F 10628-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen upphäver mark- och miljödomstolens dom och förordnar följande avseende lantmäterimyndighetens beslut den 24 oktober 2024 i ärende nr E22427; - anläggnings, tillträdes- och avslutningsbesluten fastställs, - lantmäterimyndighetens ersättningsbeslut undanröjs och ersättningsyrkande avseende ökade brukningskostnader avslås. 2. Mark- och miljööverdomstolen bestämmer tiden för utförande av vägen till arton månader från dagen för denna dom.

SVEA HOVRÄTT DOM F 10628-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska besluta om bildande av servitut för väg enligt alternativ 4 eller 6 (se bild nedan). Hon har även yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska bestämma utförandetiden till sex månader efter det att domen har vunnit laga kraft och att hon därefter har rätt att stänga den befintliga vägen. För det fall Mark- och miljööverdomstolen skulle finna att vägen ska ha den sträckning som avses i alternativ 4, har hon medgett att domstolen upphäver lantmäterimyndighetens beslut om ersättning för markupplåtelsen men yrkat att domstolen ska tillerkänna henne ersättning för ökade brukningskostnader med 17 000 kr. Om Mark- och miljööverdomstolen skulle finna att vägen ska ha den sträckning som avses i alternativ 6, har hon medgett att någon ersättning inte ska utgå. Om Mark- och miljööverdomstolen i stället skulle finna att vägen ska ha den sträckning som avses i alternativ 1, har hon yrkat att domstolen ska tillerkänna henne ersättning för intrång med 14 330 kr och för ökade brukningskostnader med 40 500 kr.

har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

SVEA HOVRÄTT DOM F 10628-25

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har anfört väsentligen detsamma som i underinstanserna med bland annat följande tillägg och förtydliganden.

Mark- och miljödomstolen har inte beaktat olägenheten för hennes fastighet. har tagit väg över hennes åker i åratal utan att ha laglig rätt till det. Vid värderingen av intrånget ska utgångspunkten därför vara att det inte finns någon väg.

Skiftet söder om den befintliga vägen kommer inte att brukas i framtiden om servitut bildas enligt alternativ 1, eftersom det varken är möjligt eller ekonomiskt försvarbart att bruka ett så litet skifte. Bortfallet av jordbruksmark blir därmed större om servitut bildas enligt alternativ 1 än om servitut bildas enligt alternativ 4 eller 6. Ur brukningssynpunkt är alternativ 6 att föredra framför alternativ 4, eftersom arealen åkermark som tas i anspråk är mindre. Hänsyn måste tas till de konflikter som användandet av den befintliga vägen har orsakat mellan ägarna av fastigheterna och .

har vidhållit det som anförts i underinstanserna.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

För att en fastighet ska få ett officialservitut för att bygga en väg eller att använda en befintlig väg på annans fastighet, krävs att en sådan upplåtelse är av väsentlig betydelse för att tillgodose den förstnämnda fastigheten behov av väg. Bildandet av ett servitut ska också av särskilda skäl vara lämpligare än att bilda en gemensamhetsanläggning och får inte medföra synnerligt men för den upplåtande fastigheten. (Se 49 § första stycket anläggningslagen [1973:1149], AL.)

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i lantmäterimyndighetens bedömning att det är av väsentlig betydelse för fastigheten att ha en utfartsväg, att det är

SVEA HOVRÄTT DOM F 10628-25

lämpligare med en upplåtelse av ett servitut än inrättande av en gemensamhetsanläggning och att upplåtelsen inte medför synnerligt men för fastigheten . Kraven i 49 § första stycket AL är alltså uppfyllda.

Frågan är då vilket av de olika vägalternativen som bäst uppfyller kravet på lämplig lokalisering. En anläggning ska förläggas och utföras på ett sådant sätt att ändamålet med anläggningen uppnås med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (se 8 och 53 §§ AL). Vid prövningen av intrånget och olägenheterna ska främst de olika alternativens förtjänster och nackdelar bedömas.

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Vägalternativ 1, 4 och 6 innebär alla att jordbruksmark tas i anspråk. har uppgett att det södra skiftet inte kommer att brukas i framtiden om servitut upplåts enligt alternativ 1, eftersom det inte är ekonomiskt försvarbart att bruka ett så litet skifte. Hon har vidare uppgett att hon avser att ta bort den befintliga vägen och slå ihop det norra och det södra skiftet om servitut upplåts enligt alternativ 4 eller 6. Mark- och miljööverdomstolen anser att det saknas anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Domstolen konstaterar mot denna bakgrund att samtliga vägalternativ innebär att jordbruksmark tas i anspråk. Till skillnad från mark- och miljödomstolen anser dock Mark- och miljööverdomstolen att ianspråktagandet av jordbruksmark inte på något avgörande sätt skiljer sig åt mellan de olika vägalternativen.

Det står klart att den befintliga vägen, alternativ 1, har vållat påtagliga konflikter mellan fastighetsägarna. En lokalisering enligt alternativ 4 eller 6 innebär att vägen förläggs utanför gårdscentrum. Det skulle både förbättra möjligheten att bedriva verksamhet på den upplåtande fastigheten och bidra till att minska framtida konflikter mellan fastighetsägarna. Den omständigheten att ägaren till den upplåtande fastigheten föredrar alternativ 4 och 6 ska också tillmätas särskild vikt (jämför rättsfallet NJA 1993 s. 7). Vid en jämförelse mellan alternativ 4 och 6 instämmer Mark- och miljööverdomstolen i lantmäteriets bedömning att den olägenhet som en ny infart och parkering på den etablerade tomtplatsen inom fastigheten i enlighet med alternativ 6 skulle innebära överväger de fördelar som en sådan sträckning skulle

SVEA HOVRÄTT DOM F 10628-25

medföra för fastigheten . Vid en sammantagen bedömning anser därmed Mark- och miljööverdomstolen att alternativ 4 är den vägsträckning som innebär minsta intrång och olägenhet. Kostnaden för att bygga väg enligt detta alternativ kan inte anses oskälig. Servitutet ska alltså upplåtas i den sträckning som avses i alternativ 4 och lantmäterimyndighetens beslut fastställas i denna del.

I fråga om utförandetid gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning.

Upplåtelse av rätt att bygga väg över en annan fastighet prövas vid förrättning och upplåts genom ett anläggningsbeslut (49 och 53 § AL). I ett sådant anläggningsbeslut ska bland annat tid för utförande anges (24 § andra stycket 7 AL, se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens dom den 30 januari 2025 i mål nr F 13088-23). Eftersom en servitutsupplåtelse enligt alternativ 4 innebär byggande av ny väg, ska en utförandetid bestämmas. har i mark- och miljödomstolen framfört att hon önskar fem års utförandetid, medan har framfört att det räcker med sex månader. Mark- och miljööverdomstolen anser att en utförandetid om arton månader är rimlig. Frågan om rätt att stänga den befintliga vägen hänger inte samman med utförandetiden och omfattas inte av Mark- och miljööverdomstolens prövning.

har, för det fall servitut upplåts enligt alternativ 4, inte begärt någon ersättning för upplåtelse av marken. Lantmäterimyndighetens ersättningsbeslut, som avser ersättning för markupplåtelsen, ska därför upphävas. har inte visat att hon har rätt till ersättning för ökade brukningskostnader. Som lantmäterimyndigheten har angett är de kostnaderna för marginella för att beaktas. Det saknas därför skäl att frångå lantmäterimyndighetens bedömning i denna del, även med beaktande av att har frånkänt sig ersättning för upplåtelse av marken.

Det har inte heller framkommit att bestämmelsen i 2 kap. 15 § regeringsformen utgör hinder för beslutet om bildande av servitut och därmed sammanhängande beslut eller att det annars finns något skäl att ändra lantmäterimyndighetens beslut.

SVEA HOVRÄTT DOM F 10628-25

Sammanfattningsvis ska därmed lantmäterimyndighetens anläggnings, tillträdes- och avslutningsbeslut fastställas. Någon ersättning för upplåtelsen ska inte utgå och ersättningsyrkande avseende ökade brukningskostnader ska avslås. Tiden för utförande av vägen ska vidare bestämmas till arton månader från dagen för denna dom. Eftersom någon ersättning inte ska betalas innebär det att tillträde får ske omedelbart efter denna dom. Lantmäterimyndighetens beslut om fördelning av förrättningskostnader står fast.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Petra Bergman, referent, tekniska rådet Lennart Gustafsson och tf. hovrättsassessorn Alice Stööp Hedborg.

Föredragande har varit Carolina Fredin Haslum.

PARTER Klagande och motpart

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 24 oktober 2024 i ärende nr E22427, se bilaga 1 SAKEN Bildande av servitut för väg, fastigheten och , Ödeshögs kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen undanröjer anläggnings-, tillträdes-, ersättningsoch avslutningsbeslutet och återförvisar ärendet till Lantmäteriet för nytt anläggningsbeslut om servitut enligt alternativ 1 (se bild 1 nedan i domen) samt för fortsatt handläggning i enlighet med domskälen.

Sida 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

BAKGRUND

Lantmäteriet har, med stöd av 49 § anläggningslagen (1973:1149), AL, fattat beslut om att bilda ett servitut med ändamålet väg. Servitutet gäller till förmån för fastigheten och belastar fastigheten . Beslutet i sin helhet, inklusive förrättningskarta och beskrivning, finns i domsbilaga 1.

Lantmäteriets beslut har nu överklagats till mark- och miljödomstolen av båda fastighetsägarna.

YRKANDEN M.M.

(härskande fastighet) Hon har yrkat att servitut ska beviljas för den befintliga vägen alternativ 1, se kartbild nedan, samt har motsatt sig en utförandetid om sex månader. Till stöd för sin talan har hon anfört i huvudsak följande. Den befintliga vägen fanns redan innan hennes hus uppfördes och har ett bärlager av sten. Den tillkom genom ett muntligt servitut för 85 år sedan. Vägen har tidigare använts av tyngre fordon, bland annat slambil. Hon ifrågasätter beslutet att anlägga en helt ny väg på jordbruksmark, i stället för att utnyttja den redan existerande vägen. Hon bestrider uppgifterna om att användningen av den befintliga vägen föranlett skador. Som bevisning har hon bland annat åberopat kartmaterial och fotografier.

(tjänande fastighet) Hon har yrkat att vägrättigheten ska fastställas enligt alternativ 6, se kartbild nedan, samt att utförandetiden för byggnation av vägen ska bestämmas till sex månader från det att domen vunnit laga kraft, samt att hon därefter ges rätt att stänga den befintliga vägen. Till stöd för sin talan har hon i den del som nu är aktuell anfört i huvudsak följande. Det av Lantmäteriet beslutade vägförslaget medför betydande olägenheter för hennes fastighet ur brukningssynpunkt. Det skapar skarpa vinklar i åkermarken, vilket ökar

Sida 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

kostnaderna för brukning och skörd, eftersom det krävs ett flertal vändningar med lantbruksmaskiner. Den befintliga vägens dragning delar dessutom upp jordbruksmarken i två separata skiften, vilket ytterligare försvårar ett rationellt brukande. Enligt nuvärdesberäkning uppgår ökade brukningskostnader till 17 000 kr. Detta har inte beaktats trots att utredning om ökade brukningskostnader alltid ska göras. Rätt till annan ersättning föreligger, de ökade brukningskostnaderna är en olägenhet för Tjurtorp som ska beaktas vid en prövning enligt 8 § AL.

Alternativ 6 där vägen dras direkt till höger om den stora jordfasta stenen innebär ett betydligt mindre intrång på hennes fastighet. De skarpa vinklarna försvinner, skiftena kan slås samman, och det blir enklare att underhålla samt bruka marken. Detta alternativ minskar brukningskostnaderna. Om servitut skulle beviljas på den befintliga vägen kommer framtida möjligheter att utveckla gården minska. Därutöver skulle alternativ 6 innebära lägre anläggningskostnader även för den härskande fastigheten.

Enligt Lantmäteriets handbok ska hänsyn tas till om ägaren till den fastighet som ska upplåta utrymme medger att anläggningen utförs i ett visst läge. Att då välja ett annat alternativ, som medför större olägenhet för fastigheten bör normalt sett inte komma ifråga såtillvida att detta alternativ inte innebär uppenbara fördelar jämfört med det av fastighetsägaren anvisade. Det framgår även av NJA 1993 s.7 att fastighetsägarens åsikt måste tillmätas särskild vikt.

Alternativ 4 a (alternativ 4 i kartbild nedan, domstolens anmärkning) ger inte uppenbara fördelar jämfört med det av henne yrkade alternativ 4 b (alternativ 6 i kartbild nedan, domstolens anmärkning). Det blir lättare att köra in med stora lastbilar jämfört med alternativ 4 b, vilket är en stor fördel.

Marknadsvärdesminskningen för alternativ 4 a har av Lantmäteriet beräknats till 8 452 kr. Om ökade brukningskostnader beaktas blir intrånget 25 452 kr.

Sida 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

Det ska jämföras med marknadsvärdesminskningen enligt 4 b som är beräknad till 7 368 kr.

Eftersom det finns ett likvärdigt men mindre ingripande alternativ till det av Lantmäteriet beslutade strider beslutet mot 2 kap. 15 § regeringsformen.

Det behöver fastställas en utförandetid. Ärendet har även pågått under flera år och skador har uppkommit på hennes fastighet till följd av trafik över den. Av den anledningen motsätter hon sig ytterligare tidsutdräkt och vill ha möjlighet att stänga vägen efter angiven tidsfrist.

Som svar på överklagande har anfört i huvudsak följande.

påstående om att vägen tillkom genom ett muntligt servitut för 85 år sedan är inte korrekt och hon har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående. far förvärvade fastigheten år 1962 och av köpekontraktet framgår att något servitut för väg

Sida 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

inte finns. Hon hänvisar också till Linköping tingsrätts dom den 25 januari 2021 i mål nr T 3314-19 i vilken tingsrätten fastställer att inte har rätt att ta väg över .

användande av befintlig väg har lett till skador på . Vägen delar ett åkerskifte i två delar vilket leder till avsevärt högre brukningskostnader. Om man önskar hålla djur på åkern måste det sättas stängsel på båda sidor om vägen och vatten måste dras fram till två platser. Hennes avsikt är att ta bort vägen och lägga samman delarna till ett skifte. Vägen är knappt tre meter bred förbi boden och det är för smalt för lastbilar att ta sig fram. Ibland kan hon behöva köra fram till boden för i- och urlastning och vägen kan då vara blockerad i några timmar vilket inte fungerar om det finns ett servitut för väg. Hon avser att lägga ihop området där vägen ligger med trädgården vilket skulle göra det enklare och billigare för henne när exempelvis hantverkare ska fram till husen.

Det är en ganska liten gårdsplan framför ekonomibyggnaden. I framtiden kommer sannolikt någon form av verksamhet startas på gården och då kommer gårdsplanen att bli uppställningsplats för olika maskiner m.m. Det kan innebära att vägen stängs av under några timmar. Fastigheten är 0,95 hektar stort och det är inte omöjligt att det kommer uppstå någon form av verksamhet på fastigheten som innebär tung och intensiv trafik. Konsekvensen blir då att det inte går att utveckla någon verksamhet på .

Som bevisning har bland annat åberopat kartmaterial och fotografier.

Sida 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

DOMSKÄL

Prövningsram och har båda överklagat Lantmäteriets beslut att bilda ett servitut med stöd av 49 § anläggningslagen (1973:1149), AL. Båda parter har enbart haft invändningar mot Lantmäteriets lokalisering av servitutet. Mark- och miljödomstolens överprövning av servitutet kommer därmed att vara begränsad till frågan om servitutets lokalisering.

har vidare yrkat att utförandetiden för servitutet ska fastställas till sex månader. Mark- och miljödomstolen kommer därför att pröva frågan om utförandetid.

Servitutets lokalisering Lantmäteriet har beslutat om servitut enligt alternativ 4, se beslutshandlingar och kartbilden ovan. har yrkat på alternativ 1 och har yrkat på alternativ 6.

Rättsliga förutsättningar Av 53 § AL framgår att vid förrättningsprövningen av sådan rättighet som avses i 49 § AL äger 8 § AL motsvarande tillämpning. Av 8 § AL framgår därmed att servitutet ska förläggas och utföras på sådant sätt at ändamålet med rättigheten vinnes med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Syftet med 8 § AL är att skydda såväl enskilda som allmänna intressen. Vid den prövningen bör hänsyn inte bara tas till ekonomiska värden utan också till ideella värden. Några mer konkreta riktlinjer för den bedömningen finns dock inte utan det är överlämnat till domstolarna att avgöra utifrån hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och till de värderingar som råder vid den aktuella tidpunkten. (Se prop. 1973:160 s 194.)

Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

Svea hovrätt har den 12 maj 2006 i mål Ö 9230-04 (RH 2006:24) förtydligat en modell för hur prövningen enligt 8 § AL ska ske. Enligt domen prövas först vilket alternativ som orsakar minst intrång och olägenhet. Därefter prövas om kostnaderna för det valda alternativet är oskäliga eller inte. Vid bedömningen av vilket vägalternativ som medför minsta intrång och olägenhet ska den befintliga rättsliga belastningen och den faktiskt pågående vägtrafiken inte beaktas.

I NJA 1993 s. 7 prövades frågan om olägenhet mellan främst enskilda intressen. I målet var frågan om trafik från en handfull bostadsfastigheter skulle tillåtas mellan hus över en gårdsplan eller om en ny väg skulle byggas i annan sträcka. Högsta domstolen bedömde att trafiken mellan husen i vart fall under sommaren kan bli relativt intensiv och besvärande för de boende på lastfastigheten. Även ur trafiksäkerhetssynpunkt ansågs det mindre lämpligt med genomfartstrafik så nära boningshuset. Traktorer och andra maskiner som behövde förflyttas över gårdsplanen skulle vidare kunna medföra trafikproblem och konflikter mellan berörda fastighetsägare förekom.

Högsta domstolen bedömde att en slinga i annan sträckning skulle medföra minskade olägenheter för lastfastigheten och en betydligt bättre och säkrare trafikmiljö för boende och trafikanter. Det skulle vidare bidra till att förhindra konflikter mellan fastighetsägarna i framtiden. Det alternativ som ägaren av lastfastigheten föredrog skulle tillmätas särskild vikt.

I Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 30 januari 2025 i mål F 13088-23 prövade domstolen lokaliseringen av ett vägservitut enligt 49 § AL. Av avgörandet framgår att de bestämmelser som tillämpas i en lokaliserings-prövning skyddar, utöver enskilda, även allmänna intressen. I 3 kap. miljöbalken återfinns de grundläggande bestämmelserna för hushållning med mark- och vattenområden. Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan

Sida 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Utifrån den enskilda fastighetsägarens perspektiv men också utifrån det allmänna intresset om en effektiv markanvändning, bör infrastrukturanläggningar som redan existerar och som oaktat den aktuella prövningen kommer att kvarstå, i första hand användas i stället för att anlägga ytterligare en anläggning med samma funktion i nära anslutning till den redan existerande anläggningen. Mark- och miljööverdomstolen återförvisade ärendet till lantmäterimyndigheten för att utreda förutsättningarna för att använda en sträcka på befintlig väg istället för att låta servitutet ta mer jordbruksmark i anspråk.

Mark- och miljödomstolens bedömning Lantmäteriets beslutade sträcka, samt den sträcka som förespråkar (alternativ 6), innebär båda att jordbruksmark tas i anspråk för byggande av ny väg samtidigt som en närbelägen befintlig väg (alternativ 1) finns. Mark- och miljödomstolen bedömer med stöd av Mark- och miljööverdomstolens dom ovan att den infrastrukturanläggning som redan existerar i första hand ska användas. Inverkan på jordbruksmarken blir mindre med detta alternativ jämfört med såväl det av Lantmäteriet beslutade som det av yrkande. Frågan är dock om förhållandena på platsen är sådana att en ny väg likväl ska anses vara det bästa alternativet med beaktande av de omständigheter som prövades i NJA 1993 s 7.

Mark- och miljödomstolen har hållit syn på platsen. Vid synen kunde konstateras att bostadsdelen på lastfastigheten är väl inhägnad och belägen söder om den befintliga vägen (alternativ 1). Norr om vägen finns två ekonomibyggnader. Det finns en gräsyta snarare än en hårdgjord gårdsplan i anslutning till bostadsdelens nordvästra hörn där fordon kan parkeras. Trafik på vägen alstras endast av lastfastigheten, samt för det fall att yrkande skulle bifallas, av bostadsfastigheten

Sida 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

I detta fall skulle ett servitut över orsaka betydligt mindre trafik än vad som var fallet i NJA 1993 s. 7 där en handfull fastigheter skulle ges rätt till väg. Vägen i detta fall utgör inte heller en lika integrerad del av en gårdsplan jämfört med förhållandena i NJA 1993 s. 7. Bostadsdelen på är väl avgränsad med staket. Domstolen bedömer att trafik från får anses vara så begränsad att den objektivt sett inte kan anses orsaka olägenhet vid lastfastighetens användning av ekonomibyggnaderna. Trafiken kan inte heller anses orsaka någon olägenhet för fastighetens bostadsdel eller gräsytan där fordon parkeras. Domstolen bedömer vidare att vägen har tillräcklig bredd för att utryckningsfordon i en nödsituation skulle kunna ta sig fram till . Det uppstår därmed inga olägenheter ur trafiksäkerhetssynpunkt med ett servitut enligt alternativ 1. Domstolen bedömer vidare att ett servitut enligt alternativ 1 inte kan anses ge upphov till några befogade konflikter mellan ägarna till lastoch förmånsfastigheten.

Enligt Lantmäteriets ersättningsutredning UT2 värderas intrånget av ett servitut enligt alternativ 1 till 14 330 kr. Lantmäteriets beslutade sträcka ska enligt ersättningsbeslutet ersättas med 13 618 kr. Domstolen anser att Lantmäteriets värdering håller tillräcklig kvalitet för att det ska vara möjligt att med dessa som underlag bedöma vilket av alternativen som orsakar minst olägenhet och intrång. Det är uppenbart att ersättningen för alternativ 6 skulle bli något lägre. Skillnaden i intrångsvärderingen är dock sammantaget mycket lika mellan de olika alternativen.

Mark- och miljödomstolen bedömer att när det allmänna intresset av att brukningsvärd jordbruksmark inte ska tas i anspråk för anläggningar förutom när det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen beaktas, är det uppenbart att minsta intrång och olägenhet erhålles genom alternativ 1. Behovet av att skydda jordbruksmarken får vidare i dagens rättstillämpning anses vara så starkt att den omständighet att i rollen som ägare av den tjänande fastigheten önskar att servitutet ska lokaliseras på annan plats inte ska tillmätas någon avgörande betydelse.

Sida 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

Att upplåta servitut enligt alternativ 1 är förenligt med egendomsskyddet i regeringsformen på samma grunder som Lantmäteriet anfört avseende det beslutade alternativet.

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen, med bifall till Madeleine Vilgrens överklagan, att servitutet ska upplåtas enligt alternativ 1 som sammanfaller med befintlig väg.

Påverkan på tagna beslut samt Lantmäteriets fortsatta handläggning Av bedömningarna ovan framgår att alternativ 1 är den lämpligaste lokaliseringen av servitutet. Anläggningsbeslutet ska undanröjas och återförvisas till Lantmäteriet med instruktionen att fatta ett nytt anläggningsbeslut med tillhörande förrättningskarta enligt alternativ 1.

Lantmäteriet behöver också på nytt ta beslut i ersättningsfrågan eftersom servitutet genom denna dom får en ny sträckning. Ersättningsbeslutet och tillträdesbeslutet ska därför undanröjas och återförvisas till Lantmäteriet för förnyad handläggning. Då förrättningen härmed inte längre är avslutad ska även avslutningsbeslutet undanröjas.

Mark- och miljödomstolen finner med anledning av utgången i målet ingen anledning att ändra kostnadsfördelningsbeslutet.

Utförandetiden Mark- och miljödomstolen har bedömt att servitutet ska upplåtas på den befintliga vägen enligt alternativ 1. Vägen är redan utförd och något yrkande om upprustning finns inte i förrättningen. Det finns därför inte skäl att besluta om utförandetid.

Sida 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6332-24

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 17 juli 2025.

I domstolens avgörande har rådmannen Anna Karlsson, ordförande, och tekniska rådet Nils Fält deltagit. Föredragande har varit beredningsjuristen Mikael Lundmark.