ÖM 11539-24

SVEA HOVRÄTT BESLUT Mål nr 2025-10-15 ÖM 11539-24 060207 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-08-14 i mål nr M 2717-24, se bilaga A PARTER Klagande Motpart Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun

Ombud för 2 och 3: SAKEN Klagorätt avseende beslut att avskriva tillsynsärende gällande åtgärder inom strandskyddat område på fastigheten i Norrtälje kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11539-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut om avvisning och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för prövning i sak.

och har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun har förklarat att den inte har något att tillägga.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har, utöver vad han framfört tidigare, anfört i huvudsak följande. Det privatiserade området i vilken gångbron utgör en framträdande del sträcker sig över både servitutsvägen och servitutsområdet för båtplats och inskränker därmed hans rätt att nyttja servitutet. Detta avskräcker även presumtiva köpare av hans fastighet. Detta utgör en risk för ekonomisk skada genom ett reducerat marknadsvärde av hans fastighet.

och har, utöver vad de framfört tidigare, anfört i huvudsak följande. Det bestrids att gångbron skulle medföra ekonomisk skada för . Gångbron har inte någon som helst inverkan på nyttjandet av servitutet.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

äger fastigheten och innehar ett officialservitut avseende gång- och cykelväg och att såsom båtplats nyttja ett område på fastigheten . gjorde en tillsynsanmälan avseende en gångbro som uppförts inom strandskyddsområde på fastigheten . Nämnden har prövat

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11539-24

om vidtagna åtgärder har stått i strid med strandskyddsbestämmelserna och har avslutat ärendet utan åtgärd. Efter att överklagat nämndens beslut till länsstyrelsen avvisade länsstyrelsen överklagandet på grund av bristande klagorätt. Efter överklagande har mark- och miljödomstolen avslagit överklagande.

Rättsliga utgångspunkter

Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken). Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se NJA 2004 s. 590 I och II). Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild (se exempelvis MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13).

Bestämmelserna om strandskydd syftar till att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (7 kap. 13 § miljöbalken). En prövning i ett tillsynsmål enligt strandskyddsbestämmelserna avser frågan om åtgärden utgör ett otillåtet ingrepp i den skyddade naturmiljön och om det krävs dispens för att utföra åtgärden. Om det visar sig att det krävs dispens blir frågan om åtgärden kan godtas utifrån de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att bevara. (Se 7 kap. 15 och 18 e §§ miljöbalken.) Vid prövning av bl.a. en ansökan om strandskyddsdispens ska även sökandens enskilda intressen beaktas (7 kap. 25 § miljöbalken). I övrigt är det en bedömning som görs utifrån de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att tillgodose.

Mark- och miljööverdomstolen har tidigare avgjort frågor om klagorätt när prövningen av de i målet aktuella bestämmelserna enbart avser allmänna intressen. I MÖD 2001:7

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11539-24

har en ägare av en grannfastighet inte ansetts vara behörig att överklaga ett beslut om strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen, eftersom strandskyddsbestämmelserna inte skyddar dennes enskilda intresse. Domstolen uttalade dock att ett sådant beslut får överklagas av den som äger den direkt berörda marken och av den som har nyttjanderätt eller annan särskild rätt till denna. Motsvarande resonemang fördes i MÖD 2006:3. I det målet tillerkändes en granne klagorätt avseende beslut om strandskyddsdispens. Grannen hade rätt till väg över den fastighet på vilken dispens givits. Dessutom belastades grannens fastighet av vägservitut till förmån för den dispensgivna fastigheten. Domstolen ansåg att beslutet kunde inskränka klagandens möjlighet att utnyttja vägen och samtidigt ytterligare belasta vägen över klagandens fastighet och att han därför hade klagorätt.

Mark- och miljööverdomstolen har därefter meddelat ett antal avgöranden med en mer restriktiv syn på klagorätten när prövningen enbart avser allmänna intressen. Rättsfallet MÖD 2007:6 avsåg en samrådsanmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för en skidanläggning. Fastighetsägare vars fastigheter ingick i det område som omfattades av anmälan ansågs inte ha rätt att överklaga det beslut som fattats inom ramen för samrådet. Av beslutet framgår bland annat att ett beslut efter anmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken inte i sig skapar några rättigheter för anmälaren. Länsstyrelsens beslut enligt denna bestämmelse innebar inte att skidklubben kunde påbörja de åtgärder som avsågs med samrådet på klagandenas mark utan att först ha fått rätt att förfoga över marken. Eftersom länsstyrelsens beslut i samrådsärendet inte har någon faktisk effekt gentemot klagandena ansågs de inte ha klagorätt. Detta resonemang återkommer i MÖD 2012:33 där Mark- och miljööverdomstolen uttalade att inte ens en fastighetsägare vars mark berörs av en ansökan om strandskyddsdispens, är berörd av ansökan på ett sådant sätt att beslutet om strandskyddsdispens får överklagas av denne. Domstolen konstaterade även i detta avgörande att dispensen inte innefattar något tillstånd till att utföra åtgärder på annans mark. (Se även t.ex. MÖD 2011:44 och Mark- och miljööverdomstolens beslut den 14 februari 2018 i mål nr M 6174-16.)

En begränsning av en enskilds klagorätt i miljöfrågor får dock inte stå i strid med Århuskonventionen (UNECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor).

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11539-24

Århuskonventionen syftar bl.a. till att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Av artikel 9.3 i Århuskonventionen följer att den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt har rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning.

Det nu överklagade beslutet är enligt Mark- och miljööverdomstolen ett sådant beslut som avses i artikel 9.3. Frågan är då om den tolkning av enskildas rätt att överklaga mål om strandskyddsdispens som följer av den nationella praxis som redovisats ovan är förenlig med Århuskonventionens krav. Denna fråga aktualiseras även i det nu överklagade målet som avser tillsyn med anledning av strandskyddsreglerna. En sådan bedömning av förenligheten med Århuskonventionen måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (jämför MÖD 2015:8).

Artikel 9.3 har inte direkt effekt i unionsrättslig mening men artikeln innebär att det ankommer på en nationell domstol att i den utsträckning det är möjligt tolka den processuella rätten, avseende de villkor som ska vara uppfyllda för att få till stånd en prövning av domstol eller i administrativ ordning, så att den stämmer överens med såväl målen i artikel 9.3 i Århuskonventionen som målet att säkerställa ett effektivt domstolsskydd av rättigheter enligt unionsrätten (se EU-domstolens dom i mål nr C- 240/09).

I fråga om vilka kriterier som får uppställas i nationell rätt avseende allmänhetens rätt till domstolsprövning har EU-domstolen i mål nr C-263/08 konstaterat att medlemsstaternas möjligheter att ställa krav är begränsade. I målet, som rörde miljöorganisationers klagorätt, pekade domstolen på att det visserligen hade överlåtits till de nationella lagstiftarna att fastställa eventuella krav som ska vara uppfyllda för att en ickestatlig miljöorganisation ska anses ha talerätt men att sådana krav måste säkerställa en omfattande rätt till rättslig prövning. Domstolen framhöll också att de nationella bestämmelserna inte får innebära en risk för att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna innebärande en rätt för personer som har ett tillräckligt intresse av att ifrågasätta ett projekt, eller vars rättigheter kränks av projektet att föra talan i behörig rättsinstans förlorar all ändamålsenlig verkan.

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11539-24

Århuskonventionens efterlevnadskommitté har i beslut ACCC/C/2006/18 (Danmark) uttalat att en konventionsstat inte är förhindrad att uppställa krav på att klaganden ska ha ett rättsligt intresse i frågan eller vara direkt berörd av prövningen, förutsatt att tillämpningen av sådana kriterier inte leder till att hela eller stora delar av allmänheten blir förhindrad att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade.

Tillgång till rättslig prövning i Århuskonventionens mening innebär ett krav på såväl en omfattande rätt till prövning som att det är fråga om en effektiv prövning. Kravet på en effektiv prövning innebär bl.a. att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet eller åtgärd måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas. (Se bland annat MÖD 2015:8.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

I det aktuella fallet är det fråga om åtgärder som vidtagits inom strandskyddat område på den fastighet där har servitut för båtplats. Hans möjligheter att nyttja servitutsrätten är dock ett intresse som inte kan beaktas inom ramen för aktuell prövning, som endast avser om åtgärderna strider mot de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att bevara. En prövning enligt strandskyddsbestämmelserna beaktar inte heller rådigheten över det strandskyddade området i fråga eller innebörden av servitutsrätten. Frågan om det skett ett ingrepp i servitutsrätt prövas i annan ordning. (Jämför MÖD 2007:6, MÖD 2011:44, MÖD 2012:33 och Mark- och miljööverdomstolens beslut den 24 juni 2025 i mål nr M 7284-24.)

Mot bakgrund av det anförda anser Mark- och miljööverdomstolen att inte är berörd av nämndens beslut på ett sådant sätt som krävs för att han ska ha rätt att överklaga beslutet. En sådan begränsning av klagorätten kan inte anses strida mot Århuskonventionen eftersom de frågor som har betydelse för hans rättsställning inte kommer att prövas i tillsynsärendet. överklagande ska därför avslås.

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 11539-24

Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Margaretha Gistorp, referent, och Kristina Dreijer samt tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin. Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz.

Sid 1 (5) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 2717-24 Mark- och miljödomstolen 2024-08-14 meddelad i Nacka

PARTER Klagande

Motparter

Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun

Ombud för 2-3:

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Stockholms läns beslut den 7 mars 2024 i ärende nr 6497-2024, se bilaga 1 SAKEN Avvisning DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2717-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Bygg- och miljönämnden i Norrtälje kommun (nämnden) beslutade den 31 januari 2024 att avskriva ett ärende om tillsyn gällande byggnation av en gångbro inom strandskyddat område utan att vidta någon åtgärd, dnr BoM 2024-000081. Beslutet överklagades till länsstyrelsen som avvisade överklagandet.

har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. har yrkat att mark- och miljödomstolen ska förklara att han har klagorätt, undanröja länsstyrelsens beslut och återförvisa ärendet till länsstyrelsen för prövning i sak.

har till stöd för sitt överklagande i huvudsak anfört följande.

Han äger fastighet , som äger rätt genom officialservitut att såsom båtplats nyttja ett område (kallat litt d) på udden där gångbron är belägen. Han överklagar i egenskap av berörd sakägare och inte i egenskap av granne. Länsstyrelsen har förbisett att han inte endast åberopar allemansrättsliga förhållanden utan förhållanden som direkt berör honom som ägare av en särskild rätt genom officialservitut till den fastighet som beslutet rör.

Gångbron har en privatiserande effekt på området där officialservitutet för båtplats ligger.

Överklagbara beslut enligt miljöbalken kan överklagas av den som beslutet angår, om avgörandet har gått den klagande emot. Rätten att vara part och att få överklaga ett beslut som har fattats med stöd av miljöbalken kan tillkomma den som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet genom den verksamhet som det sökta tillståndet avser, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2717-24 Mark- och miljödomstolen

innehar en särskild rättighet genom officialservitut till den fastighet där den anmälda åtgärden har uppförts och möjligheterna att utnyttja rättigheten har inskränkts till följd av nämndens beslut att avskriva åtgärden.

Det har vidtagits åtskilliga arbeten och åtgärder inom strandskyddat område. De genomförda åtgärderna används som skäl för att och hans familj inte ska få vara på udden där åtgärderna har vidtagits. Både fastighetsägarna och deras ombud har angett att området är privat. Detta trots att fastighetsägarnas privatbostad ligger hundratals meter från den plats där åtgärderna har vidtagits. Det består inte bara i att de har byggt gångbron utan även att de har satt upp en badtunna, bord och stolar med mera. Det har även anordnats en pir som försvårar utövandet servitutet. Alla dessa olagliga åtgärder använder nu fastighetsägarna i domstol för att servitutet ska upphävas på den grunden att området är privat.

De anmälda åtgärderna har en privatiserande effekt på området där officialservitutet för båtplatsen ligger. Det faktum att området numera uppfattas som privat har använts av fastighetsägarna för att påstå att området är privat. Fastighetsägarna hävdar sedan på denna grund att det är betungande för dem att och hans familj rör sig i området för att nyttja officialservitutet.

I NJA 2012 s. 921 fastslogs det att man kan betraktas som berörd sakägare med klagorätt om ens fastighetsvärde sänks. Det faktum att området där servitutet är beläget uppfattas som privat och att området används av fastighetsägarna för privata tillställningar kan avskräcka potentiella köpare av fastighet. Åtgärderna medför en risk för ekonomisk skada genom ett reducerat marknadsvärde på fastighet och medför en betydande risk för ekonomisk skada vid en eventuell försäljning.

Vid tolkningen av klagorätten ska hänsyn även tas till den unionsrättsligt skyddade rätten till effektiva rättsmedel inför en nationell myndighet vid kränkning. Det ska här understrykas att kommunen i sin tillsyn varken har hittat strandskyddsdispens eller anmälan om vattenverksamhet när det gäller gångbron.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 2717-24 Mark- och miljödomstolen

Frågan om strandskyddsdispens och anmälan om vattenverksamhet måste dock fortfarande avgöras strandskyddsdispens måste antingen beviljas av kommunen i efterhand, och därmed bli föremål för länsstyrelsens granskning/överprövning, eller så måste rättelse föreläggas.

En civilrättslig process har inletts i allmän domstol som gäller officialservitutets omfattning. Detta understryker ytterligare det faktum att berörs av åtgärden som vidtagits i området.