ÖM 2170-24

Sid 1 (9)

SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr

2025-06-04 ÖM 2170-24 060303 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2024-01-19 i mål nr M 396-22, se bilaga A

PARTER

Klagande

T.B.

Ombud: V.F.

Motpart

1Kammarkollegiet Box 2218 103 15 Stockholm 2. Länsstyrelsen i Västra Götalands län 403 40 Göteborg

SAKEN

Avvisad ansökan om omprövning för moderna miljövillkor avseende Stigen Östra vattenkraftverk i Örekilsälven i Färgelanda kommun ___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT

fastställer mark- och miljödomstolens beslut att avvisa ansökan.

Sid 2

SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 2170-24

BAKGRUND

Mark- och miljödomstolen avvisade i det överklagade beslutet T.B.s och J.T.s ansökan om omprövning för moderna miljövillkor avseende Stigen Östra vattenkraftverk. J.T. är inte längre verksamhetsutövare och har därför återkallat sin ansökan. Ensam sökande är numera T.B .

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

T.B. har yrkat att ska undanröja mark- och miljödom stolens avvisningsbeslut och återförvisa målet dit för fortsatt behandling.

Kammarkollegiet och Länsstyrelsen i Västra Götalands län har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

T.B. har i allt väsentligt anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen och lagt ti ll följande.

Beslutet att avvisa hans ansökan om omprövning för moderna miljövillkor är fel, eftersom verksamheten vid Stigen Östra vattenkraftverk bedrivs med stöd av en sådan särskild rättighet som kan utgöra grund för omprövning. Vattenreglering har pågått på platsen sedan urminnes tid och anläggningarna i Stigen uppfördes vid Stigen Yllefabriks expansion under tidigt 1900-tal. Med grund i då gällande fastighetsindelning hade Stigens Yllefabrik total rådighet och bestämmanderätt över all mark och allt vatten som berördes av kraftverk och dammar.

Meningen med Kongl. Maj:ts nådiga förordning (1880:57) om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund (VF) var aldrig att införa ett obligatoriskt prövningsförande. Det kom att införas först år 1919 genom vattenlagen (1918:523) (ÄVL). VF byggde istället helt på det historiska synsättet att rätten att bygga och nyttja vattnet var en rättighet som tillkom den som hade rådighet över vattnet. Det betecknas i äldre litteratur oftast

Sid 3

SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 2170-24

som den enskilda vattenrätten. Den enskilda vattenrätten kan i sin tur delas upp i mindre delrättigheter och i dessa ingår byggnadsrätten (rätten att i ett vattendrag uppföra byggnation såsom en damm) och avledningsrätt (rätten att avleda vatten från ett vattendrag för att på annan plats nyttja vattnets egenskaper, såsom när man tillgodogör sig vattnet som drivkraft). Den som hade rådighet hade således rätt att göra åtgärder i vattnet för egen vinning, så länge inte allmänna eller enskilda intressen påverkades negativt. Det var upp till den som önskade nyttja vattnet att göra en bedömning om negativ påverkan kunde uppstå eller inte. Detta skiljer prövningen enligt VF mot dagens prövningar i miljöbalken i mycket stor omfattning.

Domen från Valbo häradsrätt den 15 november 1909 är fattad utifrån VF. Domens egentliga betydelse i målet är således som ett bevis för att en äldre rättighet föreligger. Domen samt bakomliggande fakta, kartor m.m. visar klart och tydligt att en äldre rättighet föreligger för dämningen av vatten vid Stigen Östra. Vidare visar samma underlag och domen att de åtgärder som utfördes vid dammen kring år 1915 var i syfte att kunna producera vattenkraftsel.

Syftet med 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (MP) är att hantera den centrala frågeställningen om de äldre rättigheternas rättskraft och möjligheten att genomföra en omprövning för moderna miljövillkor. Den enda begränsningen som finns för att 5 a § MP ska vara tillämplig är att en vattenverksamhet kan omfattas av 2 kap. 41 § ÄVL. Den regeln är i sin skrivning sådan att alla former av äldre rättigheter omfattas. Den tidigare uppdelningen av olika typer av äldre rättigheter, såsom urminnes hävd, privilegiebrev eller häradsdom, saknar betydelse i och med att 5 a § MP har införts. Det enda som är relevant är om verksamhetsutövaren kan visa att det finns en äldre rättighet. Beviskraven är lågt ställda. Lagstiftaren har klargjort att frågan om rättskraften i äldre rättigheter är löst i och med att systemet för omprövningar för moderna miljövillkor har införts. Det styrks av att laglighetsförklaringar inte äger någon tillämplighet vid omprövningen. Frågan om de äldre rättigheternas rättskraft är en, i förhållande till behovet av miljöanpassning, uppenbarligen underordnad fråga som domstolarna inte har skäl att stanna vid. Domstolarna ska istället koncentrera sig på att meddela de moderna miljövillkor som domstolen anser vara motiverade.

Sid 4

SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 2170-24

Kammarkollegiet har vidhållit vad som anförts i mark- och miljödomstolen och lagt t ill bl.a. följande. T.B. har fortfarande inte visat att vattenverksamheten vid Stigen Östra vattenkraftverk bedrivs med stöd av tillstånd eller motsvarande. Häradsrättsavgörandet från 1909 avser ett annat vattenkraftverk än det här aktuella. Det finns inte heller uppgifter som visar att den dämning och vattenbortledning etc. som bedrevs på platsen innan 1882 var identisk med nuvarande vattenverksamhet vid Stigen Östra vattenkraftverk. Därmed har inte visats att vattenverksamheten på platsen bedrivs med stöd av urminnes hävd. Bevisbördan åvilar sökanden.

Länsstyrelsen har anfört i huvudsak följande. Sökanden har huvudsakligen åberopat material som visar hur dammanläggningen sett ut efter 1882, främst i dess nuvarande form. Storskifteskartan är dock äldre och visar en dämning vid Bovattnets utlopp som eventuellt kan ligga på samma plats som där dämningen finns idag. På platsen fanns under 1800-talet, enligt en ritning i en bok om Stigen, två vattenrännor på var sida om Lillån varav en med ett vattenhjul. Det är en annan konstruktion än dagens vattenkraftverk. Ritningen visar vidare att det då fanns andra anläggningar på platsen än idag. Vid syn i mark- och miljödomstolen hittades äldre stenläggningar nedanför den nuvarande dämningen, som är utförd 1915 i betong. Sammantaget är det uppenbart att det har skett omfattande förändringar vid Stigen Östra sedan 1882. Det är alltså inte visat att dammens läge, funktion och påverkan på vattenförhållandena idag i allt väsentligt är desamma som 1882 eller tidigare. Länsstyrelsen delar mark- och miljödomstolens bedömning att varken dammen eller vattenverksamheten vid kraftverket omfattas av urminnes hävd eller av någon annan särskild rättighet som går att likställa med ett tillstånd, som kan omprövas för moderna miljövillkor. Det räcker inte heller att enbart visa att en sådan särskild rättighet som omfattas av 5 a § MP föreligger för någon del av anläggningen. En prövning måste också ske av vad den särskilda rättigheten omfattar.

Sid 5

SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 2170-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Prövningsramen har att ta ställning till om verksamheten vid Stigen Östra bedrivs med stöd av ett tillstånd eller en sådan särskild rättighet som kan läggas till grund för en omprövning av verksamheten för moderna miljövillkor.

Den dom från Valbo häradsrätt den 15 november 1909 som sökanden ursprungligen åberopade som grund för omprövning av Stigen Östra har bedömts utgöra ett tillstånd för Stigen Västra vattenkraftverk (se s dom i mål nr M 2165-24 den 17 december 2024). I har sökanden inte gjort gällande att det finns ett tillstånd för verksamheten. Sökanden har dock vidhållit att verksamheten bedrivs med stöd av en sådan särskild rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap. 41 § ÄVL och som därmed enligt 5 a § MP ska anses bedrivas med stöd av en rättighet som har tillkommit enligt motsvarande bestämmelser i miljöbalken.

Aktuella lagrum och förarbetsuttalanden framgår av mark- och miljödomstolens dom.

Urminnes hävd? anser att det finns skäl att i ett fall som detta pröva frågan om det föreligger urminnes hävd. När det gäller denna fråga anser Mark- och miljööverdomstolen i likhet med mark-och miljödomstolen det utrett att det har funnits en dämning och att vatten har avletts för att nyttja vattenkraft på platsen sedan i vart fall 1800-talets början. Det innebär att verksamheten skulle kunna bedrivas med stöd av hävd. En förutsättning för det är dock att anläggningens läge, funktion och inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt förefaller ha varit desamma sedan uppförandet (se s avgöranden i mål nr M 2842-19 med där gjorda hänvisningar).

delar mark- och miljödomstolens bedömning att uppförandet av dammanläggningen i dess nuvarande utformning runt år 1915 måste ha fordrat relativt omfattande ändringar jämfört med hur dämningen beskrevs i början av

Sid 6

SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 2170-24

1880-talet och fram till 1900-talets början. Även avledningen av vatten synes ha förändrats påtagligt med hänsyn till att avledningen runt 1880 endast synes ha skett i rännor på respektive strandkant. Underlaget talar också för att dämning och avledning år 1910 fortfarande skedde på samma sätt, vilket bl.a. synes ha lämnat fritt strömmande vatten i mitten av vattendraget (jfr vad som sägs om anläggningar och vattenfall på platsen i avsöndringsavtalet från 1910 års avsöndringsförrättning). Sökanden kan sammanfattningsvis inte anses ha gjort sannolikt att inverkan på vattenförhållandena i allt väsentligt varit densamma sedan innan år 1882.

instämmer således i mark- och miljödomstolens bedömning att sökanden inte gjort sannolikt att den nuvarande anläggningen och verksamheten omfattas av en rättighet grundad på urminnes hävd.

Annan särskild rättighet enligt 2 kap. 41 § ÄVL? Sökanden har hänvisat till att 1 § VF gav den som hade rådighet över vattnet rätt att bygga i och nyttja vattnet utan föregående tillståndsprövning, så länge inte allmänna eller enskilda intressen påverkades negativt. Sökanden får, utifrån hur talan utformats i , förstås som att den rätten skulle kunna utgöra en sådan särskild rättighet enligt 2 kap. 41 § ÄVL som kan omprövas för moderna miljövillkor.

2 kap. 41 § ÄVL (som i första ledet var i princip oförändrad jämfört med 25 § VF) hade följande lydelse:

De rättigheter som avses i 2 kap. 41 § ÄVL kan vara av offentligrättslig natur och grunda sig på exempelvis privilegiebrev, dom eller skattläggning. Rättigheten kan också ha uppkommit genom privaträttsligt avtal eller grundas på urminnes hävd (se L. af Klintberg, Om byggande i vatten enligt 2, 3 och 5 kap. vattenlagen, 1955).

Sid 7

SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 2170-24

Sådana särskilda rättigheter som avses 2 kap. 41 § i 1918 års vattenlag ska behandlas på samma sätt som om de hade tillkommit genom ett beslut med stöd av miljöbalken. Det betyder att sådana rättigheter har rättskraft enligt 24 kap. 1 § miljöbalken i de frågor som får anses ha prövats genom att den särskilda rättigheten tillkom. (Prop. 2017/18:243 s. 235)

gör följande bedömning.

Det underlag som sökanden har åberopat kan visserligen tala för att Stigen AB hade rådighet över vattnet vid Stigen Östra samt uppströms och nedströms när anläggningen uppfördes runt år 1915. Det stämmer vidare att den som hade rådighet över vattnet enligt 1 § VF hade rätt att göra åtgärder i vattnet för egen vinning. Kriterierna för tillåtlighet reglerades av 6 §, som stadgade att verksamheten inte fick medföra skada för annan (första stycket), dock att dämningsskador kunde tillåtas om skadan var ringa mot den nytta som dämningen medförde (andra stycket). Skadan skulle i så fall ersättas. En jordägare som ville bygga en ny damm eller bygga om en befintlig damm för vattenverk kunde samtidigt enligt 10 § VF få en domstolsprövning av om det var tillåtligt och i så fall på vilka villkor (ang. övriga anmälningsplikter i VF, se prop. 2017/18:243 s. 104).

Rätten för den som hade rådighet att bygga i och nyttja vattnet enligt 1 § utgick från att den som byggde i och nyttjade vattnet gjorde en egen bedömning av att motstående intressen inte påverkades. Åtgärderna gjordes med andra ord på egen risk, utan skydd mot att motstående intressen kunde göras gällande. Lagligheten av de vattenverksamheter som inte hade gjort en anmälan uppmärksammades i samband med arbetet med 1918 års vattenlag (ÄVL):

Sid 8

SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 2170-24

Det fanns sammanfattningsvis enligt VF en möjlighet eller, annorlunda uttryckt, en rätt att bygga i och nyttja vattnet på egen risk. Att någon har byggt i och nyttjat vattnet utifrån den rätten kan dock inte anses ha medfört att en rättighet har uppstått gentemot andra enskilda eller det allmänna på ett sådant sätt att någon fråga har avgjorts med rättskraft. Att det inte längre är möjligt att lagligförklara vattenverksamheter eller anläggningar som används för vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel (jfr den upphävda 4 kap. 5 § vattenlagen (1983:291) med 17 § och 17 a § MP) förändrar inte det.

Sökanden har ifrågasatt om en prövning av äldre rättigheters rättskraft är förenlig med lagstiftarens intentioner. konstaterar att lagstiftaren har velat klargöra att äldre rättigheter kan ha rättskraft och därmed ligga till grund för en omprövning. Det finns samtidigt en medvetenhet om att de särskilda rättigheternas rättskraft är beroende av vilka frågor som kan anses ha prövats eller, i fråga om urminnes hävd, kan visas vara tillåtna i förhållande till hur anläggningen är konstruerad och verksamheten bedrivits (se t.ex. prop. 2017/18:243 s. 110 och bet. CU2017/18:243 s. 18 – 19). Det har också konstaterats att frågan om en sådan särskild rättighets innehåll och rättskraft inte är enkel (a. prop. 235).

Rätten att bygga i och nyttja vatten utifrån rådighet enligt VF kan i denna del jämföras med den rätt som en jordägare hade enligt 20 kap. byggningabalken, 1734 års lag, att utnyttja vattnet över sin mark så länge som andra intressen inte skadades. Jordägaren fick själv bedöma hur långt rättigheterna och skyldigheterna sträckte sig och konflikter

Sid 9

SVEA HOVRÄTT DOM ÖM 2170-24

fick lösas i domstol. I förarbetena till 5 a § MP sägs att det är tveksamt om denna rättighet har någon betydelse när det kommer till att bedöma en äldre rättighets rättskraft. Rättigheten kan nämligen knappast anses ha någon rättskraft mot motstående intressen – vare sig de motstående intressena är allmänna eller enskilda. (a. prop. s. 236)

bedömer således att den rätt att bygga i och nyttja vattnet som enligt 1 § VF tillkom den som hade rådighet över vattnet, så länge inte allmänna eller enskilda intressen påverkades negativt, inte utgör en särskild rättighet enligt 2 kap. 41 § ÄVL med rättskraft som kan bli föremål för en omprövning.

Sökanden har inte åberopat någon annan särskild äldre rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap. 41 § ÄVL.

Sammanfattning Sökanden gör inte längre gällande att den aktuella anläggningen och vattenverksamheten omfattas av ett tillstånd.

delar mark- och miljödomstolens bedömning att sökanden inte har gjort sannolikt att den aktuella anläggningen och vattenverksamheten omfattas av urminnes hävd eller en annan sådan särskild rättighet att förfoga över vatten som avses i 2 kap. 41 § ÄVL som kan läggas till grund för en omprövning av verksamheten för moderna miljövillkor. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 2025-07-02

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsrådet Gösta Ihrfelt, tekniska rådet Annika Billstein Andersson och hovrättsrådet Helen Blomberg, referent. Föredragande har varit Susanne Schultzberg.

Bilaga A

Sid 1 (27)

VÄNERSBORGS SLUTLIGT BESLUT Mål nr M 396-22

TINGSRÄTT 2024-01-19 Mark- och miljödomstolen meddelat i Vänersborg

PARTER

Sökande

1T.B.

2J.T.

Ombud för 1 och 2: V.F.

SAKEN

Ansökan om omprövning för moderna villkor avseende Stigen Östra vattenkraftverk i Örekilsälven, Färgelanda kommun; nu fråga om avvisning ______________________

BESLUT

1Mark- och miljödomstolen avvisar ansökan.

2Mark- och miljödomstolen sätter ned den tidigare beslutade prövningsavgiften till 1 500 kr.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

I samhället Stigen finns tre vattenkraftverk som utnyttjar vattenkraften i Lillån, en del av Örekilsälvens avrinningsområde. Uppströms anläggningarna ligger sjön Nyckelvattnet som utgör regleringsmagasin för vattenkraftverken. Vid utloppet av sjön finns en regleringsdamm för ändamålet.

T.B. och J.T. har ansökt om omprövning för moderna miljövillkor enligt 24 kap. 10 § miljöbalken avseende Stigen Östra vattenkraftverk och Stigen Västra vattenkraftverk. Ansökan avseende den förra anläggningen handläggs i detta mål och den senare i mål M 395-22.

Sökandena har även ansökt om omprövning för moderna miljövillkor för regleringsdammen vid Nyckelvattnet. Mark- och miljödomstolen beslutade den 1 november 2022 att avvisa ansökan på den grunden att det inte var visat att det fanns tillstånd för anläggningen och verksamheten som kunde omprövas med stöd av 24 kap. 10 § miljöbalken. Samma dag beslutades vidare att på samma grund avvisa en ansökan om omprövning för moderna miljövillkor avseende Stigen Mellan vattenkraftverk som ägs av en annan verksamhetsutövare (mål M 400-22). Besluten har överklagats till .

Mark- och miljödomstolen har denna dag meddelat dom i mål M 395-22 och vid omprövningen för moderna miljövillkor för Stigen Västra vattenkraftverk meddelat nya bestämmelser och villkor för verksamheten.

ANSÖKAN

T.B. och J.T. har yrkat att mark- och miljödomstolen vid omprövning enligt 24 kap. 10 § miljöbalken ska meddela moderna miljövillkor för den vattenverksamhet som sökandena med stöd av Valbo häradsrätts dom den 15 november 1909 bedriver på fastigheterna A och B i Färgelanda kommun i form av Stigen Östra vattenkraftverk. Sökandena har även begärt att domstolen ska

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

fastställa dämningsgräns och sänkningsgräns m.m. samt lämnat förslag till moderna miljövillkor som tillståndet ska förenas med.

DOMSTOLENS HANDLÄGGNING

Mark- och miljödomstolen konstaterade när ansökan gavs in att Valbo häradsrätts dom av den 15 november 1909 avser endast en dammanläggning och att domen även hade åberopats i ansökningarna om omprövning för moderna miljövillkor för verksamheterna vid Stigen Västra och Mellan kraftverk samt Nyckelvattnets regleringsdamm till stöd för att det finns ett tillstånd för dessa verksamheter. Sökandena förelades att komplettera ansökan med uppgifter som styrker att det finns ett tillstånd för anläggningen vid Stigen Östra vattenkraftverk och den verksamhet som bedrivs vid denna.

Sökandena inkom med en komplettering varefter domstolen kungjorde ansökan. Yttranden inkom från bl.a. Kammarkollegiet och Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Efter fortsatt skriftväxling höll mark- och miljödomstolen den 18 oktober 2023 en gemensam huvudförhandling i detta mål och mål M 395-22.

VAD SÖKANDEN HAR ANFÖRT I FRÅGAN OM DET FINNS ETT

TILLSTÅND FÖR VERKSAMHETEN SOM KAN OMPRÖVAS

Bakgrund

Stigen Östra vattenkraftverk är beläget strax nedanför sjön Bovattenet, den mindre sjö där vatten från Nyckelvattnet ansamlas innan det rinner vidare i Lillån. Kraftverket är mer eller mindre beläget mitt i samhället Stigen, Färgelanda kommun. Liksom övriga anläggningar i samhället så är kraftverkets historia intimt förknippad med de verksamheter som tidigare bedrevs i samhället. Dåvarande Stigens AB, vid nedläggningen Stigtex of Sweden, bedrev framställning av ylle vid flera anläggningar i Stigen. Elkraft erfordrades för detta varför Lillåns vatten kom att utnyttjas för kraftändamål. Sökandena har idag i sin ägo Nyckelvattnets regleringsdamm samt kraftverken som betecknas Stigen Östra och Västra. Utöver detta finns i Lillån även

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

det kraftverk som betecknas Stigen Mellan men där finns annan ägare och verksamhetsutövare.

Kraftverket anlades enligt tillgängliga uppgifter någon gång år 1915 och är inrymd i en byggnad som även har haft andra användningsområden vid dåvarande verksamheten vid yllefabriken. Vidare så ligger kraftverket precis intill den gamla landsvägen som innan nuvarande dragning gick mellan kraftverket och Bovattnet.

Nuvarande äldre rättighet som utgör grund för omprövning

Liksom övriga anläggningar i Stigen så har Stigen Östra kraftverk en lång historia. Dammar och nyttjande av kraften vid platsen har pågått sedan lång tid tillbaka. Dagens anläggning är som nämnts ovan uppförd år 1915. Som angetts i ansökan om omprövning för Nyckelvattnets regleringsdamm så kom Stigen AB att driva frågan om nyttjande av Lillåns vatten för verksamheten vid bolagets fabriker. Därav startade en process som drevs i dåvarande Valbo häradsrätt vilket kulminerade i en dom den 15 november år 1909. Domen är mycket kortfattad men ger vid handen att bolaget gavs den fullständiga rätten att reglera vattnet i Lillån och vid befintlig damm uppföra kraftverk. Denna dom ska läsas tillsammans med det köpekontrakt som år 1910 ligger till grund för genomförda avsöndringar i områdena kring Lillån i Stigen.

Det som de två angivna dokumenten skapade var en ordning som innebar att Stigen AB ägda och rådde över hela Lillån från Nyckelvattnet ned till områdena nedströms Stigen Västra. Inom denna fastighet ägde man reglera vattnet utifrån de begränsningar som anges i 1909 års dom och de befintliga dammanläggningar som vid tiden fanns kom att utvecklas till de olika kraftverken. För Stigen Östra vattenkraftverk så medförde 1909 års dom att Stigen AB fick tillstånd att ombygga befintlig damm och anlägga kraftverket. Någon begränsning av regleringsamplituden kan inte sägas ha angetts i några skriftliga handlingar. Dämningsgräns har använts på så sätt att man har utgått från underkanten på den balk som finns vid det som i ansökan betecknas skibord nr 2. Utifrån denna punkt har en nivåskillnad om +/- 0,05 m använts.

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

Det stöd för dagens vattenverksamhet som finns är alltså en s.k. äldre rättighet av den betydelse och omfattning som framgår av 5 a § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken. Detta då det föreligger en s.k. häradrättsdom. Det är denna äldre rättighet som nu ska omprövas och som ska erhålla moderna miljövillkor.

Historiken vid de anläggningar som finns i Stigen är generellt sett både enkel och komplicerad. Det är enkelt på så sätt att det är helt klarlagt att alla vattenverksamheter som finns i samhället är knutna till den verksamhet som tidigare bedrevs på platsen under namnet Stigens yllefabrik. Alla kraftverk i Stigen samt regleringen vid Nyckeldammen är direkt kopplade till det tidigare bruket och det finns inga historiska tecken som tyder på något annat. Dock är saken komplicerad på så sätt att tydliga tillstånd eller entydiga handlingar som visar exakt vilket kraftverk eller damm som hör till vilken skriftlig handling idag inte finns. Det går inte att med säkerhet säga att en viss anläggning är kopplad till den dom från häradsrätten som nu har lämnats in till domstolen. Det är troligt att den anläggning som omtalas i ingiven dom är Stigen Östra kraftverk, med tanke på vad som beskrivs i domen men det är inte helt säkerställt. Denna situation är på intet sätt unik för Stigen och medför inte heller enligt sökandena något egentligt problem för omprövningen men för att slutföra det argumentet varför det är på detta sätt så måste först klargöras ytterligare kring historiken på platsen.

Enligt de källor som sökandena har tillgång till så finns belägg för reglering av vattnet och användandet av dess kraft sedan åtminstone slutet av 1600-talet. Nyttjandet av kraften i vattnet kom därefter att växla genom åren och när man sedan når fram till mitten av 1800-talet så fanns en rad olika verksamheter på platsen. En sammanfattning av historiken på platsen framgår av utdrag från boken "Från Stigens yllefabrik till Stigtex of Sweden”. Denna sammanställning visar enligt sökandena att när Stigens yllefabrik startade sin verksamhet så fanns en mängd verksamheter runt Lillån i Stigen. De kraftverk som sedan kom att uppföras gjordes så på platser där det sedan urminnes tid har bedrivits vattenverksamhet vilket gör att i botten för samtliga kraftverk i Stigen får anses föreligga en urminnes hävd. Vid denna tid, mitten av 1800-talet, fanns överhuvudtaget väldigt få regler som styrde vattenverksamheter. Det var endast

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

skrivningarna i byggningabalken om jordägarens rätt till vatten som var det som en nyttjare av vattnet hade att förhålla sig till. Och denna lagstiftning var i grunden enbart en fråga om rådighet, tillstånd på det sätt som vi känner det idag var det inget som helst krav på vid denna tid. Verksamheterna i form av vattenverksamheter synes ha pågått under hela tiden fram till dess kraftverken byggs, vilket styrks av att det på 1890-1897 års häradsekonomiska karta syns att det fanns fördämningar på de platser där samtliga tre kraftverk i Stigen är belägna. Och som klargjorts i ansökan för Nyckelvattnets regleringsdamm så fanns den också på aktuell plats sedan tidigare och medförde i praktiken att Stiges yllefabrik förfogade över ett mindre regleringsföretag där vattnet kunde optimeras på det sätt som passade verksamheten på bästa sätt.

När man då kommer fram till tiden för när de nu aktuella kraftverken i Stigen uppfördes, början av 1900-talet, så är det frågan om åtgärder som är genomförda innan äldre vattenlagen trädde i kraft men efter det att 1880 års vattenförordning kom att gälla. Stigens yllefabrik hade således vid kraftverkens uppförande en situation som såg ut som så att man genom flera olika fastighetsaffärer hade skapat sig komplett rådighet över i princip all mark i Stigen. Liksom många andra bruk vid denna tid så ville man ha komplett rådighet över allt från mark till vatten och det gjordes också genom aktuella fastighetsregleringar. Med den kompletta rådigheten följde också, på samma sätt som gjort sedan landskapslagarna, ägande över vattnet. Läget när kraftverken uppfördes är alltså en komplett rådighet även ur ett vattenrättsligt perspektiv. Och vad gäller den lagstiftning som fanns vid denna tidpunkt, som alltså var 1880 års vattenförordning, så var det inte frågan om att söka några egentliga tillstånd. Den regel som i praktiken fanns var 10 § i aktuell förordning som får sägas medföra att nya dammar eller förändringar av dammar skulle anmälas hos domaren, vilket i praktiken avsåg den lokala häradsrätten. Denna regel är dock inte absolut utan lämnar för det första stort tolkningsutrymme för vilka ärenden som skulle anmälas och för det andra fanns i förordningen inga egentliga regler om att vattenverksamheter krävde tillstånd. 6 § samma förordning brukar i vissa sammanhang framhållas som en form av tillståndsregel men det är en regel som är svår att förhålla sig till då den egentligen enbart anger att den som anordnar byggnationer i vatten måste se till att den inrättas så

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

att inte vattenregleringen skadar andra intressen. Således mera av en allmän hänsynregel än något annat och regeln liknar i denna del snarare dagens allmänna hänsynsregler i 2 kap. miljöbalken. Dock så klart på ett klart mindre preciserat sätt och det är i förordningen inte klarlagt vad som händer om en verksamhet ändå skapas i strid med aktuella regler. Enligt sökandena så handlar istället den nu aktuella regelmassan helt om frågor om rådighet och negativ inverkan på närliggande intressen. Detta leder till att i praktiken så kom många vattenverksamheter att genomgå förändringar under aktuell tid utan att prövas i häradsrätterna. De gånger där prövning faktiskt skedde var när det fanns en konflikt kring rådighet eller negativ påverkan på närboende. Eller möjligen att sådan påverkan bedömdes trolig av verksamhetsutövaren. Och detta var ju frågor som det fanns regler för i 1880 års vattenrättsförordning.

Att det förhöll sig på detta sätt för kraftverken i Stigen är enligt sökandena uppenbart när man närmare granskar den aktuella häradsdomen. Domen får enligt sökandena anses visa att Stigens yllefabrik uppenbarligen ansåg det nödvändigt att söka häradsrättens godkännande för de förändringar som gjorts vid en av bolagets dammar, vilket alltså troligen är Stigen Östra kraftverk. Det är enligt skrivningarna av domen troligen så att det var just det faktum att man ville ändra dämningen på platsen som medförde att bolaget såg sig nödgade att söka häradsrättens godkännande. Domstolen baserar hela sin dom på att resonera kring just förändringarna i vattenregleringen genom den ökade dämningen. Att sedan det vid dammen kom att uppföras kraftverk framgår inte av domen och det var inte heller något som reglerades i vare sig lag eller förordning utan det var den dämmande verksamheten och dess påverkan som var det som var det centrala.

Sedan kom uppenbarligen övriga kraftverk också att uppföras på orten och även här tyder allt på att det är frågan om befintliga vattenverksamheter som fanns på platsen och som användes för att producera kraft. Några häradsdomar för dessa verksamheter har inte kunnat hittas men detta menar sökandena helt saknar betydelse för möjligheten att kunna ompröva kraftverken. Detta eftersom vattenverksamheterna som sådana hade

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

rätt att reglera vattnet på platsen sedan lång tid innan kraftverken byggdes och en urminnes hävd fanns därmed. Vid tiden för kraftverkens byggande så krävdes inget tillstånd och att gå till häradsrätten behövdes som nämnts ovan endast i vissa fall såsom vid förändringar av dämningen. Och sådan förändring uppstod då rimligen inte vilket gjorde att någon ansökan inte behövde göras. Och på ett liknande sätt måste rimligen Stigens yllefabrik ha resonerat kring när det gällde dammen vid Nyckelvattnet med tanke på vad som återfunnits i form av handlingar kopplade till fastighetsrättsliga frågor.

Slutligen när det gäller frågan om tillstånd och möjligheten till omprövning så ska klargöras att det mycket riktigt så som domstolen anger att införandet av 5 a § i lagen om införande av miljöbalken har skapat en formell koppling till övergångsreglerna vid införandet av äldre vattenlagen och dess 2 kap. 41 §. Och att notera kring den sistnämnda regeln är att den är synnerligen vid och träffar i princip alla upptänkliga varianter av tillstånd eller rättigheter som fanns i äldre tider då äldre vattenlagen infördes. Av kommentaren till lagrummet (af Klinteberg, Om byggande i vatten, sid. 173) framgår att den aktuella regeln innefattar en hel uppsjö av rättigheter som alla är att bedöma som i paritet med tillstånd enligt äldre vattenlagen. Även så pass oklara rättigheter som privaträttsliga avtal, servitut och liknande omfattas av regeln. Och när det gäller beviskraven på den äldre rättigheten så klargörs också att man vid bedömningen ska ta hänsyn till dels de regler som gällde då rättigheten uppstod och dels om vattenhushållningen har tillämpats under lång tid utan invändning från. motstående intressen. Och applicerar man detta synsätt på kraftverk och dammar i Stigen så är det uppenbart enligt sökandena att verksamheterna träffas av aktuell regel. Den grundläggande rådigheten låg vid uppförandet av kraftverken hos verksamhetsutövaren och sedan verksamheten fick dess nuvarande utseende så har ingen invändning från motstående intressen uppstått så vitt är känt. Således omfattas de aktuella verksamheterna i Stigen av aktuell regel vilket även gör att kraftverken ska anses ha sådana äldre rättigheter som gör att en omprövning kan göras av domstolen i de nu aktuella målen. Och det är då i grunden inte det centrala att avgöra om det föreligger urminnes hävd eller en häradsdom. Det centrala är istället att det föreligger

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

en rättighet som är att jämställa med tillstånd enligt miljöbalken och då kan omprövning göras.

REMISSINSTANERNAS SYNPUNKTER I FRÅGAN OM TILLSTÅND

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har yrkat att mark- och miljödomstolen ska avvisa ansökan.

Kammarkollegiet har anfört i huvudsak följande.

Förutsättningar för omprövning En förutsättning för att omprövning ska kunna ske är att det finns något att ompröva. För omprövning krävs således att det finns ett tillstånd eller en äldre rättighet som motsvarar ett tillstånd. Rättskraft gäller endast avseende de frågor som har prövats.

I de fall det inte finns något tillstånd eller motsvarande för den verksamhet som är anmäld till den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften (NAP) finns därmed inget att ompröva. Vid sådana förhållanden krävs tillståndsprövning av hela verksamheten.

Om verksamhetsutövaren kan visa att del av verksamheten, exempelvis dämning, sker med stöd av en äldre rättighet kan det bli fråga om omprövning för att fastställa ”moderna miljövillkor” enbart för dämningen och tillståndsprövning för verksamheten i övrigt.

Dom från häradsrätten Sökandena har som huvudsaklig grund för yrkad omprövning åberopat en häradsdom från 1909. Det framgår dock inte exakt vad ansökan omfattade, inte heller vem som dömde. Kammarkollegiet uppfattar sökandena som att det i målet är ostridigt att det inte går att fastställa vilken damm eller dämning som skulle inneha rättskraft med stöd av åberopad häradsdom. Kammarkollegiet anser vidare att en sådan slutsats även bör anses vara en logisk följd av att åberopad häradsdom vid granskning av dess

Sid 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

ordalydelse avser reglera rätten att främst bibehålla redan befintlig damm och dämning, med en mindre tillbyggnad. Detta medan nuvarande dämmet vid Stigen Östra enligt sökandena togs i drift sex år efter häradsrättens dom, det vill säga 1915. Kammarkollegiet anser redan mot denna bakgrund att sökandena inte uppfyllt sin bevisbörda med avseende på eventuell rättskraft av äldre rättighet i form av åberopad häradsdom för den nuvarande dämmande verksamheten.

Kammarkollegiet delar vidare inte sökandenas uppfattning att åberopad häradsdom kan läsas som en fullständig rätt att reglera vattnet i Lillån och vid befintlig damm uppföra kraftverk. Åberopad häradsdom tar utifrån vad kollegiet kan utläsa överhuvudtaget inte upp frågan om kraftverk, varken i någon bredare bemärkelse eller i det avseende som enligt kollegiet är relevant för rättskraftsfrågan, innebärande avledande av vatten genom turbin för elkraftsproduktion.

Varken i nämnda avskrifter eller någon annanstans i prövningsunderlaget söks eller meddelas tillstånd till uppförande av Stigen Östra vattenkraftverk med tillhörande anläggningsdelar och tillstånd till avledning av vatten till turbindrift för elproduktion. Enligt avskrift medges sökandebolaget rätt att bibehålla en dammbyggnad över Lillån samt att påbygga dammen till en ytterligare höjd av 75 cm mer till 60 cm under den i målet begagnade fixpunkten. Vidare föreskrivs ett latent villkor angående ålledare i dammen samt, för att i framtiden möjliggöra sådan, ska i dammen anordnas ”en trumma av sex tums bredd cirka fem meter söder om nuvarande sumprännan och på sådant djup, att vatten vid vanligt vattenstånd kan rinna in i trumman, vilken skall förses med reglerbara luckor samt med lock, som vid behov kan avlyftas.” Sökandebolaget berättigas vidare att genom dammen uppdämma åns vatten till vågräta strecket av det i målet omförmälda i en sten å södra åstranden i form av ett kors inhuggna vattenmärke, men äger bolaget icke vid någon tid verkställa högre uppdämning.

Kollegiet delar inte sökandenas uppfattning att någon begränsning av regleringsamplituder inte kan sägas ha angivits i några skriftliga handlingar. Det som

Sid 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

framgår av åberopad häradsdom, och därmed kan anses prövats för den 1909 existerande dammanläggningen, är ett medgivande av en regleringsamplitud motsvarande till som högst angiven märkning i form av det vågräta strecket i ett kors. Något vågrätt streck i ett kors har såsom det får förstås inte återfunnits på eller kring nuvarande dammanläggning. Något annat klargörande underlag angående vilken regleringsamplitud det vågräta strecket i ett kors kan bedömas innebära, har såsom det får förstås inte presenterats i målet.

Kammarkollegiet anser inte att sökandena lyckats visa att lokalisering och inverkan på vattenförhållanden av nuvarande damm vid Stigen Östra, varit väsentligen oförändrade mot den dammanläggning och de dämningsamplituder som kan utläsas av 1909 års häradsdom. Kammarkollegiet noterar även att karto från Lantmäteriets kartfunktion visar på ett betydligt högre vattenstånd 1965, 1975 och för närvarande i Lillån än de vattenförhållanden som kan urskiljas ur 1890-1897 års häradsekonomisk karta.

Av praxis framgår att det förhållandet att det finns tillstånd till uppförande av dammar samt till dämning och reglering vid dessa etc. inte per automatik innebär att det finns tillstånd till uppförande och drift av ett kraftverk med de anordningar som förutom dammen krävs för driften, se exempelvis s domar den 16 oktober 2013 i mål nr M 632-13 samt den 3 maj 2017 i mål nr M 3924- 16, båda avseende Blankaströms kraftverk.

Äldre kvarnar, sågar, stampar etc. drevs intermittent. Eftersom dessa verksamheter drevs på ett annat sätt än vattenkraftverk har övergången från kvarndrift etc. till turbindrift medfört att handhavandet av vattnet, dvs. vattenhushållningen, ändrats genom övergången. Övergång från kvarndrift, sågdrift, drift av stamp el. dyl. till turbindrift har därmed varit tillståndspliktig.

Urminnes hävd Sökandena har såsom det får förstås som alternativ grund för omprövning med stöd av äldre rättigheter åberopat urminnes hävd. Förutom den dämmande verksamheten anser

Sid 12 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

sökandena att den uppgivna omständigheten att kraften i rinnande vatten under långt tid används av en rad verksamheter i området där Stigen Östra dämme och kraftstation är lokaliserad, ska tas som intäkt för att en äldre rättighet som i rättskraftshänseende kan jämställas med tillstånd, ska anses föreligga för nuvarande dämning, samt avledande av vatten genom turbiner för elkraftsproduktion.

En grundläggande förutsättning för att kunna hävda urminnes hävd är att sökandena kan presentera en utredning som visar på vilket sätt verksamheten har bedrivits sedan 90 år före jordabalkens ikraftträdande 1972, dvs. före år 1882. Nuvarande dämme och kraftstation vid Stigen Östra togs enligt sökandena i drift 1915. Den häradsekonomiska karta som av sökandena presenterats som underlag i målet avser vidare åren 1890- 1897. Då det grundläggande tidsrekvisitet med avseende på urminnes hävd för den dämmande vattenverksamheten därmed inte är uppfyllt, saknas förutsättningar att åberopa urminnes hävd redan på denna grund. Vidare saknas konstruktionsritning samt uppgifter om dammens avbördningskapacitet och vilken aktiv reglering som skulle ha bedrivits där före år 1882. Kammarkollegiet noterar även, såsom tidigare påpekats, att Lantmäteriets kartfunktion visar på ett betydligt högre vattenstånd i Lillån 1965, 1975 och för närvarande än de vattenförhållanden som kan urskiljas ur 1890-1897 års häradsekonomisk karta. Kammarkollegiet kan därmed alldeles oavsett konstatera att sökandena varken visat eller gjort sannolikt att nuvarande dämmen och dess inverkan på vattenförhållandena varit i allt väsentligt desamma sedan slutet av 1800-talet.

Det är såsom det får förstås, ostridigt att inget avledande av vatten genom turbin för elkraftsproduktion skett före 1915 vid Stigen Östra. Det bör därmed även vara ostridigt att det grundläggande tidsrekvisitet med avseende på urminnes hävd för vattenverksamheten avledande av vatten genom turbin för elkraftsproduktion, inte är uppfyllt. Oaktat detta kan noteras att sökandenas hänvisning till att verksamheter i området brukat kraften i rinnande vatten under långt tid, varken kan likställas med ett tillstånd i rättskraftshänseende, eller uppfyller sökandenas bevisbörda med avseende på vad ett sådant tillstånd skulle omfatta.

Sid 13 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

Kammarkollegiets anser att det saknas förutsättningar i målet att ompröva någon av nuvarande vattenverksamheter vid Stigen Östra med stöd av urminnes hävd, eller åberopad häradsdom från 1909. En sådan slutsats anser kollegiet har stöd i Mark- och miljööverdomstolens avgörande i bl.a. M 1328-19, samt M 1533-201 där civilutskottets betänkande uttryckligen tagits i beaktande och Mark- och miljööverdomstolen tydligt anfört att avgörandet innebär ny vägledande praxis avseende vilka verksamheter som kan omprövas för moderna miljövillkor.

Sammanfattningsvis Som framgår av handlingarna i målet finns inget tillstånd till nuvarande verksamhet. Kammarkollegiet anser att sökandena inte heller har visat att verksamheten bedrivs med stöd av äldre rättigheter såsom häradsdom eller urminnes hävd.

Att det har förekommit dämning vid Stigen Östra långt tillbaka i tiden är, enligt kollegiets mening, endast relevant i den mån dämningen har varit en del av ”vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel” innan 1882. Någon sådan vattenverksamhet har inte förekommit vid Stigen Östra innan 1882 varför åberopad dämning kan bortses ifrån. Detta utifrån att regelverket om omprövning för moderna miljövillkor endast avser ”vattenverksamhet för produktion av vattenkraftsel”.

Det finns således, enligt kollegiets mening, inget att ompröva. Ifall sökandena har för avsikt att fortsätta med nuvarande verksamhet krävs därför tillståndsprövning av hela verksamheten. Ansökan omfattar dock inte något sådant yrkande.

Vid tillståndsprövning, av hela eller del av verksamheten, gäller 6 kap. miljöbalken fullt ut. Då ska sökanden ta fram en miljökonsekvensbeskrivning, hålla samråd – även med enskilda, etc. Samrådsredogörelse liksom övriga underlag ska lämnas in till mark- och miljödomstolen tillsammans med ansökan. Något sådant underlag finns inte ingivet i målet.

Sid 14 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

Vid dessa förhållanden anser kollegiet att ansökan har sådana formella brister att det inte räcker med kompletteringar av ansökan för att den ska kunna prövas i sak. Ansökan ska därför avvisas.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har, såsom länsstyrelsen slutligen angett sin talan, tillstyrkt ansökan förutsatt att domstolen finner att sökandena har rättigheter för sin anläggning och drift som är att likställa med ett tillstånd.

Länsstyrelsen har i frågan om det finns ett tillstånd för verksamheten som kan omprövas anfört i huvudsak följande.

För att Stigen Östra ska kunna omprövas behöver den omfattas av den häradsdom som redovisas i ansökan alternativt att aktuell anläggning och verksamhet har urminnes hävd och är i allt väsentligt oförändrade sedan 1882 eller tidigare.

Stigen Östra anlades runt år 1915. Sökandena har åberopat Valbo häradsrättsdom från år 1909 som stöd för att verksamheten vid Stigen Östra har tillstånd. Domstolen har begärt in kompletterande uppgifter om domen. Länsstyrelsen bedömer att det även efter den lämnade kompletteringen är oklart om domen avser Stigen Västra eller Nyckelvattnets regleringsdamm, Stigen Östra eller Stigen Mellan. Det är alltså oklart om Stigen Östra kan åberopa den aktuella domen till stöd för sin verksamhet.

För att kunna åberopa urminnes hävd med stöd av 5 a § MP behöver dagens anläggning, vattenverksamhet och drift vara i linje med den anläggning och verksamhet som historiskt har bedrivits på platsen.

Länsstyrelsen bedömer att de uppgifter som har lämnats i ansökan och dess bilagor om anläggningens och verksamhetens historiska påverkan på vattenförhållandena är mycket översiktliga.

Sid 15 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

För länsstyrelsen är det sammantaget oklart om verksamhetens funktion, inverkan på vattenförhållandena och om anläggningens anordningar idag i allt väsentligt är de samma som vid verksamhetens uppförande. Frågan är om sökandena har visat hur anläggningen historiskt har drivits och om det har uppstått urminnes hävd gällande driften av anläggningen.

Mot denna bakgrund anser länsstyrelsen att det är oklart om det finns tillstånd till samtliga delar av Stigen Östra kraftverks vattenverksamhet. För att kunna veta om ansökan är rätt avgränsad anser länsstyrelsen att den behöver kompletteras med en utförligare utredning, i enlighet med länsstyrelsens önskemål om komplettering ovan.

SÖKANDENS BEMÖTANDE

Länsstyrelsen har vid samverkan inte framfört några tveksamheter kring äldre rättigheter och anläggningarnas laglighet. Det har vid denna samverkansprocess varit tydligt för alla inblandade parter att den typ av detaljerad dokumentation som nu efterfrågas, är nära nog omöjlig att framställa. Exempelvis har det vattenståndsmärke som nu efterfrågas sannolikt blivit överbyggt av ny vägdragning intill Stigen Västra kraftverk. Sökandena anser således att de påståenden om brister som nu framförs har varit kända sedan ett tidigt stadium i samverkan och att konsekvenserna av detta ska vara så omfattande som nu påstås har aldrig framkommit vid samverkan. Det kan inte betraktas som något annat än en omfattande brist i länsstyrelsens samverkansprocess att detta inte förts fram i tidigare skede. Sökandena anser istället att det som får anses framgå är att det inte finns något som tyder på att Stigens kraftverk har förändrats strukturellt i betydande omfattning sedan anläggandet.

Kammarkollegiet anför i sitt yttrande att en betydande förändring av dämning i Lillån förefaller ha skett under 1900-talet jämfört med 1890-1897 år häradsekonomiska karta. Såvitt kan bedömas utifrån Kammarkollegiets inlämnade ortofoton kan dock inte någon påtaglig skillnad, varken avseende Lillåns eller Bovattnets strandlinje utläsas från kartunderlaget menar sökandena. Möjligen kan en lägre nivå uppströms Västra Stigen uttolkas från flygfoto 1975, jämfört med flygfoto 1960 respektive idag. Detta

Sid 16 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

kan dock kopplas till den produktionsproblematik som var rådande under 1970 – 1976 för industrin i området.

I den bok som finns avseende Stigen och som det tidigare i målets handläggning har lämnats in utdrag från, Från Stigens yllefabrik till Stigtex of Sweden, finns följande noterat på sid. 33:

”Man hade år 1973 en bra orderingång och önskade inköpa fler spinningmaskiner. Men problemen var många: små partier att leverera, stopp, väntetider och brist på syntetfiber och rayon. Spacevaror sålde bra till Danmark, Tarkett och i synnerhet DDR, men oljekrisen kom och förvärrade bristen på syntet och därtill böljade även spacemarknaden lida av överkapacitet med svår priskonkurrens som följd. År 1975 konstaterades att heminredningsmarknaden mättats och att skillnad mellan bokslut och budget var negativ. Man hade fortsatt maskinkrångel och hög frånvaro. Frånvaron uppgavs under år 1976 ha varit 25%.”

Mot bakgrund av dessa fakta är det följaktligen tänkbart att Östra Stigens kraftverk vid fototillfället 1975 är tillfälligt taget ur drift. Och att aktuellt foto därmed har en helt annan förklaring än den som Kammarkollegiet påstår. Det kan åtminstone konstateras att dämning 1960 i princip är identisk med nuvarande dämning. Till detta ska konstateras att 1890-1897 år häradsekonomiska karta har en annan precision än vad inlämnade ortofoton innehar. Att dra de slutsatser som Kammarkollegiet gör enbart på en jämförelse mellan kartan och fotona är därför i grunden inte möjligt. Sökandena gör vidare inte samma bedömning som Kammarkollegiet vid tolkning av den häradsekonomiska kartan. Tvärtom framgår det tydligt av kartunderlaget att dämning då pågick vid Östra Stigen, och att Bovattnet i stort hade likvärdigt utbredningsområde. Höjden +105,20 som anges för Bovattnet i häradsekonomiska kartan är jämförbar med nu föreslagen dämningsgräns +105,69. Skillnaden mellan dessa nivåer bedöms utgöras av skillnaden mellan höjdsystemen. Exempelvis är höjdsystem RH70 beläget 0,12 m under RH2000 (stompunkt LM 7819690).

Sid 17 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

För att sammanfatta i denna del så kan sökandena därför konstatera att de slutsatser som såväl länsstyrelsen som Kammarkollegiet anser sig kunna dra kring avvikelse mellan dagens reglering och den historiska inte är möjliga att dra. Tvärtom visar tillgängliga fakta att några egentliga förändringar av dämningen inte verkar har skett. Därmed saknas skäl att avvisa talan enligt sökandena.

Slutligen vill sökandena klargöra följande. Rena fakta i målet är att det inte finns något skriftligt tillstånd eller ens handling som uttryckligen anger att det ges tillstånd för uppförande av dagens anläggning samt att reglering av vattnet ska ske på visst sätt. Detta beror inte på handlingar har slarvats bort, att de är svåra att tyda eller att det överlag är frågan om en lättja från sökandenas sida i arbetet att få fram fakta kring historiken. Utan den enkla sanningen är att vid den tidpunkt som aktuell anläggning uppfördes så fanns det inget som hette tillstånd för vattenverksamhet eller något liknande. Tillstånd på det sätt som vi känner idag är en företeelse som startade med äldre vattenlagen från och med år 1919, innan dess existerar dessa typer av handlingar inte. Och när det handlar om aktuell period, alltså perioden mellan 1880 års vattenrättsförordning och äldre vattenlagen så att många anläggningar kom att uppföras med tanke på industrins snabba utveckling men några egentliga tillstånd på det sätt vi känner idag finns inte. Och skriftliga dokument är uppenbart svårt att hitta med tanke på att näringsfriheten infördes år 1863 vilket raderade ut behovet av privilegiebrev. Och all annan form av reglering fanns i lag eller förordning snarare än i ett skriftligt tillstånd. I detta fall gällde vid tiden för uppförandet av anläggningen att dåvarande kraftverksägare var tvungen att förhålla sig till, förutom 1880 års vattenrättsförordning, bl.a. 1900 års Fiskeristadga, 1880 års flottningsstadga och vidare gällde även de regler som var förknippade med begreppet kungsådra. Dessa lagar och stadgor gav begränsningar i vad som fick göras och inte för verksamheten vid kraftverket men de gällde direkt och utan krav på något tillstånd. Dåtidens lagstiftningsmodell såg ut på detta sätt och det påverkar såklart varför några skriftliga handlingar inte finns, de saknar betydelse eftersom begränsningarna fanns i lag och andra påbud.

Sid 18 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

Att synsättet vid aktuell tidpunkt var att tillstånd i egentlig mening eller för den delen ens skriftliga handlingar inte erfordrades för vattenverksamheter i allmänhet var vedertaget blir uppenbart när man ser till förarbetena till äldre vattenlagen. För ett av de centrala skälen till varför denna lag infördes överhuvudtaget var för att man såg framför sig ett behov av en kraftig utbyggnad inom vattenkraften för att elektrifiera landet. Och att göra det mer eller mindre utan styrning från statens sida var en lösning som dåvarande lagstiftare inte ansåg tillräckligt bra. Det statliga intresset av elektrifiering kom först och därmed måste viss inskränkning i den enskildes rätt att fullt ut bestämma över vattnets nyttjande accepteras. Hur man vid denna tid resonerade framgår tydligt på sid. 242 i aktuellt förarbete (Förslag till vattenlag) där frågan om införandet av en tillståndsplikt, 2 kap. 20 § äldre vattenlagen diskuteras:

"Såsom i kommitmotiven framhållits avviker 20 § i en väsentlig punkt från den åskådning som gjort sig gällande beträffande motsvarande stadgande i vattenrättsförordningen. Under det sistnämnda stadgande med den tillämpning detsamma erhållit innefattar allenast en den byggande tillagd rättighet att på förhand underställa frågan om vattenbyggnadens laglighet prövning av domstol, en rätt, varav han efter sig eget skön må begagna sig eller ej, har enligt kommitgörslaget å den byggande i detta hänseende lagts en ovillkorlig förpliktelse vars åsidosättande utsätter honom för menliga påföljder i olika riktningar".

Det nu sagda får sägas illustrera vad som angetts ovan, fram till äldre vattenlagens införande var prövning i domstol en rättighet som ägaren av ett kraftverk kunde använda sig av om denne såg det nödvändigt. Men i och med äldre vattenlagens införande så ändrades detta så att därefter skulle tillstånd sökas, det var ett krav. Det är alltså frågan om extremt skilda förutsättningar för en verksamhet som i detta fall startar före äldre vattenlagens införande jämfört med om den startade efter angiven lag. Men i och med den i princip allomfattande regeln i 2 kap. 41 § äldre vattenlagen så gällde ju äldre tiders rättigheter till vattenreglering även efter äldre vattenlagens införande så saknades skäl för tidigare ägare av kraftverket att söka tillstånd.

Sid 19 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT SLUTLIGT BESLUT M 396-22 Mark- och miljödomstolen

Så för att sammanfatta så här långt, när anläggningen uppfördes fanns inget krav på att söka tillstånd och det var överhuvudtaget inte möjligt att göra på det sättet. Så länge rådighet fanns och verksamheten inte var i strid med gällande regler eller medförde skada för allmänna eller enskilda intressen så var verksamheten i linje med gällande rätt.

När man då applicerar detta på det nu aktuella fallet så menar sökandena att de har visat att det finns en äldre rättighet av någon form som gör det möjligt att ompröva aktuell anläggning. Hur man ska beteckna denna rättighet är i grunden inte det centrala, det viktiga är att visa att det finns belägg för att verksamheten idag baserar sig på en rättighet som har stöd i 5 a § i lagen om införande av miljöbalken. Och då denna regel direkt hänvisar till äldre vattenlagens 2 kap. 41 § så måste det rimligen få till konsekvens att det sökandena ska visa är att aktuell anläggning vid äldre vattenlagens införande omfattades av aktuell regel. Och det som nu ingetts och presenterats i målet är enligt sökandena tillräckligt för att man ska anses ha uppnått den bevisbörda som föreligger. Häradsdomen, skrivningarna i boken om Yllefabriken i Stigen, fastighetsregleringen samt överlag de uppgifter som har getts in är tillräckliga för att bevisa att det dels fanns rådighet av den omfattning som krävdes vid uppförandet av anläggningen och dels att det inte finns några belägg för att allmänna eller enskilda intressen påverkades negativt vid uppförandet av anläggningen. Mer än så krävdes inte för att rekvisiten i 2 kap. 41 äldre vattenlagen skulle vara uppfyllda och det kan därmed inte krävs mer vid en omprövning för moderna miljövillkor.