F 11890-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på följande sätt. a) Mark- och miljööverdomstolen undanröjer lantmäterimyndighetens beslut den 27 oktober 2023, utom beslutet om ersättning till sakkunnig, och återförvisar förrättningen till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling. b) Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens beslut i fråga om rättegångskostnader på så sätt att J.R. och M.K. förpliktas att solidariskt med varandra betala ersättning för B.W.s och J.W.B.s rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen med 19 531 kr, avseende ombudsarvode, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 23 augusti 2024 till dess betalning sker.

2J.R. och M.K. ska solidariskt med varandra betala ersättning för B.W.s och J.W.B.s rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 24 250 kr, avseende ombudsarvode, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM F 11890-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

B.W. och J.W.B. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska i första hand återförvisa ärendet till lantmäterimyndigheten för ny handläggning, i andra hand avslå ansökan och i tredje hand förordna om en alternativ sträckning av vägen av mindre ingripande karaktär för deras fastighet. De har även yr kat att Mark- och miljööverdomstolen, under alla förhållanden, ska bestämma den ers ättning som J.R. och M.K. ska utge till dem för servitutsupplåtelsen till 250 000 kr. D e har vidare yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förplikta J.R. och M.K. att ersätta deras yrkade rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen och i Mark- och miljööverdomstolen med 24 250 kr avseende ombudsarvode.

J.R. och M.K. har bestridit bifall till överklagandena. De har också motsatt sig B.W. s och J.W.B.s yrkande om ersättning för rättegångskostnader och framfört att för det fall Mark- och miljööverdomstolen skulle finna att B.W. och J.W.B. ska få ersättnin g för sina rättegångskostnader ska dessa fördelas mellan samtliga motparter i målet.

B-E-J. och L.O-J. har medgett bifall till överklagandena.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

B.W. och J.W.B. har anfört bland annat följande.

Det saknas utredning av alternativa sträckningar och utformningar av den föreslagna vägen. Möjligheten att bredda befintlig servitutsväg har till exempel inte utretts.

Vägen behöver under alla förhållanden inte vara åtta meter bred. Det är bara J.R. och M.K. samt besökare till deras fastighet som kommer att nyttja vägen. Vägen k ommer att vara sparsamt trafikerad och utan mötande trafik.

SVEA HOVRÄTT DOM F 11890-24

B-E-J. och L.O-J. motsätter sig också den föreslagna vägen. Yrkandet om ersättning för rättegångskostnader är därför endast riktat mot J.R. och M.K.

J.R. och M.K. har anfört bland annat följande.

I dagsläget finns det inte någon väg till eller vägservitut för fastigheten C. Det finns ett servitut som avser en mindre gångstig. Stigen är cirka 300 meter och för att ta sig till fastigheten måste man hoppa över en bäck. Marken kring fastigheten består till stor del av myrmark, vilket gör det omöjligt att dra vägen där. De litar på att Skogsstyrelsens bedömning av marken, både vad gäller värde och åverkan, är den mest korrekta.

Mark- och miljödomstolen har gjort fel som har räknat upp intrångsersättningen med 25 procent. Uppräkning ska endast ske i expropriationsfall.

B-E-J. och L.O-J. har anfört att de motsätter sig byggandet av vägen och att de instäm mer i vad B.W. och J.W.B. anfört i sina överklaganden.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

För att en fastighet ska få ett officialservitut, med stöd av 49 § första stycket anläggningslagen (1973:1149), AL, för att bygga en väg eller att använda en befintlig väg på annans fastighet, krävs att en sådan upplåtelse är av väsentlig betydelse för att tillgodose den förstnämnda fastighetens behov av väg. Bildandet av ett servitut ska också av särskilda skäl vara lämpligare än att bilda en gemensamhetsanläggning och får inte medföra synnerligt men för den upplåtande fastigheten.

Av 53 § AL framgår vidare att en fråga om en rättighet som avses i 49 § AL prövas vid förrättning enligt samma lag, vilket innebär att en sådan rättighet upplåts genom anläggningsbeslut. Vad som ska ingå i sådana beslut regleras i 24 § AL, vilket bland annat innebär att tid för utförande ska anges vid beslut om rätt att bygga väg. (Se även

SVEA HOVRÄTT DOM F 11890-24

Mark- och miljööverdomstolens dom den 30 januari 2025 i mål nr F 13088-23.) Därutöver ska också 8–11 § AL tillämpas vid prövningen av tillåtligheten. Enligt 8 § AL ska en anläggning förläggas och utföras på ett sådant sätt att ändamålet med anläggningen uppnås med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Vid prövningen av intrånget och olägenheterna ska främst de olika alternativens förtjänster och nackdelar bedömas.

Finns det förutsättningar för upplåtelse av servitut för väg?

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i underinstansernas bedömning att det är av väsentlig betydelse för fastigheten C att ha utfartsväg för bil. Det väsentlighetsvillkor som finns angivet i 49 § AL är därmed uppfyllt.

För att kunna bedöma om lokaliseringsvillkoret i 8 § AL är uppfyllt och, därefter, om servitutet bland annat kan anses innebära synnerligt men för den belastande fastigheten behöver det finnas en godtagbar lokaliseringsutredning.

Såväl lantmäterimyndigheten som mark- och miljödomstolen synes ha utgått ifrån att det har genomförts en utredning av olika vägalternativ. Någon sådan utredning finns emellertid inte i lantmäterimyndighetens akt. Sakkunnigutredningen innehåller, bortsett från en ersättningsutredning, endast en karta. Avsaknaden av utredning av alternativa sträckningar och utformningar av vägen innebär att det inte är möjligt att bedöma om det beslutade servitutet innebär att dess ändamål vinnes med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (se 8 § AL). En sådan utredning bör utföras av lantmäterimyndigheten som första instans. Lantmäterimyndighetens beslut ska därför undanröjas såvitt avser fastigheten B och förrättningen återförvisas till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling.

Lantmäterimyndighetens beslut avseende fastigheten A har inte överklagats. Med den utgång som Mark- och miljööverdomstolen nu har kommit fram till kommer fastigheten C, åtminstone för närvarande, inte ha någon nytta av vägservitut på fastigheten A. Även beslutet om upplåtelse av servitut på fastigheten

SVEA HOVRÄTT DOM F 11890-24

A ska därför undanröjas och förrättningen återförvisas även i den delen. (Se 31 § AL och 16 kap. 11 § andra stycket fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL.)

Sammanfattningsvis ska samtliga lantmäterimyndighetens beslut, utom beslutet om ersättning till sakkunnig, undanröjas och förrättningen återförvisas till lantmäterimyndigheten för utredning av olika vägalternativ.

Rättegångskostnader

Enligt 16 kap. 14 § första stycket FBL, som är tillämplig även i mål enligt AL (se 31 § AL), får mark- och miljödomstolen, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken (RB) tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna. Bestämmelserna i 16 kap. 14 § första stycket FBL är tillämpliga även i Mark- och miljööverdomstolen (se 17 kap. 3 § FBL). I förarbetena till FBL anges att om vissa parter står i klart motsatsförhållande till varandra, och om omständigheterna inte föranleder annat, ska en fördelning enligt principerna i 18 kap. RB anses som den mest skäliga (se prop. 1969:128 del B s. 920). Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § RB är den förlorande parten skyldig att ersätta motparten för hans rättegångskostnader.

Mark- och miljööverdomstolens avgörande innebär att målet återförvisas till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling. B.W. och J.W.B. får därmed anses ha nått f ramgång med sin talan och ska betraktas som vinnande parter(jämför rättsfallet NJA 2 021 s. 1085). De har därför rätt till ersättning för sina rättegångskostnader vid såväl mark- och miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen.

B-E-J. och L.O-J. yttrade sig inte i mark- och miljödomstolen och har i Mark- och milj ööverdomstolen medgett bifall till överklagandena. Något motsatsförhållande kan inte anses föreligga mellan dem och klagandena. Klagandena har inte heller yrkat ersättnin g av B-E-J. och L.O-J. för sina rättegångskostnader. Mellan klagandena å ena sidan och J.R. och

SVEA HOVRÄTT DOM F 11890-24

M.K. å andra sidan föreligger dock ett klart motsatsförhållande. Desistnämnda ska d ärför ersätta B.W.s och J.W.B.s rättegångs-kostnader här och i mark- och miljödom stolen.

B.W. och J.W.B. har yrkat ersättning för rättegångskostnader imark- och miljödomsto len med 19 531 kr och i Mark- och miljööverdomstolen med 24 250 kr. De yrkade bel oppen är skäliga. Ränta ska utgå enligt lag (se 18 kap. 8 § andra stycket RB).

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg, Petra Bergman, referent, och Åsa Hanna samt tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs.

Föredragande har varit Carolina Fredin Haslum.

Bilaga A

Sid 1 (12) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23 meddelad i Östersund

PARTER

Klagande

1B.W.

2J.W.B.

Ombud för 1 och 2: M.K.

Motparter

1J.R.

2M.K.

3L.J.

4B.E.J.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut den 27 oktober 2023 i ärende nr Z22410, se bilaga 1

SAKEN

Bildande av officialservitut berörande C, A och B, Härjedalens kommun.

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen ändrar Lantmäteriets ersättningsbeslut av den 27 oktober 2023 endast på det viset att ägarna av C, J.R. och M.K., ska betala 46 453 kr direkt till ägarna av B, B.W. och J.W-B.

Överklagandet i övrigt avslås.

B.W. och J.W-B.s yrkande om ersättning för rättegångskostnader avslås.

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

BAKGRUND

M.K. och J.R., som äger fastigheten C i Härjedalens kommun, har genom en ansökan inkommen till Lantmäteriet den 21 maj 2022 ansökt om bildande av ett officialservitut för väg över bl.a. fastigheten B, som ägs av B.W. och J.W.B.. Lantmäteriet har den 27 oktober 2023 meddelat ett anläggningsbeslut om bildande av ett servitut för utfartsväg sträckande sig över bl.a. B och samtidigt beslutat att M.K. och J.R. tillsa mmans, med hälften vardera, ska utge 38 300 kr till B.W. och J.W.B. som ersättning för servitutsupplåtelsen. B.W. och J.W.B. har överklagat Lantmäteriets beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

B.W. och J.W.B. har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska undanröja Lantmäteriets beslut och återförvisa förrättningen till Lantmäteriet för ny handläggning, i andra hand att Lantmäteriets beslut ska upphävas och ansökan avslås och, i tredje hand, att domstolen ska förordna om en alternativ sträckning av vägen av mindre ingripande karaktär för deras fastighet. De har under alla förhållanden yrkat att mark- och miljödomstolen ska bestämma ersättningen för servitutsupplåtelsen över deras fastighet till 250 000 kr i stället för beslutat belopp. De har slutligen också yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 19 531 kr, varav 15 625 kr avser ombudsarvode och 3 906 kr avser mervärdesskatt. De har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande.

Enligt Lantmäteriets beslut ska den tänkta vägen enligt servitutet vara 8 m bred. Den exakta längden av vägen anges inte förutom att sträckan till närmsta skogsväg ska vara omkring 450 m. Eftersom vägen inte ska dras rakt kan det antas att 400 – 550 m av deras fastighet behöver tas i anspråk i öst-västlig sträckning. Det innebär att det tänkta servitutet kommer ta i anspråk omkring 3 200 – 4 400 m av fastigheten.

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

Den föreslagna sträckningen innebär att deras fastighet delas av i en nordlig och en sydlig del med en väg som avskiljer de båda delarna. Ett sådant ingrepp kan likställas med en påtvingad fastighetsreglering/avstyckning som kommer inverka på möjligheterna att nyttja fastigheten på ett ändamålsenligt sätt och som även kommer att ha en negativ påverkan på fastighetens värde samt försvåra en eventuell framtida försäljning. Den intrångsmodell som har använts för att beräkna ersättningen för intrånget i deras fastighet tar inte hänsyn till detta. Det har inte heller beaktats vid den proportionalitetsbedömning som alltid ska göras.

Som framgår av Lantmäteriets beslut har M.K. och J.R. redan tillgång till sin fastig het genom en 450 m lång gångstig och fastigheten är därmed inte isolerad. Det inne bär att M.K.s och J.R.s intresse av servitutsvägen är mindre än om en gångstig inte hade funnits. Något allmängiltigt intresse av bilväg hela vägen fram till varje enskild fastighet i Sverige finns inte. Mot detta lägre intresse av servitutsvägen ska vägas det mycket stora intrång som servitutet innebär för dem och deras fastighet. I ntrånget, med en förlorad area om 3 200 – 4 400 m samt en uppdelning/avstycknin g av fastigheten i en nordlig och en sydlig del är av så omfattande art att M.K.s och J.R.s intresse av en ytterligare väg till sin fastighet är klart mindre än deras intresse av att ändamålsenligt fortsatt kunna nyttja sin fastighet.

På Lantmäteriets karta finns en svag linje som markerar väg över fastigheterna D och E. Denna väg är i praktiken något längre dragen än vad som framgår av kartan. Denna befintliga väg hade kunnat förlängas och därefter fortsätta över B för att därigenom ansluta till M.K.s och J.R.s fastighet. En sådan dragning av vägen skulle innebära ett betydligt mindre ingrepp i deras fastighet och ändå uppfylla det behov av väg som Lantmäteriet anser föreligger.

Om Lantmäteriet hade utfört en korrekt intresseavvägning hade deras intresse av en sammanhållen fastighet vägt över M.K.s och J.R.s

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

intresse av det föreslagna servitutet. Eftersom en sådan korrekt bedömning i första hand bör göras av Lantmäteriet bör förrättningen återförvisas för förnyad prövning. Alternativa sträckningar av den föreslagna vägen bör utredas för att minimera intrånget i deras fastighet.

Vidare har strandskyddsfrågan inte utretts tillfredsställande och återförvisning till L antmäteriet bör ske även av det skälet. Det är möjligt att ansluta M.K.s och J.R.s fas tighet till en väg norrifrån utan att korsa något vattendrag. En sådan sträckning skull e kunna ske från befintlig väg genom en ny väg längs med tomtgränsen mellan B och F för att därefter löpa söderut. En sådan sträckning skulle ha en betydligt mindre påverkan på dessa fastigheters värde än nuvarande förslag och heller inte dela upp deras fastighet i två delar.

Under alla förhållanden är intrångsersättningen för deras fastighet alltför lågt beräknad. Bedömningen har skett enbart genom ett beräknat virkespris för de träd som måste fällas. Vid beräkningen har hänsyn inte tagits till den uppdelning/ avstyckning av deras fastighet som vägen innebär och en eventuell framtida förlust är lågt beräknad. Den marknadspåverkan som sker genom denna uppdelning/avstyckning ersätts inte genom beslutet och den sammanlagda skadan uppgår till i vart fall 250 000 kr i form av minskat marknadsvärde för deras fastighet. En annan värderingsmodell måste tillämpas som tar intrånget i deras äganderätt i beaktande. Att använda samma värderingsmodell för samtliga aktuella fastigheter är inte lämpligt då intrånget i äganderätten är av olika karaktär för respektive fastighet.

Sammanfattningsvis finns det skäl att ändra Lantmäteriets beslut i enlighet med de yrkanden som har framställts.

J.R. och M.K. har motsatt sig ändring av Lantmäteriets beslut och motsatt sig B.W.s och J.W.B.s yrkande om ersättning fö r rättegångskostnader. De har anfört i huvudsak följande till stöd för sin inställning. De har innan processen hos Lantmäteriet försökt att

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

komma med förslag på en lösning, exempelvis var vägen skulle kunna förläggas, men B.W. och J.W.B. har inte visat något intresse för att finna en lösning. De har därför, med förhoppning om att få besked om det finns möjlighet att få anlägga en väg till fastigheten, vänt sig till Lantmäteriet.

Lantmäteriet har under ärendets handläggning kontaktat Skogsstyrelsen som har varit på plats och bedömt var det är mest lämpligt att anlägga en väg, både med hänsyn till ingreppet i mark men även i förhållande till våtmark och vattendrag. Skogsstyrelsen har även gjort en värdering av den skog och mark som kommer att ianspråktas för vägen, vilket finns beskrivet i ärendet. Vidare innebär vägen inte enbart fördelar för ägarna till C utan även för ägarna till B då deras mark blir mer lättillgänglig i samband med tex avverkning.

B.W. och J.W.B. har efter slutföreläggande tillagt i huvudsak följande. Den föreslagna utfartsvägen kommer att ansluta till en skogsbilväg. Genom den anslutningen kommer det att vara möjligt även för andra p ersoner än ägarna till B och C att nyttja vägen. Det leder till en ökad risk för oönska d användning av deras fastighet för biltrafik. I Lantmäteriets beslut regleras inte frågan om att infarten till vägen ska spärras av med en bom eller grind utan detta måste i stället överenskommas mellan parterna. För det fall Lantmäteriets beslut står sig, och ingen överenskommelse kan träffas, finns det risk för en ökad belastning på deras fastighet jämfört med idag. Även detta intrång måste tillmätas betydelse vid intresseavvägningen samt vid beräkning av en eventuell intrångsersättning.

Vidare finns det, utöver de förslag på alternativa sträckningar som har angetts tidigare, möjlighet att röja kring den befintliga stigen och bredda den för framkomst med t.ex. fyrhjuling. Vägen behöver under alla förhållanden inte vara åtta meter bred för att syftet med utfartsväg ska kunna uppnås. En mindre bred väg skulle också utgöra ett väsentligt mindre ingrepp i deras äganderätt.

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

Slutligen bör inte något beslut om servitutsvägen fattas innan länsstyrelsen har yttrat sig avseende strandskyddsprövningen.

DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Av 49 § anläggningslagen (1973:1149), AL, framgår att två krav ska vara uppfyllda för att rätt att bygga väg på annans fastighet ska upplåtas. Till en början krävs att upplåtelsen är av väsentlig betydelse för att tillgodose behovet av väg för den fastighet som ska ges rätt att bygga vägen. Vidare får upplåtelsen inte medföra synnerligt men för den fastighet på vars mark vägen ska byggas. Jämsides gäller också enligt 8 § AL att vägen ska förläggas och utföras på ett sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinnes med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Som framgår av Högsta domstolens avgörande NJA 2018 s. 753 ska domstolen utöver vad som anges AL, enligt 2 kap. 15 § regeringsformen, göra en fristående proportionalitetsavvägning mellan allmänna och enskilda intressen i varje enskilt fall som gäller en tvångsvis fastighetsbildningsåtgärd enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL. Denna avvägning ska också göras vid tvångsvis ianspråktagande av mark genom AL. Som understryks i Högsta domstolens avgörande fick bestämmelsen i 2 kap. 15 § regeringsformen sin nuvarande utformning i samband med att Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt och regeringsformens bestämmelse knyter därmed nära an till egendomsskyddet i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Enligt den nyss nämnda artikeln har varje fysisk och juridisk person rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. En första förutsättning för att kunna genomföra en tvångsvis fastighetsbildnings- eller anläggningsåtgärd är alltså att åtgärden har stöd i lag, i detta fall att samtliga krav som föreskrivs i AL är uppfyllda. Om så är fallet ska domstolen därutöver göra en fristående proportionalitetsavvägning. Enligt det nämnda avgörandet ska avvägningen göras i tre led enligt följande (1.) om det aktuella ingreppet är ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet (ändamålsenlighet),

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

(2.) om ingreppet är nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller om det finns likvärdiga, mindre ingripande alternativ (nödvändighet) och slutligen (3.) om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening).

Vid bedömning av den ersättning som ska utgå för markupplåtelsen ska enligt 13 § AL reglerna i 5 kap. 10-12 §§ FBL tillämpas. I andra situationer än när utrymmet för ett servitut kan tas i anspråk genom expropriation eller något liknande tvångsförvärv, ska intrångsersättningen bestämmas med stöd av vinstfördelningsreglerna i 5 kap. 10 a § tredje stycket FBL. Förevarande fall är en sådan situation. Vid värderingen ska då 4 kap. ExL tillämpas med undantag för 1 § andra stycket. Utöver ersättning för minskning i marknadsvärde ska skälig hänsyn tas till utrymmets värde för den tillträdande. Denna värderingsmodell brukar kallas vinstfördelningsfall. Vid så kallad vinstdelning ska den värdeökning som vägen medför för C fördelas mellan den härskande fastigheten och den tjänande fastigheten. Vid beräkning av ”vinsten” - den värdeökning som vägen medför för C - ska bl.a. hänsyn tas till anläggningskostnaden och en normal lantmäterikostnad ska dras av från vinsten. På intrångsersättning ska ett påslag med 25 procent göras. Utgångspunkten för bedömningen av vinstfördelning är att skälig ersättning är vad som skulle vara följden av en normal frivillig överenskommelse (prop. 1991/92:127 s. 69).

Uppkommer genom anläggningsbeslutet i övrigt skada för den tjänande fastighetens ägare, som inte täcks av ersättningen för fastighetens minskade marknadsvärde, s.k. övrig skada, ska även sådan skada ersättas (5 kap. 12 § FBL). Syftet med ersättningsposten annan ersättning är att ge berörda sakägare möjlighet att bibehålla samma ekonomiska läge som om något intrång inte hade ägt rum (jämför prop. 1971:122 s. 192). Annan ersättning ska täcka den restskada som utgörs av skillnaden mellan total ersättningsgill ekonomisk skada och den likvid i form av bedömd marknadsvärdesminskning som utgår. I förevarande fall är ersättning för på rot stående skog (rotvärdet) en typisk restskada.

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

Mark- och miljödomstolens bedömning

Rättighetsupplåtelsen

C bildades år 1967 genom avstyckning (akt 23-LIN-598) från B. Vid förrättningen t illdelades C ett servitut med följande lydelse: ”Med området följer rätt till utfart över stamfastigheten efter befintlig gångstig…”. Det befintliga servitutet avser alltså en gångstig. Vidare har fastigheten del i de gemensamhetsanläggningar som utgörs av de bilvägar som ligger närmast fastigheten. Avståndet mellan fastigheten och en bilväg är efter gångstigen ca 520 meter. Gångstigen löper delvis över myrmarker.

C är en bostadsfastighet som är bebyggd med ett fritidsbostadshus. Ägarna har angett att det innebär stora olägenheter att inte ha bilväg fram till fastigheten och att de inte kan utnyttja fastigheten på ett optimalt sätt. Lantmäteriet har angett bl.a. följande som skäl för servitutsupplåtelsen; ”Tillgång till godtagbar utfartsväg utgör normalt ett centralt behov för fastigheter avsedda för bebyggelse. Endast i undantagsfall kan behovet av väg anses vara av mindre betydelse, som för bostäder belägna på öar eller i otillgängliga områden”.

Med dessa skäl samt med beaktande av det faktum att det fågelvägen är ca 450 meter mellan fastigheten och närmaste bilväg, och att fastigheten idag endast har ett servitut för gångväg, instämmer mark- och miljödomstolen i Lantmäteriets bedömning. Det är av väsentlig betydelse för C att erhålla ett servitut för utfartsväg för fastigheten.

Vad gäller vägens förläggande och utförande med dess sträckning över klagandenas fastighet har Lantmäteriet, genom en förordnad sakkunnig, genomfört en gedigen utredning. Olika utfartsalternativ har prövats och mark- och miljödomstolen instämmer i Lantmäteriets bedömning att några andra lokaliseringar av vägen som leder till ett lägre intrång än den beslutade sträckningen inte finns. B är vidare en skogsbruksfastighet och byggande av vägar som minskar skotningsavstånd och ger större tillgänglighet till skogsmarken är i regel mycket bra investeringar i fastigheten. I detta fall erhåller skogsbruksfastigheten B en

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

väg utan kostnad som ger bättre åtkomst till delar av fastighetens skogsområden, i synnerhet till de delar som ligger väster om den genom området flytande bäcken. Med hänsyn till angivna omständigheter bedömer mark- och miljödomstolen att intrånget inte innebär synnerligt men för B.

Vad vidare gäller frågan om den ansökta rättigheten kan anses var oproportionerlig och därmed stridande mot 2 kap. 15 § regeringsformen kan först och främst konstateras att C används för bostadsändamål och att fastigheten idag inte har någon rättsligt reglerad utfart till allmän väg. Domstolen har ovan bedömt att en det servitu t för utfart som Lantmäteriet har beslutat om är av väsentlig betydelse för C och att den sträckning som har bestämts är den sträckning som ger det minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Domstolen har också bedömt att servitutet inte innebär något synnerligt men för B. Det är vidare ett angeläget allmänt intresse att en fastighet för bostadsändamål har utfart till allmän väg för att den ska uppfylla kraven på funktionsduglighet och lämplighet. Kraven på ändamålsenlighet och nödvändighet – som i stort sett beaktas redan genom att en anläggningsåtgärd prövas enligt AL:s bestämmelser – får i detta fall anses vara uppfyllt.

B.W. och J.W.B.s intresse av att deras fastighet inte ska belastas med ett servitut ligger främst i det starka intresset av att inte utsättas för tvångsförfoganden avseende deras egendom. Äganderätten till marken inom servitutsområdet utsläcks emellertid inte och fastigheten kan nyttjas som tidigare, även om servitutsrätt formellt belastar en del av den. B är en skogsfastighet och såso m ovan konstaterats förbättras t.o.m. möjligheterna att bruka fastigheten för detta än damål, kanske främst genom att den nya vägen ger bättre åtkomst till de skogsområden som ligger väster om bäcken. Vid avvägning mot det angelägna allmänna intresset med utfart för bostadsfastigheten C anser domstolen att de fördelar som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som åtgärden kan förorsaka B.W. och J.W.B.. Åtgärden bedöms vara proportionerlig. Up plåtelsen strider därmed inte mot egendomsskyddet, 2 kap. 15 § regeringsformen.

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

Ersättning

För att bedöma vilken ersättning som ska utgå har Lantmäteriet förordnat en sakkunnig som jobbar på Skogsstyrelsen. Ersättningen för markintrånget har beräknats enligt den s.k. Skogsnormen vilket är den vedertagna metoden för beräkning av intrång i skogsmark. Mark- och miljödomstolen bedömer att de värden gällande marknadsvärdesminskning (8 106 kr) och rotnetto (22 135 kr) som den sakkunnige har kommit fram till är rimliga och skäliga.

För att komma fram till en skälig och rimlig fördelning av ”vinsten” av förrättningsåtgärden har den sakkunnige först räknat och fört ett resonemang om vinstfördelning enligt den s.k. ”Genomsnittsmetoden”. Då denna metod är framtagen främst för situationer i detaljplanerade områden, där byggrätten utgör en stor och helt dominerande del av fastighetens byggvärde, och i situationer utanför detaljplanelagt område, där marken inte är lika starkt förknippad med byggrätten och där servitutsupplåtelser kan avse förhållandevis stora arealer, har den sakkunnige i stället valt att använda sig av metoden kallad ”Ersättning med råge” för vinstfördelningen. Den sakkunnige har räknat med dubbla den beräknade marknadsvärdesminskningen (2 * 8 106 = 16 212 kr) för B som vinstfördelning. Mark- och miljödomstolen bedömer att det är en rimlig fördelning av vinsten och att den motsvarar vad parterna normalt skulle ha kommit fram till vid en frivillig överenskommelse. Med ersättning för rotvärdet om 22 135 kr ger detta ersättningen 38 347 kr (avrundat 38 300 kr).

Lantmäteriet har beslutat om ersättningen 38 300 kr till ägarna av B. Lantmäteriet och den sakkunnige har emellertid glömt att det på bedömd intrångs-e rsättning ska göras påslag om 25 procent vilket ger 16 212 * 1,25 = 24 318 kr. Deti nnebär att ersättningsbeslutet ska ändras på det viset att ägarna av C, J.R. och M.K., ska betala 46 453 kr (22 132 kr + 24 318 kr) direkt till ägarna av B, B.W. och J.W-B.

Sid 12 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM F 3764-23 Mark- och miljödomstolen 2024-08-23

Sammanfattning och rättegångskostnader

Ovanstående bedömningar gör att ersättningsbeslutet ska ändras enligt ovan men att överklagandet i övrigt ska avslås. Vad B.W. och J.W.B. har anfört i övrigt, som t.ex. hur stor areal som kommer tas i anspråk eller strandskyddsfrågan, förändrar inte den bedömningen.

Den miss som Lantmäteriet har gjort i värderingen kan rimligtvis inte belasta J.R. oc h M.K. Genom att endast ersättningsbeslutet ändras marginellt och överklagandet til l sin huvuddel avslås bedömer mark- och miljödomstolen att B.W. och J.W.B.s yrkande om ersättning för rättegångskostnader ska avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 13 september 2024. Prövningstillstånd krävs.

För mark- och miljödomstolen

Malin Almqvist Nils Persson Målet har avgjorts av rådmannen Malin Almqvist, ordförande, och tekniska rådet Nils Persson.