F 17214-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet. 2. R.A. och A.O. ska solidariskt ersätta B.G. för rättegångskostnader med 25 000 kr onor avseende ombudsarvode och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17214-24

BAKGRUND

R.A. och A.O., lagfarna ägare av fastigheten A i Årjängs kommun, ansökte hos lantm äterimyndigheten om fastighetsreglering berörande nämnda fastighet och fastigheten B, som ägs av B.G.. Vid lantmäterimyndigheten yrkade R.A. och A.O. att särskild gränsutmä rkning skulle utföras samt om i första hand följande servitutsbildningar belastande B: - rätt att nyttja och underhålla befintlig väg till 5 meters bredd utefter A:s norra gräns, - rätt att bibehålla, nyttja och underhålla befintlig vattentäkt för hushållsbehov, - rätt att bibehålla, nyttja och underhålla befintlig avloppsanläggning med tillhörande utloppsledning, - rätt att bibehålla, nyttja och underhålla befintlig jordvärmeslang med tillhörande anordningar, - rätt att bibehålla, nyttja och underhålla befintliga dräneringsledningar med tillhörande rensbrunn och - rätt att nyttja och underhålla befintliga diken för utsläpp av dräneringsvatten och renat avloppsvatten.

I andra hand yrkade de om följande servitutsbildningar belastande B:

- rätt att bibehålla, nyttja och underhålla befintlig vattentäkt för hushållsbehov, - rätt att bibehålla, nyttja och underhålla befintlig avloppsanläggning med tillhörande utloppsledning, - rätt att bibehålla, nyttja och underhålla befintliga dräneringsledningar med tillhörande rensbrunn och - rätt att nyttja och underhålla befintliga diken för utsläpp av dräneringsvatten och renat avloppsvatten.

Yrkandet om den särskilda gränsutmärkningen var villkorat med att den endast skulle utföras om servitutsbildningarna var genomförbara.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17214-24

Lantmäterimyndigheten beslutade att ställa in förrättningen och att R.A. och A.O. skulle betala hälften var av förrättningskostnaderna.

R.A. och A.O. överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som avslog överklagandet och förpliktade R.A. och A.O. att betala B.G.s rättegångskostnader.

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

R.A. och A.O. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska undanröja lantmäteri myndighetens beslut och medge den begärda fastighetsregleringen enligt deras förstahandsyrkande alternativt andrahandsyrkande samt återförvisa ärendet till lantmäterimyndigheten för fortsatt handläggning. De har yrkat ersättning för rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen samt vid Mark- och miljööverdomstolen.

B.G. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom och yrkat ersättni ng för rättegångskostnader.

Parterna har anfört i huvudsak detsamma som vid mark- och miljödomstolen.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om det var rätt av lantmäterimyndigheten att ställa in förrättningen eller om det är möjligt att bevilja någon av de yrkade servitutsåtgärderna.

För att servitut ska inrättas krävs att det är av väsentlig betydelse för en fastighets ändamålsenliga användande, se 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL. Kravet på väsentlig betydelse syftar delvis till att skydda den enskilde fastighetsägaren mot att tvingas in i ett servitutsförhållande om inte åtgärden är av mer väsentlig betydelse för en annan fastighet (prop. 1969:128 s. B 545). Väsentlighetsvillkoret ska tillämpas restriktivt och utgångspunkten vid bedömningen är att en fastighets behov i första hand ska lösas inom den egna fastigheten. En fastighetsägare bör inte inrätta sin

SVEA HOVRÄTT DOM F 17214-24

fastighet på så sätt att dess användning blir beroende av servitutsupplåtelser som hade kunnat undvikas genom att inrätta den egna fastigheten på ett annat sätt. (Se MÖD 2017:58).

Servitut för väg och dräneringsanläggning

Mark- och miljööverdomstolen instämmer med underinstansernas bedömning att ett se rvitut för väg på grannfastigheten B inte kan anses vara av väsentlig betydelse för R.A .s och A.O.s fastighet A, eftersom det redan finns en utfartsväg och vändmöjlighet på den egna fastigheten. Vad R.A. och A.O. har anfört om entreprenadverksamhet på fastigheten och att en upprustning av den egna vägen skulle kosta ca 61 000 kronor förändrar inte den bedömningen. Att de historiskt har nyttjat och ska ha underhållit vägen på grannfastigheten medför inte heller att behovet av servitut blir större.

Inte heller servitut för en dräneringsanläggning kan anses vara av väsentlig betydels eför fastigheten A:s ändamålsenliga användning, då det finns förutsättningar att ordna vattenavledning inom fastigheten och utan behov av en särskild rättighet.

Servitut för jordvärmeslang, vattentäkt, avloppsanläggning och diken Mark- och miljööverdomstolen bedömer att även behovet av värmeförsörjning kan ordnas på annat sätt inom den egna fastigheten och utan behov av en särskild rättighet. Servitut för en jordvärmeslang med tillhörande anordningar kan därmed inte anses vara av väsentlig betydelse.

I fråga om behovet av servitut för vattentäkt gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning. Fastigheten A fick sin nuvarande utformning vid förrättning 1979. Då inrättades ett servitut för vattentäkt på grannfastigheten B till förmån för A. Det talar för att vattenfrågan inte var möjlig och inte heller tänkt att lösas inom fastigheten. Servitutet har inte upphävts. Det framgår av materialet i målet att den brunn som avsågs med servitutet numera är igenlagd och inte används, men det är

SVEA HOVRÄTT DOM F 17214-24

oklart om parterna anser att servitutet rymmer en möjlighet att ordna det vatten som fastigheten behöver. Klaganden har inte heller yrkat att servitutet ska fastighetsbestämmas, ändras eller upphävas. På fastigheten A finns dessutom i anslutning till bostadshuset en annan brunn som i dagsläget används som energibrunn. Det är inte visat att denna brunn inte skulle kunna användas som vattentäkt om den nuvarande användningen som energibrunn upphörde. Mark- och miljööverdomstolen bedömer sammanfattningsvis att ett nytt servitut för vattentäkt inte kan anses vara av väsentlig betydelse för fastigheten, då det redan finns ett servitut för samma ändamål och vattentillgången dessutom eventuellt går att lösa inom fastigheten.

Möjligheten att anordna en avloppslösning inom fastigheten är beroende av hur behovet av vattentäkt löses eftersom det krävs visst skyddsavstånd mellan vattentäkt och avlopp. Miljöenheten i Årjängs kommun har uppgett att det troligtvis inte är möjligt att lösa frågan om vatten och avlopp inom fastigheten om man även beaktar det skyddsavstånd som krävs till den befintliga energibrunnen. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att om fastighetens behov av vattentäkt löses genom det servitut för vatten som redan finns eller genom att brunnen i anslutning till bostadshuset används för vattenuttag i stället för energiuttag så är avloppsfrågan möjlig att lösa inom den egna fastigheten, i vart fall med ett så kallat minireningsverk. Servitut för en avloppsanläggning kan därför i dagsläget inte heller anses vara av väsentlig betydelse för fastigheten.

Klagandena har uppgett att nya anordningar för vatten, avlopp och värme uppskattas medföra en kostnad om ca 365 000 kr med tillkommande entreprenadkostnader för anläggandet och hänvisat till ingivna offerter. Klagandena har även uppgett att de totala kostnaderna klart kommer att överstiga de belopp som anges i offerterna. De idag nyttjade och befintliga anläggningarna är därför enligt klagandena de mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva lösningarna och påverkar dessutom endast i ytterst marginell omfattning ett fortsatt nyttjande av fastigheten B. Mark- och miljööve rdomstolen ifrågasätter inte att de anläggningar som behövs för vatten, avlopp och värmeförsörjning kan vara relativt kostsamma, men bedömer att kostnaderna inte är sådana att de ensamt kan anses utgöra skäl för att inrätta servituten

SVEA HOVRÄTT DOM F 17214-24

när behovet av det som servituten avser synes kunna lösas inom den egna fastigheten eller med det redan befintliga servitutet.

Klagandena har avslutningsvis yrkat servitut som avser rätt att nyttja och underhålla befintliga diken för utsläpp av dräneringsvatten och renat avloppsvatten. Dikena ligger i anslutning till de befintliga dränerings- och avloppsanläggningarna. Eftersom de yrkade servituten för avloppsanläggningen och dräneringsanläggningen inte medges saknas det anledning att pröva de yrkade servituten som avser rätt att nyttja och underhålla de anslutande dikena.

Sammanfattning

Mark- och miljööverdomstolen bedömer att det inte framkommit att de behov av väg, d räneringsanläggning, jordvärmeslang, vattentäkt och avloppsanläggning som R.A. och A.O. har yrkat att servitut ska inrättas för inte kan lösas inom den egna fastigheten eller genom ett befintligt servitut. Det var således rätt av lantmäterimyndigheten att ställa in förrättningen och överklagandet ska avslås.

Rättegångskostnader

R.A. och A.O. har förlorat målet och står i ett klart motsats-förhållande till B.G.. De ska därför ersätta B.G. för hans rättegångskostnader och har ansett att kostnadsyrka ndet är skäligt. B.G. ska därför ersättas för sina rättegångskostnader med yrkade 25 000 kronor inklusive mervärdesskatt.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Liselotte Rågmark, tekniska rådet Lennart Gustafsson, hovrättsrådet Helen Blomberg, referent, och tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock.

Föredragande har varit Anna Mirzadeh-Cederlund.

Bilaga A

Sid 1 (19) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 1468-24 Mark- och miljödomstolen 2024-12-04 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande

1R.O.

2A.O.

Ombud för 1 och 2: P.R. och H-Å.H.

Motpart

B.G.

Ombud: T.O.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut den 6 mars 2024 i ärende S22740, se bilaga 1

SAKEN

Fastighetsreglering berörande A och B i Årjängs kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

2R.A. och A.O. ska solidariskt till B.G. utge ersättning för rättegångskostnader med 38 712 kr och 50 öre inklusive mervärdesskatt, varav 31 250 kr avser ombudsarvode inklusive mervärdesskatt. På beloppet ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag tills betalning sker.

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

R.A. och A.O., lagfarna ägare av fastigheten A (A), ansökte hos Lantmäteriet om fas tighetsreglering berörande nämnda fastighet och fastigheten B (B). Sistnämnda fasti ghet ägs av B.G..

I Lantmäteriet yrkade R.A. och A.O. slutligen att särskild gränsutmärkning skul le utföras samt om ett antal servitutsbildningar belastande B framlagda som ett förstahandsyrkande och ett andrahandsyrkande. Yrkandet o m den särskilda gränsutmärkningen var villkoratmed att den endast ska utföras om servitutsbildningarna är genomförbara.

Lantmäteriet beslutade den 6 mars 2024 i ärendenr S22740 att ställa in förrättninge nsamt att R.A. och A.O. ska betala hälften var av Lantmäteriets kostnader.

YRKANDEN M.M.

R.A. och A.O. (klagandena) har överklagat Lantmäteriets beslut av den 6 mars 2024 i ärendenr S22740 samt yrkat att mark- och miljödomstolen, med undanröjande av Lantmäteriets beslut, medger den av dem vid förrättningen begärda fastighetsregleringen enligt deras där framställda förstahandsyrkande alternativt andrahandsyrkande och återförvisar ärendet till Lantmäteriet för fortsatt handläggning med beaktande av domstolens beslut.

B.G. har bestritt klagandenas yrkanden.

Såväl klagandena som B.G. har yrkat ersättning för rättegångskos tnader.

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

GRUNDER FÖR SAMT UTVECKLING AV TALAN

Klagandena har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

De har vid förrättningen framställt slutyrkanden enligt aktbilaga 23 i förrättningshandlingarna. Utöver vad de framfört i sitt slutyrkande och i övrigt under förrättningens handläggning vill de framföra följande:

Vid förrättningen framställt förstahandsyrkande

Servitutets omfattning m.m. Förstahandsyrkandet avser servitutsbildning genom fastighetsreglering till förmån för A innefattande rätt att inom B bibehålla, nyttja och underhålla till A hörande befintliga anläggningar med tillhö rande anordningar för vatten, avlopp, jordvärme och dränering rätt att nyttja och underhålla befintlig vattentäkt för ett hushållsbehov rätt att för utfart nyttja och underhålla befintlig utfartsväg som ansluter till allmänna vägen 503 norr om A rätt att nyttja och underhålla befintliga diken för utsläpp av dräneringsvatten och renat avloppsvatten

Jämfört med andrahandsyrkandet vid förrättningen innefattar förstahandsyrkandet servitutsupplåtelser även beträffande dels den i dag nyttjade utfartsvägen och dels den befintliga jordvärmeslingan, vilka båda är belägna inom B.

Anläggningarna för vatten, avlopp, jordvärme och dräneringar har utförts och bekostats av tidigare och/eller nuvarande ägare till A i samförstånd med den förre ägaren till B och efter muntliga medgivanden av denne. Respektive anläggning har efter tillkomsten opåtalt nyttjats i minst 25-30 år fram till dess att B fick ny ägare (överlåtelse från far till son). Anläggningarna är i huvudsak belägna under jord och

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

har i övrigt sådan belägenhet att en servitutsbildning endast medför marginellt intrång i brukandet av B. För A har de nuvarande anläggningarna ett mycket stort v ärde.

Servitut för utfartsväg Lantmäteriet har vid sin prövning av förstahandsyrkandet i sak endast behandlat se rvitutsupplåtelsen beträffande den nu befintliga utfartsvägen och därvid uttalat att A redan har en befintlig väg inom fastigheten som ansluter till den allmänna vägen, att det finns erforderliga vändmöjligheter inom fastigheten, att bildande att ett servitut enligt yrkandet förvisso skulle möjliggöra en smidig inoch utfartslösning som innebär att fordon inte behöver vända inne på fastigheten, att det uppenbart kan konstateras att det inte är av väsentlig betydelse att ett sådant servitut bildas (7 kap 1 § FBL), att Lantmäteriet redan här kan konstatera att förstahandsyrkandet inte är genomförbart.

Mot detta bör dock beaktas att klagandenas fastighet används förutom för helårsboende även som bas för entreprenadverksamhet (bl.a. grävningsarbeten), som alstrar trafik med tyngre fordon. Vägen norr om klagandenas fastighet nyttjades redan vid klagandenas förvärv av fastigheten i slutet av 1980-talet som etablerad utfartsväg för fastigheten. Denna nu nyttjade utfartsväg utgjordes tidigare av "kärrväg" som upprustats, förstärkts och underhållits av enbart tidigare och nuvarande ägare till klagandenas fastighet. Den väg som Lantmäteriet hänvisar till söder om bostadshuset på klagandenas fastighet och inom denna fastighet utgör endast gångväg med en begränsad bredd som inte är tillräcklig för aktuell fordonstrafik. För breddning och ändring av gångvägen till utfartsväg torde tillstånd enligt 39 § väglagen (VägL) behövas för ändring av anslutningen till den allmänna vägen. I vad mån sådant tillstånd kommer att lämnas är dock oklart på grund av det korta avståndet till den nuvarande utfartsvägen. Lantmäteriet har heller inte utrett frågan om tillstånd. En ombyggnad av den befintliga gångvägen till utfartsväg för fordon skulle medföra en kostnad om ca 61 000 kronor enligt lämnad offert. Till

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

detta kommer även kostnad för anpassning av bostadsbyggnadens entré till de ändrade förhållanden som uppkommer genom ombyggnaden.

Om tillstånd enligt 39 § VägL skulle komma att lämnas till en flyttning av nuvarande utfartsväg för A till den av Lantmäteriet förordade sträckningen skulle denna flyttning innebära ett stort ingrepp i fastighetens boendemiljö, medföra höga genomförandekostnader och föranleda sämre trafikförhållanden.

En servitutsbildning avseende den nu befintliga utfartsvägen norr om A enligt fö rstahandsyrkandet påverkar däremot i högst begränsad omfattning möjligheten att använda B för jord- och skogsbruk och påverkar över huvud taget inte boendemiljön inom sistnämnda fastighet, vars brukningscentrum med bostadshus är beläget inom annan del av fastigheten.

Nuvarande utfartsväg är sålunda den mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva sträckningen av utfartsväg för A.

Servitut för jordvärmeslinga Enligt 3 kap 1 § FBL ska särskilt beaktas att en fastighet som ny- eller ombildas får tillgång till behövliga vägar och, om fastigheten ska användas för bebyggelse, även får godtagbara anordningar för vatten och avlopp. På samma sätt är det för en bebyggd fastighet som ska användas för helårsboende angeläget att fastigheten har tillgång till anordning för uppvärmning.

För A har klagandena under 1990-talet anlagt en ny modern och miljöanpassad anlä ggning för uppvärmning genom investering i en bergvärmeanläggning. För denna anläggning har använts ett av dem anlagt nytt borrhål som inte kunde nyttjas som vattentäkt på grund av dålig vattenkvalitet (radonförekomst). För att få tillräcklig effekt av anläggningen försågs denna samtidigt med en kompletterande jordvärmeslinga inom B.

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

Anläggningen uppgraderades (förutom värmeslangar) för ett par år sedan till en k ostnad av ca 25 000 kronor. Att nu ändra denna anläggning så anläggningen blir helt belägen inom A eller att ersätta anläggningen med annan anordning för uppv ärmning medför stora kostnader.

Den nu nyttjade anläggningen för uppvärmning utgör därför den mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva lösningen för fastighetens behov i denna del.

Tillåtlighet enligt fastighetsbildningslagen (FBL) A utgör fastighet för helårsboende i kombination med entreprenadverksamhet. För att fastigheten ska fungera för detta ändamål måste fastigheten ha tillgång till bl.a. utfartsväg och anordning för uppvärmning. De servitut som yrkas bildade genom fastighetsreglering är därför av sådan väsentlig betydelse som avses i 7 kap 1 § FBL.

De i dag nyttjade och befintliga anläggningarna för utfart och uppvärmning utgör vidare utifrån de i ärendet aktuella förhållandena de mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva lösningarna för fastighetens tillgång till sådana anläggningarna u tan att detta endast i ytterst marginell omfattning påverkar ett fortsatt nyttjande av B för jord- och skogsbruk.

Klagandena hävdar därför att servitutsbildningar för utfartsväg och värmeslinga i enlighet med deras förstahandsyrkande uppfyller övriga i ärendet tillämpliga bestämmelser i FBL.

Övriga delar av förstahandsyrkandet överensstämmer med vid förrättningen framfört andrahandsyrkande vilket behandlas nedan.

Vid förrättningen framställt andrahandsyrkande

Lantmäteriets bedömning m.m. Vid prövningen av andrahandsyrkandet har Lantmäteriet inledningsvis särskilt behandlat väsentlighetsvillkoret i 7 kap 1 § FBL och därvid samrått med

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

kommunens miljöenhet om det finns möjlighet att anlägga en ny avloppsanläggning inom A:s gränser.

Lantmäteriet har tolkat miljöenhetens samrådssvar och gjort bedömningen att det torde finnas plats för att anordna ny avloppsanläggning inom Holmedals-Breviken A. Samtidigt uttalar dock Lantmäteriet att "även om det alltså torde finnas möjlighet att anordna anläggningar för vattenförsörjning (med radonfilter), avlopp o ch dränering inom A:s egna gränser kan det konstateras att servituten avser befintliga anläggningar som objektivt sett är värdefulla för fastigheten. Det positiva värdet för A att servituten bildas är stort”. Lantmäteriet bed ömer därför att det är av väsentlig betydelse att bilda servituten enligt andrahandsyrkandet".

I övrigt anser Lantmäteriet att en fastighetsreglering enligt andrahandsyrkandet uppfyller de i ärendet tillämpliga bestämmelserna i 3 och 5 kap FBL.

Anläggningar för vatten och avlopp m.m. Efter Lantmäteriets beslut att inställa förrättningen har klagandena själva begärt förtydligande av kommunens miljöenhet beträffande förutsättningarna att anordna n ya va-anläggningar inom A. Företrädare för miljöenheten har genom mail förklarat att Lantmäteriets begäran endast avsåg fråga om avlopp men att om även ny vattentäkt ska anläggas inom fastigheten saknas med beaktande av skyddsavstånd förutsättningar för att få plats med borrhål för värmepump och ny vattentäkt samt ny avloppsanläggning inom fastigheten.

Dessutom medför nya anordningar för vatten, avlopp och värme uppskattade kostnader för material och borrhål på ca 365 000 kronor jämte tillkommande entreprenadkostnader för själva anläggandet.

De i dag nyttjade och befintliga anläggningarna för vatten, avlopp och dränering utgör vidare utifrån de i ärendet aktuella förhållandena de mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva lösningarna för fastighetens tillgång till sådana anläggningarna

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

utan att detta endast i ytterst marginell omfattning påverkar ett fortsatt nyttjande av B för jord- och skogsbruk.

Klagandena delar därför Lantmäteriets ställningstagande att en fastighetsreglering enligt andrahandsyrkandet uppfyller de i ärendet tillämpliga bestämmelserna i FBL.

Egendomsskyddet 12 kap 15 § regeringsformen (RF)

Lantmäteriets bedömning Proportionalitetsprövning enligt detta lagrum ska ske i tre led. De två första leden ändamålsenlighet och nödvändighet — beaktas i allt väsentligt vid prövningen enligt FBL. Det tredje ledet -proportionalitet i strikt mening - omfattas dock inte av prövningen enligt FBL utan ska, om tvångsförfarandet är tillåtet enligt FBL, prövas i särskild ordning enligt RF.

Lantmäteriet har vid prövningen enligt RF särskilt uttalat att egendomsskyddet är så starkt att en servitutsupplåtelse mot en fastighetsägares vilja i princip endast kan vara aktuellt om det inte finns någon möjlighet att anlägga aktuella anordningar inom den fastighet som nyttjar dessa. Eftersom Lantmäteriet vid prövningen enligt FBL bedömt att anläggningar för vatten och avlopp kan rymmas inom A anser Lant mäteriet att den fördel som det allmänna vinner, om servitut upplåtes enligt andrahandsyrkandet, inte står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar ägaren till B.

Avslutningsvis har Lantmäteriet även konstaterat att om förstahandsyrkandet hade uppfyllt FBL:s villkor hade en servitutsbildning enligt detta yrkande inte heller bedömts stå i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar ägaren till B.

Lantmäteriet har därför beslutat att förrättningen ska ställas in.

Sid 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

Klagandenas bestridande av Lantmäteriets bedömning I likhet med Lantmäteriet anser klagandena att det är av allmänt intresse att en fastighet är lämplig för sitt ändamål, dvs att en bostadsfastighet har tillgång till utfartsväg och fungerande anordningar för vatten, avlopp och dränering. Dessutom hävdar klagandena att en bostadsfastighet som används för helårsboende även ska ha tillgång till anordning för uppvärmning för att fastigheten ska uppfylla kravet på lämplighet.

Miljöbalkens övergripande mål enligt lagens 1 kap 1 § är att "främja en hållbar utveckling" så att " hushållning med material, råvaror och energi främjas". Därför bör det även utgöra ett allmänt intresse att gjorda investeringar i för brukandet nödvändiga anläggningar utanför A:s gränser tas tillvara och nyttjandet säkerställs genom servitutsbildning i stället för att anläggningarna raseras och ersättas av nya sådana.

Klagandena hävdar att ett bibehållande av A som en funktionsduglig fastighet för helårsboende i kombination med entreprenadverksamhet bäst säkerställs genom servitutsbildning enligt förstahandsyrkandet alternativt enligt andrahandsyrkandet. Andra lösningar i form av nya anläggningar medför större ingrepp i naturmiljön och framför allt i boendemiljön inom A samt att andra lösningar medför högre genomförandekostnader. Med hänsyn härtill uppfyller en servitutsbildning enligt klagandenas yrkande de två första leden i proportionalitetsprövningen.

Ett bibehållande av befintliga anläggningar kommer endast i högst begränsad omfattning att påverka möjligheten att fortsatt använda fastigheten Holmedals- Breviken B på samma sätt som hittills och påverkar över huvud taget inte boendemiljön inom denna fastighet vars brukningscentrum är beläget på annan del av fastigheten. Under sådana förhållanden får fastighetsägarens intresse av att hans mark inte blir föremål för tvångsförfogande stå tillbaka för det starka allmänintresse som föreligger, jfr MÖD:s vid Svea hovrätt dom 2023-11-23 i mål F 1835-23.

Sid 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

Sammanfattning

Klagandena hävdar att Lantmäteriets beslut delvis grundar sig på felaktiga förutsättningar och att beslutet dessutom inte beaktar de olägenheter och ekonomiska konsekvenser beslutet får för deras del med en tvingande flyttning av de nu nyttjade anläggningarna eller delar därav in till A.

Klagandena hävdar att deras vid förrättningen framställda yrkanden om servitutsupplåtelser uppfyller de i ärendet tillämpliga bestämmelserna i FBL och att ett bibehållande av de nuvarande befintliga anläggningarna inom B är proportionerligt och förenligt med egendomsskyddet i RF. - Klagandena har åberopat offert från Nor dmarkens grävtjänst avseende ny infartsväg, e-post-korrespondens med miljö- och h älsoskyddsinspektör vid Bygg- och miljöenheten vid Årjängs kommun samt offert från XL-Bygg Årjängs Järn AB.

B.G. har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande. Lantmäteriets överklagade beslut är riktigt och välgrundat. Aktuella nyttjanderätter var benefika och de har sagts upp och klagandena vägrar avlägsna/sluta nyttjandet varför frågan nu är föremål för prövning om handräckning för ett avlägsnande, Värmlands tingsrätts mål nr T 5339-23.

I det överklagade beslutet framgår på sidan 3 en bild av utfartsvägen för A. Av bilde n att döma och som han visat vid syn i målet är utfartsvägen lika bred som önskad se rvitutsväg. Det kan inte vara av väsentlig betydelse att ett sådant servitut bildas för en bostadsfastighet.

Lantmäteriet konstaterar att det finns en borrad vattenbrunn. Klagandena får göra som han har gjort, nämligen sätta in ett radonfilter. Det är allmänt känt att det finns radon i vattnet i hemmanet.

Ett minreningsverk synes fullt acceptabelt och löser avloppsfrågan miljömässigt rentav bättre än tänkt servitut.

Sid 12 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

Jordvärmen är sedan 90-talet och med dagens teknik finns bra lösningar, t.ex, vatten- , luftvärmepump och då behövs det varken borras eller grävas.

Lantmäteriet konstaterar (sid 9) även att någon rättighet att använda anordningarna finns alltså inte i dag. Överklagat beslut beaktar med stöd av 2 kap. 18 § RF hans oinskränkta rätt till sin egendom. Även implementerad EU-lag stadgar skydd för egendom, jfr artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Varje fysisk eller juridisk person ska ha respekt för sin egendom och ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens mening.

Vad gäller av klagandena yrkade rättegångskostnader, är klagandeombudets kostnadsräkning kort sagt en fabulös överdebitering. Handlingarna som klagandesidan ingett till mark- och miljödomstolen är i huvudsak upprepningar jämfört med i lantmäteriförrättningen ingivna.

Klagandena har tillagt i huvudsak följande. Enligt av dem på plats utförda mätningar har gångvägen en bredd av ca 3 meter vid anslutningen till allmänna vägen för att sedan smalna av till ca 2,5 meter längre in på fastigheten. Motsvarande bredder för den i dag nyttjade utfartsvägen är ca 7 meter vid anslutningen till den allmänna vägen med avsmalning till ca 3, 5 meter i vägens östra del.

Befintligt dike vid gångvägens anslutning till den allmänna vägen är kulverterat endast inom den ca 3 meter breda anslutningen och är helt öppet på ömse sidor av denna. Om gångvägen ska användas som utfartsväg måste anslutningen breddas med åtföljande ytterligare kulvertering av diket för att nödvändig svängradie ska erhållas för in- och utfart.

Härutöver vill de erinra om att de aktuella vägarna uppvisar stor skillnad i bärighet. De har under årens lopp på egen bekostnad förbättrat bärigheten på nuvarande utfartsväg medan gångvägen har bibehållits i befintligt skick. Om gångvägen ska

Sid 13 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

användas för utfart med bil och entreprenadmaskiner krävs sålunda såväl breddnings- som förstärkningsåtgärder.

Vattenbrunn

När A ombildades genom fastighetsreglering i slutet av 1970-talet användes som vattentäkt en grävd brunn som var belägen norr om fastigheten och som numer är igenlagd. Vattentillgången i denna brunn var dock otillräcklig varför den tidigare ägaren borrade efter vatten inom den egna fastigheten. Efter det att klagandena övertagit fastigheten visade sig dock att vattenkvaliteten var bristfällig i denna brunn på grund av förekomst av radon. På re kommendation av dåvarande ägare till B (far till motparten) anlades år 1994 i stället en ny vattentäkt på motpartens fastighet, vilken vattentäkt fortfarande förser klagandenas fastighet med radonfritt vatten.

Efter det att ny vattentäkt anordnats har borrhålet alltsedan mitten av 1990-talet använts för bergvärmeutvinning.

Avloppsanläggning

Nuvarande avloppsanläggning består av trekammarbrunn med markbädd. Det renade avloppsvattnet släpps ut i angränsande dike. Reningsanläggningen är utförd (före 1989) av den tidigare ägaren till klagandenas fastighet med godkännande från Årjängs kommun.

Företrädare för miljöenheten i Årjängs kommun har bedömt att det inte går att nå upp till rekommenderade skyddsavstånd mellan borrhål för värmepunkt, vattentäkt och avlopp om dessa tre funktioner ska inrymmas inom klagandenas fastighet, jfr bilaga 2 till tidigare ingiven utveckling av överklagan. Samtidigt uttalar företrädaren för miljöenheten att "vi ser inte någon miljömässig vinning att anlägga en ny avloppsanläggning när den befintliga har ett tillstånd och uppfyller kraven för rening".

Sid 14 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

Jordvärmeslinga

Som motparten påtalar anlades jordvärmeslingan år 1995 som komplement till samtidigt utförd anläggning för bergvärme, vilken uppgraderades för ett par år sedan. Jordvärmeslangen är förlagd på minst 1 meters djup och påverkar inte den pågående markanvändningen inom motpartens fastighet. Att under sådana förhållanden ersätta den nuvarande anläggningen med annan sådan är inte försvarbart varken ur ekonomiska eller miljömässiga synpunkter.

Övrigt

Vad motparten anfört i övrigt torde sakna relevans för ärendets prövning

När det gäller motpartsombudets kostnadsräkning upptar den även arbete m. m. under själva lantmäteriförrättningen. För det fall att part har ombud eller biträde vid lantmäteriförrättningen får den enskilde fastighetsägaren själv stå för sina ombudskostnader under förrättningsfasen. Detta torde innebära att arbete och hantering under förrättningen inte kan omfattas såsom ersättning gällande rättegångskostnader. Det som är möjligt torde vara att såsom för rättegångens förberedande kunna få gå igenom förrättningsakten och bakgrunden till Lantmäterimyndighetens beslut. Det här angivna måste bedömas vid ställningstagandet till motpartsombudets kostnadsanspråk gällande rättegångskostnader.

DOMSKÄL

Målets handläggning

Mark- och miljödomstolen har i beslut den 7 juni 2024 avslagit ett yrkande från B.G. om att klagandenas talan ska avvisas på grund av rättegångshinder hänförligt till lis pendens i förhållande till ett visst angivet mål om handräckning för avlägsnande som pågår vid Värmlands tingsrätt (T 5339-23). Mark- och miljödomstolens nämnda beslut har vunnit laga kraft.

Mark- och miljödomstolen har den 1 oktober 2024 hållit sammanträde och syn i målet.

Sid 15 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

Prövningen i sak

A är en bostadsfastighet om 1 471 kvm som tillkom genom fastighetsreglering 197 9. Till förmån för fastigheten bildades ett officialservitut för vattentäkt och vattenle dning belastande B. Rättigheten innebar rätt för A att bibehålla, nyttja och underhål la vattentäkten samt rätt att anlägga, bibehålla och underhålla underjordisk ledning från vattentäkten till fastigheten. Brunnen är igenlagd och således inte i bruk idag.

Mark- och miljödomstolen har i förevarande mål att pröva om det var rätt av Lantmäteriet att, i enlighet med dess beslut av den 6 mars 2024, ställa in förrättningen avseende klagandenas ansökan med yrkande om inrättande av ett antal servitut enligt aktbilaga 23 i Lantmäteriets akt till förmån för A.

Väsentlighetsvillkoret Av 7 kap 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, framgår att servitut som bildas genom fastighetsreglering ska vara av väsentlig betydelse för fastighetens ändamålsenliga användning. Frågan om ett servitut är av väsentlig betydelse för en fastighet, ska göras med utgångspunkt i den härskande fastighetens ändamål. Villkoret innebär en skärpning av det allmänna kravet i 5 kap. 4 § första stycket FBL enligt vilket fastighetsreglering ska medföra en mer ändamålsenlig markanvändning och att fördelarna därav ska uppväga de med regleringen förbundna kostnaderna och olägenheterna. En sådan skärpning har motiverats med att det hindrar att servitutsinstitutet får en alltför vidsträckt användning, vilket skulle kunna medföra skadliga verkningar. Det anses angeläget för den enskilde att inte behöva tvingas in i det gemensamhetsförhållande som servitutsbildningen ger upphov till, om inte åtgärden är av mera väsentlig betydelse för annan fastighet (prop. 1969:128 s. B 545). Väsentlighetsvillkoret ska tillämpas restriktivt och utgångspunkten vid bedömningen är att en fastighets behov i första hand ska lösas inom den egna fastigheten (jfr. MÖD 2017:58). Det bör vidare inte vara möjligt att vidta åtgärder inom den egna fastigheten för att på så sätt konstruera ett behov av servitutsupplåtelser på en angränsande fastighet som hade kunnat undvikas genom

Sid 16 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

att disponera över egendomen på ett annat sätt (se Julstad och Vesterlin; Servitut i teori och praktik [2024, version 2, JUNO] s. 121).

Utöver väsentlighetsvillkoret i 7 kap 1 § FBL ska även 3 och 5 kap. FBL samt slutligen egendomsskyddet i 2 kap 15 § regeringsformen (1974:152), RF, prövas.

Mark- och miljödomstolens bedömning A bedömdes vid tillkomsten 1979 som lämplig för sitt ändamål som bostadsfasti ghet, vilket den fortsatt är. Några förväntningar om att bedriva entreprenadverksamhet på fastigheten kan därför inte beaktas eller påräknas. Vid den fortsatta bedömningen ska därför bortses från den entreprenadverksamhet som bedrivs på fastigheten.

Även med beaktande av vad klagandena anfört samt efter att ha tagit del av förhållandena på platsen, instämmer mark- och miljödomstolen i allt väsentligt i Lantmäteriets bedömning avseende klagandenas förstahandsyrkande. Det kan inte anses vara av väsentlig betydelse att upplåta servitut för väg då A redan har tillgån g till väg inom fastigheten som får anses uppfylla behovet för en bostadsfastighet. Ändring i enlighet med förstahandsyrkandet kan därför inte medges.

Beträffande klagandenas andrahandsyrkande framgår av utredningen, och vilket även har bekräftats av klagandena vid domstolens sammanträde och syn i målet, att A redan har ett servitut för vattentäkt och vattenledning, vilket belastar B. Servitut är gällande fram till dess att de upphävs genom lantmäteriförrättning och oaktat att de inte används. Att nybilda ett servitut för vattentäkt framstår, enligt mark- och miljödomstolens bedömning, redan av den anledningen inte uppfylla väsentlighetsvillkoret i 7 kap. 1 § FBL. Domstolen gör i detta avseende därmed en annan bedömning än vad Lantmäteriet har gjort i det överklagade beslutet.

Sid 17 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

A får vidare anses utgöra en ordinär bostadsfastighet där de anläggningar som anbra gts utanför fastigheten typiskt sett kan förutsättas rymmas inom densamma. Detta v ar också, med undantag för vattentäkt, avsikten då fastigheten bildades. Några omständigheter som föranlett att de nu aktuella anordningarna därefter tvunget haft att anbringas utanför fastigheten har inte framkommit. Även med beaktande av vad klagandena anfört och åberopat, anser mark- och miljödomstolen vid en samlad bedömning av det som förevarit i målet at tdet föreligger förutsättningar att anordna godtagbara anordningar för avlopp inom A. I övrigt bedöms det inte finnas skäl att upplåta servitut för de kvarstående yrkade ändamålen. Att enbart avleda vatten så som Runo Andersson och A.O. anfört torde enligt domstolen inte behöva någon rättighet.

Enligt domstolens bedömning kan slutligen andra lösningar för att lösa A:s behov va d gäller vatten, avlopp och dränering inte anses vara oproportionerliga i relation till de servitut som klagandena har yrkat. Den av klagandena uppgivna kostnaden för sådana lösningar kan inte heller anses så hög att de sökta servituten på grund därav ändå kan anses uppfylla kravet på väsentlighet en ligt 7 kap. 1 § FBL för A.

Det ovan angivna innebär att domstolen, till skillnad från Lantmäteriet, anser att inte heller andrahandsyrkandet uppfyller väsentlighetsvillkoret i 7 kap 1 § FBL. Redan på grund härav är således inte heller andrahandsyrkandet genomförbart och har det funnits fog för Lantmäteriets beslut att ställa in förrättningen. Någon ytterligare prövning, däribland av egendomsskyddet, behöver därför nu inte vidtas.

Sammanfattningsvis anser mark- och miljödomstolen att väsentlighetsvillkoret i 7 kap. 1 § FBL inte är uppfyllt för de av klagandena i första och i andra hand yrkade servitutsbildningarna. Lantmäteriet har därmed haft rätt att ställa in förrättningen. Överklagandet ska därför avslås.

Sid 18 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

Rättegångskostnader

Domstolen får, enligt 16 kap. 14 § första stycket FBL, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad.

R.A. och A.O. har förlorat målet och står i ett klart motsatsförhållande till B.G.. De ska därför ersätta B.G.s rättegångskostnader. Ersät tning för rättegångskostnad ska fullt ut motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud om kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt (18 kap. 8 § rättegångsbalken). Rätten till ersättning omfattar dock inte kostnader s om har uppstått under handläggningen hos Lantmäteriet. Det nu sagda innebär att B.G. har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i den mån de har varit skäligen påkallade för att ta tillvara hans rätt och avser arbete i mark- och miljödomstolen.

B.G. har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 61 940 kr exklusive mervärdesskatt, varav 50 000 kr för ombudsarvode (25 timmar à 2 000 kr) och 11 200 kr för tidsspillan och 740 kr för utlägg avseende resekostnad. Yrkad ersättning avser nedlagt arbete såväl i Lantmäteriet som i mark- och miljödomstolen, vilket klagandena har påpekat. B.G.s ombud har inte ingivit någon specificerad arbetsredogörelse som visar hur många timmar och vilka arbetsmoment som den yrkade ersättningen för ombudsarvode avser eller hur mycket av den nedlagda tiden som avser arbete i Lantmäteriet respektive i markoch miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen är därför hänvisad till att göra en egen uppskattning av skäligheten av den yrkade ersättningen. Mark- och miljödomstolen uppskattar att hälften av den yrkade ersättningen för ombudsarvode, d.v.s. 25 000 kronor exklusive mervärdesskatt, avser arbete i mark- och miljödomstolen. Vad gäller den begärda ersättningen för tidsspillan respektive utlägg framgår av kostnadsräkningen att denna till hälften är hänförlig till kostnader som har uppstått under handläggningen hos Lantmäteriet. Även vad gäller tidsspillan och utlägg kan B.G. därför endast tillerkännas ersättning

Sid 19 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 1468-24 Mark- och miljödomstolen

med hälften av yrkade belopp, dvs. med 5 600 kr respektive 370 kr exklusive mervärdesskatt. Sammantaget gör domstolen därmed bedömningen att B.G. s käligen ska ersättas för rättegångskostnader i målet med totalt 38 712 kr 50 ö re (inklusive mervärdesskatt).

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 27 december 2024.

Bodil Svensson Viktor Dalbert I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bodil Svensson, ordförande, och tekniska rådet Viktor Dalbert.