ÖM 9227-25
MÖD har bedömt att en sameby har klagorätt avseende en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken som avser åtgärder som kan påverka rennäringen i området samt att myndigheten kan besluta om de försiktighetsmått eller förbud som behövs med hänsyn till rennäringen med stöd av nämnda bestämmelse.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT Mål nr 2026-04-08 ÖM 9227-25 060102 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Umeå tingsrätts, mark- och miljödomstolen, slutliga beslut 2025-06-05 i mål nr M 2027-25, se bilaga A PARTER Klagande Malå sameby
Motpart
Länsstyrelsen i Västerbottens län Sunbeam by Helios AB
SAKEN Avvisat överklagande MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens slutliga beslut och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 9227-25
YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Malå sameby har yrkat i första hand att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och upphäva länsstyrelsens beslut. Samebyn har i andra hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska återförvisa ärendet till länsstyrelsen för ny handläggning och utredning. Samebyn har hänvisat till vad den fört fram hos mark- och miljödomstolen och har lagt till i huvudsak följande. Ett föreläggande om försiktighetsåtgärder enligt 12 kap. 6 § miljöbalken omfattar inte enbart skydd för naturmiljön utan också hänsyn till rennäringen. I praktiken är denna samrådsprocess det enda tillfälle då samebyn kan föra talan om för försiktighetsåtgärder för att undvika skada.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har varken medgett eller motsatt sig att mark- och miljödomstolens beslut ändras. Länsstyrelsen har fört fram att det tydligt måste framgå hur den enskilda samebyns synpunkter ska tillgodoses vid samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
Sunbeam by Helios AB har getts tillfälle att yttra sig men har inte hörts av.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL
Sunbeam by Helios AB lämnade in en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken till Länsstyrelsen i Västerbottens län. Anmälan gällde uppförande av en solcellsanläggning på fastigheten i Skellefteå kommun. Av anmälan framgår att den planerade anläggningen har en total areal på 38 hektar. Området ligger inom Malå samebys vinterbetesmarker. Samebyn fick möjlighet att yttra sig i ärendet och motsatte sig att solcellsanläggningen skulle anläggas. I sitt beslut förelade länsstyrelsen bolaget att vidta vissa försiktighetsåtgärder till skydd för naturmiljön. Malå sameby överklagade länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen, som avvisade överklagandet.
Mark- och miljööverdomstolen har att pröva om Malå sameby haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Domstolen kan i det här målet inte pröva länsstyrelsens beslut i
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 9227-25
sak. Om samebyn bedöms ha haft klagorätt blir det aktuellt att återförvisa målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.
Rättsliga utgångspunkter
Överklagbara domar eller beslut får överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken). Enligt praxis ska rätten att vara part och att överklaga tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för någon annan olägenhet till följd av ett beslut, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se rättsfallet NJA 2004 s. 590 I och II). Vid bedömningen av klagorätt är det även av betydelse vilka intressen som tillämpliga bestämmelser är avsedda att skydda. I praxis har rätten att föra talan mot ett avgörande med åberopande av enbart allmänna intressen i regel inte tillkommit en enskild (se exempelvis rättsfallen MÖD 2013:32 och MÖD 2024:13).
Av 12 kap. 6 § miljöbalken följer att en anmälan för samråd ska göras hos tillsynsmyndigheten för verksamheter och åtgärder som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt balkens bestämmelser, om åtgärden kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Tillsynsmyndigheten får förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skador på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Genom bestämmelsen i 12 kap. 6 § miljöbalken skyddas allmänna intressen. Enligt 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken ska vid prövning av verksamheter enligt 12 kap. 6 § miljöbalken bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas i de fall som avser ändrad användning av mark- eller vattenområden. Av 3 kap. 5 § första stycket miljöbalken följer att mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande. I paragrafens andra stycke anges vidare att områden som är av riksintresse för rennäringen ska skyddas mot sådana åtgärder.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 9227-25
Samebyar har en i rättsordningen särskild ställning. En sameby är en juridisk person som företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten eller medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i övrigt, se 10 § andra stycket rennäringslagen (1971:437). Renskötselrä
annat reglerna om egendomsskydd i 2 kap. 15 § regeringsformen ( NJA 2020 s. 3, p. 16). I renskötselrätten ingår bland annat att använda byns betesområde för renbete, se 15 § rennäringslagen. Den som inom året-runt-markerna äger eller brukar mark där renskötsel bedrivs får inte vid användningen av marken vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln, se 30 § rennäringslagen.
Lagen (2022:66) om konsultation i frågor som rör det samiska folket gäller bland annat ärenden i förvaltningsmyndigheter som kan få särskild betydelse för samerna. Lagen är visserligen inte tillämplig för ärenden om bl.a. tillsyn men det finns ändå skäl att nämna följande uttalande i förarbetena till lagen. Det kan i ett konkret fall vara svårt att skilja mellan enskilda och allmänna samiska intressen. Enskilda och allmänna samiska intressen kan sammanfalla t.ex. när det gäller renskötsel, miljö eller markanvändningsfrågor på lokal nivå. En sameby kan ha allmänna intressen i ett ärende och kan då, vid sidan av Sametinget, företräda samernas allmänna intressen vid en konsultation. Samebyn kan som rättighetshavare även ha ett enskilt intresse i ärendet. I sin egenskap av rättighetshavare torde samebyn genom samråd få tillfälle att framföra sitt enskilda intresse i frågan. Samebyn bör kunna framföra både allmänna och enskilda intressen vid konsultation. (Se prop. 2021/22:19 s. 59.)
Mark- och miljööverdomstolens bedömning
Den aktuella anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken avser uppförande av en solcellsanläggning om 38 hektar och ändrad användning av berört markområde. Bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken ska därför tillämpas vid prövningen. Detta innebär att även 3 kap. 5 § miljöbalken ska tillämpas i anmälningsärendet när anmälan avser ett område som har betydelse för rennäringen. För att det skydd som ska uppnås enligt bestämmelsen ska kunna säkerställas följer att det även måste vara möjligt för
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 9227-25
myndigheten att besluta om de försiktighetsmått eller förbud som behövs med hänsyn till rennäringen.
Den anmälda åtgärden berör Malå sameby eftersom den ska vidtas inom område där samebyn har renskötselrätt och åtgärden skulle kunna påverka samebyns möjligheter att nyttja området. Samebyn har som rättighetshavare ett enskilt intresse i anmälningsärendet. Inom ramen för anmälningsärendet prövas dock endast om åtgärderna strider mot de allmänna intressen som ett samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken syftar att skydda. I anmälningsärendet ska emellertid prövningen även omfatta det allmänna intresset i 3 kap. 5 § miljöbalken, dvs. om den anmälda åtgärden kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. När det gäller renskötseln i området sammanfaller samebyns enskilda intresse i form av renskötselrätt med det allmänna intresset såsom det kommer till uttryck i 3 kap. 5 § miljöbalken. Samebyn bör därmed ha rätt att föra talan avseende det allmänna intresset i detta fall. (Se Mark- och miljööverdomstolens beslut den 9 december 2025 i mål nr ÖM 7186-25 och dom den 9 december 2025 i mål nr M 9402-24.)
Eftersom den anmälda åtgärden ska vidtas inom ett område där Malå sameby har renskötselrätt kan åtgärden innebära en påverkan på renskötseln både under anläggningsskedet och under driftskedet. Samebyn måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för samebyns rättsställning prövas. Tillsyn i efterhand kan i detta fall inte anses innebära en sådan effektiv tillgång till prövning som avses i Århuskonventionen. Det framstår vidare som ändamålsenligt att de intressen som ska beaktas, som ju i sig kan vara motstridiga, prövas samlat innan arbetena påbörjas.
Av dessa skäl har Malå sameby rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut ska därmed undanröjas och målet återförvisas till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT SLUTLIGT BESLUT ÖM 9227-25 Beslutet får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, hovrättsråden Maria L. McMurray och Kristina Dreijer samt tf. hovrättsassessorn Alice Stööp Hedborg, referent. Föredragande har varit Ulrika Agerskans.
UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL Aktbilaga 5 Målnummer 2025-06-05 Handläggning i M 2027-25 parternas utevaro
RÄTTEN Rådmannen Fredrik Henriksson
PROTOKOLLFÖRARE Föredragande juristen Karl Modig
PARTER Klagande Malå sameby Motparter 1. Länsstyrelsen i Västerbottens län 2. Sunbeam by Helios AB
ÖVERKLAGAT BESLUT Beslut av Länsstyrelsen i Västerbottens län den 13 maj 2025, diarienr 176-2025
SAKEN Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken för uppförande av solcellsanläggning på fastigheten i Skellefteå kommun; nu fråga om avvisning av överklagande
Mark- och miljödomstolen går igenom handlingarna i målet och antecknar följande.
Sunbeam by Helios AB (bolaget) lämnade den 8 januari 2025 in en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken till Länsstyrelsen i Västerbottens län (länsstyrelsen). Anmälan gällde anläggande av en solcellsanläggning på cirka 38 ha av fastigheten i Skellefteå kommun.
Sida 2 UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL M 2027-25
Länsstyrelsen beslutade den 13 maj 2025 att endast förelägga bolaget att vidta vissa försiktighetsåtgärder till skydd för naturmiljön vid genomförandet av åtgärden.
Malå sameby (samebyn) har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. Samebyn har yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut och att domstolen ska besluta om inhibition av beslutet. Samebyn har i sak anfört bland annat att anläggningen innebär en skada för samebyn som måste beaktas. Samebyn har utvecklat varför samebyn bör anses ha talerätt och anfört sammanfattningsvis följande. Det aktuella området ligger inom samebyns betesmarker vid ett tidigare utpekat riksintresse för rennäringen och verksamheten kan komma att påverka rennäringen på ett intet obetydligt sätt. Den enda möjlighet samebyn har att få sin talan prövad är inom ramen för nu aktuell process.
Mark- och miljödomstolen meddelar
SLUTLIGT BESLUT Mark- och miljödomstolen avvisar Malå samebys överklagande.
Instans
SKÄL FÖR BESLUTET Mark- och miljödomstolen ska självmant pröva om Malå sameby har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.
Rättslig reglering Enligt 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken får överklagbara domar och beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. Enligt praxis gäller detta den som kan utsättas för en skada eller olägenhet, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (se t.ex. NJA 2004 s. 590 I och II).
Sida 3 UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL M 2027-25
I mål om anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har avgränsningen av vilka som har rätt att överklaga tolkats snävt i praxis. Avgörande betydelse har lagts vid vad som har bedömts vara det skyddsvärda intresset med rättsregeln. Eftersom syftet med reglerna inte är att skydda enskilda utan allmänna intressen har enskilda normalt inte ansetts ha rätt att överklaga beslut efter samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Av Århuskonventionen följer samtidigt att enskilda som är berörda av ett beslut avseende en viss verksamhet måste kunna komma till tals i något sammanhang där de frågor som har betydelse för deras rättsställning prövas. Om en prövning kan ske inom ramen för t.ex. sedvanlig tillsynsverksamhet är det dock tillräckligt (se MÖD 2007:35, MÖD 2015:8 och MÖD 2024:13).
Mark- och miljödomstolens bedömning Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken omfattar en prövning av den anmälda åtgärdens påverkan på naturmiljön. Domstolen anser att begreppet naturmiljö ska tolkas vidsträckt och att bestämmelsen i 3 kap. 5 § miljöbalken, som skyddar områden av betydelse för rennäringen, kan innefattas i prövningen vid samråd när det gäller fall av ändrad markanvändning (se även 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken).
Regleringen i 12 kap. 6 § miljöbalken skyddar emellertid endast allmänna intressen och även 3 kap. 5 § miljöbalken avser endast att skydda det allmänna intresset av rennäring. Samebyn har inte rätt att företräda det allmänna intresset av rennäring och kan alltså inte grunda klagorätt mot beslutet på det allmänna intresset.
Domstolen noterar att samebyns enskilda intresse av att bedriva rennäring i praktiken till stor del kan sammanfalla med det allmänna intresset av rennäring inom samebyns geografiska område. Det allmänna intresset av rennäring är dock rättsligt sett att se som skilt från samebyns enskilda intresse. Eftersom prövningen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken endast omfattar allmänna intressen omfattar inte prövningen påverkan på samebyns enskilda intresse och
Sida 4 UMEÅ TINGSRÄTT PROTOKOLL M 2027-25
länsstyrelsen har inte heller prövat detta. Det överklagade beslutet innebär inte heller att bolaget får någon rätt att förfoga över marken för åtgärderna. Beslutet har därmed inte någon effekt gentemot samebyn. Samebyns enskilda intresse av att bedriva rennäring med stöd av renskötselrätten kan därmed inte medföra att samebyn har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Eventuella olägenheter som samebyn kan drabbas av till följd av den aktuella verksamheten kan också göras gällande inom ramen för sedvanlig tillsynsverksamhet. Mot den bakgrunden bedömer domstolen att samebyn saknar klagorätt avseende länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
Domstolen konstaterar avslutningsvis att samebyn har yttrat sig under länsstyrelsens handläggning efter att ha beretts tillfälle till det. Yttrandet är dock inte att uppfatta som en begäran om tillsyn enligt miljöbalken, som länsstyrelsen tagit ställning till i och med det överklagade beslutet. Samebyn kan därmed inte heller grunda klagorätt på att det överklagade beslutet innefattat en annan prövning enligt miljöbalken än samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.
Samebyns överklagande ska därmed avvisas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-11) Överklagande senast den 26 juni 2025.