F 17695-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Med ändring av mark- och miljödomstolens dom undanröjer Mark- och miljööverdomstolen lantmäterimyndighetens beslut den 29 april 2024 och återförvisar förrättningen till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling. 2. Mark- och miljööverdomstolen förpliktigar Stiftelsen Skogssällskapet att ersätta K.d.L.s, C.M.N.s och J.N.s rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen med 87 500 kronor, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 10 december 2024 till dess betalning sker. 3. Stiftelsen Skogssällskapet ska betala ersättning för K.d.L.s, C.M.N.s och J.N.s rättegångskostnader i Mark- och miljööver-domstolen med 41 250 kro nor, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K.d.L., C.M.N. och J.N. har i första handyrkat att Mark- och miljööverdomstolen med ändring av mark- och miljödomstolens dom ska upphäva lantmäterimyndighetens beslut och förplikta Stiftelsen Skogssällskapet att ensam betala kostnaden för den sökta åtgärden.

I andra hand har klagandena yrkat att beslutet ska undanröjas och återförvisas för genomförande av vägens sträckning, i första hand enligt alternativen F eller G, i andra hand enligt alternativen B eller C och i sista hand enligt alternativ E.

I tredje hand, för det fall gemensamhetsanläggningen alltjämt ska omfatta vägens sträckning enligt alternativ A, har klagandena yrkat (l) att servitutet om grindförbud ska upphävas eller ändras på så sätt att fastigheterna A och B inte ska belastas av grindförbudet, (2) att fastigheterna A och B inte ska belastas av röjningsr ätt samt (3) att deras betalningsskyldighet avseende förrättningskostnaderna reduceras ytterligare.

Klagandena har även yrkat ersättning för rättegångskostnader med 128 750 kronor inklusive moms, varav 87 500 kronor avser processen i mark- och miljödomstolen och 41 250 kronor avser processen i Mark- och miljööverdomstolen.

Klagandena har i huvudsak anfört detsamma som vid mark- och miljödomstolen.

Stiftelsen Skogssällskapet har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Stiftelsen har motsatt sig att betala ersättning för rättegångskostnader men har vitsordat skäligheten av yrkade belopp. Stiftelsen har i huvudsak anfört detsamma som vid mark- och miljödomstolen.

F.L. har medgett klagandenas talan.

T.V. och K.V. har uppgett att de inte motsätter sig vare sig lantmäterimyndighetens be slut eller mark- och miljödomstolens dom. De har vidare

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

uppgett att de inte anser sig vara sakägare avseende vägens sträckning enligt alternativ A. De har i huvudsak anfört detsamma som vid mark- och miljödomstolen.

J.L., J.N., K-G.S. och I.S. har getts tillfälle att yttra sig men har inte hörts av.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

I januari 2022 ansökte Stiftelsen Skogssällskapet, ägare av skogsfastigheterna C och D, om förrättning för att inrätta utfartsväg för fastigheterna till allmän väg som en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149), AL. I mars 2023 kompletterade stiftelsen ansökan med yrkande om att tre vägservitut skulle upphävas genom fastighetsreglering. Under förrättningen har lantmäterimyndigheten utrett alternativa lokaliseringar för en gemensamhetsanläggning; A, B+C, D+E, F respektive G, varefter myndigheten beslutade enligt alternativ A.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

Ett grundläggande villkor för att en anläggning som avses vara gemensam för flera fastigheter ska kunna inrättas som en gemensamhetsanläggning, är att anläggningen tillgodoser ett ändamål av stadigvarande betydelse för dessa fastigheter (se 1 § AL). Därutöver krävs bland annat att ett antal materiella villkor är uppfyllda, vilka i huvudsak är samlade i 5–11 §§ AL.

Väsentlighets-, båtnads- och opinionsvillkoren

En gemensamhetsanläggning får enligt 5 § AL inte inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen (väsentlighetsvillkoret). Enligt 6 § AL får gemensamhetsanläggning inrättas endast om fördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför (båtnadsvillkoret). En gemensamhetsanläggning får enligt 7 § AL inte heller inrättas, om ägarna av de fastigheter som ska delta i anläggningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det (opinionsvillkoret).

Avgörande för väsentlighetsprövningen är om det kan konstateras att det föreligger ett påtagligt behov för en fastighet att ha tillgång till den nyttighet som avses med gemensamhetsanläggningen. Om fastigheten redan är utrustad med en separat anläggning som fyller samma funktion, bör som regel anslutning inte komma i fråga (se prop. 1973:160 s. 151).

Som utgångspunkt anses det vara av väsentlig betydelse för alla fastigheter att få tillgång till nödvändiga vägar utanför sitt område. Normalt kan det konstateras vara av väsentlig betydelse för alla fastigheter, som har mark inom en väganläggnings s.k. båtnadsområde, att få tillgång till vägen. Båtnadsområdet är dock inte något i förväg bestämt område på marken utan utgörs av de fastigheter för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen och som därför kan tvångsanslutas till anläggningen. (Jfr 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, prop. 1973:160 s. 277 och Mark- och miljööverdomstolens dom 2017-06-02 mål nr F 4097-16.)

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

Lantmäterimyndigheten har bedömt att det är av väsentlig betydelse för fastigheterna F, E, C, A, D och B, men inte för fastigheten G, att ha andel i en gemensamhetsanläg gning enligt alternativ A, och avgränsat båtnadsområdet utifrån det.

Gemensamt för de fastigheter som lantmäterimyndigheten angivit som deltagande fastigheter i gemensamhetsanläggningen, med undantag av F, är att dessa inte har någo n direktanslutning till allmän väg varför det som utgångspunkt får anses vara av väsentlig betydelse för dem att ha del i en anläggning för väg. Vilka fastigheter som har ett påtagligt behov av en viss väganläggning beror dock på i vilket läge en sådan är lokaliserad. Det innebär att båtnadsområdet inte kan avgränsas fristående från utfallet av den lokaliseringsprövning som ska göras enligt 8 § AL, vilket Mark- och miljööverdomstolen återkommer till nedan. Den slutliga prövningen av båtnadsvillkoret kan därmed inte göras förrän lokaliseringsprövningen har utförts.

Flera fastighetsägare har, av lite varierande skäl, motsatt sig att gemensamhetsanläggning inrättas enligt vissa alternativ. Detta tyder på att det finns viss oenighet mellan fastighetsägarna som behöver hanteras. Ingen fastighetsägare har dock helt motsatt sig åtgärden, utan framför allt invänt mot vissa specifika alternativ. Det har därmed inte framkommit beaktansvärda skäl mot ett inrättande men en slutlig prövning av opinionsvillkoret kräver att båtnadsområdet först har klargjorts.

Lokaliseringsvillkoret

Valet mellan de identifierade alternativen avgörs genom tillämpning av det s.k. lokaliseringsvillkoret i 8 § AL. Av bestämmelsen följer att en gemensamhetsanläggning ska förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Prövningen ska göras i två led. Först prövas vilket alternativ som föranleder minsta intrång och olägenheter. Därefter prövas om kostnaderna för det valda alternativet är oskäliga. (Se rättsfallet RH 2006:24.)

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

Syftet med 8 § AL är att skydda såväl enskilda som allmänna intressen. Vid den prövningen bör hänsyn inte bara tas till ekonomiska värden utan också till ideella värden. Några mer konkreta riktlinjer för den bedömningen finns dock inte utan det är överlämnat till domstolarna att avgöra utifrån hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och till de värderingar som råder vid den aktuella tidpunkten. (Se prop. 1973:160 s. 194.)

Utifrån de enskilda fastighetsägarnas perspektiv men också utifrån det allmänna intresset om en effektiv markanvändning, bör visserligen infrastrukturanläggningar som redan existerar och som oaktat den aktuella prövningen kommer kvarstå, i första hand användas i stället för att anlägga ytterligare en anläggning med samma funktion i nära anslutning till en redan existerande anläggning (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom 2025-01-30 i mål nr F 13088-23). Vid bedömningen av vilket vägalternativ som medför minsta intrång och olägenheter ska dock eventuell befintlig rättslig belastning och eventuell faktiskt pågående vägtrafik som utgångspunkt inte beaktas eftersom ett motsatt synsätt skulle motverka att en olämpligt lokaliserad väg flyttas till ett bättre läge. (Se rättsfallen RH 2006:24 och NJA 1993 s. 7.)

Intrångs- och olägenhetsprövningen

Vid intrångs- och olägenhetsprövningen ska främst bedömas de olika alternativens föroch nackdelar. Lantmäterimyndigheten har vid sin prövning av första ledet i 8 § första stycket AL räknat fram en fiktiv intrångsersättning för respektive alternativ. Det kan konstateras att alternativen A, D+E och G innebär att en utfartsväg skulle anläggas i mycket nära anslutning till gårdsbebyggelse. Den av lantmäterimyndigheten redovisade värderingen har bland annat utgått från en marknadsvärdespåverkan som för alternativ A angetts till en procent av fastigheternas värde, för alternativ D+E angetts till fyra procent av fastigheternas värde och för alternativ G inte åsatts någon procentuell andel av fastigheternas värde eftersom den bebyggelse som det är fråga om för det alternativet redan ligger i nära anslutning till länsväg 556. Den tillämpade beräkningsmetoden beaktar enligt Mark- och miljööverdomstolen inte fullt ut de omständigheter som bör ligga till grund för en välavvägd intrångs- och olägenhetsbedömning. Utgångspunkten vid prövningen av intrång och olägenheter bör i stället

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

vara en helhetsavvägning av samtliga relevanta omständigheter, där hänsyn tas bland annat till störningar för berörda fastigheter, anslutning till allmän väg från trafiksäkerhetssynpunkt samt trafiksäkerhet och trafikförhållanden i övrigt (jfr NJA 1993 s. 7). Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det mindre lämpligt med trafik genom gårdscentrum nära bostadshus och ekonomibyggnader. Risken för olyckor kan inte bedömas som försumbar, inte minst med hänsyn till att vägen kommer att trafikeras av stora fordon till och från sökandens skogsbruksfastigheter. Till skillnad från underinstanserna anser Mark- och miljööverdomstolen alltså att starka skäl talar emot att en gemensamhetsanläggning inrättas enligt alternativ A och D+E. Detsamma gäller för alternativ G, även med beaktande av att den fastighet som det alternativet berör ligger nära länsväg 556.

Mark- och miljööverdomstolen går med hänsyn till det endast vidare med att bedöma de övriga alternativen B+C och F. Det kan konstateras att alternativ F (röd+orange+gul färg enligt kartan ovan) är det enda av dessa alternativ som innebär direkt anslutning till allmän väg, dvs. utan vidare anslutning via annan enskild väg. Utifrån den tillgängliga utredningen i målet framstår därför alternativ F som det alternativ som medför minsta intrång och olägenhet. I denna bedömning har vägts in att alternativ F, till skillnad mot alternativ A, innebär att en ny väganläggning till delar behöver iordningsställas i skogsmark i stället för att befintlig väginfrastruktur används.

Skälighetsprövningen

Vid prövningen om kostnaderna för alternativ F är oskäliga ska de kostnader som uppkommer om alternativ F genomförs jämföras med de kostnader som följer av att alternativ B+C genomförs. Av betydelse vid skälighetsbedömningen kan även vara antalet fastigheter som ska bära kostnaderna och storleken av dessa i förhållande till fastigheternas värde. Det kan konstateras att alternativ F enligt lantmäterimyndighetens utredning innebär de lägsta kostnaderna av alla alternativ. Utifrån tillgänglig utredning bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det framstår som att alternativ F kan genomföras utan oskäliga kostnader, oaktat att det ännu inte är klarlagt hur båtnadsområdet ska avgränsas för en anläggning med den lokaliseringen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

Förrättningen ska återförvisas till lantmäterimyndigheten

Enligt Mark- och miljööverdomstolens mening talar utredningen i målet alltså emot att en gemensamhetsanläggning inrättas enligt alternativ A. Däremot ger utredningen stöd för att alternativ F innebär att gemensamhetsanläggningen förläggs och utförs på sådant sätt att ändamålet med anläggningen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.

Frågan om gemensamhetsanläggningens lokalisering inverkar på prövningen av övriga materiella villkor. Bedömningen av vilka fastigheter som har ett påtagligt behov av utfartsvägen i ett annat läge, kommer i sin tur ha bäring på hur båtnadsområdet ska avgränsas och därmed prövningen av båtnadsvillkoret. Det kan i sin tur även påverka utformningen av anläggningsbeslutet avseende till exempel vägstandard och behov av vinterväghållning. Därtill kan konstateras att det alternativ som Mark- och miljööverdomstolen förordar (alternativ F) berör fastigheten H vars ägare, såvitt framgår av förrättningens sakägarförteckningar, inte i något skede behandlats som sakägare i förrättningen. Mark- och miljööverdomstolen anser sig mot denna bakgrund förhindrad att ta slutlig ställning till alternativen. Förrättningen ska därför återförvisas till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling.

Lantmäterimyndighetens beslut om att upphäva vägservitut har inte överklagats. Med den utgång som Mark- och miljööverdomstolen nu har kommit fram till kan det inte uteslutas att fastigheterna D och B alltjämt har ett behov av dessa vägservitut. Även fastighetsbildningsbeslutet om fastighetsreglering för upphävande av servituten ska därför undanröjas och förrättningen återförvisas också i den delen (se 31 § AL och 16 kap. 11 § andra stycket FBL). Därtill kan det konstateras att Stiftelsen Skogssällskapet inte över huvud taget har haft rätt att påkalla fastighetsreglering i syfte att upphäva vägservitut som gäller fastigheterna A och B (se 5 kap. 3 § FBL).

Sammanfattningsvis ska samtliga lantmäterimyndighetens beslut undanröjas och förrättningen återförvisas till lantmäterimyndigheten för vidare behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

Rättegångskostnader

Av 31 § AL och 16 kap. 14 § första stycket FBL följer att mark- och miljödomstolen får, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken (RB) tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna. Bestämmelsen i 16 kap. 14 § första stycket FBL är enligt 17 kap. 3 § FBL tillämplig även i Mark- och miljööverdomstolen. I förarbetena till fastighetsbildningslagen anges att om vissa parter står i klart motsatsförhållande till varandra, och om omständigheterna inte föranleder annat, ska en fördelning enligt principerna i 18 kap. RB anses som den mest skäliga (se prop. 1969:128 del B s. 920). Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § RB är den förlorande parten skyldig att ersätta motparten för dennes rättegångskostnader.

Mark- och miljööverdomstolens avgörande innebär att målet återförvisas till lantmäterimyndigheten för fortsatt behandling. K.d.L., C.M.N. och J.N. får därmed a nses ha nått framgång med sin talan och ska betraktas som vinnande parter (jfr ”Grän sen och rättegångskostnaderna” NJA 2021 s. 1085). De har därför rätt till ersättning för sina rättegångskostnader vid såväl markoch miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen.

F.L. och J.L. yttrade sig inte i mark- och miljödomstolen. F.L. har i Mark- och miljöö verdomstolen medgett klagandenas talan. T.V. och J.V. har, såsom det får förstås, yttrat sig upplysningsvis i både mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen och uppgett att de inte anser sig vara motparter i målet. Varken J.N., K-G.S. eller I.S. har yttrat sig i Mark- och miljööverdomstolen. J.N. och K-G.S. har inte heller yttrat sig i mark- och miljödomstolen. I.S. meddelade i mark- o ch miljödomstolen att han ställde sig bakom Stiftelsen Skogssällskapets svar i målet men uppgav att han i övrigt inte hade något att tillägga. Mot den bakgrunden bedömer Mark- och miljööverdomstolen att det inte föreligger något sådant motsatsförhållande mellan å ena sidan F och J.L., T och J.V., J.N., K-G. S. och I.S.

SVEA HOVRÄTT DOM F 17695-24

och å andra sidan K.d.L., C.M.N. och J.N. som krävs för ersättningsskyldighet.

Mellan klagandena å ena sidan och Stiftelsen Skogssällskapet å andra sidan föreligger dock ett klart motsatsförhållande. Stiftelsen Skogssällskapet ska därför ersätta K.d.L.s, C.M.N.s och J.N.s rättegångskostnader i båda instanser.

K.d.L., C.M.N. och J.N. har yrkat ersättning för rättegångskostnader i mark- och milj ödomstolen med 87 500 kr och i Mark- och miljööverdomstolen med 41 250 kr. Stiftelsen Skogssällskapet har vitsordat skäligheten av de yrkade beloppen. Ränta ska utgå enligt lag (se 18 kap. 8 § andra stycket RB).

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg och Kristina Dreijer, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs samt tf. hovrättsassessorn Elin Jansson Holmberg, referent.

Föredragande har varit Anna Mirzadeh-Cederlund.

Bilaga A

Sid 1 (18) VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 2449-24 Mark- och miljödomstolen 2024-12-10 meddelad i Vänersborg

PARTER

Klagande

1K.d.L.

2C.M.N.

3J.N.

Ombud 1-3: L.W.

Motpart

1F.L.

2J.L.

3Stiftelsen Skogssällskapet, 857201-5546 Box 11374 404 28 Göteborg 4. K-G.S.

Sid 2 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

5I.S.

6T.V.

7K.V.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut 2024-04-29 i ärende nr N2261, se bilaga 1

SAKEN

Anläggningsåtgärd berörande fastigheten A i Laholms kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena.

Sid 3 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Skogssällskapet ansökte den 26 januari 2022 om bildande av gemensamhetsanläggning för utfart (alt A i lantmäteriakten).

Under förrättningens gång yrkade K.d.L., J.N. och C.M.N. på alternativ lokaliserin g av utfartsväg, alt B-G. Lantmäteriet utredde samtliga sju alternativ.

Lantmäteriet bildade gemensamhetsanläggningen blivande G7 för väg den 29 april 2 024 samt tog beslut om andelstal, upphävde genom fastighetsreglering dels servitut för väg 13-IM1-30/300.1, dels servitut för väg 1381-98/34.1 samt delvis upphävde servitut för väg 13-VEI-63.1. Vidare bildade Lantmäteriet servitut för röjningsrätt och grindförbud, tog beslut om ersättning, tillträde, fördelning av kostnader i förrättningen och tog avslutningsbeslut.

Förrättningen överklagades av K.d.L., J.N. och C.M.N..

YRKANDEN M.M.

K.d.L., J.N. och C.M.N. har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver Lantmäteriets beslut att bilda blivande G7 samt förpliktigar Skogssällskapet att ensam bära kostnaden för den begärda fastighetsbildningsåtgärden.

I andra hand har yrkats att mark- och miljödomstolen undanröjer Lantmäteriets beslut och återförvisar ärendet till Lantmäteriet för genomförande av vägens sträckning, i första hand enligt alternativen F eller G, i andra hand enligt alternativen B eller C och i sista hand enligt alternativ E.

För det fall mark- och miljödomstolen kommer fram till att gemensamhetsanläggningen alltjämt skall omfatta vägens sträckning enligt alternativ A har klagandena begärt 1) att servitutet om grindförbud upphävs/ändras

Sid 4 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

såtillvida att fastigheterna A och B inte skall belastas av grindförbudet (2) att A och B undantas från, (dvs ej belastas av) den beslutade röjningsrätten samt (3) att Klagandenas betalningsskyldighet avseende förrättningskostnaderna reduceras ytterligare.

Klagandena har yrkat ersättning för rättegångskostnader med ett belopp om 87 500 kr inkl moms.

Stiftelsen Skogssällskapet har motsatt sig ändring av Lantmäteriets beslut.

I.S. har motsatt sig ändring av Lantmäteriets beslut.

K.V. och T.V. har, som domstolen uppfattar deras inställning, motsatt sig änd ring av Lantmäteriets beslut.

K.d.L., J.N. och C.M.N. (Klagandena) har som skäl för sina yrkanden anfört bla nd annat följande.

Bakgrund

De har ägt fastigheterna A och B sedan 2021. Det finns ett flertal byggnader på fasti gheten, varav två bostadshus, ett på A och ett på B. Huset på A är under renovering och så småningom skall även det andra bostadshuset renoveras. De nyttjar idag huvudsakligen fastigheterna för fritidsändamål och besöker därvid regelbundet fastigheterna året runt. C.M.N. och J.N. har dessutom för avsikt att permanent bosät ta sig i bostadshuset på A under nästkommande år. Området med bostadshus, ladug ård mm beläget i den västra delen av fastigheten A har sedan lång tid tillbaka gått under namnet "Knallen" och det namnet förekommer också på ett flertal av de kartor som finns med i det material som legat till grund för lantmäteriets handläggning och beslut.

Sid 5 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

I samband med köpet fick de besked om att den väg som löpte från Knallen öster ut i riktning mot Halmstadsvägen/Knäredsvägen ("Landsvägen") var en privat väg som grannfastigheterna i väster — som ägs av Skogssällskapet — inte hade någon rätt att nyttja.

Sedan de tillträtt fastigheterna framkom emellertid ganska snart att såväl Skogssällskapet som de jägare som Skogssällskapet hade upplåtit jakt till var av en annan uppfattning. Vid de tillfällen då de vistades på fastigheterna förekom sålunda såväl transporter med tung trafik avsedd för skogshantering som en relativt omfattande trafik relaterad till den jakt som bedrevs på Skogssällskapets mark. Vid den därpå följande dialogen med Skogssällskapet, då de protesterade mot att vägen användes av Skogssällskapet och jägarna, hävdade Skogssällskapet att de hade rätt att använda vägen med stöd av ett servitut som skulle varit bildat i samband med laga skifte år 1852.

Upprinnelsen till den av Skogssällskapet sedermera ingivna ansökan om inrättande av en gemensamhetsanläggning har sålunda varit den i punkten 1.3 beskrivna tvistefrågan och Skogssällskapet har varit den enda sökande.

Under lantmäteriets handläggning av ärendet lät de göra kompletterande efterforskningar vad avser den aktuella vägsträckningen och dess uppkomst och efter avstämningar med B.J., son till tidigare ägaren av fastigheten A, samt kontakter med Trafikverket framkom att vägen från Knallen i östlig riktning ut mot Landsvägen anlades först på 50-talet av den dåvarande ägaren tillA, V.H. Dessförinnan fanns det inte någon väg ut mot Landsvägen utan man tog s ig till Knallen söderifrån via en väg som gick genom Linghult upp mot Knallen. Det är den vägen som motsvarar vägalternativ ("D") i lantmäteriets utredning. Anledningen till att V.H. anlade vägen ut mot Landsvägen var att vägen precis hade byggts och att han därmed fick en "genväg" ut mot Landsvägen. Som framgår av lantmäteriets utredning finns vägen mot Linghult alltjämt kvar men behöver rustas upp för att bli körbar. Vägen

Sid 6 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

från Knallen västerut mot Landsvägen är sålunda ensamt uppförd och bekostad a vtidigare ägare till A.

Sedan Skogssällskapet förvärvat de båda fastigheterna D och C under slutet av 60-t alet träffades en överenskommelse med V.H. om att Skogssällskapet skulle får nytt ja V.H. privata väg ut till Landsvägen mot att V.H. i sin tur fick jakträtt på Skogssä llskapets marker. Vägen mot Linghult var vid denna tidpunkt alltjämt fullt farbar m en det gick betydligt fortare att ta sig ut från Skogssällskapets egen väg från fastigh eterna C och D genom att använda Vilhelm Håkanssons privata väg.

Skogssällskapets nyttjanderätt upphörde härefter någon gång under 70-talet och Skogssällskapet förbjöds att använda vägen. Det har härefter inte träffats något nytt avtal av innebörd att Skogssällskapet fick använda sig av vägen. Vad gäller övriga detaljer och bakomliggande dokumentation såvitt avser historiken kring vägens tillkomst mm hänvisas till tidigare ingivet yttrande 2023-08-08 med tillhörande bilagor, aktbilaga 22 i lantmäteriets akt.

Som en del i lantmäteriets utredningsåtgärder har ingått att pröva Skogssällskapets påstående om deras rätt att använda vägen från Knallen ut till Landsvägen kunde härledas till ett servitut bildat vid det laga skiftet 1852. På sätt framgår av aktbilaga 26 i lantmäteriets akt har lantmäteriet kommit till den slutsatsen att det servitut som Skogssällskapet påstått kunde härledas från det laga skiftet inte förelåg. Skogssällskapet har härefter under den fortsatta handläggningen hos lantmäteriet inte ifrågasatt att vägen från Knallen ut mot Landsvägen är en privat väg som de inte har någon laglig rätt att nyttja.

Utgångspunkten för domstolens bedömning av nu aktuellt ärende är sålunda att vägavsnittet från Knallen ut till Landsvägen är en privat väg som endast har fått nyttjas av Klagandena.

Åtgärden strider mot 5 § anläggningslagen (1973:1149), (AL)

Sid 7 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

Eftersom de har motsatt sig att den yrkade anläggningen inrättas handlar ärendet — ur deras perspektiv — om en tvångsanslutning till den sökta gemensamhetsanläggningen. För att en sådan åtgärd skall tillåtas krävs bl a enligt 5 § AL att det är av väsentlig betydelse för deras fastigheter att ha del i anläggningen. Det skall sålunda finnas ett påtagligt behov för fastigheterna A och B att ha tillgång till den nyttighet som avses med gemensamhetsanläggningen och om nyttigheten kan tillgodoses genom en egen anläggning eller om fastigheterna redan är utrustade med en separat anläggning som fyller samma funktion som den ifrågasatta skall den begärda åtgärden inte tillåtas.

I nu aktuellt fall kan man inledningsvis konstatera att ingen av dem har någon som helst — eller i vart fall synnerligen perifiär och i sammanhanget oväsentlig — nytta av att få tillgång till den del av vägen som enligt det beslutade alternativet A löper västerut in på Skogssällskapets marker. Det kan härjämte konstateras att deras fastigheter visserligen har ett självklart behov av utfartsväg till allmän väg men att sådan utfartsväg redan är säkerställd genom den privata vägen från Knallen ut till allmän väg.

För A och Göstorp B har detta hittills lösts genom en därtill hörande separat muntlig överenskommelse med ägaren till fastigheten F. För fastigheten Göstorp B har rätten till utfartsväg i östlig riktning fram till F lösts geno m ett officialservitut som bildades under 1998 i samband med att fastigheten avstyckades från A. De har dessutom ytterligare säkrat upp sin rätt att använda väg över F för anslutning till allmän väg genom ett särskilt servitutsavtal som är under upprättande. De räknar med att kunna komplettera överklagandet med servitutsavtalet inom kort. För dem och fastigheterna A och B finns det sålunda varken i dagsläget eller under en överskådlig framtid något som helst behov av att fastigheterna A respektive B ansluts till den aktuella gemensamhetsanläggningen.

Den privata vägen är för övrigt i mycket bra skick och underhållsbehovet under de närmaste åren är närmast obefintligt (förutsatt att vägen även fortsättningsvis endast

Sid 8 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

används av ägarna till A och B för transport till och från deras fastigheter). Sålunda är vare sig den privata vägens ålder eller skick något skäl för någon annan bedömning än att väsentlighetsvillkoret inte är uppfyllt.

Det kan inte förnekas — och är i och för sig tämligen uppenbart — att Skogssällskapet har ett påtagligt behov av någon form av väganslutning ut till allmän väg men det saknar vid prövningen enligt § 5 i AL i nu aktuellt fall helt betydelse. Det finns dessutom ett flertal andra fullt möjliga och acceptabla alternativa vägsträckningar för Skogssällskapet att tillgå. Jag återkommer till dessa nedan.

Det är vidare i och för sig korrekt att fastigheterna A och B har ett väsentligt behov av att nyttja den privata vägen för in och utfart till fastigheterna men detta behov avser inte någon del av den övriga vägsträckningen och är — som påpekats ovan — redan gemensamhetsanläggningen förutan, till fullo tillgodosett genom just den egna privata vägen och den särskilda överenskommelsen/servitutsavtalet avseende den del av vägen som löper över F.

Redan de omständigheter som anförts under p 2.1— 2.6 ovan och därtill hörande konklusion av innebörd att det inte är av väsentlig betydelse för fastigheterna A och B att ha del i gemensam hetsanläggningen är tillfyllest för att den sökta åtgärden inte skall tillåtas.

Åtgärden strider mot 8 § AL

Den av lantmäteriet påbörjade utredningen i enlighet med den av Skogssällskapet ingivna ansökan om gemensamhetsanläggning (alternativ A) har efter yrkande från Klagandena om framtagande av alternativa vägsträckningar kompletterats med ytterligare sex tänkbara alternativa vägsträckningar, i utredningen benämnda B-G. Det har inte framkommit några formella hinder hänförligt till exempelvis planbestämmelser eller naturvärden för något av alternativen.

Sid 9 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

Även om Mark- och miljödomstolen inte kommer fram till att den beslutade åtgärden strider mot 5 § AL skall en prövning och ett val göras mellan de av lantmäteriet framtagna sju alternativen A-G. Vid en sådan prövning skall de olika alternativen ställas mot varandra vad avser (1) olägenheter och intrång samt (2) kostnaderna för de deltagande fastigheterna. Om något eller några av alternativen B-G, vid en samlad bedömning, bedöms medföra mindre intrång och olägenheter än alternativ A och att ett sådant/sådana alternativ kan genomföras utan oskäliga kostnader, skall den beslutade gemensamhetsanläggningen enligt alternativ A upphävas.

Vad gäller olägenheter och intrång kan inledningsvis konstateras att det finns två alternativ som avsevärt skiljer sig från övriga alternativ i så måtto att vägsträckningen går mycket nära en befintlig bostadsbebyggelse. Dessa alternativ är A samt D. Alternativ B, C och F går inte i närheten av någon bebyggelse överhuvudtaget. Alternativ G passerar visserligen en ladugårdsbyggnad men ligger på "behörigt avstånd" från det till ladugården hörande bostadshuset. Även alternativ E passerar bostadshus på såväl A och Veinge Linghult G men också här på ett behörigt avstånd

En effektuering av lantmäteriets beslut enligt alternativ A skulle resultera i mycket s tora olägenheter för A och B eftersom trafikintensiteten på vägen skulle öka avsevärt. Innan de gjorde klart för Skogssällskapet att det inte förelåg någon rätt för Skogssällskapet att nyttja vägen över A och B och blockerade vägen en bit in från Landsvägen stördes de av trafik från såväl skogsmaskiner, virkestransporter som fordon tillhörande det jaktlag som jagade på S kogssällskapets marker. Dessutom var det inte ovanligt att även andra bilar kom körandes på vägen för att vända tillbaka när de insåg att det i praktiken handlade om en "återvändsgränd". Det skall i sammanhanget särskilt påpekas att bostadshuset på Göstorp B ligger extremt nära den väg där det alltså är tänkt att bl a tunga virkestransporter och skogsmaskiner skall passera. Detta åskådliggörs med all önskvärd tydlighet av bilagda fotografi som visar att trappan från huset går ända ner till vägkanten, Bilaga 2. Även bostadshuset på A ligger mycket nära

Sid 10 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

vägen, ca 11 meter och en annan byggnad i samma gruppering som bostads-huset ligger bara någon meter från vägkanten, Bilaga 3. De hänvisar även härvid till aktbilaga 29, sid 6-9. Risken för olyckor kan inte betraktas som försumbar, i vart fall under jaktsäsongerna och under de perioder då det pågår skogsskötsel och/eller avverkning och virkestransporter. Vid bedömningen av olycksrisken skall även tas i beaktande att någon eller båda av fastigheterna kan komma att förvärvas av en barnfamilj samt att det naturligtvis även med nuvarande ägare kan bli aktuellt med besök av vänner som har barn. Alldeles oavsett vilken gradering som man åsätter ol ycksrisken innebär det ett uppenbart störningsmoment för de som bor och vistas på A och B att den privata vägen nyttjas av olika fordon. De hänvisar i denna del även till vad som anförts under p 2.16 nedan.

Olägenheterna för A enligt p 2.11 skall även vägas samman med den extremt begränsade nytta som fastigheterna A och B har av vägens sträckning på övriga fastigheter.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan man sålunda konstatera att det i vart fall finns fem alternativa vägsträckningar i lantmäteriets utredning som i princip inte innebär några som helst olägenheter ur vare sig trafiksynpunkt eller på annat sätt för de deltagande fastigheterna. Dessa är alternativen B, C, E, F och G. Samtidigt kan konstateras att de två alternativ som innebär avsevärt högst olägenhet för berörda fastighetsägare är alternativen A och D.

Om man därefter gör en jämförelse mellan de av lantmäteriet beräknade kostnaderna för de olika alternativen, se aktbilaga 29, sid 82, framkommer att den samlade kostnadsbilden för såväl alternativ F som G är lägre eller i princip densamma som för alternativ A. Mot bakgrund av alternativ A medför uppenbart större olägenheter än både F och G (som överhuvudtaget inte har några identifierbara olägenheter) är det mycket svårförståeligt hur lantmäteriet ändå kommit fram till att alternativ A— vid en samlad bedömning — skulle vara ett bättre och mer lämpligt alternativ än exempelvis F eller G.

Sid 11 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

Även om kostnaderna för alternativ E är något högre än kostnaderna för alternativ A så är differensen inte högre än att alternativ E är ett betydligt lämpligare alternativ än A sett till att alternativ A innebär betydligt större olägenheter för berörda fastigheter än alternativ E. Sistnämnda alternativ passerar visserligen viss b ebyggelse på Linghult G men på avsevärt längre avstånd än vad som gäller beträffande sträckningen enligt alternativ A. Den ofrånkomliga slutsatsen är att såväl alternativ E, F och G kan genomföras utan oskäliga kostnader och att samtliga dessa innebär avsevärt mindre olägenheter än alternativ A. De hänvisar härvid även till NJA 1993 s 7 där just olägenhetsfaktorn bedömdes väga tyngst trots att kostnaden för den alternativa sträckningen var 10 gånger högre. Rättsfallet ger dessutom stöd för att även kostnaderna för alternativ B och C är skäliga, vilket i sin tur placerar även dessa alternativ som ett totalt sett bättre. och lämpligare än alternativ A. Även i rättsfallet från Hovrätten för Övre Norrland, 2004-02-25, Ö 1009-03 valdes den trafiksäkraste lösningen. De hänvisar även till RH 2006:24 där stor hänsyn har tagits till de störningar som respektive alternativ skulle föranleda.

Åtgärden strider mot 12 § AL

På sätt redovisats under 2.11 ovan skulle en vägsträckning enligt alternativ A innebära mycket stora olägenheter för A och H med hänsyn till bl a störningar från tunga fordon som passerar mycket nära befintlig bebyggelse och befintliga bostadshus. Bostadshusen med tillhörande ladugårdar och andra byggnader ligger idag ensligt placerade ett antal hundra meter in från den allmänna vägen och det finns inte någon annan bebyggelse i närheten. Den närmsta grannen är de boende på Linghultsfastigheten. Ett betydande värde för båda fastigheterna ligger just i att bostadshusen ligger enskilt utan störningar från vare sig trafik, näraliggande bebyggelse eller annat. En fridfull plats helt enkelt. Med den nu beslutade samfälligheten kommer nyssnämnda värden mer eller mindre helt raseras. Mot den nu beskrivna bakgrunden är det Klagandenas uppfattning att den beslutade åtgärden totalt sett dessutom innebär synnerligt men för både A och B, varför åtgärd en inte skall tillåtas. Det finns inte heller förutsättningar för att tillåta åtgärden med stöd av de omständigheter som enligt 12 § AL undantagsvis kan medföra att åtgärden skall tillåtas även om synnerliga skäl föreligger.

Sid 12 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

Åtgärden strider mot egendomsskyddet i regeringsformen

Som påpekats ovan har deras fastigheter redan en säkrad utfartsrätt till allmän väg. Samma förhållande gäller för F. Samfälligheten har tillkommit efter ansökan från Skogssällskapet och det är i praktiken endast Skogssällskapet som har något egentligt intresse av vägsamfälligheten. Lantmäteriets bedömning att gemensamhetsanläggningen skulle tillgodose angelägna allmänna intressen är därför felaktig och åtgärden strider därmed också mot egendomsskyddet i regeringsformen. Vid denna bedömning skall även hänsyn tas till att det finns ett flertal fullgoda alternativa vägsträckningar att tillgå där de allmänna intressena får anses stå i bättre proportion till de enskilda intressena än alternativ A samt att det för A och B handlar det om en tvångsvis anslutning av en till fastigheterna hörande privat väg.

Grindförbud och röjningsrätt

Den yrkade åtgärden såvitt avser upphävande av grindförbudet skall bifallas eftersom grindar vid vägen i anslutning till de båda bostadshusen skulle bidra till att sänka hastigheten på de fordon som kommer att passera över deras fastigheter, inte minst tunga virkestransporter, vilket i sin tur — i vart fall relaterat till om grindar ej tilläts - skulle minska risken för olyckor. Om samfälligheten kvarstår enligt nu aktuell sträckning är det dessutom av stor vikt för fastigheterna A och B och dess ägare att kunna sätta upp en grind vid vägens början mot allmän väg (eller i vart fall vid gränsen av A i öster) — med möjlighet att efter samråd med samfälligheten förse denna med lås för att förebygga inbrott i bostadshusen och övriga byggnader och/eller skadegörelse. Bebyggelsen på A och B ligger ensligt och helt avskild från såväl allmän väg som annan bebyggelse och är därför särskilt utsatt för denna typ av brottslighet.

Lantmäteriet har motiverat sitt beslut att införa röjningsrätt längs med vägen på A och B med att det inte är osannolikt att ett sådant behov skulle kunna uppkomma i framtiden. Med ett sådant resonemang skulle det emellertid i princip alltid vara fritt fram för röjningsrätt längs vägar oavsett om det föreligger något

Sid 13 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

identifierbart behov ur trafiksäkerhetssynpunkt eller inte enligt 51 § AL och det kan inte ha varit lagstiftarens avsikt. De menar för övrigt att det inte ens under överskådlig framtid kommer att finns något behov av att ur trafiksäkerhetssynpunkt vidta röjningsarbeten längs den del av vägen som löper över A och B.

De hävdar vidare att en röjningsrätt längs vägen över A och B — i vart fall rent hyp otetiskt — skulle kunna innebära en risk för att betydande naturvärden går förlorade eftersom det längs vägavsnittet finns flertalet vackra stora uppvuxna tr äd som växer precis i vägkanten. På ett vägavsnitt bildar dessa en vacker allé. Deras utgångspunkt är visserligen att samtliga dessa träd är av större prydnadsvärde och att det därför krävs synnerliga skäl för att dessa skall få fällas inom ramen för en röjningsrätt men det finns ändå en icke försumbar risk att delar av trädbeståndet kan komma att bli fällda med stöd av den beslutade röjningsrätten och detta är inte a cceptabelt. Den beslutade röjningsrätten längs vägen över A och B skall därmed anses innebära synnerliga med för de belastade fastigheterna och i vart fall ett större intrång än nödvändigt.

Vad som anförts ovan medför sammantaget att den beslutade röjningsrätten strider mot 51 § AL och skall upphävas.

Deras del av förrättningskostnaderna skall reduceras ytterligare eftersom deras nytta av gemensamhetsanläggningen är mycket begränsad, i synnerhet med beaktande av att de redan har säkrat in- och utfart till sina fastigheter genom en egen privat väg och genom en särskild överenskommelse med ägaren till F. De har inte heller någon som helst nytta, eller intresse, av att använda den del av vägen som löper utanför deras fastigheter (och F)

Sammanfattande slutord

Genom lantmäteriets beslut har deras fastigheter och därtill hörande privat väg tvångsanslutits till en gemensamhetsanläggning där den enda egentliga nyttan för deras fastigheter består i anslutning till allmän väg, vilket förhållande redan tidigare ostridigt förelegat genom muntlig överenskommelse med ägaren till Laholm

Sid 14 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

F. Det är mot denna bakgrund mycket svårbegripligt hur Lantmäteriet kunnat kom ma fram till att samfälligheten skulle vara av väsentlig betydelse för Klagandenas fastigheter. Ett skriftligt servitutsavtal är dessutom under upprättande varigenom Klagandena ytterligare kommer ha säkrat upp sin rätt till allmän väg.

Det är vidare ett ofrånkomligt faktum att den beslutade vägsträckningen innebär mycket stora olägenheter för A och B.

Härtill kommer att Lantmäteriet, efter deras begäran därom, har genomfört en relativt omfattande utredning avseende alternativa vägsträckningar där ett flertal alternativ uppenbart medför betydligt mindre olägenheter för berörda fastigheter än det av lantmäteriet slutligen valda alternativet samt där i vart fall tre alternativ dessutom kan genomföras utan oskälig kostnad — jämfört med övriga alternativ.

Detta innebär sammantaget att lantmäteriet beslut strider mot såväl § 5 som § 8 och § 12 AL.

På sätt närmare redovisats ovan tillgodoser gemensamhetsanläggningen i praktiken dessutom endast Skogssällskapets intressen, vilket innebär att åtgärden också strider mot 2 kap 15 § regeringsformen.

Stiftelsen Skogssällskapet har som skäl för sitt yrkande anfört bland annat följande.

Beslutet säkerställer att fastigheten C har ordnade utfartsmöjligheter till allmän väg. Även ett antal grannfastigheter säkras ordnade utfartsmöjligheter genom beslutet. Lantmäteriet har genom sin gedigna handläggning där ett flertal alternativ utretts visat att den beslutade åtgärden är den totalt sett lämpligaste.

Klagandena yrkar att grindförbudet ska upphävas. De noterar att klaganden eventuellt inte förstått att det är grindar som är stängda för övriga deltagande

Sid 15 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

fastigheter som avses, inte alla grindar. De motsätter sig inte att grindar/bommar sätts upp på lämpliga placeringar med lås så att alla behöriga kan passera men inte obehöriga.

Vad gäller röjningsrätt längs hela sträckan noterar de att Lantmäteriets beslutsmotivering är välformulerad och de instämmer i Lantmäteriets slutsats att en röjningsrätt är motiverad.

I.S. har meddelat mark- och miljödomstolen att han ställer sig bakom Stiftelsen Sk ogssällskapets skrivelse och har inget ytterligare att tillägga.

K.V. och T.V. har sammanfattningsvis som skäl för sitt yrkande anfört olika proble m och brister för deras fastighet, med klagandenas yrkade alternativa lokaliseringar av gemensamhetsanläggningen.

K.d.L., J.N. och C.M.N. har bemött yttrande från Skogssällskapet, K.V. och T.V. som och bland annat anfört följande.

Vad Skogssällskapet framfört i sitt yttrande föranleder inte någon ytterligare kommentar från deras sida.

De kan inledningsvis konstatera att de i flera avseenden delar K och T.V.s uppfattn ing vad gäller de olägenheter och det intrång som en vägsträckning över fastigheten skulle innebära för dem som fastighetsägare. Olägenheterna med tung trafik i nära anslutning till bebyggelsen är snarlik, inte minst den fridstörning som åtgärden skulle innebära för den boende på fastigheterna. Som tidigare påpekats förekom även en hel del annan trafik på deras privata väg innan de utnyttjade sin rätt att stänga av vägen en bit in från Landsvägen, inte minst från de jägare som utövade jakt på Skogssällskapets fastigheter i väster. Jägarna körde dessutom därvid regelmässigt i mycket hög hastighet, vilket upplevdes som mycket obehagligt.

Sid 16 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

Precis som K och T.V. har inte heller de något som helst behov eller nytta av att ans luta sig till en gemensamhetsanläggning eftersom de redan har säkrat upp sin anslutning till allmän väg genom ett vägservitut för all framtid över f astigheten F. Det är däremot svårt att se att inte samtliga de fastigheter som berörs a v antingen alternativ B, C, F eller G har i vart fall en viss nytta av en sträckning enligt respektive alternativ eftersom det övergripande syftet med samfälligheten är att bereda väg för hantering av den omgivande skogen.

De vill mot denna bakgrund ånyo påpeka att det finns ett flertal alternativa sträckningar som inte passerar någon bebyggelse överhuvudtaget (B, C och F) — där F är det ur kostnadsperspektiv klart lämpligaste. Alternativ G passera visserligen en ladugårdsbyggnad men ligger i övrigt på ett sådant avstånd från till ladugården tillhörande bostadshus att olägenheterna måste anses ytterst begränsade. Sistnämnda bostadshus har dessutom redan en allmän väg som ligger mycket nära huset.

Även om de vid en samlad bedömning alltjämt är av uppfattningen att alternativ E är ett lämpligare alternativ än A så är alternativ E på intet sätt något "förstahandsalternativ" för Klagandena. Mot bakgrund främst av vad som nu framförts av och T.V. förordar Klagandena i första hand något av alternativen F el ler G och i andra hand C eller B. Samtidigt kan konstateras att alternativen A och D, vid en samlad bedömning "sticker ut" som de klart mest olämpliga alternativen.

De vill i sammanhanget även påpeka att K och T.V.s beskrivning av den historiska a nvändningen av vägen söderut över Knallmossen och att den övergivits till följd av att den under 50-talet anlagda vägen från A erbjudit en närmare väg ut mot allmän väg stämmer väl överens med den historiebeskrivning som lämnats av dem och det faktum att vägavsnittet från Knallen ut mot allmän väg är en privat väg som är uppförd och bekostad av tidigare ägare till A

Sid 17 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

De har inte några särskilda kommentarer till påståendet att en påbyggnad av den idag befintliga vägen över Knallmossen skulle innebära en negativ miljöpåverkan utan överlåter detta i förekommande fall till domstolens prövning.

De problem som anförts såvitt avser alternativ E:s anslutning till allmän väg förefaller överdrivna och de kan inte se annat än att förutsättningarna är i princip desamma som för alternativ A:s anslutning till allmän väg. Just denna fråga måste d ock anses av mindre betydelse i sammanhanget. Det stora problemet för såväl dems om K och T.V. är istället de olägenheter och det intrång som skulle uppstå till följd av en gemensamhetsanläggning vars huvudsakliga syfte är att bereda väg för tunga virkestransporter samt olika skogsmaskiner.

Slutord

De har mycket svårt att förstå varför Lantmäteriet — trots de tydliga olägenheter och intrång som uppkommer för A och B och med ett flertal andra utredda och fullgoda alternativa vägsträckningar (såväl ur ett olägenhets- och intrångsperspektiv som ett kostnadsperspektiv) - ändå har valt att anlägga samfälligheten enligt alternativ A. Härtill kommer att A och B redan vid förrättningen hade tillgång till allmän väg genom en muntlig överenskommelse med ägaren till F. Denna rätt har härefter ytterligare säkrats upp genom ett särskilt s ervitutsavtal som tecknats för all framtid.

Det är även mycket svårt att hitta några sakliga skäl till att Skogssällskapet valt att "klamra sig fast" vid alternativ A. Möjligen kan förklaringen ligga i den schism som uppstått mellan Skogssällskapet och dem sedan de utnyttjat sin rätt att förvägra Skogssällskapet att nyttja deras privata väg från Knallen ut mot allmän väg.

Det finns sammantaget ingen annan rimlig slutsats än att lantmäteriets beslut är felaktigt och skall upphävas eller undanröjas.

Sid 18 VÄNERSBORGS TINGSRÄTT DOM F 2449-24 Mark- och miljödomstolen

Inlämnat material

Klagandena har gett in fotografier över byggnader, delar av vägavsnitt visande bl. a. naturvärden samt servitutsavtal.

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen har med stöd av 31 § AL, jämte 16 kap. 8 § fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgjort målet utan sammanträde.

Klagandena har slutförelagts.

Mark- och miljödomstolen har gått igenom handlingarna i Lantmäteriet akt och övervägt vad klagandena har anfört i domstolen. Domstolen bedömer mot bakgrund av utredningen i målet att det saknas skäl att ändra Lantmäteriets beslut. Med hänvisning till de bestämmelser som Lantmäteriet har redovisat, instämmer markoch miljödomstolen i de skäl som Lantmäteriet har anfört i det överklagade beslutet Överklagandena skall därför avslås.

Med hänsyn till utgången i målet är fråga om rättegångskostnader ej aktuell.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD- 02) Överklagande senast den 2 januari 2025.

Catrin Ångman Marianne Larsson Carlbring I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Catrin Ångman, ordförande, och tekniska rådet Marianne Larsson Carlbring.