla verksamma inom betongbranschen.

2På talan av de svenska bolagen meddelade Patent- och marknadsdomstolen ett vitesförbud mot de tyska bolagen i fråga om användning av vissa immaterialrättsligt skyddade kännetecken. Enligt domslutet gällde förbudet för en där närmare angiven användning samt ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5”. I domslutet fastställdes även att de tyska bolagen var skyldiga att betala bland annat skälig ersättning för utnyttjande av kännetecknen ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5”. Sedan de tyska bolagen överklagat domen har Patent- och marknadsöverdomstolen ändrat vitesförbudet och ersättningsskyldigheten bland annat så att lokutionerna ”på sätt som skett enligt domsbilaga 2–5” tagits bort.

3Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen riskerar formuleringen ”på sätt som skett” i ett immaterialrättsligt vitesförbud att ge upphov till tolkningsproblem, eftersom det kan ge intryck av att förbudet skulle vara begränsat till ett förfogande som är identiskt med vad som kan utläsas av den bilaga som har knutits till förbudet. Patent- och marknadsöverdomstolen har menat att lokutionen ”på sätt som skett” med hänvisning till domsbilagorna 2–5 visserligen är en begränsning av Patent- och marknadsdomstolens förbud men att detta förbud ändå inte kan tolkas så att det inte skulle omfatta försäljning eller marknadsföring i andra kanaler eller på andra sätt än vad som exakt framgår av bilagorna. Mot bakgrund av detta – och med hänsyn till sin skyldighet att konkretisera och precisera ett vitesförbud – har Patentoch marknadsöverdomstolen kommit fram till att det inte skulle stå i strid med principen om reformatio in pejus att låta lokutionen med hänvisning till bilagorna utgå.

Prövningstillståndet

4Högsta domstolen har, med anledning av de tyska bolagens överklagande, meddelat prövningstillstånd i frågan om det vitesförbud och den fastställelse av ersättningsskyldighet som Patent- och marknadsöverdomstolen har bestämt är förenliga med förbudet mot reformatio in pejus. Frågan om prövningstillstånd rörande de tyska bolagens överklagande i övrigt har förklarats vilande.

Förbud mot användning av kännetecken

5Efter yrkande får domstolen förbjuda den som gör intrång i ett kännetecken eller ett företagsnamn att fortsätta med det vid äventyr av vite (se 8 kap. 3 § första stycket varumärkeslagen, 2010:1877, respektive 5 kap. 3 § första stycket lagen, 2018:1653, om företagsnamn).

6Ett grundläggande krav på ett vitesförbud är att den som förbudet riktar sig mot ska veta vilket handlande som omfattas av förbudet. Adressaten ska få helt klart för sig vad som krävs för att följa förbudet och undgå att erlägga ett fastställt vitesbelopp. Också för att ett vite ska kunna dömas ut är det nödvändigt att förbudet är tydligt definierat och avgränsat.

7Det är domstolens uppgift att, utifrån det framställda yrkandet, i sitt beslut formulera förbudet så att det är tillräckligt tydligt och omfattningen är konkret angiven. Ett känneteckensrättsligt förbud bör utformas så att det ansluter till den användning som intrånget har bestått i och är bestämt avseende den specifika typen av användning, dvs. i princip vara kopplat till de berörda rekvisiten för ensamrätten. Det kan finnas skäl för domstolen att i beslutet ytterligare specificera förbudet i fråga om sådant som kategori av tjänst eller produkt eller kvalificera det på annat sätt, exempelvis genom en geografisk avgränsning. Förbudet får inte gå längre än vad som fordras för att tillgodose skyddsintresset.

8Inom marknadsrätten är det möjligt att låta ett förbud avseende en viss marknadsföring omfatta även ”liknande åtgärder” (se exempelvis 23 § marknadsföringslagen, 2008:486). Det står klart att det däremot inte är förenligt med kravet på tydlighet att låta ett känneteckensrättsligt förbud omfatta också ”liknande” eller ”motsvarande” åtgärder (jfr prop. 1993/94:122 s. 67).

9Även lokutionen ”på sätt som skett” med hänvisning till en bilaga förekommer ibland inom marknadsrätten. Det kan handla om att ett reklambudskap är otillbörligt genom att det är vilseledande i ett visst sammanhang. I regel konkretiseras förbudet då i beslutet genom angivande av budskapet och en hänvisning till en bilaga, som åskådliggör det sammanhang i vilket budskapet har förekommit och som har betydelse för frågan om otillbörlighet.

10Men saken ställer sig annorlunda vid ett känneteckensrättsligt förbud. På grund av utformningen av ensamrättigheterna framstår det inte som ändamålsenligt att på detta område använda lokutionen ”på sätt som skett” med hänvisning till en bilaga där den förbjudna användningen är tänkt att framgå. En sådan utformning av förbudet – där tolkningen blir beroende av hur den som tar del av bilagan uppfattar hänvisningen till den – riskerar att ge upphov till oklarhet om förbudets omfattning. I stället bör utgångspunkten vara att domstolen så långt som möjligt i själva beslutet formulerar omfattningen av förbudet och därmed säkerställer att detta får en avfattning som uppfyller de krav som ska ställas på tydlighet och konkretion. Däremot kan det vara lämpligt att ta med det aktuella kännetecknet i en bilaga.

Reformatio in pejus

11Principen om förbud mot reformatio in pejus finns inte särskilt stadgad i fråga om tvistemål. Det följer i stället av flera bestämmelser i rättegångsbalken lästa tillsammans, att en dom inte får ändras till klagandens nackdel om inte motparten också har klagat (jfr 17 kap. 3 § och 50 kap. 1 § och 4 § första stycket 2). En ändring till parts nackdel kan göras endast på yrkande i behörig ordning av motparten. Detta utesluter dock inte att justeringar kan göras, exempelvis kan domstolen behöva klargöra eller konkretisera rättsföljden.

Bedömningen i detta fall

12De aktuella domsbilagorna 2–5 är utskrivna skärmdumpar som har tagits från några hemsidor. Huvudsakligen rör det sig om annonser i byggbranschen som är skrivna på svenska eller engelska och utformade grafiskt på vissa sätt och som gäller bland annat rekrytering av säljare till Mälardalsregionen. Skärmdumparna, som innehåller de omtvistade

kännetecknen, gavs in under rättegången i Patent- och marknadsdomstolen för att visa att de tyska bolagen hade gjort intrång i de svenska bolagens rättigheter.

13I enlighet med Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning kan hänvisningen till domsbilagorna i Patent- och marknadsdomstolens vitesförbud inte anses uppfylla de krav på tydlighet som ska ställas på ett förbud, eftersom hänvisningen väcker frågan om endast sådan användning som just den i bilagorna omfattas av förbudet. Patent- och marknadsdomstolens dom i övrigt ger inte heller någon tillräckligt säker ledning för förbudets omfattning. Det går alltså inte att med bestämdhet säga hur domstolen beslutat i fråga om vitesförbudet.

14Som Patent- och marknadsöverdomstolen också har konstaterat måste hänvisningen till innehållet i bilagorna ändå förstås som någon form av begränsning av det förbud som riktats mot de tyska bolagen, om än det på grund av otydligheten inte går att avgöra hur långt denna begränsning sträcker sig. Begränsningen får dock anses vara av sådan betydelse att det har stått i strid med förbudet mot reformatio in pejus att, på talan endast av de tyska bolagen, låta hänvisningen till bilagorna utgå. Vad de svenska bolagen har anfört kan inte föranleda någon annan slutsats.

15Vid denna bedömning får det anses ha varit oförenligt med förbudet mot reformatio in pejus att ta bort hänvisningen till bilagorna även när det gäller beslutet om fastställande av ersättningsskyldighet.

16Den dispenserade frågan ska besvaras i enlighet med det anförda.

17Mot denna bakgrund ska prövningstillstånd meddelas i målets övriga delar. Eftersom Patent- och marknadsdomstolens dom var så oklar att det inte framgick hur den domstolen dömt, ska såväl Patent- och marknadsdomstolens dom som Patent- och marknadsöverdomstolens dom

undanröjas, båda i sin helhet, och målet återförvisas till Patent- och marknadsdomstolen för fortsatt behandling. I samband med målet efter dess återupptagande ska Patent- och marknadsdomstolen pröva frågan om rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen och Högsta domstolen.

I avgörandet har deltagit justitieråden Stefan Johansson, Dag Mattsson (referent), Petter Asp, Johan Danelius och Margareta Brattström. Föredragande har varit justitiesekreteraren Norah Lind.