MIG 2026:6

Den omständigheten att en utlänning tagits emot för vidarebosättning och beviljats flyktingstatusförklaring innan sin inresa i Sverige innebär inte att en asylansökan från utlänningen har prövats under hans eller hennes vistelse i Sverige.

I maj 2021 beviljades YS permanent uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring inom ramen för den svenska flyktingkvoten och reste därefter in i Sverige.

YS dömdes 2025 för brott till sluten ungdomsvård och utvisning med förbud att återvända till Sverige under tio år. I september 2025 ansökte han hos Migrationsverket om att utvisningsbeslutet skulle upphävas och åberopade skyddsbehov.

Migrationsverket beslutade den 3 november 2025 att bland annat inte bevilja prövning av frågan om uppehållstillstånd enligt 12 kap. 19 b § första stycket utlänningslagen (2005:716).

YS överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2025-11-27, ordförande Olausson), som upphävde beslutet och visade målet åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning. Som skäl förde migrationsdomstolen fram följande.

YS har inte fått någon asylansökan prövad under sin vistelse i Sverige. Migrationsverkets beslut om att bland annat neka honom en prövning av frågan om uppehållstillstånd på grund av åberopat skyddsbehov ska därför upphävas och målet visas åter till Migrationsverket för utredning och prövning.

Migrationsverket yrkade att migrationsdomstolens beslut skulle upphävas och målet visas åter till domstolen samt förde fram bland annat följande. En kvotflykting som beviljats uppehållstillstånd och flyktingstatusförklaring befinner sig i en annan situation än en person som aldrig fått sin sak prövad och aldrig haft flyktingstatus. Bestämmelsen i 12 kap. 19 b § fjärde stycket utlänningslagen måste tolkas så att rekvisitet att ”en sådan ansökan inte tidigare under utlänningens vistelse i Sverige har prövats” avser en situation där sökandens skyddsskäl aldrig tidigare har varit föremål för en prövning, exempelvis när familjeanknytning, arbetstillstånd m.m. åberopats som grund för uppehållstillstånd. Den situation som nu föreligger, dvs. där utlänningen har beviljats en statusförklaring som därefter återkallas, kan inte anses omfattas av bestämmelsen.

Asylprocedurdirektivet (direktiv 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd) kräver minst ett effektivt förfarande i sak för att pröva skyddsbehov. Detta krav är uppfyllt i förevarande fall då den enskilde först har beviljats flyktingstatus efter en prövning enligt 4 kap. utlänningslagen, sedan fått sin status återkallad inom ramen för ett återkallelseförfarande och nu har möjlighet att åberopa nya omständigheter till stöd för sitt behov av skydd enligt 12 kap. 19 b § första stycket utlänningslagen. En tillämpning av 12 kap. 19 b § fjärde stycket utlänningslagen i denna situation skulle innebära att skillnaden mellan ordinarie asylförfarande och extraordinär prövning urholkas samt att ett särskilt regelverk för kvotflyktingar skapas, utan stöd i lag eller förarbeten.

Eftersom YS tidigare har fått en prövning av sin rätt till internationellt skydd, förvisso medan han befunnit sig utanför Sverige, ska hans ansökan prövas enligt 12 kap. 19 b § första stycket utlänningslagen.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2026-03-27, Reimers, Lokrantz Sandberg, referent, Johansson/föredragande Lindqvist) meddelade prövningstillstånd och yttrade:

Frågan i målet är om en ansökan om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov ska prövas enligt första eller fjärde stycket i 12 kap. 19 b § utlänningslagen när en utlänning beviljats flyktingstatusförklaring innan sin inresa i Sverige.

Om en utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott åberopar sådana omständigheter som anges i 12 kap. 19 § första stycket 1 utlänningslagen och dessa omständigheter inte kunnat åberopas av utlänningen tidigare, eller utlänningen visar giltig ursäkt för att inte ha åberopat omständigheterna tidigare, ska Migrationsverket ta upp frågan om uppehållstillstånd till prövning (12 kap. 19 b § första stycket utlänningslagen).

Vad som sägs i första stycket gäller inte om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som alternativt skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § och en sådan ansökan inte tidigare under utlänningens vistelse i Sverige har prövats genom ett lagakraftvunnet beslut. I ett sådant fall ska Migrationsverket pröva ansökan (12 kap. 19 b § fjärde stycket utlänningslagen).

Bestämmelserna i 12 kap. 19 b § infördes i samband med genomförandet av det första asylprocedurdirektivet (prop. 2009/10:31). Paragrafen fick sin nuvarande lydelse 2013 i samband med att regeringens ärenden om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott flyttades över till den ordinarie migrationsprocessen. I det sammanhanget infördes det fjärde stycket för att korrespondera med regleringen i nuvarande 12 kap. 19 § tredje stycket (prop. 2012/13:151 s. 54 och 91).

Inom ramen för den s.k. flyktingkvoten kan en utlänning tas emot för vidarebosättning i Sverige. Vidarebosättning bygger inte på ett ansökningsförfarande utan initieras normalt genom en framställan av UNHCR. Mottagandet sker i regel i samverkan med UNHCR men en stat är inte bunden av UNHCR:s bedömning av utlänningens flyktingskap enligt Genèvekonventionen. Fastställande av flyktingstatus görs av de enskilda fördragsstaterna i enlighet med respektive lands förfaranden (MIG 2013:15).

YS beviljades innan sin inresa i Sverige permanent uppehållstillstånd enligt 5 kap. 2 § utlänningslagen som s.k. kvotflykting. I samma beslut beviljades han också flyktingstatusförklaring.

Som framgått ska Migrationsverket enligt 12 kap. 19 b § fjärde stycket utlänningslagen ta upp en ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller som alternativt skyddsbehövande till prövning, om en sådan ansökan inte tidigare under utlänningens vistelse i Sverige har prövats genom ett beslut som har fått laga kraft. Frågan om hur begreppet vistelse i Sverige ska förstås har inte diskuterats i förarbetena till bestämmelsen. Någon avsikt från lagstiftarens sida att bestämmelsens tillämpningsområde ska vara något annat än det som framgår av ordalydelsen har alltså inte kommit fram.

Det kan konstateras att YS inte har fått någon ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller som alternativt skyddsbehövande prövad under sin vistelse i Sverige. Den omständigheten att Migrationsverket hade beviljat honom flyktingstatusförklaring innan inresan i Sverige innebär inte att någon prövning under vistelsen här har skett. Vid sådant förhållande ska Migrationsverket pröva YS:s ansökan om uppehållstillstånd som skyddsbehövande enligt 12 kap. 19 b § fjärde stycket utlänningslagen. Migrationsdomstolen har därför haft fog för sitt beslut. Överklagandet ska alltså avslås.

Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.