HFD 2026 ref. 2

Skiljaktig mening

Justitierådet Gäverth var skiljaktig och ansåg att överklagandet skulle avslås samt anförde att skälen för avgörandet skulle utformas enligt följande.

1Av 5 § lagen om offentligt biträde jämfört med 27 § rätts­hjälpslagen följer att ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för bl.a. det arbete som uppdraget har krävt. Ersättningen ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm. Regeringen meddelar föreskrifter om tim­kostnadsnormen.

2Enligt 27 § första stycket rättshjälpslagen får timersättningen avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det. Huvudregeln är således att den fastställda timkostnadsnormen ska tillämpas, men att man i vissa fall kan avvika från denna. Som exempel på när ersättning kan bestämmas till ett högre belopp än vad som följer av tim­kostnadsnormen anges i förarbetena det fallet att en advokat är särskilt skicklig, t.ex. genom att han eller hon har en särskild för­trogenhet med det aktuella rättsområdet och därmed har arbetat snabbare än en normalt skicklig advokat (prop. 1996/97:9 s. 192 och s. 217).

3Bestämmelsen ger dock utrymme att beakta även andra omständigheter än att arbetet är utfört med särskilt stor skicklighet, eller mindre skickligt. I förarbetena finns emellertid ingenting som tyder på att lagstiftaren här har avsett den situationen att ett offentligt biträde haft att utföra ett arbetsmoment utanför ordinarie kontorstid.

4För ersättning till offentliga försvarare finns motsvarande reglering i 21 kap. 10 § första och andra styckena rättegångsbalken. Även när det gäller ersättning till offentliga försvarare finns möjlighet att avvika från timkostnadsnormen i syfte att premiera snabbhet och skicklighet eller att beakta om arbetet har utförts på ett mindre skickligt sätt (prop. 1994/95:150 bilaga 3 s. 7–15). Inte heller i förarbetena till dessa bestämmelser anges att rätt till högre timkostnadsersättning skulle kunna föreligga på den grunden att arbete utförs utanför ordinarie kontorstid.

5I 21 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken anges att när ersättning till en offentlig försvarare ska bestämmas ska i vissa fall en taxa tillämpas. Ersättningen fastställs i sådana fall i enlighet med föreskrifter utfärdade av Domstolsverket med stöd av 2 § förordningen (1997:406) om offentlig försvarare m.m. Exempel på när sådana särskilda taxor är tillämpliga är vid häktnings­förhandlingar under helger (DVFS 2025:7) och när offentlig för­svarare biträder gripna eller anhållna personer vid polisförhör som inte äger rum under ordinarie kontorstid (DVFS 2025:8). Några motsvarande föreskrifter om särskilda taxor för offentliga biträden finns däremot inte.

6Det kan således konstateras att lagstiftaren varken i förarbetena till rättshjälpslagen eller till rättegångsbalkens regler om ersättning till offentliga försvarare uttalat att en högre ersättning än vad som följer av timkostnadsnormen kan utgå enbart på den grunden att arbete har utförts utom kontorstid. Att arbete stundom måste utföras utom kontorstid torde ha varit bekant för lagstiftaren. Detta kan inte förstås på annat sätt än att lagstiftaren inte har ansett att tim­kostnadsnormen ska frångås i den situationen.

7Det förhållandet att en särskild taxa gäller för offentliga för­svarare i vissa särskilt angivna situationer som ger rätt till en högre ersättning i de fall arbete utförs utanför ordinarie kontorstid, sam­tidigt som sådana taxor inte har införts när det gäller ersättning till offentliga biträden talar också för denna slutsats.

8Mot denna bakgrund anser jag att J.A. inte har rätt till högre ersättning än vad som följer av timkostnadsnormen. Överklagandet ska därför avslås.

Förvaltningsrätten i Göteborg (2025-02-03, ordförande Gunnarsson):

[text här utelämnad]

Ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbetet ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till upp­dragets art och omfattning och med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer. Timersättningen får avvika från timkostnads­normen om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det (5 § lagen om offentligt biträde [1996:1620] och 27 § rättshjälpslagen, [1996:1619]).

J.A. har i ingiven kostnadsräkning begärt ersättning för sammanlagt 9,5 timmars arbete. Av specifikationen till kostnadsräkningen framgår att hon för ett telefonsamtal som pågick i 45 minuter under kvällstid har tillämpat en ”jourtaxa” om 3 175 kr per timme.

Någon särskild taxa för jourtid eller liknande för offentliga biträden finns inte. Det saknas således uttryckligt stöd i föreskrifter för att bevilja J.A. den begärda timersättningen. Frågan är om hon för att få skälig ersättning för sitt arbete ändå ska ersättas med den högre timtaxan.

Av J.A:s uppgifter framgår att hon höll ett samtal med sin huvudman under kvällstid eftersom han inte gått att få tag på tidigare samtidigt som en förhandling var inbokad till nästföljande vardag. Även om mål enligt LVM innefattar vissa frister och ska hanteras skyndsamt anser för­valtningsrätten att en situation som den nu aktuella inte är jämförbar med den för en offentlig försvarare vid polisförhör eller häktningsförhandling utanför kontorstid, där en särskild taxa har bestämts till 3 175 kr per timme (se DVFS 2024:18 och DVFS 2024:19). Det saknas annat stöd för att till­ämpa en sådan jourtaxa i en situation som den nu aktuella, och den ordinarie timkostnadsnormen framstår enligt förvaltningsrättens mening som skälig.

Förvaltningsrätten anser därför att J.A. är skäligen tillgodosedd för arbete motsvarande 9,5 timmar och 1 586 kr per timme. Yrkad ersättning för tidsspillan beviljas. Mervärdesskatten justeras i motsvarande mån.

[text här utelämnad]

– Förvaltningsrätten beslutar att ersättning ska betalas till J.A. med 20 646 kr, varav 15 067 kr avser arbete, 1 450 kr tidsspillan och 4 129 kr mervärdesskatt.

Sekretessbestämmelsen i 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen ska fortsatt vara tillämplig på uppgifter om enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden som lagts fram vid förhandling inom stängda dörrar och som inte tagits in i domen.

Kammarrätten i Göteborg (2025-04-02, Sanner [skiljaktig], Petersson och Roslund):

Ersättning

Enligt 5 § lagen om offentligt biträde (1996:1620) och 27 § första stycket rättshjälpslagen (1996:1619) gäller följande.

Ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för arbete som upp­draget har krävt. Ersättningen ska bestämmas med utgångspunkt i den tids­åtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm. Regeringen meddelar före­skrifter om timkostnadsnormen. Timersättningen får avvika från tim­kostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det.

En avvikelse från timkostnadsnormen ska vara motiverad av omständigheterna i det enskilda fallet. Det innebär t.ex. att ett biträde som är särskilt skickligt kan få ersättning enligt ett timarvode som överstiger timkostnadsnormen (prop. 1996/97:9 s. 217).

Den av regeringen fastställda timkostnadsnormen framgår av förordningen (2009:1237) om timkostnadsnorm inom rättshjälpsområdet (FTR). Enligt 2 § FTR uppgår normen för närvarande till 1 586 kr exklusive mervärdesskatt för den som är godkänd för F-skatt. Till skillnad från vad som gäller för offentliga försvarare – se t.ex. de föreskrifter (DVFS 2024:18) som Domstolsverket med stöd av 2 § förordningen (1997:406) om offentlig försvarare m.m. har meddelat om ersättning för deltagande i häktningsförhandling under helg – innehåller FTR inte några bestämmelser om förhöjd ersättning för arbete under kvällstid eller helg.

J.A:s yrkande om ersättning enligt ”jourtaxa” innebär i praktiken en ut­vidgning av författningsregleringen i FTR. Det finns inte något stöd för en sådan rättstillämpning (jfr Kammarrätten i Jönköpings dom den 24 maj 2024 i mål nr 378-24).

Det har inte kommit fram några omständigheter som innebär att det finns anledning att avvika från timkostnadsnormen med hänsyn till hur J.A. i det här specifika fallet har utfört sitt uppdrag.

J.A. har därmed inte rätt till ytterligare ersättning utöver den hon redan beviljats av förvaltningsrätten. Överklagandet ska därför avslås.

Tillåtelse att överklaga

Det finns inte något vägledande avgörande från Högsta förvaltnings­domstolen om ”jourtaxa” i situationer som den nu aktuella. Kammarrätten anser därför att det finns skäl för att, med stöd av 7 § andra stycket lagen om offentligt biträde, tillåta att den här domen överklagas.

– Kammarrätten avslår överklagandet.

Sanner var skiljaktig och anförde:

Efter de två första styckena under rubriken Ersättning anför jag i stället för majoriteten följande.

Den till kammarrätten fullföljda frågan är om J.A., i egenskap av förordnat offentligt biträde i ett tvångsmål, har rätt till förhöjd ersättning för de 45 minuters arbete hon utfört under kvällstid, och i sådant fall vad som är skälig ersättning. Såsom redovisas ovan erbjuder det tillämpliga regelverket en möjlighet att – under vissa förutsättningar – göra avsteg från den av regeringen fastställda timkostnadsnormen. Det finns alltså inte något legalt hinder mot att i ett enskilt fall medge ersättning överstigande timkostnadsnormen. Frågan i det här målet är om aktuella omständigheter motiverar sådant avsteg, dvs. om biträdet vid utförande av uppdraget varit särskilt skickligt eller visat särskild omsorg, eller om andra om­ständigheter av betydelse ger anledning till det.

Inledningsvis kan konstateras att det inte kommit fram skäl att medge förhöjd ersättning med utgångspunkt i att det aktuella uppdraget skulle ha utförts med särskild skicklighet eller särskild omsorg. Frågan blir i stället om det finns andra omständigheter av betydelse.

Såvitt kommit fram har J.A. – genom att utföra visst arbete under kvällstid en fredag – så långt möjligt säkerställt att en förhandling om tvångsvård kommande måndag kunnat genomföras; detta till gagn för så­väl hennes klient som för förvaltningsrätten, som utan ytterligare kostnader eller tidsutdräkt kunnat avgöra målet. I skenet av att hennes klient varit svår att få tag på har kontakten med denne under fredagskvällen svårligen kunnat avvakta till måndag förmiddag. Arbetet som sådant får således anses ha varit påkallat för att J.A. på bästa sätt skulle utföra sitt uppdrag och tillgodose sin klients intresse.

Frågan blir då om de redovisade förhållandena är sådana omständigheter av betydelse som ger anledning att avvika från tim­kostnadsnormen. I normalfallet krävs mer undantagsvis att offentliga biträden arbetar kvällar och helger på sätt som offentliga försvarare emellanåt förutsätts göra, vilket i sin tur motiverar att det finns särskilda regler för de senare. Avsaknaden av en särskild timkostnadsnorm för offentliga biträden för arbete kvällar och helger saknar därmed relevans för bedömningen och jag kan inte i övrigt finna något sakligt skäl att göra åtskillnad mellan dessa båda sorters statligt finansierade rättsliga aktörer vad gäller rätten till ersättning.

Om nödvändigt arbete utförts under annan tid än normal arbetstid bör således timkostnadsnormen, i ett fall som det nu aktuella, kunna från­gås i höjande riktning. Vid bedömningen av vad som då är skäligt belopp för sådan tid är det rimligt att exempelvis snegla på vad som gäller för ersättning till offentlig försvarares arbete under kvällstid och helger (jfr Domstolsverkets föreskrifter DVFS 2024:18 och 2024:19). Detta är inte i sig någon analog tillämpning utan endast ett stöd för att bedöma om yrkat belopp är skäligt.

Mot bakgrund av det ovan sagda blir min sammanfattande bedömning att J.A. har rätt till förhöjd ersättning för yrkad tid och att nivån på den yrkade ersättningen är skälig. Hennes överklagande bör därför enligt min mening bifallas.

Vad avslutningsvis gäller frågan om tillåtelse att överklaga domen instämmer jag i majoritetens bedömning.