M 12216-23

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1Mark- och miljööverdomstolen avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

2Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vilhelmina Övre Allmänningsskog (Allmänningsskogen) yrkar att Mark- och miljööverdomstolen, med ändring av mark- och miljödomstolens dom, ska fastställa Skogsstyrelsens beslut.

Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige (BirdLife) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Allmänningsskogen har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen och i huvudsak tillagt följande.

På grund av förekomst av framför allt tretåig hackspett skulle en avverkning i området i och för sig kunna vara en störning för de individer av tretåig hackspett som kan finnas där. I det här fallet och i denna omgivning är störningen dock inte sådan att den har betydelse för att bibehålla populationen av tretåig hackspett på en tillfredsställande nivå. Åtgärden är därför inte förbjuden enligt artskyddsförordningen.

Av mark- och miljödomstolens dom framgår inte tydligt vilka bestämmelser som tillämpats och vilka artförekomster som gett anledning till domstolens ställningstagande. Detta gör det också mycket svårt att förstå vad fortsatt utredning hos Skogsstyrelsen egentligen ska leda fram till. Det är oklart vad som ska eftersökas vid en inventering av avverkningsområdet. En naturvärdesbedömning har utförts och interngranskats av Holmen Skog. Resultaten har legat till grund för planeringen av avverkningen. Den hänsyn som planeras är i enlighet med skoglig praxis. Aspar som kan bära naturvärden sparas i en annars grandominerad skog. Även sälg sparas eftersom de är sällsynta i landskapet och kan bära sällsynta och fridlysta arter. Även större hänsynsytor sparas där det bedömts lämpligt. Skogsstyrelsen har också gjort platsbesök och beslutat om avverkningsförbud rörande några delområden. Genom

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Skogsstyrelsens beslut blir det inom avverkningsområdet större orörda hänsynsytor. Detaljhänsyn bestäms inte bara vid planeringen utan även av maskinförarna på plats.

Utöver detta har BirdLife spenderat flera dagar för att finkamma området på artfynd som skulle stödja organisationens mål att förhindra skogsbruk, men inte hittat mer än vad som har redovisats. Inom avverkningsområdet har det påträffats ett fåtal spår av tretåig hackspett. Mot bakgrund av att det avverkningsanmälda området ligger mitt i ett område med hög förekomst av tretåig hackspett är fynden inte oväntade, snarast ovanligt få och i sammanhanget närmast marginella. Då det är fråga om enstaka fynd i kanten av ett tidigare hygge och området måste anses väl genomgånget kan det inte finnas någon anledning att ytterligare utreda förekomsten av tretåig hackspett i området.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har 2020 genomfört en naturvärdesinventering av Handsktummen som omfattar såväl avverkningsområdet som de frivilligt avsatta områden som omnämns i detta ärende. Det område som avverkningen avser är en del av delområde 5. Det beskrivs som ett ganska likåldrigt bestånd som är blockrikt med mycket sparsam förekomst av stående död ved, medan lågor förekommer sparsamt till allmänt. Allmänningsskogen har gjort en frivillig avsättning inom delområde 3. Det beskrivs som grannaturskog som skiljer sig från delområde 1 genom högre beståndsålder och sparsamt till allmänt inslag av både stående och liggande död ved.

Frivilliga avsättningar måste kunna beaktas vid en bedömning av relevanta skyddsåtgärder. Det område Allmänningsskogen har avsatt ligger i direkt anslutning till Njakafjäll naturreservat, som Allmänningsskogen sedan tidigare har avstått stora arealer till. Avverkningsområdet ligger mitt bland många mycket stora och några mindre naturreservat. Bland de stora kan nämnas Gitsfjällets naturreservat, Marsfjällets naturreservat och Njakafjälls naturreservat och där mycket stora arealer med lämpliga habitat för tretåig hackspett redan har avsatts. Det är tydligt att tretåig hackspett är vanligt förekommande i området med ett stort antal registrerade fynd och samtidigt en god tillgång på lämpliga habitat även där några inventeringar av ringhack inte har utförts. Med tanke på hur mycket som redan är skyddat genom naturreservat på det sätt som anges i fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet finns heller ingen

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

beaktansvärd risk att tillgången på lämpliga områden skulle minska så att populationen av tretåig hackspett påverkas.

Av Svensk fågeltaxerings data från 2023 kan utläsas att den årliga förändringstakten inom ett 15-årsintervall, tre generationer, är -0,3 procent och att det nationellt inte föreligger någon statistiskt säkerställd förändring av populationen. Populationen bedöms också som stabil. Det kan utifrån detta klart ifrågasättas om artens populationsutveckling hade kunnat ligga till grund för att lista arten som nära hotad idag. Nästa rödlista publiceras först 2026 men beslut idag måste fattas på de faktiska uppgifter som ändå finns nu. Utifrån observationer i den studie som utförts av Ferry m.fl. skattas det finns ca 7 900 par tretåig hackspett i Västerbottens län, att jämföra med tidigare skattningar på 1 600–3 000 par. Även den artikel som skrivits av Svensson, som getts in till domstolen, styrker att populationen av tretåig hackspett är väsentligt större än vad som anges i Artdatabankens artfakta (skattning till 15 800 individer) och att de anmälda åtgärderna i målen därmed inte har betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå. Med den stabila populationsutveckling som tretåig hackspett uppvisar, god och ökande tillgång på död ved (och därmed insekter som föda), en ökning av gammal skog tillsammans med bildandet av naturreservat (särskilt i det här området) bör tretåig hackspett anses ha en tillfredsställande populationsnivå i landet, länet och inte minst Vilhelmina kommun. Avverkningen i det här målet kan då också genomföras utan att vara en sådan störning som har betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå. Det finns därmed inte skäl till förbud eller anledning att återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen för ytterligare utredning.

Lavskrika har i rödlistan 2020 bedömts som livskraftig. Enligt Sveriges Fåglar 2023 bedömdes det 2018 finnas en population på 54 000 par. Enligt Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma artlista är lavskrika inte prioriterad i Västerbotten. Det kommenteras att status kan vara ”röd” på vissa platser vid kusten. Det finns inga omständigheter som tyder på att en genomförd avverkning här skulle ha någon betydelse för att bibehålla populationen på en tillfredsställande nivå.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Talltita har i rödlistan 2020 bedömts som nära hotad på grund av minskningstakten de senaste tio åren. Antalet reproduktiva individer, utbredningsområdets storlek och förekomstarean överstiger dock gränserna för rödlistning. Enligt Sveriges Fåglar 2023 bedömdes det 2018 finnas så mycket som 542 000 par i landet. Om reviren är 10–20 ha stora kan man med antalet par och ett antagande om 15 ha per par räkna ut att 8,1 miljoner ha i Sverige, motsvarande ungefär en tredjedel av all skogsmark i Sverige (både produktiv och improduktiv skogsmark, ca 27,9 miljoner ha) skulle ingå i något revir av talltita. Enligt Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma artlista är talltita inte prioriterad i Västerbotten. Det kommenteras också att arten minskar men är vanlig i Västerbotten och att det räcker med generell hänsyn. Det finns inga omständigheter som tyder på att en genomförd avverkning här skulle ha någon betydelse för att bibehålla populationen på en tillfredsställande nivå.

Att bibehålla eller återupprätta populationen av fågelarter inom sitt naturliga utbredningsområde innebär inte att populationen på varje lokalt område måste ligga på samma nivå. Nivåerna kommer av naturliga skäl alltid att variera och det är inte heller möjligt att följa upp lokala fågelpopulationer på ett tillförlitligt sätt.

Den svenska lydelsen av artikel 5 d fågeldirektivet avvek tidigare tydligt från lydelsen i andra språkversioner. Den svenska språkversionen använder formuleringen ”inte saknar betydelse”, medan övriga i utlåtandet diskuterade versioner samtliga använder begrepp som demonstrerar att störningen i fråga ska vara signifikant, betydande eller väsentlig. I enlighet med den tydliga majoriteten av språkversioner måste EUlagstiftaren ha avsett att förbudet skulle utlösas först vid en väsentlig störning, vilket bekräftas av det nyligen avgjort målet från EU-domstolen C-784/23, Voore Mets. Diskrepansen har uppmärksammats av 2024 års skogspolitiska utredning, SOU 2025:93, vilken föreslår en ändring av artskyddsförordningen i detta avseende. Även den nu gällande lydelsen av artskyddsförordningen måste, med anledning av principen om lojalt samarbete och principen om direktivkonform tolkning, tolkas i ljuset av direktivet, så att en väsentlig påverkan krävs för att förbudet ska utlösas. Europeiska rådet har uppmärksammats på den felaktiga översättningen och den 3 november 2025 gjort en rättelse av direktivet. Det finns inte några omständigheter som tyder på att de planerade avverkningarna kommer att ha någon sådan väsentlig påverkan.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

BirdLife har anfört detsamma som i mark- och miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg.

BirdLife Sverige anser att beslut om avverkningsförbud med avseende på kända värden kunde ha meddelats av mark- och miljödomstolen utan återförvisning till Skogsstyrelsen, men delar mark- och miljödomstolens bedömning att en mer omfattande utredning krävs för att precisera förbudets omfattning och restriktioner/ möjligheter för eventuell avverkning som kan ske utan att artskyddsförordningens förbudsregler aktualiseras. I händelse av att Mark- och miljööverdomstolen inte anser att ytterligare utredning behövs kan domstolen svårligen komma till annan slutsats än att avverkningen (åtminstone till stora delar) måste förbjudas. Bristerna i underlaget som lämnats in är så allvarliga att anmälan skulle kunna avvisas. Den av verksamhetsutövaren lämnade angiven hänsyn tillhör den generella hänsyn som alltid ska tas vid skogsavverkningar enligt gällande lagstiftning och de krav som FSC-standarden ställer på frivilliga avsättningar och hänsynskrävande biotoper (även om Allmänningsskogen saknar certifiering enligt FSC eller PEFC så gäller det i detta fall Holmen som uppköpare). Det saknas redovisad hänsyn och förebyggande artskyddsåtgärder med utgångspunkt från ekologiska krav för tretåig hackspett, lavskrika och talltita. Den hänsyn som föreskrivits beaktar inte habitatförlusten och konnektiviteten för i synnerhet tretåig hackspett. Om kontinuerlig ekologisk funktion säkerställs för den arten så ökar sannolikheten högst väsentligt att den bibehålls även för många andra. För lokala populationer så kan även enstaka individer och livsmiljöer vara av betydelse för bibehållen kontinuerlig ekologisk funktion.

Vad gäller frivilligt avsatta hänsynsytor bör framhållas att dessa inte har något juridiskt skydd och att domstolen därför svårligen kan ta dem i beaktning vid bedömning av upprätthållandet av kontinuerlig ekologisk funktion för berörda arter. Inte heller FSCcertifieringen eller bolagens/verksamhetsutövarnas interna skogliga strategier innebär något juridiskt skydd. Dessa faktum kvarstår. I praktiken står det nämligen markägaren helt fritt att ”omplacera” frivilliga avsättningar till annan (del av) fastighet, varför frivilligt avsatt skogsareal således kan avverkas redan ”imorgon”.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

På grund av omfattande avverkningar i omgivningarna runt den aktuella avverkningsanmälan råder avsevärd brist på äldre grandominerad skog, vilket den tretåiga hackspetten kräver för att överleva. Formellt skyddade områden nedanför den fjällnära gränsen utgör endast några fåtal procent av skogsmarken och är i stort behov av att öka för att klara en långsiktig överlevnad för tretåig hackspett med flera.

Den exakta populationsstorleken för tretåig hackspett saknar relevans för huruvida artskyddsförordningens förbudsregler aktualiseras vid förstörelse av artens livsmiljöer. Förekomst av död ved är en indikator som förvisso gynnar viktiga delar av biologisk mångfald, men den döda veden säger inte något om ekosystemets funktionalitet och konnektivitet. Det är ställt utom allt rimligt tvivel att omfattningen av aktuell avverkningstakt innebär en fortsatt minskning av habitat med höga livsmiljövärden för tretåig hackspett och många andra skogslevande arter. Sådana bildas nämligen oerhört mycket långsammare jämfört med hur snabbt de i dagsläget avverkas.

Att en störning är signifikant, väsentlig, betydande eller betydelsefull kan inte likställas med att störningen är stor eller omfattande. Även en mycket liten påverkan kan vara signifikant, då signifikant innebär att en mätbar effekt med hög sannolikhet inte är försumbar. Det framgår tydligt av naturvårdsdirektivens syften att frågan om hur stor effekt som aktuell påverkan får på relevanta fågelpopulationer inte är avgörande för om förbudsreglerna aktualiseras. Det är således närmast ovidkommande ifall störningen benämns som ”signifikant”, ”betydande”, ”betydelsefull” eller ”väsentlig”. Utifrån försiktighetsprincipen och syftet att bevara eller återupprätta fågelpopulationernas kontinuerliga ekologiska funktion måste de alternativa ordens innebörd anses vara ”likställda”. Oavsett vilket av dessa ord som används så blir innebörden att den kontinuerliga ekologiska funktionen påverkas negativt.

Birdlife har begärt att domstolen ska inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen och att följande frågor ska ställas.

1Ska artikel 2 i fågeldirektivet tolkas så att ekonomiska krav och rekreationsbehov ska beaktas i samband med att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla populationen av fågelarter på en nivå som svarar

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov eller ska ekonomiska krav och rekreationsbehov beaktas vid fastställande av den nyss nämnda nivån för fågelpopulationerna? 2. Ska artikel 2 i fågeldirektivet, med beaktande av de skillnader som finns mellan språkversionerna, tolkas så att det är en och samma nivå som fågelpopulationerna antingen ska bibehållas på eller återupprättas till? 3. Påverkar skillnaderna i språkversioner av artikel 2, där vissa språkversioner kräver att medlemsstaterna ska vidta alla de åtgärder som är nödvändiga medan andra språkversioner kräver att medlemsstaterna vidtar de åtgärder som är nödvändiga, tolkningen av artikeln och i så fall hur? 4. Påverkar skillnaderna i språkversioner av artikel 5, där den svenska språkversionen anger att störningar är förbjudna om de inte saknar betydelse medan andra språkversioner anger att störningen är förbjuden om den har betydelse och ytterligare språkversioner anger att den är förbjuden om den har väsentlig betydelse, tolkningen av artikeln och i så fall hur?

Båda parter har inkommit till domstolen med kartmaterial, statistik i form av tabeller och diagram samt rapporter m.m.

REMISSYTTRANDE I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Mark- och miljööverdomstolen har inhämtat remissyttrande från Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsen har sammanfattningsvis anfört följande. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västerbottens län har bedömningen gjorts att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt. Påverkan på enskilda individer/par lokalt har inte någon påverkan på nationell nivå. Inte heller enskilda avverkningar lokalt skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Den sammanvägda bedömningen är att det inte finns någon generell risk för att enskilda avverkningar i detta område (ovan och strax nedanför den fjällnära gränsen) skulle förändra populationsstatusen för arten. I Västerbottens fjällkommuner (speciellt väster

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

om E45:an där detta ärende är lokaliserat) kan de inte se att det finns någon risk för oersättliga habitatförluster. Detta grundar sig bland annat på att omfattande arealer redan är skyddade, avverkningstakten i området understiger tillväxten samt att inväxning och utveckling av livsmiljöer ofta är kraftigt underskattad i bedömningar om skogsbrukets påverkan på fridlysta och hotade arter i skogen. Tretåig hackspett är i det aktuella landskapet så pass vanlig att den förekommer i en majoritet av alla avverkningsbara skogar. Enligt fågeldirektivet ska tillräckligt varierande och stora livsmiljöer för fåglar skyddas, upprätthållas och bevaras, något som myndigheten bedömer är uppfyllt i denna del av landet. Det innebär att det inte är tillräckligt att enskilda revir kan komma att påverkas om störningen bedöms sakna betydelse för att upprätthålla populationen lokalt, regionalt och nationellt. Under de senaste 6 åren har den totala arealen anmälda föryngringsavverkningar i s.k. normalskog, d.v.s. skog nedanför gränsen mot fjällnära skog, legat i snitt på ca 6 000 ha per år i Västerbottens inlandskommuner (Vilhelmina, Storuman, Sorsele och Dorotea). Arealen avverkningsanmäld skog kan variera ganska mycket mellan enskilda år. Inom Sorsele och Dorotea kommuner har den anmälda arealen ökat något under perioden 2019–2024, medan det inom Vilhelmina kommun inte går att se någon sådan trend. Skillnaderna i anmälningsarealens nivåer mellan kommunerna motiveras av faktorer såsom kommunernas storlek, andelen produktiv skogsmark och ägarstrukturer (andel bolag/privata, fastighetsstorlek etc.). Fram till den 31 juli i år (2025) har Skogsstyrelsen tagit emot avverkningsanmälningar om totalt 3 403 ha inom Vilhelmina, Storuman Sorsele och Dorotea kommuner, vilket tyder på att de avverkningsanmälda arealerna kommer att landa på knappt 6 000 ha även i år. Ovanför gränsen mot fjällnära skog finns, inom ett relativt kort avstånd från den nu anmälda avverkningen (ca 2,5–11,8 km), mycket stora arealer gammal skog och avverkningstakten här är mycket låg. I Vilhelmina, Storuman, Sorsele och Dorotea kommuner ansöktes under motsvarande tidsperiod tillstånd till föryngringsavverkning av sammanlagt 8 778 ha fjällnära skog. Tillstånd beviljades till föryngringsavverkning av 162 ha medan ansökan avslogs för 8 615 ha, vilket motsvarar ca 98 % av den tillståndsansökta arealen. Arealer gammal skog tillkommer kontinuerligt enligt tidigare redogörelser. I området finns ett flertal stora naturreservat i området och reservatsarealerna i länets västra delar ökar. Skogsstyrelsen vidhåller att skogarna i området mellan väg E45 upp

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

till gränsen för fjällnära skog är mer jämförbara med den fjällnära skogen än med Sveriges skogar i övrigt. Skogsstyrelsen bestrider Birdlifes beskrivning i den delen.

Skogsstyrelsen anser att den aktuella avverkningen med föreslagna hänsynsåtgärder inte hindrar den tretåiga hackspettens populationsnivå från att bibehållas eller återupprättas lokalt och regionalt och att det finns en livskraftig population i inlandet väster om väg E45, framför allt i de fjällnära kommunerna. Slutsatsen är fortsatt att det geografiska området har en ekologisk funktionalitet för tretåig hackspett även om dessa avverkningar genomförs.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har handlagt målet gemensamt med mål nr M 5283-23, M 5743-23 och M 1896-24, i vilka motsvarande fråga avseende tretåig hackspett aktualiserats inom samma geografiska område. Dom har denna dag meddelats även i dessa mål.

Tillämpliga bestämmelser

Allmänningsskogen har till Skogsstyrelsen anmält ett område om 17 ha på fastigheten A i Vilhelmina kommun för föryngringsavverkning. I målet aktualiseras förekomst av ett antal fridlysta arter, däribland tretåig hackspett, skogsrör, och doftticka. Skogsstyrelsen har i beslut den 2 september 2022 förbjudit viss avverkning inom fastigheten med hänsyn till skogsrör. Beslutet har i denna del inte överklagats. Bedömningen av den anmälda avverkningens påverkan på skogsrör omfattas därmed inte av prövningen i målet. Skriftväxlingen i målet har till största del kommit att inriktas på den tretåiga hackspetten. Den främsta frågan i målet hos Markoch miljööverdomstolen är därmed om utredningen är tillräcklig för att bedöma om den aktuella avverkningen, med de åtaganden som markägaren gjort, riskerar att strida mot artskyddsbestämmelserna för tretåig hackspett. Prövningen omfattar även påverkan på talltita, lavskrika, doftticka och diverse rödlistade kryptogamer, som till exempel njurlavsknapp som är starkt hotad enligt rödlistan.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Tretåig hackspett, lavskrika, talltita omfattas av fridlysningen av vilda fåglar i 4 § artskyddsförordningen. Tretåig hackspett är därtill upptagen i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv . Liksom för alla vilda fåglar, även de som inte är upptagna på bilaga 1, är det därmed bland annat förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada dessa fåglars bon eller ägg. Det är också förbjudet att avsiktligt störa dem, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationerna av arterna på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller återupprätta respektive population till den nivån (se 4 § första stycket andra och fjärde punkten). Bestämmelsen genomför artikel 5 i fågeldirektivet utifrån den språkversion som gällde före rättelsen den 3 november 2025. Av artikeln framgår efter rättelsen att det är förbjudet att a) avsiktligt döda eller fånga sådana fåglar oavsett vilken metod som används b) avsiktligt förstöra eller skada deras bon och ägg eller bortföra deras bon, och d) avsiktligt störa dessa fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, i den utsträckning en sådan störning är av väsentlig betydelse med hänsyn till syftet med detta direktiv.

EU-domstolen har dom den 1 augusti 2025 i mål C-784/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Riigikohus (Högsta domstolen, Estland), i målet OÜ Voore Mets, AS Lemeks Põlva mot Keskkonnaamet uttalat att begreppet ”avsiktligt” i artikel 5 i fågeldirektivet ska anses ha samma betydelse som i artikel 12 i livsmiljödirektivet. Domstolen uttalar att när det gäller kravet på avsiktlighet i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet, ska det påpekas att det vid tolkningen av artikel 12.1 a–c i livsmiljödirektivet av domstolen tidigare har slagits fast att det för att kravet på avsiktlighet ska anses vara uppfyllt krävs att personen i fråga har velat fånga eller döda ett exemplar av en skyddad djurart, störa en sådan djurart eller förstöra ägg, eller åtminstone godtagit risken för en sådan fångst, ett sådant dödande eller störande eller att ägg förstörs. Härav följer, enligt domstolen, att förbuden i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet inte endast är tillämpliga på mänsklig verksamhet som syftar till att fånga, döda och störa fåglar eller förstöra eller skada

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

deras bon eller ägg, utan även på mänsklig verksamhet som, där ett sådant syfte inte är uppenbart, innebär ett godtagande av risken för att fåglar fångas, dödas eller störs eller att deras bon och ägg förstörs eller skadas (se p 46, 47 och 49).

Domstolen har vidare i ovan nämnd dom uttalat att det är endast i artikel 5 d i fågeldirektivet som det föreskrivs att förbud som avses i denna bestämmelse – nämligen mot att avsiktligt störa fåglar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioder – ska tillämpas ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet” (se p 50). Tillägget ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet” i artikel 5 d i nämnda direktiv ska tolkas så att störningar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioden, ska förbjudas i den mån de har en betydande inverkan på målet att behålla populationen av nämnda fågelarter på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå (se p 51).

Merparten av de växter, lavar och svampar som BirdLife hänvisat till saknar formellt skydd. Knärot, spindelblomster och doftticka omfattas dock av skyddet i 8 § artskyddsförordningen (bilaga 2). Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare artskyddsmål angett att det i fråga om verksamheter där syftet uppenbart är ett annat än att ta bort eller skada fridlysta växter krävs att det finns en risk för påverkan på den skyddade artens bevarandestatus i området för att förbudet i 8 § artskyddsförordningen ska aktualiseras (se bl.a. MÖD 2016:1 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 april 2023 i mål nr M 4669-22). Genom skyddsåtgärder och försiktighetsmått kan verksamheten emellertid bli tillåtlig (jfr MÖD 2013:13). Bedömningen av om en åtgärd innebär en risk för påverkan på den skyddade artens bevarandestatus i området måste göras från fall till fall och blir beroende av vilken eller vilka arter det är fråga om (jfr MÖD 2016:1). Enligt Mark- och miljööverdomstolen bör bedömningen av en arts bevarandestatus göras med hänsyn till faktorer som är specifika för arten så som dess spridningsbenägenhet samt förhållandena i det aktuella området. Av betydelse för bedömningen för det område som ska beaktas är hur den lokala populationen är avgränsad, vilket också kommer att variera mellan olika arter. Konsekvenserna för den lokala populationen i området men även för artens regionala status bör beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå. Om arten är nationellt rödlistad kan det utgöra en omständighet som talar för att bevarandestatusen i området för populationen

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

inte kan anses vara tillfredställande och att en åtgärd i form av exempelvis skogsbruksåtgärder på platsen försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus (se Mark- och miljööverdomstolens dom den 30 maj 2023 i mål nr M 6643-22).

Utgångspunkter för prövningen

Ansvarsfördelningen mellan verksamhetsutövaren och staten när det gäller underlaget vid en avverkningsanmälan har berörts i ett flertal utredningar (se SOU 2021:51 s. 886–888, 893 och 896, SOU 2020:73 s. 774 samt SOU 2024:91 s. 272). Ett synsätt som redovisas är att verksamhetsutövaren ansvarar för att ta fram platsspecifikt underlag om påverkan på arter och behovet av skyddsåtgärder medan Skogsstyrelsen, utifrån en samordnande funktion inom skogsbruket, ansvarar för att tillhandahålla övergripande information om arters ekologi och skyddsbehov i landskapet (se SOU 2021:51 s. 893).

Inledningsvis behöver en bedömning göras av om den planerade avverkningen aktualiserar något av förbuden avseende fåglar i 4 § artskyddsförordningen. Mark- och miljödomstolen har främst lagt bestämmelsen i 4 § första stycket fjärde punkten artskyddsförordningen (avsiktlig störning av fågeln) till grund för sin prövning. Men även 8 § artskyddsförordnigen aktualiseras när det gäller dofttickan.

Förekomsten av tretåig hackspett, lavskrika och talltita inom avverkningsområdet har inte ifrågasatts av Allmänningsskogen. Av den artvisa vägledningen för tretåig hackspett som Artdatabanken på SLU tagit fram på uppdrag av Skogsstyrelsen framgår att den tretåiga hackspetten är nationellt rödlistad som nära hotad, står med på bilaga 1 till Artskyddsförordningen, har stora arealkrav och höga krav på sin livsmiljö där ökad fragmentering till följd av avverkningar medför en förlust av viktiga miljöer. Arten är en prioriterad art för hänsyn inom skogsbruket. Enligt vägledningen har arealen naturskogsmiljöer med barrskogsdominerade olikåldriga bestånd i stora delar av landet blivit för små och isolerade för att kunna upprätthålla stabila populationer. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett).

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Lavskrika är en prioriterad art för hänsyn inom skogsbruket, är nationellt rödlistad som livskraftig, och står inte med på bilaga 1 till Artskyddsförordningen. I den artvisa vägledningen som är framtagen av Artdatabanken framgår att tätheterna är störst i områden med sammanhängande äldre skog i norra Norrlands inland. Längs kusten och i den södra delen av utbredningsområdet är förekomsterna idag glesare och det finns skäl att ta särskild hänsyn i trakter med kluster av kvarvarande äldre skog. Skogsstyrelsen och länsstyrelsens gemensamma bedömning är att arten är livskraftig i Västerbottens inland. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: lavskrika).

Talltita är en prioriterad art för hänsyn inom skogsbruket, rödlistad som nära hotad, och står inte med på bilaga 1 till Artskyddsförordningen. I den artvisa vägledningen för talltita som är framtagen av Artdatabanken framgår motsvarande slutsats att häckande talltita i normalfallet inte är i behov av områdesskydd eller frivilliga avsättningar men att funktionella, flerskiktade kantzoner av främst gran och lövträd mot bäckar, sumpskogar, sjöar och myrar bör lämnas. Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma bedömning för talltita i Västerbottens län är att populationen minskar men är vanlig och lever i flerskiktade skogar samt att det räcker med generell hänsyn. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: talltita).

Doftticka är nationellt rödlistad som sårbar. Dofttickan växer hos oss nästan uteslutande på sälg (Salix caprea) och föredrar gamla träd i slutna, frodiga, olikåldriga skogar på sluttningar, längs vattendrag, i bäckdalar och raviner. Mycket gamla lövbrännor med stort inslag av sälg är också en lämplig miljö för arten. Enligt vägledningen bör dofttickans värdträd alltid sparas. För att gynna arten på sikt bör fler sälgbestånd, liksom enstaka gamla sälgar i barrskog, sparas vid avverkning. Granskogar med stort inslag av gamla sälgar är viktiga för denna och flera andra arter och bör därför om möjligt skyddas. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: doftticka).

Njurlavsknapp är nationellt rödlistad som starkt hotad. Njurlavsknappen växer bara på stuplav och är avsevärt ovanligare än sin värd. Stuplaven växer på klippor och gamla lövträd, huvudsakligen sälg, asp och rönn i skuggiga och fuktiga barrblandskogar med inslag av löv. Gamla granskogar med lövinslag i områden med fuktigt lokalklimat,

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

t.ex. längs med hela fjällkedjan, som aldrig varit kalavverkade, bör skyddas i större utsträckning. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: njurlavsknapp).

Allmänningsskogen har genom avverkningsanmälningen åtagit sig att ta hänsyn till biotoper i form av källa, sumpskog och blockmark. I anmälan uppges vidare att äldre barrträd, äldre grova lövträd, trädsamlingar och döda träd ska lämnas kvar. Under rubriken hänsyn till arter har inga uppgifter lämnats. Under handläggningen vid Skogsstyrelsen har hänsynen utökats enligt Skogsstyrelsens rekommendationer. Under ärendets handläggning vid Skogsstyrelsen framkom att skogsrör förekommer inom avverkningsområdet. Vidare inkom BirdLife med uppgifter om att det avverkningsanmälda området berörs av en habitatmodell för tretåig hackspett och att fynd av arten inom området finns rapporterade i artportalen. Skogsstyrelsen har förbjudit viss avverkning inom fastigheten med förekomst av skogsrör. Skogsstyrelsen har inte vidtagit någon åtgärd med anledning av den rapporterade förekomsten av tretåig hackspett, talltita eller lavskrika. Förekomsten av doftticka uppmärksammades först under handläggningen vid mark- och miljödomstolen. Under handläggningen i markoch miljööverdomstolen har målet kompletterats med Holmen skogs naturvärdesinventering och hänsynsytorna utökats ytterligare enligt ett nytt traktdirektiv. Det har vidare angetts att avverkningen inte ska utföras under häcknings- och uppfödningsperiod.

Vid prövning av om en anmälan om avverkning riskerar att omfattas av förbuden i 4 § artskyddsförordningen måste en bedömning göras av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och, om så är fallet, vilka skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att skada inte ska uppstå. För detta ändamål måste finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (se t.ex. MÖD 2013:13 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 12 juli 2021 i mål nr M 3276-20 och den 8 juni 2023 i mål nr M 293-22).

När det kan konstateras att en åtgärd kommer att utgöra en avsiktlig störning på en skyddad art finns anledning att ta ställning till om något av undantagen i 4 § första stycket fjärde punkten a) eller b) artskyddsförordnigen är tillämpligt, dvs om

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

störningen saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta arten på en tillfredsställande nivå i dess naturliga utbredningsområde. Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden uttalat att det för att bedöma huruvida en population av en fågelart kan bibehållas på eller återupprättas till en tillfredsställande nivå krävs att arten långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde (se MÖD 2024:24).

Populationsnivå för tretåig hackspett

Förbudet att störa vilda fåglar gäller inte om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå (4 § första stycket fjärde punkten a) artskyddsförordningen). Mark- och miljööverdomstolen har tidigare konstaterat att populationen av tretåig hackspett inte befinner sig på en tillfredsställande nivå nationellt (se MÖD 2024:24). Av yttrandet till Mark- och miljööverdomstolen i mål nr M 5283-23, som tillförts detta mål, framgår att Skogsstyrelsen tillsammans med Länsstyrelsen i Västerbottens län har bedömt att tretåig hackspett har en tillfredställande populationsnivå i fjällkommunerna i Västerbottens län väster om E45:an, i den fjällnära skogen och strax nedanför densamma, där avverkningsområdena är beläget. Skogsstyrelsen och länsstyrelsen menar att nivån dock inte är tillfredsställande i övriga delar av Västerbottens län men att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt, att påverkan på enskilda individer/par lokalt inte har någon påverkan på nationell nivå och att enskilda avverkningar lokalt inte skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt ursprungliga utbredningsområde. BirdLife menar att nivån inte kan anses tillfredsställande, varken på lokal, regional eller nationell nivå.

Vid implementeringen av fågeldirektivet har uttalats att exempel som kan tala för att populationsnivån inte är tillfredsställande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning (se FM 2022:5 s. 4). Den tretåiga hackspetten är,

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

som framgår ovan, upptagen på bilaga 1 till fågeldirektivet. Arten är nationellt rödlistad och klassificerad som nära hotad.

I Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets gemensamma riktlinjer för bedömning av artskydd i skogsbruket hänvisas det till Svensk fågeltaxering och till Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till fåglar för bedömning av vilka fågelarter som inte förekommer på en tillfredsställande nivå (se riktlinjerna avsnitt 4.3.6). Av Skogsstyrelsens vägledning för hänsyn till fåglar, tretåig hackspett, 2016-06-21, framgår att livskraftiga förekomster av arten främst finns i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. Enligt uppgifter i Artdatabanken löper det huvudsakliga utbredningsområdet från mellersta Värmland, Dalarna och Gästrikland norrut till finska gränsen, med den främsta livsmiljön inom den fjällnära skogen. Arten har på många håll minskat kraftigt, eller helt försvunnit, under senare hälften av 1900-talet. I Västerbotten uppskattades populationsminskningen till 35 % mellan 1994 och 2004. (Se SLU Artdatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett). Av uppgifter i den senaste fågeltaxeringen framgår att en statistiskt säker minskning av populationen i de norra delarna av landet där majoriteten av de tretåiga hackspettarna förekommer har skett mellan 2002 och 2023. Ett positivt mönster, dock utan statistisk säkerhet, redovisas i samma taxering ovan gränsen för fjällnära skog. Nedom samma gräns finns en statistiskt säker minskning som motsvarar en total nedgång på 52 % under de senaste drygt 22 åren. En marginell uppgång/ avstannande av minskningen ses nedom gränsen för fjällnära skog under de allra senaste åren. Större delen av den lilla uppgång som också ses nationellt i det allra senaste har skett i den fjällnära skogen. (Se Lunds universitet, Övervakning av fåglars populationsutveckling, Årsrapport 2023 s. 27.)

Även med beaktande av ett visst positivt mönster i den fjällnära skogen anser Markoch miljööverdomstolen att populationsnivån för tretåig hackspett inom dess naturliga utbredningsområde inte kan anses finnas på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Återupprättande av populationen till en tillfredsställande nivå

Förbudet att störa vilda fåglar gäller inte om störningen saknar betydelse för att, avseende en art som inte förekommer på en tillfredsställande nivå, återupprätta populationen till en sådan nivå (4 § första stycket fjärde punkten b) artskyddsförordningen). Mark- och miljööverdomstolen har ovan bedömt att populationen av tretåig hackspett inte är på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen. Frågan är då om den planerade avverkningen saknar betydelse för att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå.

För att kunna bedöma den aktuella avverkningens betydelse för den tretåiga hackspettens samlade livsmiljö, och därmed möjligheten att återupprätta arten till en tillfredsställande nivå, krävs att det finns tillräcklig utredning om avverkningsområdets betydelse för arten. Därutöver behövs tillräcklig utredning av de faktiska förutsättningarna för att tillgodose artens behov av livsmiljö i anslutning till det område där avverkningsområdet är beläget. För att den aktuella avverkningen ska sakna betydelse för möjligheten att återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå krävs att de kvarvarande livsmiljöerna är tillräckligt stora och belägna på ett sådant sätt i förhållande till avverkningsområdet att de, trots avverkningen, möjliggör den kontinuerliga ekologiska funktionen för den tretåiga hackspetten. Utredningen behöver utgå från förutsättningarna i direkt anslutning till det avverkningsanmälda området och beakta kumulativa effekter av såväl fragmentering av livsmiljöer genom andra avverkningar som formellt skyddad och frivilligt avsatt skog i anslutning till detta område.

Skogsstyrelsen har inte förelagt Allmänningsskogen att vidta några undersökande åtgärder av avverkningsområdet med anledning av BirdLife:s uppgifter om förekomst av tretåig hackspett. Allmänningsskogen har anfört att skogsvaktare från Allmänningsskogen besökt området vid planering av avverkningen. Vidare har Skogsstyrelsen, efter det att BirdLife rapporterat om artförekomster inom avverkningsområdet, genomfört tillsynsbesök där tretåig hackspett aktivt eftersökts. Enligt Allmänningsskogen har inga spår av arten hittats vid något av besöken. Även företrädare för Holmen Skog, som köpt det virke som avses avverkas, har inventerat området. Enligt

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

uppgift från verksamhetsutvecklare inom naturvård vid Holmen Skog har bolagets inventerare inte svarat ja på frågan om det finns iögonfallande spår av hackspettar på träd/död ved/ringhack inom avverkningsområdet. Av protokollet från mark- och miljödomstolens syn framgår emellertid att ringhack från tretåig hackspett hittats inom avverkningsområdet. I remissyttrande till mark- och miljödomstolen har Skogsstyrelsen angett att Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma bedömning för tretåig hackspett i Västerbottens län är att det finns en livskraftig population av tretåig hackspett i inlandet och framför allt i de fjällnära kommunerna och att området inte anses vara en sådan viktig livsmiljö för tretåig hackspett att en förlust av skogsområdet skulle påverka arten på ett förbjudet sätt.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att målet inte har tillförts någon dokumentation från det tillsynsbesök som Skogsstyrelsen, enligt uppgift från Allmänningsskogen, har genomfört med anledning av de rapporter om artfynd som inkommit i ärendet. Det framgår inte heller hur de hänsyn som Allmänningsskogen redovisat förhåller sig till den tretåiga hackspettens specifika behov av livsmiljö. I fråga om potentiella livsmiljöer för arten i anslutning till avverkningsområdet utgör det kartmaterial över frivilligt avsatt och formellt skyddad skog, som tillförts målet genom Skogsstyrelsens remissyttrande, en viktig del av bedömningsunderlaget. Även Länsstyrelsen i Västerbottens läns naturvärdesinventering av Handsktummen 2020, som omfattar såväl avverkningsområdet som det av Allmänningsskogen frivilligt avsatta 150 ha stora området i direkt anslutning till avverkningsområdet, är relevant för bedömningen. Det krävs emellertid dessutom att underlaget visar att skyddade och frivilligt avsatta områdena faktiskt innehåller tillräckligt omfattande arealer av lämplig livsmiljö för den tretåiga hackspetten och att dessa bidrar till den kontinuerliga ekologiska funktionen med hänsyn taget till andra avverkningar i området.

Vid en sammantagen bedömning anser Mark- och miljööverdomstolen att det saknas tillräcklig dokumentation avseende avverkningsområdets faktiska betydelse för den tretåiga hackspetten. Utredningen saknar dessutom tillräcklig geografisk och artspecifik koppling till det avverkningsanmälda området för att den ska kunna ligga till grund för en bedömning av avverkningens påverkan på den tretåiga hackspettens livsmiljö och därmed artens möjlighet till återupprättande till en tillfredsställande nivå.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Det saknas även underlag för bedömning av avverkningens påverkan på talltitans och lavskrikans livsmiljöer. Talltita är nära hotad och kan inte anses vara på en tillfredsställande nivå nationellt men är livskraftig regionalt i Västerbottens inland enligt länsstyrelsens och Skogsstyrelsens gemensamma bedömning. Lavskrikan är livskraftig enligt rödlistan.

Övrigt

Dofttickan finns inom hänsynsytan och ytterligare utredning krävs därmed inte avseende den arten. Domstolen utgår ifrån att den samlade hänsyn som tas även kommer att omfatta njurlavsknappen.

Allmänningsskogen har gjort gällande att den hittills gällande svenska lydelsen av artikel 5 d i fågeldirektivet avviker tydligt från lydelsen i andra språkversioner. Allmänningsskogen har framhållit att den svenska språkversionen använder formuleringen ”inte sakna betydelse” medan man i andra språkversioner använder begrepp som demonstrerar att störningen ska vara signifikant, betydande eller väsentlig. Numera har en rättelse av den svenska språkversionen gjorts. Eftersom Mark- och miljööverdomstolen landar i slutsatsen att nödvändig utredning saknas för att göra en bedömning av omfattningen av påverkan saknas skäl för domstolen att närmare gå in på den språkliga utformningen av den svenska språkversionen av artikel 5 d i fågeldirektivet och dess implementering genom artskyddsförordningen. Det finns inte heller skäl att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen angående någon av frågorna i BirdLifes begäran.

Sammanfattande bedömning

Mark- och miljööverdomstolen gör sammantaget bedömningen att den planerade avverkningen kan komma att utgöra en åtgärd som strider mot förbuden i artskyddsförordningen. Den tretåiga hackspetten kan inte anses finnas på en tillfredsställande nivå i det avseende som avses i fågeldirektivet och artskyddsförordningen. Det saknas tillräcklig utredning om avverkningsområdets betydelse för arten för att en bedömning

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

av risken för störning och möjligheten att återupprätta populationen enligt 4 § första stycket 4 b) artskyddsförordningen ska kunna göras. Detsamma gäller för arterna talltita och lavskrika. Överklagandet ska därför avslås och mark- och miljödomstolens dom står därmed fast. Det av mark- och miljödomstolen meddelade förbudet mot de anmälda avverkningsåtgärderna gäller sålunda till dess Skogsstyrelsen på nytt avgjort ärendet.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Claes-Göran Sundberg, tekniska rådet Annika Billstein Andersson, hovrättsrådet Catharina Adlercreutz, referent (skiljaktig), och f.d. hovrättsrådet Gösta Ihrfelt.

Föredragande har varit Elin Fockström Haubitz.

Skiljaktig mening, se nästa sida.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

SKILJAKTIG MENING I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Hovrättsrådet Catharina Adlercreutz vill bifalla överklagandet och anför följande.

Jag instämmer med majoritetens bedömning att den hänsyn som tas är tillräcklig för dofttickan och njurlavsknappen samt att den tretåiga hackspetten och talltitan inte kan anses vara på en tillfredsställande nivå i artskyddsförordningens och fågeldirektivets mening men att lavskrikan finns på en tillfredsställande nivå i direktivets mening. I frågan om den utredning som finns i målet är tillräcklig för att göra en bedömning av den aktuella avverkningens risk för skada på dessa arter gör jag följande överväganden.

Det är i målet klarlagt att tretåig hackspett, talltita och lavskrika finns i avverkningsområdet och att det är en lämplig livsmiljö för dessa arter.

Skogsstyrelsen och länsstyrelsen har tillsammans bedömt att enskilda avverkningar i Västerbottens fjällkommuner väster om E45:an med nuvarande avverkningstakt inte påverkar möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspetten på en tillfredställande nivå lokalt och regionalt. Påverkan på enskilda individer/par lokalt har inte någon påverkan på nationell nivå. Inte heller enskilda avverkningar lokalt skulle kunna ha någon inverkan på artens möjlighet att finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Den sammanvägda bedömningen är att det inte finns någon generell risk för att enskilda avverkningar i detta område skulle förändra populationsstatusen för arten eller skulle utgöra risk för oersättliga habitatförluster. Skogsstyrelsens bedömning är även att talltitan och lavskrikan är livskraftiga i Västerbottens inland. Den utredning som har legat till grund för Skogsstyrelsens bedömning har tillförts målet i Mark- och miljööverdomstolen. Här har myndigheten också närmare redovisat sin bedömning av förekomsten på lokal nivå gentemot den nationella nivån. Frågan är om den utredning som finns i målet är tillräcklig för att göra en bedömning av den aktuella avverkningens risk för skada på arten.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Avverkningen ska inte ske under fåglarnas häcknings- och uppfödningsperiod. I bedömningen av om förbudet i 4 § första stycket 4 artskyddsförordningen aktualiseras ingår därmed endast att bedöma om avverkningen med tagen hänsyn utgör en avsiktlig störning och i så fall om störningen kommer att påverka populationsnivån.

Utgör avverkningen en avsiktlig störning av den tretåiga hackspetten?

Mot bakgrund av att det saknas inventering av området i syftet att närmare utreda förekomsten av tretåig hackspett och på vilket sätt området utnyttjas av fågeln finns anledning att utgå ifrån att avverkningen kommer att utgöra en avsiktlig störning av arten. Frågan är då om något av undantagen i 4 § första stycket 4 a) eller b) artskyddsförordnigen är tillämpligt, dvs om störningen saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta arten på en tillfredsställande nivå och därmed kan godtas.

Kan störningen godtas med stöd av undantagen?

Tretåig hackspetts och talltitans populationsnivå

Jag instämmer med majoritetens bedömning att den tretåiga hackspetten och talltitan inte kan anses vara på en tillfredsställande nivå i artskyddsförordningens och fågeldirektivets mening. Frågan blir då om den aktuella avverkningen får betydelse för möjligheten att återupprätta arterna på en tillfredsställande nivå det naturliga utbredningsområdet i landet eller om undantaget i 4 § första stycket 4 b) artskyddsförordningen blir tillämpligt. Mot bakgrund av vad som anförts angående den svenska översättningen av fågeldirektivet ser jag anledning att kommentera att artskyddsförordningens lydelse bör tolkas utifrån samtliga språkversioner av fågeldirektivet. Den rättelse som gjorts av den svenska språkversionen får därmed ingen nämnvärd betydelse för domstolens bedömning. Störningsförbudet är endast tillämpligt i den mån störningen har en betydande inverkan på målet att bibehålla populationen av en viss fågelart på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Får avverkningen en betydande inverkan på målet att återupprätta

populationsnivån till en tillfredsställande nivå?

Liksom majoriteten anser jag att såväl formellt skyddad som frivilligt avsatt skog bör kunna beaktas i bedömningen av om det trots avverkningen finns tillräckliga livsmiljöer för tretåig hackspett för att möjliggöra att populationen återupprättas på en tillfredsställande nivå. I frågan om utredningen är tillräcklig för att bedöma om avverkningen får en betydande inverkan på populationsnivån gör jag dock en annan bedömning än majoriteten. I den bedömningen gör jag följande överväganden.

Det är som konstaterats klarlagt utifrån skogens typ och ålder att avverkningsområdet är en lämplig livsmiljö för tretåig hackspett. Ringhack har hittats på flera ställen vilket indikerar att tretåig hackspett använder området som revir och/eller häckningsplats. Området är dessutom utpekat som särskilt lämpligt i Birdlifes habitatmodellering. Av utredningen framgår att hur stora områden den tretåiga hackspetten nyttjar för sitt revir i stor utsträckning är beroende på områdets livsmiljövärde. Arten föredrar områden med höga förekomster döende och döda träd. Frågan blir då om förstörelse av livsmiljön inom avverkningsområdet får en betydande inverkan på målet att återupprätta populationsnivån till en tillfredsställande nivå i dess naturliga utbredningsområde eller om det finns tillräckligt med annan lämplig livsmiljö för arten.

Angelägna åtgärder för att skydda tretåig hackspett utöver att skydda värdefull skog generellt är att det i skogsområden nedanför fjällgränsen lämnas ordentligt breda kantzoner mot t.ex. myrar, sjöar, åar och fäbodar och att sumpskogar sparas. Rasbranter, raviner och platåberg ska helt undantas från skogsbruk (Se SLU Ardatabanken (2025) Artfakta: tretåig hackspett).

Markägaren har i det traktdirektiv som getts in till mark- och miljödomstolen markerat på bifogad karta vilka områden som är tänkta att avsättas av hänsyn till naturvårdande skötsel och vilken hänsyn som ska tas. Hänsynen motsvarar de åtgärder som angetts vara angelägna för att skydda arten. Alla lövträd och tallar lämnas samt bäckdråg, surdråg och blockmark undantas och ett område avsätts runt de fynd som gjorts av skogsrör, knärot och doftticka. Skogsstyrelsen har inför sin bedömning gjort fältbesök

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

på det aktuella avverkningsområdet. Vilka iakttagelser som gjorts finns såvitt känt inte antecknat. Mark- och miljödomstolen har också haft syn inom avverkningsområdet och fotat fynd av bl.a. ringhack från tretåig hackspett. Av protokollet framgår dock inte var inom avverkningsområdet fynden gjorts. Min bedömning är att även om det inte angetts att hänsyn tas specifikt för den tretåiga hackspetten är det sådan hänsyn som gynnar tretåig hackspett och som efterfrågas som åtgärd för den arten vilket i sig begränsar graden av störning.

Av Svensk fågeltaxering på länsnivå framgår enligt standardrutterna ingen säkerställd minskning av populationen tretåig hackspett i Västerbottens län. Det har skett en viss uppgång i den fjällnära skogen och en viss nedgång i det större utbredningsområde som ligger nedanför den fjällnära skogen. Avverkningsområdet ligger strax nedanför gränsen till den fjällnära skogen. Skogsstyrelsen har tillsammans med länsstyrelsen bedömt att populationen är livskraftig i den del av Västerbottens län som ligger inom den fjällnära skogen och strax nedom densamma (väster om E45:an) och att påverkan på enskilda individer/par inte påverkar möjligheten att behålla den befintliga nivån lokalt och regionalt.

Markägaren har avsatt ett område om 150 ha i direkt anslutning till avverkningsområdets norra del. Av länsstyrelsens flyginventering från 2020 framgår att det frivilligt avsatta området ingår i ett större område som är grandominerat och i hög grad opåverkat av nutida skogsbruk. Den frivilliga avsättningen innehåller grannaturskog med hög beståndsålder och sparsamt till allmänt inslag av stående och liggande död ved och utgör således lämplig livsmiljö för tretåig hackspett. Även enligt Birdlifes habitatmodellering är området särskilt lämpligt för tretåig hackspett. Området gränsar i väster till Njakafjäll naturreservat som hänger ihop med flera sammanhängande naturreservat, som tillsammans omfattar ca 87 000 hektar, där stora arealer med lämpligt habitat för den tretåiga hackspetten finns. Av i målet ingivna flygbilder framgår att området söder om avverkningsanmälan är avverkat men att området norrut är relativt opåverkat då det t.ex. saknas spår av gallringsvägar

Av Skogsstyrelsens underlag för bedömning framgår att arealen gammal skog ökar tydligt inom området för nordvästra Sverige samt inom Västerbottens län som helhet.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Skogsstyrelsen menar att utifrån den forskning som finns på området finns det starka skäl att förutsätta att livsmiljövärdet för den tretåiga hackspetten kommer att öka i de områden som är undantagna från skogsbruk eftersom det finns en korrelation mellan ökad ålder och förekomst av döende/döda träd. Samma arealer skulle således på sikt kunna inrymma ett större antal revir. Habitatvärdet för den tretåiga hackspetten utvecklas i takt med att skogen åldras. Även skogar yngre än 140 år kan vara av stor betydelse för tretåig hackspett för födosök och livsmiljö, när sådana skogar ingår i den mosaik av olikåldriga skogar som förekommer i det aktuella landskapet. Den aktuella avverkningstakten i området medför att skogar i åldersspannet 41–80 år ökar. Jag ser inte skäl att ifrågasätta dessa uppgifter.

Mot denna bakgrund menar jag att utredningen i målet, trots avsaknad av inventering av avverkningsområdet i syftet att närmare utreda förekomsten av tretåig hackspett eller på vilket sätt området utnyttjas av fågeln, ändå är tillräcklig för att bedöma att de skyddade och frivilligt avsatta områdena tillsammans med annan skog som saknar formellt skydd i anslutning till avverkningsområdet innehåller tillräckligt omfattande arealer av lämplig livsmiljö för den tretåiga hackspetten. Mot bakgrund av den goda tillgången till annan lämplig livsmiljö i närområdet och de hänsyn som tas inom avverkningsområdet samt att populationen är livskraftig lokalt och regionalt kan slutsatsen dras att den kontinuerliga ekologiska funktionen i området inte kommer att gå förlorad. Avverkningen kan således som mest medföra en marginell påverkan på den lokala populationsnivån men regionalt kommer populationsnivån inte att påverkas av störningen på ett sätt som går att skilja från naturliga fluktuationer eller som kan anses betydande. Ytterligare utredning av avverkningsområdet skulle i detta fall inte rimligen kunna leda till att någon annan bedömning. Enligt Svensk fågeltaxering visar standardrutterna nationellt en marginell uppgång allra senaste tiden. Utifrån detta instämmer jag i den bedömning som Skogsstyrelsen redovisat i Mark- och miljööverdomstolen, dvs att den enskilda avverkningen inte påverkar möjligheten att bibehålla artens populationsnivå lokalt och regionalt eller återupprätta populationsnivån till en tillfredsställande nivå i det naturliga utbredningsområdet i landet. Jag bedömer därmed att den aktuella avverkningen kan genomföras utan att komma i konflikt med artskyddsförordningen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12216-23

Slutsats

Till skillnad från majoriteten anser jag således att utredningen i målet är tillräcklig för att kunna dra slutsatsen att den aktuella avverkningen inte kommer att få någon betydande inverkan på målet att återupprätta populationsnivån för tretåig hackspett till en tillfredsställande nivå i det naturliga utbredningsområdet. I och med att det finns tillräckliga områden som är lämpliga för tretåig hackspett finns också tillräckligt med lämpliga habitat för att lavskrikan ska kunna bibehållas på en tillfredsställande nivå och för att talltitan kunna återupprättas på en sådan nivå. Förbudet i 4 § första stycket 4 artskyddsförordningen aktualiseras därmed inte i målet.

Mot denna bakgrund anser jag att överklagandet ska bifallas och mark- och miljödomstolens dom upphävas.

Bilaga A

Sid 1 (22) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15 meddelad i Östersund

PARTER

Klagande

Sveriges Ornitologiska Förening, BirdLife Sverige, 802006-1126 Stenhusa Gård, Lilla Brunneby 106 386 62 Mörbylånga

Motpart

Vilhelmina Övre Allmänningsskog, 896100-1032 Stalon 106 912 97 Malgomaj Ombud: M.N.

Ställföreträdare: F.J.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Skogsstyrelsens beslut 2022-09-02 i ärende nr A29408-2022, se bilaga 1

SAKEN

Avverkningsanmäld skog, A, Vilhelmina kommun, Västerbottens län

DOMSLUT

1Målet visas åter till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. 2. Avverkning i enlighet med anmälan får inte ske innan Skogsstyrelsen på nytt meddelat beslut i ärendet.

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

BAKGRUND

F.J. anmälde i egenskap av skogvaktare för Vilhelmina Övre Allmänningsskog (Allmänningsskogen) föryngringsavverkning av 17 hektar på fastigheten A, Vilhelmina kommun. Skogsstyrelsen genomförde ett fältbesök varefter man begärde in komplettering av uppgifter om försiktighetsåtgärder med anledning av att skogsrör påträffats i två surdråg inom den anmälda avverkningen. Efter komplettering har Skogsstyrelsen meddelat beslut om förbud mot viss avverkning om sammanlagt 1,69 hektar på mark med förekomst av skogsrör.

Sveriges Ornitologiska Förening, BirdLife Sverige (Birdlife) har nu överklagat Skogsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolen har den 24 oktober 2022 beslutat att avverkning i enlighet med anmälan tills vidare inte får ske.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Birdlife har yrkat att mark- och miljödomstolen i första hand förbjuder skogsbruksåtgärder i de delar av avverkningsanmälan som utgör naturskog med hänsyn till de oprioriterade fågelarterna tretåig hackspett, lavskrika och talltita, samt i övrigt föreskriver skogsbruksåtgärder som bibehåller arternas kontinuerliga ekologiska funktion.

I andra hand yrkas att mark- och miljödomstolen återförvisar ärendet till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning i enlighet med kunskapskravet och artvis vägledning för prioriterade fågelarter, för att säkerställa kraven enligt artskyddsförordningen och EU-rätten, samt eventuellt övrigt som domstolen beslutar om.

Birdlife har också yrat att mark- och miljödomstolen, i händelse av att andrahandsyrkandet bifalls, anmodar Skogsstyrelsen att förelägga om en undersökning som innefattar frågan om huruvida betydande miljöpåverkan och

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

bruten kontinuerlig ekologisk funktion riskeras, för att tillståndsfrågan ska kunna prövas.

Allmänningsskogen har motsatt sig att målet återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. De motsätter sig även annan ändring av det överklagade beslutet. För egen del yrkas att det interimistiska förordnandet upphör i samband med att målet avgörs slutligt.

UTVECKLING AV TALAN

Birdlife har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Skogsstyrelsen har i sitt beslut underlåtit att anmoda artskyddsutredning för tretåig hackspett, eller på annat sätt begära in kompletterande uppgifter. Detta trots att tretåig hackspett veterligen förekommer i området samt att Birdlife uppmärksammat att det aktuella skogsområdet pekas ut som lämpligt habitat för tretåig hackspett av en modell som forskare från SLU har tagit fram. Avverkningen riskerar att ödelägga viktiga habitat och förstöra den kontinuerliga ekologiska funktionen för tretåig hackspett m.fl. särskilt prioriterade fågelarter. Även lavskrika och talltita finns registrerade i artportalen. Birdlife anser således att Skogsstyrelsen underlåtit sitt ansvar som naturvårdande myndighet och i aktuellt ärende inte uppfyllt de krav som gällande lagstiftning och rättspraxis ställer, bl.a. med avseende på att man innan godkännande av avverkning måste kontrollera eventuella uppgifter om hotade och/eller särskilt prioriterade fågelarter.

Vid granskning i artportalen finns utöver fynd av tretåig hackspett även fynd av de prioriterade fågelarterna lavskrika och talltita. Vidare finns de nationellt fridlysta växterna spindelblomster och knärot, ett stort antal signalarter för värdefull skog samt 13 rödlistade kryptogamer, varav en starkt hotad. Birdlife menar att dessa fynd också måste vägas in i mark- och miljödomstolens bedömning. Ärendet bör således återförvisas till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning, i synnerhet för prioriterade fågelarter samt för nationellt fridlysta kärlväxter.

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Fågelförekomster

I yttrandet som Birdlife framlade till Skogsstyrelsen den 15 augusti 2022 finns information om fynd av tretåig hackspett inom avverkningsanmälan. Det är anmärkningsvärt att Skogsstyrelsen inte agerat på uppgifterna genom ytterligare besök eller genom föreläggande om artskyddsutredning, enligt de nya riktlinjer som myndigheten tagit fram och i överensstämmelse med ett flertal domar från såväl mark- och miljödomstolar som Mark- och miljööverdomstolen.

Tretåig hackspett finns med i fågeldirektivets bilaga 1 och är rödlistad i Sverige (nära hotad). Tretåig hackspett tillhör de prioriterade arter för vilka Skogsstyrelsen tagit fram särskilda vägledningar vid skogsbruk. Däri anges att arten är i behov av förstärkt hänsyn samt att ”permanent förekomst i naturskogsmiljöer vanligen har så stora naturvärden att skogsbruk är olämpligt”. När det gäller trender för tretåig hackspett gav Birdlife Sverige 2018 Svensk Fågeltaxering uppdraget att ta fram aktuell statistik från standardruttsinventeringar för den då senaste 10-årsperioden för Västerbottens län. Tretåig hackspett uppvisade då i genomsnitt 9 % statistiskt säkerställd minskning per år (figur 1). Sedan 2010 anges arten som Nära hotad (NT) på den svenska rödlistan. Länsstyrelsen i Jämtlands län bedömer att tretåig hackspett inte har gynnsam bevarandestatus där (bilaga 2). Jämtland har en helt jämförbar täthet som Västerbottens län (7,4 respektive 8,4 individer/kvadratmil).

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Birdlifes uppfattning är att de arttypiska ringhack (både nya och gamla) som gjorts av tretåig hackspett bör betraktas som bevis på att man befinner sig i ett revir. Detta stöds också av artfakta för tretåig hackspett som Artdatabanken presenterar. Är miljön för arten fortfarande intakt finns förutsättningar för arten, oavsett ålder på ringhacken och om fysiska fynd gjorts av arten i närtid. I föreliggande fall har Skogsstyrelsen, trots tydliga indikationer på och kännedom om att tretåig hackspett förekommer i området, valt att inte begära in uppgifter för att uppfylla kunskapskravet. Birdlife menar att Skogsstyrelsen, innan besked om eventuella krav på särskild hänsyn i samband med avverkningen, har att vinnlägga sig om att de åtgärder som planeras inte hotar kontinuerlig ekologisk funktion för tretåig hackspett och andra särskilt prioriterade arter. Skogsstyrelsen har i detta fall inte bara försummat att uppfylla kunskapskravet, utan också brutit mot försiktighetsprincipen.

Skogsstyrelsen anser att tretåig hackspett (Nära hotad, fågeldirektivets bilaga 1), lavskrika och talltita (Nära hotad) har en ”tillfredställande populationsnivå i Västerbottens inland” och menar därför att det inte behövs någon särskild hänsynstillämpning i samband med den planerade avverkningen. Birdlife menar istället att nämnda arter är prioriterade fågelarter i skogsbruket1 och att artvis bedömning i fråga om hänsyn ska göras för dessa. (Lavskrika är förvisso inte rödlistad, men har minskat med 7,1 % per år under den senaste tioårsperioden.) Det saknas stöd i rättspraxis för att, som Skogsstyrelsen argumenterar, undanta prioriterade arter som på lokal nivå anses vara ”vanligt förekommande” från bedömning av hur en enskild exploatering kan påverka KEF för respektive art.

Av Skogsstyrelsens artvisa vägledning framgår för lavskrika att ”Reviren är livslånga med hemområden som varierar mellan 50 och 150 ha. Hemområdena har inga fasta gränser utan det handlar mera om de yttre gränserna för familjegruppernas rörelser. Lavskrikan undviker att förflytta sig över stora öppna områden och hemområdesstorleken är därför större i områden fragmenterade av hyggen och yngre skog än i områden med i sammanhängande äldre skog. Det

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

finns studier som antyder att det inom ett revir bör finnas maximalt 15 % öppna ytor och ungskog. Inom ett revir av hög kvalitet finns det som regel ett eller flera kärnområden (1–20 ha) med relativt tät flerskiktad granskog.” Den enskilt viktigaste skogstypen för såväl tretåig hackspett som lavskrika är den grandominerade skog av relativt hög ålder som utgörs av avverkningsanmälan A 29408-2022 (figur 2). Den (brist på) hänsyn som föreskrivits beaktar inte habitatförlusten och konnektiviteten för vare sig tretåig hackspett eller lavskrika. Säkerställs KEF för dessa två arter så ökar sannolikheten högst väsentligt att den bibehålls även för talltita. Beslut om hänsyn bör dock levereras i separata bedömningar.

Birdlife noterar att Allmänningskogen in i det längsta har försökt att negligera förekomsterna av aktuella fågelarter inom den aktuella avverkningsanmälan. Inte heller Vilhelmina övre allmänningsskog har, trots upprepade besök, funnit några spår av tretåig hackspett. Detsamma gäller Skogsstyrelsen, som uppges ha genomfört aktiva eftersök. Under synen blev det emellertid uppenbart att såväl tydliga som färska (och äldre) ringhack finns inom avverkningsanmälan. Samtliga närvarande var därmed överens om att tretåig hackspett förekommer på platsen. Argumentationen från motparterna fokuserade då istället på att nedprioritera betydelsen av att bibehålla lokala ekosystem och att den aktuella avverkningsanmälan skulle sakna betydelse för upprätthållandet av KEF för tretåig hackspett, lavskrika och talltita. Som skäl för detta anger man att skogen inom A 29408-2022 inte är ”unik” samt att det finns andra livsmiljöer för nämnda arter i omkringliggande områden, såväl juridiskt skyddade som frivilligt avsatta sådana.

Betydelsen av aktuell skog

Den aktuella skogen ligger inom det område av särskilt skyddsvärda kontinuitetsskogar som föreslagits få långsiktigt skydd, vilket framgår av rapporten Skogar med höga naturvärden ovan och i nära anslutning till fjällnära gränsen – Statistik och sammanställning (Naturvårdsverket 2020). En stor avverkningsanmälan i kontinuitetsskog innebär i princip alltid att prioriterade arter kommer att påverkas (negativt).

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Markägarens ombud anger att tillräcklig hänsyn kommer att tas enligt gällande beslut från Skogsstyrelsen i och med de hänsynsytor/hänsynsområden som angetts. Att verksamhetsutövaren lämnat angiven hänsyn tillhör dock den generella hänsyn som alltid ska tas vid skogsavverkningar enligt gällande lagstiftning och de krav som FSC-standarden ställer på frivilliga avsättningar och hänsynskrävande biotoper. Ytterligare avverkningar i det aktuella området riskerar att ödelägga KEF och framtida häckningsmöjligheter för tretåig hackspett utanför juridiskt skyddade områden. Såväl svensk lagstiftning som EU:s direktiv och förordningar tydliggör att enbart juridiskt skyddade områden är helt otillräckliga för att på sikt upprätthålla nödvändiga populationer av mer hänsynskrävande arter. Detta måste givetvis vägas in i enskilda beslut. På grund av omfattande avverkningar i omgivningarna runt den aktuella avverkningsanmälan råder avsevärd brist på äldre grandominerad skog (figur 2), vilket den tretåiga hackspetten kräver för att överleva. När det gäller formellt skydd är arealen nedanför den fjällnära gränsen endast några fåtal procent och i stort behov av att öka, inte minst för att klara en långsiktig överlevnad av tretåig hackspett med flera.

A 29408–2022

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Vad gäller frivilligt avsatta hänsynsytor framhåller Birdlife att dessa inte har något juridiskt skydd och att domstolen därför svårligen kan ta dem i beaktning vid bedömning av upprätthållandet av kontinuerlig ekologisk funktion för berörda arter. I praktiken står det nämligen markägaren helt fritt att ”omplacera” sådana frivilliga avsättningar till annan (del av) fastighet, varför den frivilligt avsatta skogsarealen således kan avverkas redan ”imorgon”. Inte heller FSC-certifieringen eller bolagens/verksamhetsutövarnas interna skogliga strategier innebär något juridiskt skydd. Dessa faktum kvarstår, och i händelse av att domstolen betvivlar riktigheten i vårt påstående önskar vi att domstolen tillfrågar Naturvårdsverket om begreppet ”juridiskt skyddad skog”.

Skogsstyrelsen har under våren 2022 klargjort att enligt den ”nyordning” som myndigheten officiellt gått ut med, och som innebär att vederhäftiga kunskapsunderlag måste inhämtas, kan myndigheten i högre utsträckning komma att förelägga markägare att utföra undersökningar för att ta reda på om fridlysta arter kan påverkas av planerad åtgärd. I föreliggande fall har Skogsstyrelsen frångått gällande riktlinjer och praxis på ett sätt som för Birdlife är helt oförståeligt. Skogsstyrelsens beslut innehåller ingen hänsyn med avseende på tretåig hackspett, lavskrika eller talltita, då föreskriven hänsyn gäller andra organismgrupper med delvis helt andra behov än fåglar och den kan således inte tas till intäkt för att hänsynskraven för aktuella fågelarter skulle vara uppfyllda.

EU-domstolen klargjorde i de förenade målen C-473/19 och 474/19 Skydda skogen att skogsbruksåtgärder bör grunda sig på en förebyggande strategi där hänsyn tas till behovet av att bevara de berörda arterna. Skogsstyrelsens agerande gällande A 29408-2022 saknar planering för hur grön infrastruktur ska tillfredsställa behoven för landskapskrävande arter som tretåig hackspett, lavskrika och talltita. Den planerade avverkningen är inte förenlig med ett långsiktigt bevarande av dessa arter, vilket gällande lagstiftning och rättspraxis föreskriver. Det åligger verksamhetsutövaren att visa att området saknar betydelse för KEF (oavsett omgivning eller allmän hänsyn). Birdlife menar att bristerna i underlaget som

Sid 9 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

lämnats in är så allvarliga att anmälan skulle kunna avvisas (jämför hur såväl markoch miljödomstolar som Mark- och miljööverdomstolen avvisat ansökningar om vindkraftsetablering på grund av bristande kunskapsunderlag). Här är det så uppenbart att osedvanligt höga naturvärden finns inom A 29408-2022, att det –när verksamhetsutövare tydligen missar att framhålla väsentliga förhållanden – vore rimligt att förbjuda skogsbruk!

Allmänningsskogen har till stöd för sin inställning anfört huvudsakligen följande. Allmänningsskogen har gjort en avverkningsanmälan avseende ett ca 17 hektar stort område. Inom området planeras avverkning på ca 13,4 hektar, medan ca 3,7 hektar – motsvarande 21,5 procent av arealen – lämnas som hänsyn till naturvärden. Inom de 13,4 hektar där avverkning sker lämnas därutöver också alla lövträd, tallar och döda träd av naturhänsyn.

Vid bedömning av avverkningens påverkan på berörda arter bör det beaktas att Allmänningsskogen frivilligt har avsatt 150 hektar för naturvårdsändamål i anslutning till avverkningsområdet. Detta område gränsar i sin tur mot Njakafjälls naturreservat som efter en överenskommelse mellan Allmänningen och Naturvårdsverket omfattar totalt ca 12 000 hektar. Landskapet har därför en fortsatt kontinuerlig ekologisk funktionalitet för lavskrika, talltita och tretåig hackspett även om avverkningen genomförs. Vidare kan noteras att avverkningen inte heller är planerad att utföras under fåglarnas häckningsperiod. Birdlife argumenterar för att frivilliga avsättningar inte har något juridiskt skydd. Om man med detta menar att de skulle få status som naturreservat eller biotopskyddsområden är det i och för sig riktigt, men det förändrar inte att det handlar om områden som enligt fastighetsägarens planering kommer att hanteras på visst sätt på grund av områdets naturvärden. Detta dels på grund av fastighetsägarens egen vilja och beslut, dels på grund av vad som krävs enligt gällande certifieringssystem. Det är också en del av en sådan förebyggande strategi som skogsbruket arbetar med för att uppfylla de krav som ställs enligt EU-rätten.

Om det skulle utvecklas en domstolspraxis där frivilliga avsättningar skulle sakna

Sid 10 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

värde skulle det i praktiken kunna innebära att avsättningarna framstår som meningslösa eller att enskilda fastighetsägare skulle tvingas ta ett steg längre och avstå mark till reservat eller biotopskyddsområden utan att vara garanterade ersättning för detta, vilket blir felaktigt på så många nivåer att det antagligen är bäst att låta det stanna vid ett sådant konstaterande. Att det skulle råda ”avsevärd brist på äldre grandominerad skog är helt felaktigt. Avverkningsområdet ligger mycket nära Njakafjälls naturreservat där Allmänningsskogen avstått mycket stora arealer till staten för naturreservat (figur 3). Ytterligare mycket stora arealer har avsatts som naturreservat enligt vad som framgår av tidigare inskickat yttrande och av allmänt tillgängligt kartmaterial.

Förekomsten av tretåig hackspett är tämligen klarlagd i detta område, liksom de stora arealerna skyddade områden som otvivelaktigt utgör lämpliga habitat för tretåig hackspett. Till skillnad från vissa tidigare mål som avgjorts ligger detta område mycket nära stora arealer som bevarats genom naturreservat och som även omfattas av Allmänningsskogens frivilliga avsättningar. Detta måste givetvis beaktas.

Sid 11 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Fågelarter

Lavskrika är en art som enligt rödlistan 2020 betraktas som livskraftig. De senaste fem åren finns det 836 observationer registrerade i Vilhelmina kommun. I artportalen har två observationer av lavskrika noterats inom avverkningsområdet, vilket är förväntat och normalt. Lavskrika är en vanligt förekommande fågel och det finns också gott om äldre skog i närområdet som bevaras, antingen genom frivilliga avsättningar eller som naturreservat. Det är därför svårt att se att arten skulle ha några svårigheter att finnas kvar i närområdet även om avverkning sker enligt anmälan. Det finns inget behov av ytterligare informationsinhämtning i fråga om arten och det finns inte heller anledning att förbjuda fortsatt skogsbruk i området med anledning av att arten observerats på platsen. Landskapets ekologiska funktionalitet för lavskrika är tillgodosedd genom den hänsyn som tas och de områden som avsatts för naturvårdsändamål både genom frivilliga avsättningar och genom reservatsbildningar.

Talltita är en art som enligt rödlistan 2020 betraktats som nära hotad på grund av minskningstakten de senaste 10 åren. De senaste fem åren finns det 493 observationer registrerade i Vilhelmina kommun, med den spridning som framgår av kartan nedan. Inom avverkningsområdet finns det i artportalen noterat en observation av talltita, vilket är normalt och förväntat. Av Skogsstyrelsens vägledning för arten framgår att häckande talltita i normalfallet inte är i behov av områdesskydd eller frivilliga avsättningar. Som förslag till miljöhänsyn nämns att man bör: - Lämna funktionella, flerskiktade kantzoner av främst gran och lövträd mot bäckar, sumpskogar, - Spara så mycket som möjligt av buskar, lövträd och unga och undertryckta barrträd vid förröjning inför gallring eller slutavverkning och inte förröja i surdråg eller blivande kantzoner, samt - Lämna hänsynsytor med trädgrupper vid avverkning, speciellt av äldre gran och lövträd i kanterna av hygget.

Sid 12 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Dessa rekommendationer är inte bindande, men det kan ändå noteras att den första och sista punkten är del av normal hänsyn till naturvärden i skogsbruket och kommer att ske här. Beträffande rekommendationen om att undvika förröjning är det inte en del av normal hänsyn, utan både utförandet och ett eventuellt avstående utgår ifrån mera platsspecifika behov. I det här fallet finns nästan ingen underväxt inom området, så någon förröjning blir av praktiska skäl inte aktuell. Det finns inget behov av ytterligare informationsinhämtning i fråga om arten och det finns inte heller anledning att förbjuda fortsatt skogsbruk i området med anledning av att arten observerats på platsen. Landskapets ekologiska funktionalitet för talltitan är tillgodosedd genom den hänsyn som tas och de områden som avsatts för naturvårdsändamål både genom frivilliga avsättningar och genom reservatsbildningar.

Birdlife har lyft de fridlysta arterna spindelblomster och knärot. Beträffande spindelblomster finns en förekomst noterad i artdatabanken. Denna ligger inom det område markerat 3 där Skogsstyrelsen förbjudit avverkning av hänsyn till den genom art- och habitatdirektivet fredade arten skogsrör. Någon påverkan sker därför inte. Beträffande knärot finns två närliggande fynd noterade i artdatabanken. Ett ligger strax utanför det avverkningsanmälda området och behöver inte beröras närmare. Det fynd som ligger inom det avverkningsanmälda området omfattas av frivilligt avsatta hänsynsytor, på traktdirektivet märkt ”Hänsyn Arter” (figur 4). Traktdirektivet bifogas, bilaga 4. Detta innebär att ingen påverkan på knärot sker. Övriga växter som omnämnts är inte fridlysta och det har inte framkommit några skäl att utreda artförekomster närmare eller annars förbjuda fortsatt skogsbruk på platsen.

Sid 13 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Figur 4. Detaljkarta traktdirektiv Handsktumselet från 2022-10-18

Länsstyrelsen i Västerbottens län och Skogsstyrelsen har inom länet tagit fram en lista med länsvis av förhållandena för skyddade arter, som undertecknad fått del av från Skogsstyrelsen. Listan bifogas, bilaga 5. För de i målet omnämnda arterna kan följande noteras.

Tretåig hackspett är gulmarkerad i listan, vilket indikerar att det i de flesta fall borde räcka med hänsyn inom intrånget, men att Skogsstyrelsen vid osäkerhet kan samråda med Länsstyrelsen. I övrigt är arten ganska vanlig på inlandet. Det är först vid upprepade observationer vid kusten i kombination med problem i landskapsperspektivet som myndigheterna ser behov av närmare utredning.

Lavskrikan är grönmarkerad i listan, vilket i det här fallet indikerar att den inte är prioriterad i Västerbotten. I listan finns noterat att status kan vara annorlunda på vissa platser vid kusten. Där kan dock från vår sida anmärkas att det kan vara en naturlig följd av artens utbredningsområde. I inlandet förekommer i vart fall inget behov av åtgärder.

Talltitan är grönmarkerad i listan, vilket indikerar att den inte är prioriterad i Västerbotten. Det har noterats att populationen minskar, men att den är vanlig i länet. Generell hänsyn är tillräckligt.

Åberopad praxis i form av EU-domstolens dom i mål en C-473/19 och 474/19 Skydda Skogen avser tolkningen av art- och habitatdirektivet, inte en tolkning av fågeldirektivet. Att domen i Sverige uppfattats omfatta fågeldirektivet kan bero på att Sverige tidigare hade överimplementerat fågeldirektivet genom att sammanväva bestämmelserna med bestämmelser som härrör från art- och habitatdirektivet. Sedan den 1 oktober 2022 är dessa bestämmelser uppdelade i 4 § och 4 a § artskyddsförordningen, vilket tydliggör att någon sådan sammanblandning av bestämmelserna, som har olika omfattning, bakgrund och syfte, inte ska ske. Det nämnda innebär också att EU-kommissionens Vägledning om strikt skydd för

Sid 14 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

djurarter av gemenskapsintresse av enligt habitatdirektivet inte är relevant att tillämpa på fåglar, vars skydd istället härrör från fågeldirektivet.

Skogsstyrelsen har beslutat om viss hänsyn, och verksamhetsutövaren har också redogjort för vilken hänsyn i övrigt som ska tas, t.ex. genom att vissa träd inte avverkas. Detta säkerställs genom att träden – både enstaka träd och grupper av träd – snitslats bort. Detta utgör tillräcklig hänsyn, särskilt med hänsyn till de stora områden som sparas i anslutning till den nu planerade avverkningen. Skogen, som gallrats tidigare, har inte heller så höga naturvärden att den bör skyddas av den anledningen.

Skogsstyrelsen har gjort bedömningen att avverkningen inte bör förbjudas och det finns inte anledning att återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen för ytterligare utredningar eller bedömningar. Det är istället mark- och miljödomstolen som i sak behöver avgöra om det finns skäl att stoppa pågående markanvändning för skogsbruk genom att förbjuda avverkningen och i så fall redovisa vilket rättsligt stöd det finns för ett sådant beslut. Det får då påtalas att rättsordningen inte enbart syftar till att skydda utpekade arter, utan också att skydda enskilda mot godtyckliga och oförutsebara ageranden från det allmännas sida samt att värna rätten att äga och bruka mark som är grundlagsskyddad. Allmänningsskogen menar att det saknas skäl att förbjuda avverkningen i detta fall och att överklagandet därför ska avslås helt.

Skogsstyrelsen har, i egenskap av remissinstans, getts tillfälle att yttra sig och anfört i huvudsak följande. Överklagandet ska lämnas utan bifall. Den 1 oktober 2022 trädde förordningen (2022:928) om ändring i artskyddsförordningen (2007:845) i kraft. I förordningsmotiven återges exempel på omständigheter som kan tala för att nivån på populationen inte kan anses vara tillfredsställande. Exempel på omständigheter att ta i beaktande är; att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad, finns upptagen på fågeldirektivets bilaga 1 eller att populationen har genomgått en konstaterad kraftig minskning.

Sid 15 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Fågeldirektivets syfte är att skydda alla fågelarter. Detta inkluderar sådana fågelarter som i Sverige och andra delar av EU saknar särskilt skyddsbehov idag. Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets gemensamma tolkning är därför att precis som att enskilda EU-länder gör olika bedömningar av fågelarternas skyddsbehov utifrån nivåerna på populationerna och dess utveckling, måste samma bedömning kunna göras regionalt och lokalt i respektive medlemsland. Framför allt där de regionala och lokala förutsättningarna för en arts fortlevnad kraftigt skiljer sig på nationell nivå.

Skogsstyrelsen bedömer att de av Birdlife uppräknade arterna tretåig hackspett, lavskrika och talltita per definition enligt ovan träffas av bestämmelserna i artskyddsförordningen och att arterna är i behov av hänsyn vid skogsskötselåtgärder utifrån kraven i deras livsmiljöer. Skogsstyrelsen har dock att bedöma om arterna kan komma att påverkas av en avverkning i det enskilda fallet eller genom kumulativa effekter, som medför att populationerna inte kan bibehållas på en tillfredsställande nivå. Skogsstyrelsen anser därför att de aktuella arterna behöver utredas utifrån deras generella behov av livsmiljöer men även utifrån de lokala och regionala förutsättningarna för att arterna ska kunna bibehålla sina populationer.

Skogsstyrelsen anser att arterna inte träffas av förbuden till 4 § artskyddsförordningen i det aktuella ärendet då de uppräknade arterna har en tillfredställande populationsnivå i Västerbottens inland (framför allt i fjällkommunerna) och att det inte kunnat påvisas att det aktuella skogsområdet är av sådan stor betydelse för arternas fortsatta populationsutveckling.

Ställningstagande till tretåig hackspett

Rödlistad nationellt i kategorin NT (Nära hotad – Arten bedöms ha minskat med 10-40 % mellan åren 1980-2020 på nationell nivå och står på tröskeln till att klassas som hotad).

Sid 16 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma bedömning för tretåig hackspett i Västerbottens län är att det finns en livskraftig population av tretåig hackspett i inlandet och framför allt i de fjällnära kommunerna.

I den artvisa vägledning för tretåig hackspett som är framtagen av Artdatabanken på SLU på uppdrag av Skogsstyrelsen framgår motsvarande slutsats ”livskraftiga förekomster finns främst i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. Arten är betydligt ovanligare längs Norrlandskusten”.

Enligt Artfakta framgår att 45 % av populationen bedöms finnas i Lappland. Det får därför antas att minskningstakten för den tretåiga hackspettens populationsutveckling inom den nu aktuella landsdelen inte uppvisar den negativa trend som framgår av den nationella rödlistan, och att det i vart fall inte uppvisar någon kraftig minskning. Det finns enligt Skogsstyrelsens bedömning inte heller anledning att med det underlag som finns i ärendet anse att området är en sådan viktig livsmiljö för tretåig hackspett att en förlust av skogsområdet skulle påverka arten på ett förbjudet sätt.

Ställningstagande till talltita

Rödlistad nationellt i kategorin NT (Nära hotad – Arten minskar med knappt 30% på nationell nivå under senaste 10 års perioden och står på tröskeln till att klassas som hotad.)

Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma bedömning för talltita i Västerbottens län är följande: ”populationen minskar men är vanlig i AC, lever i flerskiktade skogar. Räcker med generell hänsyn”

I den artvisa vägledning för talltita som är framtagen av Artdatabanken på SLU på uppdrag av Skogsstyrelsen framgår motsvarande slutsats ”Häckande talltita är i normalfallet inte i behov av områdesskydd eller frivilliga avsättningar. Lämna funktionella, flerskiktade kantzoner av främst gran och lövträd mot bäckar, sumpskogar, sjöar och myrar”.

Sid 17 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Ställningstagande till lavskrika

Rödlistad nationellt i kategorin LC (Livskraftig – Arten har uppskattningsvis minskat med 30 % mellan 1980-2018).

Skogsstyrelsens och länsstyrelsens gemensamma bedömning för lavskrika i Västerbottens län är följande ”kan vara röd på vissa platser vid kusten”. Förklaring: med röd i meningen ovan avses ”kan behöva artskyddsbeslut utöver intrånget, samråd med LST”.

I den artvisa vägledning som är framtagen av Artdatabanken på SLU framgår ”tätheterna är störst i områden med sammanhängande äldre skog i norra Norrlands inland. Längs kusten och i den södra delen av utbredningsområdet är förekomsterna idag glesare och det finns skäl att ta särskild hänsyn i trakter med kluster av kvarvarande äldre skog”.

Ställningstagande till knärot

Rödlistad nationellt i kategorin VU Sårbar – Arten har uppskattningsvis minskat med 50 % under 1990 talet medan den verkar ha stabiliserats sig på en lägre nivå under 2000 talet.

Först efter att Skogsstyrelsen redan fattat ett beslut enligt 12 kap. 6 § miljöbalken och därmed också slutligen avgjort ärendet, fick myndigheten via ideell naturvård in uppgifter om knärotsförekomst inom det avverkningsanmälda området. Skogsstyrelsen betraktade uppgifterna som trovärdiga och begärde med anledning av detta in uppgifter om vilken hänsyn som planerats till knärotsförekomsten. Efter inhämtad information om hänsyn till arten bedömer Skogsstyrelsen att den beskrivna hänsynen är tillräcklig och följer den artvisa vägledning som är framtagen av Artdatabanken på SLU där följande hänsyn rekommenderas ”För att med hög sannolikhet kunna bevara befintliga förekomster krävs relativt stora avsättningar av uppvuxen skog med slutet och relativt tätt kronskikt. Som riktlinje kan krävas ett avstånd på 50 meter in från brynet för att

Sid 18 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

vidmakthålla ett fungerande mikroklimat. Detta innebär att fristående hänsynsytor för många arter (kärlväxter, lavar och mossor) kan behöva ha en area överstigande 0,8 hektar (cirkelyta med radien 50 meter = 0,78 hektar) för att bibehålla lokalklimatet”.

Sammanfattning

Utifrån ovanstående redogörelse bedömer Skogsstyrelsen att det i dagsläget inte finns någon konkret risk för att enskilda avverkningar skulle kunna påverka möjligheten att bibehålla en livskraftig population av tretåig hackspett, lavskrika och talltita i Västerbottens fjällkommuner.

Den anmälda åtgärden bedöms således inte träffas av förbuden i artskyddsförordningen, avseende de fågelarter som redogörs för i stycket ovan.

Skogsstyrelsen har med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken fattat beslut om förbud att avverka tre försumpade skogsområden som utgör växtplatser för skogsrör. Skogsrör är listad med N i bilaga 1 till artskyddsförordningen.

Skogsstyrelsen bedömer slutligen att den beskrivna hänsyn som ombudet uppgett att de avser att ta till knärot är tillräcklig och att det efter att beslut meddelats till markägaren saknas anledning att i det enskilda fallet föreskriva ytterligare försiktighetsåtgärder utifrån hänsyn till naturvårdens intressen.

MÅLETS HANDLÄGGNING

Mark- och miljödomstolen har hållit syn och sammanträde varefter parterna fått tillfälle att slutföra talan. Parterna har varit närvarande vid synen och protokoll med bildbilaga har tillställts parterna före målets avgörande.

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 6 § förordningen (1998:904) om anmälan för samråd ska en skogsavverkning ses som en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Skogsstyrelsen får,

Sid 19 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken, förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, förbjuda verksamheten. Skogsstyrelsen ansvarar enligt 2 kap. 10 § miljötillsynsförordningen (2011:13) för tillsynen i fråga om sådana skogsbruksåtgärder som avses i 12 kap. 6 § miljöbalken. Vid bedömningen av behovet av skyddsåtgärder ska de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken tillämpas. Eftersom artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter, måste prövningen innefatta en bedömning av hur de skyddade arterna påverkas av den planerade verksamheten (se MÖD 2013:13). Skogsstyrelsen har därmed haft en skyldighet att bedöma om det föreligger risk för skada på en fridlyst art och att, under vissa förutsättningar, förelägga om åtgärder. Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska enligt 2 kap. 2 § miljöbalken skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Talerätt

Målet gäller en anmälan till Skogsstyrelsen om en åtgärd som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Mark- och miljödomstolen konstaterar att Birdlife uppfyller de kriterier som ställs upp i 16 kap. 13 § miljöbalken. Föreningen har därför rätt att överklaga Skogsstyrelsens beslut. Skogsstyrelsens beslut om att enbart meddela försiktighetsåtgärder för delar av avverkningsområdet är ett beslut som kan överklagas till mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Under Skogsstyrelsens handläggning har uppgifter om spår från den fridlysta spillkråka samt artfynd av fridlyst tretåig hackspett, talltita och lavskrika rapporterats av Birdlife Sverige. Därtill har fynd av de nationellt fridlysta växterna knärot, spindelblomster, plattlummer och skogsrör, samt 19 rödlistade kryptogamer rapporteras. Efter Skogsstyrelsens handläggning har ärendet tillförts nya uppgifter i

Sid 20 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

form av registrering i artportalen av nya fynd av den fridlysta dofttickan. Doftticka, vilket listats som sårbar, har även återfunnits i naturvärdesinventeringen genomförd av Holmen. En av de rödlistade arterna är den mycket ovanliga Njurlavsknappen vilken listas som starkt hotad och enbart har rapporterats på ett fåtal andra lokaler, varav med säkerhet endast på två platser i Jämtlands län. Flera av de arter som föreningen har lyft fram i sitt överklagande är därmed sådana vars populationer är vikande i landet eller i nu aktuella delar av landet (på grund av trakthyggesbruket). Det handlar om arter som för sin långsiktiga överlevnad behöver större sammanhängande och flerskiktade skogar med inslag av död ved och olikåldrade träd.

De besök Skogsstyrelsen gjort på platsen inom ramen för handläggningen kan inte ersätta systematisk inventering av det aktuella området. Skogsstyrelsen har enbart fattat ett beslut angående förbud av avverkning för tre surdråg med skogsrörsförekomster. Inget beslut finns för hänsyn kopplad till övriga skyddsvärda arter. Verksamhetsutövaren har gjort bedömningen att den hänsyn de har planerat inom det planerade avverkningsområdet – huvudsakligen genom att spara enstaka träd – är tillräckliga. Någon utredning som visar att sådana åtgärder är tillräckliga för att garantera arternas kontinuerliga ekologiska funktion har inte presenterats. Domstolen konstaterar också att det i målet varken finns uppgifter om förhållandena i de frivilligt avsatta områden Allmänningsskogen hänvisar till, eller garantier för att områdena över tid kommer att förbli skyddade. Domstolen kan därför inte, vid prövningen av vilka skyddsåtgärder som är relevanta för de skyddsvärda arter som finns inom det avverkningsanmälda området, ta hänsyn till att andra områden uppges vara frivilligt avsatta.

En utredning som visar vilka skyddsåtgärder som bör vidtas gällande alla fridlysta eller starkt hotade arter som kan anses så hotade att den biologiska mångfalden även den hotas om området avverkas (1 kap. 1 § miljöbalken) krävs för ett ställningstagande till verksamhetens tillåtlighet. Sådan utredning bör utföras i första instans.

Sid 21 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

Vad särskilt gäller bedömningen av om större förekomst av en art på lokal nivå innebär att arten inte behöver skydd i just denna lokal gör domstolen följande överväganden. Medlemsstaterna ska enligt artikel 4.4 andra meningen i fågeldirektivet ”sträva efter att undvika föroreningar och försämring av livsmiljöer”, och en negativ påverkan på en livsmiljö kan därmed utgöra en störning. Förbudet är inte tillämpligt om en störning saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen på en tillfredställande nivå (se FM 2022:5). En tillfredställande nivå är en nivå som innebär att en fågelart på längre sikt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Bedömningen av lokala förekomster och regional status ska därför beaktas i förhållande till dess förekomst på nationell nivå (se Mark- och miljööverdomstolen M 11988-22). Skogsstyrelsen gör bedömningen i sitt beslut att det inte finns någon risk att avverkningarna kommer påverka möjligheten att bibehålla en livskraftig population av talltita, tretåig hackspett, lavskrika och spillkråka i Västerbottens fjällkommuner. Skogsstyrelsen har dock inte gjort någon bedömning av förekomsten på lokal nivå i förhållande till den nationella nivån. Genom att kontinuerligt avverka lämpligt habitat, det vill säga områden där det nu finns livskraftiga lokala populationer av arter som är hotade på nationell nivå så reduceras mängden lämpligt habitat vilket potentiellt kan innebära ett hot mot populationen på nationell nivå.

Överklagandet ska således bifallas på så sätt att målet återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning. Behovet av skydd för den stora variationen av antalet fridlysta, sårbara, sällsynta och hotade arter är sådant att avverkning, i avvaktan på nytt beslut, ska vara förbjuden.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 6 oktober 2023.

Marit Åkerblom

Sid 22 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 3138-22 Mark- och miljödomstolen 2023-09-15

I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Marit Åkerblom, ordförande, och tekniska rådet Lovisa Lind Eirell.

Bilaga 1

2022-09-02 A 29408-2022 

VILHELMINA ÖVRE ALLMÄNNINGSSKOG  Vilhelmina A STALON 106 91297 MALGOMAJ 

Förbud mot viss avverkning

Skogsstyrelsen förbjuder dig att inom ett visst område på fastigheten A att avverka 1. Surdrog 0,2 hektar med förekomst av skogsrör 2. Surdrog 0,1 hektar med förekomst av skogsrör 3. Sumpskog och blockmark 1,39 hektar med förekomst av skogsrör Områdena som beslutet gäller framgår av kartan på sidan 5 med gul-röd rastrering och är märkta med respektive nummer i listan ovan. Förbudsområdena följer de hänsynsytor som har markerats av ombudet i fält.

Skogsstyrelsen förenar detta beslut med vite av tvåhundrafemtiotusen (250 000) kronor. Vitet fördelas enligt följande. Vilhelmina övre allmänningsskog: tvåhundrafemtiotusen (250 000) kronor Beslutet gäller omedelbart även om det överklagas. Hur du gör om du vill överklaga beslutet framgår längre ned.

Följer du beslutet kommer du inte att behöva betala något vite, men bryter du mot det kan Skogsstyrelsen ansöka hos en domstol om utdömande av vitet. Om domstolen dömer ut vitet blir du skyldig att betala vitesbeloppet.

Du har i en anmälan om föryngringsavverkning som kom in till Skogsstyrelsen den 11 juli 2022 skrivit att du planerar att avverka ett område om 17,00 hektar (bilaga 1).

Vid handläggningen gjordes ett fältbesök och då upptäcktes tre mindre lokaler med skogsrör.

Utifrån uppgifterna bedömde Skogsstyrelsen att det fanns risk för negativ påverkan på arten och att åtgärden riskerade att bryta mot artskyddsförordningen.

Skogsstyrelsen skickade den 22 augusti en begäran om uppgifter om artskydd och förtydliganden på hur hänsynen skulle tas till arten.

Efter att kompletterande uppgifter inkommit bedömde Skogsstyrelsen att den beskrivna hänsynen är tillräcklig för att arten inte ska påverkas negativt.

Du har den 29 augusti 2022 via mejl fått möjlighet att komma in med synpunkter. Samtidigt informerade vi dig om att vi övervägde att fatta ett beslut i ärendet. Den 2 september meddelade skogvaktaren för vilhelmina allmänninskog F.J. att ni inte har några synpunkter, och att Skogsstyrelsen kan fortsätta sin handläggning av ärendet.

Skogsstyrelsen får, med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808), förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får Skogsstyrelsen förbjuda verksamheten. Förelägganden och förbud får förenas med vite enligt 26 kap. 14 § miljöbalken. Vitets storlek är beräknat så att det enligt Skogsstyrelsens bedömning kan förmå dig att efterleva förbudet eller att vidta alternativa åtgärder som är tillåtna. Skogsstyrelsen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart även om det överklagas, se 26 kap. 26 § miljöbalken.

Av 2 kap. 3 § miljöbalken framgår att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Enligt 2 kap. 7 § gäller kraven i 2 kap. 3 § i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Enligt 7 § artskyddsförordningen (2007:845). I fråga om sådana växtarter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N är det förbjudet att avsiktligt plocka, samla in, skära av, dra upp med rötterna eller förstöra växter i deras naturliga utbredningsområde i naturen.

Skogsrör förekommer främst i fuktig barr- och blandskog med högörtsvegetation. Den växer ofta utmed bäckar i raviner och i

skogssluttningar, men även på plan mark där underlaget är näringsrikt och kalkhaltigt. Arten är kalkgynnad och mycket skuggtålig.

Skogsstyrelsen bedömer att största hotet för skogsrör är att avverka träd och buskar samt att köra med skogsbruksmaskiner som riskerar att orsaka förändrade hyrologiska förutsättningar i surdrogen. Genom att undanta surdrogen och sumpskogen med blockmark från avverkning bedömer Skogsstyrelsen att beskuggning, körskador och dränering kommer att undvikas, vilket kommer att bevara hydrolgin och beskuggning av biotoperna och att livsmiljön för skogsrör kan upprätthållas.

Värdet av den berörda delen beräknas uppgå till ca 2 170 000 kronor. Värdet av det som enligt beslutet undantagits som hänsyn uppgår enligt Skogsstyrelsens bedömning till ca 160 000 kronor, vilket utgör ca 7 procent av värdet för den berörda delen.

I 31 kap. miljöbalken finns bestämmelser om rätt till ersättning. Dessa regler innebär att om detta beslut medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom den berörda delen av fastigheten kan rätt till ersättning vara aktuell för till exempel fastighetsägaren och innehavaren av särskild rätt till fastigheten.

Har inte någon överenskommelse träffats om ersättning eller inlösen och har inte rätten till talan gått förlorad, kan du som vill göra anspråk på ersättning eller kräva inlösen väcka talan mot Skogsstyrelsen hos mark- och miljödomstolen. En sådan talan ska väckas inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft. Om du inte väcker talan inom ett år går din rätt till ersättning eller inlösen förlorad.

För att få vidta en åtgärd som är förbjuden enligt artskyddsförordningen krävs dispens av länsstyrelsen.

Om du vill överklaga Skogsstyrelsens beslut ska du göra detta skriftligt. Överklagandet ska ställas till Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt, Box 138, 901 04 Umeå men skickas till Skogsstyrelsen Södra Västerbottens distrikt, Volgsjövägen 27, 91232 Vilhelmina. Överklagandet ska ha kommit in till Skogsstyrelsen inom tre veckor från den dag då du fick del av beslutet. I skrivelsen ska du ange vilket beslut som överklagas och vilken ändring du begär samt skälen till detta.

I ärendet har distriktschefen Carina Jensen beslutat och skogskonsulenten Lars G Lundgen varit föredragande. I den slutliga handläggningen har också tillsynsspecialisten Joel Reisek deltagit.

Carina Jensen

Lars G Lundgen

Denna handling har undertecknats elektroniskt.

Bilagor 1 Anmälan avverkning 2 Delgivningskvitto

Kopia till Länsstyrelsen i Västerbottens län Naturvårdsverket

12. 3.

Bilaga 2 Hur man överklagar MMD-02