MIG 2025:14
Ett ensamkommande flyktingbarns ovillkorliga rätt till återförening med sina föräldrar medför att, när föräldrarna beviljas uppehållstillstånd, även minderåriga syskon ska beviljas uppehållstillstånd, om inte särskilda omständigheter tyder på att de inte har ett beroendeförhållande till sina föräldrar.
AA beviljades permanent uppehållstillstånd som flykting i oktober 2022 och reste in i Sverige i mars 2023. Hennes föräldrar och underåriga syskon ansökte om uppehållstillstånd för att återförenas med henne. Vid tidpunkten för ansökningarna var AA och hennes syskon underåriga. Föräldrarna beviljades tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av anknytning till AA. Syskonens ansökningar avslogs.
Som skäl för besluten att inte bevilja syskonen uppehållstillstånd angav Migrationsverket bl.a. följande. Syskonens föräldrar har beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd på sådan grund att de inte kan vara anknytningspersoner. Den i Sverige bosatta systern kan däremot vara anknytningsperson, men det finns inte något särskilt beroendeförhållande mellan henne och syskonen. Det finns inte heller synnerliga skäl för att bevilja syskonen uppehållstillstånd.
Syskonen överklagade Migrationsverkets beslut. Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2024-11-07, ordförande Persson), instämde i Migrationsverkets bedömning och avslog överklagandet.
Syskonen överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade i första hand att de ska beviljas uppehållstillstånd och i andra hand att målet ska visas åter till Migrationsverket för ny handläggning. De förde fram bl.a. följande. De är underåriga och får anses ha behov av daglig omsorg från sina föräldrar. Det är därför inte möjligt för föräldrarna att resa till Sverige utan att ta med sig dem. De hänvisade till EU-domstolens dom den 30 januari 2024 (CR, GF och TY mot Landeshauptmann von Wien, C-560/20, EU:C:2024:96).
Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. Myndigheter har, enligt EU-domstolens praxis, begränsade möjligheter att bevilja tillstånd i den här situationen. De exceptionella omständigheter som utgjorde en förutsättning för att bevilja tillstånd i EU-domstolens mål C-560/20 finns inte i det här målet. Det är möjligt att AA kan återförenas med sina föräldrar utan att syskonen beviljas uppehållstillstånd. Om Migrationsöverdomstolen bedömer att det finns grund för att bevilja syskonen uppehållstillstånd bör ett förhandsavgörande hämtas in från EU-domstolen.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2025-12-09, Eriksson, van der Stad och Furberg, referent /föredragande Blomberg), yttrade:
Migrationsöverdomstolen anser att den unionsrättsliga fråga som aktualiserats kan besvaras med ledning av EU-domstolens dom i mål C-560/20. Yrkandet om att inhämta förhandsavgörande ska därför avslås.
AA är ett ensamkommande flyktingbarn som har rätt till familjeåterförening med båda sina föräldrar. Frågan i målet är vilken betydelse hennes rätt till familjeåterförening har vid prövningen av hennes underåriga syskons ansökningar om uppehållstillstånd.
Enligt 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen (2005:716) ska uppehållstillstånd, om inte annat följer av 17–17 b §§, ges till en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn som är flykting eller alternativt skyddsbehövande, om barnet vid ankomsten till Sverige var skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller om barnet lämnats ensamt efter ankomsten.
Enligt 5 kap. 3 a § första stycket 2 får uppehållstillstånd, om inte annat anges i 17 § andra stycket, ges till en utlänning som på något annat sätt än som avses i 3 § eller i denna paragraf är nära anhörig till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige eller som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § och som har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, om han eller hon har ingått i samma hushåll som den personen och det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i hemlandet.
En utlänning får också beviljas uppehållstillstånd när det finns synnerliga skäl och utlänningen har särskild anknytning till Sverige (5 kap. 3 a § tredje stycket 3).
Genom 5 kap. 3 § första stycket 4 har artikel 10.3 a i familjeåterföreningsdirektivet (rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening) införlivats i svenskt rätt. Av artikeln framgår att om en flykting är underårig utan medföljande vuxen ska medlemsstaterna tillåta inresa och vistelse i familjeåterföreningssyfte för hans eller hennes släktingar i rakt uppstigande led av första graden.
Direktivet syftar till att skydda familjen och att respektera familjelivet som har fastslagits i en rad folkrättsliga instrument (skäl 2). Rätten till familjeåterförening bör under alla omständigheter omfatta medlemmarna i kärnfamiljen, dvs. make, maka och underåriga barn (skäl 9).
Någon särskild bestämmelse om uppehållstillstånd för underåriga syskon till ensamkommande flyktingbarn finns inte, vare sig i familjeåterföreningsdirektivet eller utlänningslagen.
Enligt artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s rättighetsstadga) har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv. Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet (artikel 24.2). Vidare framgår av artikel 24.3 att varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.
Av EU-domstolens dom i mål C-560/20 framgår att det, i ett fall där ett ensamkommande flyktingbarn har ett vuxet syskon som på grund av en allvarlig sjukdom är helt beroende av ständig assistans av föräldrarna, krävs att syskonet beviljas uppehållstillstånd, om ett avslag på syskonets ansökan om uppehållstillstånd skulle leda till att flyktingen förlorar den rätt till familjeåterförening med sina föräldrar som han eller hon har rätt till enligt artikel 10.3 a i familjeåterföreningsdirektivet.
Huvudregeln enligt svensk rätt är att en utländsk medborgare behöver ha ett permanent uppehållstillstånd för att kunna vara anknytningsperson vid anhöriginvandring. Även om anknytningspersonen har permanent uppehållstillstånd ger utlänningslagens bestämmelser endast ett begränsat utrymme att bevilja uppehållstillstånd till ett barn på grund av anknytning till ett i Sverige bosatt syskon (se 5 kap. 3 a § första stycket 2 och tredje stycket 3 utlänningslagen).
Föräldrar till ensamkommande flyktingbarn beviljades tidigare som huvudregel permanenta uppehållstillstånd. De kunde därför vara anknytningspersoner till medsökande underåriga barn. Till följd av ändringar i utlänningslagen som trädde i kraft i juli 2021 beviljas numera tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av anknytning (5 kap. 3 g §). Detta medför att föräldrar som huvudregel inte längre kan vara anknytningspersoner till sina medsökande barn. Denna konsekvens av att uppehållstillstånd som beviljas på grund av anknytning ska vara tidsbegränsade berördes inte i förarbetena till 2021 års ändringar i utlänningslagen (prop. 2020/21:191 s. 92 ff.).
I EU-domstolens mål C-560/20 hade ett ensamkommande barn beviljats flyktingstatus i Österrike, varefter barnets föräldrar och vuxna syster ansökte om uppehållstillstånd för familjeåterförening. En av frågorna i målet var om EU-rätten krävde att systern beviljades uppehållstillstånd, om konsekvensen annars skulle bli att flyktingbarnet tvingades avstå sin rätt till familjeåterförening. Systern var på grund av en allvarlig sjukdom helt beroende av ständig assistans av föräldrarna och i behov av daglig personlig omvårdnad. Föräldrarna var de enda som kunde ta hand om systern och det var därför omöjligt för dem att lämna henne ensam i hemlandet för att förenas med sitt barn i Österrike. Enligt EU-domstolen skulle ett resultat som innebar att det ensamkommande barnet förlorade sin rätt till familjeåterförening med föräldrarna, som en konsekvens av att systern nekades uppehållstillstånd, strida mot den aktuella rättighetens ovillkorliga karaktär och äventyra dess ändamålsenliga verkan, i och med att ett sådant resultat skulle strida mot både familjeåterföreningsdirektivets syfte och de krav för respekten för privat- och familjelivet och underårigas rättigheter som följer av EU:s rättighetsstadga.
Omständigheterna i EU-domstolens mål var exceptionella på så sätt att det rörde sig om ett vuxet syskon som på grund av en allvarlig sjukdom var helt beroende av assistans som inte kunde ges av någon annan än hennes föräldrar. I detta mål har det inte framkommit några sådana exceptionella omständigheter. Fråga uppkommer i stället om den omständigheten att syskonen är underåriga är tillräcklig för att de ska beviljas uppehållstillstånd.
Underåriga är normalt sett beroende av sina föräldrars omvårdnad och har en rätt att upprätthålla relationen med båda sina föräldrar. Så länge det inte finns omständigheter som tyder på att en underårig inte har ett beroendeförhållande till sina föräldrar, till exempel på grund av giftermål eller att omvårdnaden sköts av någon annan än föräldrarna, bör utgångspunkten vara att det finns ett sådant beroendeförhållande som medför att det är omöjligt för föräldrarna att förena sig med det ensamkommande flyktingbarnet utan att ta med sig underåriga syskon. Att neka tillstånd till underåriga syskon skulle i sådana situationer medföra att det ensamkommande flyktingbarnet förlorade sin ovillkorliga rätt till återförening med föräldrarna.
I likhet med underinstanserna anser Migrationsöverdomstolen att det inte finns ett särskilt beroendeförhållande mellan AA och hennes syskon eller att det finns synnerliga skäl att bevilja dem uppehållstillstånd. Syskonen kan därför inte beviljas uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 eller tredje stycket 3 utlänningslagen.
AA är ett ensamkommande flyktingbarn och har rätt till familjeåterförening med sina föräldrar. Hon är numera 19 år, men ska anses vara ett barn vid prövningen av syskonens ansökningar (MIG 2022:11 och där angiven praxis). DNA-analys från Rättsmedicinalverket har bekräftat släktskapet mellan AA och hennes syskon.
Syskonen är, eller var vid ansökningstillfället, underåriga. Det har inte kommit fram några omständigheter som tyder på att de inte är beroende av sina föräldrar för sin dagliga omvårdnad. Föräldrarna kan därför inte förenas med AA utan att ta med sig syskonen. Att neka syskonen uppehållstillstånd skulle därför medföra att AA förlorar sin rätt till familjeåterförening med sina föräldrar. Syskonen har därför rätt till uppehållstillstånd förutsatt att de uppfyller övriga förutsättningar för sådant tillstånd.
Migrationsverket har bedömt att syskonen inte har styrkt sina identiteter men har inte tagit ställning till om det finns förutsättningar att ge dem bevislättnad i den frågan. Underinstansernas avgöranden ska därför upphävas och målet visas åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning.
Migrationsöverdomstolen avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.
Migrationsöverdomstolen upphäver migrationsdomstolens dom, utom vad gäller beslutet om sekretess, och Migrationsverkets beslut och visar målet åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning.