F 2857-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljööverdomstolens dom endast på så sätt att lantmäterimyndighetens beslut den 28 maj 2024 fastställs såvitt avser servitutets sträckning. 2. Parterna ska stå sina egna rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 2857-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A.J har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska i) fastställa servitutets sträckning enligt förrättningens karta i lantmäterimyndighetens aktbilaga 195, ii) ändra fastighetsbestämningsbeslutet beträffande servitutets innebörd till att det avser rätt att nyttja och underhålla väg inom servitutsområdet, samt iii) besluta att den väg som avses i vägservitutet utgör fastighetstillbehör till fastigheten Y i sin helhet.

C.M. och P.M. (Makarna M) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolen s dom.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

A.J har i huvudsak anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen, med bl.a. följande tillägg och förtydliganden. Vägens placering på hennes fastighet har varit oförändrad sedan vägens tillkomst (1947 respektive 1965) och överensstämmer med hur vägen har placerats enligt lantmäterimyndighetens beslut. Den av mark- och miljödomstolen ändrade sträckningen kommer medföra att hon tvingas ta bort en planterad häck och gräsmatta, vilket är en ingripande åtgärd till nackdel för henne. Servitutets innebörd har inte tidigare gett upphov till tvist. Det har sedan servitutets tillkomst varit samtliga tidigare berörda fastighetsägares uppfattning att servitutet inneburit en rätt att underhålla och nyttja en tre meter bred väg inom servitutsområdet. Vägservitutet ska utgöra fastighetstillbehör i sin helhet till hennes fastighet Y. Ägarna till fastigheten X har endast nyttjat den fasta yta som bildats vid nedläggnin gen av ledningar för att köra den sista delen upp till sin fastighet. De har inte anlagt någon väg. Mark- och miljödomstolen verkar ha missförstått hennes inställning i fråga om fastighetstillbehör. Hon har hela tiden varit av uppfattningen att det finns en väganläggning även i del A och endast förtydligat att den härskande fastigheten aldrig har anlagt eller haft behov av att anlägga en väg i den delen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 2857-25

Makarna M har i huvudsak anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen, med bl. a. följande tillägg och förtydliganden. En normal läsare av förrättningsakten, t.ex. en ny ägare av stamfastigheten eller styckningslotten, kan inte tolka skrivningen på förrättningskartan på något annat sätt än att ett servitut för väg bildats i form av en rätt för styckningslotten att nyttja ett tre meter brett område längs med stamfastighetens västra gräns, dvs. intill och utmed gränsen mot fastigheten Z, för utfart. Klagandens och lantmäterimyndighetens tolkning av lokaliseringen av servitutet innebär en olämplig markanvändning eftersom det bildas små trianglar i klagandens fastighets nord- och sydvästra hörn. Det är inte riktigt som klaganden anför att vägens lokalisering varit oförändrad. Historiskt har en väg funnits utmed fastighetsgränsen och med en bredd som överstigit tre meter. Termen ”begagna” ligger nära orden nyttja och använda. När servitutet bildades fanns det inte någon väg och det kan inte anses ändamålsenligt med enbart en sådan rätt. Det är mer sannolikt att lantmätaren avsåg en rätt att anlägga väg på den utpekade markremsan. I Lantmäteriets handbok Fastighetsregistrering, Bilaga Servitutskatalog, anges att för servitut som avser ny väg ska formuleringen lyda ”[r]ätt att använda ett 0 meter brett område a för utfart till allmän väg”. Det kommer så småningom att krävas en regelrätt väganläggning eftersom de avser att använda fastigheten som permanentboende. De motsätter sig klagandens ändringsyrkande i fråga om fastighetstillbehör. Det finns antingen ingen anläggning som kan fastighetsbestämmas, eller så ska lantmäterimyndighetens beslut gälla.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Servitutets lokalisering och omfång

Fastigheten X nybildades genom avstyckning från fastigheten Y år 1947. Vid förrättni ngen bildades också officialservitut mellan styckningsdelarna med följande formulering: ”[m]ed det avstyckade området följer […] rätt att begagna en tre meter bred markremsa längs stamfastighetens västra gräns för utfart”. Ägarna till fastigheten Y ansökte i december 2021 om fastighetsreglering med yrkande om i första hand ändring av servitutet, samt om fastighetsbestämning av

SVEA HOVRÄTT DOM F 2857-25

servitutets omfång. Lantmäterimyndigheten har i det överklagade fastighetsbestämningsbeslutet, som fick överklagas särskilt, fastställt servitutets omfång och beslutat i fråga om fastighetstillbehör.

En lantmäterimyndighet får genom fastighetsbestämning pröva om ett servitut gäller och vilket omfång servitutsrätten har. Det framgår av 14 kap. 1 § första stycket 2 fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL. Innebörden av en servitutsupplåtelse bestäms i första hand av dess ordalydelse. Vid tolkning av servitutets närmare innebörd kan även andra omständigheter beaktas. Det är vid tolkningen viktigt att se till det behov som ligger bakom servitutsupplåtelsen men också hur förhållandena på platsen såg ut vid tidpunkten för servitutsupplåtelsen. (Se NJA 2018 s. 200 Servitutet och grindarna.) I praxis finns också visst stöd för att det sätt som servitutet har nyttjats på kan läggas till grund för bestämmandet av dess innebörd (se MÖD 2019:9).

Genom fastighetsbestämning kan även frågor om huruvida byggnader och andra anläggningar hör till en fastighet enligt 2 kap. 1 § jordabalken avgöras (se 14 kap. 1 § första stycket 3 FBL).

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Av servitutsupplåtelsens ordalydelse framgår att styckningslotten getts rätt att begagna en tre meter bred markremsa längs stamfastighetens västra gräns för utfart. Av förrättningskartan från 1947 framgår att det vid tidpunkten för avstyckningen inte fanns någon fysisk väg i den västra delen av stamfastigheten. Det framgår av flygfoton att vägens nu befintliga läge har varit mer eller mindre detsamma sedan åtminstone 1960. Eftersom lantmäterimyndigheten har tagit officialinitiativ till att även fastighetsbestämma fastighetsgränsen mellan fastigheterna Z och 1:123 kandet antas at t flygfotona inte helt tydligt redovisar hur vägen under åren förhållit sig till denna fasti ghetsgräns. Det förändrar inte heller bedömningen att vägens befintliga läge varit mer eller mindre detsamma, även om den i perioder kan ha gått i linje med vad fastigheternas ägare har tillämpat som fastighetsgräns.

SVEA HOVRÄTT DOM F 2857-25

Servitutets ordalydelse ger inte något entydigt svar om servitutets exakta lokalisering. Termen längs kan visserligen betyda ”intill och utmed” som mark- och miljödomstolen har funnit, men ordalydelsen utesluter inte en lokalisering av servitutet i vägens befintliga läge. Mark- och miljööverdomstolen anser att utfartsvägen i dag går längs fastigheten Y:s västra gräns. Under dessa förhållanden anser Mark- och miljööverdomstolen att servitutsvägens närmare lokalisering har fixerats till vägens nu befintliga läge. A.Js ändringsyrkande ska därför bifallas såvitt avser frågan om servitut ets omfattning på marken.

Nästa fråga som Mark- och miljööverdomstolen ska pröva är vilka befogenheter som i ngår i servitutet, dvs. om det innefattar en rätt att anlägga, underhålla och förnya väg i nom servitutsområdet, vilket mark- och miljödomstolen funnit, eller endast en rätt att nyttja och underhålla väg, vilket A.J gjort gällande.

Vid tolkningen av servitutets närmare innebörd är det som belysts ovan viktigt att se till det behov som ligger bakom servitutsupplåtelsen. Ordet begagna ligger i dess betydelse nära ordet använda. Med hänsyn till att det vid tidpunkten för avstyckningen och servitutets tillkomst inte fanns någon väg som kunde användas som utfart från fastigheten X ligger det nära till hands att tolka servitutet som att det avser en rätt att a nlägga, underhålla och förnya väg inom servitutsområdet. En sådan tolkning får vidare stöd av att Lantmäteriet i servitutskatalogen till Handbok Fastighetsregistrering, som innehåller formuleringar för nybildning av servitut, än i dag anger att använda område för utfart tillämpas vid servitut för ny väg. Mot bakgrund av detta ska A.Js ändringsyrkande i den här delen avslås.

Den ovan dragna slutsatsen avseende servitutets närmare innebörd innebär inte per automatik att Makarna M har en obegränsad rätt att anlägga en ny väg på fastigheten Y. Det är en allmän servitutsrättslig princip att ägaren av den härskande fastigheten ska utöva servitutet så att den tjänande fastigheten inte betungas mer än nödvändigt (14 kap. 6 § första stycket JB). I detta ligger en generell begränsning i servitutets innehåll; om upplåtelsen ger utrymme för flera alternativa sätt att tillgodose servitutsändamålet ska den härskande (förmåns-) fastighetens ägare hålla

SVEA HOVRÄTT DOM F 2857-25

sig till det för den tjänande (den belastade) fastigheten minst betungande alternativet (NJA 2018 s. 200, p. 16).

Frågan om fastighetstillbehör

Mark- och miljödomstolen har beslutat att den väganläggning som i dag finns inom f astigheten Y utgör fastighetstillbehör till densamma. A.J har yrkat att Mark- och milj ööverdomstolen med ändring av detta ska besluta att den väg som avses i vägservitutet utgör fastighetstillbehör till hennes fastighet i sin helhet.

Fastighetsbestämning av fastighetstillbehör kan endast ta sikte på befintliga anläggningar och inte vad som i framtiden kan komma att anläggas inom ramen för servitutets utnyttjande. Eftersom mark- och miljödomstolen funnit att den befintliga väganläggningen enligt servitutet utgör fastighetstillbehör till Y ska A.J.s ändringsyr kande avslås.

Rättegångskostnader

Mark- och miljööverdomstolen får, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga om rättegångskostnaderna. Det framgår av 16 kap. 14 § första stycket och 17 kap. 3 § första stycket FBL.

A.J har vunnit framgång med sitt överklagande såvitt avser frågan om servitutets sträckning, men inte i övrigt. Eftersom parterna ömsom vunnit och ömsom förlorat ska de stå sina egna rättegångskostnader.

SVEA HOVRÄTT DOM F 2857-25 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Vibeke Sylten, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs, hovrättsrådet Johanna Fernlund och tf. hovrättsassessorn Peder Mühlenbock, referent. Föredragande har varit Julia Nyberg.

Bilaga A

Sid 1 (22) NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr F 5269-24 Mark- och miljödomstolen 2025-02-06 meddelad i Nacka

KLAGANDE OCH MOTPARTER TILL VARANDRA

1A.J Y i Österåkers kommun

2C.M. andel (3/4) i X

3P.M. andel (1/4) i X

Ombud för 2 och 3: T.D.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Lantmäteriets beslut den 28 maj 2024 i ärende nr AB212226

SAKEN

Fastighetsbestämning av servitut avseende X m.fl. i Österåkers kommun

DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen ändrar det överklagade fastighetsbestämningsbeslutet vad avser servitutet 01–LJU–831.1 genom att slå fast att servitutet in te har sin sträckning enligt den överklagade förrättningens karta i aktbilaga 1 95, utan inom en tre meter bred markremsa längs västra gränsen på Y. Det an kommer på Lantmäteriet att på ny förrättningskarta illustrera detta. 2. Mark- och miljödomstolen ändrar fastighetsbestämningsbeslutet beträffande servitutets 01–LJU–831.1 innebörd till att det avser rätt att anlägga, underhålla och förnya väg inom servitutsområdet.

Sid 2 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

3Mark- och miljödomstolen ändrar fastighetsbestämningsbeslutet beträffande fastighetstillbehör till följande. Den väganläggning som finns idag inom Y är fastighetstillbehör till Y. 4. Mark- och miljödomstolen avslår yrkandena om ersättning för rättegångskostnader.

Sid 3 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Den 28 maj 2024 fattade den statliga lantmäterimyndigheten ”Lantmäteriet”, LM, under pågående förrättning ett fastighetsbestämningsbeslut berörande bl.a. Y och X i Österåkers kommun.

Utöver gränssträckningar (gulmarkerade på förrättningskartan nedan) beslutade m yndigheten därvid följande om det befintliga vägservitutet till förmån för X och b elastande Y (01-LJU-831.1).

Sid 4 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

YRKANDEN M.M.

Fastighetsbestämningsbeslutet har överklagats av både ägaren av Y A.J och äg arna av X, C.M. och P.M..

A.J

A.J har yrkat att mark- och miljödomstolen i första hand ska återförvisa förrättning en till LM pga. formaliabrister och i andra hand ändra fastighetsbestämningsbeslutet enligt följande.

Punkten med koordinaterna Norr 6 594 993, 06 Öst 179 205, 57 tas bort. Punkten 69175 (som inte givits koordinater i LM:s beslut) tas bort.

Punktnumren 43704 och 43721 ska flyttas tillbaka till sina ursprungliga lägen och återfå sina tidigare koordinater. Domstolen ska besluta att den väg som avses i vägservitut, 01-LJU-831.1 utgör fastighetstillbehör till fastigheten Y även beträffande sträckningen A i förrättningskartan (LM:s rättade aktbilaga 195). att LM:s beslutsprotokoll (LM:s rättade aktbilaga 197) avsnitt 5 korrigeras med avseende på hänvisning till handlingar som inkommit från A.J. och ange r det korrekta aktbilagor 163 och 194, som avser hennes bemötande av förrättningssökandens nu gällande yrkande (det femte yrkande som sökanden inkommit med). Detta eftersom de aktbilagor som LM angivit avser bemötande av sökandens tidigare yrkanden som återkallats.

Sid 5 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

Den redovisning av gränser som gjorts på fastigheten Y, avseende dike tillhö rande W, ska i första hand tas bort från förrättningskartan (LM:s rättade aktbilaga 195) och att markområdet ska tillhöra Y utan marköverföring. Det västra benet av diket ska inte tas bort från förrättningskartan (såsom i LM:s rättade aktbilaga 195) utan det östra benet, i andra hand ska det mittersta benet av diket tas bort. Det ska klart framgå att diket, såsom framgår av u rsprunglig förrättningskarta, går inom Ys gränser och inte ha förbindelse med W. Det icke existerande diket ska tas bort utan marköverföring. LM:s beslut beträffande Bedömning av vägservitut (LM:s rättade aktbilaga 197, avsnitt 7, sista stycket (sid 10)) ska omformuleras till neutral skrivning där både tjänande och härskande fastighets skyldigheter och rättigheter framgår. Alternativt tas nuvarande pennalistiska och onödiga skrivning bort i sin helhet.

Hon har motsatt sig överklagandet från C.M. och P.M. i de delar det avser fastighets bestämning.

Hon har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Sid 6 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

C.M. och P.M. C.M. och P.M. har yrkat att mark- och miljödomstolen i första hand ska ändra fastig hetsbestämningsbeslutet avseende servitut 01-LJU-831.1 på så sätt att servitutet bestäms vara lokaliserat till ett utrymme inom Y som löper utmed hela fastighetens gräns mot Z med en bredd om 3 meter, se rosa marker ing nedan.

Vidare har de yrkat att servitutslydelsen därvid ska bestämmas vara ”rätt att an lägga, underhålla och förnya väg” samt att all väganläggning inom servituts-o mrådet ska bestämmas utgöra fastighetstillbehör till X.

De har i andra hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska upphäva fastighets -bestämningsbeslutet i den del det avser servitut 01-LJU-831.1 och återförvisa ärendet till LM för vidare handläggning. De har motsatt sig bifall till A.Js överklagande.

De har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Sid 7 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

UTVECKLING AV TALAN

A.J

A.J har, till stöd för sina yrkanden, anfört bl.a. följande.

LM har i sitt beslut beträffande vad som gäller för vägservitut bedömt att del A av v ägservitutet utgör fastighetstillbehör till X. Det finns dock ingenting som stöder att X skulle ha byggt någon väg överhuvudtaget. Det saknas grund för att frångå huvudregeln att vägservitutet ska utgöra fastighetstillbehör i sin helhet till belastad fastighet (här Y).

Del A av vägservitutet har aldrig varit annat än ett par hjulspår med grässträng emellan (till skillnad från den anlagda vägen inom del B), vilket talar för att X enda st nyttjat den fasta yta som bildats vid nedläggningen av ledningar för att köra den sista delen upp till sin fastighet, inte de facto anlagt någon väg. Detta har uppenbarligen varit tillfyllest i de runt 60 år som vägservitutet nyttjats utan att X utfört något vägunderhåll.

Y har sin enda farbara åtkomst till den övre delen av fastigheten via denna yta och har i alla tider nyttjat denna för transporter (vedleverans, bortforsling av ris, transport av trädgårdsavfall från trädgård till komposthög på den övre delen av tomten etc). Det är alltså fullt möjligt att den yta som sedan slutet av 1960-talet nyttjats av X för att med bil ta sig via den del av vägservitutet som LM benämner som A, redan innan dess var av den beskaffenhet som den har idag och har haft under hela den tid som vägservitutet faktiskt nyttjats. Det är alltså inte styrkt att X har anlagt någon väg. Det finns inte något som styrker att belastad fastighet ska behöva acceptera ett sådant stort intrång i sin egendom som en överföring av del A av servitutsvägen som fastighetstillbehör till f örmånsfastigheten innebär. Huvudregeln, att vägen utgör fastighetstillbehör till belastad fastighet, ska därför tillämpas. Förmånsfastigheten X ska endast ha rätt att använda och underhålla servitutsvägen i sin helhet.

Diket som ska tas bort utan marköverföring existerar inte och har ingen funktion.

Sid 8 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

Beträffande vad C.M. och P.M. har yrkat, har hon anfört bl.a. följande.

Servitutsområdets läge

Servitutet har inte lokaliserats till att gå intill och längs med hela gränsen mellan Y och Z. Servitutet har alltid gått i en bågform med utfart från Y mot Dyviksrundan riktad åt öster. Åtminstone tre grannar kan verifiera att vägens läge är oförändrat ino m Y sedan åtminstone 60 år tillbaka, om domstolen bedömer detta nödvändigt. LM har i sitt beslutsprotokoll (LM:s aktbilaga 197, mark- och miljödomstolens aktbilaga 5) kommit fram till att vägens läge varit detsamma sedan åtminstone 1960.

Att servitutsvägen går där den alltid gått är ett faktum och beaktande praxis att servitut kan bestämmas där de faktiskt nyttjats (se t.ex. MÖD 2019:9) så finns det ingen tvekan om att LM:s beslut om att servitutets läge ska bestämmas i befintligt läge, är korrekt. Detta avviker inte heller från servitutsbeskrivningen i bildningsakten 01-LJU-831.

Ms ombud menar i klagandeskriftens punkt 3.3.2 att ”av de av lantmäteriet an-vänd a flygfotona kan utläsas att vägen vid flera tidpunkter delvis legat på Z”. Ms ombud har här inte beaktat: 1. att gränsmarkeringarna på flygfotografierna inte är exakta, 2. att i bilderna utvisar den felaktiga gränssträckningen som fastställdes vid den bristfälliga förrättningen år 1984 och som nu korrigerats till ursprungligt korrekt läge i det aktuella ärendet. Se bilden nedan, vilken illustrerar skillnaden i gränssträckning.

Sid 9 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

3att ägarna till Z under en tidigare period körde via Y in på sin gräsmatta, för att tvätta bilen och för transporter, ungefär mitt för ”berget i dagen” och därmed nötte ned gräsmattan i detta område. Se område Y på bilden nedan.

Ms ombud anser att det är en ”olämplig markanvändning” att ”det bildas små triang lar i fastighetens nordvästra och sydvästra hörn.” och menar vidare att ”Dessa områden får ingen lämplig användning.” Detta är ju, som framgår av den existerande verkligheten, tvärtom. Dessa områden utgör utmärkta ytor för häckar, buskar etcetera som inramar fastigheten och markerar att fastigheten inklusive servitutet utgör en enhet. Utan att på något sätt inkräkta på servitutsområdet. Hon förbehåller sig rätten att själv bestämma utseende och disposition av sin fastighet utanför servitutsområdet.

Sid 10 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

Av bild nedan framgår att väg som anslöt till X inte fanns anlagd år 1960. Väg på Y anlades av ägarna till Y under slutet av 1940-talet.

Såsom framgår av Lantmäteriets flygfoto från 1960 på föregående sida så är infarts -vägen inom Y inte anlagd direkt intill fastighetens västra tomtgräns utan med gräs yta mellan väg och tomtgräns. Även här är vägen riktad mot öster för in-/utfart. Vä gen, som X började nyttja som servitutsutfart i slutet av 1960talet, har alltså aldrig varit belägen direkt intill Y:s västra gräns i sin hela längd.

Någon grund för att ändra fastighetsbestämningsbeslutet beträffande vägservitutets läge, finns alltså inte. Ms har ritat servitutets sträckning direkt intill Y:s gräns mot både Z och U, trots att deras yrkande uttryckligen endast avser den del av servitutet som går längs med Z. Den del av servitutet som går längs med Y:s gräns mot U vill Ms följaktligen även f ortsättningsvis ska ha den bågform som det har idag och som fortsätter in på X. Ms och deras ombud anser alltså inte ens själva att det finns grund för att ser-vitutet ska flyttas till läge direkt intill Y:s västra gräns.

Sid 11 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

I det fall domstolen, trots LM:s utredning och beslut samt vad hon anfört, anser att s ervitutet ska flyttas till läge direkt intill Y:s västra gräns så ska detta givetvis omfatta hela servitutet, alltså intill gränsen mot både Z och U.

Servitutets formulering samt vägens tillhörighet såsom fastighetstillbehör Hon har även vänt sig mot Ms yrkande att servitutslydelsen ska bestämmas vara ” rätt att anlägga, underhålla och förnya väg” samt att all väganläggning inom servitutsområdet ska bestämmas utgöra fastighetstillbehör till X.

Ägarna till Y (hennes familj) har anlagt vägen i sträckningen som på nu aktuell förr ättningskarta (Lantmäteriets aktbilaga 195) anges som sträcka B samt ytterligare yta förbi boningshusets nordvästra hörn (i husets nuvarande utformning) på Y för infart som sträckte sig för att möjliggöra infart till garaget bakom huset.

Någon körbar yta upp till X, motsvarande sträckningen som på förrättningskartan anges som sträcka A, fanns inte innan slutet av 1960-talet, då ytan grävdes upp för nedläggning av VA-ledning (1965) och därefter återfylldes. Detta skapade grusyta motsvarande ungefär servitutets utbredning. E.A., personen som ägde X fram till slutet av 1960-talet, körde inte bil och hade inte något intresse av att anlägga någon väg på servitutet då hon, och besökare till 1:260, transporterade sig till fots över U till X och alltså inte nyttjade servitutet. Såvitt jag vet, som vistats på Y sedan jag föddes 1962, har inte ä garna innan Ms, som köpte X i slutet av 1960-talet, gjort någon som helst ytterligare åtgärd avseende denna yta utan endast använt den befintliga ytan för att köra till och från X. Det finns alltså ingenting som tyder på att någon av hittillsvarande ägare till X gjort någ onting avseende den körbara ytan. De har heller inte gjort någonting avseende den körbara ytan på X, dvs. på sin egen fastighet.

Sid 12 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

Detta stöds av Lantmäteriets flygfoto från 1975 där den övre delen avviker från den nedre, väl underhållna och grusade delen av vägen och ser ut att ha samma beskaffenhet som idag, det vill säga två hjulspår med grässträng i mitten som fortsätter i en båge åt öster in på X.

Se bild nedan som visar hur det ser ut idag samt bilden på denna doms sida 8 (område X) som visar hur det såg ut 2019.

Ms ombud hävdar att avtalsservitut tecknat 1965 med ägaren till X skulle styrka Ms sak. Avtalet (förrättningens aktbilaga 9) mellan ägaren till X och T (Ljusterö kommun) avser bland annat ledningar på X och har ingen som he lst relevans för utfartsservitutsförhållandena på Y. Vidare har den ritning som hänvisas till i avtalet, inte bifogats. Där finns även en ritning från Roslagsvatten som Ms ombud påstår utvisar ledningssträckning på Y, vilket inte stämmer. Detta dokument visar VA-ledningar dra gna till, under och mellan bostadshusen på Z och U och visar inte VA-ledningar inom Y. Dokumentet är ett falsarium och inte relevant för ärendet.

Sid 13 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

Det finns ingen som helst grund att frångå huvudregeln att servitutsvägen är fastig -hetstillbehör till Y i sin helhet och inte heller någon grund för att X ska ha någon ytterligare rätt på Y utöver att underhålla och nyttja servitutet. Alla rättigheter för X utöver detta skulle vidare vara ett gravt ingrepp i hennes rätt till sin egendom och möjlighet att disponera densamma fritt, såsom att bredda och anlägga körbar tillfart från servitutsområdet till befintligt garage/förråd bakom boningshuset och anlägga anslutning från servitutsområdet till byggnation på den övre norra delen av Y.

C.M. och P.M.

C.M. och P.M. har, till stöd för sina yrkanden, anfört bl.a. föl-jande.

Vägservitutets omfång

Det aktuella vägservitutet, belastande Y med förmån för X, bildades vid avstyckning av X år 1947 (akt 01-LJU-831). I 1947 års förrättningskarta är servitutsområdet inte utritat. På kartan finns dock skrivet

Denna beskrivning är så klar och entydig att servitutet inte kan lokaliseras på annat sätt än som nu yrkats, trots att servitutet inte är utritat på förrättningskartan.

Innebörden av en servitutsupplåtelse bestäms i första hand av dess ordalydelse. Vid tolkning av ett servitut kan det dock vara nödvändigt att beakta även andra omständigheter, se NJA 2018 s. 200 (Servitutet och grindarna). Angående officialservitut påpekar Högsta domstolen i punkt 15 i avgörandet att när det kommer till sådana servitut måste särskilt beaktas att de utgör en integrerad del av fastighetsindelningen och att de utan vidare gäller i förhållande till tredje man, såsom ny ägare av den tjänande fastigheten. Intresset av tydlighet och förutsägbarhet i fastighetsindelningen ger anledning att iaktta en viss försiktighet med att läsa in begränsningar i sådana servitut.

Sid 14 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

I rättsfallet NJA 1965 s. 482 redogör Högsta domstolen för kravet på tydlighet i avstyckningsakter för att kunna tolka avstyckningar samt för att kunna upprätthålla rättssäkerheten för exempelvis nya ägare. Samma tydlighetskrav bör finnas även för rättigheter som på samma sätt ska kunna förstås och nyttjas av nya ägare, både av förmånsfastigheten och av belastad fastighet. Högsta domstolen fann i målet, i likhet med det yttrande som Lantmäteristyrelsen lämnade i målet, att det till en avstyckad fastighet inte hör annat än vad som vid förrättningen uttryckligen förklarats höra till fastigheten. En sådan förklaring kan t.ex. återfinnas i förrättningsprotokollet, i avstyckningsbeskrivningen, på förrättningskartan eller i en mellan sakägarna ingången otvetydig förklaring.

Ett servitut kan vara lokaliserat till ett visst bestämt utrymme eller vara olokaliserat. Utövningsområdet för ett olokaliserat servitut är inte preciserat till ett visst bestämt utrymme inom den belastade fastigheten. Genom skrivningen på

LM har grundat sitt beslut på servitutets läge på flygfoton från 1960-talet, 1970talet, år 2000, år 2005 samt nuvarande läge. Vägens lokalisering dessa årtal säger dock inget om förhållandena år 1947 då servitutet bildads. Vid inzoomning i de av LM använda flygfotona kan utläsas att vägen vid flera tidpunkter delvis legat på Z. Enligt LM:s resonemang skulle detta innebära att även Z ska vara belastad av servitutet, vilket visar på det orealistiska i LM:s utredning.

Skrivningen på förrättningskartan i aktuell akt kan inte tolkas på annat sätt än att se rvitut för väg bildades i förrättningen, bland annat genom en rätt för X (styckningslotten) att nyttja ett tre meter brett område längs med stamfastighetens västra gräns (dvs. utmed gränsen mot Z) för utfart. En normal läsare av förrättnings akten, t.ex. i form av en ny ägare av stamfastighet eller styckningslott, kan knappas t tolka innehållet på annat sätt än att det upplåtna utrymmet löper längs

Sid 15 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

med gränsen till Z. Kravet på tydlighet och rättssäkerhet vid tolkning av avstyckni ngar i NJA 1965 s. 482 talar för att servitutet ska ges den innebörd som C.M. och P.M. yrkar.

Det bör även beaktas att LM:s beslut innebär en olämplig markanvändning, eftersom belastad fastighet beskärs av vägen och det bildas små trianglar i fastighetens nordvästra och sydvästra hörn. Dessa områden får ingen lämplig användning. En sådan ordning strider både mot dagens bestämmelser om lämplig fastighetsindelning i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen och JDL. Det synes därför orimligt att LM vid avstyckningen skulle ha beslutat om ett servitut med en sådan lokalisering.

Om mark- och miljödomstolen skulle finna att det är fråga om ett olokaliserat servitut menar klagandena att det inte finns tillräckligt underlag för att fastställa vägens ursprungliga utbyggnad, vilket krävs för att servitutet genom utbyggnad av väg ska ha blivit lokaliserat. Lokalisering av olokaliserade servitut kan inte ske genom användning eller faktisk lokalisering, endast genom klarläggande av ursprunglig utbyggnad, jfr MÖD 2014:22. Det finns inga bilder eller kartor från tidpunkten för vägens utförande, vilket är den avgörande tidpunkten vid lokali-sering genom utförande. Av de flygbilder som LM använt i sin utredning noteras att vägens läge/utbredning har förändrats över tid. I flygfoto från 1960-talet är vägen, i den del som syns, i huvudsak rak. I flygfoto från 1970-tal är vägen utvidgad i ändarna och det finns en bredare bas för svängradie i den södra ändan vid anslutning mot Dyviksrundan. Flygfotot från år 2000 är av så dålig kvalitet att det är svårt att utläsa detaljer angående vägens läge och utformning. Även fotot från 2005 är av sämre kvalitet och delar av vägen är därutöver skymd av träd och annan vegetation. Med anledning av att fastigheterna tidigare hade mycket berg i dagen går det inte att se vad som var mörkare bergpartier, uppkört gräs, torr jord, skuggande växter eller grus kring vägen. De senaste åren har både Z och 1:123 fyllt på jordmassor och planterat gräs, med följd att allt ser helt annorlunda ut idag jämfört med de tidigare flygfotona. Det saknas dock dokumentation eller annat underlag eller uppgifter från den för lokalisering avgörande tidpunkten – utbyggnaden av vägen. Tillräcklig bevisning för att fastslå att servitutet lokaliserats genom utbyggnad saknas därför.

Sid 16 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

LM har bestämt två olika servitutslydelser till olika delsträckor av servitutet – en som ger rätt att anlägga och en som endast ger rätt att använda. En sådan uppdelning av servitutet överensstämmer inte med den servitutslydelse som finns i bildningsakten. Där redogörs för en rätt att begagna en tre meter bred markremsa längs stamfastighetens västra gräns för utfart.

Att begagna ligger nära orden nyttja eller använda. Dock bör beaktas att endast en rätt att nyttja eller använda ett område för väg där det när servitutet bildades inte fanns väg inte kan anses ändamålsenligt och att det är osannolikt att en lantmätare skulle ha fattat ett sådant beslut. Det är mer sannolikt att lantmätaren med lydelsen avsåg en rätt att anlägga väg på den markremsa som utpekades.

Det bör även noteras att det än i dag i lantmäteriets handbok Fastighetsregistrering, Bilaga Servitutskatalog (Bilaga 4), anges att för servitut som avser ny väg (dvs. väg som ska anläggas av förmånsfastigheten) anges att servitutsformuleringen ska lyda "Rätt att använda ett 0 meter brett område a för utfart till allmän väg.”

Med beaktande av krav på tydlighet och förutsägbarhet i fastighetsbildningen synes det ligga nära till hands att tolka innebörden såsom en rätt att anlägga, underhålla och förnya väg. Så ska gälla för hela servitutets sträckning oberoende av utfallet i frågan om fastighetstillbehör.

Fastighetstillbehör

Det stämmer, som LM skriver i sitt beslut, att huvudregeln avseende fastighetstillbehör är att en anläggning utgör tillbehör till den fastighet där den är belägen, se Svea hovrätt mål T 9448-11. Detta följer av 2 kap. 1 § jordabalken (JB) vari framgår att till en fastighet hör byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk. Enligt andra stycket i samma bestämmelse hör till en fastighet även en byggnad eller annan anläggning som är uppförd utanför fastigheten, om den är avsedd för stadigvarande bruk vid utövandet av ett servitut till förmån för fastigheten och inte hör till den fastighet där den finns.

Sid 17 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

Bestämmelserna i 2 kap. 1 § andra stycket JB innebär att byggnader eller anläggningar som vid utövandet av ett servitut uppförs av den härskande fastighetens ägare på den tjänande fastigheten, blir tillbehör till den härskande fastigheten. Byggnader eller anläggningar som uppförts av den tjänande fastighetens ägare är däremot att betrakta som tillbehör till den tjänande fastigheten även om ägaren upplåter anläggningen genom servitutsavtal till en ägare av en annan fastighet.

LM har baserat sitt beslut på flygfoton. Vid en inzoomning i dessa flygfoton går dock att se detaljer som LM inte har inkluderat i sin bedömning. I flygfoto från 1960-talet har LM noterat att Y är bebyggd och att väg finns fram till huset. Vad LM inte noterat är att även 1:260 är bebyggd, se med röd fyrkant markerat område nedan, och att det på fastigheten finns väg, se röd streckad linje.

Flygbild från 1960-talet

Vägen slutar abrupt inom X. Det är dock inte sannolikt att det endast fun-nits väg in om X, det är sannolikt så att väg funnits ända fram till fastighetens gräns och vidare över Y, men att vägen i den sträckan antingen var av sämre kvalitet eller skymdes av växtlighet eller skuggning, varför den inte syns på flygfotot.

I flygfoto från 1970-talet nedan syns byggnaden på X, och även väg ända fram till f astighetsgräns mot 1:123 och vidare utmed 1:123s västra gräns.

Sid 18 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

Flygbild från 1970-talet. LM har anfört att vägen anlades i samband med nedläggning av ledningar. De aktu -ella ledningarna löper utmed Y västra gräns upp till X.

Ur mejl från Roslagsvatten till klagandeombudet

Avtalsservitut för ledningarna tecknades på 1960-talet. Det synes sannolikt att hela vägen från gräns mot W och upp till X anlades sammanhållet efter att ledningarna lagts ner. Fråga blir då om vägen anlades av endast en av fas-

Sid 19 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

tighetsägarna eller båda gemensamt. Båda fastigheterna var bebyggda med bostadshus vid tidpunkten, båda fastighetsägarna hade således behov av väg fram till respektive bostadshus. Noteras bör dock att avtalsservitutet till förmån för ledningshavaren år 1965 tecknades med ägaren av X, viket kan vara en indikation på hur par terna såg på nyttjandet av och ansvaret för markområdet.

DOMSKÄL

Med stöd av 16 kap. 8 § första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), FBL, avgör mark- och miljödomstolen målet utan att hålla sammanträde. Parterna har fått tillfälle att slutföra talan. Vad A.J anfört om ”diket” och frågan om huruvida mark för dike tillhörig W korsar hennes fastighet Y, är inte hänförligt till vad LM avgjort i den aktuella förrättningen och kan således inte prövas av mark- och miljödomstolen i föreliggande mål. Sådana frågor kan prövas av LM som första instans efter ny förrättningsansökan från berörd fastighet.

Vad mark- och miljödomstolen har att pröva i målet är om de beslut av LM den 28 maj 2024 vilka har överklagats, varit korrekta.

A.Js förstahandsyrkande (avseende formaliabrister)

Det har inte framkommit formaliabrister i förrättningshandläggningen av den beskaffenheten att de skulle utgöra en sådan allvarlig brist att mark- och miljödomstolen – med stöd i 16 kap. 12 § FBL – behöver återförvisa förrättningen till LM för förnyad handläggning. A.Js förstahandsyrkande ska följaktligen avslås.

A.Js andrahandsyrkande (ändring av fastighetsbestämningsbeslutet)

Ett borttagande av punkten med koordinaterna Norr 6 594 993, 06 Öst 179 205, 57 är olämpligt. Denna punkts markering gör god nytta (såsom excentrisk markering) för att förstå var den omarkerade gränspunkten 69174 befinner sig, endast 2 cm norr

Sid 20 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

om och 46 cm väster om denna markerade punkt. A.Js andrahandsyrkan-de ska därf ör avslås i denna del.

Det är visserligen en brist i LM:s beslut att det inte angivits om punkten 69175 är markerad på marken och vilka koordinater denna punkt har, men punkten kan inte tas bort, eftersom dess grafiska redovisning på förrättningskartan definierar den bestämda gränsens sträckning, vilken sträckning för övrigt inte ifrågasatts. Andrahandsyrkandet från A.J ska därför avslås i denna del.

Punktnumrens ändrade innebörd över tid är visserligen förvirrande och kan anses onödig, men 2024 års förrättningsbeslut är i sig entydigt. Det är endast riktigheten hos beslutet om gränspunkternas lägen som mark- och miljödomstolen har att pröva. Det har inte framkommit att fastighetsbestämningsbeslutet är felaktigt i detta avseende. A.Js andrahandsyrkande ska därför avslås även i denna del.

LM:s redovisningar i protokoll och karta av annat än själva definierandet av fastighetsbestämningsbeslutet, är inget som ankommer på mark- och miljödomstolen att pröva och eventuellt ändra. Vad A.J anfört om sådant, föranleder därför ingen ändring av det överklagade beslutet. A.Js andrahandsyrkande ska sammanfattningsvis avslås i alla ovan nämnda delar. Vad som återstår att pröva beträffande fastighetsbestämningsbeslutet avser dels vägservitutsområdets läge, dels om väganläggning inom servitutsområdet kan anses helt eller delvis utgöra fastighetstillbehör till Y eller till X. Se nedan.

Vägservitutet

Vägservitutets utövningsområde på Y blev vid servitutets bildande år 1947 lokaliserat till en 3 meter bred markremsa längs västra gränsen på Y. Att väge n sedan inte helt och hållet utbyggts inom detta område innebär inte att den lokalise rade servitutsrättigheten har flyttats. Med bifall till C.Ms och P.M.s överklagande, ändrar mark- och miljödomstolen därför fastighetsbestämningsbeslutet till att avse att servitutets utövningsområde utgörs av en 3 meter bred markremsa längs västra gränsen på Y.

Sid 21 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

Med anledning av att A.J anfört att servitutsformuleringen ”längs” gräns, inte samtid igt skulle betyda intill gräns, vill mark- och miljödomstolen förtydliga att domstolen har uppfattningen att ordet ”längs” betyder intill och utmed.

Formuleringen år 1947 ”rätt att begagna – – – markremsa – – – för utfart” torde avse rätt att anlägga, underhålla och förnya väg. Något skäl till att rätten att förnya inte ska gälla inom hela servitutsområdet, kan mark- och miljödomstolen inte uttolka ur 1947 års beslut. LM:s beslut ska därför, med delvis bifall till förstahandsyrkandet från C.M. och P.M., ändras så att servitutet avser rätt att anlägga, underhål la och förnya väg inom hela servitutsområdet. A.J har hävdat att vägen inom servitutsområdet utgör fastighetstillbehör till hennes f astighet Y, men samtidigt också att det i norra delen (A enligt 2024 års förrättningskarta) inte finns någon väganläggning, utan endast hjulspår på marken. C.M. och P.M. har hävdat att all väganläggning inom servitutsområdet ska bestämmas utgöra fastighetstillbehör till deras fastighet X. Mark- och miljödomstole n kan inte se att det framkommit något som verifierar att ägare till X anlagt något på Y. Med bifall till A.J ändrar därför mark- och miljödomstolen fastighetsbestämningsbeslutet till att fastslå att i den mån det idag finns väganläggning inom Y, denna utgör fastighetstillbehör till Y.

Något skäl att upphäva fastighetsbestämningsbeslutet och återförvisa förrättningen till LM för vidare handläggning såsom C.M. och P.M. yrkat i andra hand, har inte framkommit. Detta yrkande ska därför avslås.

Ersättning för rättegångskostnader

Enligt 16 kap. 14 § FBL kan den som förlorar ett mål förpliktigas att ersätta motpart för rättegångskostnad. Eftersom i detta mål de två tvistiga frågorna om servitutet ömsom vunnits och ömsom förlorats av de två konstellationerna parter, är det skäligt att vardera part står för sin egen rättegångskostnad. Yrkandena om ersättning för rättegångskostnader ska därför avslås.

Sid 22 NACKA TINGSRÄTT DOM F 5269-24 Mark- och miljödomstolen

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (MMD-02)

Överklagande kan ske senast den 27 februari 2025.

Per-Anders Broqvist Björn Rossipal I domstolens avgörande har deltagit f.d. hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, ordförande, och tekniska rådet Björn Rossipal.

Bilaga 1 Hur man överklagar MMD-02