MIG 2025:7
Migrationsverkets beslut att anteckna i ett resedokument att innehavarens identitet inte är styrkt kan överklagas.
Migrationsverket har beviljat EB tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd och flyktingstatusförklaring. Migrationsverket beviljade honom även ett resedokument och beslutade att i resedokumentet anteckna att han inte har styrkt sin identitet.
EB överklagade Migrationsverkets beslut att i resedokumentet anteckna att identiteten inte är styrkt till Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2024-04-12, ordförande Jonasson). Migrationsdomstolen avvisade överklagandet och angav som skäl i huvudsak följande. Det finns inte längre något uttryckligt hinder mot att överklaga en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt i ett resedokument. En sådan anteckning har dock inte någon självständig rättsverkan då anteckningen inte inskränker resedokumentets giltighet eller användningsområde. Migrationsverkets beslut att i resedokumentet föra in en anteckning om att EB:s identitet inte är styrkt kan därför inte överprövas av migrationsdomstolen.
EB överklagade migrationsdomstolens avgörande och yrkade att Migrationsverkets beslut att anteckna i resedokumentet att hans identitet inte är styrkt ska anses vara överklagbart och att han ska anses ha styrkt sin identitet. Han förde fram bl.a. följande. Beviljandet av resedokument och vad som däri antecknas hanteras av Migrationsverket som ett ordinärt beslut som antecknas genom en strecksats på första sidan av beslutsdokumentet på ett sätt som närmast kan anses motsvara ett domslut. Det finns inte något uttryckligt överklagandeförbud. Frågan om en persons identitet är av mycket personlig karaktär. Bedömningen att identiteten inte har styrkts har gått den enskilde emot och det är rimligt att få den överprövad i de fall då utgången inte är den önskade.
Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås.
Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2025-04-24, Eriksson, Braun Hotti och Wahren, referent / föredragande Lundgren), yttrade:
Frågan i målet är om Migrationsverkets beslut att anteckna i ett resedokument att identiteten inte har styrkts kan överklagas.
För en flykting eller statslös utlänning får det utfärdas en särskild passhandling för resor utanför Sverige (resedokument). Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om resedokument (4 kap. 4 § utlänningslagen [2005:716]).
Ett resedokument får, då det utfärdas, förses med en anteckning om att innehavarens identitet inte är styrkt (2 kap. 8 § utlänningsförordningen [2006:97]).
En förvaltningsmyndighets beslut enligt utlänningslagen får överklagas endast i de fall som anges i kapitel 14 (14 kap. 1 § utlänningslagen).
Migrationsverkets beslut enligt bl.a. 4 kap. 4 § i fråga om resedokument får överklagas till en migrationsdomstol (14 kap. 6 § utlänningslagen).
Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (42 § förvaltningslagen [2017:900]).
Bestämmelserna om resedokument i utlänningslagen har sin bakgrund i bl.a. Genèvekonventionen (1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning).
Möjligheten att anteckna att identiteten inte är styrkt i ett resedokument infördes i den numera upphävda 1989 års utlänningsförordning som en åtgärd mot dokumentlöshet och för att motverka dokumentförstöring (prop. 1988/89:86 s. 93 och 94). Möjligheten för Migrationsverket att förse ett resedokument med en anteckning att identiteten inte är styrkt framgår numera av 2 kap. 8 § utlänningsförordningen. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i Genèvekonventionen eller i konventionens bilaga. Bestämmelsen i utlänningsförordningen är fakultativ. Ett beslut enligt den innebär endast ett ställningstagande från Migrationsverket att en sådan anteckning ska göras i resedokumentet.
Fram till den 1 juli 2014 fanns en bestämmelse i utlänningsförordningen som innebar att andra beslut enligt förordningen än vissa angivna inte fick överklagas. Bestämmelsen ändrades genom förordningen (2014:779) om ändring i utlänningsförordningen och reglerar nu endast överklagande av beslut om avgift för utfärdande av resedokument.
Vad gäller bestämmelserna om överklagande i utlänningslagen framgår det av 14 kap 1 § att en förvaltningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas endast i de fall som anges i detta kapitel. Enligt 14 kap. 6 § utlänningslagen får beslut enligt 4 kap. 4 § utlänningslagen i fråga om resedokument överklagas.
Migrationsöverdomstolen anser att Migrationsverkets beslut att anteckna i ett resedokument att innehavarens identitet inte är styrkt är ett beslut i fråga om resedokument. Ett sådant beslut får alltså överklagas med stöd av utlänningslagen. Det av EB överklagade beslutet har både angått honom och, med hänsyn till de verkningar ett sådant beslut kan få, gått honom emot. EB har alltså haft rätt att överklaga Migrationsverkets beslut. Överklagandet ska därför bifallas, migrationsdomstolens avgörande upphävas i den del som avser avvisning av överklagandet och målet visas åter till migrationsdomstolen för fortsatt handläggning.
Migrationsöverdomstolen bifaller överklagandet, upphäver migrationsdomstolens avgörande i den del som avser avvisning av överklagandet och visar målet åter till migrationsdomstolen för fortsatt handläggning.