M 12731-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och Skogsstyrelsens beslut att avsluta ärende nr A 41652-2023 utan åtgärd samt återförvisar ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt behandling.

Mark- och miljööverdomstolen förordnar, till dess Skogsstyrelsen avgjort ärendet eller förordnat på annat sätt, att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder enligt anmälan i Skogsstyrelsens ärende nr A 41652-2023 inte får vidtas på fastigheten i Gällivare kommun.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige (BirdLife) har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska förbjuda skogsbruksåtgärder i de delar av avverkningsanmälan som utgör betydelsefull natur-/kontinuitetsskog och som tretåig hackspett behöver för att finnas kvar i området, samt i övrigt föreskriva skogsbruksåtgärder som bibehåller arternas kontinuerliga ekologiska funktion. I andra hand har BirdLife yrkat att domstolen ska återförvisa målet till Skogsstyrelsen för förnyad handläggning. BirdLife har vidare yrkat, för det fall domstolen bifaller andrahandsyrkandet, att domstolen ska anmoda Skogsstyrelsen att förelägga om en undersökning som innefattar frågan om betydande miljöpåverkan och bruten kontinuerlig ekologisk funktion riskeras, för att tillståndsfrågan ska kunna prövas.

SCA Sverige AB (SCA) har bestritt ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

BirdLife har till stöd för sina yrkanden anfört i huvudsak följande.

Avverkningsområdet består av kontinuitetsskog med generellt höga värden för biologisk mångfald och är sannolikt av betydelse för den kontinuerliga ekologiska funktionen (KEF) för tretåig hackspett. Verksamhetsutövaren måste därmed föreläggas att utreda hur det planerade skogsbruket i området kan säkerställa KEF för både den och andra särskilt prioriterade/fridlysta arter. Försiktighetsåtgärder krävs sannolikt. Avverkningen riskerar att ödelägga viktiga habitat och förstöra KEF för tretåig hackspett m.fl.

Ifall viktiga livsmiljöer för arter försvinner efter kalavverkning i de områden där populationerna i dag är starkast kommer populationernas kärnområden att försvagas allra snabbast. Det är i bevarandesyfte av stor betydelse att skydda de populationer som fortfarande bedöms vara livskraftiga. Enligt vad EU-domstolen anfört i Skydda skogen-målet är det tydligt att varken lokal/regional eller nationell bevarandestatus

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

egentligen är avgörande för vilken hänsyn som tas vid exploatering av livsmiljöer. I stället är det den fridlysta artens KEF som är intressant.

Tretåig hackspett har enligt Svensk fågeltaxering en negativ trend nedanför den fjällnära skogen. Utanför de fjällnära kommunerna har beståndet av tretåig hackspett minskat med drygt 60 procent under åren 2002-2022 och kan inte bedömas ha gynnsam bevarandestatus där. Detta påverkar artens bevarandestatus på nationell nivå och förklarar varför den är rödlistad. Tretåig hackspett är i första hand beroende av någorlunda intakta naturskogar. KEF måste vidare upprätthållas även i den brukade skogen. I det aktuella området skulle ytterligare avverkningar riskera att ödelägga KEF och framtida häckningsmöjligheter för tretåig hackspett utanför juridiskt skyddade områden, vilka är helt otillräckliga för att på sikt upprätthålla nödvändiga populationer av mer hänsynskrävande arter. Detta måste vägas in i enskilda beslut. På grund av omfattande avverkningar i omgivningarna runt den aktuella avverkningsanmälan råder avsevärd brist på äldre grandominerad skog, vilket den tretåiga hackspetten kräver för att överleva. Formellt skyddade områden nedanför den fjällnära gränsen utgör endast några fåtal procent av skogsmarken och är i stort behov av att öka för att klara en långsiktig överlevnad för tretåig hackspett och andra särskilt hänsynskrävande arter.

Någon livsmiljöbedömning enligt Skogsstyrelsens metodik har inte utförts. Att den aktuella miljön inte skulle vara gynnsam för tretåig hackspett är endast spekulationer. Det är inte endast döda barrträd utan även döende barrträd samt tall som ingår i livsmiljöbedömningen och kan ge ett medelhögt värde. I de fall ett område får medelhöga livsmiljöpoäng är det brukligt att hänsynskrävande biotoper undantas från avverkning, vilket inte angetts i aktuell avverkningsanmälan. Det är inte möjligt att ersätta Skogsstyrelsens liv I den bredare naturvärdesbedömning SCA genomfört missas till exempel döende trädstammar, som är särskilt viktiga för tretåig hackspett. Det är fortfarande oklart vilket värde de närliggande frivilliga avsättningarna har för tretåig hackspett. Frivilligt avsatta hänsynsytor har inte något juridiskt skydd och de kan svårligen tas i beaktande vid bedömning av upprätthållande av KEF för berörda arter. I praktiken står det

varför frivilligt avsatta områden således kan avverkas imorgon. Det finns åtskilliga

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

exempel på att frivilliga avsättningar avregistrerats som sådana för att sedan avverkas. För att frivilliga avsättningar ska kunna säkras i fråga om kvalitet och långsiktighet krävs bland annat att skogsnäring och markägare blir transparenta och redovisar var avsättningarna finns och vilka miljöer/värden de innehåller. Detta saknas idag, liksom därmed också möjligheterna att definiera frivilliga avsättningar som OECM:s inom implementeringen av exempelvis konventionen för biologisk mångfald eller EU:s strategi för biologisk mångfald.

Vid den av SCA genomförda naturvärdesinventeringen i området A 41652-2023 missades med stor sannolikhet det skogliga värdet av talltita. Eftersom arten ofta stannar inom sitt revir året om och har observerats i anslutning till detta område finns det all anledning att anta att talltita häckar inom den planerade avverkningen.

Efter en eventuell återförvisning till Skogsstyrelsen bör handläggningen ske i enlighet med kunskapskravet och den artvisa vägledningen för tretåig hackspett, för att säkerställa kraven enligt artskyddsförordningen och EU-rätten.

BirdLife har gett in ytterligare utredning i Mark- och miljööverdomstolen.

SCA har till stöd för sitt bestridande anfört i huvudsak följande.

Mark- och miljödomstolen har gjort en riktig bedömning av förutsättningarna för ett tillsynsingripande mot verksamheten. Förhållandena i omgivningen har stor betydelse för vilken påverkan som en åtgärd kan medföra. Sådana faktorer som uppenbart bör påverka är populationens styrka och utbredning i området och tillgången till lämpliga habitat även efter slutförd åtgärd. I det här fallet talar båda dessa faktorer för att avverkningen kan genomföras utan att populationsnivån för tretåig hackspett påverkas. Deras uppgifter om skogliga förhållanden på plats som skulle kunna vara av betydelse för tretåig hackspett, bl.a. förekomst av död ved samt träslagsfördelning, har inte motsagts i målet. Det är i huvudsak fråga om tallskog med sparsam förekomst av stående döda träd över 15 cm i diameter och det saknas eller är endast enstaka sådana träd över 30 cm i diameter. Området kan inte beskrivas som gynnsamt för arten. Till skillnad från vad mark- och miljödomstolen uppgett har inte Skogsstyrelsens metodik

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

för att bedöma livsmiljövärden för tretåig hackspett använts. I stället har naturvärdesbedömningar gjorts som syftar till att identifiera områden som har så höga naturvärden att de inte bör avverkas alternativt brukas med anpassad hänsyn. Det är en bredare bedömning än en artspecifik bedömning avseende tretåig hackspett. Resultaten är dock till ledning även i förhållande till tretåig hackspett. Av deras karta med uppgifter om skogstyp, frivilliga avsättningar och områden som brukas med alternativa metoder framgår att de närmaste områdena väster om det avverkningsanmälda området består av barrblandskog och lövrik barrskog. Beräknad ålder för beståndet varierar från drygt 90 år till omkring 190 200 år. Det sammanhängande området av frivilliga avsättningar är cirka 375 hektar stort. I delar av området finns registrerade nyckelbiotoper genom deras egna inventeringar och registreringar.

Även om det, såsom mark- och miljödomstolen anfört, inte finns garantier för att frivilligt avsatta områden över tid kommer att förbli skyddade, finns det inte heller rättsliga möjligheter för en fastighetsägare att åstadkomma några sådana garantier. Det är dock angivet område i avverkningsanmälan som ger ramen för prövningen och eventuella förelägganden eller förbud kan inte avse mark utanför det området. Eftersom en markägare inte råder över beslut om naturreservatsbildning är det vare sig möjligt eller rimligt att förvänta sig att det finns sådana beslut för att Skogsstyrelsen ska avstå från att meddela förbud mot pågående markanvändning för skogsbruk. Det är därför nödvändigt att man beaktar frivilliga avsättningar som gjorts och som är brett tillämpat av privata markägare för att inom ramen för svensk skogspolitik ta hänsyn till naturvärden samtidigt som virkesproduktion bedrivs. Frivilliga avsättningar är en del av denna skogspolitik och måste givetvis beaktas vid tillämpning av lagstiftningen.

Ungefär 15 km öster om det avverkningsanmälda området finns Muddus nationalpark vilket är ett skyddsområde enligt fågeldirektivet som bl.a. avser att tillgodose behoven för tretåig hackspett. I ett bredare perspektiv omfattas 24,9 procent av landarealen i Norrbottens län av någon form av formellt skydd, främst nationalparker och naturreservat. För Gällivare kommun är siffran ännu högre med 40 procent av arealen, vilket till andel, men framför allt areal, hör till de största skyddade områdena i landet. Då mycket omfattande områden redan har avsatts saknas det skäl att genom förbud mot avverkningar i enskilda fall förhindra skogsbruk ytterligare.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

Det ifrågasätts också om populationen för tretåig hackspett är minskande. Av de studier som gjorts tycks populationen vara betydligt större än vad som anges i artdatabanken. Gällivare är dessutom en fjällkommun där populationen är mer livskraftig. Den data som sammanställs av Svensk fågeltaxering är för mager för att kunna göra en bedömning utifrån lokalt perspektiv. Nationellt är förändringstakten inom 15-årsintervallet -0,3 procent. Det föreligger således inte någon statistiskt säkerställd förändring av populationen nationellt. I TRIM-analysen bedöms populationen som stabil.

De har genomfört en traktplanering och naturvärdesbedömning på plats. Även med de siffror från Nationella marktäckesdata, som BirdLife hänvisat till, utgörs 37 respektive 70 procent av delområdena av tallskog, 52 respektive 20 procent av blandskog (där både tall och gran ingår), 10 respektive 8 procent av granskog och cirka 2,5 procent av

granskog är låg. Detta kan absolut betraktas som huvudsakligen tallskog.

Att frivilliga avsättningar kan ha lägre bevarandevärde än formellt skyddad skog är inte märkligt eftersom det är de högsta värdena som prioriteras för formellt skydd. De områden som därefter har högst naturvärden är lämpade som frivilliga avsättningar. Ofta sker frivilliga avsättningar i anslutning till naturreservat för att förstärka nyttan av reservaten. Nu aktuellt område har varken ansetts ha sådana värden eller sådana värden som betingar brukande med kombinerande mål eller anpassad hänsyn, utan har ansetts kunna brukas med generell hänsyn. Att förbise frivilliga avsättningar som verktyg för skogsbruket att ta sitt ansvar inom ramen för skogspolitiken är extremt problematisk. Det innebär att stora delar av det arbete som sker med förebyggande strategier för artskyddet i skogen, där områden med högre naturvärden och framtida betydelse för fridlysta arter, helt tillintetgörs. I värsta fall kan det ifrågasättas om det finns någon anledning om att utan ersättning från staten avstå från att bruka delar av sin egendom med högre naturvärden.

SCA har gett in ytterligare utredning i Mark- och miljööverdomstolen, bl.a. studier avseende populationen av tretåig hackspett, information om nyckelbiotoper i närområdet, uppgifter från Svensk Fågeltaxering och Skogsdata 2024.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen har i detta mål att pröva om förbuden i 4 § artskyddsförordningen (2007:845) aktualiseras för den avverkning som har anmälts till Skogsstyrelsen.

Enligt 4 § första stycket artskyddsförordningen är det, såvitt nu är av intresse, förbjudet att avsiktligt förstöra eller skada vilda fåglars bon eller ägg (punkten 2) och att avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå eller återupprätta populationen till den nivån (punkten 4). Av praxis framgår att en tillfredställande nivå bör vara en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. I den bedömningen behöver lokala förekomster och regional status beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå. (Se MÖD 2024:24 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 9 februari 2023 i mål nr M 11988-21 och den 4 november 2025 i mål nr M 4863-25.)

Av 2 kap. 1 § miljöbalken följer att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd är skyldiga att visa att hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken iakttas. I 2 kap. 2 § miljöbalken uppställs krav på verksamhetsutövaren att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda miljön mot skada eller olägenhet, det så kallade kunskapskravet. Kunskapen ska finnas innan åtgärden vidtas (se prop. 1997/98:45 del 1 s. 211 och del 2 s. 14). Kraven gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem, se 2 kap. 7 § miljöbalken. Artskyddsförordningen är att se som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter (se t.ex. MÖD 2013:13). Verksamhetsutövaren avseende en avverkning måste således kunna redogöra för miljökonsekvenserna av sitt handlande vilket innefattar hur åtgärden påverkar skyddade arter. Med utgångspunkt i den kunskapen ska verksamhetsutövaren söka kompletterande information om specifika artförekomster och delge denna information till myndigheter i samband med en anmälan. Myndigheten ska vid behov hjälpa verksamhetsutövaren med förtydligande av vad som krävs. (Se Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 augusti 2023 i mål nr M 9596-22.)

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

Vid prövningen av om förbuden i 4 § artskyddsförordningen aktualiseras behöver det göras en bedömning av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och vilka skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att skada inte ska uppstå. För att göra den bedömningen krävs ett tillräckligt underlag avseende påverkan på arter. (Se t.ex. MÖD 2013:13 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 12 juli 2021 i mål nr M 3276-20 och den 8 juni 2023 i mål nr M 293-22.)

Ansvarsfördelningen mellan verksamhetsutövaren och staten när det gäller underlaget vid en avverkningsanmälan har berörts i ett flertal utredningar (se Skydd av arter vårt gemensamma ansvar, SOU 2021:51 s. 886 ff., Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen, SOU 2020:73 s. 773 f. samt Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk, SOU 2024:91 s. 272 f.). Ett synsätt som redovisas är att verksamhetsutövaren ansvarar för att ta fram platsspecifikt underlag om påverkan på arter och behovet av skyddsåtgärder medan Skogsstyrelsen, utifrån en samordnande funktion inom skogsbruket, ansvarar för att tillhandahålla övergripande information om arters ekologi och skyddsbehov i landskapet (se SOU 2021:51 s. 892).

I den blankett som fylls i vid en avverkningsanmälan ska uppgifter om planerad hänsyn till olika naturmiljövärden lämnas, bl.a. hänsyn till arter. Ett korrekt ifyllande av blanketten förutsätter således att verksamhetsutövaren vet var på fastigheten skyddsvärda och hänsynskrävande arter och miljöer finns. Verksamhetsutövarens redogörelse för artförekomst m.m. är dessutom en förutsättning för att Skogsstyrelsen och överprövande instanser ska kunna ta ställning till behovet av hänsyn samt om föreslagen hänsyn är relevant och tillräcklig.

I blanketten för avverkningsanmälan, som kom in till Skogsstyrelsen den 6 september 2023, har SCA angett att det planeras skyddszoner mot skogliga impediment samt att hänsyn ska tas genom att lämna kvar äldre barrträd, äldre/grova lövträd, döda stående eller liggande träd, trädsamlingar, träd med brand-/kulturspår, vissa lövträd och högstubbar. Vidare har angetts att hänsyn ska tas för att förhindra eller begränsa körskador samt till rennäringen. Någon uppgift om hänsyn till biotoper eller arter har inte redovisats i blanketten. Inte heller utvecklas på vilket sätt hänsyn ska tas enligt ovan. I stället framgår av handlingarna att avverkningen ska ske

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

Under processen i domstol har SCA inkommit med ytterligare utredning avseende bl.a. tretåig hackspett. SCA har även hänvisat till att det har genomförts en traktplanering och naturvärdesbedömning på plats. Någon dokumentation från fältbesök har inte getts in. I Skogsstyrelsens bekräftelse på anmälan anges att avverkning får påbörjas tidigast den 18 oktober 2023.

Skogsstyrelsen uppgav i mark- och miljödomstolen att ärendet ansågs färdigutrett den 13 september 2023. BirdLife inkom den 18 september 2023 till Skogsstyrelsen med en begäran om utredning. Av denna framgår bl.a. att avverkningsområdet berörs av en habitatsmodell för tretåig hackspett och utgörs av kontinuitetsskog. Skogsstyrelsen har den 19 september 2023 gjort en tjänsteanteckning med anledning av BirdLifes skrivelse. I tjänsteanteckningen uppges att Skogsstyrelsen inte har fältbesökt området och att handläggningen av ärendet inte kan återupptas då det inte finns någon registrerad artförekomst av tretåig hackspett i det aktuella området.

Skogsstyrelsen har inte fattat ett motiverat beslut med anledning av avverkningsanmälan och i sin rättidsprövning av BirdLifes överklagande anger Skogsstyrelsen att den inte har upprättat någon formell beslutshandling i ärendet.

Till skillnad mot vad som gäller i anmälningsärenden enligt 9 och 11 kap. miljöbalken behöver en myndighet i ärenden enligt 12 kap. 6 § miljöbalken inte underrätta den som gjort anmälan om att anmälan inte föranleder någon åtgärd (jfr 27 § förordningen [1998:899] om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och 23 § förordningen [1998:1388] om vattenverksamheter). Den omständigheten att Skogsstyrelsen inte ingriper inom sexveckorsfristen anses enligt praxis innebära att Skogsstyrelsen har tagit ställning till att något ingripande inte behövs med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken. Detta ställningstagande har ansetts vara ett överklagbart beslut (se MÖD 2021:11). Konsekvensen av att Skogsstyrelsen inte motiverar sitt ställningstagande att inget ingripande krävs, är att det inte framgår hur Skogsstyrelsen har kommit fram till att tillräcklig hänsyn tagits, bl.a. utifrån myndighetens egna artvisa vägledningar, hur lokal och regional population avgränsats och hur bedömningen av KEF för de aktuella arterna gjorts.

SVEA HOVRÄTT DOM M 12731-24

Som framgått ovan åligger det verksamhetsutövaren att, inför anmälan om avverkning, inhämta det kunskapsunderlag som krävs för att blanketten för anmälan om avverkning ska kunna fyllas i på ett fullständigt sätt. Det är också verksamhetsutövaren som ska se till att den hänsyn som planeras faktiskt redovisas i underlaget för anmälan. Det följer av instansordningsprincipen att ett ärende ska prövas på ett fullständigt underlag av första instans. Mer omfattande kompletteringar bör inte ske i högre instans. Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det på befintligt underlag inte möjligt att ta ställning till vilka arter som påverkas av den anmälda avverkningen och det går därmed inte heller att bedöma vilka skyddsåtgärder som är relevanta och tillräckliga. Sammantaget går det inte att bedöma avverkningens förenlighet med 4 § artskyddsförordningen. Mot den bakgrunden är det heller inte möjligt att ta ställning till BirdLifes yrkanden. Målet ska därför återförvisas till Skogsstyrelsen för fortsatt behandling.

Mark- och miljööverdomstolen förordnar, till dess Skogsstyrelsen avgjort ärendet eller förordnat på annat sätt, att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder enligt anmälan inte får vidtas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anna Tiberg, Caroline Hedvall Klostermark, referent, och Li Brismo samt tekniska rådet Claes Becker.

Föredragande har varit Niclas Arvidsson.

Sid 1 (17) UMEÅ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 1350-24 Mark- och miljödomstolen 2024-09-27 meddelad i Umeå

PARTER Klagande Sveriges Ornitologiska Förening BirdLife Sverige

Motpart Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA Ombud: ÖVERKLAGAT BESLUT Beslut av Skogsstyrelsen i ärende nr A 41652-2023 SAKEN Åtgärder med anledning av avverkningsanmälan på fastigheten i Gällivare kommun DOMSLUT

1Mark- och miljödomstolen upphäver domstolens beslut den 17 april 2024 om interimistiskt förbud mot avverkning av det avverkningsanmälda skogsområdet. 2. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA (SCA) lämnade den 6 september 2023 in en anmälan om föryngringsavverkning avseende 15,25 hektar på fastigheten i Gällivare kommun. Skogsstyrelsen avslutade utredningen utan vidare åtgärder den 13 september 2023.

Sveriges Ornitologiska Förening Birdlife Sverige (Birdlife) lämnade därefter in synpunkter till Skogsstyrelsen och anförde att den aktuella avverkningsanmälan berörs av en habitatmodell för tretåig hackspett. Skogsstyrelsen bedömde i en tjänsteanteckning den 19 september 2023 att handläggningen av ärendet inte skulle återupptas då det inte finns någon registrerad artförekomst av tretåig hackspett i det aktuella området.

Naturskyddsföreningen Gällivare inkom i februari 2024 med synpunkter och begärde att tillsyn skulle ske och anförde att det avverkningsanmälda området hade mycket höga naturvärden. Begäran kommunicerades med SCA men Skogsstyrelsen vidtog inte någon ytterligare åtgärd i ärendet.

Birdlife har den 15 april 2024 överklagat Skogsstyrelsens beslut att inte vidta fler åtgärder i ärendet till mark- och miljödomstolen.

Domstolen beslutade den 17 april 2024 att interimistiskt förbjuda SCA att avverka det avverkningsanmälda skogsområdet.

YRKANDEN M.M. Birdlife har yrkat, som det får förstås, att domstolen ska återförvisa ärendet till Skogsstyrelsen för fortsatt handläggning.

SCA har motsatt sig bifall till Birdlifes yrkande.

Sid 3 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

UTVECKLING AV TALAN VID MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN Parterna och Skogsstyrelsen har vid mark- och miljödomstolen anfört i huvudsak följande.

Birdlife Det planerade avverkningsområdet utgörs av kontinuitetsskog och skog med högt habitatvärde för tretåig hackspett. Skogsstyrelsen har underlåtit sitt ansvar som naturvårdande myndighet och har inte uppfyllt de krav som gällande lagstiftning och rättspraxis ställer, med avseende bland annat på att man innan godkännande av avverkning måste kontrollera och/eller utreda uppgifter om hotade och/eller särskilt prioriterade fågelarter.

Vid besök den 29 mars 2024 gjordes fem spridda fynd av ringhack utförda av tretåig hackspett inom området för avverkningsanmälan, vilket tyder på ett permanent revir i området. Utöver tretåig hackspett har sex andra rödlistade naturvårdsarter hittats i området: talltita (NT), fläckporing (VU), mörk blåslav (VU), garnlav (NT), knottrig blåslav (NT) och kolflarnlav (NT).

Skogen är flerskiktad med god förekomst av gamla tallöverståndare på över 200 år. Det är god tillgång på lövträd, främst riktigt med gamla björkar men även både asp och sälg. Skogen är i stora delar en barrblandskog, till viss del talldominerad med en del graninslag. Avverkningsområdet är sannolikt av betydelse för den kontinuerliga ekologiska funktionen (KEF) för tretåig hackspett. Verksamhetsutövaren måste därmed föreläggas att utreda hur det planerade skogsbruket i området kan säkerställa KEF för arten. Det krävs sannolikt försiktighetsåtgärder för att den störning som den anmälda åtgärden kan leda till inte ska försvåra arbetet med att återupprätta populationen av tretåig hackspett till en tillfredsställande nivå. Skogsstyrelsen har juridisk skyldighet att vid enskilda avverkningsärenden bedöma huruvida KEF kommer att bibehållas om avverkningen genomförs med respektive utan föreskriven hänsyn. Detta slogs fast i de förenade målen C-473/19 och 474/19 Skydda skogen. EU-domstolen har i samma mål klargjort att skogsbruksåtgärder

Sid 4 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

bör grundas på en förebyggande strategi, där hänsyn tas till behovet av att bevara de berörda arterna.

Skogsstyrelsens beslut bortser från fakta i Skogsstyrelsens artvisa vägledning för tretåig hackspett och för artens ekologiska krav. Den artvisa vägledningen utgör inte lagtext, men myndigheten bör ändå åläggas skyldighet att följa den vid beslut om avverkning som riskerar att aktualisera artskyddsförordningens förbudsregler.

Skogsstyrelsen har tagit fram en metodik där man klassar livsmiljön för tretåig hackspett i fyra kategorier. Dessa kategorier utgörs av mycket höga, höga, medelhöga respektive låga livmiljövärden för arten, baserat på mängden stående döda och döende barrträd, där gran viktas högre i de första två klasserna jämfört med tall. Metodiken bör tillämpas för bedömning av vilka försiktighetsmått som måste föreskrivas vid aktuell avverkning, och bedömningen måste utgå från den tretåiga hackspettens behov av livsmiljö och tillgängligt habitat. Mängden och den areella omfattningen av lämpliga habitat är den begränsande faktorn för tretåig hackspett. Skogsstyrelsen bör initiera en undersökning som inkluderar förekomst av tretåig hackspett i det aktuella området och innefattar frågan om arten riskerar att utsättas för betydande miljöpåverkan vid utförande av planerad avverkning.

Bemötande av vad Skogsstyrelsen anfört EU-domstolen fastställde i Skydda skogen att naturvårdsdirektivens och artskyddsförordningens skydd för fåglar i förhållande till skogsbruk gäller oavsett aktuell arts bevarandestatus. I stället ska kontinuerlig ekologisk funktion (KEF) upprätthållas genom konkreta och specifika skyddsåtgärder. Det åligger verksamhetsutövaren att visa att området saknar betydelse för KEF (oavsett omgivning eller allmän hänsyn). I EU-domstolens förhandsavgörande poängterades att stor vikt ska läggas på vilken skada som den planerade verksamheten/åtgärden utgör för den aktuella livsmiljön och för berörda arter. KEF ska upprätthållas inom ett enskilt område, även om risk för försämrad bevarandestatus saknas ur ett större (regionalt/nationellt) perspektiv. Detta är också fastslaget genom Mark- och miljööverdomstolens dom i mål

Sid 5 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

M 3276-20 och är med nödvändighet särskilt viktigt vid enskilda avgöranden och avverkningsanmälningar som saknar hänsyn till landskapsplanering.

Tretåig hackspett är i första hand beroende av någorlunda intakta naturskogar. Åtskilliga vetenskapliga sammanställningar har visat på stora skillnader i naturvårdskvalitet i skogar ovanför respektive nedanför den fjällnära gränsen. Tretåig hackspett har enligt Svensk fågeltaxering (SFT) en negativ trend nedanför den fjällnära skogen. SFT konstaterar att beståndet av tretåig hackspett utanför de fjällnära kommunerna har minskat med drygt 60 % i storlek under åren 2002 2022, och att arten inte kan bedömas ha gynnsam bevarandestatus där. Detta påverkar även artens bevarandestatus på nationell nivå, och förklarar varför den är rödlistad. De värdekärnor där tretåig hackspett förekommer nedanför den fjällnära gränsen är oerhört viktiga för att arten över huvud taget ska finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde, vilket fågeldirektivet kräver.

Tretåig hackspett anges i SFT:s tabell som sparsamt förekommande i Norrbottens län och ligger i nedre delen av spannet för sparsam, det vill säga närmare sällsynt än tämligen allmän. Med väsentligt högre koncentration av lämpligt habitat ovanför den fjällnära gränsen kan förekomsten möjligen betecknas som tämligen allmän ovanför den fjällnära gränsen, men definitivt inte nedanför densamma. Länsstyrelsen i Jämtlands län bedömer att tretåig hackspett inte har gynnsam bevarandestatus där. Jämtland har en helt jämförbar täthet som Norrbottens län. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län gör helt olika uttolkningar av vilken hänsyn som krävs för tretåig hackspett, trots att populationerna mellan länen är likartade. I Jämtlands distrikt anses tretåig hackspett ha otillfredsställande status i hela länet. I Västerbotten bedöms den ha tillfredsställande populationsnivå väster om E45 samt kring Stöttingfjället. Dessa skillnader är anmärkningsvärda och ordningen innebär att fragmenteringen av livsmiljöer för tretåig hackspett kommer att öka avsevärt i Norrbottens och Västerbottens län. Det bör tilläggas att aktuellt område ligger öster om E45, vilket innebär att om området hade legat i Västerbottens län så skulle det ha ansetts vara lokaliserat där tretåig hackspett har en otillfredsställande populationsnivå.

Sid 6 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

Gällivare är en fjällkommun, men som alla fjällkommuner är de mycket stora och omfattas till stor del av inland, långt ifrån fjällkedjan. Detta avspeglas i en mycket stor skillnad i den regionala tätheten för tretåig hackspett. Detta kan också utläsas från den habitatmodell för tretåig hackspett som Birdlife tillhandahåller. Enligt denna skiljer sig andelen lämpliga habitatlandskap för tretåig hackspett markant ju längre österut man kommer i Gällivare kommun. KEF för tretåig hackspett är viktig att behålla i varje enskilt område, vilket har fastslagits i ett flertal domar. I ljuset av att artens population ska bibehållas på en sådan nivå att den långsiktigt finns kvar inom sitt naturliga utbredningsområde blir det särskilt viktigt att tillgängligt habitat för arten bibehålls i de områden där arten har en vikande population och där förekomsten är fragmenterad, vilket aktuellt område är ett tydligt exempel på.

Mark- och miljödomstolen i Östersund har i mål M 3660-22 angett bl.a. att begränsa bedömningen av om en störning saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta en tillfredsställande nivå till enbart regional nivå, är inte förenligt med fågeldirektivet. Genom att kontinuerligt avverka lämpligt habitat, det vill säga där det nu finns livskraftiga lokala populationer av arter som är hotade på nationell nivå, reduceras mängden lämpligt habitat. Detta kan potentiellt innebära ett hot mot populationen på nationell nivå. Birdlife delar denna bedömning.

Den omfattande utarmning av livsmiljöer som skett, och fortsatt sker, inom stora delar av den tretåiga hackspettens utbredningsområde ska ligga till grund för att konstatera att de delar av populationen som hittills inte varit utsatta för ett lika högt tryck måste tillskrivas ett extra högt värde i avseendet att bevara eller återupprätta artens bevarandestatus på/till en tillfredsställande nivå. Allt fler analyser visar att den ekologiska integriteten är allvarligt hotad.

Bemötande av vad SCA anfört Det är ur juridiskt perspektiv inte acceptabelt att bedriva ett skogsbruk som bit för bit kommer att utarma och fragmentera den tretåiga hackspettens population på såväl lokal som regional och nationell nivå. Den tretåiga hackspetten kräver

Sid 7 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

förstärkta hänsynsåtgärder och den överlever inte i ett utbrett trakthyggesbrukslandskap. SCA har som verksamhetsutövare ett ansvar att säkerställa att prioriterade fågelarter och andra fridlysta arter inte missgynnas av skogsbruksåtgärder som riskerar att vara förbjudna. Detta kan göras via direkta inventeringar eller genom att via försiktighetsprincipen ta den aktuella hänsynen som krävs för de arter som förutses kunna nyttja det aktuella området.

SCA argumenterar för att den planerade avverkningen saknar betydelse för upprätthållandet av KEF för tretåig hackspett. Som skäl för detta anges livsmiljöer för tretåig hackspett i omkringliggande skyddsområden. Det blir emellertid allt tydligare att KEF även måste upprätthållas i den brukade skogen. Ytterligare avverkningar i det aktuella området riskerar att ödelägga KEF och framtida häckningsmöjligheter för tretåig hackspett utanför juridiskt skyddade områden. Såväl svensk lagstiftning som EU:s direktiv och förordningar tydliggör att enbart juridiskt skyddade områden är helt otillräckliga för att på sikt upprätthålla nödvändiga populationer av mer hänsynskrävande arter. Detta måste vägas in i enskilda beslut. När det gäller formellt skydd är arealen nedanför den fjällnära gränsen endast några fåtal procent och i stort behov av att öka, inte minst för att klara en långsiktig överlevnad för tretåig hackspett med flera.

Skogsstyrelsen har inom processen för godkännande av avverkningsanmälan att vinnlägga sig om att de åtgärder som planeras inte hotar bibehållandet av KEF för tretåig hackspett och andra prioriterade fågelarter. Skogsstyrelsen har inte begärt in uppgifter för att uppfylla kunskapskravet, trots kännedom om att tretåig hackspett förekommer i området. Skogsstyrelsens avsaknad av beslut kring hänsyn som den tretåiga hackspetten behöver åsidosätter artens behov av skydd för sin livsmiljö och sina fortplantningsområden. Områdets KEF för tretåig hackspett kommer att påverkas mycket negativt om den planerade skogsavverkningen genomförs, vilket står i strid med artskyddsförordningen och innebär därmed ett brott mot gällande artskydd enligt miljöbalken. Sverige bryter därigenom mot EU-lagstiftningen och rättspraxis från EU-domstolen.

Sid 8 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

SCA Allmänt om målklassning och området I aktuellt område finns skog som är målklassad och ingår i SCA:s så kallade ekologiska landskapsplan. Att ett bestånd är målklassat kan innebära att skogen helt och hållet ska undantas från virkesproduktion och ingår i SCA:s frivilliga avsättningar, eller att skogen ska skötas med hyggesfria metoder eller med någon form av förstärkt hänsyn. Målklasserna delas in i tre olika kategorier; frivilliga avsättningar (FA) som innebär att skogen helt och hållet förvaltas med fokus på att bevara och utveckla mycket höga naturvärden, kombinerade mål (KM) som innebär att skogen sköts med hyggesfria metoder med syfte att både bevara naturvärden och samtidigt bedriva en lågintensiv virkesproduktion, och anpassad hänsyn (AH) som innebär att skogen sköts med extra stor naturvårdshänsyn och på ett sätt som ofta kommer upplevas som hyggesfritt. Skogsbestånd som inte är målklassade i någon av dessa kategorier brukas med generell hänsyn i enlighet med skogsbranschens gemensamma målbilder för god miljöhänsyn och övriga certifieringskrav.

I detta fall framgår de lokala målklassningarna i området av den till domstolen ingivna kartbilagan. I direkt anslutning till det område som avverkningsanmälan avser har SCA ett område som konstaterats ha högre naturvärden. Dessa ingår i ett område med sammanhängande frivilliga avsättningar (FA) som uppgår till ca 340 hektar. I anslutning till dessa och andra områden finns också skogbeklädda impediment som saknar betydelse för skogsbruket, men som ändå har ett tydligt värde för naturvärden och arter. Cirka 1,5 km sydost om det nu avverkningsanmälda området finns utöver detta också ett större område som är målklassade FA och KM. Det finns alltså redan omfattande avsättningar för naturvård i området som måste beaktas i prövningen.

Det avverkningsanmälda området och tretåig hackspett Aktuell avverkningsanmälan avser åtgärder i två områden som åtskiljs av en smalare remsa av ett område klassat FA. Inom området finns spridda naturvärdestallar och i samband med planeringen av åtgärden har lågor snitslats för att skyddas vid avverkningen. Inom det ca 16,1 hektar stora området finns cirka 0,9 hektar

Sid 9 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

hänsynsytor. Avverkningen ligger i direkt anslutning till en stor areal frivilliga avsättningar, det som nu ska avverkas är de områden som efter inventering har bedömts innehålla lägre naturvärden.

Avverkning sker enligt SCA:s standard. Det innebär bl.a. att skog med nyckelbiotopskvalitet inte avverkas på ett sätt som skadar naturvärdena. Det uppfyller också såväl certifieringskraven som skogssektorns gemensamma målbilder för god miljöhänsyn och innebär i praktiken bl.a. att hänsynskrävande biotoper och kantzoner antingen lämnas orörda eller plockhuggs. SCA-nivån innebär dessutom att: a) Samtliga träd som uppfyller definitionen på naturvärdesträd sparas. Begreppet naturvärdesträd inkluderar särskilt gamla och grova träd liksom träd med bohål vilka anges som särskilt viktiga för många fåglar. b) All stående och liggande död ved lämnas. c) Färsk död ved tillskapas genom att minst 3 högstubbar per hektar tillskapas av förekommande trädslag men främst av lövträd. d) Minst 10 träd (över 15 cm i diameter) lämnas i genomsnitt per hektar antingen i grupper, hänsynsytor eller som enskilda spridda träd. e) Kala ytor begränsas genom att brytande trädgrupper med minst 10 träd lämnas på ett sätt så att inga stora kala ytor större än 3 hektar uppstår. f) SCA systematiskt minimerar risken för körskador på mark, vatten och hänsynsytor i samband med drivning.

I området har två naturvärdesbedömningar gjorts på plats, en för det norra området år 2016 och ytterligare en för båda områdena år 2023. Slutsatsen vid båda tillfällena är att områdena innehåller lägre naturvärden och kan avverkas. De naturvärden som finns är främst kopplade till överståndare som är naturvärdesträd (250-400 år gamla) som ska lämnas, brandstubbar samt lågor som omfattas av detaljhänsyn på plats efter en noggrann utsyning. Den senaste naturvärdesbedömningen indikerar inte att det skulle finnas någon större mängd stående döda träd, som är grunden för Skogsstyrelsens metodik för att bedöma livsmiljövärden för tretåig hackspett. Det är sparsamt med stående döda träd >15 cm och >30 cm saknas eller är bara enstaka. Att det är fråga om tallskog bör också beaktas, då den större delen av de stående

Sid 10 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

döda och döende träden behöver vara gran för att de högre värdena ska uppnås i Skogsstyrelsens metod för klassning av livsmiljövärden.

SCA ifrågasätter inte att det förekommer tretåig hackspett i området, men i det här fallet finns det en mycket god tillgång på områden med högre naturvärden som är frivilligt avsatta och fortsatt tillgängliga för tretåig hackspett. De naturvärdesinventeringar som gjorts vid planering av åtgärden indikerar inte att det finns en sådan mängd stående död gran som föranleder närmare undersökningar av områdets livsmiljövärden för tretåig hackspett. Som framgår av Skogsstyrelsens yttrande är populationen av tretåig hackspett inte vikande i området. Det finns i det sammanhanget inte stöd för att kräva att ytterligare åtgärder än de som redovisats i ärendet vidtas för att åtgärden inte ska strida mot artskyddsförordningens bestämmelser. Artskyddsförordningens förbud aktualiseras därför inte.

Talltita Birdlife har omnämnt en observation av talltita precis i avverkningsområdets västligaste del, direkt angränsande mot det ovan nämnda och ca 340 hektar stora området med frivilliga avsättningar. Talltita har i rödlistan 2020 bedömts som nära hotad på grund av minskningstakten de senaste tio åren. Antalet reproduktiva individer, utbredningsområdets storlek och förekomstarean överstiger dock gränserna för rödlistning. Enligt Sveriges Fåglar 2023 bedömdes det år 2018 finnas så mycket som 542 000 par i landet. Om reviren är 10-20 hektar stora kan man med antalet par och ett antagande om 15 hektar per par räkna ut att 8,1 miljoner hektar i Sverige, motsvarande ungefär en tredjedel av all skogsmark i Sverige, skulle ingå i något revir av talltita. Detta måste trots minskningen ändå anses vara en tillfredsställande nivå i fågeldirektivets mening.

Enligt Skogsstyrelsens artvisa vägledning saknar arten signalvärde för skyddsvärda skogsmiljöer och häckande talltita är i normalfallet inte i behov av områdesskydd eller frivilliga avsättningar. Som faktorer som missgynnar eller hotar arten nämns att arten missgynnas när flerskiktad skog omförs till enskiktade produktionsbestånd. Begränsad tillgång på klena murkna högstubbar för bobygge kan vara ett problem i

Sid 11 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

stora områden. Talltitan har relativt stora arealkrav och missgynnas därför när skogen fragmenteras. Kalavverkning av större delar av reviret innebär att det överges. Allmänt behov av tillsyn är att man sparar funktionella kantzoner och gärna avsätter områden för fri utveckling. Det föreslås också att man sparar så mycket av möjligt av buskar, lövträd och undertryckta barrträd vid förröjning samt att man lämnar hänsynsytor med trädgrupper vid avverkning, särskilt av äldre gran och lövträd i kanterna av hygget.

De åtgärder som har planerats i det här fallet i kombination med de mycket stora områden som redan har målklassats som FA och KM är med god marginal tillräckliga för att nödvändig hänsyn ska ha tagits till arten. Redan SCA:s områden som målklassats FA eller KM ger utrymme för tiotals revir för talltita, bortsett från den produktionsskog som i övrigt finns i området. Mot denna bakgrund är det inget som talar för att avverkningen skulle medföra en sådan avsiktlig störning på talltita som har betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen på en tillfredsställande nivå.

Övriga arter Avseende fynd av arterna fläckporing och mörk blåslav som omnämns i överklagandet så omfattas dessa inte av artskyddsförordningen och kan inte leda till förbud med hänvisning till denna. Det kan ändå nämnas att fynden är registrerade där hänsynsytor redan har planerats av SCA. Övriga arter kommer med säkerhet också att finnas och bli kvar i de mycket stora frivilliga avsättningar som gränsar till området.

Skogsstyrelsen Populationen av tretåig hackspett i de fjällnära kommunerna i BD, AC och Z län bedöms sammantaget ha varit stabil under åren 2008-2022. Det aktuella området ligger inom Gällivare kommun som är en fjällkommun. Den har en uppåtgående trend av observationer i artportalen på regional nivå. Även observationer på lokal nivå har en positiv trend. Tretåig hackspett är rödlistad nationellt som Nära hotad (NT). Arten bedöms ha minskat med 10-40 % mellan åren 1980-2020 på nationell

Sid 12 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

nivå och står på tröskeln till att klassas som hotad. I den artvisa vägledningen för tretåig hackspett, som är framtagen av Artdatabanken på SLU på uppdrag av Skogsfinns främst i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. Arten är betydligt ovanligare längs Norrlandskust Artfakta görs bedömningen att 45 % av populationen finns i Lappland.

Sedan den 1 oktober 2022 är det enligt artskyddsförordningen inte förbjudet att störa fåglar om störningen saknar betydelse för att bibehålla populationen av arten på en tillfredställande nivå. De ringhack av tretåig hackspett som Birdlife kunnat konstatera inom det avverkningsanmälda området är förväntade i denna typ av äldre skog inom fjällkommunerna i Norrbotten. Skogsstyrelsen motsätter sig inte uppgiften att området kan utgöra ett permanent revir men gör bedömningen att den tretåiga hackspetten inte har en vikande populationsnivå i området. Skogsstyrelsen delar därför inte Birdlifes slutsats om att populationen behöver återupprättas.

Det är korrekt att det anmälda området ligger i kanten på ett större område som klassats som kontinuitetsskog. Det kan också konstateras att det finns påfallande mycket skog som är klassat som nyckelbiotoper av markägaren själv intill det avverkningsanmälda området. Områdena har tidigare bedömts som nyckelbiotoper. Omkringliggande områden ägs av SCA, och bolaget har avsatt dessa områden som frivilligt skyddade. Skogsstyrelsen gör därför bedömningen att förlusten av det avverkningsanmälda området kan täckas upp av omkringliggande områden som inte berörs av avverkning och där bolagets uttalade intention inte gör det sannolikt att de kommer att avverkas.

Den anmälda åtgärden, med den av SCA redovisade hänsynen, bedöms inte påverka möjligheten att bibehålla den tretåiga hackspettens nuvarande populationsstatus på lokal- och regional nivå och därmed inte heller på nationell nivå. Artskyddet aktualiseras inte.

Birdlife, SCA och Skogsstyrelsen har till domstolen gett in bl.a. kartor över området och bilder på de observationer av ringhack som gjorts.

Sid 13 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

DOMSKÄL Frågan i målet är om Skogsstyrelsen hade fog för sitt beslut att avsluta ärendet avseende SCA:s avverkningsanmälning utan att vidta ytterligare åtgärder.

Rättsliga utgångspunkter En anmälan om skogsavverkning ska, enligt 6 § förordningen (1998:904) om anmälan för samråd, ses som en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Skogsstyrelsen får, enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket miljöbalken, förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, förbjuda verksamheten. En verksamhet eller åtgärd som ska anmälas för samråd får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndigheten medger något annat. Av 26 kap. 9 § miljöbalken följer vidare att Skogsstyrelsen även därefter, inom ramen för tillsynsverksamheten, kan besluta om förelägganden och förbud.

Vid bedömningen av behovet av skyddsåtgärder ska de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken tillämpas. Beträffande skyddet av arter har dessa hänsynsregler preciserats i artskyddsförordningen (2007:845). Där finns regler om fridlysning som innebär ett särskilt skydd för vissa där utpekade arter.

Enligt 4 § första stycket 4 artskyddsförordningen är det förbjudet att avsiktligt störa vilda fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, om inte störningen saknar betydelse för att a) bibehålla populationen av fågelarten på en tillfredsställande nivå, särskilt utifrån ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller b) återupprätta populationen till den nivån.

Förbudet gäller året om och är inte begränsat till störningar av häcknings- och rastplatser utan även en negativ påverkan på en livsmiljö i övrigt för en fågelart kan utgöra en förbjuden störning. Förbudet är dock inte tillämpligt om en störning

Sid 14 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen till en tillfredsställande nivå. En tillfredsställande nivå bör vara en nivå som innebär att en fågelart långsiktigt kan finnas kvar inom sitt naturliga utbredningsområde. Bedömningen av lokala förekomster och regional status behöver beaktas i förhållande till förekomsten på nationell nivå. Exempel på omständigheter som kan tala för att nivån inte kan anses vara tillfredsställande är att den aktuella fågelarten är nationellt rödlistad eller förekommer i bilaga 1 till fågeldirektivet (se förordningsmotiven Fm 2022:5 och Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 9 februari 2023 i mål M 11988-21).

När det gäller växter finns regler om fridlysning i 7-9 §§ artskyddsförordningen, där det i bilagor till förordningen närmare anges vilka växter som är fridlysta och förbudets omfattning.

Vid prövning av en anmälan om avverkning måste alltså en bedömning göras av skyddade arters förekomst i området, om dessa arter påverkas av avverkningen och, om så är fallet, vilka skyddsåtgärder som kan föreskrivas för att skada inte ska uppstå. För detta ändamål måste det finnas underlag som medger en tillräckligt säker bedömning av risken för påverkan på skyddade arter (se t.ex. Mark- och miljööverdomstolens avgöranden MÖD 2013:13 och dom den 12 juli 2021 i mål M 3276-20).

Domstolens bedömning Tretåig hackspett Av handlingarna i målet framgår att Birdlife vid besök på området den 29 mars 2024 har observerat fem spridda fynd av ringhack från tretåig hackspett. Birdlife har anfört att detta tyder på ett permanent revir i området. Skogsstyrelsen har anfört att de ringhack som Birdlife har konstaterat är förväntade i denna typ av äldre skog inom fjällkommunerna i Norrbotten och att Skogsstyrelsen inte motsätter sig uppgiften att området kan utgöra ett permanent revir. SCA har inte heller ifrågasatt

Sid 15 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

att arten förekommer i området. Mot bakgrund av vad som har presenterats i målet utgår mark- och miljödomstolen från att det finns en förekomst av tretåig hackspett i det avverkningsanmälda området. Utredningen i målet visar vidare att området utgörs av kontinuitetsskog och att detta är en gynnsam livsmiljö för arten.

Föryngringsavverkning kan typiskt sett innebära störning för tretåig hackspett. Frågan är då om störningen av den planerade avverkningen saknar betydelse för att bibehålla eller återupprätta populationen av fågelarten till en tillfredsställande nivå.

Tretåig hackspett är nationellt rödlistad som nära hotad och finns upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet. Detta talar för att populationen inte är på en tillfredsställande nivå nationellt. Livskraftiga förekomster finns, enligt Skogsstyrelsens Vägledning för hänsyn till tretåig hackspett, främst i norra Norrlands inland och i fjällnära skog. Skogsstyrelsen och SCA har anfört att den tretåiga hackspetten inte har en vikande populationsnivå i det aktuella området. I målet har också ingetts en tabell från Svensk fågeltaxering där förekomsten av tretåig hackspett anges som sparsam i länen BD, AC och Z medan den i övriga landet anges som sällsynt eller mycket sällsynt. Utredningen i målet talar enligt domstolen sammantaget för att det finns en, i förhållande till andra delar av landet, relativt god regional förekomst av tretåig hackspett och att arten därmed tål viss störning utan påverkan på populationen.

Av SCA:s yttrande framgår att Skogsstyrelsens metodik för att bedöma livsmiljövärden för tretåig hackspett har använts vid den naturvärdesbedömning som gjorts på området under år 2023 samt att naturvärdesbedömningen bl.a. inte indikerar att det finns någon större mängd döda träd på området. Enligt avverkningsanmälan avser SCA vidare att lämna hänsyn vid avverkningen som är relevant för tretåig hackspett genom att bl.a. lämna kvar de äldre barrträd samt döda stående eller liggande träd och trädsamlingar m.m. som finns i området. Av underlaget i målet framgår även att stora delar av det omkringliggande området består av kontinuitetsskog som kan utgöra lämpliga livsmiljöer för tretåig hackspett, och skog som SCA själva har klassat som nyckelbiotoper och frivilligt avsatt som skyddade. Mark- och

Sid 16 UMEÅ TINGSRÄTT DOM M 1350-24 Mark- och miljödomstolen

miljödomstolen konstaterar att det inte finns någon närmare beskrivning av förhållandena i de närliggande områdena som SCA har frivilligt avsatt och det finns inte heller några garantier för att områdena över tid kommer att förbli skyddade. Det anförda talar dock ändå enligt domstolen för att den planerade avverkningen inte kommer få någon lokal påverkan av betydelse på arten.

Mark- och miljödomstolen bedömer att det underlag som finns sammantaget utgör tillräckligt underlag för att bedöma den anmälda avverkningens påverkan på tretåig hackspett. Med beaktande av bl.a. den utredning som finns om den regionala förekomsten och den hänsyn som SCA har åtagit sig att iaktta bedömer domstolen vidare att den planerade avverkningen saknar betydelse för den tretåiga hackspettens populationsstatus. Domstolen anser även att det saknas skäl att anta att SCA inte kommer att iaktta de anpassningar som de själva angett. Det finns mot denna bakgrund inte skäl för att återförvisa målet till Skogsstyrelsen för ytterligare utredning eller föreläggande av försiktighetsmått.

Talltita och övriga arter Birdlife har anfört att utöver tretåig hackspett har arterna talltita, fläckporing, mörk blåslav, garnlav, knottrig blåslav och kolflarnlav hittats i området. Fågelarten talltita är fridlyst enligt 4 § artskyddsförordningen och nationellt rödlistad som nära hotad men är inte upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet. Övriga nämnda arter är inte upptagna som fridlysta enligt artskyddsförordningen. Garnlav, knottrig blåslav och kolflarnlav är nationellt rödlistade som nära hotade, medan övriga två arter är rödlistade som sårbara.

Mark- och miljödomstolen bedömer att de uppgifter som Birdlife har lämnat om förekomsten av arterna i området inte ger anledning att anta att arterna kommer påverkas av avverkningen, med den hänsyn som SCA avser att ta, i sådan utsträckning att det behöver närmare utredas.

4 17 -2

id S 50

13 a t f M is s ig ta rv en vr us fö ol G iö st er t

åt rt m de t fö do rå at an h

äl r . ka oc as is sk ha

e ås kn as äv if sl te kn av ph dl h

sa ir up B ör oc t a g. rf de ik er ad sk nd t dä 2) V lu ev db at a en -0 . jö dj t sk D ve ng ng S ve S ge M f et ni S ta ni ta a es nd rk (M an gg us . nn gn lä ga ve 1 m G A la 24 A M m nd av t ga n rk 20 ri O sa ha da la

ve r ne va D tt äl bi er r be an m sa .Ö m se , to ha rt an dm dö ng R e fo n ok rå be r ni A nd r m de G 18 fö ga en ha n dö ot A n ol e ra m L st se be de K nd ed m el a st ud R ra ör g yr na do nn rb E st gö .F in jö V se _ it en de fö ik n il gs Ö e av ol a __ ag tt m te ev s st ko N nd lt T in sk dj __ fa h S en T m r ti A de ll ga ve __ ol Ä an oc is do ti ra M la S m st nd R m __ S jö k- et nd ri R rk a m lu il ar __ G am ål rä te U ve nn do jö m S M m fö in H Ö A __ I S IN h

T oc

Å

E k-

M ar

U M

MMD-02

Hur man överklagar