7712-25

Fråga om rättsprövning.

Mål nr 7712-25

meddelad i Stockholm den 20 maj 2026

1 AA 2. BB 3. Lövsta Stuteri AB, 556607-5833

Ombud för 2 och 3: Advokat Gunnar Johansson Advokatfirman Lexway AB Sandåsvägen 6 191 35 Sollentuna Advokat Johan Forsling och biträdande jurist Alex Hunt Advokatfirma DLA Piper Sweden KB Box 7315 103 90 Stockholm 4. Naturskyddsföreningen Väsby, 814800-7076 Ombud: AA 5. Upplands Väsby kommun 194 80 Upplands Väsby

Regeringens (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslut den 16 oktober 2025, KN2024/01496, avseende överklagande av Energimarknadsinspektionens beslut att meddela nätkoncession för linje för en 420 kV luftledning från Odensala till Överby

Rättsprövning

Högsta förvaltningsdomstolen avvisar AAs ansökan om rättsprövning. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver inte regeringens beslut som därmed står fast.

1 För att en starkströmsledning ska få byggas eller användas krävs tillstånd (nätkoncession). Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt utifrån vissa kriterier, bl.a. avseende placering, och förutsatt att den uppfyller de krav som ställs upp i lagstiftningen, främst olika miljökrav. 2. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) ansökte om nätkoncession för linje för en ny 420 kV luftledning från Odensala till Överby. Ledningen ska ersätta en befintlig luftledning och till stor del uppföras i befintlig ledningssträckning. 3. Energimarknadsinspektionen beviljade Svenska kraftnäts ansökan med villkor om vissa skyddsåtgärder. Myndigheten, som bedömde att ledningen var lämplig från allmän synpunkt, ansåg att den var förenlig med gällande miljökrav. 4. Beslutet överklagades till regeringen av bl.a. sökandena. Regeringen ansåg att Energimarknadsinspektionens beslut inte angick AA på sådant sätt att han fick överklaga det och tog inte upp hans överklagande till prövning. Regeringen fann vidare inte skäl att ändra Energimarknadsinspektionens beslut och avslog övriga överklaganden.

5 AA ansöker om rättsprövning och yrkar att regeringens beslut ska upphävas. 6. BB och Lövsta Stuteri AB (Lövsta) ansöker om rättsprövning och yrkar att regeringens beslut ska upphävas samt anför följande.

7 Lövsta driver en av Europas främsta anläggningar för ridsport och verksamheten riskerar att lida allvarlig skada om den nya ledningen inte förläggs i mark. 8. Beslutet om nätkoncession strider mot 2 kap. 12 § ellagen (1997:857). Eftersom regeringen inte har prövat om ledningen dras fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för Lövsta är det inte visat att ledningen är lämplig från allmän synpunkt. 9. Beslutsunderlaget är bristfälligt och beslutet står i strid med 2 kap. 3 § miljöbalken. De faktiska skador som Lövsta riskerar att orsakas med anledning av nätkoncessionen har inte vare sig utretts eller beaktats i tillräcklig omfattning. Erforderliga skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått för att begränsa de skador som aktuellt ledningsprojekt medför saknas därmed. 10. Beslutet strider vidare mot 6 kap. 35 § miljöbalken och 17 § miljöbedömningsförordningen (2017:966) som reglerar vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla och vilka uppgifter som ska redovisas där, bl.a. när det gäller teknikval (luftledning eller markkabel). Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller inte heller tillräckligt underlag för att kunna bedöma miljöpåverkan från en luftledning i jämförelse med en markkabel. 11. Genom att inte beakta de argument som Lövsta fört fram har regeringen brustit i saklighet och opartiskhet samt i att iaktta allas likhet inför lagen, och därmed åsidosatt Lövstas rätt att få sina rättigheter beaktade och prövade i det enskilda fallet. Regeringens beslut strider därmed mot 1 kap. 9 § regeringsformen. 12. Regeringens beslut strider vidare mot bestämmelsen om egendomsskydd i 2 kap. 15 § regeringsformen, eftersom det inte har gjorts en sådan proportionalitetsbedömning som krävs. 13. Naturskyddsföreningen Väsby ansöker om rättsprövning och yrkar att regeringens beslut ska upphävas. Föreningen, som även yrkar inhibition, anför att beslutet är motsägelsefullt, grundas på ett bristfälligt underlag och att regeringen har gjort felaktiga bedömningar. Beslutet står enligt föreningen i strid med bestämmelser i regeringsformen, miljöbalken, ellagen och förvaltningslagen (2017:900). 14. Upplands Väsby kommun ansöker om rättsprövning och yrkar att regeringens beslut ska upphävas samt anför följande. Regeringens beslut medför avverkning av delar av en nyckelbiotop belägen på kommunens mark, trots att det finns miljömässigt mindre ingripande alternativ. Detta strider mot försiktighetsprincipen och lokaliseringsprincipen i 2 kap. 3 och 6 §§ miljöbalken. Regeringens beslut innebär vidare en avvägning där den minskade påverkan på ett koloniområde och andra naturvärden prioriteras framför bevarandet av nyckelbiotopen, vilket är oproportionerligt och innebär en felaktig intresseavvägning.

15 Av 1 och 3 §§ lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka hos Högsta förvaltningsdomstolen om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR. 16. Enligt 2 § får även sådana miljöorganisationer som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken ansöka om rättsprövning av sådana tillståndsbeslut av regeringen som omfattas av artikel 9.2 i konventionen den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. 17. Av 7 § framgår att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva regeringens beslut om det strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet. 18. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att det föreligger en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23 ff. och 234).

19 Enligt 2 kap. 1 § första stycket ellagen får en starkströmsledning inte byggas eller användas utan tillstånd (nätkoncession). Av 12 § framgår att en nätkoncession får beviljas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. 20. I 2 kap. 17 § första stycket anges att vid en prövning av frågor om beviljande av nätkoncession för linje ska 2–4 kap. och 5 kap. 3–5 och 18 §§ miljöbalken tillämpas. Av andra stycket framgår att för en starkströmsledning som ska prövas för en nätkoncession för linje ska bl.a. 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken tillämpas, om en betydande miljöpåverkan kan antas.

21 Enligt 2 kap. 3 § första stycket miljöbalken ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Enligt andra stycket ska dessa försiktighetsmått vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. 22. Enligt 2 kap. 6 § första stycket ska det för en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. 23. I 6 kap. 35 § finns en förteckning över vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla och av 37 § framgår att de uppgifter som ska finnas med i miljökonsekvensbeskrivningen ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som är rimlig med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder och som behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. 24. I 17 § miljöbedömningsförordningen preciseras vilka uppgifter om alternativa lösningar för en verksamhet eller en åtgärd som en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla.

25 Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. 26. I 2 kap. 15 § första stycket anges att vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

27 Högsta förvaltningsdomstolen tar upp målet till slutligt avgörande. Yrkandet om inhibition förfaller därmed. 28. Regeringens beslut att inte ta upp AAs överklagande till prövning kan inte anses innefatta en prövning av hans civila rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6.1 i EKMR (HFD 2021 not. 18, punkt 22 och där angivna rättsfall). Regeringen har i sitt beslut prövat överklaganden från andra personer och då gjort en prövning av själva saken. AA har klandrat beslutet också i den delen. En förutsättning för att hans talan ska kunna prövas är att beslutet i denna del kan anses innefatta en prövning av hans civila rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6.1 i EKMR. AA har inte visat att så är fallet. Hans ansökan om rättsprövning ska därför avvisas. 29. Inledningsvis kan konstateras att förvaltningslagen inte är direkt tillämplig i regeringsärenden, även om de principer som kommer till uttryck i lagen i stor utsträckning följs vid handläggningen av regeringens förvaltningsärenden. Högsta förvaltningsdomstolen finner att regeringens hantering av ärendet inte kan anses strida mot dessa principer och att beslutet därför inte ska upphävas på den grunden. 30. I målet görs det gällande att miljökonsekvensbeskrivningen är ofullständig och bristfällig i olika avseenden. Högsta förvaltningsdomstolen kan konstatera att miljökonsekvensbeskrivningen med tillhörande kompletteringar innehåller redovisningar av – förutom bl.a. samråd, miljöeffekter, riksintressen och kulturmiljö – alternativa lösningar. Vad gäller alternativa lösningar har det inom projektet undersökts luftledning, markkabel och sjökabel samt kombinationer av dessa. Högsta förvaltningsdomstolen gör bedömningen att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller de krav som ställs i miljöbalken och miljöbedömningsförordningen. 31. Det är enligt bestämmelsen i 2 kap. 15 § regeringsformen tillåtet att inskränka möjligheterna till användningen av mark när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Elförsörjningen är ett sådant intresse. Högsta förvaltningsdomstolen finner att beslutet inte strider mot egendomsskyddet. 32. När det gäller övriga bestämmelser i ellagen och miljöbalken som aktualiseras i målet konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att de är allmänt hållna och ger myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för bedömningar. Regeringens beslut kan inte anses strida mot dessa bestämmelser, eller mot någon annan rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Inte heller i övrigt har det framkommit att regeringen vid beslutsfattandet har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som bestämmelserna ger. 33. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut ska därför inte upphävas.

I avgörandet har deltagit justitieråden Linda Haggren, Kristina Ståhl, Ulrik von Essen, Mathias Säfsten och Johanna Mihaic. Föredragande har varit justitiesekreteraren Sara Öhlund.