F 15461-24
MÖD har bedömt att det funnits förutsättningar för att upphäva ett servitut för en vägbro över järnvägen.
SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-03-03 F 15461-24 060102 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-10-30 i mål nr F 6672-23, se bilaga A PARTER Klagande Trafikverket
Ombud:
Motpart
Ombud för 1 och 2:
SAKEN Fastighetsreglering avseende fastigheterna m.fl. i Nässjö kommun (Lantmäterimyndighetens ärendenr F23294) MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom på följande sätt. a) Mark- och miljööverdomstolen fastställer lantmäterimyndighetens beslut förutom beslutet om ersättning.
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
b) Mark- och miljööverdomstolen ändrar det som lantmäterimyndigheten har bestämt i fråga om ersättning och förordnar att fastigheten :s ägare, Trafikverket, direkt till fastigheten :s ägare, och , ska betala 182 638 kr jämte uppräkning med konsumentprisindex från den 24 november 2023 till dess betalning sker, dock längst till och med en månad efter dagen för denna dom. I övrigt står lantmäterimyndighetens beslut om ersättning fast.
2Trafikverket ska betala ersättning för och rättegångskostnader i Markoch miljööverdomstolen med 106 188 kr, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. I beloppet ingår ombudsarvode med 50 013 kr.
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
BAKGRUND
Till förmån för fastigheten , som ägs av och , gäller ett servitut för väg, som belastar Trafikverkets fastighet . Servitutet innebär en rätt att trafikera en vägbro med fordon med max 2 ton axeltryck. Bron nyttjas som passage över järnvägen mellan de två skiftena på fastigheten . Lantmäterimyndigheten beslutade den 24 november 2023 att upphäva servitutet i enlighet med Trafikverkets ansökan. och överklagade lantmäterimyndighetens beslut till mark- och miljödomstolen, som den 30 oktober 2024 beslutade att ställa in förrättningen. Trafikverket har överklagat markoch miljödomstolens dom till Mark- och miljööverdomstolen.
Trafikverket beslutade den 22 oktober 2024 att fastställa järnvägsplanen för elektrifiering av järnvägen bandel 817 och 831 mellan Nässjö och Eksjö. och överklagade Trafikverkets beslut till regeringen, som den 9 oktober 2025 avslog överklagandet.
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Trafikverket har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska fastställa lantmäterimyndighetens beslut att upphäva servitutet. Trafikverket har såsom myndigheten slutligen bestämt sin talan medgett att betala ersättning till och med 149 614 kr. För det fall Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att ersättningen även ska omfatta vattentransporterna, har Trafikverket medgett att betala 182 638 kr till och . Trafikverket har vidare medgett att beloppet räknas upp med konsumentprisindex på det sätt och har yrkat, men bestritt deras yrkande om ränta.
och har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. För det fall Mark- och miljööverdomstolen skulle fastställa lantmäterimyndighetens beslut att upphäva servitutet, har och yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra ersättningsbeslutet på så sätt att beloppet bestäms till 1 047 700 kr, jämte ränta enligt 5 § räntelagen och uppräkning enligt
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
konsumentprisindex från den 24 november 2023 till dess betalning sker, dock längst till och med en månad efter dagen för lagakraftvunnen dom. Därefter yrkas ränta enligt 6 § räntelagen till dess att betalning sker.
och har även yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Trafikverket har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.
Det föreligger ingen brist i lantmäterimyndighetens prövning. Om Mark- och miljööverdomstolen skulle finna att lantmäterimyndighetens handläggning har varit bristfällig kan bristerna läkas genom prövningen hos domstolen. Av protokollet från lantmäterimyndighetens sammanträde framgår med tydlighet att något yrkande om koport inte framställts.
Servitutet innebär att Trafikverket inte kan genomföra en elektrifiering av järnvägssträckan och servitutet hindrar därför ett ändamålsenligt utnyttjande av järnvägsfastigheten. Servitutet avser den specifika vägbron och denna får anses ha uppnått sin tekniska livsålder och skulle inom kort behöva bytas ut. Trafikverket har, som ägare av tjänande fastighet, ingen skyldighet att uppföra en ersättningsbro och det är osannolikt att ägaren till den härskade fastigheten skulle ta den kostnaden. Det står sammantaget klart att servitutet hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten.
Det är inte tekniskt möjligt att höja bron. Minsta fria höjd för järnvägsbron skulle behöva vara sex meter. Den befintliga bron har en uppmätt frihöjd på 5,04 meter. Detta innebär att undersidan av en ny bro i samma läge behöver vara en meter högre, vilket innebär att den anslutande marken till bron behöver höjas med cirka en meter på båda sidor om bron. Den uppgivna kostnaden om 8 miljoner kr för uppförande av en bro är därför rimlig.
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
De underhållsåtgärder som genomfördes på bron sommaren 2025 avsåg dels en åtgärd på upplagsanordningarna eftersom dessa rört sig, dels rengöring och målning. Underhållsåtgärderna har minskat den fortsatta nedbrytningen av bron men inte förändrat brons bärighet eller stålets sammansättning och därmed inte heller brons livslängd. Uppförandet av en ny vägbro kan inte betraktas som en ändring i fastighetsbildningslagens (1970:988), FBL, mening. Under alla omständigheter skulle en sådan åtgärd vara oskälig med beaktande av kostnaden, särskilt utifrån fastighetens begränsningar i möjligheterna att bedriva rationellt jordbruk och med beaktande av omfattningen av den verksamhet som nu bedrivs på fastigheten .
Läget för den föreslagna koporten är måhända det bästa inom fastigheten men det skulle krävas omfattande schaktarbete för att komma under järnvägen. Bara att projektera en koport skulle kosta cirka 1 miljon kr. Beroende på förutsättningarna har tidigare projekt för en koport kostat 3 5,5 miljoner kr. Det är inte ekonomiskt försvarbart att bygga en koport, särskilt med beaktande av vad som framkommit om omfattningen av djurhållningen och det sätt som den bedrivs. Servitutet kan alltså inte undanröjas genom en ändring utan servitutet måste upphävas.
Servitutet tar sikte på en specifik anläggning, nämligen den vid servitutets tillkomst redan uppförda vägbron, och på en specifik plats med ändamålet väg. Att uppföra en helt ny typ anläggning en tunnel med en helt annan teknisk lösning, på en helt annan plats och med ett annat ändamål än väg kan inte utgöra en ändring av servitutet. Därtill avser servitutet fordonstrafik och inte kor. En koport utgör därmed inte en ändring av servitutet utan ett helt nytt servitut.
Det är vanligt förekommande när det gäller jordbruksfastigheter att skiften brukas långt från gårdscentrum. Merkostnaden för det förlängda köravståndet täcks in av den ersättning Trafikverket är skyldig att utge. Jordbruket på fastigheten utgör ett mindre deltidsjordbruk av fritidskaraktär och kan inte anses ha en sådan omfattning och effektivitet att det kan ses som bärkraftigt eller utvecklingsbart.
Vattentillförseln till det östra skiftet har man att hantera redan i dag. Behovet har hittills tillgodosetts genom ett badkar med vatten på det östra skiftet. Med hjälp av en
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
vattenledning genom järnvägsfastigheten har vatten förts över till karet. Någon servitutsrätt för denna vattenledning finns dock inte.
Om servitutet för vägbron upphävs blir skillnaden mot i dag att vattentransporten behöver ske via servitutsvägen i stället för över vägbron. Trafikverket ställer sig dock tveksam till att vägbron i dag skulle klara en belastning av traktor med släp och vattentank. Det finns alltså skäl att tro att det redan i dag finns behov av att använda servitutsvägen för vattentransporterna. Under sådana förhållanden utgör ett upphävande av servitutet ingen ändrad förutsättning mot befintliga förhållanden i fråga om vattenförsörjningen. Enligt och behöver djuren flyttas cirka fyra gånger under sommarhalvåret. Det utgör inte en sådan stor olägenhet som gör det olämpligt eller ogörligt att fortsätta bedriva verksamheten.
Till skillnad från lantmäterimyndighetens beräkning av ersättningen utgår Trafikverket från jordbruksnormen enligt 2022 års prislista samt medger ersättning för underhåll av ersättningsvägen och för flytt av djuren. Vad gäller bil- och restidskostnaden har Trafikverket räknat på 80 dagar jämfört med de 161 dagar som lantmäterimyndigheten utgått från, vilket beror på att djuren under åtminstone 40 procent av tiden enbart kan beta på det västra skiftet. Någon merkostnad för vattentransporter uppkommer inte, dels eftersom och redan i dag har behov av att transportera vatten till det östra skiftet, dels eftersom Trafikverket även framöver kan tillåta en vattenledning under järnvägen. För det fall domstolen anser att det uppkommer merkostnader för vattentransporter finns det inte skäl att frångå lantmäterimyndighetens ersättningsberäkning.
Avdrag ska göras för de tider och kostnader som finns innan en rivning av bron. Tidsåtgången på 30 minuter för att rengöra badkaret är inte rimlig eftersom detta är en åtgärd som fastighetsägarna har haft även tidigare. Avseende tidsåtgången för att samla ihop och fösa in djuren på en transportvagn är det skäligt att varje tur- och returresa innebär en mantimmes arbete, utöver körtiden.
Vad avser ersättningsvägen anlade Trafikverket denna servitutsväg för drygt tio år sedan i samband med stängning av plankorsningar som berörde aktuell fastighet.
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
Vägen ska därför vid normalt underhåll vara i gott skick med god bärighet. Det slitage som skulle bli på vägen i enlighet med det åberopade utlåtandet, dvs. en vattentransport per dag i 23 veckor, skulle vara marginellt. Det är inte den totala underhållskostnaden för skogsbilvägen som ska ersättas utan endast den ökade trafikeringen. När statsbidrag för enskild väg för permanentboende betalas ut utgår man från totalkostnaden för ett år, vilken för år 2024 var 16,8 kr/löpmeter exklusive moms. Då innefattas vinterväghållning, vilket inte är aktuellt för skogsbilväg. För barmarkunderhåll är kostnaden cirka 10 kr/löpmeter. Ett rimligt antagande är att underhållsbehovet för skogsbilväg är cirka hälften av en statsbidragsväg, vilket då ger en totalkostnad på 5 kr/löpmeter. Vattentransporter behöver inte ske varje dag under de 23 veckorna eftersom djuren även kommer att beta på det västra skiftet. Trafikverket har medgett 3 kr/löpmeter, vilket med marginal täcker det ökade underhållsansvaret.
Trafikverket har till stöd för sin talan bl.a. gett in ett utlåtande över kostnaden för att byta järnvägsbron samt möjligheten att höja bron eller att anlägga en koport.
och har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.
Om servitutet hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten, kan olägenheten undanröjas genom en ändring av servitutet med följden att servitutet inte kan upphävas. Servitutet kan inte heller upphävas till följd av ändrade förhållanden. Hinder för att upphäva servitutet föreligger även enligt 3 kap. 6 § FBL och 2 kap. 15 § regeringsformen.
Olägenheten att bron är för låg går att undanröja på flera sätt. Trafikverket kan vid ombyggnad av järnvägen ersätta nuvarande bro med en bro som följer kraven för att elektrifiera järnvägen. Olägenheten går också att åtgärda genom en ändring av servitutet till att avse en koport. Det finns inte skäl att tro att kostnaden för någon av dessa åtgärder skulle vara så hög som Trafikverket påstår.
Det är irrelevant om djur går på bron eller i en koport, ändamålet är fortfarande väg. I fall som detta, när syftet med servitutet är att möjliggöra överfart över järnvägen, torde
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
såväl en flytt av överfarten som en lokalisering till en tunnel kunna ske inom ramen för en ändring av servitutet. Lantmäterimyndigheten borde därför ha utrett såväl en högre bro som anläggandet av en koport.
I dagsläget finns inte något servitut för vattenledningen under järnvägen. Ett servitut skulle göra att själva transporten av vattnet inte behöver ske via vägen. Någon måste dock fortfarande köra runt till östra skiftet där badkaren står och tillse att vattentillförseln fungerar så att djuren får i sig vatten. Under sommarhalvåret när det är varmt bildas det snabbt alger och badkaren behöver rengöras ofta.
Anledningen till att man inte kan se till djuren endast en gång per vecka under betessäsong är krav på daglig tillsyn. Djurens tillgång till vatten måste också säkerställas minst en gång per dygn. Det är inte lämpligt att dimensionera vattenåtgången för djuren efter medelvärde, utan för djurens välmående bör man utgå från den högre gränsen. Trafikverket har angett att ett alternativ till daglig tillsyn av djuren är att djuren flyttas mellan hagarna med vagn. Vid beräkning av ersättningen för flyttning av betesdjuren mellan de två fälten har Trafikverket beräknat att det tar en timme att samla ihop och köra djuren från det ena fältet till det andra. Kostnad för vagn och maskin är dock inte med i Trafikverkets ersättningsberäkning vid flytten av betesdjuren. Det bör vara kostnaden för person, traktor och vagn som ligger till grund för ersättningsberäkningen eftersom hela ekipaget behövs under tiden för arbetet. För att kunna transportera djuren behöver vidare en kreatursvagn införskaffas, eftersom detta inte finns på gården då man inte har behövt flytta på djuren regelbundet tidigare. Denna kostnad bör ersättas av Trafikverket. Det bör även beaktas att lantbruksenheten är dimensionerad för fler än de 20 djur som för tillfället finns på bete. Det går att ha uppemot 36 54 djur.
De har ingen invändning mot att Trafikverket drar av kostnaden för vinterväghållning. Det är dock oskäligt att ytterligare minska kostnaden då flera av kostnaderna inte är beroende av trafiken, såsom dikesrensning, röjning och grusbindningsmaterial. Årskostnaden för underhåll utan vinterväghållning skulle rätteligen kunna uppgå till 10 kr/löpmeter.
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
Det har förflutit relativt lång tid sedan lantmäterimyndighetens beslut och värdetidpunkten är dag för dom. Det framstår därför som skäligt att värderingen antingen uppdateras enligt den senaste prislistan, alternativt räknas upp med konsumentprisindex och ränta från dagen för lantmäterimyndighetens beslut.
och har som bevisning åberopat film och dokumentation från mark- och miljödomstolens syn samt en ersättningsutredning upprättad av en auktoriserad fastighetsvärderare.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Frågan om servitutet kan upphävas
Ett servitut får ändras om det hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten och denna olägenhet kan undanröjas genom ändringen, se 7 kap. 4 § första stycket FBL. Om olägenheten inte kan undanröjas genom ändring, får servitutet upphävas, se 7 kap. 5 § första stycket FBL. För att ett upphävande ska få ske krävs därutöver att åtgärden är förenlig med bestämmelserna i 3 och 5 kap. FBL.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att det numera finns en lagakraftvunnen järnvägsplan som innebär att den aktuella järnvägssträckan ska elektrifieras. Servitutet gäller en vägbro över järnvägen och av utredningen i målet framgår att vägbron är för låg för att en kontaktledning ska kunna passera under den. Eftersom den planerade elektrifieringen av järnvägssträckan inte är möjlig på grund av den befintliga bron, hindrar servitutet ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten. Frågan är då om denna olägenhet kan undanröjas genom en ändring av servitutet. och menar att Trafikverket kan uppföra en ny, högre, bro över järnvägen alternativt att servitutet kan ändras på så sätt att en koport, dvs. en tunnel under järnvägen, anläggs. Trafikverket har å sin sida anfört dels att en koport inte utgör en ändring av servitutet utan ett helt nytt servitut, dels att kostnaden för att bygga en ny bro eller att anlägga en koport är alltför hög för att det ska vara motiverat.
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
Syftet med servitutet är att säkerställa en rätt till förmån för fastigheten att passera järnvägsfastigheten . Om passagen sker över järnvägen på en bro eller under järnvägen i en tunnel kan därmed inte vara av avgörande betydelse. Det skulle därför i och för sig vara möjligt att ändra servitutet på så sätt att en koport anläggs under järnvägen. Likaså skulle det vara möjligt att bygga en ny, högre, bro för att undanröja olägenheten för tjänande fastighet. Mark- och miljööverdomstolen anser dock, mot bakgrund av uppskattad kostnad för att utföra åtgärderna och vad som i övrigt framkommit i målet, att ett upphävande av servitutet är det alternativ som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras (se 5 kap. 6 § andra stycket FBL). I den bedömningen beaktar Mark- och miljööverdomstolen att möjligheten att transportera sig mellan de båda skiftena på fastigheten är rättsligt tryggad genom den s.k. servitutsvägen. Ett upphävande av servitutet över vägbron medför inte heller oaktat den längre körsträckan att fastigheten efter åtgärden inte kan fungera för sitt ändamål och åtgärden är tillåten enligt 5 kap. 8 b § FBL. Med hänsyn till omfattningen av den jordbruksverksamhet som bedrivs på fastigheten är ett upphävande av servitutet inte ägnat att medföra någon olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen (se 3 kap. 6 § FBL). Ett upphävande av servitutet strider inte heller mot övriga bestämmelser i 3 och 5 kap. FBL. Mark- och miljööverdomstolen gör ingen annan bedömning än lantmäterimyndigheten när det gäller prövningen av egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen.
Mark- och miljööverdomstolen finner således att förutsättningarna för att upphäva servitutet enligt 7 kap. 5 § första stycket FBL är uppfyllda. Mark- och miljödomstolens beslut att ställa in förrättningen ska därför ändras. Vid denna utgång saknas anledning att pröva det som och anfört om brister i lantmäterimyndighetens handläggning.
Frågan om vilken ersättning som ska utgå
Eftersom mark- och miljödomstolen ställde in förrättningen prövades inte ersättningsfrågan där. Parterna har emellertid argumenterat i frågan i Mark- och miljööverdomstolen och också varit av uppfattningen att frågan bör prövas här, för det fall att
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
servitutet upphävs. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det finns förutsättningar för att pröva ersättningsfrågan här och att målet inte behöver återförvisas till mark- och miljödomstolen.
Eftersom någon överenskommelse avseende ersättningen inte träffats mellan parterna har lantmäterimyndigheten gjort en värdering och utrett vilken ersättning som Trafikverket ska betala till och . Av ersättningsutredningen framgår att ersättningen har bestämts enligt 5 kap. 10 a § andra stycket FBL.
Det som lantmäterimyndigheten har bedömt ska ersättas är den mertid som det förlängda köravståndet innebär i frågan om vattentransporter och resor för tillsyn av djuren under perioden från början av maj till mitten av oktober, motsvarande 23 veckor. Lantmäterimyndigheten har bedömt att det under denna period sker transport av vatten i snitt en gång per vecka och att tillsyn sker dagligen. Fastighetsägarna bedöms ha tillsyn 90 procent av gångerna. Lantmäterimyndigheten har vid värderingen använt jordbruksnormen enligt 2021 års prislista och beräknat ersättningen till 86 650 kr.
Trafikverket har i Mark- och miljööverdomstolen medgett att betala en ersättning om 149 614 kr exklusive vattentransporter och ett högre belopp om 182 638 kr för det fall att Mark- och miljööverdomstolen anser att ersättningen även ska omfatta vattentransporterna. Trafikverkets beräkning avviker från lantmäterimyndighetens på så sätt att Trafikverket har utgått från jordbruksnormen enligt 2022 års prislista. Vidare har Trafikverket medgett ersättning för underhåll av servitutsvägen och för flytt av djuren. Vad gäller bil- och restidskostnaden har Trafikverket utgått från att djuren under åtminstone 40 procent av tiden betar på det västra skiftet, varför denna kostnadspost beräknats på 80 dagar.
I och yrkande om ersättning ingår transport av vatten och tidsåtgång för att fylla tankarna dagligen under perioden, dvs. 161 gånger. Eftersom tillsynen av djuren kan göras i samband med att vattnet fylls på tillkommer ingen kostnad för tillsyn i deras beräkningar. Vidare ingår ökade kostnader för vägunderhåll
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
av servitutsvägen. De har godtagit att kostnad för vinterunderhåll av vägen inte ingår i beräkningen.
I övrigt skiljer sig parternas beräkningar åt vad gäller frågan om avdrag ska göras för tidsåtgång för tillsyn av djuren och vattentransport före borttagandet av bron, hur kostnaden för vägunderhåll ska beräknas, om kostnad för vagn och maskin ska ingå i tiden för att samla ihop djuren vid flytt från ena skiftet till det andra samt om och ska ersättas för inköp av en kreatursvagn och tankar för vattentransport. Parternas bedömningar avseende hur långt det är mellan skiftena och tidsåtgången för att köra mellan skiftena skiljer sig också något åt.
Mark- och miljööverdomstolens bedömning
Eftersom det inte finns någon rättighet för och att ha en vattenledning under järnvägen finner Mark- och miljööverdomstolen, i likhet med lantmäterimyndigheten, att den merkostnad för vattentransporter som borttagandet av servitutet innebär ska ersättas.
Av utredningen framgår att de djur som i dagsläget betar på fastigheten flyttas mellan betesmark på båda sidor om befintlig järnvägsbro. De befinner sig alltså inte på det östra skiftet under hela betesperioden. Beräkningen av ersättning för den mertid som ett upphävande av servitutet innebär kan således inte baseras på att transport av vatten och tillsyn av djuren måste ske varje dag under hela perioden. Vidare har i målet framkommit att även med befintlig bro har det funnits ett behov av att transportera vatten till det östra skiftet, vilket ska beaktas i värderingen.
Trafikverket har i allt väsentligt ställt sig bakom den ersättningsutredning som lantmäterimyndigheten gjort men i Mark- och miljööverdomstolen även medgett ersättning för underhåll av ersättningsvägen och för flytt av djuren. Trafikverkets överväganden avseende transport av vatten, tillsynsresor och flytt av djuren samt kostnaden för dessa åtgärder framstår som väl motiverade och rimliga. Detta gäller även kostnaden för ökat underhåll av servitutsvägen. Enligt Mark- och miljööverdomstolen har och genom åberopad bevisning,
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
däribland den framtagna värderingsutredningen, inte förmått visa att ersättning ska utgå med ett högre belopp eller för andra poster än vad Trafikverket medgett. Trafikverket ska således betala ersättning till och med 182 638 kr.
och yrkade uppräkning med konsumentprisindex ska mot bakgrund av Trafikverkets medgivande bifallas. Något skäl för att ränta på beloppet för tiden före sista betalningsdag ska utgå, har inte framkommit. Däremot ska det som lantmäterimyndigheten förordnat om att dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen ska utgå om ersättningen inte betalas senast 30 dagar efter det att fastighetsbildningsbeslutet fått laga kraft alltjämt gälla.
Lantmäterimyndighetens beslut om ersättning ska mot angiven bakgrund ändras i fråga om det belopp som Trafikverket ska utge till och samt i frågan om uppräkning med konsumentprisindex. I övrigt ska lantmäterimyndighetens beslut stå fast.
Rättegångskostnader
och har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med totalt 212 375 kr exklusive mervärdesskatt, varav 156 200 kr avser ombudsarvode och 56 175 kr avser utlägg hänförliga till åtgärder utförda av en fastighetsvärderare. och har gjort gällande att 16 kap. 14 § fjärde stycket FBL ska tillämpas, eftersom Trafikverket uppträder som representant för det allmänna intresset i detta mål och att det handlar om principiella frågor som Trafikverket genom sitt överklagande initierat. Vidare har de anmärkt att Trafikverket inte har överklagat mark- och miljödomstolens dom såvitt avser rättegångskostnaderna i mark- och miljödomstolen. och har uppskattat att 80 procent av den rättegångskostnad de yrkar ersättning för i Mark- och miljööverdomstolen belöper på ersättningsfrågan i målet.
Trafikverket har vitsordat yrkat belopp som skäligt i och för sig men anfört att myndigheten oavsett utgång i målet endast ska ersätta kostnader som belöper på
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
ersättningsfrågan. Till stöd för sin inställning har Trafikverket anfört bl.a. följande. Trafikverket uppträder i detta mål som sakägare i egenskap av fastighetsägare. Att hänsyn ska tas till det allmänna intresset i ett mål om fastighetsbildning och att en järnvägsplan åberopas till stöd för det allmänna intresset, innebär inte att Trafikverket företräder ett allmänt intresse. Bestämmelserna i 16 kap. 14 § fjärde stycket FBL är därför inte tillämpliga, såsom mark- och miljödomstolen ansett. Trafikverket ska därmed endast ersätta kostnader som belöper på ersättningsfrågan, och inte på den del av målet som rör rättighetsregleringen. Det framgår inte av och kostnadsräkning hur mycket tid som belöper på ersättningsfrågan, utöver de kostnader som hänför sig till fastighetsvärderaren.
Mark- och miljööverdomstolens bedömning
I mål om inlösenersättning ska sakägare som avstår mark eller särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av utgången i målet i mark- och miljödomstolen. Detsamma gäller i mål om ersättning för marköverföring eller reglering av rättighet som avses i 5 kap. 10 a § andra stycket FBL. (Se 16 kap. 14 § andra stycket FBL.) I Mark- och miljööverdomstolen gäller att i sådana mål ska den som har att betala ersättning för mark eller rättighet alltid själv bära sina kostnader samt den kostnad som han eller hon orsakar motparten genom att själv överklaga, se 17 kap. 3 § andra stycket FBL. Regleringen i 16 kap. 14 § andra stycket FBL avser endast ersättningsfrågan och inte mål där tvisten gäller huruvida en fastighetsregleringsåtgärd ska få ske eller inte. I sådana mål gäller bestämmelserna i 16 kap. 14 första stycket FBL om att den som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnader. Om ett mål avser både reglerings- och ersättningsfrågan får därför en fördelning av kostnaderna ske mellan de olika frågorna (se Dahlsjö m.fl. Fastighetsbildningslagen, version 14, JUNO, kommentaren till 16 kap. 14 §).
och har förlorat målet såvitt avser frågan om fastighetsreglering, varför de inte har rätt till ersättning för rättegångskostnader i den delen (se 16 kap. 14 § och 17 kap. 3 § FBL). och uppskattning att 80 procent av yrkade rättegångskostnader skulle belöpa på ersättningsfrågan har inte vitsordats av Trafikverket. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning får
SVEA HOVRÄTT DOM F 15461-24
hälften av begärda kostnader anses hänförliga till ersättningsfrågan i målet, motsvarande fastighetsvärderarens arbete och cirka en tredjedel av ombudets arbete. Trafikverket ska därmed betala ersättning till och för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen med 106 188 kr.
Avslutningsvis konstaterar Mark- och miljööverdomstolen att Trafikverket invänt mot mark- och miljödomstolens bedömning att Trafikverket anses företräda ett allmänt intresse i målet och att 16 kap. 14 § fjärde stycket FBL därmed skulle vara tillämplig. Trafikverket har dock inte överklagat mark- och miljödomstolens dom såvitt avser skyldigheten att utge ersättning för rättegångskostnader där. Någon prövning av den frågan ska därmed inte göras i Mark- och miljööverdomstolen.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, hovrättsrådet Katarina Welin, referent, tekniska rådet Lennart Gustafsson och tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock.
Föredragande har varit Ulrika Agerskans.
Sid 1 (14) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr F 6672-23 Mark- och miljödomstolen 2024-10-30 meddelad i Växjö
PARTER
Klagande
Broddstigen 7 564 35 Bankeryd Ombud för 1 och 2: Jurist Jurist Monica Nebelius Lüning Ludvig & co
Motpart Trafikverket, Bataljonsvägen 8 551 91 Jönköping
Ombud: Jurist Trafikverket Juridik och Planprövning 781 89 Borlänge
ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 24 november 2023 i ärende nr F23294, se bilaga 1
SAKEN Fastighetsreglering avseende fastigheten m.fl i Jönköpings kommun
Instans
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen ställer in förrättningen.
Beslutet om fördelning av förrättningskostnad ska kvarstå.
Trafikverket ska ersätta och rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen med 160 800 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen
Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
från dagen för denna dom till dess betalning sker. Av beloppet avser 135 950 kr ombudskostnader.
Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
BAKGRUND Lantmäteriet beslutade den 24 november 2023 om att vägservitut 06-JVG-III:1.1 (km 5+959, bandel 831) för härskande fastigheten upphävs i enlig-het med förrättningskarta (aktbilaga 16) och beskrivning (aktbilaga 19). Lantmäte-riet beslutade vidare att Trafikverket ska betala 86 650 kronor direkt till ägarna av , och . Det aktuella servitutet belastar järn-vägsfastigheten med Staten Trafikverket som lagfaren ägare.
YRKANDEN M.M. och har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver Lantmäteriets beslut att ta bort officialservitut 06-JVG-III-1.1, i andra hand att mark- och miljödomstolen ändrar servitutet genom att bron ersätts med en ko-port i svackan väster om befintlig bro alternativt återförvisar ärendet till Lantmä-teriet i det fall domstolen inte kan pröva yrkandet i sak och i tredje hand att den ekonomiska ersättningen från Trafikverket ändras och bestäms till 1 047 700 kronor. och har vidare yrkat ersättning för rättegångskostna-der om 193 888 kronor inklusive mervärdesskatt. Till stöd för sin talan har de anfört i huvudsak följande.
För att ett officialservitut ska få ändras krävs att servitutet hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten samt att olägenheten inte kan undanröjas genom ändring. Om en ändring inte är möjlig, får servitutet upphävas. Regeln om upphävande av servitut är till för att ge en möjlighet att upphäva servitut som förhindrar en ur allmänt perspektiv oönskad markanvändning, men detta gäller enbart först efter att det fastslagits att servitutet inte går att ändra. Ett upphävande av ett servitut måste således föregås av en omfattande prövning.
I förevarande fall finns det flera alternativ för att ändra servitutet och ett upphävande av servitutet är därför inte aktuellt. Det går att säkerställa att fastigheten har kvar sin möjlighet att korsa järnvägen för att komma åt båda skiftena av fastigheten och att Trafikverket kan nyttja
Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
för sitt ändamål. Vidare är det av vikt att understryka att det inte är servitutet i sig som hindrar Trafikverket från att utföra elektrifiering av järnvägen på fastigheten . Det är troligt att det är Trafikverket, på den tiden Sta-tens Järnvägar, som har uppfört bron i samband med att järnvägen byggdes. Trafik-verket ansvarar för underhåll av järnvägsbron eftersom den är en del av Trafikver-kets fastighet och står under bestämmelser för järnvägsdrift. Att bron skulle vara för låg för ledningar är ett resultat av att Trafikverket har underlåtit att underhålla och eller uppdatera bron och är inget argument för att servitutet ska upphävas.
Servitutet gäller rätt till överfart över järnvägen. Trafikverket kan i samband med sin utbyggnad av järnvägen tillse att rätten till överfart fortsatt tillgodoses. Olägenheten att bron är för låg för att möjliggöra elektrifiering av järnvägen går att undanröja på flera sätt. Trafikverket kan vid en ombyggnad av järnvägen ersätta nuvarande bro med en bro som följer kraven på bron för att elektrifiera järnvägen. Olägenheten går också att åtgärda genom en ändring av servitutet. Bron har utöver servitutet stor betydelse för bygden och är en viktig överfart för allmänhetens tillgång till friluftslivet på andra sidan järnvägen. Det går att ordna en säker möjlighet för allmänheten att korsa järnvägen. Alternativen är en bro eller en så kallad ko-port. Omkring 60 meter från där bron är belägen idag finns en naturlig sänka vid järnvägsspåret. En ko-port kan exempelvis byggas av en bantrumma av betong som finns i både rundad och rektangulär form. Betongtrumman finns i många olika storlekar och används under väg och järnväg för att göra exempelvis faunapassage, koport och gång- och cykelvägar. Trumman är specifikt utformad för laster från väg, tåg och malmbana. En ändring av servitutet är möjligt.
Fastigheten delas till två skiften genom att järnvägsfastigheten går rakt igenom fastigheten. brukas som en sammanhängande fastighet tack vare servitutet för väg över järnvägsfastigheten. Ett upphävande av servitutet delar fastigheten i två skiften med ett avstånd mellan skiftena om cirka 1 880 meter. Konsekvenserna som följer av att servitutet upphävs är långt ifrån ringa för fastigheten . Fastighetens storlek och utform-ning, där den största andelen betesmark är belägen på andra sidan av järnvägen, gör
Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
att ett upphävande av servitutet påverkar möjligheten att hålla djur på fastigheten och väsentligt påverkar både kostnaderna och arbetsbördan för fastighetsägaren negativt.
Fastigheten i sig är för liten för att kunna bedriva ett heltidsjordbruk på och fastighetsägaren behöver därför ha ett annat arbete som sin huvudsakliga försörjning. Att upphäva servitutet och dela upp fastigheten till två skiften påverkar avsevärt kostnader och arbetstid för att ta hand om djuren på andra sidan järnvägen. Det är också viktigt att poängtera att skiftet på andra sidan järnvägen enbart blir möjligt att använda under sommarhalvåret då det inte går att flytta djur och foder 1 880 meter varje dag under vinterhalvåret. Att uppföra lösdriftsstall på andra sidan järnvägen är inte heller aktuellt eftersom vattenhantering, tillsyn och mockning blir för tidskrävande och kräver en allt för stor arbetsinsats. Ett upphävande av servitutet ändrar således möjligheterna avsevärt att nyttja fastigheten för sitt ändamål. En direkt följd av detta blir att fastigheten inte kommer att kunna nyttjas som en jordbruksfastighet. Servitutet är en förutsättning för djurhållning av större djur på fastigheten. Riksdagen har listat ett rikt odlingslandskap som ett av sina miljömål. Betande djur håller markerna öppna och är viktiga för att bibehålla de naturoch kulturmiljövärden som finns i det småbrutna odlingslandskapet.
NJA 1990 s. 389 är inte tillämpligt i förevarande mål eftersom omständigheterna i nämnt mål till stor del skiljer sig från omständigheterna i förevarande mål. NJA 1990 s. 389 berörde ett antal järnvägsövergångar i form av väg över rälsen, vilka domstolen upphävde för att de var trafikfarliga och att det fanns andra övergångar som tillgodosåg samma behov. Servitutet som nu är föremål för prövning avser en rätt att på ett säkert sätt färdas över järnvägen och möjliggör för fastighetsägarna av att bedriva ett lantbruk på sin egen fastighet som om järnvägen inte hade gått rakt igenom fastigheten. Denna rättighet går inte att tillgodose om servitu-tet upphävs.
Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
Vid ett upphävande av servitutet ska åtgärden ske i enlighet med lämplighetsvillkoren i 3 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL. Om åtgärden strider mot bestämmelserna kan åtgärden inte utföras och förrättningen ska ställas in. Ett upphävande av servitutet delar av fastigheten i två skiften med ett avstånd mellan skiftena om 1 880 meter. Lantmäteriet har bedömt att det inte är ovanligt att en fastighet innehåller skiften med ett visst avstånd till varandra men har i sin bedömning inte tagit hänsyn till att det normalt rör större jordbruksfastigheter. Fastigheten är en mindre jordbruksfastighet vars största andel bete och åkermark ligger på andra sidan järnvägen. Fastighetens ändamål, utformning och användning påverkas därför negativt om servitutet upphävs. Att dela av en fastighet som i nu aktuellt fall är ingen lämplig fastighetsbildning och strider mot 3 kap. FBL.
Enligt reglerna i 5 kap. 10-12 §§ FBL ska ersättningarna vid denna typ av fastighetsbildningsförrättningar beräknas enligt reglerna i 4 kap. expropriationslagen (1972:719). Ersättningen ska utgå dels för fastighetens minskade marknadsvärde (intrångsersättning), dels för annan ekonomisk skada som drabbar fastighetsägaren (annan ersättning). Grunderna för den ersättning som har yrkats framgår av den ersättningsutredning som har presenterats i målet.
Trafikverket har bestridit ändringsyrkandena och har yrkat att överklagandet ska avslås. Till stöd för sin talan har Trafikverket anfört i huvudsak följande.
Trafikverket delar Lantmäteriets bedömning att villkoren för upphävande av rättighet enligt 3, 5 och 7 kap. FBL är uppfyllda. Utöver Lantmäteriets tidigare beslut om ersättning om totalt 86 650 kronor medges att 2022 års jordbruksnorm ska ligga till grund för beräkningen av ersättningen samt att en ersättning för underhåll av skogsvägen ska utgå med 3 kr/löpmeter. Ersättningen medges med totalt 139 765 kr.
Lantmäteriet har utförligt redogjort för bakgrunden och skälen för beslut att upphäva och beräkna ersättning för överfartsservitutet. Lantmäteriets motivering till beslut hänvisas därför till med följande tillägg. Som framgår av Lantmäteriets beslut har fastighetsägaren framfört att marken, om servitutet upphävs, sannolikt inte
Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
längre kommer användas som betesmark utan i stället nyttjas som skogsmark. Ersättningen som skulle utgå i ett sådant scenario, det vill säga mellanskillnaden mellan betesmark och kal skogsmark, understiger ersättningen som utgår om betesmarken fortsatt används. Detta styrker rimligheten i att den ersättning som Lantmäteriet har kommit fram till är riktig och mer än väl kompenserar för marknadsvärdesminskningen och annan skada som drabbar fastighetsägaren. Någon ytterligare ersättning är inte motiverad. Några skäl att frångå Lantmäteriets beslut finns inte och överklagandet ska därför avslås.
Trafikverket har senare tillagt att kostnaden för att anlägga en ko-port är flera miljoner.
DOMSKÄL Mark- och miljödomstolen har den 17 september 2024 hållit sammanträde samt syn på platsen.
Tillämpliga bestämmelser Enligt 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, framgår bland annat att en fastighet som ombildas med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt ska vara lämpad för sitt ändamål.
Enligt 3 kap. 6 § FBL får fastighetsbildning som berör en jordbruksfastighet inte äga rum om åtgärden är ägnad att medföra någon olägenhet av betydelse för jordbruksnäringen.
Av 7 kap. 3 § FBL framgår att ändring av servitut genom fastighetsreglering kan avse begränsning, flyttning eller annan ändring av det område där servitutet utövas samt meddelande av nya eller ändrade föreskrifter i fråga om utövningen som föranledes därav. Servitutsbelastningen får dock ej ökas eller minskas i nämnvärd mån. Enligt 7 kap. 4 § FBL, får ett servitut ändras bl.a. om det hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten och denna olägenhet kan undanröjas genom ändringen. Enligt andra stycket får servitutet ändras om ändrade förhållanden inträtt
Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
efter servitutets tillkomst om det skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller härskande fastigheten utan att för den andra medföra olägenhet av betydelse. Om olägenheten inte kan undanröjas genom ändring får servitutet, enligt 7 kap. 5 § första stycket FBL, upphävas.
Servitutet och förrättningen Det aktuella officialservitutet, 06-JVG-III:1.1 gäller till förmån för på befintlig bro över järnvägen och är definierat på marken. Den aktuella verksam-heten på består i att betesmarkerna arrenderas ut vilket medför del-tidssysselsättning och dito inkomst. Fastighetsägarnas huvudsakliga inkomster kom-mer från andra sysselsättningar. Den dagliga tillsynen sköts av fastighetsägarna själva med hjälp av föräldrar.
Lantmäteriet har prövat förrättningen utifrån bland annat 7 kap. 4-5 §§ FBL och kommit fram till att servitutet inte kan ändras och ska istället upphävas. Som grund för bedömningen framgår att ett upphävande möjliggör en elektrifiering av järnvägssträckan och att arbetet med järnvägsplanen har konkretiserats. Anledningen som anförs är att processen har gått vidare till samrådsförfarandet och inte längre handlar om ett förberedande stadium. Lantmäteriet anser även att övergångar av äldre beskaffenhet behöver åtgärdas utifrån säkerhetsaspekt. Lantmäteriet har vidare bedömt att servitutet över järnvägen inte har någon avgörande betydelse för Långarum 1:10s lämplighet även om olägenheter uppkommer och att hinder för jordbruksnäringen enligt 3 kap. 6 § FBL inte finns. Lantmäteriet anser att den längre körvägen om 1,9 km för tillsyn av djur inte är av sådan betydelse att den hindrar brukandet av fastigheten.
Mark- och miljödomstolens syn I samband med synen kunde mark- och miljödomstolen konstatera att den aktuella bron nyttjas som passage över järnvägen och att djuren kan transportera sig fritt över bron. Bron används även för den dagliga tillsynen, när djuren betar på de östra betesmarkerna. På de västra betesmarkerna finns tillgång till vatten som djuren kan dricka men på de östra betesmarkerna saknas naturlig tillgång till vatten för djuren.
Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
Ett badkar med dricksvatten till djuren har tidvis funnits uppställt på de östra betesmarkerna vilket fyllts på med hjälp av en vattenslang under järnvägen. Någon rättighet för fastighetsägarna att ha vattenslangen anlagd under järnvägen finns inte. Utan bron behöver djurens vattenbehov alltid lösas genom transport av vatten till de östra betesmarkerna när djuren betar på dem. Den dagliga tillsynen av djuren hade varit tvungen att lösas på annat sätt. Det alternativ som finns för transport av vatten samt daglig tillsyn utgörs av en väg om cirka 1,9 km som ansluter till den östra sidan av de östra betesmarkerna. Under synen och sammanträdet framkom att det skulle innebära ett omfattande merarbete samt merkostnader att transportera djuren till och från de östra betesmarkerna eftersom det är såväl besvärligt som tidskrävande att lasta djuren på en transport. På de östra betesmarkerna hade det även krävts ny utrustning i form av en fålla eller liknande för att kunna lasta djuren på transporten.
Mark- och miljödomstolens bedömning För att ett servitut ska få ändras behöver ett faktiskt förhållande finnas på platsen som i sig utgör en förändring. I förrättningen framgår att förrättningslantmätaren har prövat frågan om ny bro och kommit fram till att det inte utgör ett alternativ. Någon prövning om en ko-port faktiskt är ett alternativ är inte klarlagt. Utan en sådan prövning med tillhörande dokumentation är det inte fullt möjligt att bedöma om en ny sträcka för servitutet avseende en ko-port är ett möjligt alternativ. En prövning av ändring av servitut ska också innehålla en nödvändig båtnadsprövning enligt 5 kap. 4 § FBL samt prövning av 5 kap. 5 och 8 §§ FBL vilket saknas i aktuell förrättning. Domstolen kan inte heller i målets handläggning pröva frågan fullt ut om en ko-port utgör ett alternativ även om platsen som visades vid synen framstår som lämplig i sig.
Trafikverket har under målets handläggning tydligt angett som sin inställning att alternativet med en ko-port inte ska prövas. Av förrättningshandlingarna framgår att markägarna har lyft frågan om ko-port. Något hinder för Lantmäteriet att pröva ett yrkande från en markägare om annat alternativ än vad Trafikverket förordar finns inte. Att yrkandet om en ko-port inte har prövats fullt ut i lantmäteriförrättningen är
Sid 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
enligt domstolens bedömning en uppenbar brist. I målets handläggning har inte Trafikverket heller presenterat något ytterligare underlag om frågan om ko-port utöver att en ko-port kommer att kosta flera miljoner. Enligt domstolens bedömning kan inte lösningen om en ko-port avfärdas på så vis som nu skett av både Trafikverket och Lantmäteriet med beaktande av det stora intrång som ett upphävande av servitutet faktiskt innebär.
Om en prövning av ett annat alternativ än det som sökts för leder till att resultatet blir något annat än vad sökande vill ska förrättningen ställas in. Sökanden ska beredas möjlighet att jämka sitt yrkande innan förrättningen ska ställas in.
Med anledning av Trafikverkets nuvarande yrkanden så hade en prövning med ett annat slutresultat än Lantmäteriets inneburit att förrättningen ska ställas in. Det saknas därför skäl för domstolen att återförvisa ärendet för förnyad handläggning avseende prövning av frågan om servitutet ska ha en annan sträcka.
En grund till ändring eller upphävande och nybildning av servitut är när en järnvägsplan finns upprättad. I järnvägsplanen ska en lösning finnas presenterad för de intrång som järnvägsplanen också medför och sedan ska dessa verkställas genom nödvändiga förrättningar.
Trafikverket har anfört att det finns ett behov av att elektrifiera järnvägen och att en elektrifiering inte går att genomföra eftersom den aktuella bron är för låg. Enligt förrättningshandlingarna är det inte heller aktuellt att bygga om den befintliga bron på grund av kostnadsskäl. Trafikverket har därför bedömt att bron måste tas bort. Rekvisiten i 7 kap. 4 § FBL innebär att ett servitut får ändras om det hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten. Servitutet får upphävas enligt 7 kap. 5 § FBL om olägenheten inte kan undanröjas genom ändring.
I aktuellt mål finns inte något presenterat som innebär att den pågående järnvägstrafiken inte skulle kunna fortgå och som hindrar användningen av järnvägsfastig-
Sid 11 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
heten. De omständigheter som Trafikverket anför är att ett behov finns att elektrifiera järnvägen. Domstolen ifrågasätter inte Trafikverkets beskrivning i sig om att ett sådant behov finns. En sådan begäran om att upprusta och förnya olika varianter av vägar och järnvägar är däremot allmängiltig och skulle kunna göras gällande för i princip alla sträckor i landet. Trafikverkets beskrivning och underlag är enligt domstolens bedömning inte tillräckliga för att uppfylla de rekvisit för ändring och upphävande av servitut som framgår av 7 kap. 4-5 §§ FBL. En järnvägsplan hade kunnat utgöra sådana ändrade förhållanden men finns inte framtagen. Vid synen förekom även tågtrafik och mark- och miljödomstolen kunde konstatera att djuren tog sig själva över bron. Någon risk för olyckor eller andra begränsningar av tågens hastighet finns inte heller. Enligt domstolens bedömning finns inte något hinder för att de pågående järnvägstransporterna också kan fortsätta. I målet är inte heller visat att någon risk på något vis skulle föreligga genom att bron finns på platsen. Ett eventuellt framtida beslut om att elektrifiera järnvägssträckan är därför inte tillräckligt för att få upphäva en officialrättighet. Det finns inte heller några garantier i nuläget om att järnvägsplanen faktiskt kommer att fastställas, vinna laga kraft och genomföras. Vad Trafikverket har anfört i övrigt i målet ändrar inte på detta förhållande. Att bron är gammal innebär inte heller skäl för att servitutet ska få upphävas på så vis som Lantmäteriet utgått ifrån i sitt beslut.
Lantmäteriets beslut att upphäva servitutet innebär att ändringarna blir så påtagliga att det är osannolikt att någon djurhållning kommer att kunna fortsätta på så vis som sker idag. Merarbetet med att behöva flytta djuren med djurtransport mellan de två av järnvägen separerade skiftena under betessäsongen och därutöver försörja dem med vatten och utföra daglig tillsyn på den östra sidan är enligt domstolens bedömning för stort. Även med beaktande av arronderingen av , med skif-ten på båda sidor järnvägen, och behovet av att kunna använda hela fastighetens areal för att den ska vara möjlig att bruka så som sker så är det orimligt att tänka sig djurhållning på den östra sidan med den utökade körsträckan som kommer att bli följden.
Sid 12 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
Enligt domstolens uppfattning kommer det inte att gå att bedriva en verksamhet kombinerat med annan förvärvsinkomst med anledning av det stora merarbete som tillkommer genom att servitutet upphävs. Mark- och miljödomstolen delar därför inte Lantmäteriets bedömning enligt 3 kap. 6 § FBL om att olägenheten inte hindrar brukandet av fastigheten. Enligt domstolens bedömning är intrånget betydande och möter hinder enligt 3 kap. 6 § FBL. Med beaktande av att en järnvägsplan inte finns upprättad kan inte heller frågan om upphävande av servitutet anses vara till nytta från allmän synpunkt och som eventuellt hade inneburit undantag från skyddsregeln.
Lantmäteriet har ansett att åtgärden inte möter hinder av 2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152). Mark- och miljödomstolen bedömer att med anledning av att svårligen kommer att kunna brukas som jordbruksfastighet genom att det förlängda avståndet för tillsyn och vattenförsörjning av djur inte är rimligt för ett mindre deltidsjordbruk av den aktuella karaktären står även åtgärden i strid med det starka skydd som finns för den enskilde. En fastighetsbildning med så långt faktiskt avstånd mellan skiftena hade sannolikt inte heller tillåtits vid nybildning med beaktande av 3 kap. 1 § FBL. I målet är inte heller visat att några säkerhetsbris-ter föreligger. Trafikverkets intresse av att vilja elektrifiera järnvägen, som i nuläget är i en planeringsfas, är inte enligt domstolens bedömning tillräckligt för att ett allmänt intresse ska anses föreligga på så vis som har gjorts gällande i målet. I målet finns inte heller någon utredning som visar på ett rimligt alternativ för att ta sig till östra sidan om järnvägen vilket t.ex. en ko-port skulle kunna utgöra.
Sammanfattningsvis anser domstolen att förrättningen ska ställas in på den grund att servitutet inte kan anses hindra ett ändamålsenligt utnyttjande av Trafikverkets fastighet, i den mening som avses i 7 kap. 4 § FBL. Det finns alltså inte möjlighet att upphäva servitutet med stöd av 7 kap. 5 § första stycket FBL. Något andrahandsyrkande från Trafikverket att pröva finns inte heller och det har tydligt framgått att Trafikverket inte önskar jämka sin talan.
Sid 13 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
Med anledning av utgången i målet saknas skäl att pröva frågan om ersättningens storlek.
Avser Trafikverket att gå vidare med att utreda frågan om exempelvis ko-port enskilt eller i samband med järnvägsplanen så får en ny ansökan skickas in till Lantmäteriet.
Rättegångskostnader och har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 193 888 kr, varav 33 088 kr utgör mervärdesskatt. Trafikverket har vitsordat de rät-tegångskostnader som kan härledas till utlägg och parts egna kostnader och över-lämnat på mark- och miljödomstolen att pröva skäligheten av ombudskostnaderna. Trafikverket har anfört att verket endast är förpliktigat att betala motpartens rätte-gångskostnader avseende upparbetad tid som belöper på ersättningsfrågan.
Om en sakägare vinner ett mål mot företrädare för allmänt intresse, kan domstolen tillerkänna sakägaren ersättning för rättegångskostnad, om det finns synnerliga skäl (16 kap. 14 § fjärde stycket FBL). Högsta domstolen har i NJA 2017 s. 503 klargjort att för att den enskilde ska kunna ta tillvara sin rätt vid juridiskt komplicerade frågor så kan det vara befogat att anlita juridiskt biträde och att synnerliga skäl därmed kan föreligga. En grundläggande förutsättning är att den enskildes kostnader behövs för att denne ska kunna ta tillvara sin rätt. Mark- och miljödomstolen anser att aktuellt mål innehåller komplexa frågor. För att kunna bemöta Trafikverkets inställning och för att kunna tillvarata sin rätt anser domstolen att det har varit befogat att anlita ett sakkunnigt ombud. Under sådana förhållanden finns det enligt domstolens bedömning synnerliga skäl att förplikta staten att betala ersättning för rättegångskostnader. och är också att betrakta som den vin-nande parten i målet. Med beaktande av NJA 2017 s. 503 föreligger därför synner-liga skäl.
och
Sid 14 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 6672-23 Mark- och miljödomstolen
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 20 november 2024.
Karin Fridell Björn Bodin I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Karin Fridell, ordförande, och tekniska rådet Björn Bodin. Föredragande har varit tingsnotarien Martin Winters.