Artskyddsförordning (2007:845)

Denna förordning är meddelad med stöd av

1. 1 8 kap. 1 § miljöbalken i fråga om 4-6, 10, 11, 13-15 och 65 §§,
2. 2 8 kap. 2 § miljöbalken i fråga om 7-9 och 12-15 §§,
3. 3 8 kap. 4 § miljöbalken i fråga om 16-57 och 59-64 §§,
4. 4 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 67 §,
5. 5 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2019:635).

Denna förordning är meddelad med stöd av

1. 1 8 kap. 1 § miljöbalken i fråga om 4-6 a, 10, 11, 13-15 och 65 §§,
2. 2 8 kap. 2 § miljöbalken i fråga om 7-9 och 12-15 §§,
3. 3 8 kap. 4 § miljöbalken i fråga om 16-57 och 59-64 §§,
4. 4 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 67 §,
5. 5 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2026:1049).

I förordningen avses med

1. 1 fågeldirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar,
2. 2 art- och habitatdirektivet: rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/105/EG,
3. 3 rådets förordning (EG) nr 338/97: rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,
4. 4 kommissionens förordning (EG) nr 865/2006: kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem,
5. 5 CITES-konventionen: konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (SÖ 1974:41),
6. 6 import: införsel till Sverige från ett område utanför Europeiska unionen,
7. 7 export: utförsel från Sverige till ett område utanför Europeiska unionen,
8. 8 reexport: återutförsel från Sverige till ett område utanför Europeiska unionen,
9. 9 djurpark: permanent anläggning, som inte är en cirkus eller djuraffär, där levande djur av vilda arter förvaras i syfte att förevisas för allmänheten under minst sju dagar per år. Förordning (2011:197).

Uttrycken verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, uppgradering och samlokaliserad energilagringsanläggning har i denna förordning samma innebörd som i lagen (2026:399) om verksamheter och åtgärder för förnybar energi. Förordning (2026:1049).

Bestämmelserna i denna förordning gäller utöver bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 338/97 och kommissionens förordning (EG) nr 865/2006. Bestämmelser som innebär artskydd finns också i jaktlagen (1987:259) och fiskelagen (1993:787) samt i föreskrifter som har meddelats med stöd av de lagarna.

Det är förbjudet att

1. 1 avsiktligt fånga eller döda vilda fåglar,
2. 2 avsiktligt förstöra eller skada vilda fåglars bon eller ägg eller bortföra sådana fåglars bon,
3. 3 samla in vilda fåglars ägg, även om de är tomma, och
4. 4 avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om störningen har väsentlig betydelse med hänsyn till fågeldirektivets syfte att
5. a bibehålla populationerna av fågelarterna på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, med beaktande även av ekonomiska krav eller rekreationsbehov, eller
6. b anpassa populationerna av arterna till den nivå som anges i a).

Förbudet gäller inte jakt efter fåglar. I fråga om sådan jakt finns bestämmelser med motsvarande innebörd i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). Förordning (2026:230).

Det är förbjudet att, i fråga om sådana vilt levande djurarter som har markerats med N eller n i bilaga 1,

1. 1 avsiktligt fånga eller döda djur,
2. 2 avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
3. 3 avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen, och
4. 4 skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.

Förbudet gäller inte jakt efter däggdjur. I fråga om sådan jakt finns bestämmelser med motsvarande innebörd i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). Förbudet gäller inte heller fiske. I fråga om fiske finns bestämmelser med motsvarande innebörd i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Förordning (2022:928).

I fråga om sådana vilt levande djurarter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N, n eller F är det förbjudet att för fångst eller dödande använda medel eller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Fångst eller dödande får inte ske från motorfordon i rörelse eller från flygplan.

Första stycket gäller inte fångst eller dödande av fåglar eller däggdjur. I fråga om medel och metoder för fångst eller dödande av sådana djur finns bestämmelser med motsvarande innebörd i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). Första stycket gäller inte heller fiske. I fråga om fiske finns bestämmelser med motsvarande innebörd i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen.

I fråga om sådana vilt levande kräldjur, groddjur och ryggradslösa djur som anges i bilaga 2 till denna förordning är det förbjudet att i den omfattning som framgår av bilagan

1. 1 döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in exemplar, och
2. 2 ta bort eller skada ägg, rom, larver eller bon.

Vid tillämpningen av 4 och 4 a §§ ska dödande eller störning av vilda fåglar eller vilda djur som sker till följd av en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi inte anses som avsiktlig, om verksamhetsutövaren har vidtagit nödvändiga skyddsåtgärder för att förhindra sådant dödande eller sådan störning. Förordning (2026:1049).

I fråga om sådana växtarter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N är det förbjudet att avsiktligt plocka, samla in, skära av, dra upp med rötterna eller förstöra växter i deras naturliga utbredningsområde i naturen.

Förbudet gäller alla stadier i växternas biologiska cykel.

I fråga om sådana vilt levande kärlväxter, mossor, lavar, svampar och alger som anges i bilaga 2 till denna förordning är det förbjudet att i den omfattning som framgår av bilagan

1. 1 plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada exemplar av växterna, och
2. 2 ta bort eller skada frön eller andra delar.

I fråga om sådana vilt levande kärlväxter, mossor, lavar, svampar och alger som anges i bilaga 2 till denna förordning är det förbjudet att i den omfattning som framgår av bilagan

1. 1 gräva eller dra upp exemplar av växter med rötterna, och
2. 2 plocka eller på annat sätt samla in exemplar av växter för försäljning eller andra kommersiella ändamål.

Trots förbudet i 6 § får huggorm som påträffas på tomtmark

1. 1 infångas och flyttas, eller
2. 2 dödas, om det inte är möjligt att fånga ormen och det inte finns någon annan lämplig lösning.

Trots förbudet i 6 § får i fråga om kopparödla, mindre vattensalamander, skogsödla, vanlig groda, vanlig padda och åkergroda

1. 1 ägg (rom) och larver (yngel) samlas in, om
2. a det sker i liten omfattning för studie av äggets eller larvens utveckling till djur,
3. b det insamlade materialet eller, när det har utvecklats till djur, djuret snarast återutsätts på den plats där materialet samlades in, och
4. c insamlingen inte har något kommersiellt syfte, eller
5. 2 enstaka exemplar tillfälligt fångas in för studie, om exemplaret inte flyttas från den plats där det fångades och snarast släpps tillbaka på den platsen.

Trots förbudet i 8 § får markägaren och den som har nyttjanderätt till marken skörda exemplar av mistel för försäljning, om

1. 1 det sker för att vårda värdträdet, och
2. 2 den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt.

I fråga om tovsippa gäller förbudet i 8 § inte markägaren eller den som har nyttjanderätt till marken.

Trots förbuden i 6, 8 och 9 §§ får enstaka exemplar av djurarterna bred gulbrämad dykare, bred kärrtrollslända, bred paljettdykare, brun gräsfjäril, citronfläckad kärrtrollslända, grön mosaiktrollslända och pudrad kärrtrollslända samt enstaka exemplar av växtarterna norskoxel, skogsrör, styvnate, grön sköldmossa, hårklomossa, käppkrokmossa, långskaftad svanmossa, nordisk klipptuss och pyramidmossa samlas in, om

1. 1 det har betydelse för dokumentering av arten,
2. 2 det inte finns något annat tillfredsställande alternativ och den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt,
3. 3 den som är ansvarig för insamlingen senast den 31 januari kalenderåret efter insamlingen redovisar till länsstyrelsen
4. a vilken eller vilka arter som omfattas av insamlingen,
5. b antalet insamlade exemplar av varje art,
6. c var exemplaren har tagits, och
7. d syftet med insamlingen,
8. 4 den som är ansvarig för insamlingen anmäler till Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet
9. a fullständiga fynduppgifter för påträffade nya lokaler för arten, och
10. b var de insamlade exemplaren förvaras, och
11. 5 det insamlade materialet hålls tillgängligt för forskning.

/Upphör att gälla U:2027-04-01 genom förordning (2026:354)./ Trots förbuden i 6, 8 och 9 §§ får en skogsbruksåtgärd utföras på produktiv skogsmark inom de kommuner som anges i bilaga 3, om åtgärden behövs för att omhänderta skog som har skadats till följd av stormen den 27 december 2025 eller det kraftiga snöfallet den 1-4 januari 2026. Förordning (2026:353).

/Upphör att gälla U:2027-04-01 genom förordning (2026:354)./ Trots förbuden i 4, 4 a och 7 §§ får en skogsbruksåtgärd utföras på produktiv skogsmark inom de kommuner som anges i bilaga 3, om åtgärden

1. 1 behövs för att omhänderta skog som har skadats till följd av stormen den 27 december 2025 eller det kraftiga snöfallet den 1-4 januari 2026, och
2. 2 har anmälts för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken och får påbörjas enligt samma paragraf.

Första stycket gäller inte i fråga om de arter som anges i bilaga 4. Förordning (2026:353).

Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 4-5 och 7 §§ som avser länet eller en del av länet.

En dispens får ges endast om

1. 1 det inte finns någon annan lämplig lösning,
2. 2 dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, och
3. 3 dispensen behövs
4. a för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter,
5. b för att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom,
6. c av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse,
7. d för forsknings- eller utbildningsändamål,
8. e för återinplantering eller återinförsel av arten,
9. f för den uppfödning av en djurart eller den artificiella förökning av en växtart som krävs för återinplantering eller återinförsel enligt e, eller
10. g för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i liten omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar i en liten mängd. Förordning (2022:928).

Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 4-5 och 7 §§ som avser länet eller en del av länet.

En dispens får ges endast om

1. 1 det inte finns någon annan lämplig lösning,
2. 2 dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, och
3. 3 dispensen behövs
4. a för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter,
5. b för att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom,
6. c av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett väsentligt allmänintresse,
7. d för forsknings- eller utbildningsändamål,
8. e för återinplantering eller återinförsel av arten,
9. f för den uppfödning av en djurart eller den artificiella förökning av en växtart som krävs för återinplantering eller återinförsel enligt e, eller
10. g för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i liten omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar i en liten mängd. Förordning (2026:1049).

Om ett ärende enligt 14 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi ska en dispens antas behövas av hänsyn till allmän hälsa eller säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett väsentligt allmänintresse, om inte annat framkommer i ärendet. Förordning (2026:1049).

Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 6, 8 och 9 §§ som avser länet eller del av länet, om det inte finns någon annan lämplig lösning och dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.

/Rubriken träder i kraft I:2026-07-01/ Särskilda bestämmelser om handläggning av ärenden som rör verksamheter eller åtgärder för förnybar energi

Om en ansökan om dispens enligt 14 § avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi, ska länsstyrelsen, så snart som möjligt och senast 45 dagar efter att en ansökan kom in till myndigheten,

1. 1 skicka information till sökanden om att handläggningen av ärendet har påbörjats, eller
2. 2 om ansökan är bristfällig, förelägga sökanden att komplettera ansökan.

När bristerna har avhjälpts ska länsstyrelsen, så snart som möjligt och senast 45 dagar efter att bristerna avhjälptes, skicka information till sökanden om att handläggningen av ärendet har påbörjats. Förordning (2026:1049).

En ansökan om dispens som avses i 15 a § ska, om inte annat följer av 15 c §, avgöras inom

1. 1 två år, om ärendet gäller en anläggning som är landbaserad, och
2. 2 tre år, om ärendet avser en anläggning som är havsbaserad.

Tidsfristen börjar löpa den dag länsstyrelsen skickar information till sökanden enligt 15 a § om att handläggningen av ärendet har påbörjats. Förordning (2026:1049).

Trots 15 b § första stycket ska ett ärende som avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi avgöras inom

1. 1 ett år, om ärendet gäller en landbaserad anläggning och innebär
2. a uppgradering av en anläggning för produktion av förnybar el,
3. b uppförande av en anläggning för produktion av förnybar el som har en lägre installerad elektrisk effekt än 150 kilowatt,
4. c uppförande av en samlokaliserad energilagringsanläggning i anslutning till en verksamhet eller åtgärd som avses i 1 eller 2, eller
5. d anslutning till ett nät i samband med en verksamhet eller åtgärd som avses i 1, 2 eller 3, och
6. 2 två år, om ärendet gäller en havsbaserad anläggning och innebär en sådan verksamhet eller åtgärd som anges i 1 a, b, c eller d. Förordning (2026:1049).

En tidsfrist enligt 15 b § får förlängas en gång med högst sex månader om det

1. 1 efter att tidsfristen börjat löpa uppstår behov av kompletteringar på grund av nya bestämmelser eller ny information,
2. 2 uppstår en försening vid handläggningen av ärendet och förseningen beror på någon yttre omständighet som länsstyrelsen inte hade kunnat påverka eller förutse när tidsfristen började löpa,
3. 3 är nödvändigt för att en prövning som krävs enligt EU- lagstiftning på miljöområdet ska kunna genomföras, eller
4. 4 finns andra synnerliga skäl än de som anges i 1-3.

En tidsfrist enligt 15 c § får förlängas en gång med högst tre månader om det finns skäl som anges i första stycket.

Om tidsfristen förlängs ska sökanden skriftligen informeras om förlängningen och skälen för den. Förordning (2026:1049).

Utöver det som gäller enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 är det förbjudet att importera, exportera eller reexportera

1. 1 levande fåglar och ägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. 2 levande djur och växter av arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n.

Första stycket gäller inte djur som åtkommits i enlighet med en bestämmelse i jaktlagen (1987:259).

Det är förbjudet att yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte importera oberedda pälsskinn, garvade eller på annat sätt beredda pälsskinn och produkter av sådana skinn av ungar av grönlandssäl (Pagophilus groenlandicus) eller klappmyts (Cystophora cristata).

Det är förbjudet att till Sverige föra in levande eller okokta sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae. Förbudet gäller kräftornas alla levnadsstadier. Förordning (2019:635).

Oförtullade levande djur som omhändertagits, därför att de omfattas av importförbud enligt 16 §, ska förvaras i en anläggning som är godtagbar från djurskyddssynpunkt och som är utformad och hålls i sådant skick att djuret inte kan rymma.

Oförtullade växter som omhändertagits, därför att de omfattas av importförbud enligt 16 §, ska förvaras på en plats som är lämplig för växten och som är inrättad så att frö eller sporer inte kan spridas.

När oförtullade levande djur och växter som omfattas av importförbud enligt 16 § har omhändertagits, ska Tullverket utan dröjsmål underrätta Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Förordning (2011:636).

Import, export och reexport av sådana exemplar av djur- och växtarter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 338/97 eller exemplar av djur, växter, ägg eller delar som omfattas av 16 §, får endast ske vid de tullkontor som Statens jordbruksverk bestämmer efter samråd med Tullverket.

I fråga om rätten att hantera oförtullade varor som inte får importeras på grund av denna förordning finns bestämmelser i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Återutförsel av varor enligt 2 § första stycket 5 den lagen får ske endast till det land från vilket varorna fördes in till Sverige.

Det är förbjudet att förvara eller transportera

1. 1 levande fåglar och fågelägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. 2 levande djur och växter av de arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren och alla stadier i växternas biologiska cykel.

Det är förbjudet att förvara eller att transportera levande eller okokta sötvattenskräftor av arter inom familjerna Astacidae, Cambaridae och Parastacidae. Förbudet gäller kräftornas alla levnadsstadier. Förordning (2019:635).

Det är förbjudet att förvara för försäljning eller bjuda ut till försäljning, sälja, köpa eller byta levande eller döda

1. 1 fåglar av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. 2 djur, växter, ägg, fröer, sporer och delar av djur och växter av de arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n.

Detsamma gäller varor som härrör från sådana djur och växter. Detsamma gäller också andra varor där det i åtföljande dokument, på förpackning eller i märkning anges att varan utgör del av eller härrör från sådana djur eller växter eller där det finns någon annan omständighet som är ägnad att ge intrycket att varan utgör del av eller härrör från sådana djur eller växter.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren och alla stadier i växternas biologiska cykel.

Det krävs tillstånd för att yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte bedriva handel med

1. 1 levande fåglar och ägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. 2 levande djur och växter av de arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n, och
3. 3 levande djur och växter av arter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

Kravet på tillstånd gäller även om handeln avser något som enligt 30 § eller enligt föreskrifter eller dispensbeslut som har meddelats med stöd av 32 § är undantaget från förbudet i 25 §. Förordning (2009:325).

När en hund bjuds ut till försäljning eller annan överlåtelse är det förbjudet att använda beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med en varg eller har rovdjursliknande beteende eller utseende.

Förbudet i 23 § gäller inte

1. 1 djur och fågelägg, om det visas att exemplaret har tagits från naturen i enlighet med bestämmelser i jaktlagen (1987:259),
2. 2 växter och djur utom fåglar, om det visas att varken växten eller djuret eller dess föräldrageneration har levt vilt,
3. 3 växter och djur, om det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,
4. 4 vid transitering i enlighet med rådets förordning (EG) nr 338/97,
5. 5 tillfällig förvaring i samband med omhändertagande för vård och behandling på grund av sjukdom eller skada, eller
6. 6 fasan, rapphöna och gräsand.

Förbudet i 24 § gäller inte

1. 1 flodkräftor (Astacus astacus) som fångats eller odlats i Sverige, eller
2. 2 signalkräftor (Pacifastacus leniusculus) som i samband med fiske och efterföljande transport till kokningsanläggning eller för destruktion hålls
3. a i sluten förvaring, och
4. b inom ett hanteringsområde för signalkräfta enligt förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter eller i enlighet med vad Havs- och vattenmyndigheten föreskrivit om fiske i vatten utanför ett hanteringsområde enligt den förordningen. Förordning (2020:420).

Förbudet i 25 § gäller inte

1. 1 handel med djur och ägg, om det visas att djuret har fångats, dödats eller, i fråga om ägg, har samlats in, i enlighet med jaktlagen (1987:259), om inte annat följer av 33 § jaktförordningen (1987:905),
2. 2 döda djur och ägg samt del eller vara av djur, om det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,
3. 3 levande och döda växter, om det visas att exemplaret har tagits från naturen på ett lagligt sätt före den 1 januari 1999,
4. 4 levande växter och djur utom fåglar, om det visas att varken växten eller djuret eller dess föräldrageneration har levt vilt,
5. 5 handel med döda djur som utgör ett naturligt led i en prepareringsverksamhet som bedrivs av den som har tillstånd för preparering enligt 35 §,
6. 6 djur och växter av arter som omfattas av förbud mot kommersiella aktiviteter i rådets förordning (EG) nr 338/97,
7. 7 förvar av och handel med fasan, rapphöna och gräsand,
8. 8 döda exemplar av dalripa, rödhöna, klipphöna, ringduva, bläsgås, grågås, bläsand, kricka, stjärtand, skedand, brunand, vigg, bergand, ejder, sjöorre, fjällripa, tjäder, orre, sothöna, enkelbeckasin och morkulla, eller
9. 9 försäljning m.m. av döda djur och växter och delar därav som bedrivs inbördes mellan sådana museer och andra institutioner som enligt 36 § har undantagits från kraven på tillstånd för viss prepareringsverksamhet. Förordning (2009:325).

Kravet på tillstånd enligt 26 § gäller inte handel med odlade växter, fasan, rapphöna och gräsand. Förordning (2009:325).

Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från 16, 18 och 23 §§.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från 25 och 27 §§. Innan Naturvårdsverket gör det i fråga om 25 § första stycket 1 när det gäller arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med Hs, ska verket samråda med Europeiska kommissionen.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från 24 § och 25 § första stycket 2, om det gäller sådana djur, växter, ägg, fröer, sporer och delar av djur eller växter som lever i eller härrör från hav eller vatten.

Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska vid behov samråda med varandra.

Föreskrifter om undantag och beslut om dispens får meddelas endast

1. 1 för naturvårds-, forsknings- eller undervisningsändamål,
2. 2 om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning, och
3. 3 om hanteringen inte kommer att påverka artens eller andra vilt levande arters överlevnad i områden där dessa naturligt förekommer. Förordning (2011:636).

I ett beslut om dispens enligt 32 § ska det anges

1. 1 vilka arter som berörs och det antal exemplar som dispensen avser,
2. 2 vilka medel och metoder som får användas,
3. 3 vilken tid och vilket område som avses,
4. 4 de villkor som behövs i fråga om identifiering, skötsel och förvaring av djuret, växten eller dess avkomma eller som behövs för att en förvaring inte ska innebära ett hot mot vilt levande djur- och växtarter,
5. 5 de villkor som i övrigt behövs för att så långt som möjligt undvika skador eller olägenheter av betydelse för den berörda artens bestånd, och
6. 6 vilka åtgärder som ska eller kommer att vidtas för att kontrollera att de angivna villkoren uppfylls.

Statens jordbruksverk får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 17 §, om den som ansöker om dispens kan visa att skinnet kommer från sälar som fångats eller dödats av inuiter vid traditionell säljakt.

Det är förbjudet att utan tillstånd yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte preparera hela eller delar av

1. 1 fåglar av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. 2 däggdjur av arter som lever vilt i Sverige,
3. 3 djur och växter av de arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n, och
4. 4 djur och växter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

Första stycket gäller inte preparering av enstaka fjädrar, enstaka skelettdelar, horn eller odlade växter.

Tillståndskravet i 35 § gäller inte verksamhet som bedrivs vid statliga museer och statliga forskningsinstitutioner.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet för verksamhet som bedrivs vid andra institutioner. Innan Naturvårdsverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra

1. 1 Havs- och vattenmyndigheten, om prepareringen gäller sådana djur och växter som avses i 35 § första stycket 2–4 och som lever i hav eller vatten, och
2. 2 Naturhistoriska riksmuseet. Förordning (2011:636).

En anläggning för djur som hålls i fångenskap för pälsproduktion ska vara inhägnad med stängsel och i övrigt vara utformad och hållas i sådant skick att djur som hålls inom anläggningen inte kan rymma.

Ett stängsel enligt 37 § ska vara

1. 1 utfört av metalltrådsnät, plåt, brädor eller annat jämförbart material,
2. 2 minst 1 000 millimeter högt ovan mark och under vintern nå minst 500 millimeter ovan snötäcket, om räv inte hålls i anläggningen,
3. 3 minst 2 000 millimeter högt ovan mark och under vintern nå minst 1 500 millimeter över snötäcket, om räv hålls i anläggningen,
4. 4 nedsänkt i marken minst 300 millimeter eller utfört på annat sätt för att förhindra att hägnat djur gräver sig ut, och
5. 5 försett med rymningsskydd av slät plåt eller slät plast som är minst 300 millimeter brett och placerat lodrätt, snett eller vågrätt inåt anläggningen på stängslets översta del.

Om stängslet är utformat så att ett hägnat djur inte kan få fäste för klättring och stängslets stolpar är placerade på stängslets yttersida, krävs inte rymningsskydd enligt första stycket 5.

Om stängslet inte kan utföras på det sätt som anges i första stycket, ska ett djurhus byggas in med nät, brädor eller annat lämpligt material eller utformas på något annat sätt som gör att djur som kommit lösa i djurhuset inte kan lämna det.

En grind eller en port till anläggningen ska i tillämpliga delar uppfylla samma krav som anges för stängslet. Det ska finnas en tröskel av betong med längsgående vinkeljärn som ansluter till grindens eller portens nedre kant. En grind eller en port ska hållas stängd och låst när den inte används.

I en anläggning som avses i 37 § ska det finnas fällor för fångst av djur som kommit lösa i hägnet. Det ska finnas ett sådant antal fällor som motiveras av anläggningens storlek och antalet djur i denna. Fällorna ska hållas gillrade och i ett sådant skick och under sådan tillsyn att fångst kan ske kontinuerligt.

Det är förbjudet att utan tillstånd förevisa djur av vilda arter i en djurpark.

I djurskyddsförordningen (2019:66) finns bestämmelser om förbud mot att flytta runt och i samband med det förevisa djur. Förordning (2019:71).

När en djurpark stängs helt eller delvis ska de berörda djuren behandlas eller avlägsnas på ett sätt som är förenligt med bevarandet av den biologiska mångfalden.

En djurpark som är tillståndspliktig enligt 40 § och som bedrivs utan tillstånd ska stängas för allmänheten.

Om tillståndet för en djurpark helt eller delvis har återkallats, ska djurparken stängas för allmänheten i de delar för vilka tillståndet återkallats.

Tillstånd enligt 40 § krävs inte om förevisningen omfattar högst sju arter i ett för varje art lämpligt antal exemplar och förevisningen sker i en verksamhet vars huvudsakliga syfte är annat än förevisning av djur och förevisningen inte omfattar däggdjur.

Sådant tillstånd krävs inte heller om förevisningen avser akvarier med en volym som är mindre än 1 000 liter per akvarium och som omfattar högst tre akvarier med fiskar och blötdjur eller någon av dessa djurgrupper.

Det är förbjudet att utan anmälan till länsstyrelsen mot betalning eller annars yrkesmässigt för allmänheten förevisa

1. 1 levande fåglar och ägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska territorium,
2. 2 levande däggdjur av arter som lever vilt i Sverige,
3. 3 levande djur av de arter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n, och
4. 4 levande djur av arter som anges i bilaga A eller B till rådets förordning (EG) nr 338/97.

En anmälan enligt första stycket ska göras senast fyra veckor innan förevisningen påbörjas.

Första stycket gäller inte förevisning som omfattas av krav på tillstånd enligt 40 §.

Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kravet på tillstånd i 40 § första stycket, om dispensen inte motverkar skyddet av vilda djurarter och bevarandet av den biologiska mångfalden. En dispens får endast avse anläggningar där det inte förevisas ett betydande antal djur eller arter.

Innan Naturvårdsverket beslutar om dispens enligt första stycket ska verket samråda med Havs- och vattenmyndigheten, om dispensen gäller sådana djur som lever i hav eller vatten. Förordning (2011:636).

Frågor om tillstånd enligt 26 och 35 §§ prövas av länsstyrelsen efter ansökan.

Tillståndet ska vara personligt och får endast ges till den som är lämplig att bedriva verksamheten. Vid tillståndsprövningen ska särskilt beaktas

1. 1 om den sökande dömts för brott mot någon författning av vikt för art- eller djurskyddet, och
2. 2 om den sökande innehar en lämplig lokal för verksamheten.

Frågor om tillstånd enligt 40 § prövas av länsstyrelsen efter ansökan.

Tillståndet ska avse en viss fysisk eller juridisk person. Vid tillståndsprövningen ska de omständigheter som anges i 46 § andra stycket särskilt beaktas. Om den sökande är en juridisk person gäller detta den juridiska personens styrelseledamöter och verkställande direktör.

I en ansökan om ett tillstånd ska sökanden redovisa hur sökanden avser att uppfylla sådana villkor som avses i 49 §.

I ett ärende om tillstånd enligt 26, 35 eller 40 § ska länsstyrelsen besluta i ärendet inom sex månader efter det att en fullständig ansökan kom in till länsstyrelsen. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas. En sådan förlängning får inte göras mer än en gång i ärendet. Förlängningen får inte avse mer än två månader utöver de ursprungliga sex månaderna. I ett ärende om tillstånd enligt 40 § får dock förlängningen avse sex månader. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis finns i 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden. Förordning (2009:1329).

I ett tillstånd enligt 26, 35 eller 40 § och i en anmälan enligt 44 § ska anges den lokal eller den plats där verksamheten ska bedrivas. Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för att identifiera de exemplar av djur, växter, ägg, fröer, sporer eller de delar av djur eller växter som hanteras i verksamheten.

För tillstånd enligt 40 § gäller följande förutom det som anges i 47 och 48 §§.

Ett tillstånd får endast avse en anläggning som godkänts för offentlig förevisning av djur enligt djurskyddsförordningen (2019:66).

Tillståndet ska innehålla de villkor som behövs för att säkerställa att

1. 1 djurparken deltar i en eller flera av följande verksamheter beträffande de djurarter som finns i djurparken: forskning som främjar bevarandet av arterna, utbildning som ger relevanta kunskaper om bevarande av arterna, informationsutbyte om arternas bevarande samt, om det är lämpligt, uppfödning i fångenskap och återinförande av djur till ett liv i vilt tillstånd,
2. 2 djurparken främjar utbildning av och medvetenhet hos allmänheten om bevarande av den biologiska mångfalden, särskilt genom att tillhandahålla information om de förevisade arterna och deras naturliga livsmiljöer,
3. 3 djurhållningen i djurparken uppfyller de enskilda arternas biologiska behov och behov av bevarande, bland annat genom att djurens livsmiljöer berikas på ett artspecifikt sätt,
4. 4 en hög standard på skötseln av djuren upprätthålls,
5. 5 det finns ett program för förebyggande och kurativ veterinärvård samt näringstillförsel,
6. 6 djur inte rymmer och att skadedjur och ohyra inte tar sig in utifrån, och
7. 7 spridning av smittsamma sjukdomar förebyggs. Förordning (2019:71).

Innan länsstyrelsen enligt 49 § tredje stycket 1 beslutar ett villkor som innebär att en djurpark ska delta i en verksamhet som syftar till återinförande av djur till ett liv i vilt tillstånd, ska länsstyrelsen inhämta yttrande från

1. 1 Naturvårdsverket, och
2. 2 Havs- och vattenmyndigheten, om beslutet gäller djur som lever i hav eller vatten. Förordning (2011:636).

Innan länsstyrelsen slutligt prövar en ansökan om tillstånd enligt 40 §, ska länsstyrelsen inspektera djurparken. Vid inspektionen ska det bedömas om de villkor som länsstyrelsen avser att meddela enligt 48 och 49 §§ kommer att kunna uppfyllas. Detsamma gäller vid omprövning av villkor i ett tillstånd. Vid omprövning ska även kontrolleras om de gällande villkoren i tillståndet uppfylls.

Den som har tillstånd som avses i 26, 35 eller 40 § ska fortlöpande föra en förteckning över de djur, växter, ägg, fröer, sporer eller delar av djur eller växter som hanteras eller ingår i verksamheten och som omfattas av kravet på tillstånd.

Detsamma gäller den som bedriver en verksamhet som omfattas av ett undantag från kravet på tillstånd enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 36 § andra stycket, om inte Naturvårdsverket har föreskrivit annat.

I förteckningen ska platsen för förvar eller preparering anges, om platsen är en annan än den som angetts i tillståndsansökan. Förteckningen ska innehålla uppgift om de exemplar som märkts för att kunna identifieras och på vilket sätt märkningen gjorts, om detta har föreskrivits av tillsynsmyndigheten.

För sådana arter som inte behöver identifieras enligt första stycket men som kräver tillstånd enligt denna förordning, ska tillståndshavaren fortlöpande anteckna antalet exemplar som hanteras i verksamheten.

Förteckningen ska förvaras åtkomlig för inspektion av tillsynsmyndigheten.

Den som har tillstånd enligt 26, 35 eller 40 § ska årligen till länsstyrelsen lämna uppgifter om de exemplar av djur, växter, ägg, fröer, sporer eller delar av djur eller växter som hanteras i verksamheten.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om skyldigheten att föra en förteckning enligt 51 § och om skyldigheten att lämna uppgifter enligt 53 §. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från 51–53 §§.

Innan Naturvårdsverket meddelar sådana föreskrifter som avses i första stycket ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten, om föreskrifterna gäller sådana djur eller växter som lever i hav eller vatten. Förordning (2011:636).

Om den som har ett tillstånd som avses i 26, 35 eller 40 § bryter mot en föreskrift som är väsentlig för art- eller djurskyddet, får länsstyrelsen återkalla tillståndet om detta inte är uppenbart oskäligt.

Om levande djur eller växter eller avkomma av dessa hanteras i strid mot ett villkor som är väsentligt för art- eller djurskyddet som Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk eller Havs- och vattenmyndigheten har bestämt i ett beslut om dispens enligt 32 § eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97, får den myndighet som beslutat om dispensen återkalla dispensen om detta inte är uppenbart oskäligt. Förordning (2011:636).

Om den som har ett tillstånd enligt 40 § inte inom två år har följt ett föreläggande eller förbud som tillsynsmyndigheten enligt 26 kap. 9 § miljöbalken meddelat för uppfyllandet av ett villkor som tillståndet är förenat med, ska länsstyrelsen helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten.

Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 2 kap. 4 och 8 §§ miljötillsynsförordningen. Förordning (2020:646).

Tillsynsmyndigheten ska regelbundet inspektera djurparker som avses i 40 § för att kontrollera att villkoren i tillståndet för verksamheten följs. Förordning (2011:50).

Statens jordbruksverk får, om det behövs av artskydds- eller djurskyddsskäl, meddela föreskrifter om förvaring och skötsel av levande djur och växter som har beslagtagits vid misstanke om brott enligt 29 kap. miljöbalken eller som med tillämpning av denna förordning eller rådets förordning (EG) 338/97 beslagtagits enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Innan Jordbruksverket meddelar föreskrifter med stöd av första stycket ska verket höra Naturvårdsverket, Tullverket, Polismyndigheten och, om föreskriften gäller djur eller växter som lever i hav eller vatten, Havs- och vattenmyndigheten. Förordning (2014:1240).

Den som tar ett djur eller en växt i beslag enligt bestämmelser som avses i 60 § ska underrätta Statens jordbruksverk och Naturvårdsverket om detta. Havs- och vattenmyndigheten ska också underrättas, om beslaget gäller ett djur eller en växt som lever i hav eller vatten. Om beslaget gäller levande djur eller växter ska underrättelsen ske utan dröjsmål. Förordning (2011:636).

Naturvårdsverket får i det enskilda fallet besluta att levande exemplar av djur eller växter som har förverkats får placeras hos den som har tillstånd enligt 40 § eller på någon annan lämplig anläggning för naturvårds-, forsknings- eller utbildningsändamål. I samband med beslut om placering ska verket efter samråd med Naturhistoriska riksmuseet bestämma hur exemplaret ska hanteras sedan det dött.

Ett dött djur, en död växt eller en del av ett dött djur eller död växt som har förverkats får efter beslut av Naturvårdsverket överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet eller någon annan institution för forskning eller utbildning. Det förverkade får även överlämnas till eller placeras hos någon annan för att användas i sådan verksamhet som bedöms vara till fördel för artskyddet. Innan Naturvårdsverket beslutar om placering eller överlämnande ska verket samråda med

1. 1 Naturhistoriska riksmuseet, om det inte är uppenbart att det förverkade inte är av intresse för forskning eller utbildning, och
2. 2 Havs- och vattenmyndigheten, om beslutet gäller ett djur eller en växt som lever i hav eller vatten. Förordning (2011:636).

Statens jordbruksverk ska, i den omfattning det behövs, utse artbestämmare för att biträda vid tillämpning av gällande artskyddslagstiftning.

En artbestämmare ska ha mycket goda artkunskaper och får inte ha sådana ekonomiska intressen i handel med eller förevisning eller preparering av djur eller växter att artbestämmarens objektivitet kan ifrågasättas.

Innan Jordbruksverket utser en artbestämmare ska verket samråda med Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Naturhistoriska riksmuseet. Förordning (2011:636).

Om artbestämmare utses efter en ansöken, ska Statens jordbruksverk besluta i ärendet inom tre månader efter det att en fullständig ansökan kom in till verket. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas. En sådan förlängning får inte göras mer än en gång i ärendet. Förlängningen får inte avse mer än en månad utöver de ursprungliga tre månaderna. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut.

Bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om innehållet i ett sådant bevis finns i 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden. Förordning (2009:1329).

Statens jordbruksverk ska efter samråd med Tullverket meddela närmare föreskrifter för artbestämningen i samband med import och export.

Naturvårdsverket ska med biträde av Naturhistoriska riksmuseet se till att det finns ett nationellt system för rapportering av oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande av de djurarter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ska inom sina ansvarsområden ta initiativ till att de forsknings- eller bevarandeåtgärder vidtas som behövs för att säkerställa att oavsiktlig fångst och oavsiktligt dödande inte får betydande negativa följder för de berörda arterna. Förordning (2011:636).

I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter.

Statens jordbruksverk får meddela närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning, rådets förordning (EG) nr 338/97 och kommissionens förordning (EG) nr 865/2006.

Innan Jordbruksverket meddelar föreskrifter som berör en annan myndighets verksamhetsområde ska verket samråda med den myndigheten.

För Sveriges del är Statens jordbruksverk den administrativa myndighet och Naturvårdsverket den vetenskapliga myndighet som anges i CITES-konventionen, i rådets förordning (EG) nr 338/97 och i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006. Havs- och vattenmyndigheten ska som vetenskaplig myndighet bistå Naturvårdsverket i frågor som gäller artskydd i havs- eller vattenmiljön. Om Naturvårdsverket och Naturhistoriska riksmuseet kommer överens om det, får museet biträda verket som vetenskaplig myndighet. Förordning (2011:636).

Statens jordbruksverk ska besluta i frågor som rör sådan registrering av forskare och forskningsinstitutioner som anges i artikel VII 6 i CITES-konventionen. Jordbruksverket ska också föra det register som avses i artikel VIII 6 i konventionen.

Vid tvist mellan Sverige och en annan stat som är bunden av CITES-konventionen om tolkningen eller tillämpningen av konventionen ska Statens jordbruksverk samråda med den administrativa myndighet som enligt konventionen har utsetts i den andra staten, om inte annat framgår av rådets förordning (EG) nr 338/97 eller kommissionens förordning (EG) nr 865/2006.

Statens jordbruksverk ska lämna de upplysningar som avses i artiklarna 6.1, 12.3, 13.3, 14.1, 14.2 och 15.5 i rådets förordning (EG) nr 338/97 till Europeiska kommissionen och i förekommande fall även till det sekretariat som upprättats i enlighet med CITES-konventionen. Förordning (2010:1199).

Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § miljöbalken.

Ett beslut om förlängd handläggningstid enligt 47 a eller 63 a § får inte överklagas. Förordning (2009:1329).

I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande.