MIG 2026:7

Den arbetsförmåga som ska beaktas vid bedömningen av om det finns särskilda skäl att göra undantag från försörjningskravet för permanent uppehållstillstånd är enbart sådan som skulle kunna leda till en anställning på den öppna arbetsmarknaden. Något krav på att en utlänning som redan vid prövningstillfället uppvisar en mer långvarig nedsättning av arbetsförmågan ska ha gjort aktiva ansträngningar för att uppfylla kravet på försörjning kan inte ställas upp.

JA beviljades i augusti 2016 ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på anknytning till sin pappa. Den 17 december 2024 beslutade Migrationsverket att bevilja JA fortsatt tidsbegränsat uppehålls-och arbetstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar, med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen (2005:716) samt att avslå hennes ansökan om permanent uppehållstillstånd. Som skäl för att inte bevilja JA permanent uppehållstillstånd angav Migrationsverket att hon inte uppfyllde kravet på försörjning i 5 kap. 7 § 1 utlänningslagen och att det inte fanns särskilda skäl att frångå kravet enligt 5 kap. 8 § första stycket 3 samma lag. Migrationsverket angav därutöver i huvudsak följande. JA har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning som begränsar hennes förmåga att leva ett självständigt liv utan kontinuerligt stöd. Hon har studerat och haft praktikplatser i Sverige, men har inte kunnat slutföra dessa. Hon deltar i daglig verksamhet som hon hanterar på en acceptabel nivå men det kräver omfattande instruktioner och vägledning. JA har inte haft uppehållstillstånd i Sverige under avsevärt lång tid och det går därmed i dagsläget inte att bedöma i vilken utsträckning hon har ansträngt sig för att uppfylla försörjningskravet. JA bör kunna leva ett någorlunda självständigt liv och med rätt stöd hitta en givande sysselsättning. Omständigheterna talar i dagsläget inte för att JA i framtiden inte skulle kunna inneha ett arbete med rätt förutsättningar och uppfylla försörjningskravet. Det finns därför inte särskilda skäl att göra undantag från kravet på försörjning.

JA överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2025-02-19, ordförande Olausson), som avslog överklagandet.

JA överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att hon skulle beviljas permanent uppehållstillstånd. Hon förde i huvudsak fram följande. Hon har en funktionsnedsättning som innebär en långvarig nedsättning av hennes arbetsförmåga. Funktionsnedsättningen är livslång och prognosen för förbättrad arbetsförmåga är mycket dålig. Hon saknar förmåga att utföra basala sysslor såväl i som utanför hemmet. Hennes funktionsnedsättning hindrar henne från att kunna arbeta och försörja sig. Hon har under en lång tid ansträngt sig med aktiva försök för att uppfylla försörjningskravet, dock utan framgång.

Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. Utredningen i målet visar inte att JA:s funktionsnedsättning är så allvarlig att hon, med rätt stöd, skulle sakna möjlighet att försörja sig i framtiden och därmed uppfylla kraven för permanent uppehållstillstånd. Av förarbetena framgår att ventilen i 5 kap. 8 § första stycket 3 utlänningslagen normalt är avsedd att omfatta sökande som har haft tidsbegränsade uppehållstillstånd under en längre tid, men som trots ansträngningar inte lyckats uppfylla kraven för permanent uppehållstillstånd (SOU 2020:54 s. 222 f. och prop. 2020/21:191 s. 75 f.). Vad som utgör en längre tid är inte närmare definierat. Så som Migrationsverket tolkar bestämmelsen är det endast den tid med uppehållstillstånd under vilken en sökande gör aktiva försök att uppfylla försörjningskravet som kan räknas. JA påbörjade sin lärlingsutbildning med praktik först i januari 2023. Det har inte förflutit en sådan längre tid som medför att det finns särskilda skäl att göra undantag från försörjningskravet. Hon uppbär även aktivitetsersättning, vilket är en ersättning som syftar till att aktivera den försäkrade, till skillnad från sjukersättning som ges till den vars förmåga att arbeta är nedsatt för all överskådlig framtid.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2026-06-08, Eriksson, van der Stad och Berselius, referent / föredragande Nygren), yttrade:

Den fråga som Migrationsöverdomstolen ska ta ställning till är om det enligt 5 kap. 8 § första stycket 3 utlänningslagen finns särskilda skäl att göra undantag från kravet på försörjning i 5 kap. 7 § i samband med en ansökan om permanent uppehållstillstånd.

Enligt 5 kap. 3 g § fjärde stycket utlänningslagen får en ansökan om permanent uppehållstillstånd, när giltighetstiden för ett uppehållstillstånd löper ut, beviljas om en utlänning har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i minst tre år och förutsättningarna för uppehållstillstånd enligt 3 eller 3 a § och de särskilda kraven i 7 § är uppfyllda.

Av 5 kap. 7 § utlänningslagen framgår att ett permanent uppehållstillstånd endast får beviljas om utlänningen kan försörja sig och det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt inte råder tveksamhet om att ett permanent uppehållstillstånd bör beviljas.

Av 4 kap. 4 e § utlänningsförordningen (2006:97) framgår bl.a. att inkomst från subventionerad anställning och ersättning med anledning av arbetslöshet inte får beaktas vid bedömningen av försörjningsförmågan.

Enligt 5 kap. 8 § första stycket 3 utlänningslagen gäller inte kravet på försörjning om det finns särskilda skäl.

I förarbetena till den sistnämnda bestämmelsen anges att det bör finnas en ventil som ger en möjlighet att bevilja permanent uppehållstillstånd till en person som inte kan försörja sig i vissa fall. Bedömningen av om det finns särskilda skäl att göra undantag från kravet på försörjning får göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och med beaktande av principerna om fri bevisföring och bevisprövning. En person som har en mer långvarig nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan kan t.ex. ha svårt att uppfylla försörjningskravet. Ventilen kan även tillämpas i andra situationer där det inte är rimligt att uppställa ett försörjningskrav. Det bör också finnas en möjlighet att i vissa fall göra undantag från kraven för permanent uppehållstillstånd om en person har haft tidsbegränsade uppehållstillstånd under en längre tid och trots ansträngningar inte lyckas uppfylla kraven för permanent uppehållstillstånd. (Prop. 2020/21:191 s. 75, 76 och 170.)

JA har haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i över tre år och uppfyller förutsättningarna för uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen. De allmänna kraven för permanent uppehållstillstånd i 5 kap. 3 g § utlänningslagen är därmed uppfyllda. Hon uppfyller dock inte kravet på försörjning i 5 kap. 7 § utlänningslagen. JA kan därför endast beviljas permanent uppehållstillstånd om det finns särskilda skäl att göra undantag från kravet på försörjning enligt 5 kap. 8 § första stycket 3 utlänningslagen.

Om det är utrett att utlänningen har en sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan som medför en mer långvarig nedsättning av arbetsförmågan som gör att han eller hon inte kommer att kunna uppfylla försörjningskravet, finns det särskilda skäl att göra undantag från försörjningskravet. Den arbetsförmåga som ska beaktas vid bedömningen av om det finns särskilda skäl är enbart sådan som skulle kunna leda till en anställning på den öppna arbetsmarknaden, jfr 4 kap. 4 e § utlänningsförordningen.

Uttalandena i förarbetena om sökande som har haft tidsbegränsade uppehållstillstånd under en längre tid men som trots ansträngningar inte lyckats uppfylla kraven för permanent uppehållstillstånd, måste enligt Migrationsöverdomstolens bedömning uppfattas som att de tar sikte på personer som har i vart fall någon arbetsförmåga. Något krav på att en utlänning som redan vid prövningstillfället uppvisar en mer långvarig nedsättning av arbetsförmågan ska ha gjort aktiva ansträngningar för att uppfylla kravet på försörjning kan då inte ställas upp.

JA har under första halvåret 2023 deltagit i en utbildning för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Hon har dock inte kunnat fullfölja den på grund av att arbetsuppgifterna på praktikplatserna var för svåra för henne trots omfattande anpassningar och stort stöd. Av den medicinska utredningen i målet framgår att JA:s funktionsnedsättning är livslång och att hon saknar arbetsförmåga på den öppna arbetsmarknaden, såväl i dagsläget som på lång sikt. Försäkringskassan har i mars 2026 beviljat JA aktivitetsersättning för perioden juli 2026–juni 2029. I beslutet anges att hon inte kommer att utveckla någon arbetsförmåga på lång sikt.

Det är alltså utrett att JA har en mer långvarig nedsättning av arbetsförmågan som gör att hon inte kommer att kunna uppfylla försörjningskravet. Det finns därmed särskilda skäl att göra undantag från försörjningskravet.

Det finns inte i övrigt skäl att neka JA permanent uppehållstillstånd. JA ska därför beviljas permanent uppehållstillstånd.

Migrationsöverdomstolen bifaller överklagandet och beviljar JA permanent uppehållstillstånd.