F 12067-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

avslår överklagandet.

Sid 2

SVEA HOVRÄTT DOM F 12067-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A-C.A. har yrkat att ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa lantmäterimyndighetens beslut.

A.D. har motsatt sig en ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A-C.A. har anfört i huvudsak följande. A.D. har haft ansvar för att tillrättalägga eventuella felaktigheter och överklaga den ursprungliga lantmäteriförrättningen. A.D. har dock inte vidtagit några åtgärder. Om förrättningskartan ritats ut felaktigt av lantmäterimyndigheten skulle koordinaterna för gränsmarkeringarna som han lagt fram stämma överens med mätprotokoll och förrättningskarta, vilket inte är fallet. Mark- och miljödomstolens bedömning innebär att vem som helst kan flytta gränsmarkeringar, som ska ha företräde vid fastighetsbestämningar, och att ingen fastighetsbestämning kan stödja sig på mätprotokoll med koordinater från lantmäterimyndigheten. Hon anklagar inte någon fysisk person för att ha flyttat gränsmarkeringarna. Det är omöjligt att utreda vem som har flyttat dem från ursprunglig placering. Att lantmäterimyndigheten skulle ha gjort fel i så stor omfattning som annars skulle vara fallet är inte rimligt. Mätprotokollets data stämmer exakt med förrättningskartans uppgifter.

A.D. har anfört i huvudsak följande. Han har inte flyttat gränsmarkeringarna. Det är olagligt att göra det. Det faller på sin egen orimlighet att han utan mätinstrument skulle placera uppgrävda rör så att tomten får de exakta måtten med räta vinklar.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Målet gäller fastighetsbestämning av fastighetsgräns mellan fastigheten Y , som A.D. äger, och fastigheten X , som A-C.A. äger. Huvudfrågan i målet är vilken betydelse som ska tillmätas befintliga

Sid 3

SVEA HOVRÄTT DOM F 12067-25

gränsmarkeringar vid bedömningen av hur fastighetsindelningen på platsen är beskaffad, se 14 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Fastighetsgränsen tillkom när bostadsfastigheten Y avstyckades från skogsfastigheten X år 1977. Lantmäterimyndigheten har i remissyttrandet till mark- och miljödomstolen angett att gränsmarkeringarna liknar myndighetens egna och att de ser ut att ha funnits på platsen en längre tid.

s instämmer i mark- och miljödomstolens bedömningar att gränsen mellan fastigheterna är lagligen bestämd och att det inte finns något som talar för annat än att gränsens sträckning i samband med förrättningen 1977 har utmärkts i laga ordning. Såsom mark- och miljödomstolen har anfört gäller därmed i första hand den utmärkta sträckningen och först om denna inte kan fastställas med säkerhet ska gränsens läge avgöras med ledning av förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter, se 1 kap. 3 § första och andra meningen jordabalken.

kan konstatera att de av lantmäterimyndigheten uppmätta avstånden mellan de gränsmarkeringar som påträffats på platsen inte avsevärt skiljer sig från fasadmåtten i 1977-års förrättningskarta, men att sträckningen mellan dessa återfunna gränsmarkeringar innebär en 90-graders rotation av fastigheten Y (se redovisning i mark- och miljödomstolens dom s. 2). Redan den inbördes geometrin mellan markeringarna gör det dock mindre sannolikt att gräns-markeringarna skulle ha rubbats från en tidigare placering. I samma riktning talar innehållet i det utkast till brev från 1978 som åberopats av A.D. . Någon utredning som visar att gränsmarkeringarna har rubbats saknas i målet. Vid en sammantagen bedömning finner Mark och miljööverdomstolen, i likhet med mark- och miljödomstolen, att det inte framkommit sådana omständigheter att det finns skäl att frångå huvudregeln i 1 kap. 3 § första meningen jordabalken, dvs. att betrakta befintliga äldre gränsmarkeringar som avgörande för gränsens sträckning.

I detta fall har alltså samtliga fyra gränsmarkeringar återfunnits och de har inte bedömts vara rubbade. Innehållet i 1977-års beslutshandlingarna har dock i sin helhet

Sid 4

SVEA HOVRÄTT DOM F 12067-25

pekat mot att gränsen har en annan sträckning. Under dessa förhållanden kan fastighetsgränsen, trots att samtliga gränsmarkeringar har återfunnits, inte bedömas som rättsligt klar. Därmed finns det inte heller något hinder mot att genom fastighetsbestämning bestämma fastighetsgränsens läge (jfr s avgörande den 19 december 2025 i mål nr F 16394-24).

Mot bakgrund av det ovan anförda ska överklagandet avslås.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsråden Mikael Hagelroth och Åsa Hanna, referent, samt tekniska rådet Ingela Boije av Gennäs.

Föredragande har varit Fanny Larsson.

Bilaga A

UMEÅ TINGSRÄTT DOM Målnummer

2025-08-20 F 4007-24 Meddelad i Umeå

PARTER Klagande A.D. Motpart A-C.A. ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 31 oktober 2024 i ärende nr BD22181, se bilaga 1 SAKEN Fastighetsbestämning berörande fastigheterna Pajala X och Pajala Y

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen upphäver Lantmäteriets beslut meddelade den 31 oktober 2024 i ärende nr BD22181 och visar förrättningen åter till myndigheten för fortsatt handläggning i enlighet med vad som framgår av domskälen.

Sida 2 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 4007-24

BAKGRUND OCH MÅLETS HANDLÄGGNING Pajala Y är en fritidsbostadsfastighet som avstyckades år 1977 från Pajala X . A-C.A. , ägare av X har ansökt hos Lantmäteriet (LM) om fastighetsbestämning av gränserna mellan dessa två fastigheter.

LM vidtog sedvanlig utredning av gränsernas läge och fann att gränsmarkeringarna på platsen inte överensstämde med redovisningen i avstyckningsakten. Närmare bestämt var Y , enligt gränsmarkeringarna, ”vriden” 90 grader i förhållande till redovisningen i förrättningskartan. Se bilder nedan.

LM bedömde att gränsmarkeringarna inte kunde betraktas som gällande och bestämde därför gränsen med ledning av bl.a. förrättningskartan. LM meddelade fastighetsbestämningsbeslut och avslutade förrättningen den 31 oktober 2024. LM beslutade också att fastighetsägarna ska betala hälften vardera av förrättningskostnaderna. LM:s beslut, se bilaga 1.

A.D. har överklagat LM:s beslut till mark- och miljödomstolen.

Även A-C.A. överklagade LM:s beslut, i fråga om fördelning av förrättningskostnaderna, men hon har sedermera återkallat sitt överklagande.

Sida 3 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 4007-24

Mark- och miljödomstolen avskrev målet från vidare handläggning avseende A-C . A . s överklagande i slutligt beslut den 20 januari 2025.

Mark- och miljödomstolen genomförde en undersökning på platsen den 25 juni 2025, i syfte att se de äldre gränsmarkeringarna på platsen. Parterna har därefter fått tillfälle att slutföra sin talan skriftligt.

YRKANDEN A.D. har – som mark- och miljödomstolen har uppfattat hans talan – begärt att domstolen ska ändra LM:s beslut på så sätt att Y får den utformning som de befintliga äldre gränsmarkeringarna utvisar.

A-C.A. har motsatt sig ändring av LM:s beslut.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN A.D. har uppgett i huvudsak följande.

År 1976 fick H.D. en tomt av sin far F.A. och den avstyckades från X och fick beteckningen Y . Tomten markerades på vederbörligt sätt med rör nedslagna i mark. Det sägs att H.D. och lantmätaren inte var eniga om hur tomten markerades på karta. Storleken bestämdes till cirka 40 x 60 meter och tomten skänktes sedan till honom.

När lantmätaren utförde fältarbetet ritades den avstyckade fastigheten in fel i kartan. Tomten vreds exakt 90 grader i förhållande till markeringen i terrängen. Måtten var desamma.

I februari 1978 upprättades ett brev i vilket det påpekades att det blivit fel i kartan och att tomten ska vridas ett kvarts varv. Det är oklart om brevet delgavs lantmätaren, men en kopia finns kvar i stugan.

Sida 4 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 4007-24

Bygglov söktes och tomten bebyggdes i efterhand med stuga, förråd, bastu m.m. Samtliga byggnader placerades innanför den markerade tomtgränsen. Eftersom stamfastigheten då ägdes av hans morbröder B.A. och G.A. ifrågasattes inte felaktigheten i förrättningskartan av dessa två. B.A. avverkade senare på stamfastigheten och bad honom då markera befintlig tomtgräns för att inte avverkning skulle ske på Y . Han markerade befintliga tomtrör, något som inte ifrågasattes.

För ett antal år sedan övertog A-C.A. fastigheten X . Hon upptäckte då att förrättningskartan och verkligheten (i form av tomtrör i mark) inte stämde överens, varpå hon ansökte om fastighetsbestämning.

LM har bedömt att gränserna såsom de redovisas i förrättningsakten ska gälla. Alltså att Y sträcker sig ned mot bäcken Mettäjoki med en brant slänt på cirka tre meter och ett översvämningsområde. En stor del av det området går inte att bebygga, pga. översvämningsrisken och höjdskillnaderna. Det är också möjligt att området omfattas av strandskydd.

Trots att det finns tomtrör nedslagna i marken har LM bedömt att ”inget rör kan betraktas som återfunnet”. LM grundar sitt beslut på oklara uppgifter i köpehandlingen som undertecknades i februari 1977. LM har också återfunnit ett mätprotokoll på kontoret som inte utgör en del av akten. Det tyder på att felaktigheter har begåtts vid registreringen av avstyckningen.

Samtidigt skriver LM att ”när en gräns läge är oklart ska de markeringar som återfinns på marken äga företräde vid en tolkning”. LM hänvisar också till jordabalken, som anger att markeringar gäller i första hand.

Marken mellan befintliga tomtrör (40 x 60 meter) utgörs av sandhed, plan mark som är mycket lämplig för fritidsbebyggelse. Omgivande mark består av avverkad skog.

Sida 5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 4007-24

Motparten har framfört till honom att han ska ha flyttat tomtrören. Det är orimligt att han ska ha kunnat vrida tomten exakt 90 grader och samtidigt behålla mått och räta vinklar mellan tomtrören. Motpartens uppgifter om att B.A. ska ha försökt identifiera tomtmarkeringar ned mot bäcken stämmer inte.

Han har under åren aldrig uppmärksammats på att gränsens läge skulle ha varit fel. Det kom på fråga först när A-C.A. övertog X och när digitala kartor fanns tillgängliga på internet.

A-C.A. har uppgett i huvudsak följande.

Bakgrunden till fastighetsbestämningen är följande. 1975 övertog B.A. och G.A. fastigheten X och det var således de två som sålde Y till A.D. . Köpehandlingen finns i avstyckningsakten. Fastigheten Y avstyckades 1977 och gränsen markerades med järnrör, men belägenheten för de rör som A.D. påstår är de ursprungliga stämmer inte överens med förrättningskartan och de koordinater som förrättningslantmätaren dokumenterat.

I handlingarna tillhörande avstyckningsförrättningen finns också uppgifter om hur beslutet överklagas m.m. Överklagande skulle ha inkommit senast den 12 april 1977.

Hon blev hälftenägare av X år 2014 och köpte resterande andel 2018. De uppgifter hon fått från sin far angående avstyckningen stämmer överens med förrättningskartans uppgifter. Hennes far B.A. informerade henne i samband med att hon övertog X att A.D. har byggnader utanför den ursprungliga tomten.

LM:s utredning har visat på en väldigt stor avvikelse mellan den påstådda belägenheten för tomten och de dokument som upprättats vid förrättningen

Sida 6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 4007-24

1977Det går inte att finna någon kommunikation mellan ägaren av Y och LM angående eventuella fel i förrättningen 1977.

Det är fullt möjligt att med metalldetektor identifiera tomtmarkeringar och flytta dessa, eftersom de inte är plomberade. Det är således sannolikt att det är de ursprungliga markeringarna som presenterats för LM, men att dessa inte längre var kvar på sin ursprungliga plats. A.D. har haft synpunkter på tomtens belägenhet sedan 1978 men inte sökt förrättning för att få klarhet i frågan.

Hon är nöjd med LM:s utredning och de markeringar som LM gjorde i oktober 2024. De markeringar som A.D. uppger ska gälla avviker från måtten 40 x 60 meter och är dessutom roterade ett kvarts varv. Dessa markeringar är antagligen flyttade. Det är fråga om en efterhandskonstruktion för att inrymma byggnader inom tomtgränsen. På grund av de stora avvikelserna mellan markeringar och handlingar ska upprättade dokument ha prioritet. Ett av gränsrören är dessutom beläget så pass nära en byggnad att det enligt henne också tyder på en efterhandskonstruktion. Det bör vara fyra meter mellan tomtgräns och byggnad, framför allt när det bedrivs skogsbruk på X .

Anledningen till att Y avstyckades ner mot bäcken var att A.D. avsåg att installera ett vattenhjul för elproduktion till sin stuga. Det projektet blev dock aldrig av.

B.A. har inte gjort någon avverkning på X och det stämmer därmed inte att han ska ha fått ta del av den påstådda belägenheten av gränsen. I stället har hon och den andra delägaren av fastigheten genomfört en avverkning år 2017. Hon har inte förevisats några markeringar i samband med detta, men däremot uppmanat A.D. att ansöka om förrättning för att säkerställa läget av fastighetsgränserna. Trots uppgifter från A .D.

Sida 7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 4007-24

om att han sökt förrättning har inget hänt förrän hon själv gav in en ansökan.

Oklarheterna kring gränsen har hindrat henne från att sälja skiftet som omger Y . Hon har lidit ekonomisk skada och dessutom betalat hälften av kostnaden för LM:s arbete med fastighetsbestämningen. Hon har erbjudit A.D. att bekosta en fastighetsreglering för att få gränsen ändrad till det läge han önskar, men utan att få svar.

UTREDNING LM har yttrat sig i målet och uppgett i huvudsak följande.

Ett första sammanträde hölls den 6 oktober 2023 på plats i Juhonpieti. De aktuella markeringarna mättes in av LM vid sammanträdet. Markeringarna uppfattades vid detta tillfälle som att de liknar myndighetens egna och att de skulle ha funnits där en längre tid.

Inmätningen av markeringarna visade efter sammanträdet att de avvek från den inbördes placering i förhållande till varandra som de skulle ha haft enligt övriga förrättningshandlingar. De bedömdes därför ha flyttats längre tillbaka i tiden.

I övrigt hänvisas till beslutshandlingarna.

Mark- och miljödomstolen har vid undersökningen på platsen inspekterat befintliga gränsmarkeringar och dokumenterat dessa med foto.

Sida 8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 4007-24

DOMSKÄL

Huvudfrågan i målet är vilken betydelse som befintliga gränsmarkeringar på platsen för fastigheten Y ska tillmätas vid bedömning av hur fastighetsindelningen på platsen är beskaffad (jfr. 14 kap. 1 § fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL).

Gränserna för Y är lagligen bestämd genom fastighetsbildnings-beslutet från år 1977 och det finns inget som talar för annat än att gränsens sträckning i samband med förrättningen har utmärkts i laga ordning. Enligt 1 kap. 3 § jordabalken gäller därmed i första hand den utmärkta sträckningen. Först om den inte kan fastställas med säkerhet ska gränsens läge avgöras med ledning av förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter.

Mark- och miljödomstolen kan i och för sig hålla med om att det är märkligt att redovisningen i förrättningskartan, samt uppgifterna i det mätprotokoll som LM har återfunnit från 1976, innebär en 90 graders rotation av fastigheten Y jämfört med gränsmarkeringarna på platsen.

Å andra sidan ser domstolen inte skäl att ifrågasätta att de äldre gränsmarkeringarna på platsen är lantmäterimyndighetens. Den inbördes geometrin mellan markeringarna, tillsammans med övriga omständigheter i målet, gör det också mindre sannolikt enligt domstolens mening att gränsmarkeringarna vid något tillfälle skulle ha flyttats.

Vid en sammantagen bedömning ser mark- och miljödomstolen inte tillräckligt starka skäl att frångå huvudregeln i 1 kap. 3 § jordabalken, dvs. att betrakta de befintliga äldre gränsmarkeringarna som avgörande för gränsens sträckning. Att tillgänglig dokumentation från avstyckningstillfället motsäger detta ändrar inte domstolens bedömning.

Sida 9 UMEÅ TINGSRÄTT DOM F 4007-24

Således ska A.D.s överklagande vinna bifall och sträckningen av gränserna mellan X och Y fastställas i enlighet med de markeringar som LM har återfunnit och mätt in. Det krävs dock att LM vidtar viss handläggning och upprättar en ny förrättningskarta m.m. Mot den bakgrunden ska LM:s samtliga beslut meddelade den 31 oktober 2024 upphävas och förrättningen visas åter till LM för fortsatt handläggning.

HUR DOMEN ÖVERKLAGAS , se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 10 september 2025.

I domstolens avgörande har chefsrådmannen Anne Lillieroth och tekniska rådet Daniel Janonius Löwgren deltagit.