ÖM 6352-24

SVEA HOVRÄTT BESLUT Mål nr 2025-10-15 ÖM 6352-24 060207 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-04-16 i mål M 1571-24 och M 1572-24, se bilaga A PARTER Klagande Sakofall Projekt 16 AB

Motpart

Miljö- och byggnadsnämnden i Ludvika kommun

SAKEN Klagorätt avseende beslut att avskriva tillsynsärende inom strandskyddat område på fastigheten i Ludvika kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut den 7 februari 2024 (dnr 1022-2024 och 1023- 2024) att avvisa överklagande.

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 6352-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sakofall Projekt 16 AB (Sakofall) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut att avvisa överklagande.

har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Miljö- och byggnadsnämnden i Ludvika kommun har medgett Sakofalls ändringsyrkande.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sakofall har, utöver vad bolaget framfört tidigare, anfört i huvudsak följande. har gjort gällande att utförd avverkning förorsakar översvämning och skador på hennes infart och grusväg samt att hon befarar att gallringen kommer att leda till mer trafik på den smala vägen. Detta trots att området söder om vägen i princip var helt avverkat vid tidpunkten för inskrivningen av vägservitutet och att märkte att det var översvämning på vägen för första gången 2023. Om avverkning inom det aktuella området medför risk för översvämning borde vägen ha svämmats över flera gånger tidigare. De fotografier som har gett in som visar vattenansamlingar på vägen är tagna före den gallring som Sakofall Fastigheter i Sverige AB utfört. Den av bolaget utförda gallringen kan inte påverka möjligheter att nyttja sin fastighet eller vägen till fastigheten. Den skada och olägenhet som hon gjort gällande är enbart teoretisk och/eller helt obetydlig. Hon är inte berörd av besluten. Anledningen till att vägen behöver förstärkas är att beviljats bygglov för bl.a. tillbyggnad av fritidshus. Detta medför ökad fordonstrafik.

har, utöver vad hon framfört tidigare, anfört i huvudsak följande. Vägen översvämmades sommaren efter Sakofalls avverkningar i samband med byggnationen som gjordes under vårvintern 2023. Kalhygget är högre beläget än

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 6352-24

hennes väg och vattnet som de nedhuggna träden drack tidigare måste ta vägen någonstans. Skogen i området mellan vägen och närmast sjön har inte avverkats före oktober 2023. Det har alltid varit tät skog i det triangelformade skogsområdet. Detta framgår av Sakofalls svartvita flygfoton och Lantmäteriets bilder. Efter att Sakofalls avverkningsmaskiner har nyttjat vägen till hennes fastighet har vägbanan tryckts ner på vissa ställen. Vägen kommer att behöva restaureras på grund av detta.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

äger fastigheten och innehar ett vägservitut som belastar fastigheten . gjorde en tillsynsanmälan avseende fällning av träd inom strandskyddsområde på fastigheten . Nämnden har prövat om vidtagna åtgärder står i strid med strandskyddsbestämmelserna och har beslutat att avsluta ärendena utan åtgärd eftersom åtgärderna inte bedömdes ha väsentligt förändrat livsvillkoren för djur- och växtarter. Efter att överklagat nämndens beslut till länsstyrelsen avvisade länsstyrelsen överklagandena på grund av bristande klagorätt. Efter överklagande har mark- och miljödomstolen upphävt länsstyrelsens beslut och återförvisat målet till länsstyrelsen för prövning i sak eftersom nämndens beslut bedömdes beröra rättsställning på ett sådant sätt att hon hade rätt att överklaga det.

Rättsliga utgångspunkter

Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken). Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se NJA 2004 s. 590 I och II). Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild (se exempelvis MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13).

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 6352-24

Bestämmelserna om strandskydd syftar till att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (7 kap. 13 § miljöbalken). En prövning i ett tillsynsmål enligt strandskyddsbestämmelserna avser frågan om åtgärden utgör ett otillåtet ingrepp i den skyddade naturmiljön och om det krävs dispens för att utföra åtgärden. Om det visar sig att det krävs dispens blir frågan om åtgärden kan godtas utifrån de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att bevara. (Se 7 kap. 15 och 18 e §§ miljöbalken.) Vid prövning av bl.a. en ansökan om strandskyddsdispens ska även sökandens enskilda intressen beaktas (7 kap. 25 § miljöbalken). I övrigt är det en bedömning som görs utifrån de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att tillgodose.

Mark- och miljööverdomstolen har tidigare avgjort frågor om klagorätt när prövningen av de i målet aktuella bestämmelserna enbart avser allmänna intressen. I MÖD 2001:7 har en ägare av en grannfastighet inte ansetts vara behörig att överklaga ett beslut om strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen, eftersom strandskyddsbestämmelserna inte skyddar dennes enskilda intresse. Domstolen uttalade dock att ett sådant beslut får överklagas av den som äger den direkt berörda marken och av den som har nyttjanderätt eller annan särskild rätt till denna. Motsvarande resonemang fördes i MÖD 2006:3. I det målet tillerkändes en granne klagorätt avseende beslut om strandskyddsdispens. Grannen hade rätt till väg över den fastighet på vilken dispens givits. Dessutom belastades grannens fastighet av vägservitut till förmån för den dispensgivna fastigheten. Domstolen ansåg att beslutet kunde inskränka klagandens möjlighet att utnyttja vägen och samtidigt ytterligare belasta vägen över klagandens fastighet och att han därför hade klagorätt.

Mark- och miljööverdomstolen har därefter meddelat ett antal avgöranden med en mer restriktiv syn på klagorätten när prövningen enbart avser allmänna intressen. Rättsfallet MÖD 2007:6 avsåg en samrådsanmälan enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för en skidanläggning. Fastighetsägare vars fastigheter ingick i det område som omfattades av anmälan ansågs inte ha rätt att överklaga det beslut som fattats inom ramen för samrådet. Av beslutet framgår bland annat att ett beslut efter anmälan enligt 12 kap.

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 6352-24

6 § miljöbalken inte i sig skapar några rättigheter för anmälaren. Länsstyrelsens beslut enligt denna bestämmelse innebar inte att skidklubben kunde påbörja de åtgärder som avsågs med samrådet på klagandenas mark utan att först ha fått rätt att förfoga över marken. Eftersom länsstyrelsens beslut i samrådsärendet inte har någon faktisk effekt gentemot klagandena ansågs de inte ha klagorätt. Detta resonemang återkommer i MÖD 2012:33 där Mark- och miljööverdomstolen uttalade att inte ens en fastighetsägare vars mark berörs av en ansökan om strandskyddsdispens, är berörd av ansökan på ett sådant sätt att beslutet om strandskyddsdispens får överklagas av denne. Domstolen konstaterade även i detta avgörande att dispensen inte innefattar något tillstånd till att utföra åtgärder på annans mark. (Se även t.ex. MÖD 2011:44 och Mark- och miljööverdomstolens beslut den 14 februari 2018 i mål nr M 6174-16.)

En begränsning av en enskilds klagorätt i miljöfrågor får dock inte stå i strid med Århuskonventionen (UNECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor). Århuskonventionen syftar bl.a. till att garantera allmänhetens rätt att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Av artikel 9.3 i Århuskonventionen följer att den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt har rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning.

Det nu överklagade beslutet är enligt Mark- och miljööverdomstolen ett sådant beslut som avses i artikel 9.3. Frågan är då om den tolkning av enskildas rätt att överklaga mål om strandskyddsdispens som följer av den nationella praxis som redovisats ovan är förenlig med Århuskonventionens krav. Denna fråga aktualiseras även i det nu överklagade målet som avser tillsyn med anledning av strandskyddsreglerna. En sådan bedömning av förenligheten med Århuskonventionen måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (jämför MÖD 2015:8).

Artikel 9.3 har inte direkt effekt i unionsrättslig mening men artikeln innebär att det ankommer på en nationell domstol att i den utsträckning det är möjligt tolka den processuella rätten, avseende de villkor som ska vara uppfyllda för att få till stånd en prövning av domstol eller i administrativ ordning, så att den stämmer överens med

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 6352-24

såväl målen i artikel 9.3 i Århuskonventionen som målet att säkerställa ett effektivt domstolsskydd av rättigheter enligt unionsrätten (se EU-domstolens dom i mål nr C- 240/09).

I fråga om vilka kriterier som får uppställas i nationell rätt avseende allmänhetens rätt till domstolsprövning har EU-domstolen i mål nr C-263/08 konstaterat att medlemsstaternas möjligheter att ställa krav är begränsade. I målet, som rörde miljöorganisationers klagorätt, pekade domstolen på att det visserligen hade överlåtits till de nationella lagstiftarna att fastställa eventuella krav som ska vara uppfyllda för att en ickestatlig miljöorganisation ska anses ha talerätt men att sådana krav måste säkerställa en omfattande rätt till rättslig prövning. Domstolen framhöll också att de nationella bestämmelserna inte får innebära en risk för att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna innebärande en rätt för personer som har ett tillräckligt intresse av att ifrågasätta ett projekt, eller vars rättigheter kränks av projektet att föra talan i behörig rättsinstans förlorar all ändamålsenlig verkan.

Århuskonventionens efterlevnadskommitté har i beslut ACCC/C/2006/18 (Danmark) uttalat att en konventionsstat inte är förhindrad att uppställa krav på att klaganden ska ha ett rättsligt intresse i frågan eller vara direkt berörd av prövningen, förutsatt att tillämpningen av sådana kriterier inte leder till att hela eller stora delar av allmänheten blir förhindrad att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade.

Tillgång till rättslig prövning i Århuskonventionens mening innebär ett krav på såväl en omfattande rätt till prövning som att det är fråga om en effektiv prövning. Kravet på en effektiv prövning innebär bl.a. att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet eller åtgärd måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas. (Se bland annat MÖD 2015:8.)

Mark- och miljööverdomstolens bedömning

I det aktuella fallet är det fråga om åtgärder som vidtagits inom strandskyddat område på den fastighet där har vägservitut. Åtgärderna berör visserligen

SVEA HOVRÄTT BESLUT ÖM 6352-24

henne på det sättet att de är vidtagna på den fastighet där vägservitutet finns och skulle kunna påverka hennes möjligheter att nyttja servitutsrätten. Detta intresse kan dock inte beaktas inom ramen för aktuell prövning, som endast avser om åtgärderna strider mot de allmänna intressen som strandskyddet syftar till att bevara. En prövning enligt strandskyddsbestämmelserna beaktar inte heller rådigheten över det strandskyddade området i fråga. Frågan om det skett ett ingrepp i servitutsrätt prövas i annan ordning. (Jämför MÖD 2007:6, MÖD 2011:44, MÖD 2012:33 och Mark- och miljööverdomstolens beslut den 24 juni 2025 i mål nr M 7284-24.)

Mot bakgrund av det anförda anser Mark- och miljööverdomstolen att inte är berörd av nämndens beslut på ett sådant sätt som krävs för att hon ska ha rätt att överklaga beslutet. En sådan begränsning av klagorätten kan inte anses strida mot Århuskonventionen eftersom de frågor som har betydelse för hennes rättsställning inte kommer att prövas i tillsynsärendet. Mark- och miljödomstolen borde därför ha avslagit hennes överklagande av länsstyrelsens beslut om avvisning. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och länsstyrelsens beslut om avvisning fastställas. Detta innebär att nämndens beslut att avsluta ärendet utan åtgärd står fast.

Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Margaretha Gistorp, referent, och Kristina Dreijer samt tf. hovrättsassessorn Hanna Wallin.

Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz.

Sid 1 (5) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr M 1571-24 Mark- och miljödomstolen 2024-04-16 M 1572-24 Meddelad i Nacka

PARTER Klagande

Motparter

Myndighetsnämnden miljö och bygg i Ludvika kommun Sakofall Projekt 16 AB

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut den 7 februari 2024 i ärende nr 1023-2024 och nr 1022-2024, se bilagorna 1 2 SAKEN Tillsyn avseende strandskydd på fastigheten i Ludvika kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen upphäver de överklagade besluten och återförvisar ärendena till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1571-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Myndighetsnämnden miljö och bygg i Ludvika kommun (nämnden) beslutade den 13 december 2023 att avsluta två tillsynsärenden avseende strandskydd, fällande av träd respektive gallring och röjning, på fastigheten . , ägare till fastigheten , överklagade besluten till Länsstyrelsen i Dalarnas län. Länsstyrelsen beslutade den 7 februari 2024 att avvisa överklagandena på grund av bristande klagorätt. har överklagat länsstyrelsens beslut om avvisning till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M. har yrkat att domstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut och återförvisa ärendena dit för fortsatt handläggning och prövning i sak. Hon har anfört i huvudsak följande.

Det framgår klart och tydligt av handlingarna i ärendet att Sakofall Projekt 16 AB:s (Sakofalls) avverkning väsentligt har påverkat livsvillkoren för djur- och växtliv i området och således bryter mot miljöbalkens strandskyddsregler (7 kap. 15 § punkt 4). Ludvikas egen kommunekolog skriver i sitt Arter som är knutna till gran och beskuggning har genom åtgärden fått minskade livsmiljöer eller till . Hon vill att sakfrågan prövas, dvs. om Sakofalls avverkning av 250+ träd inom strandskyddat detaljplanerat område vid sjön Väsman är förenlig med strandskyddsreglerna i miljöbalken.

Hon ingick i samrådskretsen vid framtagandet av den aktuella detaljplanen. Hon och andra framförde önskemål om att få behålla den enda kvarvarande närskog de hade i viken vid Väsman och upplevde att de fick gehör för önskemålen. Kommunen utförde en varsam gallring av strandskyddsområdet som slutfördes under år 2022. I mitten av oktober 2023 upptäckte hon plötsligt att Sakofall hade avverkat över 250 träd inom det redan gallrade strandskyddade området. Nämnden startade ett tillsynsärende men beslutade sedan att lägga ner ärendet utan åtgärd. Hon och grannarna känner sig grundlurade av kommunen som under samrådet har tagit in synpunkter från dem, lovat varsam gallring som de genomfört, för att sen

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1571-24 Mark- och miljödomstolen

inte vidta åtgärder som de har laglig rätt till när Sakofall plötsligt massavverkar strandområdet.

Länsstyrelsen har hänvisat till rätten att överklaga beslut om strandskyddsdispens. Ärendet gäller dock inte strandskyddsdispens. De domar som länsstyrelsen hänvisat till är därför inte tillämpliga. Det finns domar från Mark- och miljööverdomstolen - MÖD 2000:43, MÖD 2006:3 och MÖD 2000:44.

För att komma till hennes fastighet åker man på en ca 300 m lång grusväg fram till tomtgräns. Hon har förmånsservitut för vägen och servitutet belastar fastigheten . Hennes familj ansvarar för underhåll av vägen och har gjort det sedan år 1940. Sakofalls trädfällning under vårvintern 2023 har resulterat i översvämning på vägen och infarten till deras parkering. Vatten som de nu fällda träden konsumerade kommer att rinna ner på deras grusväg och infart och orsaka ännu större översvämning och skador på vägen. Det innebär ökade underhållskostnader som följd och svårigheter för dem att ta sig till fastigheten. Vägens kanter har redan skadats och tryckts ned vid massavverkningen. De har träffat en professionell markberedare som uppskattar att de behöver höja vägbanan med minst ca 30 cm, gräva nya diken och lägga nya rör under vägen för att undvika översvämning pga. ökad avrinning. Med nedhuggen strandlinje som gjort sjön Väsman synligare befarar de också mer trafik på den smala grusvägen, med folk som parkerar på vägen, blockerar deras infart och med ökat vägslitage och kostnader som följd.

Nämndens handläggning av strandskyddsärendena har inte skett på ett korrekt vis. Remissvar har använts på ett bedrägligt sätt och inte bifogats när besluten skickades ut. Remissvaret från den egna kommunekologen anger att massavverkningen väsentligt har förändrat livsvillkoren för djur- och växtliv, dvs. raka motsatsen till det nämnden motiverat sitt noll-beslut med.

Till överklagandet har bifogat granskningsutlåtande m.m.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM M 1571-24 Mark- och miljödomstolen

Sakofall Projekt 16 AB har motsatt sig ändring av länsstyrelsens beslut. I fråga om klagorätten har bolaget anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen har fattat ett korrekt beslut när den funnit att inte har klagorätt enligt de grunder som länsstyrelsen har angett i sina beslut.

har gjort gällande att hon är berörd av beslutet med påstående om att utförd avverkning förorsakar översvämning och skador på hennes infart och grusväg. Fotografierna utvisande vattenansamlingar på vägen som hon hänvisat till är dock tagna före avverkningen. Vidare har inte styrkt att gallringen kommer att förorsaka högre avrinning/fler skador på vägen eller infarten. Av det mejl som gett in framgår uttryckligen att Skogforsk inte kan uttala sig om konsekvenserna av den beskrivna avverkningen.

är sålunda inte berörd av beslutet och saknar därmed klagorätt.

Nämnden har motsatt sig ändring av länsstyrelsens beslut.