7380-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Se nästa sida.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7380-24

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på följande sätt.

a) Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens domslut under punkten 1 på så sätt att Mark- och miljööverdomstolen upphäver även lantmäterimyndighetens beslut om fördelning av förrättningskostnader.

b) Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens domslut under punkten 2 att ställa in förrättningen och återförvisar ärendet till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling.

c) Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens domslut under punkten 3 och beslutar att Kommanditbolaget Värdsholmsgatan 13 ska bära sin egen rättegångskostnad i mark- och miljödomstolen.

2Mark- och miljööverdomstolen förordnar att Kommanditbolaget Värdsholmsgatan 13 ska betala ersättning för Sjöfartsverkets rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 50 000 kr, avseende ombudsarvode, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7380-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sjöfartsverket har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa lantmäterimyndighetens beslut om fastighetsreglering, alternativt genom precisering av lantmäterimyndighetens beslut förtydliga att servitutet inte begränsar den lagliga användningen av fastigheten X eller innebär en rätt för servitutshavaren att vålla större olägenhet än som erfordras för bibehållande av befintliga stag.

Sjöfartsverket har i andra hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja underinstansernas avgöranden och återförvisa målet till lantmäterimyndigheten.

Om Mark- och miljööverdomstolen inte undanröjer underinstansernas avgöranden har Sjöfartsverket yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förordna att vardera parten ska stå sina egna rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen. Sjöfartsverket har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

Kommanditbolag Värdsholmsgatan 13 (KBV) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Om Mark- och miljööverdomstolen skulle ändra mark- och miljödomstolens dom på så sätt att servitut meddelas har KBV yrkat att intrångsersättningen ska bestämmas till 93 750 000 kr jämte ränta från dagen för dom. KBV har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

Sjöfartsverket har motsatt sig KBV:s yrkanden.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sjöfartsverket har fört fram väsentligen detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden.

Vid fastighetsbildning ska frågan om servitutet är av väsentlig betydelse för fastighetens ändamålsenliga användning prövas. Stagning har utförts för att uppnå erforderlig stabilitet i området och förstärka kanalen. Stagning är en etablerad metod och har

SVEA HOVRÄTT DOM F 7380-24

använts på flera sträckor längs kanalen. I anslutning till fastigheten X blev stagen på grund av geotekniska förhållanden något längre än förväntat, vilket medförde en påverkan under fastigheten. Att inte förstärka sponten skulle innebära risker för Södertälje kanal, trafiken och säkerheten. Större infrastrukturprojekt behöver utföras med en enhetlig och rationell metod. Den valda sträckningen och utförandet av arbetet med kanalen har bedömts vara den bästa möjliga utifrån en sammanvägning av allmänna och enskilda intressen. Det finns ingen alternativ praktisk lösning för att säkerställa stabilitet som innebär mindre olägenhet än att bibehålla stagen. Att använda en annan metod för förstärkning skulle bland annat medföra ytterligare markarbeten, omgivnings- och miljöpåverkan, kostnader för det allmänna och risk för ytterligare påverkan på trafiken. Servitutet måste anses vara av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten.

Stagen är placerade cirka 17 meter under marknivån. Servitutet begränsar därför inte den lagliga användningen av fastigheten X och den faktiska påverkan på fastig-heten är försumbar. Sjöfartsverket har ingen erinran mot att Mark- och miljööverdomstolen förtydligar servitutet i den mån det behövs för att begränsa eventuella olägenheter för fastigheten.

Mark- och miljödomstolen borde inte ha ställt in förrättningen. Om domstolen ansåg att lantmäterimyndigheten inte hade utrett alternativa utformningar av servitutet tillräckligt, borde domstolen ha återförvisat ärendet till lantmäterimyndigheten, alternativt förelagt myndigheten eller Sjöfartsverket att inkomma med kompletterande uppgifter. Sjöfartsverket anser dock att det finns förutsättningar att bilda servitut enligt ansökan och att detta kan bedömas utan ytterligare underlag.

KBV har fört fram väsentligen detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden.

Det är inte möjligt att i efterhand få servitut beviljat för en åtgärd som redan vidtagits egenmäktigt. Förhållandena på fastigheten X måste först återställas. Därefter kan en ny ansökan göras. Bedömningen ska i vart fall göras utifrån situationen såsom den såg ut innan det olovliga ingreppet genomfördes.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7380-24

Sjöfartsverket har varken påstått eller lagt fram någon bevisning som visar att det är av väsentlig betydelse för Sjöfartsverket att erhålla det sökta servitutet. Sjöfartsverket har inte angett vad kostnaderna för en alternativ stagningsmetod skulle uppgå till och vilken omgivningspåverkan som avses. Inte heller har Sjöfartsverket åberopat någon bevisning till stöd för påståendet. Det är inte visat att ytterligare förstärkningsåtgärder skulle behöva utföras för det fall de befintliga stagen under fastigheten X tas bort.

Sjöfartsverket har utfört ytterligare stagning enligt en annan teknisk lösning som inte har inneburit intrång på fastigheten X. Sjöfartsverket har inte visat att det inte hade varit möjligt att redan från början installera stagen enligt sistnämnda tekniska lösning eller enligt den alternativa tekniska lösning som KBV redovisat, dvs. med en lutning eller vinkel för att undvika intrång på fastigheten X.

Stagningen påverkar den lagliga användningen av fastigheten X, bland annat genom att den omöjliggör grundförstärkande åtgärder inom fastigheten. Påverkan på fastigheten kan inte undanröjas genom en precisering av servitutsrätten, så länge servitutsrätten innebär att de befintliga stagen ska vara kvar.

KBV motsätter sig att ärendet återförvisas till lantmäterimyndigheten. Bristerna i lantmäterimyndighetens handläggning kan avhjälpas i högre rätt, på sätt som skett i markoch miljödomstolen. Med hänsyn till att mark- och miljödomstolen har funnit att det behov som servitutsansökan avser hade kunnat tillgodoses inom fastigheten Y och något behov av servitut aldrig förelegat, saknas skäl att återförvisa ärendet.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Inledningsvis finns anledning att konstatera att det inte finns något hinder mot att ansöka om ett servitut för en redan utförd åtgärd. När åtgärden utförts utan något rättsligt stöd, bör dock prövningen ske utan beaktande av att åtgärden redan utförts.

SVEA HOVRÄTT DOM F 7380-24

De frågor som Mark- och miljööverdomstolen ska pröva är således om villkoren är uppfyllda för att bilda det ansökta servitutet. Om så är fallet har Mark- och miljööverdomstolen därefter att ta ställning till hur KBV:s yrkande om intrångsersättning bör handläggas.

Den första frågan som ska prövas är om det är av väsentlig betydelse för fastigheten Y att ta fastigheten X i anspråk för förstärkning av kanalkanten, se 7 kap. 1 § första stycket fastighetsbildningslagen 1970:988, FBL. Bedömningen av om ett servitut är av väsentlig betydelse för en fastighet ska göras med utgångspunkt i den härskande fastighetens ändamål (se Dahlsjö m.fl., Fastighetsbildningslagen, Juno, 10 november 2025, kommentaren till 7 kap. 1 §). En utgångspunkt vid bedömningen är att en fastighets behov i första hand ska lösas inom den egna fastigheten (se MÖD 2017:58). Först om väsentlighetsvillkoret är uppfyllt, och en annan fastighet behöver tas i anspråk, ska en prövning göras av alternativa sätt för genomförande av fastighetsregleringen, enligt 5 kap. 6 § andra stycket FBL.

Fastigheten Y är avsedd för farled och rymmer Södertälje kanal. Farleden är en betydelsefull transportväg in till och ut från Mälaren och är av riksintresse. Av utredningen framgår att stagningen skett för att förstärka en spontvägg i kanalslänten som en del i Mälarprojektet. Projektet syftar till att förbättra infrastrukturen, sjösäkerheten och tillgängligheten för sjöfarten i Södertälje kanal.

KBV har inte ifrågasatt behovet av att stärka kanalslänten med stag men gjort gällande att stagen hade kunnat placeras uteslutande inom Sjöfartsverkets fastighet Y och inte behövt ta fastigheten X i anspråk. Lantmäterimyndigheten har konstaterat att åtgärden är av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten och att den inte kan utföras på annat sätt. Det saknas dock utredning och motivering till att åtgärden inte hade kunnat utföras på Sjöfartsverkets egen fastighet, vilket i så fall skulle kunna innebära att servitutet inte är av väsentlig betydelse för fastigheten. Utredningen är i den delen alltså bristfällig. Sjöfartsverket har i Mark- och miljööverdomstolen hänvisat till geotekniska förhållanden samt till att det är betydelsefullt att längs hela kanalen genomgående använda en enhetlig metod vid utförandet, men inte gett in någon utredning. Verket har dock anfört att det borde ha getts tillfälle att

SVEA HOVRÄTT DOM F 7380-24

komplettera ansökan i mark- och miljödomstolen eller att målet borde ha återförvisats till lantmäterimyndigheten.

Mark- och miljööverdomstolen anser att lantmäterimyndigheten borde ha utrett möjligheten att anlägga stag inom Sjöfartsverkets fastighet innan fastighetsregleringsbeslutet fattades, och därvid inhämtat utredning från Sjöfartsverket i den delen. Ärendet bör därför återförvisas till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling.

Mark- och miljööverdomstolen övergår till att pröva frågan om rättegångskostnader.

Domstolen får efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnader. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna. (Se 16 kap. 14 § första stycket och 17 kap. 3 § första stycket FBL.)

När ett mål återförvisas ska frågan om rättegångskostnad i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande (18 kap. 15 § tredje stycket rättegångsbalken). Vid återförvisning till en lantmäterimyndighet måste frågan emellertid prövas av den högre rätten i samband med återförvisningsbeslutet, eftersom en lantmäterimyndighet inte har behörighet att pröva frågor om rättegångskostnad (se ”Samfälligheten i Enköping” NJA 1997 s. 805). När ett tydligt motsatsförhållande föreligger mellan parterna bör kostnadsfrågan även vid återförvisning i allmänhet prövas utifrån 18 kap. rättegångsbalken men med ett utrymme för domstolen att, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, anpassa tillämpningen av det som enligt 18 kap. gäller när ett mål prövas i sak, så att resultatet blir skäligt (se ”Gränsen och rättegångskostnaderna” NJA 2021 s. 1085).

Med hänsyn till utgången i målet kan KBV inte anses vara vinnande part i mark- och miljödomstolen och ska därför stå sina egna rättegångskostnader där.

Sjöfartsverket har fått viss framgång med sin talan i Mark- och miljööverdomstolen och bör därför av KBV få viss ersättning för sina rättegångskostnader här. Eftersom verket inte fullt ut fått bifall till sin talan bör ersättningen jämkas (jfr 18 kap. 4 §

SVEA HOVRÄTT DOM F 7380-24 rättegångsbalken). Med beaktande av detta och med hänsyn till målets beskaffenhet och omfattning i Mark- och miljööverdomstolen får en ersättning om 50 000 kr anses vara skälig. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Åsa Hanna, tekniska rådet Carina Nordström och hovrättsrådet Johanna Fernlund, referent. Föredragande har varit Carolina Fredin Haslum.

Bilaga A

Sid 1 (25) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr F 3182-23 Mark- och miljödomstolen 2024-05-06 meddelad i Nacka

KLAGANDE

Kommanditbolag Värdsholmsgatan 13 (916558-1191) Box 2178 403 13 Göteborg Ombud: M B, M H och E A

MOTPART

Sjöfartsverket 601 78 Norrköping Ombud: A L och K T

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäterimyndigheten i Södertälje kommuns beslut den 5 maj 2023 i ärende nr AB199167

SAKEN

Fastighetsreglering berörande X och Y i Södertälje kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen upphäver samtliga beslut i förrättningen utom beslutet om fördelning av förrättningskostnaden och beslutet som innebär att Kommanditbolag Värdsholmsgatan 13 inte tillerkänns ersättning för sina kostnader vid lantmäterimyndigheten och i tidigare rättsprocesser. 2. Mark- och miljödomstolen ställer in förrättningen.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

3Sjöfartsverket ska ersätta Kommanditbolag Värdsholmsgatan 13 för rättegångskostnader med 321 043 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Den 5 maj 2023 avslutade den kommunala lantmäterimyndigheten i Södertälje kommun (KLM) en förrättning avseende fastighetsreglering berörande X och Y i Södertälje kommun. Genom förrättningsbeslutet bildades ett servitut till förmån för Y och belastande X avseende rätt att underhålla och förnya stag för att säkra upp kanalkant.

YRKANDEN M.M.

Kommanditbolag Värdsholmsgatan 13 (nedan benämnt KBV) har nu överklagat fastighetsbildningsbeslutet och yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva beslutet. KBV har i andra hand yrkat att intrångsersättningen ska bestämmas till 82 500 000 kronor jämte ränta från dagen för dom. Vidare har KBV yrkat ersättning för rättegångskostnad hos KLM med 2 058 462 kronor och för rättegångskostnad vid mark- och miljödomstolen med 512 543 kronor. KBV har anfört att formella fel förekommit vid KLM men med hänvisning till såväl kostnadsmässiga som tidsmässiga skäl anfört att målet likväl inte bör återförvisas till KLM. Sjöfartsverket har bestritt yrkandena.

UTVECKLING AV TALAN

KBV

Till stöd för sina yrkanden har KBV anfört bl.a. följande.

KLM:s behörighet

KLM har saknat behörighet att meddela fastighetsbildningsbeslutet. Det ankommer på regeringen att pröva frågor om expropriation.

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

KLM är inte heller behörig att utreda och fatta beslut av den anledning att den ansökta förrättningsåtgärden redan utförts egenmäktigt. De brottsutredande myndigheterna har exklusiv behörighet att utreda åtgärderna. Det är allmän domstol som ska pröva åtgärdernas laglighet jämte ersättningsanspråk i anledning av åtgärderna.

Sjöfartsverkets ansökan om servitutsbildning avser vattenverksamhet. Servitut kan upplåtas med stöd av 28 kap. 10 § miljöbalken (MB). Genom dom i mål nr M 1492- 14 och M 6754-13 har mark- och miljödomstolen beviljat Sjöfartsverket tillstånd att utföra viss i domslutet angiven vattenverksamhet längs Södertälje kanal.

Att spontningsarbete vid en kanal på det sätt som utförts på fastigheten i sig utgör vattenverksamhet framgår bl.a. genom att det är just denna typ av åtgärder som Sjöfartsverket sökt och fått tillstånd till genom de aktuella domarna. Att spontningsarbete utgör vattenverksamhet framgår vidare av bl.a. MÖD 2015:22, där Mark- och miljööverdomstolen klargör att montering av spont utgör en vattenverksamhet. Att det är stagen och inte själva sponten som inkräktar på fastigheten saknar betydelse då det är en utgångspunkt i MB att det ska ske en samlad prövning av verksamhetens totala miljöpåverkan, se återigen MÖD 2015:22 som hänvisar till de bärande principerna för MB:s regler som framgår av propositionen 1997/98:45 s.168 f. Det är alltså inte möjligt att se stagningen som en åtgärd som är frikopplad från spontningen utan den utgör i sin helhet en del av den verksamhet som Sjöfartsverket haft att söka tillstånd för.

Den tillåtna vattenverksamheten avser dock inte de stagningsarbeten till vilka Sjöfartsverkets ansökan om servitutsbildning hänför sig. Därtill omfattas X geografiskt inte av tillståndet för vattenverksamhet. Sjöfartsverkets möjlighet att utföra vattenverksamhet inom det aktuella området har alltså slutligen prövats genom de aktuella domarna. Någon möjlighet för Sjöfartsverket att i dag erhålla tillstånd att bedriva vattenverksamhet även inom fastigheten föreligger inte. Angelägenheten är rättskraftigt avgjord.

Under alla omständigheter är det mark- och miljödomstol som ska pröva om servitut som avser vattenverksamhet ska upplåtas, se 7 kap. 2 § andra stycket fastighets-

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

bildningslagen (1972:988), FBL, och 28 kap. 10 § MB. KLM har dock med tillämpning av undantagsbestämmelsen i 7 kap. 2 § 2 stycket MB ändå sett sig behörig att pröva frågan. Härvid har KLM prövat huruvida stagning varit nödvändig för att genomföra den förstärkning av kanalslänten som Sjöfartsverket önskat göra men inte haft tillstånd till. Vad KLM borde ha prövat för att avgöra sin behörighet att fatta beslut var om åtgärden uppenbarligen inte skadat KBV:s intressen. Någon sådan prövning har inte gjorts av KLM varför beslutet i denna del är felaktigt. Mot bakgrund av den betydande skada som fastigheten orsakats genom stagningen är det inte uppenbart att åtgärden inte skadat enskilda intressen.

KLM:s utredning

KLM har bedömt att den karta avseende stagens placering som getts in av Sjöfartsverket (förrättningens aktbilaga YR1) återger stagens verkliga placering, vilket KLM lägger till grund för flera ställningstaganden. Detta utgör en bristfällig utredning. Vid stagning väljer stagen alltid den lättaste vägen in i marken. Om ett stag t.ex. träffar ett stenblock i marken, kommer staget att ändra riktning för att undvika stenblocket. Konsekvensen är att stagens placering i verkligheten kan avvika stort i förhållande till placeringen enligt ritning. KLM har därför inte fog för sin bedömning avseende stagens placering och djup. Det finns en betydande risk för att stagen i verkligheten är placerade på helt annan plats och betydligt grundare än de 17 meter under marknivån som KLM förutsätter.

KLM har inte presenterat någon utredning till stöd för sin bedömning avseende att de utförda stagen varit nödvändiga. Tvärtom har KLM valt att inte ens begära tillgång till den utredning som Sjöfartsverket säger sig ha företagit och hänvisar till i förrättningens aktbilaga YR1.

Myndighetens kommuniceringsplikt

Genom att inte kommunicera allt material som lagts till grund för beslutet har KLM brutit mot kommunikationsplikten.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Proportionalitetsprincipen

Servitutsbildning enligt Sjöfartsverkets ansökan är inte nödvändig för att uppnå det avsedda ändamålet, då det finns andra mindre ingripande alternativ som inte skulle kränka KBV:s egendomsskydd. Stagen hade kunnat installeras antingen med brantare lutning eller i en annan riktning för att uppnå samma ändamål, samtidigt som Sjöfartsverkets egenmäktiga intrång på X helt hade kunnat undvikas (eller i vart fall begränsas i betydande mån). Beslutet står därmed i strid mot proportionalitetsprincipen. KBV har till mark- och miljödomstolen gett in ett utlåtande från Byggtekniska Byrån, som fått i uppdrag att bl.a. bedöma alternativa tekniska lösningar till Sjöfartsverkets stagning och den påverkan som de befintliga stagen får på KBV:s egendomsanvändning.

Sjöfartsverket har sedan KLM återupptog ärendet inskränkt sin begäran om servitutsbildning till att enbart omfatta de egenmäktigt utförda stagen på fastigheten. Enligt Sjöfartsverket beror detta på att myndigheten efter att ha utrett behoven av sin ansökan funnit att de icke-utförda stagen inte är nödvändiga. Redan av detta måste följa att Sjöfartsverket inför sin ursprungliga ansökan om servitut inte kan ha övervägt nödvändigheten med avseende på det servitut som Sjöfartsverket initialt ansökte om. Det tycks inte heller finnas någon skriftlig dokumentation i detta avseende.

Om någon utredning om de faktiska behoven av stagningen inte utförts, visar detta att det hade varit möjligt att genomföra stagningen med en annan teknisk lösning som inte inkräktat på KBV:s fastighet. Det ankommer i vart fall på Sjöfartsverket att etablera de omständigheter som leder till yrkad rättsföljd, dvs. inrättande av ett tvångsservitut.

Vidare skulle servitutsbildning enligt Sjöfartsverkets ansökan innebära att KBV förlorar möjligheten att grundförstärka sin byggnad genom pålning. Grundförstärkning är nödvändig för att KBV långsiktigt ska kunna fortsätta bedriva befintlig uthyrningsverksamhet på fastigheten.

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Den fördel som det allmänna skulle vinna av servitutsbildningen står inte i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar KBV.

Beslutet står i strid med de grundläggande kraven enligt 5 kap. FBL

Servitutsbildning enligt Sjöfartsverkets ansökan skulle innebära att KBV förlorar möjligheten att långsiktigt bedriva befintlig uthyrningsverksamhet på X. Fastighetens lämplighet skulle försämras i sådan utsträckning att betydande olägenheter skulle uppstå för KBV. Beslutet står därför i strid med användbarhetskravet.

Oaktat den eventuella samhällsnytta som kan uppnås av att säkra och förstärka kanalens kanter, är den ansökta åtgärden inte nödvändig för att uppnå den eventuella samhällsnyttan och påstådda förbättringen av Sjöfartsverkets fastighet. Följaktligen är inte förbättringsvillkoret uppfyllt.

KLM har inte beaktat den ekonomiska konsekvens som följer av att KBV långsiktigt förlorar möjligheten att bedriva befintlig uthyrningsverksamhet i byggnaden på X. Därtill måste beaktas att servitutsbildningen inte är nödvändig för att uppnå ändamålet med fastighetsregleringen. Under dessa förhållanden kan inte fördelen anses överväga den betydande ekonomiska olägenhet som skulle drabba KBV om Sjöfartsverkets ansökan medges. Följaktligen är båtnadsvillkoret inte uppfyllt.

Sjöfartsverkets har medgett att det inte gjorts några överväganden med avseende på i vilken omfattning det varit nödvändigt att utföra stagningsarbeten som inkräktat på X eller om det varit möjligt att utföra stagningsarbetena på ett alternativt sätt för att undvika det intrång som skett på X och alltså om det överhuvudtaget funnits något behov av servitut. Sjöfartsverket har i detta avseende anfört enbart att detta är ett normalt förfarande vid anläggande av spontvägg och att så skett även på andra platser längs kanalen.

Sjöfartsverket verkar i detta sammanhang blanda samman vad som är en godtagbar teknisk lösning för att uppnå de byggnadstekniska krav som eftersträvas med vilken utredning som de haft skyldighet att vidta i syfte att inte utan nödvändighet olovligen göra intrång i annan fastighet.

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Av utredningen i målet och de besked som KBV fått under hand från Sjöfartsverkets ombud framgår tydligt att några sådana överväganden överhuvudtaget inte har gjorts från Sjöfartsverkets sida.

Det åligger Sjöfartsverket som sökande av servitutet att visa att nödvändighetsvillkoret och båtnadsvillkoret är uppfyllda. Någon bevisning för detta finns överhuvudtaget inte – tvärtom framgår av ingivna tekniska utredningar att det inte varit nödvändigt med utförd stagning, utan att det i stället varit möjligt att placera stagen med djupare och annan vinkel och därigenom uppnå samma resultat med avseende på stabiliseringen av kanalkanten utan det olovliga ingreppet på KBV:s fastighet.

Sjöfartsverket har inte ansökt om servitut för de utförda åtgärderna

Sjöfartsverkets ansökan om servitut omfattar åtgärden ”Att skapa rätt att förankra och behålla kanalspont med stag som sträcker sig in under fastigheten i enlighet med bifogad planskiss”. Sjöfartsverkets ansökan är felaktig. Den metod som stagning innebär leder till, förutom själva staget, att också betong injiceras och utbreds i anslutning till stagen. Utöver själva stagningen har alltså Sjöfartsverket injicerat en stor mängd betong, vilket utgör ett förhållande som Sjöfartsverket valt att helt utelämna i sin ansökan. Ansökan innehåller inte någon uppgift om var på fastigheten som betongen är lokaliserad. Sjöfartsverkets ansökan omfattar enbart en mindre del av de åtgärder som Sjöfartsverket faktiskt vidtagit och det saknas redan av denna anledning möjligheter att pröva Sjöfartsverkets ansökan.

Sjöfartsverket har utfört stagning som inte framgår av relationshandlingarna

Under senhösten 2023 har KBV inspekterat kanalkanten i anslutning till fastigheten. Inspektionen visade att långt fler stag hade installerats i nämnda kanalkant och att de relationshandlingar som getts in av Sjöfartsverket inte stämde överens med verkligheten. Av bilderna framgår att stagen installerats i enlighet med den täthet som Sjöfartsverket initialt ansökte om servitut för. Sålunda avviker den faktiskt utförda stagningen från de uppgifter som Sjöfartsverket uppgett för domstolen och KBV.

KBV har med anledning av detta frågat Sjöfartsverket vilket arbete som faktiskt utförts och varför inte det korrekta förhållandet redovisats till domstolen i det att

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Sjöfartsverket i stället valt att till domstolen och KBV lämna uppgifter i relationshandlingar som inte omfattar samtliga faktiskt utförda stag samt, därtill felaktigt, påstå att dessa upprättats efter att stagningen utförts. Sjöfartsverket har under hand återkommit med besked om att det ”helt nyligen” utförts ytterligare stagningsarbete vid kanalslänten och lämnat uppgift om att detta arbete inte berört fastigheten. Några relationshandlingar eller andra handlingar som styrker Sjöfartsverkets påstående har inte redovisats.

För det fall den tillkommande stagningen inte inkräktar på fastigheten så visar detta förhållande att den stagning som servitutsansökan numera endast avser inte alls är behövlig, dvs. att det finns möjlighet att utföra stagningen utan att tränga in på fastigheten. För det fall den tillkommande stagningen inkräktar på fastigheten så utgör detta förhållande ytterligare ett intrång som, enligt Sjöfartsverket, utförts vid en annan tidpunkt än de stag som servitutsansökan – numera – avser.

Intrångsersättning

KLM har bedömt att KBV ska berättigas till 2 000 kronor i intrångsersättning av Sjöfartsverket. Bedömningen grundas på en av KLM utförd värdering (förrättningens aktbilaga UT2) som anger bl.a. att "Servitutsområdet påverkar inte fastighetens ianspråktagande [...]". Angivelsen är felaktig och bedömningen utgår ifrån felaktiga premisser. X, som är en näringsfastighet för kommersiell uthyrningsverksamhet, skulle genom fastighetsregleringen förlora sin långsiktiga möjlighet att generera avkastning. KBV bedömer det som uppenbart att en sådan inskränkning i fastighetens användningsbarhet får en beaktansvärd påverkan på dess marknadsvärde.

Som framgår av R A utlåtande så innebär de installerade stagen att det inte är möjligt att genomföra en grundläggning av byggnaden på fastigheten, vilket i sin tur minskar fastighetens beräknade livslängd med 23 år. Att en stor mängd stag borrats in och betong injicerats under och invid byggnaden gör det omöjligt att genomföra de grundläggningsåtgärder som hade behövts för att för-länga byggnadens livslängd.

Sid 10 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

B W, som är verksam som auktoriserad fastighetsvärderare av Samhälls-byggarna, har på uppdrag av KBV utrett hur detta har påverkat fastighetens mark-nadsvärde. Som framgår av B W utlåtande skulle en minskad livslängd för byggnaden med 23 år innebära att fastighetens värde sjunker från 128 000 000 kronor till 62 000 000 kronor, alltså en differens om 66 000 000 kronor. För det fall mark- och miljödomstolen beslutar att godta Sjöfartsverkets ansökan om servitut ska KBV:s intrångsersättning beräknas i enlighet med bestämmelserna i expropria-tionslagen (1972:719). Det innebär att KBV har rätt till en intrångsersättning som uppgår till skillnaden i värdet på fastigheten med och utan servitutet med ett tillägg om 25 procent. Då värderingsskillnaden på fastigheten uppgår till 66 000 000 kro-nor ska intrångsersättningen i så fall bestämmas till 82 500 000 kronor.

Rättegångskostnader

KBV har hos KLM yrkat ersättning för sin rättegångskostnad. I stället för att bereda KBV rätt att precisera sitt anspråk anger KLM i sitt beslut att KLM inte kan ta ställning till yrkandet utan att detta är en fråga för domstolarna, vilket är felaktigt.

I aktuell situation har Sjöfartsverket ansökt om servitutsbildning i syfte att bekräfta en otvistigt egenmäktig gärning som – i strid med egendomsskyddet – vidtagits av staten mot en enskild. Redan den omständigheten att KBV behövt skydda sin egendom mot att – även legalt – tas i anspråk av staten under angivna förhållanden, innebär att KBV haft befogad anledning att anlita juridiska ombud. Målet har därtill aktualiserat komplexa juridiska frågeställningar. Skulle servitutsbildning enligt Sjöfartsverkets ansökan genomföras innebär detta betydande negativa konsekvenser för KBV. Av relevans är även att staten har ansökt om fastighetsregleringen utan objektivt godtagbara skäl.

För det fall KBV inte berättigas till ersättning för sin rättegångskostnad under angivna förhållanden, skulle detta stå i strid med den grundlagsstadgade rätten till rättvis rättegång.

KBV:s yrkande om ersättning för sin rättegångskostnad hos KLM avser dels perioden innan Sjöfartsverket egenmäktigt vidtog åtgärden på X, dels perioden

Sid 11 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

från det att Sjöfartsverket egenmäktigt vidtog gärningen tills mark- och miljödomstolen återförvisade förrättningen till KLM för förnyad handläggning, dels perioden därefter tills KLM fattade fastighetsbildningsbeslutet, inbegripet KBV:s överklaganden till mark- och miljödomstolen och förvaltningsrätten, med anledning av KLM:s epost daterat den 9 september 2022, vilket KBV uppfattade som ett beslut avseende sin egen behörighet. .

Av samma skäl är KBV:s rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen av en sådan karaktär att det inte kan begäras att KBV ska svara för dessa. KBV har därför rätt till ersättning för sin rättegångskostnad även hos mark- och miljödomstolen.

Arvode för juridiskt biträde lämnat under perioden november 2016 - april 2023 huvudsakligen av advokaterna M H, M B och E A vid Advokatfirman Vinge KB innefattande bl.a. genomgångar av processmaterial, omfattande rättsutredningar, upprättande av flertalet skrivelser till såväl lantmäteriet som domstolar, återkommande avstämningar med tekniskt sak-kunnig, kontakter med myndigheter, domstolar och motpart samt löpande avstäm-ningar med klient.

Det förhållande att flera ombud har varit engagerade i ärendet motiveras av kostnadsskäl. Genom den blandade senioriteten har arbetet kunnat fördelas mellan ombuden, så att ombud med rätt kompetens och erfarenhet utför uppgiften till ett kostnadseffektivt arvode. KBV kräver ingen ersättning för dubbelarbete.

KLM:s handläggning har inneburit att ärendet, förutom handläggningen hos KLM, har varit föremål för flertalet domstolsprövningar vid såväl mark- och miljödomstolen som förvaltningsdomstol. Den totala tidsåtgången har uppgått till cirka 365 timmar.

Arvode för juridiskt biträde lämnat under perioden april 2023 - mars 2024 av advokaterna M H, M B och E A vid Advokatfirman Vinge KB innefattande bl.a. genomgångar av processmaterial, rättsutredningar, upprättande av flertalet skrivelser till domstolen, avstämningar med tekniskt sakkunnig samt löpande avstämningar med klient. I likhet med vad som redogjorts

Sid 12 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

för ovan kräver KBV ingen ersättning för dubbelarbete. Den totala tidsåtgången har uppgått till cirka 85 timmar.

Målets tekniska komplexitet har föranlett att KBV har nödgats anlita tekniskt sakkunnig, R A för att bistå i tekniska frågor. Dessa kostnader är ersättningsgilla såsom rättegångskostnader.

Sjöfartsverket

Till stöd för sin inställning har Sjöfartsverket anfört bl.a. följande.

KLM:s behörighet

Enligt KBV ska inte KLM anses behörig att fatta beslut om fastighetsbildning, eftersom Sjöfartsverket har utfört stagningsarbetena innan ansökan om servitut har prövats. Det förekommer dock regelmässigt att fastighetsreglering sker avseende redan befintliga anläggningar. Vidare tillgodoses egendomsskyddet genom ersättningsbestämmelser i lagstiftningen. KLM har bedömt skadan för fastigheten X och beslutat om intrångsersättning.

KBV har vidare anfört att utförandet av stagen är en kränkning av det grundlagsstadgade egendomsskyddet och att en sådan kränkning kan grunda rätt till skadestånd. En sådan talan ska föras i allmän domstol och inte hanteras inom ramen för nu aktuell prövning.

KBV hänvisar också till bestämmelser om expropriation och anför att det ankommer på regeringen att pröva sådana frågor. Sjöfartsverket erinrar om att det inte är fråga om expropriation utan att KLM har handlagt och prövat en ansökan om officialservitut. KLM:s hänvisning till expropriationslagen (s. 4 i beslutet) bör läsas i sitt sammanhang, som ledning för vilka ändamål som kan antas vara angelägna allmänna intressen och alltså kan begränsa egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen. Med utgångspunkt i expropriationslagen finner alltså KLM att samfärdsel och transport vid Södertälje kanal kan antas vara ett angeläget allmänt intresse som kan motivera inskränkning av mark eller byggnad. Av KLM:s beslut framgår att

Sid 13 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

prövningen avser ansökan om servitut enligt fastighetsbildningslagen. De processuella reglerna för expropriation är inte tillämpliga i förevarande mål.

KBV har också anfört att de brottsutredande myndigheterna har exklusiv behörighet att utreda åtgärderna. Frågan om huruvida brott har begåtts samt ersättningsanspråk med anledning av detta kan uppenbart inte heller prövas i målet.

Sjöfartsverket erhöll genom en dom från mark- och miljödomstolen den 16 juni 2015 tillstånd enligt MB till Mälarprojektet (mål nr M 1492-14). Tillståndet innefattade bland annat muddring av kanalområdet samt släntförstärkning inom Sjöfartsverkets fastighet Södertälje Y. Södertälje X är belägen bortom Sjöfarts-verkets fastighet, sett från vattnet, och var därför inte berörd av de åtgärder som till-ståndet omfattade. Vid arbetet med kanalslänterna enligt domen så bedömde entre-prenören det som nödvändigt att i samband med genomförande av muddring och släntstabilisering även vidta förstärkningsåtgärder inom KBV:s fastighet. Dessa åtgärder förutsågs inte vid prövningen av vattenverksamheten och omfattas alltså inte av domens rättskraft. De åtgärder som nu är föremål för KLM:s förrättning hör alltså samman med genomförandet av Mälarprojektet men har inte prövats av markoch miljödomstolen. Eftersom stagningen gjorts på land, utan någon påverkan på vattenområdet, utgör inte åtgärderna vattenverksamhet.

Behovet av servitut

Vid entreprenörens utförande av stabiliserande arbeten inom Y genom att anlägga stag kom ett fåtal av dessa stag att sträcka sig in i marken på X. I samband med att detta uppmärksammades ansökte Sjöfartsverket hos KLM om en rätt att ta i anspråk delar av X för dessa stag.

Till överklagandet har KBV bifogat två utredningar av Byggtekniska Byrån. De sakuppgifter som utlåtandena innehåller, på vilka slutsatserna rörande påverkan är baserade, är felaktiga i sådan omfattning att de inte kan läggas till grund för relevanta slutsatser eller bedömningar. Enligt slutbesiktningar har ca 28 stag placerats delvis inom X, varav 3 bedöms vara under byggnaden, vilket innebär att påverkan på fastigheten är betydligt mindre än vad som påstås i överklagandet.

Sid 14 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Även ”PM Grundläggning” utgår från påståenden som inte stämmer rörande utförande samt förutsättningar för framtida eventuell påbyggnad på fastigheten. Sjöfartsverket bestrider påståendet att de stag som har installerats hindrar en eventuell grundförstärkning av byggnaden. I fråga om möjligheten till påbyggnad är fastigheten redan bebyggd med flerfamiljshus, och det finns ingen ytterligare byggrätt enligt gällande detaljplan. Alltså bör inte en ytterligare påbyggnad vara förenlig med gällande detaljplan, vilket innebär att stagen inte försämrar förutsättningarna för fortsatt användning och utveckling av fastigheten i den omfattning som gäller i dag.

Sjöfartsverket anser att KLM:s bedömning uppfyller de formella kraven på en proportionalitetsbedömning och att åtgärden att inrätta servitutet inte heller har varit oproportionerligt långtgående.

Mälarprojektet syftar till att tillgodose allmänna intressen som kommunikationer och transport. Södertälje kanal är förklarad som en farled av riksintresse. Vid kanalen har det funnits behov av att förstärka stabiliteten för att tillgodose behov av säkerhet och kommunikationer. Stagen syftar till att förstärka kanalområdet och därmed säkerställa fortsatt säkerhet vid kanalen och närliggande område. De är alltså av nytta för både den härskande fastigheten Y och samhällsintressen.

Av handlingar från utförandet av stagningen kan utläsas att entreprenören låtit foderrören bli längre än vad som initialt bedömdes som erforderligt, vilket i sin tur medfört att stagens sammanlagda längd ökat. Vidare har stora mängder injekteringsbruk använts. Längre foderrör samt behov av stora mängder injekteringsbruk visar på att de geotekniska förutsättningarna skiljt sig från vad som ursprungligen förväntats. Därutöver har flera stag har kapats eller brustit vid provdragning, vilket visar att stagen inte klarat av dimensionerad last givet de geotekniska förutsättningarna. Sammantaget visar de långa foderrören, den stora mängden injekteringsbruk samt kapade/brustna stag svåra geotekniska förhållanden. Stagens utformning kan alltså förklaras av geotekniska förutsättningar samt behovet av att säkerställa att stagen ska klara dimensionerad last. Stagens utformning är alltså en anpassning för att nå erforderlig stabilitet givet de geotekniska förhållandena. Så snart som stagens längd och placering i förhållande till fastigheten X uppmärksammades ansökte

Sid 15 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Sjöfartsverket om en rätt hos KLM att ta i anspråk delar av fastigheten för redan utförda stag samt för att förankra ytterligare stag. Efter hand framkom att ytterligare stag under fastigheten X inte behövdes, vilket är anledningen till att ansökan om servitut justerades till att omfatta endast redan utförda stag.

Syftet med servitutsansökan har varit att säkerställa en rätt att behålla stag och ett framtida nyttjande för detta ändamål. För detta syfte bedöms ett officialservitut vara ett rimligt och proportionerligt alternativ. Detta utgör en skillnad i förhållande till expropriation, som innebär ett betydligt större intrång för den enskilde och som inte bedömts som motiverat i det aktuella fallet. Processen med fastighetsreglering genom officialservitut säkerställer vidare att enskilda intressen beaktas vid prövningen.

Frågan om ersättning

KLM har bedömt att servitutets påverkan på X och skillnaden i utnyttjandegrad före och efter fastighetsbildningsbeslut måste anses vara försumbar eller mycket liten. KLM har beslutat om intrångsersättning och därmed bör den skada som servitutet medför på X vara kompenserad.

KBV påstår att det av utlåtandet från R A framgår att de installerade stagen innebär att det inte är möjligt att genomföra en grundläggning på byggnaden, vilket i sin tur minskar fastighetens beräknade livslängd med 23 år. Sjöfartsverket bestrider att sådana uppgifter framgår eller att en sådan slutsats kan dras av utlåtandet. I utlåtandet saknas en bedömning av behovet av grundförstärkning för att behålla befintlig byggnad samt en bedömning av stagens påverkan på byggnadens eller fastighetens livslängd. Av utlåtandet framgår dock att grundförstärkning rekommenderas inför en påbyggnad med ytterligare våningsplan. Däremot framgår det inte att en grundförstärkning skulle behövas för att bibehålla befintlig byggnad eller, då byggnaden är uttjänt, uppföra en motsvarande byggnad, dvs. att fortsätta bedriva befintlig hyresverksamhet. Enligt gällande detaljplan finns det inte någon ytterligare byggrätt på fastigheten. Sjöfartsverket bedömer även att det skulle kunna

Sid 16 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

finnas möjlighet att genomföra grundförstärkning på fastigheten, eftersom servitutsområdet endast påverkar en liten del av fastigheten och det finns kännedom om stagens placering.

Av R A utlåtande framgår att en skadeutredning avseende sättningar har pågått sedan 2015. Beräkningen av återstående livslängd får antas utgå från uppgifterna i utlåtandet, dvs. att 1) byggnaden är uppförd 1958, 2) dess grundläggning har en förmodad livslängd på 100 år (dvs. till 2058), och 3) byggnadens livslängd från 2015 är 20 år (dvs. till 2035).

Skillnaden mellan grundläggningens förmodade livslängd utan sättningsskador (2058) och byggnadens livslängd med sättningsskador (2035) är alltså 23 år. Bedömningen utgår från sättningsskador som utretts sedan 2015, vilket är flera år före det att stagningsarbeten utfördes. Det får därmed anses uppenbart att varken stagen eller servitutet orsakat den eventuella reduceringen av byggnadens livslängd.

Gällande värdeutlåtandet är centrala utgångspunkter 1) att byggnadens livslängd är 23 år räknat från värdetidpunkten 2022, och 2) att det därefter inte finns någon byggrätt på fastigheten.

Varken KBV eller B W har presenterat någon motivering eller stöd för dessa två centrala utgångspunkter för värderingen. Byggrätten påverkas inte av servitutet utan styrs av detaljplanen. Även om det inte enligt detaljplanen finns möjlighet att utföra en påbyggnad, finns det inget hinder att bibehålla befintlig byggnad eller att framöver uppföra en motsvarande byggnad.

Till skillnad från vad som framförts av KBV avser värdeutlåtandet inte en minskad livslängd för byggnaden med 23 år, utan värdeutlåtandet är baserat på antagandet att byggnaden har en återstående livslängd om 23 år från värdetidpunkten som anges vara 2022, dvs. till och med 2045. Sjöfartsverket bestrider att servitutet har påverkat byggnadens livslängd och övriga utgångspunkter som läggs till grund för utlåtandet men noterar att om antagandet angående byggnadens livslängd stämmer så kan det vid en jämförelse med Byggnadstekniska byråns tidigare utlåtande konstateras att

Sid 17 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

byggnadens förväntade livslängd har förlängts med 10 år (från 2035 till 2045) under den tid då stagningsarbeten utförts.

Det framgår inte tydligt vilken information som har legat till grund för utlåtandet och alltså inte heller vilka uppgifters riktighet som utlåtandet är beroende av. Därutöver kan det konstateras att värderingen innehåller ett antal andra brister, bland annat avseende vilken detaljplan som är gällande och värdetidpunkt. Vidare ifrågasätts värderingen, eftersom den baseras på schabloner avseende utgifter i stället för faktiska uppgifter om utgifter vid beräkning av marknadsvärdet. Vidare bygger värderingen på ett antagande om att fastighetens restvärde efter 23 år skulle vara 0 kronor.

Av NJA 2017 s. 9 framgår att det inte är möjligt att skälighetsvärdera en skada enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken annat än i just de avseenden där full bevisning inte är möjlig eller rimlig. Poster i en skadeberäkning som kan bevisas ska alltså bevisas. Det kan också noteras det i utlåtandet anges att om den information som legat till grund för värderingen visar sig på något sätt felaktig, bör en ny värdering utföras med rätt information beaktad. Med hänsyn till vad som ovan anförts, särskilt avseende de grundläggande utgångspunkterna avseende återstående livslängd och byggrätt, kan inte värdeutlåtandet tillmätas någon betydelse vid en bedömning av hur servitutet påverkat fastighetens marknadsvärde.

Enligt 5 kap. 10 § och 10 a § FBL ska eventuell ersättning för en servitutsåtgärd bedömas enligt 4 kap. expropriationslagen. Enligt 4 kap. 1 § första stycket expropriationslagen ska intrångsersättning vid expropriation av en del av en fastighet betalas med ett belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom expropriationen. En förutsättning för att intrångsersättning ska utgå är att fastighetens marknadsvärde har minskat på grund av intrånget. I situationer där en rättighet eller fastighetsreglering medför små marginella intrång och det är svårt att konstatera en faktisk minskning av fastighetens marknadsvärde har det utvecklats en praxis där en schablonbaserad ersättning utgår, som till exempel uppskattas utifrån hur stor area som påverkas. Vid fysiskt betydligt mer omfattande ingrepp i fastigheter än det nu aktuella utgår regelmässigt relativt låga ersättningsbelopp.

Sid 18 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

De nya stagen

Sjöfartsverket bekräftar att ingivna relationshandlingar visar de stag som är belägna under fastigheten X. Relationshandlingarna är upprättade den 15 maj 2020 och visar de stag som anlades längs kanalen den dagen, varav några sträcker sig under X. Efter det att relationshandlingarna upprättades har flera omfattande arbetsmoment utförts längs kanalen, bland annat stabiliserande åtgärder som innefattat ytterligare stagning inom fastigheten Y. Då de tillkommande stagen nyligen anlagts har relationshandlingar avseende dem ännu inte färdigställts, men Sjöfartsverket kan bekräfta att de nyligen anlagda stagen inte är belägna under fastigheten X. De ingivna relationshandlingarna är alltså alltjämt aktuella avse-ende de stag belägna under X som omfattas av servitutet.

Rättegångskostnader

När det gäller ersättning för KBV:s kostnader hos KLM erinras om att sådana kostnader i regel inte kan ersättas.

I frågor om rättegångskostnader i fastighetsbildningsmål gäller 6 kap. 14 § FBL. Enligt första stycket får mark- och miljödomstolen efter vad som är skäligt besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare för dennes rättegångskostnad. Bestämmelsen gäller enskilda såväl som stat och kommun, när de är sakägare. Vidare hänvisas till 18 kap. rättegångsbalken.

I 16 kap. 14 § fjärde stycket FBL föreskrivs att i mål där en sakägare vinner mot staten i egenskap av företrädare för ett allmänt intresse kan domstolen bestämma att sakägaren ska få ersättning för rättegångskostnad om det finns synnerliga skäl. Sådana synnerliga skäl kan vara om det allmännas representant har fullföljt talan utan att ha objektivt godtagbara skäl (förfarit oaktsamt under processen) eller har fullföljt ett mål till högsta instans för att få klarhet om innebörden av gällande rätt. I NJA 2017 s. 503 konstaterade Högsta domstolen även att det under vissa förutsättningar kan vara i konflikt med rätten till en rättvis rättegång om en enskild som vinner ett mål mot staten inte har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader.

Sid 19 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Enligt domstolen bör 16 kap. 14 § fjärde stycket FBL kunna tolkas så att även målets juridiska eller tekniska komplexitet och stora betydelse för den enskilde kan utgöra skäl för att tillerkänna en enskild som vinner ett fastighetsbildningsmål mot företrädare för allmänt intresse ersättning för rättegångskostnader, under förutsättning att kostnaderna är nödvändiga för att den enskilde ska kunna tillvarata sin rätt.

Sjöfartsverket anser inte att det finns skäl som motiverar rätt till ersättning i detta fall. Om det skulle finnas skäl att till viss del ersätta KBV för rättegångskostnader bedöms de begärda rättegångskostnaderna inte vara befogade med hänsyn till sakens beskaffenhet (se t.ex. NJA 2015 s. 374). Ersättning bör endast kunna utgå för sådan kostnad som varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt och för kostnader som inte varit självförvållade. Härvid bör särskilt beaktas att KBV har fört talan om flertalet frågor som ligger utom prövningens omfattning och som lämpligen bort föras i ett annat sammanhang. Vidare bör det beaktas att servitutsfrågan har prövats av en myndighet med eget utredningsansvar, att skadan av servitutet bedömts vara av ringa värde och har kompenserats och att ingen alternativ skadeberäkning har presenterats.

Därutöver erinras om att nu aktuellt mål rör överprövning av lantmäterimyndighetens beslut om fastighetsreglering. Flera av de kostnader som KBV yrkar ersättning för har inte uppkommit vid förberedande eller utförande av talan i nu aktuellt mål, och kan således inte anses vara ersättningsgilla rättegångskostnader. Det noteras att Sjöfartsverket inte har varit part i flera av de rättsprocesser som KBV yrkar ersättning för kostnader för, detta gäller till exempel förvaltningsrätten i Stockholm (mål nr 19133–22), som av KBV överklagades till kammarrätten (mål nr 6252–22), och mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätts mål F 6236-22, vilket överklagades av KBV till mark- och miljööverdomstolens mål nr ÖF 11068–22. Vidare skulle det vara orimligt att en motpart skulle behöva stå för kostnader från påtagligt missriktad processföring, såsom att överklaga KLM:s beslut till fel prövningsmyndighet.

Om KBV i någon mån ska tillerkännas ersättning för rättegångskostnader anser Sjöfartsverket att de yrkade beloppen inte kan vitsordas i sig då de är oskäligt höga och till mycket betydande del synes avse arbete som inte är eller kan anses påkallade för att tillvarata KBVs: rätt i detta mål och de frågor som rätteligen ska och kan

Sid 20 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

prövas i detta mål. Inledningsvis bestrids att ersättning alls ska utgå för sakkunniga, då de ingivna utlåtandena såsom tidigare framförts är baserade på utgångspunkter som saknar förankring i faktiska omständigheter och således saknar relevans för de frågor som aktualiseras i prövningen. Vidare ifrågasätts att KBV:s talan utformats utifrån hypotetiska antaganden och påståenden, till exempel avseende byggrätter, behov av grundförstärkning för fortsatt verksamhet och servitutets påverkan på byggnadens livslängd. Det saknas även grund för utgångspunkterna rörande fastighetens restvärde och kvarvarandelivslängd, och inte heller någon motivering av uppgifterna har framkommit. Därutöver bestrids rättegångskostnadernas skälighet med grund i att talan till stor del har förts avseende för prövningen ovidkommande frågor. Slutligen ifrågasätts behovet av tre seniora advokater som ombud i ett ärende av nu aktuellt slag.

Enligt Sjöfartsverket bör KBV anses tappande i den grad att ersättning för rättegångskostnader inte till någon del ska utgå med mindre än att domstolen finner att bolagets ersättningstalan både är välgrundad och förd i rätt process.

DOMSKÄL

KLM:s behörighet

Möjligheten för lantmäterimyndigheten att genom fastighetsreglering tvinga fram ett servitut enligt 7 kap. 1 § FBL är enligt 7 kap. 2 § FBL begränsad. Av den sistnämnda paragrafen framgår att servitutsbildning enligt FBL inte är möjlig om servitutsförmånen är avsedd att tillgodose en verksamhet som kräver tillstånd till vattenverksamhet och tillståndsprövningen enligt 11 kap. MB ännu inte skett. Syftet med begränsningen torde vara att prövningen ska ske samlat enligt MB, med tillämpning av de möjligheter att skapa behövliga rättigheter i andras fastigheter som finns i 28 kap. 10 § MB. Sedan ett tillstånd enligt MB väl har meddelats får dock ett servitut av nu nämnt slag under vissa förutsättningar bildas genom fastighetsreglering, se närmare 7 kap. 2 § FBL. Detsamma gäller om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på vattenförhållandena.

Sid 21 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

I förevarande fall föreligger tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. MB för upprustningen av Södertälje kanal inom Y. Den aktuella servitutsbildningen utgör, givet att servitutsrekvisiten skulle befinnas uppfyllda, ett sådant ianspråk-tagande av fastighet som krävs för det tillståndsgivna kanalprojektet. Eftersom ianspråktagandet inte reglerades enligt 28 kap. 10 § MB i samband med att tillståndet till vattenverksamhet meddelades enligt 11 kap. MB, var KLM enligt 7 kap. 2 § andra stycket FBL behörig att pröva servitutsbildningen i den överklagade förrättningen. Även den andra grunden för lantmäterimyndighetens behörighet i samma stycke torde för övrigt vara uppfylld, eftersom det synes uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på något vattenförhållande.

Vad beträffar KBV:s invändning om att KLM utan behörighet skulle ha hanterat expropriation gör domstolen följande överväganden.

Enligt 2 kap. 15 § regeringsformen (egendomsskyddet) gäller att vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

I en lantmäteriförrättning är det inte fråga om expropriation, utan om ”annat sådant förfogande”. Mark- och miljödomstolen uppfattar att KLM – i syfte att ringa in för vilka ändamål det bör anses tillåtet med ”annat sådant förfogande” (i detta fall fastighetsreglering) – har tagit ledning av expropriationslagen i den del där det slås fast för vilka ändamål det enligt den lagen är tillåtet med ianspråktagande med tvång. Detta utgör inte skäl att upphäva fastighetsbildningsbeslutet.

Den omständigheten att stagen redan hade utförts vid tidpunkten för KLM:s prövning medför inte att heller att KLM saknat erforderlig behörighet för prövningen.

Lantmäterimyndigheten i Södertälje kommun utgör lantmäterimyndighet inom den aktuella jurisdiktionen och har därmed varit behörig att handlägga förrättningen (jfr 2 kap. 2 § samt 4 kap. 7 § FBL).

Sid 22 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen kan sammanfattningsvis inte se någon brist i KLM:s behörighet som skulle kunna utgöra grund för ett upphävande av fastighetsbildningsbeslutet.

Prövningen i sak

Mark- och miljödomstolen övergår därefter till att pröva om det i sak funnits förutsättningar för att meddela servitut i enlighet med Sjöfartsverkets begäran. Avgörande för den bedömningen är om stagningen av kanalkantens spontning så långt från kanalkanten som inne på X uppfyller förutsättningen i 5 kap. 6 § andra stycket FBL. Av det stycket framgår att om syftet med fastighetsregleringen kan uppnås genom olika utföranden, ska regleringen verkställas på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras. KLM har inte utförligt redovisat sin prövning av denna bestämmelse.

KBV har påstått att syftet med det beviljade servitutet skulle kunna tillgodoses uteslutande inom Sjöfartsverkets egen fastighet Y. Sammanfattningsvis menar KBV att de ifrågavarande stagen hade kunnat installeras med brantare lutning eller i en annan riktning, varvid inverkan på X hade kunnat undvikas. Sjöfartsverket har inte motsagt detta och inte heller lagt fram utredning som utvisar att påståendet är felaktigt.

Utifrån vad som framkommit i målet bedömer mark- och miljödomstolen att 5 kap. 6 § andra stycket FBL inte är uppfyllt vad gäller intrånget på X. Därmed kan det inte heller anses att servitutet grundar sig på ett angeläget allmänt intresse. Även egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen bedöms därför utgöra hinder mot att med tvång belasta X med servitut.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att det därmed föreligger hinder mot att bifalla Sjöfartsverkets ansökan om servitut och att förrättningen i stället ska ställas in. Därmed ska samtliga KLM:s beslut upphävas utom beslutet om fördelning av förrättningskostnaden samt det beslut som får anses fattat om KBV:s kostnadsanspråk avseende handläggningen vid lantmäterimyndigheten och tidigare rättsprocesser (se nedan).

Sid 23 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Kostnadsanspråk avseende förrättningen vid lantmäterimyndigheten och

tidigare rättsprocesser

KBV yrkade hos KLM på ersättning för de kostnader som uppkommit för KBV vid myndigheten och i tidigare rättsprocesser. Av det överklagade beslutet framgår att KLM ansåg sig inte kunna ta ställning till yrkandet. KBV tillerkändes alltså inte den yrkade ersättningen.

KBV har vid mark- och miljödomstolen redogjort för vilka delposter som kostnadsanspråket innefattar.

Det saknas möjlighet att tillerkänna en sakägare kostnadsersättning (t.ex. för ombudskostnader) hos en lantmäterimyndighet. Enligt förarbetena till FBL motiveras denna ordning av förrättningsförfarandets särskilda karaktär. Till skillnad från processföringen och utredningen i domstol, vilken vilar på parterna, präglas förrättningsförfarandet av lantmäterimyndighetens skyldighet till officialprövning. Lantmäterimyndigheten har även en skyldighet att bistå parterna med råd och upplysningar. Dessa omständigheter innebär att det normalt ska vara möjligt för sakägarna att föra talan utan juridiskt biträde. Systemet kan sägas förutsätta att sakägarnas egna utredningar koncentreras till domstolsprocessen (jfr prop. 1969:128 s. B 191 och prop. 1991/92:127 s. 47 f.).

Vad KBV har anfört i frågan medför ingen annan bedömning. Det saknas följaktligen förutsättningar att tillerkänna KBV ersättning för kostnader i samband med förrättningen hos KLM.

En del av KBV:s kostnadsanspråk är hänförligt till tidigare processer vid förvaltningsdomstol och mark- och miljödomstol. Inte heller i de delarna har det funnits förutsättningar för att tillerkänna KBV ersättning för kostnader i samband med förrättningen hos KLM.

Överklagandet i dessa delar ska alltså avslås.

Sid 24 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

Rättegångskostnader avseende rättegången vid mark- och miljödomstolen

Gällande de kostnader som uppkommit i processen hos mark- och miljödomstolen har KBV yrkat ersättning för 512 543 kr, varav 491 500 kr utgör ersättning för ombudskostnader för cirka 85 timmars arbete och 21 043 kr utgör ersättning för anlitande av sakkunnig.

Inledningsvis konstaterar mark- och miljödomstolen att Sjöfartsverket i förevarande mål inte företräder ett allmänt intresse utan är sakägare. Fördelningen av rättegångskostnader mellan sakägare regleras i 16 kap. 14 § första stycket FBL. Domstolen får efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna besluta att en sakägare som förlorar målet ska ersätta en annan sakägare dennes rättegångskostnad.

I förarbetena (prop. 1969:128 s. B 920) har det förutsatts att om vissa parter står i klart motsatsförhållande till varandra i domstolen, deras kostnader i regel ska fördelas enligt principen om förlorande parts skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader (se 18 kap. 1 § rättegångsbalken). I målet har Sjöfartsverket och KBV stått i ett klart motsatsförhållande till varandra. Med hänsyn till utgången i målet får KBV anses vara vinnande part.

I fråga om KBV:s kostnadsanspråk gör mark- och miljödomstolen följande överväganden.

Mark- och miljödomstolen ifrågasätter inte att ombuden har lagt ned redovisad tid i ärendet. Domstolen anser emellertid att KBV:s processföring överlag varit onödigt vidlyftig jämfört med vad som varit skäligen påkallat för att tillvarata partens rätt. I detta avseende kan framhållas särskilt att KBV fört ett omfattande resonemang gällande KLM:s behörighet att pröva frågan, vilket inte har haft framgång. Inte heller har KBV haft framgång med yrkandet om ersättning för kostnader vid KLM. Domstolen noterar också att KBV fortsatt skriftväxlingen efter det att mark- och miljödomstolen förelagt bolaget att slutföra sin talan.

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att KBV:s yrkade ersättning för rättegångskostnader i målet, som enbart innefattat skriftlig handläggning utan sam-

Sid 25 NACKA TINGSRÄTT DOM F 3182-23 Mark- och miljödomstolen

manträde, är oskäligt hög. Med hänsyn till målets beskaffenhet och omfattning finner mark- och miljödomstolen att 300 000 kr utgör en skälig ersättning för ombudskostnader. Mark- och miljödomstolen bedömer vidare att det yrkade beloppet om 21 043 kr för sakkunnigersättning är rimligt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-02) Överklagande senast den 27 maj 2024.

Magnus Hermansson Björn Rossipal I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Magnus Hermansson, ordförande, och tekniska rådet Björn Rossipal. Föredragande har varit tingsnotarien Tanja Shokrai.

Bilaga 1 Hur man överklagar MMD-02