F 13358-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ger prövningstillstånd i frågan om beslut avseende gemensamt arbete och förordnande av syssloman (beslutet i punkten 1.9 i lantmäterimyndighetens protokoll). Mark- och miljööverdomstolen ger inte prövningstillstånd i övrigt.

2Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom endast på så sätt att lantmäterimyndighetens beslut om gemensamt arbete och förordnande av syssloman undanröjs.

SVEA HOVRÄTT DOM F 13358-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

, , , , och ( m.fl.) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ställa in förrättningen och förplikta Trafikverket att ersätta dem deras rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

m.fl. är berörda av inrättandet av gemensamhetsanläggningen blivande och således klagoberättigade i den delen av förrättningen.

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det finns skäl att ge prövningstillstånd såvitt avser beslutet om gemensamt arbete och förordnande av syssloman (punkten 1.9 i lantmäterimyndighetens protokoll) och tar upp målet till omedelbart avgörande i den delen. Mark- och miljööverdomstolen finner inte skäl att ge prövningstillstånd i övriga delar.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att vad gäller inrättandet av gemensamhetsanläggningen blivande har lantmäterimyndigheten tillämpat anläggningslagen (1973:1149), AL. Bland de beslut som lantmäterimyndigheten har redovisat i beslutsprotokollet, finns ett beslut om gemensamt arbete och förordnande av syssloman enligt 9 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL. En syssloman enligt fastighetsbildningslagen har en annan uppgift än en syssloman enligt anläggningslagen och förutsättningarna för att utse syssloman skiljer sig åt mellan lagarna (jfr. 33 a § AL och 9 kap. 2 6 §§ FBL). Bestämmelserna om gemensamt arbete och syssloman enligt 9 kap. FBL kan endast tillämpas i samband med en fastighetsregleringsåtgärd (se 5 kap. 1 § andra stycket FBL). Det är således inte möjligt att, så som lantmäterimyndigheten gjort, utse en syssloman enligt 9 kap. FBL för att utföra en åtgärd enligt anläggningslagen. Domstolen noterar att det oaktat detta, enligt lantmäterimyndighetens protokoll, finns ett åtagande från Trafikverket att utföra anläggningen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 13358-25

Mark- och miljödomstolens dom ska därmed ändras på så sätt att lantmäterimyndighetens beslut om gemensamt arbete och förordnande av syssloman ska undanröjas.

I den del målet tagits upp till bedömning, har m.fl. varken vunnit eller förlorat. De ska därför stå sina egna rättegångskostnader.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs och Maria L. McMurray, referent, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs samt hovrättsrådet Johanna Fernlund (deltar inte i frågan om prövningstillstånd).

PARTER Klagande

Sida 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Sida 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Ombud för 1 22: Motparter

Sida 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Hovfjällets samfällighetsförening

Telia Sverige Net Fastigheter AB Torsby kommun

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 9 maj 2025 i ärende nr S2454, se bilaga 1 SAKEN Inrättande av gemensamhetsanläggning för väg berörande m.fl. och omprövning av i Torsby kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sida 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

BAKGRUND

Trafikverket antog vägplan den 15 juli 2021 avseende korsningsåtgärder Vägsjöfors m.m. E45/E16 fick ny sträckning längre västerut och gamla E45/E16 drogs in från allmänt underhåll och Trafikverket ansökte om bildande av gemensamhetsanläggning.

Lantmäteriet beslutade den 9 maj 2025 om ny gemensamhetsanläggning, , omprövad gemensamhetsanläggning, , bildande av servitut för väg, upphävande och ändring av servitut, andelstal för , förskott på ersättning, ersättningsbeslut och ändrat/upphävt servitut, gemensamt arbete och förordnande av syssloman, fördelning av förrättningskostnader och tillträde.

Ett slutgiltigt ersättningsbeslut fattas senare vid förrättningens avslutande.

Sida 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

YRKANDEN M.M.

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och har överklagat Lantmäteriets beslut förutom punkt 1.6 om förskott på ersättning samt punkt 1.8 om ersättning gällande ändrat/upphävt servitut.

De har yrkat att mark- och miljödomstolen ställer in förrättningen samt yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 75 000 kr inklusive moms och har anfört i huvudsak följande som grund för överklagandet.

Besluten är felaktiga och handläggningen har varit ofullständig, otydlig och vilseledande. Besluten att inrätta en gemensamhetsanläggning för "alternativ röd" uppfyller inte alla villkor i anläggningslagen (AL).

Väsentlighet

Samtliga klagande har haft stadigvarande rätt till utfartsväg och det finns en gällande detaljplan som medger denna rätt. Utfartsväg har även funnits med i beaktande när fastigheterna avstyckades och när bygglov meddelades.

Kommunen har varit huvudman för utfartsvägen. Det bestrids att deltagande fastigheter saknar ordnad förvaltning av utfartsväg. Att Trafikverket stängt befintlig utfartsväg med stöd av oklar rättslig status på antagen vägplan har skett utan att klagande varit informerade om konsekvenser med stängningen.

Det vitsordas att det är av väsentlig betydelse för deltagande fastigheter att ha tryggad rätt till utfartsväg samt ordnad förvaltning av densamma, men det bestrids att detta lämpligen sker genom att bilda gemensamhetsanläggning.

Sida 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Lämpligen tillgodoses den väsentliga betydelsen genom fortsatt kommunalt huvudmannaskap och fortsatt kommunal drift samt att rätten följer antagen vägplan och antagen detaljplan. Sammantaget görs gällande att väsentlighetsvillkoret inte är uppfyllt.

Båtnad

Att ändra förutsättningarna med driften av utfartsväg från kommunalt ansvar till enskilt ansvar innebär att båtnadsvillkoret inte ska anses uppfyllt. Tidigare har förvaltningen, dvs. drift och underhåll, skötts av kommunen och kostnaden har burits av skattekollektivet. Enligt Lantmäteriets beslut kommer kostnaden hamna på de enskilda fastighetsägarna, vilket innebär att det är uppenbart att båtnadsvillkoret inte får anses uppfyllt eftersom nackdelarna med gemensamhetsanläggning medför ökade kostnader och olägenheter för fastighetsägarna såsom exempelvis kostnad för drift, förväntad medverkan vid föreningsmöten, styrelsearbete m.m.

Opinion

Det starka motstånd som ägarna av de fastigheter som ska delta i anläggningen visat på samrådsmöten och genom detta överklagande visar att gemensamhetsanläggningen inte får inrättas eftersom opinionen mot beslutet är stark och klagande har beaktansvärda skäl för att motsätta sig.

Det får också ifrågasättas hur driften av anläggningen kommer att skötas i framtiden. I stort sett är det endast tre av sjutton bebyggda fastigheter som inte motsatt sig inrättande av gemensamhetsanläggningen. Intresset hos de sjutton fastighetsägarna att sköta anläggningen får anses vara extremt lågt.

Klaganden har utvecklat sina invändningar på möte med Lantmäteriet men myndigheten har valt att förenkla invändningarna till oigenkännlighet. Det har

Sida 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

vid upprepade tillfällen framförts av fastighetsägarna att anläggningen och förvaltningen fungerar tillfredställande i befintlig lösning.

Planenlighet

Ansökan strider mot detaljplanen genom att kommunen under lång tid agerat som om man är huvudman för allmän plats och vägen och därmed får anses ha tillämpat huvudregeln i plan- och bygglagen, att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser.

Om kommunen inte ska vara huvudman, ska detta framgå av detaljplanen. Enligt övergångsbestämmelser i äldre plan- och bygglagen ÄPBL (1987:10) anges att "Enligt 6 kap. 26 § 1 st. ska kommunen vara huvudman för allmänna platser, om det inte finns särskilda skäl till annat. Om kommunen inte ska vara huvudman, ska detta enligt 5 kap. 4 § framgå av detaljplanen."

Lantmäteriet har i beslutet inte omnämnt eller ens resonerat kring det faktum att det enligt övergångsbestämmelser i plan- och bygglagen framgår att äldre byggnadsplaner gäller som detaljplaner.

I beslutet hänvisas upprepade gånger till byggnadsplan, trots att det är fråga om detaljplan. I stället gör myndigheten det enkelt för sig genom att påstå att i byggnadsplaner är det enskilt huvudmannaskap som är huvudregel. Även om så vore fallet har kommunen som uttolkare av sin detaljplan ansett att det är fråga om kommunalt huvudmannaskap.

I handläggningen hos Lantmäteriet har inte på ett tydligt sätt framgått varför 5:4 ÄPBL anses uppfyllt, särskilt som kommunen sedan byggnadsplanen antogs och även före det, agerat som om det var huvudmannaskap enligt huvudregeln, dvs. kommunalt huvudmannaskap. Det har således under lång tid saknats särskilda skäl för enskilt huvudmannaskap och det har inte tillkommit något som förändrar den situationen.

Sida 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Kommunen underhåller allmän platsmark. Underhåll sker både med betesputs och röjning samt trädfällning. Kommunen har inte vanskött den allmänna platsmarken under mer än femtio år, trots att lantmätaren påstår att det är enskilt huvudmannaskap.

Om detaljplanen genomförts på så sätt att kommunen betraktat sig som huvudman för allmänna platser under lång tid ska detta beaktas vid prövningen och inte endast avfärdas med att "inom byggnadsplaner gäller enskilt huvudmannaskap".

Lantmäteriet felbedömer frågan om hur planen ska tolkas och gör det enkelt för sig genom att anse att enskilt huvudmannaskap gäller för byggnadsplan akt 1737-P87/3.

Samtidigt anser Lantmäteriet att detaljplanen är "föråldrad" i vissa delar. Men bara om det talar för sökanden såsom att ta i anspråk allmän plats/park och att det ska göras en bredare tolkning av vad som kan inrymmas i allmän platsmark/park.

Att bygga en väg inom allmän platsmark/park kan enligt klagandens uppfattning aldrig vara förenligt med detaljplanen och beslutet strider därför mot detaljplanen.

Även kommunen som fungerat som huvudman för allmän plats bekräftar i samrådsyttrande (bilaga 47) att förslaget är olämpligt.

Sluttningen Hallåsvägen

Lantmäteriet avfärdar invändningen (aktbilaga 81) vad gäller sluttningen i norra änden av Hallåsvägen med att den aktuella sluttningen ligger inom det område som enligt gällande plan är utpekat som gatumark.

Sida 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Frågan om markens lämplighet som väg har enligt Lantmäteriet således redan prövats i planarbetet. Klaganden gör gällande att den branta backen, förutom att den medför stora kostnader att bygga även innebär svårigheter för större fordon såsom sopfordon och brandkår m.m. att ta sig fram p.g.a. den branta backen och skarpa kurvan som uppstår. Trafikverket har inte utrett konsekvenserna med att ta i anspråk sluttningen Hallåsvägen.

Klaganden är tillsammans med kommunen tveksamma om det finns plats för att bygga en väg i den branta sluttningen Hallåsvägen, utan att göra intrång på de obebyggda fastigheter som är avstyckade för bostadsändamål.

Plantolkning

Lantmäteriet har i annat sammanhang i beslutet bedömt att allmän platsmark/park enligt detaljplanen är föråldrad att det förtjänar att göras en bredare tolkning av vad som kan inrymmas i planen.

Klaganden anser att Lantmäteriet "blandar och ger" vad gäller plantolkning. Så länge planen styrker sökt åtgärd, är den prövad i planen trots att den är uppenbart olämplig, men om åtgärden strider mot planen så är planen föråldrad. Detsamma gäller frågan om vägplanens status (se nedan). Resonemanget är anmärkningsvärt för en myndighet som ska vara saklig och objektiv.

Enligt klagandens uppfattning kan det aldrig vara en mindre avvikelse mot detaljplan att tillåta fordonstrafik i ett område som avsatts i planen som allmän platsmark /park/plantering. Kommunen har genomfört den allmänna platsen genom att underhålla densamma.

Under handläggningen har kommunen förklarat att man avser fortsätta ansvara för gatubelysning, trots att vägen avses överföras till enskilt huvudmannaskap.

Sida 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Trafikverket är olämplig att vara syssloman då man som sökande förändrat förutsättningarna och vilselett berörda markägare genom att bland annat söka på ett vägalternativ som inte förekommer i gällande och antagen vägplan.

Vägplan

Trafikverket började cirka 2017/2018 arbeta med en vägplan för att bygga om befintlig E16/E45. Syftet var en ombyggd korsning E16/E45 - väg 954 där väg 954 får väjningsplikt, vänstersvängfält mot skidanläggningen Hovfjället och förbättrad standard på busshållplatserna.

Redan under tidigt samråd 2018 presenterades två varianter - en från Trafikverket och en variant från kommunen.

Varianten (alternativ N i vägplanen - se bild nedan) som kommunen föreslog är den som fastställdes 2021 i vägplanen.

Det nu överklagade beslutet "Alternativ röd" har aldrig diskuterats under framtagande av vägplanen.

Alternativ röd avviker från antagen vägplan och det saknas utredning om kostnader, det saknas detaljerade projektplaner och klagande har endast fått se den handmålade bilden i aktbilaga 29 och Lantmäteriets förrättningskarta (aktbilaga 95) som kom tillsammans med beslutet.

Lantmäteriet har förlitat sig uteslutande till Trafikverket och gjort det enkelt för sig genom att besluta att byggande av väg enligt förrättningskarta (aktbilaga 95) ska utföras som gemensamt arbete och ombesörjas av syssloman och att till syssloman utses Trafikverket.

Det torde vara otvistigt att den väg som planeras genom villaområdet Hallåsvägen - Överbyvägen skadar det enda gemensamma park- och grönområdet som finns i området.

Sida 12 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Att använda den gamla vägen E45/E16 till de fyra hus som ligger norr om Tätorten innebär inga extra kostnader. Den är helt färdigställd och används redan nu av de boende.

Klagande vill att utfartsväg säkerställs så som den är planerad och byggd enligt fastställd vägplan och att kommunen även fortsättningsvis ska vara huvudman för allmän plats och väg i tätorten. DOMSKÄL Rättsliga utgångspunkter Mark- och miljödomstolen har med stöd av 31 § anläggningslagen (1973:1149), AL jämte 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL avgjort målet utan sammanträde.

Sida 13 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Prövningsram

Mark- och miljödomstolens prövning begränsas av de frågor som omfattas av Lantmäteriets beslut och som har överklagats i rätt tid. Vad klagandena har anfört om ändrat huvudmannaskap för allmän platsmark får prövas inom ramen för plan- och bygglagen (2010:900) i en detaljplaneprocess.

Huvudmannaskap detaljplan

Stadsplaner, byggnadsplaner, avstyckningsplaner och andra planer och bestämmelser som den 1 maj 2011 enligt 17 kap. 4 § i den upphävda plan- och bygglagen ska anses ha antagits med stöd av den upphävda lagen ska även i fortsättningen anses ha antagits med stöd av den upphävda lagen. Bestämmelserna i 17 kap. 4 § sista stycket i den upphävda plan- och bygglagen gäller fortfarande för sådana planer (punkt 5 i övergångsbestämmelserna till plan- och bygglagen [2010:900]).

Bestämmelserna i 4 kap. 7 § gäller inte inom områden som omfattas av en byggnadsplan eller avstyckningsplan som avses i punkten 5 (punkt 7 i övergångsbestämmelserna till plan- och bygglagen [2010:900]).

Gemensamhetsanläggning

Kravet för att en anläggning ska få inrättas som en gemensamhetsanläggning är att anläggningen är gemensam för flera fastigheter och tillgodoser ett ändamål av stadigvarande betydelse för dem (1 § AL). Detta innebär att en gemensamhetsanläggning ska tillgodose ett visst ändamål, som är knutet till de deltagande fastigheterna som sådana, och att behovet av detta ändamål ska framstå som permanent. Inrättande av en gemensamhetsanläggning utan stöd av överenskommelse måste samtidigt vägas mot ett skydd för enskild rätt (5 11 §§).

Sida 14 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

En gemensamhetsanläggning får bara inrättas tvångsvis för de fastigheter som det är av väsentlig betydelse för att ha del i anläggningen (5 § AL). Det ska finnas ett påtagligt behov för fastigheten att ha tillgång till den nyttighet som avses med gemensamhetsanläggningen och endast om nyttigheten med samma fördel kan tillgodoses genom en separat anläggning eller om fastigheten redan är utrustad med en separat anläggning som fyller samma funktion som den ifrågasatta, bör anslutning inte komma i fråga (se prop. 1973:160 s. 151 f.).

Ett annat villkor till skydd för enskilda intressen är det s.k. båtnadsvillkoret (6 § AL), vilket innebär att anläggningen ska medföra fördelar av ekonomisk eller annan art som överväger de därmed förenade kostnaderna och olägenheterna. Förutom sådana fördelar, som kan mätas genom en ökning av fastighetens marknadsvärde, ska hänsyn tas till t.ex. sociala faktorer. Förutsättningen är dock att intresset av anläggningen är knutet till en fastighet. Båtnadsvillkoret är indispositivt och kan inte frångås genom en överenskommelse.

Vid sidan av väsentlighetsvillkoret och båtnadsvillkoret finns även andra bestämmelser till skydd för enskilda sakägares intressen det s.k. opinionsvillkoret och kravet på anläggningens lokalisering och utförande. Om inte behovet av en gemensamhetsanläggning är synnerligen angeläget får enligt opinionsvillkoret (7 § AL) en anläggning inte inrättas, om ägarna av de fastigheter som ska delta och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig detta och har beaktansvärda skäl för det. Enligt 8 § AL ska en gemensamhetsanläggning lokaliseras och utföras så att ändamålet med anläggningen uppnås med minsta intrång och olägenhet i övrigt. Bestämmelsen, som utgör ett skydd för såväl enskilda som allmänna intressen, är dispositivt såvitt gäller enskilda intressen.

För områden som omfattas av en detaljplan får en gemensamhetsanläggning inte inrättas i strid mot planen. Om syftet med planen inte motverkas får dock mindre avvikelser göras (9 § AL). En gemensamhetsanläggning får vidare inte

Sida 15 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

inrättas så att olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt intresse (11 §). Kravet på anläggningens lokalisering och utförande innebär att en gemensamhetsanläggning ska förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinnes med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (8 §). Villkoren i 9 11 §§, och 8 § såvitt gäller skydd för allmänna intressen, är indispositiva.

Enligt 2 kap. 15 § första stycket regeringsformen ska det ingrepp som åtgärden innebär kunna motiveras med att ingreppet krävs för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse. Enligt praxis innefattar egendomsskyddet att ingrepp ska vara proportionerliga. Även om det finns ett allmänt intresse som kan motivera ingreppet måste det vägas mot den enskildes intresse och åtgärden genomföras på ett sådant sätt att den inte innebär en oskälig börda för den enskilde.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Huvudmannaskap allmän plats

Klagandena anger att Lantmäteriet felbedömt detaljplanen vad gäller huvudmannaskap. Byggnadsplan Överbyn 1737-P87/3 gäller enligt domstolen vidare som detaljplan utan genomförandetid och med enskilt huvudmannaskap för allmän plats. Att Torsby kommun av något skäl frivilligt förvaltat allmän plats inom planområdet, förändrar enligt mark- och miljödomstolen inte huvudmannaskapet för allmän plats från enskilt till kommunalt, för detta krävs planändring. Överklagandet ska avslås.

Inrättande av gemensamhetsanläggning

Mark- och miljödomstolens prövning avser fastigheters behov av gemensamhetsanläggning, oberoende av vem som äger fastigheten. Prövningen grundas inte på temporära förhållanden såsom fastighetsägares personliga behov och önskemål.

Sida 16 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Av utredningen i målet framgår att det råder tveksamhet bland fastighetsägarna om de är ansvariga för förvaltningen av befintlig väg. Kommunen avser inte längre frivilligt förvalta vägen och redan denna omständighet talar för att det är av väsentlig betydelse för fastigheterna att en gemensamhetsanläggning bildas. (5 § AL). Tillgång till befintlig väg uppfyller enligt mark- och miljödomstolen ett stadigvarande behov och är av väsentlig betydelse för samtliga deltagande fastigheter i (1 och 5 §§ AL). Domstolen bedömer att det är av stort värde att få till en långsiktigt ordnad förvaltning av den befintliga vägen.

Bedömningen av båtnadsvillkoret ska göras för hela anläggningsföretaget, dvs. omfatta samtliga fastigheter för vilka det är väsentligt att ha del i befintliga vägen. Domstolen finner att det är kostnadseffektivt att flera fastigheter delar på kostnaderna för underhåll av en gemensam utfartsväg. Inrättande av gemensamhetsanläggning ger en ökad stabilitet och trygghet för deltagande fastigheter i fråga om anläggningens bestånd och förvaltningen blir stadigare än vid en ideell förvaltning. Det innebär t.ex. att en fastighet som är delaktig i en gemensamhetsanläggning med fastställda regler för förvaltning av en väg har ett högre fastighetsvärde än en fastighet som saknar en lagstadgad ordnad förvaltning. Mark- och miljödomstolen finner därför att båtnadsvilloret är uppfyllt då fördelarna med inrättandet av gemensamhetsanläggningen får anses överväga de kostnader och olägenheter som uppstår (6 § AL).

Det noteras att det finns en opinion mot ett bildande av gemensamhetsanläggning. Mark- och miljödomstolen finner dock i likhet med Lantmäteriet att de invändningar som har lagts fram inte grundas på sådana beaktansvärda skäl som innebär att gemensamhetsanläggningen inte får inrättas (7 § AL)

Mark- och miljödomstolen finner att gemensamhetsanläggningen i huvudsak ianspråktar allmän plats gatumark inom detaljplan. Vad gäller lutningen vid Hallåsvägen ligger området inom planlagd gatumark, oaktat att planen inte är genomförd. Vad gäller lokalisering av gemensamhetsanläggningen delar

Sida 17 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

därmed domstolen Lantmäteriets syn att alternativ röd ger minsta intrång och olägenheter utan att kostnaden blir orimligt hög (8 § AL).

Domstolen finner att gemensamhetsanläggningen är förenlig med vägplanen. Att fordonstrafik sker på remsa för allmän plats park, plantering får enligt mark- och miljödomstolen vara en sådan mindre avvikelse från detaljplanen som kan accepteras, då det huvudsakliga syftet med detaljplanen inte motverkas. Domstolen noterar att Miljö-, Bygg- och räddningsnämnden inte överklagat förrättningen. En kommande indragning av allmän väg och flytt av E45 och därmed förlorad direktutfart för vissa fastigheter var inget som kunde förutses vid detaljplanens antagande, så i den delen är detaljplanen föråldrad. Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att inrättandet av gemensamhetsanläggningen inte motverkar syftet med planer och bestämmelser (9 § AL).

Därtill finner domstolen i likhet med Lantmäteriet att ett inrättande av gemensamhetsanläggning för befintlig väg inte medför olägenhet av någon betydelse för något allmänt intresse (11 § AL). Ej heller motverkas framtida samhällsplanering (10 § AL).

Sammantaget bedömer mark- och miljödomstolen att samtliga övriga villkor i AL är uppfyllda för att inrätta gemensamhetsanläggningen . Mark- och miljödomstolen finner att äganderättsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen inte hindrar inrättande av . Överklagandet ska följaktligen avslås i denna del.

Gemensamt arbete och syssloman

Mark- och miljödomstolen finner det lämpligt att utföra byggnation av väg som gemensamt arbete och att Trafikverket är lämplig syssloman för att utföra gemensamt arbete. Överklagandet ska därmed avslås i dessa delar.

Sida 18 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2674-25

Övrigt

Klagande har även överklagat omprövad gemensamhetsanläggning, , bildande av servitut för väg, upphävande och ändring av servitut, beslut om andelstal, beslut om ersättning , beslut om fördelning av förrättningskostnader och tidpunkt för tillträde. Mark- och miljödomstolen har övervägt vad klagandena har anfört och bedömer att det saknas förutsättningar att ändra Lantmäteriets beslut. Domstolen hänvisar därför till de bestämmelser och skäl som Lantmäteriet anfört. Överklagandet ska därför avslås även i dessa delar.

Rättegångskostnader

Mark- och miljödomstolen finner att klagandena inte har vunnit bifall till något av sina yrkanden. Med hänsyn härtill kan deras yrkande om ersättning för rättegångskostnader inte bifallas (se 16 kap. 14 § FBL).

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02)

Överklagande senast den 29 september 2025.

Tommy Fraenkel Marianne Larsson Carlbring

I domstolens avgörande har rådmannen Tommy Fraenkel, ordförande, och tekniska rådet Marianne Larsson Carlbring deltagit.